E-text prepared by Jari Koivisto RUNOLA af C. A. GOTTLUND J. Simelii Enka, Helsingfors, 1840. Till lugnets hem och fridens byar Gr diktens skepp frn _Vandas_ strand; Bland ljusa moln och mrka skyar Syns _Sngens_ och _Sagans_ Land. Imprimatur: J. M. af Tengstrm. Den studerande UNGDOMEN vid Kejserliga Alexanders-Universitet i Helsingfors. vnskapsfullt af Frfattaren. F nationer torde fr det nrvarande hafva, och f torde hafva haft, s mnga egentliga folkskalder som den Finska; och likvl sakna Finnarne hvad s mnga andra folkslag deremot ga, ett _Sagans land_ fr sina Skalder, en _Sngens _, ett _Guda-hem_, om ock skapadt i inbillningen och sngen. Att till ngon del afhjelpa denna brist, har varit ursprungliga ndamlet med denna skrift. Om denna brist i den Finska Sngare-verlden n mjligen skulle kunna frklaras derigenom, att Poesi och Skaldekonst var nationens allmnna egendomlighet, s dessa egenskaper mera voro att anses ssom en hos folket medfdd natur, n fullkomnande genom konst; och att fljaktligen Skalderna, i detta fall, mera voro naturens barn n konstens, s skulle kanske derigenom till ngon del kunna frklaras, hvarfre hos Finnarne saknas detta diktens land, ssom en skapelse af fantasin, i ersttning fr den verkliga sllhet Skalderna ffngt ska hr p jorden; eller, med andra ord -- s var mhnda, p grund hraf, hela landet sjelft -- detta _Sagans och Sngens land_. Men fven om en sdan frklaring mjligen skulle kunna antagas, s qvarst likvl s mnga andra luckor och brister i den Finska myten och dikten, att man icke annorlunda torde kunna frklara detta, n derigenom: att Finnarne troligen fordom mtte hafva haft ngra frestllningar och begrepp, analoga med Grekernas och Romarenes om de _Elyseiska flten_, Skandinavernas om _Valhalla_, Judarnes om _Paradiset_, o.s.v. ehuru dessa, under tidens lngd, smningom frbleknat, och slutligen, med infrandet af den Kristna Religionen -- fven till deras minsta spr frsvunnit. Att numera, genom konst, vilja erstta och ska ssom en Finsk folk-myt insinuera hvad sjelfva naturen af nationens legender redan saknar, eller hvad tiden hos oss redan till sista skrfven utplnat, kan blott under vissa villkor lta tnka sig. Att i likhet med Grekernas _Olympus, Pindus_ eller _Parnassus_, i detta fall vilja lokalisera, eller idealisera, ngot stlle eller ngot berg inom landet[1] ssom Skaldernas helgade hem, kan numera icke gerna lta gra sig, likas litet som i allmnhet att i detta afseende framkomma med en paramyt, emedan fiktionen, om den skall f naturen af myt, mste grunda sig p sjelfva traditionen, eller stdja sig p en annan sanning n den som blott finnes i dikten. Blott under ett villkor skulle jag likvl anse detta frsk icke endast vara verkstllbart och mjligt, utan fven p stt och vis lmpligt och ganska naturligt; och detta villkor har jag hr skt begagna. Ehuru visserligen drmmarnes magi, i sig sjelf, r den friaste af alla fantasier, utan all inskrnkning med afseende tid och rum, r den likvl till sin natur bunden vid en viss verklighet, och ligger oss icke omedelbart gifven i den fria viljans disposition. De (drmmarne) mste nemligen stdja sig p en viss natur-ndvndighet, hvilken ligger lika mycket _utom_ oss som _inom_ oss, eller p en viss fysisk verklighet, ehuru denna verklighet, liksom skuggan, r till sin natur en fantom, en chimer, ett magiskt gyckel, hvarigenom de frstta oss i den nrmaste berring med sjelfva ande-verlden. Svida nu ingen kan tadla mig fr det jag drmmer, icke heller, i thy fall, ssom sanning bestrida verkligheten af hvad jag sett i drmmen, s hoppas jag ock att en beskrifning p Runola, betraktad endast som en drm, skall, ssom sdan, undg all anmrkning, och blott fr framstllningen, eller omtalandet deraf, mste jag hr hafva att svara. Eller med andra ord: om n det skulle anses otillbrligt, att vilja dikta om Gubben Vinminen annat, n hvad de gamla Runorna om honom veta att frtlja,[2] s mste det likvl vara en hvar lofligt, att tminstone f drmma om honom; ock -- annat har jag ju icke gjort; helst dikten, framstlld under formen af drm, aldrig gr ansprk, hvarken p historisk sanning ena sidan, eller p artistisk frtjenst den andra.[3] D nu den Finska Runan eller skaldekonsten, egentligen att tala, sllan och aldrig tillegnat sig den hgre stndpunkt som erbjuder sig i allusionen p en _annan verld_, p ett _tillkommande lif_ efter detta, i tanken p en _himmelsk lycksalighet_, m.m. har hon i detta afseende sllan kunnat hja sig ifrn jorden, och iklda sig ngon hgre karakter n den sjelfva naturen och sprket anvist henne. S lnge Vinminen, ssom sjelf endast ett jordens sktebarn, frenade i sin person den hgsta fullkomlighet fr den Finska sngen, s lnge kunde icke heller denna hans sngarestmma blifva den rena, himlaburna; ty fr att verkeligen kunna finna ngot hgt och fullkomligt p jorden, mste man tnka sig, eller mste det fven finnas, ngot analogt hgre i himlen, eller utom jorden. Det r detta jag hr vgat konstituera. Jag