Produced by Jari Koivisto EURIPIDES' ORESTES fversatt af Axel Gabriel Sjstrm Helsingfors, hos J. C. Frenckell & Son, 1843. L. B. S. Sequimur textum Editionis Stereotypae, Lipsiae, ex officina Caroli Tauchnitii, anno 1828 editae. PERSONERNE: ELEKTRA. HELENA. HERMIONE. KHOREN. MENELAOS. TYNDAREUS. PYLADES. SNDEBUDET. PHRYGIERN. APOLLON. ELEKTRA. Ej finns s vdligt ngot ord, att tala ut, Ej lidelse, ej gudaskickadt olycksfall, Att ej dess brda menskans lynne lyftade. Ty han, den slle, -- ej hans de hnar jag -- Zeussonen sjelf, som folket pstr, Tantalos, 5 Rdd fr den hll, som p hans hjessa reser sig, I luften svfvar, lidande en sdan npst, -- S sgs -- derfr, att han mot gudar, menska blott, tnjutande gemensamt bords utmrkelse, Ej tand fr tunga hll, som otck krmpa r. 10 Han t Pelops var far, och Atreus Pelops' son, t hvilken Klotho p sin slnda tvinnade Tvedrgt, att krig emot Thyestes, egen bror, Tillstlla; dock, hvi repa upp hvad tigas br? Nu drap hans barn, och dem p bordet bar Atreus. 15 Af samme Atreus -- med det andra tiger jag -- Var store, om han stor br heta, Agamemnon son, Och Menelaos af en Kretisk mor, Aerope. Nu ktar sin af gudar hatad Helena Drott Menelaos; Klytaimnestras bdd, den beryktade 20 Hos de Helleners folk, Agamemnon vljer sig. Men jungfrur tre af samma qvinna fddes vi, Khrysothemis, Iphigeneia och Elektra -- jag -- Och brodren vr, Orestes, af en brottslig mor, Som, kastande omkring gemln en grnsls duk, 25 Gaf honom dden; hvi? att sga icke hfs En jungfru; folket dmma m i tvistig sak. Hvi skulle jag ock Phoibos klaga an fr vld? Men han Orestes rdet gaf, att sl sin mor Ihjl, som ej hos alla honom ra gr. 30 Nu drap han, och hrsammade allts en gud. Och jag var med om mordet, jag, fr qvinlig del, Och Pylades, som jemte oss utfrde det; Alltsedan trd af grslig sjukdom sjukas nu Orestes, stackars man, och strckt p bdd 35 Han ligger, och af modrens blod i raseri Han jagas fram; men Eumeniderna jag rds Vid namn benmna; som med skrck hans sinne fyllt. Ren detta r den sjette dagen, sen i eld Hans moders kropp, den mrdades, sin rening fick. 40 Och mellertid han ingen mat i munnen tog, Ej gaf sig ngot enda bad; men svept uti Sin mantel, hvar gng sjukdomsqvalen lindring ge, Han grter sansad, stundom ifrn bdden upp Han springer snabb, likt flen ifrn oket lst. 45 Och Argos har beslutit, att ej under tak, Och ej vid brasan ta oss mot, ej tala till Oss modermrdare, om hvilka just idag Argeiers stad hgtidligen skall flla dom, Om man oss bda tv till dds nu stena br, 50 Om med ett slipadt svrd man nalkas br vr hals. Dock hafve vi ett hopp nnu, att icke d: Ty Menelaos ifrn Troia kommit hem, Och fyllande med flottan hamnen Nauplia, Han ligger hr vid stranden, redan lngre tid 55 Frn Troia jagad hafven kring; men Helena, Den olycslla, passande p nattens stund, Att hon ej, sedd om dagen vandrande, af dem Som sner mist vid Ilios, stenades ihjl, Han snde hit frut till oss. Derinne nu 60 Sin syster grter hon, och bsets olycksfall. En vederqvickelse i smrtorna hon har likvl: t jungfrun, lemnad qvar, d hon till Troia drog, Hermione, som gaf t moder min, att fostras upp, Sjelf Menelaos, bringande frn Sparta hit; 65 t henne gldes hon, och glmmer sorgen bort. Hr blickar jag t hvarje stig, ifall jag fr Se Menelaos komma; ty vi st minsann P svaga ben, sframt ej genom honom vi Bli rddade: olycligt hus r hjelpls ting. 70 HELENA (trdande ur palatset). O Klytaimnestras dotter du, och Agamemnons, Elektra, du som jungfru gtt ren lnge nog, Hur har du, arma qvinna, och din bror ocks, Stackars Orestes, blifvit modermrdare? Af ngra ord till dig ej brottbeslas jag, 75 Som upp Phoibos vlfver syndens hela skuld. Likvl jag suckar fver Klytaimneatras lott. Min systers, hvilken, sedan jag till Ilios For hdan, som jag for, uti vansinnig stund, Jag icke sett; nu fvergifven klagar jag. 80 ELEKTRA. O Helena, hvad sga dig, som skdar sjelf Uti olyckan kastad Agamemnons son? Och smnls jag invid den usles dda kropp, Ty dd han r, och andas knapt det minsta mer, Hr sitter; dock hans ofrd ej begabbar jag. 85 Lycksalig du, lycksalig fven din geml, J, som till oss i ndens stunder hafven lndt! HELENA. Hur lnge lg han redan strckt p denna bdd? ELEKTRA. Ifrn den stund sin moders blod han rinna lt. HELENA. Den uslingen! och modren, ack, hur hon frgicks! 90 ELEKTRA. S r det mellertid, och han har kmpat ut. HELENA. Sg, fagra m, vid gudar, vill du lyda mig? ELEKTRA. Invid min broders bdd jag nu upptagen r. HELENA Vill till min systers grafvrd du begifva dig? ELEKTRA. Du menar till min moders? sg ocks, hvarfr? 95 HELENA. Att gjuteoffer bra och frn mig en lock. ELEKTRA. r ej din rttighet, att g till vnners graf? HELENA. Fr de Aigeiers folk att visa mig jag blygs. ELEKTRA. Sent ngrar du, som hemmet nesligt fvergaf. HELENA. Rtt sagdt, men emot mig likvl ej vnligt sagdt! 100 ELEKTRA. Hvad blygsel har du d fr Mykenaierna? HELENA. Jag fdren rds till dem, som dtt vid Ilios. ELEKTRA. Rtt hrdt! I Argos gr du genom allas mund. HELENA. Gr mig tillviljes nu, och bort all fruktan lgg! ELEKTRA. Ack nej! min moders graf jag kan omjligt se. 105 HELENA. Att frnorna det bure dit, ju vore skam. ELEKTRA. Hvi snder du ej dottren din, Hermione? HELENA. I stora sllskap hfves jungfrur ej att g. ELEKTRA. Hon t den dda s umgllde modersvrd. HELENA. Rtt sade du, min flicka, och jag lyder dig. 110 Och snder egen dotter dit; ty rtt du sagt, (ropande int palatset) Kom ut, mitt barn, Hermione, kom ut pstund! (Hon uttrder.) Tag gjuteoffret hr i hndren, och min lock. Och gende till Klytaimnestras graf dermed, Lgg hningsmjlken der och korpsvart lock, 115 Och stende p kumlets spets sg dessa ord: "Dig gjuteoffret systren Helena hembr, Hon som ej vrden nalkas trs, och fruktar fr Argeiska folket." Och vlvilligt hjertelag Bed henne hysa emot mig och dig, och min geml, 120 Och de oslla tv, dem gud frgjort. Men hvad mig egnar, ssom syster vrda om, De sknker man t dda ger, utlofva ock. G nu, mitt barn, och skynda dig, och nr du gjort Ditt gjuteoffer, tnk p snarlig terkomst! 125 (begge aftrda.) HELEKA (ensam) Ack, sknhet, hur du mycket ondt bland menskor gr, Men rddar dem, som dig besitta dygdesamt! J sgen ju, hur hon hrspetsen klippte af. Att skona fgringen; hon samma toka r. M gudarne dig hata, som du strtat mig, 130 Och honom hr, och Hellas! ve mig, usla, ve! (Khoren nalkas.) Der komma desse, stds uti min bittra grt Deltagarinnor; blott de nu ur smnen ej Den lugne vckte, och ur gat pressa trn Fr mig, enr jag ter brodren rasa ser. 135 O J krlskeliga mr, med sakta fot Er nrmen! bullren icke! ej hr vare stoj! Frty er vnskap r mig angenm, men dock Olycka vore, om min broder vaknade. Stilla, stilla! mjuka steg med kngorna | Str. 1 140 Tagen, och stojen ej, buller ej vare hr! Viken hrifrn fjerran, Fjerran frn bdden hans! KHOREN. Se, jag hrsammar. ELEKTRA. Ack, ack, som pipans andedrgt 145 Ur fina rret, s vare, min vn, din rst! KHOREN. Vlan, s stilla som herdepipans Min stmma r. ELEKTRA. Rtt s! Trd fram, trd fram, kom stilla hit, Kom stilla hit, och gif besked, hvarfr 150 J ndtligen komne ren. Ty lnge redan p sin bdd han ligger. KHOREN. Huru r det? Lt oss veta, du goda! | Motstr. 1. ELEKTRA. Hvad de m jag nmna, och hvad olyckslott? Han andas nnu, 155 Med korta suckar. KHOREN. Ack, den olycklige! ELEKTRA. Du mrdar honom, om du rr hans gonlock. Som ljufvaste lisa i smnen finna. KHOREN. Den arme, genom gudasnda nidingsverk! den usle, 160 genom hjertqval! ELEKTRA. Ve, ve, frderf uttalte den frderflige, Ultalte, d min moders mord, Det afskyvrda, Frn Themis' trefot bjd orakelguden. 165 KHOREN. Ser du, i manteln han vrider sin kropp? | Str. 2. ELEKTRA. Du honom med ditt skri, osl- la, har nu ur smnen vckt. KHOREN. Jag tror han sofver nnu. ELEKTRA. Vill du ej frn oss, frn borgen 170 Strax tillbaka, slutande ditt oljud, Vnda foten hn? KHOREN. Han sofver. ELEKTRA. Rtt du sade. KHOREN. Heliga, heliga natt, Str. 3. Smngifvarinna t mngplgiga menskor, 175 Stig ur Erebos' djup; hasta, o hasta, bevingad Till Agamemnons palats; Ty af bekymmer, och olycksfall Vi frdas, vi das ut. ELEKTRA. J stojen n. 180 KHOREN. O nej! ELEKTRA. Tyst, tyst Om du frn bedden trder, slutande Din muns tumult, du goda, honom sknker den stilla gldjen utaf smnens ro. KHOREN. Sg oss, hvad slutet p allt detta blir? | Motstr. 2. ELEKTRA. Dden blir det, och hvad eljes? Ingen 185 Matlust han numera har. KHOREN. Hans slut r gonskenligt. ELEKTRA. Oss har Phoibos offrat upp. Fordrande ett styggt, frbjudet blod Af mor, som drap vr far. 190 KHOREN. Rtt s; men rysligt dock! ELEKTRA. Ddad r, ddad r du | Motstr. 3. Huldaste moder, som dde Fader min, och oss bda, barnen dina. Ja, vi frhrjats, frhrjats, som skuggor, 195 Ty bland dda du r, och mitt lifs dlare del bortflyktar Under suckar och hjerteqval, Under nattliga trar. Men ofrmld, Ve, och barnls, ack, min lefnads dar 200 Stds olycklig jag slpar fram. KHOREN. Stig nrmare, Elektra, jungfu min, och se. Att ej din broder der m d, frrn du vet. Ty ej hans alltfr lnga ro behagar mig. ORESTES (vaknande.) Ack, smnens vederqvickelse, min krmpas bot, 205 Hur ljufvelig du nalkats mig i rtter stund? Ack, hga Glmska af olyckorna, hur vis. Hur nskansvrd gudinna fr bengslade! Men hvarifrn r jag vl kommen hit, och hur? Ty sen jag vettet miste, fordom ej jag minns. 