har nemligen vgat stlla Vinminen under en annan hgre sngaremakt, under den allt omfattande Finska Sngen och Skaldekonsten, personifierad och idealiserad i Runamoinens person. Vinminen r sjelf, till sin karakter, nnu fr mycket enskild, och spelar i det hela en alltfr underordnad roll, fr att kunna upptrda och representera den hgsta fullkomlighet af all Finsk skaldekonst. Jag har trott det dessutom vara ndvndigt, att Vinminen icke blott skulle jemfras med dem som i sng och strnga-spel voro inunder honom (emedan detta vore att nedstta honom); utan fven med dem som voro honom fverlgsnare (hvilket vore att upphja honom). Han har ju dessutom, i den mytiska Runan, mer n en gng varit i frlgenhet bde p ord och rd; och fven sjelf, i detta fall, ngon gng erknt bland andra en viss _Anders Vipuinen_ fr sin mstare. Men vare det hrmed huru som helst, s hade en _Orpheus_ aldrig uppsttt p jorden, om det icke funnes en _Apollo_ i himlen; och m _Vinminen_, af Finska Skalder, fritt vara den strsta p jorden, icke blott p sin tid -- utan fven p vr; men hvad _Runamoinen_ r i himlen blir han ndock aldrig, svida det hela alltid, fven i detta afseende, mste vara strre n hvar och en af sina delar. I den Finska mytiska Runan frekomma visserligen ofta, ock nstan stndigt, allegorier och personifikationer, om just ej alltid af de hgsta ideer och begrepp, s dock af fversinliga och andeliga frestllningar; de sednare vanligtvis endast till ordet och namnet antydde, oftast blott uttryckte genom tillgget af stafvelsen _tar_. Sllan och aldrig fr man der se dessa personer i detalj nogare och nrmare beskrifne. Teckningen af dem, r endast en vink ett utkast, utan delineation och fullndning. Derfre kunna icke heller dessa i den mytiska Runan frekommande namn och personer hlifva freml fr skn konst, eller framstllas till konsternas behandling, emedan Skalderna lemnat dem s till sgandes nakne ej blott p bekldning och omgifning, utan fven p attributer och sinnebilder. Det vill dock synas som oss gjordes behof af ngot mera fullndadt fven i denna del, i synnerhet om en inhemsk litteratur ngonsin hos oss skall komma i flor; ty om vi Finnar ngongng t.ex. skulle vilja genom mlningar, medaljer, transparanger, plastiska arbeten, eller arbeten i basrelief, m.m. allegoriskt frestlla lyckan, hoppet, visheten, Finska sprket och skaldekonsten etc. etc. personifierade i en mytisk framstllning, s mtte vi vl hrvid kunna finna och begagna egna bilder och frestllningar, heldre -- n lna dem af Romare, Greker, Hinduer eller andra fr oss frmmande folkslag. Ett frsk att smningom tminstone till ngon del undanrdja denna brist, genom ppnandet af en ny bana fven i denna vg, har varit det andra hufvudndamlet med denna skrift; och endast bristen hos oss af skickligare figur- och historie-tecknare har frorsakat att vi icke hr, enligt vr nskan, kunnat lta i stentryck medflja teckningar af _Onnetar, Toivotar, Tiijotar, Saunatar, Heintr, Tarjotar, Vinminen och Runamoinen_, m.fl. hvilka hr omnmnas och till en del beskrifvas. Oaktadt alla de rika skatter de Finska Snggudinnorna verkeligen redan ga i sitt frvar, r likvl bristen nnu i ett afseende ganska stor. Ej blott all vr gamla folkpoesi, utan fven allt hvad den Finska Sngens fatebur sedermera producerat, bestr blott i smrre lyriska stycken, fven om ock dessa ngongng skulle behandla ett mytiskt eller historiskt mne. Ngon originel strre komposition af vidstrktare omfng har hos oss nnu icke sett dagen, hvilken man skulle kunna tillerknna namnet af ett fullndadt konststycke. Vi hafva fven i detta fall vgat frsket, och gripit oss an i afsigt att, s vidt mjligt, ska utvidga sngen och skaldekonsten -- tminstone i en om ej mycket dock i en litet strre skala n hittills; och detta har varit den tredje hufvudafsigten med denna skrift. Huruvida vi harutinnan lyckats, fverlemne vi till Lsarn att bedmma. Hvad slutligen sjelfva den af oss hr begagnade _Runometern_ betrffar, om hvilken man i sednare tider hrt s mnga flt-rop bde _mot_ och _med_, s br man till upplysning och sakknnedom kanske nmna: att Runan r, med afseende formen, ursprungligen densamma; men att den divergerar ngot, och frekommer allmnnast under tvenne skiljaktiga former, den rent Lyriska och den deklamatoriska eller retoriska; af hvilka den frra sjunges, och den sednare deklameras eller reciteras hgt, eller ock frammumlas sakta och otydligt emellan tnderna, hvilket t.ex. sker vid hxerier, signerier och besvrjelser.