210 ELEKTRA. Krlsklige, hur har din smn ej fgnat mig! Sg, vill du att jag fattar dig och lyfter upp? ORESTES. Tag, alltfr gerna tag, och frn min stackars mund. Frn mina gon torka tjocka svettens drgg. ELEKTRA. Se, ljufligt r det vrfvet, och jag vgrar ej, 215 Att om min broder taga vrd med systershand. ORESTES. Med sida sida understd, och tofvigt hr Stryk undan, ty med gonen jag fga ser. ELEKTRA. O stackars hufvud med de skrumpna lockarna, Hur har du ej frvildats af vrdslsad ens! 220 ORESTES. Mig luta ter mot min bdd! Nr raserit Gtt fver, knner jag mig svag och orkels. ELEKTRA. _Minnsann fr sjuklingen r kr dess hvilobdd, En rtt olustig ting, men ndig mellertid_. ORESTES. Res mig igen, och lt mig strcka kroppen ut. 225 KHOREN. _En kinker r den sjuke, af frlgenhet_. ELEKTRA. Sg, om du fttren emot marken foga vill, Och ndtlig ta ett steg? Omvexlingen r ljuf. ORESTES. Rtt gerna; -- ty det liknar sig till helsa dock, _Och skenet r rtt bra, fast lngt frn sanningen_. 230 ELEKTRA. Hr hvad jag nu dig, bste broder, sga vill, Slnge dig Erinnyerne lemna sans. ORESTES. Hvad nytt allis? r det till godo, tack derfr. r det till ondo, har jag ren olyckor nog. ELEKTRA. Vet Menelaos kommen r, din faders bror; 235 I Nauplia han sina skepp fr ankar laggt. ORESTES. Hvad nu? Kom trst i mina och i dina qval, Vr anfrvandt, och hos vr far i mycken skuld? ELEKTRA. Han kommen r, -- du lita kan p mina ord -- Och bringar Helena frn Troias murar med. 240 ORESTES. Om han allena rddats, vore han mer sll. Men bringar han sin maka; med stor skam han kom. ELEKTRA. Fr klick bermligt fdde Tyndareus ett par Af dttrar, och vanryktadt uti Hellas' bygd. ORESTES. Var du de styggor olik; ty det unnes dig. 245 Och prata icke endaat s, men tnk jemvl! (brjar rasa.) ELEKTRA. Ve mig, o broder, hur ditt ga vlfver sig! Och knapt vid sinnen, blef du genast rasande. ORESTES. O moder, jaga ej -- jag ber dig -- mot mig s De blodbeslade, ormlika qvinnorna! 250 Ty sjelfve nog, ack, sjelfve de kringlpa mig. ELEKTRA. Min stackars broder, hll dig stilla i din badd; Ty intet ser du af hvad du dig skda tror. ORESTES. O Pboibos, de hundgde rna drpa mig, Vildblickige prestinnor i tartarens djup. 255 ELEKTRA. Jag dig ej slpper. Fltande kring dig min arm, Jag hindrar dig, att hoppa dina olyckshopp. ORESTES. Mig slpp! du sjlf, ibiand Erinnyerna en, Mig kramar, fr att i tartaren slunga ned. ELEKTRA. O, ve mig arma! hvarifrn skall hjelp jag f? 260 Ty begge ha vi samkat p oss gudars harm. ORESTES. Hornbgen gif mig, sknken af oraklets gud, Hvarmed han mig Erinnyerna jaga bjd, Ifall med raseri de skulle skrmma mig. ELEKTRA. Kan vl en gud bli srad utaf menskohand? 265 ORESTES. Sframt han ej frn mina gon drager hn. (till Erinnyerna) Ha, hren J, och sen J ej de vingade. Frn sker bges strng afskjutna pilarna? Ah, ah, hvi drjen J? t ethern svingen upp. P vingarna; anklagen Phoibos' gudasvar! 270 (ngot sansad.) O ve, hvi ngslas jag, och hjer suck p suck? Hvarthn, hvarthn ha frn vr bdd vi irrat nu? Ty efter dyningen jag lugn nu ter ser. Hvi, syster, grter du, och hljer dig i dok? Jag blygs, att med dig dela mina hjerteqval, 275 Och genom mina krmpor gifva jungfrun sorg. Fr mina nidingsvrf ej du frtvina m; t dem ditt bifall sknkte du; men jag utgjt, Vr moders blod; och Loxias anklagar jag, Som, manande till aldrarysligaste brott, 280 Med orden mig frtjuste, men i saken ej. Jag menar, att om jag min far, lifslefvande Tillfrgat, om jag borde drpa moder min? Med trgen bn han hndren strckt mot sonens skgg, Att icke stta svrdet sitt i modersbarm. 285 Ifall ej han tillbakavunne lifvet s, Men jag, oslle, blefve ml fr dessa qval. Derfr afslja dig, min bsta syster, nu, Och afst ifrn grt, nsknt olycklige Vi re; och hvar gng du mig misstrsta ser, 290 S hejda du mitt hrda sinnes nederlag, Och trsta mig; men nr du ter suckar sjelf, D tillhr oss, att trda fram, och rda dig. Ty sdant bistnd vnnen sknt t vnnen ger. Nu, stackars syster, g du i palatset in, 295 Strck ut dig, gif t smnen smnlst gonlock, Och tag dig mat, och dig ocks i bad begif. Ty om du lemnar mig, om af entrgenhet drar dig sjukdom, r med oss frbi. Du r Mitt enda std; och -- som du ser, ej annat finns. 300 ELEKTRA. O nej, med dig jag ville gernast bde d, Och lefva. S r saken; om du doge bort, Hvad gr jag? huru, ensam qvinna, rddas jag, Vnnls, brorls och faderls? Men nskar du, M detta ske! ndock mot bdden luta dig! 305 Och hvad dig utur sngen drefve, skrmde upp, Ej akta srdeles, men drj hos dynorna! Ty fast du ej r sjuk, men endast sjukas tycks, Bekymmer vckes derutaf och rdlshet. (aftrder.) KHOREN. O ve, ve! | Stroph, 310 Snabbfotade och bevingade, Hga gudinnor, er, Som frjdtomt ste besitten bland Trar och jemmer, Svarthyige Eumenider, som kretsen 315 Vida ethern igenom, krvande Hmd p blodskuld, hmd p hvart modermord, Eder anropar jag, eder anropar jag: Nu Agamemnons son tillstdjen fr- gta sitt raseri, det vilda. 320 Stormande! Hvad olycksqval Dig, usle, drabbade, till undergng. Sen du oraklet tog emot, som Phoibos Ifrn sin trefot gaf i gudalunden, Der jordens medelpunkt sgs gmd. 325 O Zeus, Zeus | Motstr. Barmhertighet, hvar? O hvad blodig Strid, som nu frestr Dig, usling, gripande dig an; och trar Mnga med trar 330 Skall bland Erinnyerna ngon, som hitbr Din moders blod, och dig vansinnig gr! Derfr veklagar jag, derfr veklagar jag. Den stora lyckan ej bland menskor trifves. Se, seglet p den snabba bt. 335 Hur det af stormen-snderrifves: S lyckan ds, tills sista spillren drifves Af qvalens strtvg, under jemrens grt. Ty hvilken annan tt tillfrene, n den, som genom gudsgifterml 340 Frn Tautalos hrstammar, har jag vl vrda bordt? (Menelaos kommer.) Se, der har vi kongen, der kommer Menelaos, vr drott, af sin praktskrud Genast igenknd, Att han af Tantaliderna en r. 345 O du, som med tusenskeppiga flottan drog Till Asiens kust, Hell dig, du lycka och framgng haft, Och lyktat med gudarnes hjelp ditt vrf! MENELAOS. O kongaborg, dels jag med frjd dig terser, 350 Frn Troia lnd, och dels jag suckar vid din syn, Ty rundtomkring af hiskliga olyckor snrjdt Jag aldrig nnsin mera sett ett annat hus. Ty Agamemnons den ren jag veta fick, Och huru han af egen maka mrdades. 355 D jag tog hamn vid Malea; ur vgorna Sjmnnens siare frkunnade det mig, Lgnlse guden, sparn Glaukos, Nereus' son, Som gonskenligt steg ur sjn, och ordade: "O Menelaos, mrdad ligger broder din, 360 Besviken af sin egen makas sista bad!" Det trar kostade mig sjelf och mina mn, Rtt mnga. Nr jag sen betrdde Nauplias jord, Och ren min maka hade hitt kosan vndt, Nr jag Orestes redan, Agamemnons son, 365 Mig trodde sluta f i famn, och modren hans I frid och frjd, af fiskarfolket hrde jag Om Tyndareiska dottrens gudalsa mord. Och nu, hvar r han? sgen mig, J unga mr, Hvar Agamemnons son, som detta brott begick. 370 Han var ett barn i Klytaimnestras armar n, D denna borg jag lemnande, till Troia drog, Att jag ej honom, om jag sge, knde nu. ORESTES. Jag r Orestes, Menelaos, som du skt. Ock gerna jag fr dig mitt brott bertta vill. 375 Frst dina knn jag vidrr, hjelpbegrande, Och hjer bnen, utaf ingen qvist bestyrkt: Ack, rdda mig! I lycklig stund du kommen r. MENELAOS. Hvad ser jag, gudar? hvem bland skuggor skdar jag? ORESTES. Rtt sagdt! fr qval jag lefver ej, men dager ser. 380 MENELAOS. O, hur din lock r vild och tofvig, arme man! ORESTES. Min anblick ej, men mina brott besla mig. MENELAOS. Utur frtorkadt ga hiskligt stirrar du. ORESTES. Min kropp r hn, men namnet terstr likvl. MENELAOS. Hur ofrmodlig synes mig din missgestalt! 385 ORESTES. Min olyckslla moders baneman r jag. MENELAOS. Jag hr; men uppskjut sdant prat en liten stund. ORESTES. M ske! men gud mot mig r rik p lidanden. MENELAOS. Hvad gr t dig? hvad krmpa bringar dig frderf? ORESTES. Medvetandet, att jag frskrckligt handlat har. 390 MENELAOS. Hvad nu? -- _Vist tydligt r, men ej otydligt ord_. ORESTES. Frnmligast den ngest, som frder mig. MENELAOS. Svr r guds skickelse, men botelig ndock. ORESTES. Och raseriet r min mors blodshmnare. MENELAOS. Nr brjade du rasa s? hvad dag var det? 395 ORESTES. D jag i kummel bddade min stackars mor. MENELAOS. Hemkommen, eller sittande vid blet qvar? ORESTES. P vakt om natten; att ej benen stules bort. MENELAOS. Var ngon annan med, som understdde dig? ORESTES. Jo, Pylades, som stod mig bi vid modermord. 400 MENELAOS. Af hvilka skrckgestalter qvljes du sder? ORESTES. Tre flickor, nattligt hemska, tycker jag mig se. MENELAOS. Din mening vet jag, men ej vill jag nmna dem. ORESTES. De heliga! din bildning hindrar dig frn slikt. MENELAOS. For modermordets skull de s anfkta dig? 405 ORESTES. O ve de qval, som flja mig, elendige! MENELAOS. _Ej grsligt r, att de f straff, som grsligt gjort_. ORESTES. Men hela skulden kan jag skjuta bort frn mig. MENELAOS. Upp din faders dd? -- det vore obetnkt. ORESTES. Mig Phoibos sjelf befallt, att modren sl ihjl. 410 MENELAOS. Han r allts okunnig, han, om dygd och rtt. ORESTES. Vi lyde gudarna, ehvad, ock ro gudarne. MENELAOS. Orakelguden dock ej lindrar dina qval? ORESTES. _Han rnar_. Sdan r ju gudarnes natur. MENELAOS. Hur lnge r, sen moder din ej andades? 415 ORESTES. Den sjette dagen gr; dess bl r varmt nnu. MENELAOS. Hur snart gudinnorne utkrfva modrens blod! ORESTES. Vis man jag ej, men verklig vn till vnner r. MENELAOS. Hvad btar dig, att du din fader hmnades? ORESTES. n ej; men drjsml kallar jag frsumlighet. 420 MENELAOS. Hur r i sta'n din stllning, sen du detta gjort? ORESTES. Vi hatas s, att ingen mer oss talar till. MENELAOS. Har du ej, enligt lag, tvtt bloden frn din hand? ORESTES. Jag stnges ut, ehvart jag gr, frn alla hus. MENELAOS. Ho r bland medborgsmn, som jagar dig ur land? 425 ORESTES. Olax, att glda gammalt agg mot fader min. MENELAOS. Jag allt forstr: Palamedes' dd hemsker dig. ORESTES. Deri har jag ej del; utaf de tre jag ds. MENELAOS. Hvad mer? utaf Aigisthos' vnner ngon visst? ORESTES. De mig anstta, hvilka staten lyder nu. 430 MENELAOS. n Agamemnons spira, lemnar staten den t dig? ORESTES. De som ej oss tillstdja ens, att lefva mer. MENELAOS. Hvad rna de, som du mig skert sga kan? ORESTES. P denna dag skall domen fllas fver oss. MENELAOS. Att g i landsflykt? ddas eller icke d? 435 ORESTES. Att blifva stenade af medborgsmn ihjl. MENELAOS. Hvi flyr du ej, och hastar bortom landets grns? ORESTES. Vi re stngde rundtomkring af vpnadt folk. MENELAOS. Enskildt af egna fiender? af Argisk hr? ORESTES. Af alla borgrarne, att jag m d: kort sagdt! 440 MENELAOS. Elndige, som bragtes till det yttersta! ORESTES. Till dig mitt hopp om rddning utur nden str. Men d du lycklig kommit till olyckliga, S gif t dina vnner af din lycka med, Och framgngen fr egen rkning ej behll! 445 Men tag ocks i vedermdorna din del, Och fadrens ynnest glda emot dem, du br. _Ty namnet blott, men saken ej de vnner ha, Som ej uti olyckorna sin anpart ha_. (Tyndareus synes komma.) KHOREN. Der stapplar upp lderdomlig fot, minsann, 450 Svartmantlad Spartiaten Tyndareus hitt, Med hret klippt p sorgeart, fr dottrens skull. ORESTES. Jag r frlorad, Menelaos! -- Tyndareus Till oss sig nrmar, han hvars gon aldramest Jag blygs att mta, sedan detta blivit gjordt. 455 Ty han mig fostrade som litet barn, och mig Med mnga kyssar hljde; Agamemnons son Kringbrande p armarna, och Leda med. Mig rande likt sjelfva Dioskurerna. Och dessa tv jag, arma hjerta, arma sjl, 460 Ej vl har vedergllt. Hvar finna mrker nog. Att gmma anletet? Hvar moln, att framfor mig Jag stlla m, och undg gubbens skarpa blick? TYNDAREUS. Hvar kunde jag vl rka f min dotters man, Menelaos? Ty p Klytaimnestras graf d jag 465 Mitt offer gjt; jag hrda att till Nauplia Han med sin maka kommit, rddad ndtligen, Ledsagen mig; ty vid hans hgra sida jag Vill st och helsa, skdande sentida vn. MENELAOS. Hell, gamle, dig, hvars kta lger delte Zeus! 470 TYNDAREUS. Hell fven, Menelaos, dig, min anfrvandt! Ve! Bittert r, att menskan ej sin framtid vet! Se ormen modermrdarn, framfr borgen der. Hur kranka blixtar ljunga i hans blick, min pest! Menelaos, talar du dock med den smittade? 475 MENELAOS. Hvi s? Han r ju ttling af mig lsklig far. TYNDAREUS. Just han, som fdd af sdan far en sdan vardt? MENELAOS. Han fddes dock; och br i nden vrdad bli. TYNDAREUS. Barbar du blivit, bland barbarer lnge drjd. MENELAOS. Hellenisk r den sed, att ha om slgten vrd. 480 TYNDAREUS. Den ock, att fver lagarna ej vilja st. MENELAOS. Hvad ndtvng r, r slafveri bland vise mn. TYNDAREUS. Hll dig vid detta, du; jag skall ej hlla mig. MENELAOS. Ja, vreden r med dig, och ovis lderdom. TYNDAREUS. Hvad strid om vishet kunde fr hans skull oppst? 485 Om alle inse klart, hvad rtt r, och hvad ej, Ho finns bland ddliga mer oklok d, n han? Han som om rttvisan ej tog den minsta vrd, Och till Helleners samfundslag ej vnde sig. Ty sedan Agamemnon andats ut sitt lif, 490 I hufvudet utaf min dotter slagen, -- ack, Ett skndligt brott, som jag ej nnsin gilla skall! Fr blodskuld henne frst han hade stmma bordt, Och krfva laga straff, och jaga modren sen Ur huset. Fromt i nden d han sig betett, 495 Och sig vid lagen hllit fast, rttskaffens son. Nu med sin moder han i samma ofrd gick. Ty prfvande med skl, att hon en brottsling var, Sjelf mera brottslig blef han, som sin moder drap. Dig, Menelaos, om en sak jag sprja vill: 500 Ifall en viss af kta makan banen fick, Och dennes son sin moder sloge ock ihjl, Och mordet dennes ttling vidare med mord Umgllde, sg, hvar toge vl d brotten slut? Rtt var af fordne fder denna lag bestmd: 505 De ej tillstadde ngon trda infr sig, Ej heller sig till mte, som utgjutit blod; Men med frvisning straffade, och drpte ej. Ty eljes skulle mord dock stds vidlda en, Som hnderna nedslat aldrasist med brott. 510 Gudlsa qvinnor allesamman hatar jag, Och frmst min dotter, som sin egen make drap; Ock Helena, din hustru aldrig rosar jag, Ej talar till ens; gillar icke dig, som drog, Fr illaartad qvinnas skull till Troias flt. 515 Allt hvad jag kan, jsg kmpa vill fr lagens helgd, Och slut p detta vilddjurslif och blodbestyr Jag gra skall -- som stds frder land och stad, (till Orestes.) Frty hvad hade du fr hjerta, usling, d Nr barmen blottade fr dig, bnfallande 520 Din egen mor? Jag sjelfva brottet icke sett, Och gubbens ga smlter dock i trar bort. En sak iallo stmmer in med mina ord: Hos gudar hatad, du fr modrrmord fr npst, Af faser jagad kring och raseri, Behfs 525 Vl hra vittnen, d jag saken skda kan? (till Menelaos.) Att du det vete, Menelaos, gudarna Emot ej handla, honom ej att hjelpa sk! Men tillt, att han stenas m af medborgsmn Och Spartas jord betrd ej eljes med din fot. 530 Min dotter visserligen lagligt ddad vardt, Men ortt var det, att hon dog fr dennes hand. Jag i allt frigt skapades lycksalig man, Men ej hvad rrer dttrarna: -- deri oslt. KHOREN. _Hur afundsvrd, eho i barnen lycklig var, 535 Och inga srdeles bekymmer samkade!_ ORESTES. Ack, gamle man, jag rdes yttra ord fr dig I sak, der jag dig krnka mste in i sjln. Jag gudls r, fr det jag mrdade min mor, Gudhrsam, under annat namn, fr fadrent hmd. 540 Tag endast bort din lderdom, som mina ord Tillhinders r, och ur min talan skrmmer mig, D r p vg jag genast. Nu jag rds ditt hr. Hvad borde jag vl gra? Stt nu tv mot tv! Min far mig aflade; din dotter fdde mig; 545 Hon kren var, som tog af annan fret mot. Och utan far lr vl ej nnsin finnas barn. Jag mente derfr, att jag lifvets upphofsman Mer vrna bordt, n henne, som mig fdan gaf. Allts -- din dotter; -- ty min mor jag sga blygs, 550 Med egen brllopsvisa, men ej vlbetnkt, Betrdde ann mans bdd; mig sjelf det glla skall, D jag om henne talar slemt; -- jag mste dock. Aigisthos var den dolde maken i vrt hus, Och honom drap jag, offrande min mor jemvl. 555 Frfvande visst brott, men hmnande min far. Hvad angr hotelsen, att man br stena mig, S hr mig, hur jag hela Hellas gr en tjenst! Ty komme hustrurna till sdan dristighet, Att drpa sina mn, och taga tillflygt sen 560 Till barnen, tiggande om nd med blottad barm, D sge de fr intet an, att maken sl, Af frevndning, hurudan som helst. Har jag nu -- Som du tror -- gjort brott, jag ock gjort slut p slikt. En hatad mor medrtta jag afdagatog. 565 Som egen make, stadd p hrfrd hemifrn. Anfrare fr samteliga Hellas' folk, Frrdde, och ej okrnkt hll hans kta sng. Och nr hon brottet insg, hon sig dock ej straff Plade, utan fr att slippa ansvarsfri, 570 Misshandlade min hulda far, och slog ihjl. Vid gudarna, dock ej jag borde gudar nmnt I dom om mordsak -- hade jag min moders brott Med tystnad gillat, o hvad skalle far min gjort? Monn ej mig, hatfull, till Erinnyerna sndt? 575 Sg, eller st vl skyddsgudinnor modren bi. Men bist ej den mera frorttade? Du allts, gamle man, en brottslig dotters far, Du gjort min ofrd; ty af hennes dristighet Min far berfvad, modermrdare jag vardt. 580 Ser du? Odysseus' maka ej Telemachos Ihjlslog, ty hon icke tog sig man p man, Och kta sngen i palatset okrnkt blef. Ser du? Apollon, som i jordens medelpunkt Har ste, och t menskor ger orakelsvar, 585 Som vi i allt hrsamme, hvad han sga m. Jag, honom ock hrsammande, min moder drap. Thy ansen honom gudls nu, och sln ihjl. Han syndat har, ej jag; hvad visste jag? Monn ej den gud, jag skyller p, nog mktig r, 590 Att brottet lsa? Hvart vill jag vl flykten ta, Om han, som bjd det, ej frn dden rddar mig? Sg derfr ej, att icke detta rtt r gjordt. Sg, att fr oss, som gjorde, det ej lycksamt var. _De hvilkas ktenskap p jorden vl bestr, 595 Ha -- slla dar; fr dem, som dock ptok det gr Bd' inom hus och utom allt slem nde fr._ KHOREN. Stds qvinnorna tillhinders voro skapade I sina mnners den, till ofrd blott. TYNDAREUS. D du r trotsig, och ej viker fr mitt tal, 600 Och svarar upp sdant stt, som srar mig, Dessmer du retar mig, att yrka p din dd, Som till behagligt tidsfrdrif jag gra vill, D jag hitkommit, fr att smycka dottrens graf. Jag nu till de Argeiers folkfrsamling gr, 605 Och villig, ej ovillig staten eggar jag, Att stena dig, och stena systren din ihjl. Hon mellertid lngt mer n du sin dd frtjent, Hon som dig retat mot er mor, i ronen Dig sndande fiendtelig uppmaning stds, 610 Berttande hvad hon om Agamemnon drmmt, Samt hurusom Aigisthos' brott frhatligt var Fr underjordens gudar, -- fven hr olideligt! -- Tilldess hon tnde huset an med eldls eld. (till Menelaos.) O Menelaos, dig jag sger, och s gr ocks 615 Om dig min fiendskap, min slgtskap ngot r, S stt dig ej emot hans dd, mot gudarna, Men tillt, att han stenas m af medborgsmn; I annat fall betrd ej nnsin Spartas jord! Sen du allt detta hrt, gudlsa vnner ej 620 Utkora, sttande rttsinnta frn dig bort, (till sina mn,) Nu bringen oss frn denna borg, J tjenare! ORESTES (till Tyndareus.) G du, att utan afbrott detta tal frn oss Till denne gnge, fr din lderdom forskont! (till Menelaos.) Hvart, Menelaos, styr du kosan i begrundalag nu, 625 Dubbelt bekymmers dubbla vgar vandrande? MENELAOS. Derom ej bry dig! Grubblande upp en sak, Villrdig r jag, hvart jag borde vnda mig. ORESTES. Stll ej i verket nu din tanke, utan hr Frst mina ord, och sedan fatta ditt beslut. 