[4] Skillnaden dem emellan r nog prekr och obestmd, och man kan i allmnhet anse den sednare ursprungligen uppkommen genom en depravation af den frra med afseende metern, och att den vl i s mtto r mera vitis, men ger deremot ofta i anseende till sprket flere och strre frtjenster[5] liksom den ock i allmnhet begagnas mera n den lyriska, ej blott af hxmstare oeh skallade trollkarlar eller kloke mn, utan fven af alla dem som sakna rst och gehr. Den _lyriska Runan_, hvilken s vidt mjligt vrdar bde aksent och meter, skulle dock med allt detta i lngden frefalla trttsam och enformig, genom sin stndigt utkallande monotona entonighet (hvilket dock mindre mrkes vid sjelfva sngen, som icke mera vid deklamationen deraf) om icke Skalderna skt bibringa den, s vidt som mjligt, en skiftande mngfald och omvxling, dels genom begagnande af hyperkatalektiska verser, dels genom korta och aksentlsa stafvelsers frlngande[6] eller aksentuerade (och stundom, tvertom, genom lnga stafvelsers frkortande) eller genom en frn det dagliga bruket omvnd konstruktions-ordning, medelst en slags egen omkastning af orden.[7] Bland dessa omvxlingar kan fven rknas den svl lyriska som deklamatoriska Runans egenskap att, ngon gng genom sjelfva allitterationens momentela annihilerande, lska ett angenmt afbrott, eller ett gonblicks frihet, frn dess herrskande lagar. _Den retoriska Runan_, hvilken vi ofta frut ehuru icke hr begagnat, bekymrar sig i allmnhet mindre om den s kallade Runo-metern; men fordrar i det stllet s mycket mera ett ovillkorligt och strngt iakttagande att, vid det patetiska upplsandet deraf, inga missbruk och afsteg emot det rtta uttalet, eller sprkets allmnna lagar, mtte ga rum. Liksom af den lyriska Runan, genom fr f eller fr mnga sfafvelser i versen, eller genom andra fel emot metern, smningom uppkommer en retorisk, s terfr man fven ltt af den deklamatoriska Runan en lyrisk, endast genom en liten omkastning af orden, genom msom antingen anvndandet eller uteslutandet af pronominala suffixer, enklitiska partiklar, eller genom begagnande af _epenthesis, diaeresis, syncope, apocope, parogoge_ och andra prosodiska figurer. Ja man finner slutligen, att samma Runa ofta frekommer under hvardera formen, och det ej sllan hos en och samma person; s nemligen att om t.ex. en bonde sjunger en Runa, begagnar han den lyriska formen, men deremot den retoriska om han skall upplsa eller deklamera den; d.v.s. han frndrar p flere stllen verserna i hvardera fallet; i frra fallet, efter hvad sngen fordrar -- i sednare, efter hvad sprket tillkommer. Hraf kommer det sig att mngen, af missfrstnd och okunnighet om detta sakens frhllande, velat bedmma och bestmma den Retoriska Runan efter alla den lyriskas former, och upphft sig till domare i en sak den man icke knde. Emellertid hoppas vi att de som af en slags frkrlek fr skallad qvantitet i Finsk vers (den de ndock sjelfve icke alltid kunna flja) vilja, med uppoffring af aksenten, skrifva sina hexametrar: "Surkia mies, komiannk, naisuros, akkain hempu!" eller: "Louhipern -- paetos, jos araksi s moititahanki," icke bra frarga sig, om andre, ehuru mindre svage fr de nya skalde-ljuden, likvl ngongng, till fljd af hvad nyss blifvit nmnt, och med anledning af den skallade _licentia poetica_, inrymma i Runosngen, eller i den lyriska Runan, verser sdane som t.ex. "Karkoita kivi-karillen" eller "Kulki kuin tammi kurikka" hvilka i sprket, svl som i den retoriska Runan, naturligtvis mste lsas och uttalas helt annorlunda n de sjungas; och hvilka ingalunda hr anfras ssom exempel att tjena till efterrttelse, men ro dock stundom anvndbare, och ngon gng, fr ombytes skull, till och med omtyckte. Sluteligen och sist hafva vi trott -- att, vid ett tillflle d icke blott landets frnmsta lroverk begr sin strsta hgtid, genom firandet af sin andra, betydelsefulla, sekular-fest, utan d den Finska parnassen, medelst fem promotioner inom de fyra fakulteterna,[8] p en gng liksom bestormas frn alla sidor utaf lrde af alla grader, ja, vi hafva trott det Runotars helgedom icke mtte st dslig och tom; att -- vid ett tillflle, d vetenskap och konst, inom alla brancher, hos oss offentligen krnes, hyllas och rebetygas -- den finska Snggudinnan icke borde lemnas af oss helt och hllet bortglmd, fvergifven och frgten. Vl hafva vi icke haft tillflle att, efter vr nskan, hembra henne ett strre och rikare offer; men vga dock hoppas, att hon icke br misstycka denna lilla grd, hvilken vi med tacksamhet vilja nedlgga p hennes altare; och d hon och landets skalder icke ga sig ngot tempel helgadt inom fderneslandet, hafva vi varit ndsakade att ska det i ett aflgset fjerran. Helsingfors den 24:de Juli 1840. C. A. G. Runola I. Sngen. Skalden, missbelten fver den llmnt visade liknjdheten vid det Finska modersmlet, beklagar sig i detta afseende. Yksin laulon, yksin soitin Runoja jo ruostunneita, Lauluja lakastunneita. Ei mua Suomi soitattanek, Omat lapset laulattanek, Mielytk nykyiset miehet, Joita oarteet ajelloopi, Rahan-voitto raukaisoopi, Kateus tek kapeiksi. -- -- -- Moni vaivainen valittaa, 10 Moni huokaa huoleessansa, Itkeepi kaiken ikns; Sill' on monta murheellista, Huolta kaiken karvallista, Monen-kirjavat kipuhut. Kuitennik kurjalla kullaik Joku tuttu turvaksensa, Joku tover' toivoksensa, Joka murheet murteloopi, Huolehet huojenteloopi. 20 Kyyhky hurjakin kujertaa Korressaan, pesn kokalla; Siin suutaan surkutteloo, Toverinsa toivotteloo, Tulevaksi tuttavansa, Yhtyvn ystvjns. Tuolta turkainen tuloopi, Mieli kulta kuunteloopi Siivell sinertvll, Purstolla punertavalla 30 Puoliso purjehteloopi, Tulla tuikkalehteloopi. Pesllehen pestyhn Kultansa kuiskutteloopi, Sulhonsa suloitteloopi Leukojen lepyttmll, Siivien siroittamalla. Suuta toisen suikkaamalla. Miesi mierukka minp Yksin laulan, yksin soitan, 40 Kielell tll omallain; Ei mua kukana kuulek, Eik ykskn ystvn; Kaikk'on veikot vieraistunna, Ouvoistut omat sukuini. -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- II. Sngen. Inslumrande under dessa sorgliga tankar, vanhelgar han nnu i smnen allt som hos honom vckt och underhllit knslan och krleken fr den Finska skaldekonsten, d plotsligt -- i drmmen -- fr honom framstr sjelfva den gamle Vinminen, talande honom till med trstande ord. Niinma kerran keski-yll Surkuttelin mun sukuni, INulitelinma kuinma nukuin; Viel unessain utelin, Nukuksissain nurahtelin; Sit kirvest kiroilin Joka karsi kanteletta, Vesti soiton vempelett, Lauvat lauluillen asetti; Sit noitin, sit moitin 10 Joka laitto laulujansa, Sommitteli sanojansa Iksi ilon-teoksi, Suomalaisten suosioksi. Manaisin sit nime Joka teki kielelleni Sulaksi minunkin suussain, Kuin ei syntyn syni Kovaksi tahi kiveksi; Kuin ei kenyt kieleheni 20 Kankeaksi, kampelaksi, Jnt jousen jykkeemmksi. Sikhtinm! Miesi seisoi Eissin. -- Soatanko sanoa? Ite vanha Vinminen, Parta pitk, napa paksu, Hapset harmaat-hallavaiset; Lakki pess Laulajalla, Kess rukkaiset Runojan; Hanki vankan hartioilla, 30 Kinos kainalon kokalla, Nietos kummallaik kupeella; Kaikk' oil huulet huuhtehessa, Paijan-kaulus kalkkareissa, Lunta povessa Lumojan. Pelle viitta villavainen Vaski-vyll vytettynn; Vyll kirveens kivisen Kulta kanteil kainalossa Hopein solkin solmittunna, 40 Kulta-lukolla lukottu. Tuoll' oil tuohiset jalassa, Virsut voaksan viisi kuusi, Tehyt tammen tarpeheista, Pihlan kuorista kuvotut; Pantu pajut paulohiksi, Virnat vennetty vitoiksi. Sanoi: "poikani poloinen, El sukuisi suruilek, El moitik mahtiaisi! 50 Viel laulajat Lapissa, Karjalassa kanteleita, Savossa runon-sanoja, Joski joku joukossamme Pitis pilkkana puheensa, Kehnohonna kielellens, Halpana runon halumme, Hpispi tt hnt; Josko muuan muukalainen Omistammekin olisi, 60 Joka sanat sorteloopi, Verin kielt kyttelpi, Tuhnelloopi turvallansa, Mrehtiipi tt meillen, -- Ei sanat sanoihin puutuk, Kieli kielehen kirouk. "Viel kytpi kipuna Miehen monen mielehess, Viel liikkuupi lihani Monen poikoisen povessa, 70 Viel venyypi vereni Suonihissa Suomalaisten; Kyvi porossa palaapi, Alle lieskan leimahtaapi." III. Sngen. Vinminen freslr Skalden att gra sig sllskap till de oddliges land, fr att der, nnu en gng, i dess ursprungliga renhet, f hra det Finska sprket, och den Finska lutans klara toner. Emot Norden stlles s deras tg, der de bestiga fversta toppen af ett fjll. Hr lsslpper Vinminen, genom sin trollkonst, vder och vind; och i en frfrlig orkan sammanstrtar alla luftens rytande stormar, hvilka han sedan ter gr spake, och sammantjudrar dem alla, genom sin magiska makt, i ett tjockt och digert moln, det han genom kraften af sin sng frmr att frst snka sig ned till fjllets spets, och sedan, efter det Vinminen sjelf, jemte dess fljeslagare, uppstigit p sjelfva molnbdden, att ter hja sig -- allt efter sngens stigande toner. S brjades nu den luftiga frden genom rymdens toma regioner upp till sjelfva ljusets hjder. Siitten sanoopi minullen, Sek kielsi ett kski, Puhettaan puhuamasta, Laulujaan laskettamasta: "Lhetnp kerran kymn Tuonnek tuonelan takoa, Kuollon kurjan kankahillen, Maillen manalan pyhillen, Voaroillen vanhojen miesten, Uroin uusillen majaillen, 10 Kanteleita kahtomahan, Vanhoja valittemahan, Lhe myteni minun nyt Lauluja latelemahan, Suomea suloistamahan, Kieltmm kehoittamahan, Kuuntelohon miten kuuluu; Kuinka puheet punnitahan Sanoihin sovitetahan, Virsihin virutetahan, 20 Laulut laillen laitetahan!" Lksi moata salvamahan, Kesllist kiertmhn, Talvista tavoittamahan; Polkeisipa pohjan moahan, Lapin loajallen salollen. Tunturihin tultuammo Nousi vuoren kukkulallen, Hanken vanhan hartioillen; Kahtoi itn, kahtoi lnteen, 30 Kahtoi koarna-pohjoisehen; Ihaili sit ilmoa Josta valo valkeneepi, Siunaili sitik set Josta piv paisteloopi. Ken oikeemman ojensi Itisihin ilmoihihin, Ksi vasinen vajuisi Lumisihin luoteisihin; Sanoipa sanoa kaksi, 40 Popotti puhetta kolme. Oikeemman ojettuahan, Pilvi ilmauntui ijss; Vasemman vajottuahan Nkyi liennet luotehessa; Pohjoisessa pilven-pyst, Etelss saen-sappi. Ukko vanha Vinminen Vivahutti viisi kertoo Sormella nimettmll, 50 Sakarillaan sai sanomat. Tuosta tuulet tuimentuivat, Syntyi myrskyt, lksi liskyt, Pyry-ilmoja isoja, Tuli tuulen tuiskamia Vihurin viskoamia. Lnnestp lempo nousi, Pakko poika pohjoisesta; Nousi meret ja mehtkin. Nosti moan niinkuin merenkin 60 Rajumahan, riehumahan; Ijt tulta iskemhn, Lnnet