630 MENELAOS. S tala! Du har rtt; ty _tystnad bttre r I vissa fall, n tal, i vissa -- tal n tystnad._ ORESTES. S m jag tala nu! men alltid lnga tal Framfr de korta glla, och begripas mer. Gif mig, o Menelaos, intet af ditt gods, 635 Men tergif mig hvad utaf min far du ftt. Ej skatter menar jag; -- de skatter, om mitt lif Du rddar, ro mig bland alla lskligast. Gr jag vl ortt? I min nd jag mste f Hvad ortt r af dig. -- Agamemnon ock, min far, 640 Med ortt Hellas samlande, mot Troia drog, Sjelf utan minsta brott, men fr att din gemls Oratta handling bota, och frseelse. Oss detta ena fr det ena ge du br. Min far blottstllde -- s br gra vn fr vn -- 645 Sitt lif fr dig, och kmpade inunder skld, Att du tillbaka mtte f din kta hlft. Umgll mig allts detta, som du der mottog, Och mda dig fr vr skull blott en enda dag Och st som rddare, -- ej tio lnga r; 650 Vl Aulis tog som offer hulda syster min; Jag eftersknker det; ej drp Hermione! Ty, d jag r olycklig, ssom nu, br du Ha fvervigten, och jag f forltelsen. Mitt lif frra t min olycksfulla far, 655 Och systrens lif, som jungfru varit lnge nog. Ty, ddad, vrnlst lemnar jag min faders hus. Du svarar mig: "omjligt" -- S likvl i nd Den ene vnnen br den andre sknka hjelp. Men hvad behfs vl vnner d, nr allt gr vl? 660 Ty guden sjelf, som hjelpa vill, r ensam nog. Att du din maka lskar, tror allt Hellas' folk, (Ej fr att smickra, och bedraga talar jag,) Vid henne jag anropar dig, jag, olycksman. Hvart r jag kommen? r det jag som plgas blott? 665 Det r fr allt vrt hus, som jag anropar dig. O du, min egen faders egen bror, var viss, Att under jord den dde detta hr, och att Hvad jag har sagt, hans vlnad hviskar fver Bland trar detta, jemmer och bedrfvelse 670 Jag ordat har, och beder med entrgenhet Om rddning nu, som alle ska, ej blott jag. KHOREN. Ock jag nsknt jag qvinna r, anropar dig, Att bist de oslla; ty du gitter det. MENELAOS. Orestes, ack, jag fr dig allskns aktning br, 675 Och vill i dina olyckden taga del. Men kraft dertill jag nskar mig frn gudarna. Ty s man sine blodsfrvandters smrtor br Gemensamt bra, om en gud frlnar kraft, S, att man stupar, eller nedgr fienden. 680 Ty med en hr, p bundsfrvandter blottad, hit Jag kommit har, af tusende bekymmer trngd, Med sparde vnners obetydeliga kraft. I ppen fejd allts vi torde Argos ej, Pelargerlandet, kufva; om med blida ord 685 Vi kunne det: -- vrt hopp deri vi hafva satt _Hur kan det stora ngon med det lilla ta?_ Ty d nr pbeln i sin vrede rasar fram, Den lika svr att dmpa r, som hftig eld. Men om man fr den fikne fogligt efterger, 690 Och viker undan, passande p lemplig tid, Den sansar sig kanske. -- Och nr den fllt sitt mod, Man kan den ltt handtera, efter egen skn. _Hos pbeln miskund finnes, men der finns ock trots, Och den som passar p sin tid, r rans man_. 695 Nu gr jag, frestande att stat och Tyndareus Med dig frsona, att de fve mildt sin makt. _Ty skeppet krnger, nr fr mycken vind det tar, Men reser sig igen, nr seglen in det drar_. S gud ock hatar alltfr mycket fvermod, 700 Och stadsbor hata; derfor -- allvar r mitt tal -- Med vishet jag dig rdda br, och ej med trots. Med hrsmakt ingalunda -- som du tror kanske -- Jag kan dig rdda. Ltt ej, med ett enda spjut, Man nedergr den ofrd, som omgifver dig. 705 Ej nnsin frr till Argos' jord, i dmjukhet Anlnde vi; likvl det oss ndvndigt r, Som kloke mn, att vara dets slafvar nu. (aftrda.) ORESTES. O endast fr en qvinnas skull hrfrare, Men eljes intet, fegaste till vnners hmd, 710 Du vnder dig frn mig, och gr? Agamemnons sak r ute. Fader, i din olycksstund frrdd! Ve mig; jemvl frrdd! Och mera finns ej hopp, Ej hr, ej der, att rdda lifvet ur Argeiers hand. Ty denne man min rddnings enda tillflygt var. -- -- -- 715 (Pyladet nalkas.) Dock der jag ser den kraste bland ddliga, Min Pylades, i fyrsprng hit frn Phokis kommande, En ljuflig anblick: trogen man i ndens stund Du hellre ser, n lugnet ser sjfaranden. PYLADES. Fortare n hvad jag borde, genom staden kommer jag, 720 Hrande om folkets mte, som jag klarligt sjelf har sett, Stlldt mot dig, och mot din syster, som de rna drpa strax. Hvad r det? hur gr? hur mr du, krste bland jemnriga. Och bland, vnner, och bland frnder? -- ty allt detta r du mig. ORESTES. Allt r ute: att i korthet mina qval jag rja m. 725 PYLADES. Oss tillika du frder: vnner dela ljuft och ledt. ORESTES. Menelaos nedrigt handlar emot mig och syster min. PYLADES. Nedrig gvinnas man med rtta blifver ocks nedrig sjelf. ORESTES. Liksom han allsicke kommit, s hans ankomst btat mig. PYLADES. Har han afven verkeligen hit till dessa bygder lndt? 730 ORESTES. Sent omsider; men befunnen niding strax mot vnnerna. PYLADES. Ock sin hustru, syndarinnan, frde han p skeppet hit? ORESTES. Icke han; men honom frde hon till oss, och ingen ann. PYLADES. Hvar r qvinnan, som Achaier utan tal allena dt? ORESTES. Hr uti min borg, om eljes min jag borde kalla den. 735 PYLADES. Hvilka ro nu de orden, som du sagt din faders bror? ORESTES. Att ej lta medborgsmnnen drpa mig och syster min. PYLADES. Gudar, hvad blef hrtill svaret? -- Detta just jag veta vill. ORESTES. Han strk af, som sleme vnner gra emot vnnerna. PYLADES. Under hvilken frevndning? Vet jag det, s vet jag allt 740 ORESTES. Han kom hit, de dygdesama dttrars far, emellertid. PYLADES. Tyndareus? kanhnda vredgad emot dig, fr dottrens skull. ORESTES. Mrker du? han dennes slgtskap fredrog framfr min fars. PYLADES. Dina vedermdor dela sledes ej tordes han. ORESTES. Ej till kmpe blef han boren, men bland qvinnortapper man. 745 PYLADES. Du i strsta ofrd svfvar, och ndvndigt mste d. ORESTES. Medborgsmnnen rsta mste fver vrt begngna mord. PYLADES. fver hvad skall domen fllas? sg; ty jag i fruktan str. ORESTES. Lefva eller d det gller: ngra ord om vigtig sak. PYLADES. Flykta hrifrn med systren, lemnande din kongaborg! 750 ORESTES. Ser du ej, hur vi bevakas af spioner fverallt? PYLADES. Jo, jag stadens gator skdat, stngda af bevpnade. ORESTES. Som en stad af fienderna, s belgras ock vr kropp. PYLADES. Sprj mig nu, hvarfr jag lider; fven jag frlorad r. ORESTES. Genom hvem? Ty detta vore qval till mina plgor laggdt. 755 PYLADES. Strophios, min fader, vredgad har mig jagat hemifrn. ORESTES. Klagar han dig enskildt, eller upp statens vgnar an? PYLADES. Vid din moders mord jag hjelpte; och han gudls kallar mig. ORESTES. Stackars vn, mitt brott -- s syns det -- skulle fven skada dig! PYLADES. Ej vi likne Menelaos; detta mste hrdas ut. 760 ORESTES. Rds du ej, att Argos skar dda dig, som mig, ocks? PYLADES. Straffa mig, tillhr ej dessas, utan de Phokensers land. ORESTES. _Pbeln r en amper bjesse, nr den vrnga mlemn har_. PYLADES. Men nr den rttsinnta eger, rttsinnt stds besluter den. ORESTES. Bra! hos folket mste talas. 765 PYLADES. Om hvad vigtigt rende? ORESTES. Om jag sade medborgsmnnen -- PYLADES. Att du handlat efter lag? ORESTES. Hmnande min egen fader -- PYLADES. Rds att du kan mta hrdt! ORESTES. Br jag krypa bort i tysthet fr att d? PYLADES. Det vore fegt. ORESTES. Hvad r d att gra? PYLADES. Finns vl rddning, om du stannar qvar? ORESTES. Ingen alls! 770 PYLADES. Men om du flyktar, finns vl hopp om rddning d? ORESTES. Finnes visst, om sig s trffar. PYLADES. Bttre det, n stanna qvar. ORESTES. Ja, jag gr. PYLADES. Och fven ddad, vackrare du s skall d. ORESTES. Mig medrtta sdant drabbar. PYLADES. Blott man ville medge det! ORESTES. Riktigt! s jag feghet undgr. PYLADES. Bttre, n om qvar du blir. ORESTES. Och man skulle mig beklaga -- -- -- 775 PYLADES. Mycket gr din dla brd. ORESTES. Vredgad -- att min fader drpte -- -- -- PYLADES. Detta gonskenligt r. ORESTES. Bort vi mste. Fegt r ddas utan ra. PYLADES. Visserligt! ORESTES. Skole vi hrom bertta fr min syster? PYLADES. Nej, o nej! ORESTES. Trar d helt skert runne. PYLADES. Tren stort jrtecken r. ORESTES. D r tiga bst. 780 PYLADES. Med tiden skall du vinna deruppe. ORESTES. Detta str mig blott ivgen -- -- -- PYLADES. Sg, hvad nytt frde r? ORESTES. Att gudinnorne med gisslet hindra mig. PYLADES. Dig skter jag. ORESTES. Svrt r krmpig man att nalkas. PYLADES. Ej fr mig, att nalkas dig. ORESTES. Akta dig, att ta befattning med mitt rasreri! PYLADES. Fr g. ORESTES. r du icke rdd? 785 PYLADES. _Bland vnner rdslan r ett sort frderf_. ORESTES. G nu, styre fr min fot! PYLADES. Det blifver mig ett krt besvr. ORESTES. Och till fadrens graf mig bringa! PYLADES. Hvartill tjenade vl det? ORESTES. Jag vill be, att han mig rddar. PYLADES. Detta visst tillbrligt r. ORESTES. Modrens vrd jag ej vill skda. PYLADES. Ty hon var fiendtelig. KHOREN Skynda derfr, att Argeiers dom ej hinner fnga dig, 790 Foga, af din krmpa kraftls, sida vid min sida ttt, Att jag genast genon staden, fga fr dess pbel rdd, Fga blyg, dig mtte bra. Hur kan jag mig te som vn, Om i svra olycksstunden jag dig ej mitt bistnd ger? ORESTES. Sdant r, att _vnner_ ega, och ej _anfrvandter_ blott. 795 _Ty en man, som, fastn frmling, har med oss tillhopasmlt. Bttre r till vn besitta n blodsfrnder tusentals_. (Begge aftrda) KHOREN Stor lycka och ra stor, | Stroph. Som sig frhfde i Hellas, och Invid Simuntiska bljorna, 800 Har terigen fr Atreiderna gtt om; Allt efter gamle kongahusets gamla sed, D tvisten om det gyllene lamm Bland Tantaliderna stod, Ohygglige gstbud gfvos, och 805 dlaste sners slakt blef gjord. Hvadan mord p mord, i vexlad Blodsutgjutelse ej upphr Fr de bda Atreider. Bragd r obragd: att sin mors | Motstr. 810 Kropp med jernbevpnad hand Sarga, och ett blodbestnkt Svrd mot solens strlar svnga upp. Att illa gra, r stor gudlshet, Och illasinnte mnners galenskap. 815 Vid ddens fruktan hon skrek, Stackars dottren af Tyndareus: "Son, du nidingsverk begr. Drpande din mor! -- Se till, D du jktar efter fadersgunst. 820 Att ej evig skam du fr! Hvad krmpa, jemmergrt och uselhet | Epod. P jorden strre r, n att med modersblod besla sin hand? Ack, frfvande hvad grsligt brott, 825 Af vansinne hemsks, Eumeniderna ett byte nu, Vlfvande de skygga gonlock, Den Agamemnoneiske son! O, den usle, som sin egen mors 830 Barm, utur guldsydd korsett Blottad, skdande, likvl Sttte svrd i modershjertat, Fr att hmnas fadermord!" ELEKTRA (intrdande.) J trnor, har ur dessa salar strtat ut 835 Stackars Orestes, i gudskickadt raseri? KHOREN. O nej! Till det Argeiska folk han gngen r, Afbidande den dom, som eder frestr, I fljd hvaraf J lefva msten, eller d. ELEKTRA. Ve mig! Hvad har han gjort! Ho rdde vl dertill? 840 (Sndebudet nalkas.) KHOREN. Pylades. Och -- som det tycks -- snart detta sndebud Skall bringa ddan tidender om broder din. SNDEBUDET. Ack, stackars -- stackars, aktingsvrda dotter, du Utaf hrfrarn Agamemnon, o Elektra, hr De olycksorden, som jag kom, att bringa dig! 845 ELEKTRA. O ve! med oss det r frbi. Klart r ditt tal. [Ty -- ssom syns -- du kommit hit, ett olycksbud]. SNDEBUDET. S fll Pelasgers dom, att broder din skall d, Och du, olyckliga, jemvl, p denna dag. ELEKTRA. Ve mig! -- den stund r inne, fr hvars fruktan jag 850 Ren lngesedan tvinat bort i klagolt. Dock, hur gick rttegngen? genom hvad beslut Af de Argeier flldes ddsdom fver oss? Sg, gamle man, om genom stenars kastning jag Skall gifva upp min ande, eller genom svrd. 855 Jag, som mig samkat med min broder samma straff? SNDEBUDET. Frn landet kom jag just igenom stadens port, Nyfikenhet, att om dig frsprja tidender, Samt om Orestes. Ty emot din fader stds Vlvilja har jag hyst. -- Ock nrde mig ditt hus, 860 Visst fattig karl, till vnners tjenst dock vlberedd. D ser jag folket nalkas, och ta plats p kulln, Dit fordom Danaos, att Aigyptos -- s sgs -- Genmls, folket till gemensamt rdslag stmmt. Vid sdan anblick sporde jag en medborgsman: 865 Hvad nytt i Argos? har frn fienderna vl Ett budskap s uppskakat Danaiders stad? Han svarte: ser du ej Orestes, kommande Der nra ren, att st tillsvars fr modermord? Ovntad syn d ser jag, som jag aldrig bordt, 870 Pylades ser jag kommande med broder din. Som gick med fllda gon, och af krmpan matt; Den andre, likt en bror, med vnnen lidande, Vid handen ledde vrdsamt med sig sjuklingen. Nr de Argeiers skara nu fulltalig var, 875 Uppstod herolden, ordande: ho yttrar sig, Hurvida ddas, eller ej, Orestes br. Han modermrdaren? Derp uppreser sig Talthybios, som med din far de Phryger slog. Han frde nu, fr makten undergifven stds, 880 Tvetydigt tal, uppskattande din fader hgt, Dock bermmande din bror, men slema ord Grannt vlfvande, hur han emot frldrar skref Ej prislig lag; och mellertid han gaf alltjemt Aigisthos' gynnare ndock en solskensblick. 885 Ty sdant r det slgtet: fr den lycklige Herolder springa fver kpp, och deras vn r den, som fr beflet, och vid makten str. Nst honom Diomedes, drotten, ordade; Han tillt ej att dda hvarken broder din, 890 Ej heller dig, men med frvisning straffa blott D vardt ett gny af ngra, huru vl han talt; Men ngre det ogillade. -- D reser sig En, som ej tand fr tunga hll, i djerfhet stark, Argeier, ej Argeier, dock frmdd dertill, 895 P stojet litande och dristig skamlshet, Med talekraft, att bringa ofrd fver folk. _Ty nr en man, i orden ljuf, i hjertat slem, Frvillar pbeln, det till statens ofrd sker. Men de, som, vise, vlfva stds odolska rd 900 Om ej i gonblicket, framdeles likvl Bli statens gagn. Och detta frestndaren Br inse klart; ty samma r frhllandet Med den sam hller tal, och den som makten har._ Han sade, att Orestes borde liksom du 905 Med stenkast ddas. Tyndareus dock slika ord t mannen, som er dda bjd, ingifvit sjelf. Steg s en annan opp, och talte tvertemot, Ej till geatalten fager, men behjertad man, I staden sllan skdad och p torget med, 910 _En man fr sig: -- de endast rdda landet, de!_ -- Och klok, beredd att g ibredd med egna ord, Och flrdfri, i sin vandel oantastelig. Han hade, att Orestes, Agamemnons son, Var kransen vrd, som ville hmnas fader sin, 915 I det han slem och gudls qvinna slog ihjl, Som det afskaffade, att man ej vpnar sig, Ej lemnar hus och hem, och drar i hrnad ut, Om husets vrdnad de, som bli derhemma qvar, Frfra f, och brottbesla kmpars bdd. 920 Nu fr hvar redlig vl han syntes hafva talt. Och ingen sade mer ett ord. D kom din bror, Och talte: J, som Inachos' gebit bebon, Att eder hmnas lika mycket som min far, Jag drap min moder; ty om kta mnners mord 925 Ej rknas hustrurna till brott, J skullen snart Frdas, eller bli enhvar sin hustrus narr; Och detta vore tvertemot hvad eder hfs. Ty nu r hon, som svek min faders kta sng, Dd vorden; om J viljen drpa mig ocks, 930 Upphfves lagen, och till mord anledning blir. Ty aldrig brist p sdan djerfhet vara skall. Dock han, som syntes tala rtt, ej vann gehr. Men han, den sleme talarn, fick hos folket rtt, Han som din och din broders dd pyrkade. 935 Och knapt bevekte dem, att icke stena er. Stackars Orestes, som likvl med egen hand Frbandt sig drpa, nnu denne dag, sig sjelf Med dig. Nu honom leder ur frsamlingen Pylades grtande; och vnner flja med, 940 Som honom mka och beklaga. Innan kort En bitter anblick vntar dig, och jemmerfull. Svrd eller snara derfor tillred fr din hals. Ty lemna lifvet mste du; ditt adelskap Ej rddat dig, ej heller Phoibos, Pythiern, 945 Som p sin trefot sitter, -- utan dig frdt. KHOREN. Ack, olyckssllla jungfru, hur du dokbehljdt Ditt anlete nedsnker nu, och ljudls r. Beredd att uti suckar brista ut och grt! ELEKTRA. Jag begynner min suckan, o Pelasgerland, | Stroph. 950 Och trycker hvita nageln uti kindren in, -- Blodigt olycksverk! -- Jag drabbar med slag det hufvud, som hemfallet r Skuggornes fagra gudinna. Thy juble Kyklopiska landet, 955 fver min hals snkande bdelsjernet, Vr slgts ofrd. Sdan miskund, miskund man ger Ddsoffren bda Fr Hellas' fordne hfvitsmn. 960 Frsvunnen r, frsvunnen utaf Pelops' tt | Motstr. Hvarenda telning, och den fordna salighet, Som fanns i stolt gemak. Allt dde gudarnes hat, och fiendtelig Blodsdom, i hemmet flld. 965 O ve, hr skden J, jordsners Mngtrige slgten och usle, hur mot frmodan dets vg gr! _En med den andra ofrd stds Vexlar, i tidens lngd; 970 Allt menniskolif sig hvilar p lsan grundt_. Gerna till den mellan himmel och Jord svfvande klippan jag ginge, Hvilken deruppe i hjden Hnger p gyllene kedjors 975 Lnk, en klint frn Olympen, Fr att grtande ropa an Vr ltfader Tantalos, Som aflade, aflade upphofsmnnen Till min tt, 980 Som ofrd fick sig beskrd, D, vid flars vingade jagt, Uppstigen i fyrspannsvagn, Pelops, p hafvets kust kande, Myrtilos' kropp tilldds 985 Vrkte i hafvets svall, Invid Geraistos' hvitbljiga, Brusande strnder, Krande vagnen fram. Hvadan t mitt ttehus 990 Vardt mngsuckigt frderf. Genom Maias son, Nr guldullige lammets Jertecken, det slema, det slema, Fddes i hjordarna 995 Hos hstmstaren Atreus. Dn vardt split; och Zeus bevingad! Solvagn, ifrn vg mot vestra Himlaranden frr betrd, Ndgade att ndra kosan 1000 Mot enflig Eos. Ock sjutalig Peleias' bana Freskref han nytt skick, Och vedergllde mord med mord, I Thyestes' beryktade mltid, 1005 Samt falska Kretissan Aeropas svekrdiga bdd. Men sednast mig och min fader nu Zeus hemskt Med mngplgiga hjertqval. 1010 KHOREN. Se, der nalkas din broder oss. Genom ddsdom till saken flld, Och den trognaste mannen Pylades, Som broderligt stdjer Orestes' Stapplande fot, 1015 Med vrdsamt steg bitrdande. ELEKTRA. Ve mig! jag suckar, d jag, broder, skdar dig. Vid grafven redan och framfr de ddes bl Ja, ve mig ter, vet nr gat blickar an Ditt anlet' sista gngen. Jag frn sinnen r. 1020 ORESTES. Vill du ej tyst, och lemnande all qvinnlig lt, Uthrda domen? -- Jemmerligt r det, men dock Vi mste bra det, som oss frestr. ELEKTRA. Hur skall jag tiga? -- att guds ljus p himlen der Beskda, oss olyckliga man unnar ej. 1025 ORESTES. Ej drp mig, du! Nog, stackars karl, af Args' folk Jag mrdad r, och nmn ej vra lidanden! ELEKTRA. Orestes, hur beklaglig fr din ungdoms lott, Och brda dd! Nr du br lefva, finns du ej! ORESTES. Vid gudarna, kringvf mig ej med modlshet. 1030 Olyckors minne bringande till trar hn! ELEKTRA. Vi mste d: sin ofrd dock beklagar man; _Ty alla menskor ha det arma lifvet krt_. ORESTES. Just denne dag r ddens dag: med snaran vi Frdas, eller slipas svrd till vrt frderf. 1035 ELEKTRA. Drp mig, min broder, att ej bland Argeierna Det gr en ann, till hn mot Agamemnons tt! ORESTES. Af modersblodet har jag nog; dig rr jag ej, Men aflid fr dio egen hand, hur belst du vill. ELEKTRA. S hnder det; och ej ditt svrd skall svika mig. 1040 Dock vill jag knyta armarna omkring din hals. ORESTES. O, frjda dig t ringa sak, om frjdfullt r, Att sluta armarna kring den, som gr tilldds. ELEKTRA. Hgt lskade, som br det aldraljufsta namn Fr syster din och delar samma hjertelag! 1045 ORESTES. Du smlter mina knslor, och jag vill genmla dig Med varm omfamning; skulle jag vl blygas mer? Ack, systerhjerta! ack, mitt hulda famntag, du! Oss uslingar, fr kta bdd och ttlingar, r sdan smekning endaste ersttningen. 