vett likkymhn. Kaikki ilmat ilkimmt, Kaikki koaret kauhiammat Vaelsivat vastatuksin, Kokountuivat kaikki yhteen. Ukko vanha Vinminen Lukeili niit lumoja, Sopotti niit sanoja, 70 Joilla set srethn, Tuulen kynnet kytkythn. Likemmksi pilvet liittiin, Liittivt, likentelivt, Pakahtuivat pellen toisten Paksuiksi kuin pilven pankko, Sakeeksi kuin suola-skki. Vinminen vanha miesi Hyppis kyynn kynnyksellen, Nousi kuin kana katollen, 80 Niinkuin oksallen orava. Min pyrytin perst, Keikahtelin krpisenn. Alkoi laulujaan latella, Lukea pilven lumoja. Pesti pilvet pintehest, Satamasta sapet kaikki, Veen-varat vuotamasta, Hattarat hajoamasta. Ukko lauloi loilutteli 90 Vanhoja lumo-sanojaan; Laulo pivn paistamahan. Laulo pilvet nousemahan. Pilvet nousi, piv paisto, Yhtenn kynnet ylensiin; Ukko yls kynnen kanssa Nousi kuin sumu suella, Kasteli aurinkon avulla; Nousi pivn, nousi toisen, Kohois kohta kolmannenkin 100 Ilmarisen ilmoihihin, Takoilian taivoihihin, Ilma-koarihin ikuisiin. IV. Sngen. En nrmare beskrifning p sjelfva denna deras resa genom etern. Samtal i anledning hraf de resande emellan. Vinminen underrttar slutligen Skalden att deras vg frde dem tili Runola, till detta diktens land, de Finska skaldernas Olymp. Ensimmisen pivn pest Nkyi moata, nkyi mannut, Nkyi meht ja meretkin. Toisen pivn petetty, Moa ja moailman malossa Sinitti niin kuin sinervo, Hiilui niinkuin hiiren hnt Rapisevan moan raossa. Pivn kolmannen perst Kaikki varjot vaikenivat 10 Kaikki hoamut hajoisivat, Hlveni nmt hmrt. Sinisiksi silmt muuttui, Korvat kuulemattomiksi, Aivon autioks ajatus. -- -- -- Ukko soitti, matka joutu, Aika kului, tie lyheni. Yhekstt yt kului, Kului pivee kymmenett, Nhtiin tuolla taivaan alla 20 Pilkka pikkuinen pimi Perhoisenna lentvnn, Kiiten tulen-kipuna. "Vinminen veikkaseini Liekkn ilmassa itikka, Takiainen taivahassa?" "Siin' on viitta viskattunna, Karsikko on kasvattunna Keski-tieIl taivoisehen; Josta tuulet tuunetahan, 30 Ajan-kulut arvatahan, Matkan mutkat muistetahan." "Niink vainen vanha miesi Jorottelet joutavia, Lasket vanhoja lorujais! Vinminen veikkoiseni Onko tuolla tuulen kuikka, Lemmon lintu lentmss? Vai lie ahavan ajaja, Joka ajaa aurinkoa 40 Valkoisilla varsoillansa, Sistvisill slilln? Turpa tulta tuiskuapi, Suusta valkia valuupi." "Siin' on silm kaikkivallan, Taivaan napa naulattunna, Siin syinen sykpi, Muna moailman makoopi." "Niink vainen vanha miesi Jorottelet joutavia, 50 Lasket vanhoja satujais, Lapsen lauseita latelet. Sano suorilla sanoilla, Puhuk miesten mieleheksi, Miehen mieleksi minullen! "Onko tuolla pivn peits, Pivn peits, kuun kuvaus, Jolt' on kuummeet syrjt synyt, Piru pohjoa pilanna, Kehittnyt, kennyttnyt, 60 Salpanut savussa saunan, Riihess ripustelunna, Mustaksi muutattelunna?" "Siin' on Runolan hovia, Lauluin linna laitettunna Keski tiell taivahalla, Tehty thtien vlill Paistamahan, loistamahan Keskellen lavean luonnon; Ymmrryst ylempn, 70 Alempana aurinkoa, Vilyypi heijn vlill. "Siin oatokset asuuvat, Mielet miesten miettelvt Tapaillessaan taivaan tit, Luonnon tit tutkittaissa. "Siin ilmassa isossa Lainehtii kuin sota-laiva, Purjehtii kuin hyvik pursi, Miten somat soittojamme, 80 Sit-myten nouseneepi; Kuten laihat laulujamme, Sit-myten laskeupi." V. Sngen. Framkomst till Runola. Beskrifning hrvid. Vinminen lyckas inkomma genom frsta porten. Frgrden afmlas. Siitten tuohon tultuamme, Pesn lauluin pestymme, Olipa kuin kuu kehss, Piv suuressa sumussa. Ymprillen aita pantu, Lukin verkkona kuvottu, Seiphitk seisomahan, Visoitak vivahtamahan. Pisteet tehty pistoksista, Ammuksista aita pantu, 10 Kermein nimill nioittu, Sammakkoin sala-sanoilla. Noitumus oil aijan pell Kiini-kirottu kovasti; Taikaus monen tapainen Pantu pellen kaksin kerroin, Jotta velhot vlttisivt, Pelkisivt heikko-piset, Kavahtais katehet kaikki. Kuus oli kujoa tuolla, 20 Portti kunkin kujan suussa; Pirran kaitehen kapeempi, Korpi kuusen korkiampi, Loihtein lumoilla lukottu, Salpattu Lapin sanoilla. Vinminen vanha miesi Potkais portin polvellansa, Pristeli perllns; Eip lauvat lauvaistunna, Lukon leuvat luksahtunna, 30 Hajonnut hampaat hatarat. Vinminen vanha miesi Puristi pukarin suuta Peukalon pelmuttamalla, Nuoli-sormen notkelmalla; Eip hattarat hajonna, Eik vkkrt vjynn, Ei pessyt vivut vireistn, Lauvennut takaiset tankot. Vinminen vanha miesi 40 Hosutteli housujansa, Helytti helmojansa, Sanoipa sanoa kaksi, Popotti puhetta kolme; Lumoukset laukesivat, Portin pielet aukenivat, Vaipuivat vanhat saranat. Pestiin Runolan pihahan, Lauluin kaikkein kartanohon. Pihat piri-pintanansa 50 Tp-tynn tieturia, Tieturia, taituria, Kaikellaisia kateita. Kaikki Karjalan katehet; Kaikki salvurit Savosta, Poppa-miehet pohjan moalta Ts toistaan koittelivat, Kiistelivt, kiihkoilivat Soaha sanoja sakkeita, Puhen-pit puuttuvia. 