1050 ELEKTRA. Ve! kan ej samma svrd, om lagen medgaf det, Oss dda begge? samma ceder ta vrt stoft? ORESTES. Det vore ljufvast; men du ser ju, huru vi Berfvats vnner, fr att dela samma graf. ELEKTRA. Han talte ej fr dig, att du ej skulle d, 1055 Slem Menelaos, han, min fars frrdare? ORESTES. Han sig ej viste; men vid spirans arf sitt hopp Han fste, varligt rdd att rdda vnnerns. Vlan, o ltom oss en hjeltebragd beg, Som anstr Agamemnon, och derefter d! 1060 Jag vill, fr staden rjande min dla stam, Med svrdet genombra hjertat, och du br, Detsamma vgande, detsamma fra ut. O Pylades, jag ber dig, blif vr baneman, Och, se'n vi hrjats, tag bestyret med vr kropp! 1065 Och br oss, och begraf oss tv vid fadrens grift! Farvl! -- till verket vandrar jag nu som du ser. PYLADES. O nej, blif qvar! ty frst och frmst jag bannar dig. Ifall du tror att jag vill lefva, nr du dtt. ORESTES. Nvl, hvi skulle egna dig att d med mig? 1070 PYLADES. Det frgar du! -- hvi lefva utan vnnen min? ORESTES. Du ej moder drpt, som jag, olycklige. PYLADES. Ilag med dig; thy br jag lida ock med dig. ORESTES. Spar lifvet t din fader, och med mig ej d! Ty du har fosterland nnu, men icke jag. 1075 Och fadersboning, och af gods en riklig skatt. Men miste gr du om min stackars systers hand, Som jag dig lofte, vrdande vrt vnskapsband. Tag derfr annan delarinna till din bdd, Ty svgerskap emellan oss ej eger rum. 1080 Nu mellertid, vr vnskaps tjusningsfulla namn, Farvl! Ty ej fr oss det finnes, men fr dig. Ty vi, som d, all gldje bli berfvade. PYLADES. Du misstar dig rtt mycket om mitt tankestt. Fruktherrlig jord ej taga m min blod emot, 1085 Ej strlig ether, om jag nnsin sviker dig, Och dig forrder, rddande mitt eget lif. I mordet deltog jag, -- och vill ej neka det, Till allt jag rdde, fr hvars skull du straffad blir, Och derfr mste jag med dig och henne d. 1090 Ty henne, som jag sjelf mig valde ut till _brud_, Som _maka_ jag anser; hvad eljes sade jag, Till Delphis-landet kommen, och Phokensers stad. Jag, som frrn olyckan infll, var en vn, Om jag din vn ej vore i olyckans stund? 1095 S fr ej ske; men detta ock mig nra rr. Och eftersom vi mste d, samplgom nu, Att Menelaos undfr sin beskrda del. ORESTES. Min vn, ack, att jag sge det, och doge se'n! PYLADES. Hrsamma mig, och drj nnu med svrdets bruk! 1100 ORESTES. Jag gerna drjer, blott jag hmnas fienden. PYLADES. Var tyst! till qvinnor hyser jag ej mycken lit. ORESTES. Rds ej fr dessa! ty vninnor ro de. PYLADES. Vi drpe Helena, Menelaos till bitter harm. ORESTES. Hur d? -- jag redo r, blott det kan prydligt ske. 1105 PYLADES. Vi slakte henne; hon hos dig r undangmd. ORESTES. Visst r hon det, och re'n t _sig_ frseglar allt. PYLADES. Oh, icke n! -- Hon dden sjelf till fstman har. ORESTES. Hvi ej? hon har beskydd utaf barbarerna. PYLADES. Af hvilka? ty bland Phrygers folk jag ingen rds. 1110 ORESTES. Af speglars och essensers riksfrvaltare. PYLADES. Hon allts hmtat med sig idel Troiskt bjefs? ORESTES. Ett ringa kyffe ju fr henne Hellas var. PYLADES. De slafvars slgte mot de fries intet r. ORESTES. r detta gjordt, jag vgrar ej, att tvefaldt d. 1115 PYLADES. Och jag minsann ej heller, blott jag hmnas dig. ORESTES. Frklara saken och fullborda, som du sagt. PYLADES. Vi g ditin, kantnka fr att dda oss. ORESTES. Detder frstr jag, men jag resten ej frstr. PYLADES. Fr henne briste vi i ngstens klagrop ut. 1120 ORESTES. S att hon grter, innerst i sitt hjerta glad. PYLADES. Oss ock skall unnas sdan frjd, som henne d. ORESTES. Hur skole vi frfrigt strida ut vr strid? PYLADES. Vi bre hemligt svrd inunder kappan gmdt. ORESTES. Fr drngarna hvad undergng bereds frut? 1125 PYLADES. Vi stnge dem, en hr, en der, i slottet in. ORESTES. Och den, som icke tiger, mste sls ihjl. PYLADES. Och sedan rjer saken sjelf, hvad gras br. ORESTES. Helena drpas! hemligheten vet jag nu. PYLADES. Javl! men hr ocks, hur vackert r mitt rd. 1130 Ty om emot en vlanstndig qvinnas brst Vi sttte svrdet, vore mordet nidingsdd. Nu lider hon sitt straff af hela Hellas' folk, Hvars fder hon har nedergjort, och barn frdt, Hvars flickor hon berfvat deras fstemn. 1135 Det blir nu jubel; eld t gudar tndes upp Af dem, som nska dig och mig mng rekrans. Fr det vi gjto ut den slema qvinnans blod. Ej sedan mer du kallas modermrdare, Men, fri frn sdant, tillhr dig ett bttre namn, 1140 Helenas, mngdrparinnans, baneman benmnd. Ej br -- ej br g Menelaos nnsin vl, Enr din fader fll, och du och syster din. Och moder -- -- -- tyst! det passar ej, att tala om. Din borg ej ege han, som med Agamemnons lans 1145 Sin maka vann. Ja, lngre jag ej lefva vill, Om jag mot henne icke drar mitt blanka svrd. Men om oss icke lyckas drpa Helena, S tnde vi p slottet eld, och brinne upp. Och oss fr ettdera ej ran undg skall, 1150 Att vackert rddas, eller ocks vackert d. KHOREN. Frtjent af alla qvinnors hat till verlden kom Hon, Tyndariden, som satt flck p eget kn! ORESTES. Ack, intet bttre finns, n tillfrlitlig vn, Ej rikedom, ej vlde; alltid folket r 1155 Ett noll, uti jemfrelse med del vn! Ty du var upphofsmannen till Aigisthos' dd, Du uti farans stunder vid min sida stod. Nu ter ger du mig p fienderna hmd, Och sviker ej. Dock slutar jag ditt pris; frty 1160 Tungt faller sig, att fverhopas med berm. Men d jag nu mitt lif tillspillo mste ge, Jag fienderna npsa vill, och sedan d, Att jag m dem frda, som ha mig frrdt, Att de m sucka, som olyckelig mig gjort. 1165 Jag r ju Agamemnons son, som, Hellas' drott Enhlligt vald, ej sjelfgjord, egde mellertid Ett majestt frn gud, som jag ej sknda skall Igenom slafviskt ddsstt; nej, p fri mans vis Jag lemnar lifvet, se'n jag Menelaos qvst. 1170 Ty blott ett enda ml vi hunne, vore vl, -- Om ofrmodad rddning vederfores oss, -- Det att ej d, men dda; se, det nskar jag. Ty det jag nskar, ljufligt r: att ur min mund Frnja sinnet kostnadsfritt med vingadt prat. 1175 ELEKTRA. Jag, broder, tror mig fven finna hrruti Fr dig ett rddningsmedel, mig, och Pylades. ORESTES. Du menar visst en guds frsyn; hvar finna den? Jag vet att vishet i ditt hjerta innebor. ELEKTRA. Hr mig allts, och hitt snd uppmrksamhet! 1180 ORESTES. Sg ut! -- -- _Det godas uppst har ock sitt behag_. ELEKTRA. Du knner dottren utaf Helena; ej sannt? ORESTES. Hermione, uppfostrad af min mor; jag vet. ELEKTRA. Just hon till Klytaimnestras grafvrd gngen r. ORESTES. I hvad berd? hvad bygger du derp fr hopp? 1185 ELEKTRA. Hon tmmer gjuteoffer fr vr moders skull. ORESTES. Och hvad gemenskap med min rddning har detder? ELEKTRA. Som gisslan tagen henne, nr hon kommer dn. ORESTES. Hvad rddningsmedel finns deri vl fr oss tre? ELEKTRA. Nr Helena r drpt, om Menelaos d 1190 Dig hotar, honom eller mig, som ro ett, Sg, att du rnar sl Hermione ihjl, Och draget svrd du hje fver jungfruns hals. Om nu dig skonar, icke nskande dess dd, Drott Menelaos, d han ser sin makas blod, 1195 Lt fadren f behlla jungfruns unge lif! Men om han ej kan styra sinnets hftighet, Och hotar, drabba d med svrdet jungfruns hals! Frty jag menar, fastn frst han synes bl, S hejdar han sitt sinne smningom; han r 1200 Ej modig eller djerf. Och deruti fr oss Jag finner rddningsmedlet: nu jag talar ut. ORESTES. Ack du, som karlahjerta p din andel ftt, Och dock en kropp, bland fagra qvinnor priset vrd, Att lefva mer frtjenar, n att ddad bli. 1205 Skall, Pylades, du stackars man vl miste g Om sdan qvinna, eller dela prislig bdd? PYLADES. O, att hon fljde till Phokensers stad med mig! I skna brllopssnger der hon firades! ORESTES. Vid hvilka tider kommer hem Hermione? 1210 Att, liksom allt du eljes sagt p bsta vis, Vi, om det lyckas, fnge nidingsfaders valp. ELEKTRA. Jag menar hon r slottet ganska nra nu; Ty sjelfva tiden sammanstmmer deruti. ORESTES. Rtt s! men, syster Elektra, qvarstanna du 1215 Framfr vr boning, och gif akt p jungfruns steg! Och vakta, att ej ngon, frrn mordet skett, En bundsfrvandt mhnda, eller fadrens bror, M in i huset trda; utan gif du ljud, Och bulta upp drren, eller skrik ditin. 1220 Vi mellertid g in, och till den sista strid Vi bda vpne vra hnder med ett svrd, Min Pylades! Ty du rill dela mdorna. Ack, fader, som den svarta nattens hus bebor, Din son Orestes kallar dig till bundsfrvandt 1225 I ndens stund; ty fr din skull jag lider slikt Helt ofrskylldt, och r utaf din bror frrdd. Fast rtt jag gjort. Hans maka nu jag fnga vill, Och sl ihjl: i sdant vrf mitt bistnd var! ELEKTRA. O fader, kom! om du frnimmer under jord 1230 En bn frn barnen, dem, fr din skull, hotar dd. PYLADES. O du, min faders bundsfrvandt, min bn ocks, Drott Agamemnon, hr, och rdda dina barn! ORESTES. Min mor jag drpte. PYLADES. Samma svrd vidrrde jag. ELEKTRA. Jag det bjd, och rjde undan hvar betnklighet. 1235 ORESTES. Dig att hmnas, fader! ELEKTRA. Aldrig dig jag heller svek. PYLADES. Du dina barn skall rdda, nr all skymf du hr. ORESTES. Jag trar offra vill t dig. ELEKTRA. Jag klageljud. PYLADES. Nu hren upp, och till saken vndom oss! Ty om frbannelser framtrnga under jord, 1240 Han hr oss. Men du, ltfar Zeus, och hg Dike, God framgng sknken honom, mig, och henne ock! Ty fr tre vnner finnes blott en dom, en rtt, Att allesamman lefva, eller alla d. ELEKTRA. J, Mykenska vninnor, | Stroph 1245 Som ypperst Argeiers Pelasgerland bebon! KHOREN. Hvi ropar du oss, vrdnadsvrda? dig nnu Den titeln rddad r i Danaiders stad. ELEKTRA. Er stllen der upp strkvgen somlige, Och somlige p stigen hr, som borgens vakt! 1250 KHOREN. I hvad mening ordar du s? Svara mig, goda! ELEKTRA. Mig griper fruktan, att ngon vid borgen str, Och krfver hmd p hmd Fr blod, som kommer att gjutas. 