60 Tss noijat noituksillaan, Vlillns velhot vitti, Pulmutellen puheitansa, Kaksin kolmin konstiansa. Yksip pino pihalla Pirulaisten pistoksia, Kaksi kaivoa pihalla Kateheitten kaivamia, Kolmet koiroa pihalla Lappalaisten laitoksia, 70 Nelj neitoa pihalla Luonnottaren tyttri. "Vinminen, Vinminen!" Piijat soitti pillillns; "Vinminen, Vinminen!" Koirat haukkui korvillansa. Vinminen vistelihen Tst parvesta pahasta, Sukelsiinpa sukkelasti Likemmksi linnan luokse, 80 Tykn Runolan hovia. VI. Sngen. Ankomst tili den andra porten, der _Toivotar_ (Hoppets och nskningarnes gudinna) antrffas. Samtal med henne. Genom Sngens allmakt lyckas det Vinminen omsider att fven ppna denna port. Han emottages innanfre af _Onnetar_ (Lyckans gudinna). Samtalar med henne. Tuolla tuli portti toinen, Varsin vhinen verj, Pirun silmee pikkuisampi, Kielt krpn kiehkarampi. Pihtipuolin piika seisoi, Makais polvillaan poloinen, Kyynisilln kynnyksell; Ksi kteen liitettynn, Sormet sormihin sovitut, Rukoili ett runoili. 10 "Mits itket piikuueini, Mits vaimoinen valitat? Itketks s piikuuttaisi, Valittanek vaimouttaisi, Vaikos sulhaistais suruilet, Kujertelet kullaistaisi?" "Enk itke piikuuttaini, Valittelek vaimouttaini; Enk sulhaista suruilek, Kujertele kullastaini. 20 Ovehen avattuahan, Verjn levittyhn, Soisin pihaan pesevni, Kartanoon laskettavani. Joma outin tuon ikni, Elin-aikani kokotin; Vuosikauvet, vuorokauvet Olen outtanut ovella Kyvn toivoini toeksi, Mieleksi minunkin mieli. 30 Ovi aina aukeneepi, Toiset tuohon tunkeksehen Ajaksen vki-pakolla; Muihen on vuuessa vuoro, Voan ei millonkaan minunp." "Kukas olet kultueini, Kennen kantama katala? Ootkos kateilta kaheltu, Syvn-kuussa synnytelty? Luotu muihen luonnollisten 40 Tavalla, vaiko tavatoin?" Vastais tytt _Toivohotar_: "Olen neito nuorimmainen Siskoista yhen emoisen, Yhen vaimon soatuvista. Meit eroitti elmt, Pivt pivihin vlitti Sisr toinen jo sisllen Lassa pienn laskettunna. _Onnetar_ on onnellinen, 50 Lyhyt-tukka lykyllinen. -- -- --" Tmn kurjan kuoltuahan, Piikoa puhuttuahan, Ukko vanha Vinminen Soitti somast kanteletta Sormilla soluisevilla, Kynsill kykenevill; Pani paraita sanojaan, Vanhoja valittuneita, Vihannaita virren-pit, 60 Lauluin lauhkeita neni. Eip verjt venynn, Sulkua suurentanunna; Lauloi lemmon laulamia, Runon hiijen ruikkaamia, Luonnon kaiken luotumia, Taivahan takoilemia. Taivaan valta jo vapisi, Ryskhtip ilman rysteet, Ilman pohjat ponnistuivat, 70 Reunat pohjolan repysi; Eip pielekset pitnn, Eik kantanna kamarat; Oven-paulat aukenivat, Konstit vanhat vaikenivat. Mntiin toisehen pihaani, Kussa kuullut kuleksivat, Miehet vainoot vaelsivat, Urot autuat asuuvat. Portistapa tultuammo 80 _Onnetar_ ovella seisoi, Vaimo portin vartianna; Lykyhytti lykkymme, Tervehytti tultuamme. Tunteissaan tuon Vinmisen Piika pikainen kysvypi: "Mik mies? Mik kasakka Kypi vanhan vartalolla, Vieretyksin Vinmisen, Parissa parahan miehen? 90 Ei ouk tnne lasten tulla, Eik poikiin pyrkimist, Laskettanek maito-suuta." Vastais vanha Vinminen "Vesastapa puu viruupi, Kasvaa tammi taimestakin; Sikist mun sukuni Kasvaa soitto-sankaria, Muitaik runon-muikaria; Verest minun venyypi 100 Kanteleen koputtajoita, Sarven soman soittajoita. Orahassa laihon alku, Pojassa miehen mukaman." Neito nuori notkistihin Vastattua Vinmisen, Kuultuaan hnen puheensa Kainohutti kasvojansa, Punahutti poskeitansa; Tytyip tuohon tyty. 110 Vaikeni sill sanalla. Otti oksan onnen puusta, Lehmuksesta lehvn taitto; Sill lahjais Laulajamme, Mielytti meijt molemmat, Laittopa sanat talohon, Ilolaan ihanat postit, Tulosta tuon Vinmisen, Kuljuksista kuullun miehen. VII. Sngen. En nrmare beskrifning p denna _Onnetar_. _Onnetar_ oil onnen tytt, Lekko-leuka, keno-kaula, Nen neitt, pe khr; Hieno helma heinpinen, Hienot helmet helman pell Kiiltivt tulen kipuina, Sistelivt stehin. Pens pelle piv paisto; Piv paisto, kuu kuumotti; Jalkoin alla nurmi nuori 10 Viina-marjana vihotti. Milloin seisoi pilven pell, Istui tuulen tutkamella; Silkki silmihin siottu, Hursti koottu korvihillen, Jott' ei tytt tyrmhtyisi, Alla voaransa vapisis, Sikhtisi seisomasta, Itkettis istuttamasta. Milloin seisoi selvin silmin 20 Pyrn pell pyrvll; Rattaalla ratisevalla; Siin siivilln sipuupi, Pysyttel kynnet pienet. Lykyn keikalet on kiss, Arvat aimot autuahan; Piijan toisessa pivossa Kolmi-kantainen apilas, Kussa nhtiin kantoo nelj, Viisi, kuusi, vieretyksin. 30 Hmhkki hjy lintu, Ilkee siivetin itikka, Lankojansa laitteloopi, Verkkojaan venyttelpi, Sormestapa Onnettaren; Neijon pienist npist Kerns kierrttelpi, Lykyn lankansa punoopi; Apiloista pen alotti, Toinen taivaiseen tavotti; 40 Tuuli korkeiseen kohotti. Nhtihinp viel neijon Vasemmassa varpahassa Sormus taikainen tavoiltaan, Joka loisti loitommallen Likempn liikkuessa; Joka kiilti kirkkaammallen Kaukoommalta kahtellessa. Milloin makoo martahasti, Torkkuneepi toin-perst. 50 Muihen valveella varahin, Muihen myhn tyskelless, Onnen morsia makoopi, Lykyn nuorikko lepeepi; Pe on ketkallaan ktess, Silmt ummessa sulossa; Toinen polvi pystyllns, Reisi toinen retkallansa; Kuorsu kuuluupi kovasti, Henki-hormu hornajaapi. 