1255 HALFKHOREN. Gn hdan! skyndom oss! Jag denna vg. Mot solens uppgng, aktsamt bevaka vill. HALFKHOREN. Och denna, som mot hennes nedgng frer, jag. ELEKTRA. t alla sidor vnd nu dina gons blick, Frst ditt hrifrn, och se'n t annat hll! 1260 KHOREN. Vi gre, som du sagt. ELEKTRA. Med vlfvande gonlock | Motstr. Sen kring fverallt, och lockarna stryken urvg! HALFKHOREN. Hvem r han, som spkar p gatan der, landt- Junkaren, som kring palatset smyger sig? 1265 ELEKTRA. Det r med oss frbi, vninnor! -- Strax Fr fienden de dolda svrdsman rjer han. HALFKHOREN. Rds ej! ty tom, min vn, r gatan, fast du ej tror. ELEKTRA. Hvad nu? Kan jag ej lita mer p dig? 1270 Gif gladlig underrttelse. Om framfr borggrden allt r tomt. HALFKHOREN. Allt frn det hllet stilla r, se fr dig, du! Ty ibland Danaider ingen menska nalkas oss. HALFKHOREN. Af oss tag samma budskap: allt r tyst! 1275 ELEKTRA. Vlan, nu lgger jag rat till drrn! Hvi drjen J derinne, i godan ro Att slakta offret? -- -- -- hvi? De mig ej hra; ack, olyckliga qvinna, jag! Visst deras svrd, mot hennes fgring, mist sin egg. 1280 Ibland Argeierna kanske Bevpnad man framstrtar, Och hastar med undsttning Till detta vrt palats. -- -- -- Gen bttre akt! -- att blunda r ej tid; 1285 Men koxen hitt somlige, och andre dit! KHOREN. Jag vandrar, och vandrar, Och glor fverallt. HELENA (derinne.) Ack, de Pelasgers Argos, hur nedrigt jag frds! ELEKTRA. Nu hrden J? de lgga re'n vid mordet hand. 1290 Det qvidandet var Helenas: s gissar jag. HALFKHOREN. O Zeus', o Zeus' eviga makt. Kom mina vnner ndtligen till bistnd! HELENA. Jag drpes, Menelaos! och till hjelp ej hastar du. ELEKTRA. Nedhuggen, drpen och dden, -- 1295 Dubbla, treeggiga svdet Lyftadt i hand, -- Henne, som fader Svek, och geml, och s mnga Bland Hellenerna dde, 1300 Drpna vid floden med svrd, Der trar med trar sig mngde, Mngde fr jerneskotten, Vid Skamandros' hvirflar. KHOREN. St. stilla, stilla! -- nu ett ljud frnummo vi 1305 Af ngon som kring kongabergen strtar fram. ELEKTRA. Midtunder sjelfva mordet, J vnner, kom Hermione; o, ltom oss nu tysta bli! Ty rakt hon lnder, strtande i gillrets garn. Ett kostligt byte varder vrt, ifall hon grips. 1310 Stn derfr stilla nu igen med lugnad blick, Och med en min, som rjer intet af hvad sker! Jag ock vill vlfva mina gon skarpt omkring, Liksom jag icke visste, hvad derinne grs. (till Hermione) Min jungfru, kommer du frn Klyteimnestras graf. 1315 Som du bekransat, och med gjuteoffer prydt? HERMIONE. Den dda jag frsonat har, och kommer hit, Re'n fjerran frn palatset skrmd utaf de rop, Som jag derinnanfre hrde hja sig. ELEKTRA. Hvad sger du? Oss anst suckar mycket vl. 1320 HERMIONE. O, var beskedlig, och lt hra hvad frsprjs! ELEKTRA. Mig och Orestes detta land till dden dmmt. HERMIONE. Visst icke er, som ren mine slgtingar. ELEKTRA. S r beslutet; -- och vi lyde ndens lag. HERMIONE. Kanske frdenskull skriet uti borgen hrs? 1325 ELEKTRA. Bnfallande infr Helenas fot s ropar han. HERMIONE. Hvem d? -- -- Jag intet vet, om du ej sger mig. ELEKTRA. Stackars Orestes, fr eget lif, och mitt jemvl. HERMIONE. Med skl d ljuder eder borg af klagerop. ELEKTRA. Ja, hvarfr eljes skulle man vl skria s? 1330 Kom med ditin, och dela bn med vnnerna, Gr knfall fr din mor, den fverlyckliga, Att Menelaos ej m se oss mrdade. Men du, som fostrats i min moders armar upp, Vr ofrd lindra, och mot oss barmhertig var! 1335 Kom nu med mig till vigtigt vrf! Jag gr frut; Ty du fr oss all rddnings ende utvg r. HERMIONE. Nvl jag drisigt trder med min fot ditin! Och rddens, hvad p mig beror! ELEKTRA. I borgen hr, Svrdprydde mnner, tagen J ej rofvet fatt? 1340 HERMIONE (intrdande.) Ve mig! och hvilka skdar jag? ORESTES. Hr tigas br; Ty oss till rddning, och ej dig, du lnde hit. ELEKTRA. Ta'n fatt! ta'n fatt! och nr ni upp flickans hals Laggt sfvrdet, biden, tills att Menelaos ser, Hur, nr han rkat ut fr rtta mn, och ej 1345 De Phryggers pack, han lider hvad de slema hfs. (till Khoren.) Se s, vninnor, vcken buller nu. Buller och oljud Framfr palatset, att det mord, som der begs, Ej vcka m stor fruktan bland Argeierne, 1350 S att de skulle skynda till kongens borg, Frrn gonskenligt jag har sett Helenas kropp, Blodslad, dd, i salen liggande, tmistone ftt bud derom af trnorna! Ty somt af saken knner jag, och somt ej visst. 1355 KHOREN. Medrtta gudars hmd Har drabbat Helena, Ty hon med trar hela Hellas uppfyllde, Igenom frdmde Idaiern Paris, som bragte Hellas till Ilios. 1360 St. Lset br jag smlla uti kongens borg! Nu ngon Phrygier kommer ut derinnifrn. Af hvilken vi f hra hvad som frehafs. PHRYGIERN. Argeiers svrd och dden jag flydde, P mina fremlinga skor, 1365 Utfver snggemakets cedergolf, Genom Doriska pelarhvalf, Hitut! hitut! ack himmel, ack himmel! Med en fremmandes irring. (till Khoren.) Ve! hvart flyr jag, J qvinnor, 1370 Gra ethern igenom, Eller hafvet, som Okeanos, Tjurhufvut, i famnen sluter, Och vlfver sig jorden omkring? KHOREN. Hvad nu? du slaf hos Helena, Idaiske karl! 1375 PHRYGIERN. Ilios, Ilios, ve mig, ve! Du skskokiga Phrygiens stad, Idas heliga klippa, Hur jag beklagar din undergng, I sorgeligt, sorgeligt qvde 1380 Med fremmande ljud! Igenom fgelborna skngat, Svanvingade, fagra Ledas dotter, SkamHelena, SkamHelena, det stolte, 1385 Apolloniske Pergamos Djefvul, du fll, O ve; Beklageligt, beklageligt! Arma Dardania, du Ganymedes', Zeuslsklingens, riddarborg! 1390 KHOREN. Sg ut beatmdt allt hvad derinne fregr; Ty dessfrinnan fattar jag ej meningen! PHRYGIERN. Ajjemini, jemini vid furstedd Barbarerne sga -- -- aj, aj, Med Asias tungml, nr kongablod 1395 Varder p marken gjutet Af Ades' stlsvrd ut. -- -- -- I slottet kommo, att jag allt m sga dig Hellenske lejon, kta tvillingsbrder tv. Hrfrarn sjelf man kallade den enes far, 1400 Den andre son till Strophios, en illsinnt man, Just som Odysseus, uti all sin tystnad dolsk, Mot vnner trofast, och till modet ofrskrckt, I hrnad insigtsfull, en mordisk orm. Tvi hans vlbetnkta lugn, 1405 Den vldsverkarens! In de trdde nu, och satte sig Vid qvinnans stol, som krypskytten Paris Bortrfvat, gat fldande Af trar, dmjuksfullt, 1410 En p den ena, andre p den andra sidan, Vpnade mnner tv. Och bnfallande armar om kn't De slogo, de slogo p Helena nu; Upp sprungo d, skyndsamt sprungo 1415 De Phrygiske knektar; den ene Tillsporde den andre, frskrckt: "r svek hr frde?" Somliga syntes ej s; Fr andra det tycktes, att gillrets 1420 Garn kring Tyndaros' dotter Frstligen snodde den Modermrdande ormen. KHOREN. Hvar var du d? -- kanske af skrmsel undanflydd? PHRYGIERN. P Phrygiske slafvars Phrygiska vis, 1425 Vid Helenas, Helenas lockar, Jag sod d, och svalka -- svalka Med grann solfjder p kinden gjt, Upp Barbarers vis. Sjelf linet ifrn sin slnda hon 1430 Med fingren tvinnade, Och garnet p golfvet flla lt. Af Phrygiskt byte till grafven en pryd- nad nskande vfva af lia. Ett purpurne tcke, 1435 Sknk t Klytaimnestra. Tilltalade nu Orestes Lakainska qvinnan; "dotter af Zeus, Tag hitt med foten ett steg, Uppstigen ur lnstoln, 1440 Till Pelops' din ltfadrens plats, Vid urgammal hrd, Att du m hra mina ord!" Nu fr han, nu fr han henne, som flj- de, utan att ana, hvad skulle ske. 1445 Medhjelparen annat fretog, Den sleme Phokensaren, strax: "Gn J urvgen ej, stds sleme Phrygier?" Och en han stngde hr, en annan der; Uti hststallen somliga, 1450 I festgemaken somliga, och somliga Bd' hr och der, aflgsnande S lngt som mjligt alla frn sin fru. KHOREN. Hvad hnde sedan efter detta vidare? PHRYGIERN. Idaiska moder, moder, 1455 Mktiga, mktiga! -- Ve De blodiga mord, lagstridiga brott, Som jag set, som jag sett I frstars palats! Inunder purpurmantelns dunkel drogo de 1460 Med hndren svrden fram, Och vlfde hit och dit Sitt ga, om tillstdes ngon fanns. Likt fargaltar ifrn ber- gen, infr qvinnan trdande, 1465 De sade: "du mste d! Du mste d! -- Din sleme make drper dig, Som sin egen broders son I Argos t dden frrdde." Hon skriade, skriade: ve mig, ve! 1470 Hon stack den mjella armen i sin barm. Och drabbade hufvut med jemmerslag, Och med flyende fot p gyllne sandalen Ett steg hon tog, hon tog. I dess lockar Fingrarna strte Orestes, 1475 P Mykeniske skon framtrdd, Och bjande nacken mot venstra skuldran, Han ernade halsen drabba Med blixtrande svrdet. KHOREN. Hvar voro Phrygerne i huset d, till hjelp? 1480 PHRYGIERN. Vid hennes ndrop, drrar och drrposter vi Med stafvar sttte ut, der vi frvarades, Och hastade till hjelp, en hn och ddan en, Med stenar den, en annan med en lans, En hllande i hnderna utdraget svrd. 1485 Tillmtes oss kom Pylades, Okufvelig, sdan -- sdan, Som Phrygiske Hektor, eller treplymad Aias, Hvilken jag sg, jag sg i Priamos' kongaborg. Vi drabbade samman med svrden strax, 1490 Och pstund, pstund rjde nu Vi Phryger, hur mycket i Ares' strid Underlgsne vi re Helleniska hrn. En griper till flygten; dd ligger en ann; Den ene r srad; den andre bnfaller 1495 Om rddning frn dden, Och vi stucko oss undan i mrkret; De dde stupade, ock dende, ock lgo der. Ack, stackars Hermione intrdde nu Till det blodiga nederlag 1500 Af sin moder, som henne osll fdt. Anrusande, som thyrsoslse Bakkhantinnor, De henne likt en lejonvalp med hndren Rykte till sig, och ter emot Zeus' dotter Vnde sig, fr att mrda. 1505 Men ur gemaket hon redan Och kongaborgen frstvunnit, -- O Zeus, och Jord, och Dag och Natt! -- Anten genom trolleri Eller Magers konstleri, 1510 Eller gudars snatteri. Hvad sedan hnde, jag ej vet, Ty p ilande fot jag genast mig smg derfrn. Mngsuckiga qval, mngsuckiga 1515 Menelaos hrdade ut, Fr att bringa frn Troia Onyttiga Helena hem. KHOREN. Upp det ena nya fljer nu det andra strax: Ty svrdbevpnad framfr borgen skdar jag Orestes med frtviflans steg ankommande. 1520 ORESTES. Hvar r mannen, som ur borgen undansmg sig glafven min? PHRYGIERN. Drott, jag dig tillfotafaller, helsande p Phrygers vis. ORESTES. Ej i Ilios vi re, re p Argesk mark. PHRYGIERN. Lifvet fr den kloke allstds mera ljuft n dden r. ORESTES. Skrek du ej p Menelaos, att han skulle skynda hit? 1525 PHRYGIERN. Dig jag frdig r att bist; ty du r det mera vrd. ORESTES. Menar du d, att medrtta Tyndareiska dottren draps? PHRYGIERN. Om hon haft tredubbla halsar, hon medrtta mistat dem. ORESTES. Rdslan smickrar frn din tunga; hjertat tnker icke s. PHRYGIERN. Hvarfr ej? hon dde Hellas och allt Phrygiernas folk. 1530 ORESTES. Svr, -- ty eljes jag dig ddar -- att du icke smickrar mig! PHRYGIERN. Vid mitt lif jag det bedyrar; och d svr jag visst ej men. ORESTES. Var fr alla Phryger jernet ock i Troia s en skrck? PHRYGIERN. Bort med svrdet! mig s nra hiskligt blixtrar det af blod. ORESTES. Rds du, att i sten frvandlas, liksom sge du Gorgo? 1535 PHRYGIERN. D jag rds; men allsej knner hufvudet utaf Gorgo. ORESTES. Slaf, hvi fruktar du fr dden, som frn ofrd rddar dig? PHRYGIERN. Hvarje menska, -- fven slafven, glades att Guds dager se. ORESTES. Riktigt sagdt! ditt vett dig rddar; g i borgen ter in! PHRYGIERN. Du ej drper mig? 1540 ORESTES. Du slipper. PHRYGIERN. Ack, du sagt ett vackert ord! ORESTES. Dock vi vilje oss besinna. PHRYGIERN. Det var icke vackert sagdt. ORESTES. Dre r du, om du menar, att jag blodar halsen din; Ty du varken r en kvinna, eller rknas du bland mn; Men att du ej mtte hja ndrop, jag ur borgen kom, Ty on Argos skri frnimmer, vckes det pstunden opp. 1545 Att med klingan Menelaos mta, jag allsicke rds; Komme han, med blonda lockar fver axeln prunkande! Ty om han Argeier medfr hit till denna kongaborg, Helena att hmnas, om han icke mig frskona vill, Samt min syster, och Pylades, som med mig utfre allt, 1550 Skall han skda f sin dotters och sin makes tvenne lik. KHOREN. O ve, hvad olyckslott! I nytt elnde, nytt frskrckligt, Genom Atreiderna strtad r vr kongeborg. HALFKHOREN. Hvad gre vi? frkunne vi till staden det? 1555 Eller tige vi stilla? HALVKHOREN. Vnninor; skrast detta r. HALVKHOREN. Se, framfr palatset, se, den hvirflande rk, Som genom ethern sig hjer, frklarar allt! HALVKHOREN. De facklor tnda, fr att brnna kongens borg, Den Tantaleiska; ej de afst ifrn mord. 1560 HALVKHOREN. Slutet bestmmer Gud fr oss mnskor, Slutet, huru han vill. Och vldiga hmdemakters kraft Har drabbat kongaborgen med blod Fr det sl Myrtilos sttten ur vagnastoln. 1565 KHOREN. Der jag varsnar Menelaos, nrmad till vr kongaborg Skyndesamt: han visst frnummit hvad derinne fregr. Skynden er derfr att skjuta reglar strax fr drrarna, Atreus' ttlingar derinne! Bjesse r den lycklige Emot den som ofrd drabbat: ssom dig, Orestes nu. 1570 MENELAOS. Jag kommit hit, frnimmande missdd och vld Af tvenne lejon; mnner dem ej kallar jag. Ty jag frsporde, att min kta hlft vl ej r mrdad, men frsvunnen dock, ur allas syn, Ett lsligt prat frnimmande, som, illa skrmd, 1575 En viss androg hos mig; men modermrdarens r detta verk: isanning vardt att skratta t. Man ppne huset! Tjenarne befaller jag Instta drrn, att jag tminstone min dotter m Befria ur de blodbestnkte mnners vld, 1580 Och att jag m min arma stackars maka f Tillbaka, p hvars lik med egna hnder se'n Jag rnar drpa dem, som mrdat min geml. ORESTES (p taket.) Hr p du, kom med hndren ej vid detta ls! -- Dig, Menelaos, menar jag, af frckhet stinn, -- 1585 Ty eljes snderkrossar jag din hufvudskl Med murken bit ur taket, fordom mstarverk. Fr din entrgenhet r drren stngd med bom, Som nog dig hindra skall, att vldsamt trnga in. MENELAOS. Hvad r frde nu? jag skdar facklors sken, 1590 Och dessa mn, p bergens tak frskansade, Och svrdet hotande min egen dotters hals. ORESTES. Vill du mig sprja? eller vill du hra mig? MENELAOS. Just intetdera; hra mste jag likvl. ORESTES. Jag rnar drpa dotter din, -- -- -- kan du frst. 1595 MENELAOS. Se'n Helena du drpt, till mord du lgger mord? ORESTES. Ack, att s vore, och ej gudar gckat mig! MENELAOS. Du nekar, fast du drpt, och talar frckt sder? ORESTES. Ett futtigt nekande! o, om jag hade dock -- -- MENELAOS. Hvad sak utrttat? du mig gr frskrckelse. 1600 ORESTES. Jo, Hellas' skamflck skickat till afgrundens natt. MENELAOS. Min hustrus lik mig gif, att jag m jorda det! ORESTES. Krf det af gudar! Men din dotter drper jag. MENELAOS. S modermrdaren till mordbragd tillgger mord. ORESTES. Nej, hmnarn af en far, som mrdad du frrdt. 1605 MENELAOS. Dig var ej nog din moders redan gjutna blod? ORESTES. Att _hexor_ slagta aldrig nnsin trttnar jag. MENELAOS. Tar du ock, Pylades, i denna mordbragd del? ORESTES. Han medger stillatigande; mitt "Jo" r nog. MENELAOS. Det skall du ngra, om du ej p vingar flyr. 1610 ORESTES. Vi rne icke fly, men tnda huset an. MENELAOS. Du vill frstra sledes din fadersborg? ORESTES. Att du ej fr den. Och din dotter drper jag. MENELAOS. Drp bara! ty d kommer du tillsvars fr mig. ORESTES. S r det. 1615 MENELAOS. Ve, o ve! gr ingalunda s! ORESTES. Var tyst! och hll tillgodo hvad medrtta sker! MENELAOS. r rttvist, att du lefver? ORESTES. Jag r landets kong. MENELAOS. Hvad lands? ORESTES. Just hr i Argos, det Pelasgiska. MENELAOS. Vigvattnet nalkas, skulle anst dig? ORESTES. Hvi ej? MENELAOS. Du skulle offra fre striden? 1620 ORESTES. Du kanske? ENELAOS. Jo; jag r ren i hndren. ORESTES. Men i sinnet ej. MENELAOS. Ho ville dig tilltala? ORESTES. Den som r farsvn. MENELAOS. n den, som hedrar moder sin? ORESTES. Lycksalig r. MENELAOS. Allts ej du? ORESTES. Mig _hexorna_ behaga ej. MENELAOS. Tag svrdet frn min dotters hals! 1625 ORESTES. Det ljuger du! MENELAOS. Min dotter drper du? ORESTES. Deri ej ljuger du! MENELAOS. Hvad vill jag gra? ORESTES. G till Argos' folk, och bed -- -- MENELAOS. Hvem skall jag bedja? ORESTES. Staten, att ej dda oss. MENELAOS. Min dotter eljes mrden J? ORESTES. S saken st. MENELAOS. Min stackars Helena! 1630 ORESTES. Och jag ej mkvrd r. MENELAOS. Som offer jag dig bragt frn Troia. ORESTES. Om s r -- -- MENELAOS. Se'n tusen qval mig qvalt. ORESTES. Fr min skull ej likvl. MENELAOS. Jag lidit grymt. ORESTES. Mig var du d ogagnelig. MENELAOS. Du snrjer mig. ORESTES. Dig sjelf du snrjt, du sleme man! Hr hit, Elektra, tnd p kongaborgen eld, 1635 Och du, bland mina vnner tillfrlitligast, Min Pylades, stick eld uti palatsets tak! MENELAOS. O du, Danaers jord, och folk i Argos' land, Ack, viljen J med vpnad hand ej hjelpa mig? Ty mannen der med vld utkrfver af vr stad, 1640 Att lefva, fast han skndligt ufgjt modersblod. APOLLON. O Menelaos, hejda du din vredes fart! Jag Pboibos, son af Leto, hr tilltalar dig. Men du, som svrdbevpnad hotar dotter hans, Orestes, fven veta m hvad bud jag br. 1645 Den Helena, som du att drpa sinnad var, Af vrede emot Menelaos full, -- r fri: Hon r det, som J skden der i etherns rymd, Den rddade, ock genom dig ej mrdade. Jag rddat henne, och ifrn ditt bdelssvrd 1650 Befriat, p befallning af vr fader Zeus. Frty Zeus' dotter ju oddlig vara br, Samt, hos Kastor och Polydeukes; uti etherns rymd Bisittarinna, hjelpa de sjfarande. En annan maka m du bringa i din borg, 1655 Emedan gudarne, fr hennes dejlighet, Hellener bragt i handgemng och Phrygier, Och ddar utsndt, att frn jorden plna bort Det frcka menskoslgtets fverfulla tal. S r frhllandet med Helena; men du, 1660 Orestes, br bege dig utom landets grns, Och bo upp Parrhasisk mark i ett rs tid. Det stllet heta skall, till minne af din flygt, Bland Azaner och Arkader Oresteion. Och, gngen ddan till de Athenaiers stad, 1665 Utlofva bter fr utgjutet modersblod Infr de tre Erinnyer; men gudarne, Rttsskiparne p Areskulla, rttrdigt straff Plgga dig, och mlet der du vinna br. Och henne, som du hotar nu med svrdet s, 1670 Hermione, du kta skall; Neoptolemos, Som rnar henne kta, ktar henne ej. Ty honom r beskrdt, att d fr Delphiskt svrd Nr p Achilleus, fader hans, jag krfver straff. t Pylades din systers hand, som du bestmmt, 1675 Du gifva m; han vnta kan ett lyckligt lif. I Argos lt Orestes, Menelaos, spiran ha; Och dig till Spartas jord begif, och herrska der I landet, du med henne fick, som tusen qval Beredde dig, tilldess hon frde dig hit hem. 1680 Hr infr staten allt tillrtta stller jag, Som honom tvang, att egen moder sl ihjl. ORESTES. Orakelgud, i dina svar ej nnsin du Bedrgelig har varit, men sannfrdig stds! Mig kom den fruktan p, att, hrande en rst 1685 Frn trollen, jag mig skulle tycka hra dig. Men allt gr bra, och jag hrsammar dina ord. Se nu, frn dd befriar jag Hermione, Och henne ktar, om sitt bifall fadren ger. MENELAOS. O Helena, Zeus' dotter, hell! jag prisar dig, Invnarinna uti gudars slla hem! t dig, Orestes, ock min dotter lemnar jag, P Phoibos' bud. -- Vlbrdig sjelf, vlbrdig m Till kta tag, och lycklig vare du, och jag! APOLLON. Nu vandren allesamman, dit jag bjuder er, 1695 Och trtan sliten! MENELAOS. Dig hrsamma mste man. ORESTES. S gr ock jag, och med min lott frsonar mig, O Menelaos, och ditt budord, Loxias! APOLLON. Nu er vg! nu er vg! Samdrgtighet, Den skna gudinnan, vrdande; men jag 1700 Vill Helena bringa till Kronions sal, Och de tindrande stjernors himmel, Der bredvid Hera, och Herakles' geml, Heba, som gudinna hon thronar, Af menskorna rad med offer stds, 1705 Jemte Tyndariderna, sner af Zeus, Beskyddande hafvets sjmn. KHOREN. Ack, du herrliga Segergudinna, mitt lif Du evigt skydda m, Och aldrig trttna, att krna det! 1710 End of the Project Gutenberg EBook of Orestes, by Euripides License: Share Alike