60 Suruksipa suun vetvi, Noama nauruullen pjttyy; Rinnat pystyss pitvi, Nnnt kaikkein nhtviksi. Nisussa nipukka pieni, Nipukassa suu sulonen, Suussa pikkuinen pisara Immin maitoa imele; Sit maistaisi monikin, Moni mielell hyvll 70 Soisi onnen soahaksensa, Lykky lypsyttksens. Moni houkka huoleessansa, Moni rikas riitoillansa, Ylpi olevanansa, Palveloopi polvellansa, Aneloopi altiissansa, Jotta pisara putoisi, Suuhun hnenkin valuisi. Sit moni nuorukkainen, 80 Moni vanha vaivaloinen Toivottaapi toinperst, Haluapi hartahasti, Himoapi himpisti. VIII. Sngen. Underrttade af _Onnetar_ om rtta vgen, anlnda de slutligen till tredje porten, hvilken ppnas fr dem till fljd af ett samtal med _Tiijotar_ (Vishetens prestinna); hvarefter de befinna sig p stranden af glmskans sj. Onnen tytt nuon sanoopi, Lykyn lapsi lausuileepi: "Tstp jo tie mnpi, Polku toinen poikennoopi, Urat Runolan rupeevat, Astut aimot autuahan. Yksi suora, toinen ver, Lykyt toinen, toinen pitk; Lykyt soattaapi talohon, Toiset korven kiertelvt. 10 "Joka soattaapi talohon, Ensin tuo vesillen viepi, Kussa uuet uitetahan Vierahat venytethn; Runolahan tultuahan Saunoilahan soatetahan, Jossa pet pesethn, Vartta veill valellahan, Puhtaaksi puhistetahan, Valkeeksi vanutetahan. 20 "Kuin tulet _armon_ ahollen, _Pelvon_ peltojen perillen, Jo tuloo tiehoara yksi, Kaksi raittehen rakoa, Vaeltaa vasemman viisas, Hullu oikian osaapi. "Kuin tulet _mielen_ mellen, _Tievon_ tyrien takana, Jo tuloo tiehoara toinen, Polkuu kolmet kohtajapi; 30 Keskimmist viisas kypi, Hullut reunoillen remuuvat. "Kuin tulet _sanan_ salollen, Soihen _soittojen_ sivullen, Jo tuloo tiehoara kolmaas, Nelj tiet vieretysten: Viisas oikeemman osaapi, Hullu toisia tapoopi. "Kuin kulet tt uroa, Poljet portaan polvet kaikki, 40 Portti eteisi tuloopi, Uksi uusi kohtajaapi, Jota jrvet jehyttpi, Lammin laineet laimentaapi." Kulimmo tt uroa, Lksimm ttkin tiet. Jlillen jtettvillen, Retkillen remputtavillen. Jopa portti toas oil eiss, Tehty sulku sukkelainen; 50 Kysymys oil kynnyksell, Arvaus oil ijn pell, Vertaus keski-verjn. Jok' ei siit selvn soanut, Osannut oven avata Pulmien purkajamalla, Asian arvoamalla, Sai se siin selin seista, Malttaa moatennik mahallaan. Tss monta moitettihin, 60 Moni konsti koiteltihin Avata arvoamalla, Pureta puheilemalla. Viel tll verjll Sanan-sept seisottivat, Keski tiell taivahalla Viivyttivt virsi-miehet. Akka vanha leuka-koukku, Koukku-leuka, homeh-korva, Homeh-korva, harva-hammas 70 Hammas harva, pihka noukka Pihka-nokka pe on paljas, Sisri sippura-silm Oli vartia verjn, Oven kaunis kahtojanna, Sola sanan salpaajanna, Sulkun suu supistajanna Kurkistiin aijan raosta, Kahtoi verjn vlilt Kuka tulla tuijotteli 80 Uskalsiinpa uksen luokse; Kysispi, kiljaisoopi: "Milloin piv pettyneepi, Aika yn aloittaneepi?" "Silloin piv pettynhn, Koska y aloittanohon." "Mik vanhin vanhemmista Synnyttri syntyneest; Mik nuorin neitosista Syntyy syntymttmist?" 90 "Aika vanhin vanhemmista Synnyttri syntyneest; Tuokio tuleva nuorin Syntyy syntymttmist." "Mit moalla mateloopi, Taivasta tavoitteloopi?" "Mieli moassa mateloopi, Taivasta tavoitteloopi." "Mits moassa mainitahan, Taivaassa tahoitetahan?" 100 "Laulut moassa mainitahan, Taivaassa tahoitetahan." "Mits lksit moasta tnnek, Takimmaiseen taivoisehen?" "Lksin soiton soittelolla, Loatu-lauluin laulannolla; Se mun tiell tnne soatto, Osotti thn ovehen, Kanteleita kahtomahan, Vanhoja valihtemahan, 110 Suomea suloistamahan, Kieltmme kehoittamahan." Viimen viisauen emnt, _Tiijotar_ on vanha vaimo, Ovensa avattuahan. Verjn vhentynehen, Laski lauluin laitumillen, Soiton salmillen somillen. Siin oil lammi laitettunna, Umpi-jrvi uitettunna; 120 Vieno kulkoopi vesillen, Hiiskui hiljan tuulen henki; Seln selvi vesi Sormillansa sorkutteli, Sirkutteli siivillns, Suloisesti anto suuta. IX. Sngen. Vinminen bestiger _Muistutars_ (Minnes-gudinnans) fartyg, fr att afg till Badholmen; kommer under resan i missfrstnd med besttningen; rkar s i lifsfara, men rddar sig genom sin rdighet. Sanoi _Tiijotar_ emnt Nuoremmallen siskollensa, Vanhemmallen veijollensa Muijallen _Muistuttarellen_: "Tyntvs venet vesillen, Laita lauttais lainehillen Kulkevillen kuulluvillen, Miehillen mainittavillen; Jolla luot luuvoillen nuoita, Soatat soaren valkamoillen, 10 Karkoitat kivi-karillen, Riutoillen riuskutteleitet!" Muisti _Muistutar_ sanansa, Kerkisti kskettynn Kantoi airot kaukalohon, Purjet pisti purtilohon; Tynsi venoisen vesillen, Sata-laijan lainehillen; Miehet meloillen panoopi, Vaimot airoillen asetti. 20 _Muistitar_ on vanha vaimo, Ite pere pitpi, Orsiaan ojenteloopi, Parsiaan parskutteloopi, Riukujaan riuskutteloopi, Joilla voatteet vaivatakan, Purjetta puserretahan, Tuulehen kuroitetahan, Ilman kynsiin istutahan. Rupeisipa ruuhi kymn, 30 Liina-harja liikkumahan; Keula kypi kyhkisti, Liukkahasti laijat liikku, Per prskytti perst, Kunturoitti, kntyritti, Kulki kuin tammi-kurikka, Nuotta-sampona samoisi. Kokassapa kokko istuu, Parras-puilla puisteleeksen; Kuparist' on kourat tehty, 40 Kynnet vaskesta valettu; Noukka tuulta tunnustaapi, Silmt matkan arvoapi, Lpi laineen kurkistaapi, Jott' ei kiipeisi kivillen, Sala-luuvoillen samoisi. Persskin piv tehty, Piv tehty, kuu kuvattu, Rata linnun rakennettu, Thet Otavan otettu. 50 Sivullapa vein emnt Kohtuansa koitteloopi, Nnnjn nyskentelpi, Hapsiaan hajotteloopi. Kermet keuloillen kehuupi, Pitkin laijat lonkertaapi. Purjet kullasta kuvattu, Puna-lankoilla pujettu; Heiss taivaat tappelivat, Revon tulta viskaisivat. 60 Nuolen lennot leimahtivat; Pohjoinen ani palaapi. Vitti vanha Vinminen Monin kerroin kynehesek Paremmalla purjehella, Uhoimmalla uurtehella, Koarella kauhiammalla Vieryviin vesien pell, Alloillen ajelevillen, Tyrskyllen tutisevillen, 70 Vesi voarojen vlillen. Petti viel toisen kerran Kulkeneesek kuulummalla Hoahella hailuavalla, Soti-laivalla somalla, Pohjan pitkillen perillen, Lapin loajallen lahellen. Tuosta suuttui soaren sartit, Niemen tyttret vihastui; Alkoivatpa aika lailla 80 Airoillaan ahistamahan, Miekoillaan tavoittamahan Pet vanhan Vinmisen, Ohtahan uhon urohon. Soaren miehet nuon sanoovat, Uhkaavat salmen urohot: "Pannahan pahoa tuonnek, Systnp syyt myten; Alle laineen lasketahan, Pohjahan pu'otetahan, 90 Kussa ahvenet asuuvat, Meren konnat konttaisoovat, Nkin kynnet kynteilvt; Silmt simpsukat pesvt, Kaukaloiset kauleloovat; Raput velhon roateloovat, Loihtian lopettanoovat." Silloin vanha Vinminen Vihelsi vihoissa mielin, Puhaksipa puukon-pehn, 100 Sylki suuhun pohja-tuulen, Sieramiin etel-tuulen; Nyrkkin hykertelpi, Kmmenin kentelpi; Sanoopi sanoa kaksi, Popotti puhetta kolmet: "Tuulen myrskyt myrskymhn, IIman reunat riehkumahan, Taivaan tursaat turpomahan, Pohjan puuskat puhkimahan!" 110 Tuli tursas turvaksensa, Vasta-rinta varjoksensa; Kensi keulan kllellehen, Koaret kaikki kallellehen, Sysisi syvillen veillen, Alloillen avauntuvillen, Pohjahan puvottavillen, Uroisten upottavillen, Miestehen mnettvillen. Tuosta ijt hkymhn, 120 Pojat parat parkumahan, Vaimot voihkaroittamahan, Polvilleen palvelemahan, Runojaa rukoilemahan: "lls vainen Vinminen, Meit riepu-mierukoita Suuhun surman soattuoho, Henken voaraan voatikoho! Keinot kehnot miesten meijn, Konehet sinun kovemmat, 130 Laitokseisi loatuisammat, Neuojaisi nhtvmmt!" Silloin vanha Vinminen Rupeisi pern-pitohon. Varsinnik varusteleksen, Hampaitaan pureskeloopi, Kopriaan kopristeloopi, Sanojaan sopotteloopi... Mik' oli tuulen ajossa Heittiksi hyljttynn, 140 Roiskui roatona merell. Tuuleen turpansa torotti, Kensi krsn ilmoo vasten; Vesi parskui parroillensa, Kosket kuohui korvillensa. Laineet pieksi laitojansa, Voan ei pieksnyt pere. Venet matkojaan tekpi, Laineen halki hakkoapi; Laineen halki, toisen poikki, 150 Kolmaisen vhn vitaisi. Pesi selvillen selillen, Avonallen aukiollen; Karit kaukana nkyypi, Luoto soattaapi lhellen Sisss suvannon suuren, Loajan vuonon lautaisilla. Sinnek laski laulajamme, Vensi veneen Vinminen, Laiturillen laitettullen. 160 Valmihillen valkamoillen. X. Sngen. Nrmare beskrifning p denna -holme, s vl som p sjn, hvilken kringflyter densamma. _Saunatar_ (Badets nymf) fr Vinminen i bad. Samtal dem emellan. Kari keskell merell, Nurmi keskell karia; Neito nuori nurmen pell, Impi-ihminen ihana; Papeloiksi paita pantu, Helmat kerty kainaloihin, Hihat kyynspen perillen, Jott' ei haittaisi hamensa, Paitansa pahoittelisi. Kyykylln kylvettelpi, 10 Polvillaan polskutteloopi, Sanottiin _Saunattareksi_, Petettiin _Pesyttreksi_; Kaislojaan kohenteloopi, Lumpeitaan luksutteloopi. Kalat karilla kutoopi, Muikut luuvoillen muniipi; Repykset rypehtelvt; Siin kiiski kihloillahan, Ahven armas annoillahan, 20 Matehet makuuksillahan, Hauvit pojan-hauteillahan. Syvt saunan soatujahan, Kylvyn ruokja rumia, Josta pysyypi puhassa, Vesi aina kirkkahana. Liasta lillit lihoovat, Paisuu parvi kylpehist. Hauki muikun muiskaisoopi, Siika lillin liipaisopi. 30 Lintu lammella asuva, Veiss jousen vetkistiksen, Uitteloo kenossa kaulan Purstonsa puhassa veiss. Sorsana soroitteloopi, Lumpeena luikerteloopi, Pohjahan pujerteloopi, Sielt hauvin haukkaisoopi, Tahi mateen maisteloopi, Siijan pojan suikkaisoopi. 40 Laella meren lahella Lauleloopi lauhkealla Enell risevll, Kielell helisevll, Kuin nk joku tulevan, Purtilolla puuhailevan; Silloin jousen jouhiansa Suorittaapi sulkiansa, Purstoansa puisteloopi, Kynns kylvettelpi 50 Ihmisten hien himosta, Haisusta halun hyvst. Tss halut hauvatahan, Himot lihan liuhoitahan, Pohjahan pu'otetahan, Umpehen unoutetahan. Saunattari soaren neiti, Pesulan pieni emnt Ensin kasto kantelemme, Valutti veen-varalla; 60 Siitten riisui rihmojamme, Lankojamme lapsutteli; Housut vanhan Vinmisen Huuhteli veen valulla, Kalsot alloillen ajeli, Viskais vyns lainehillen, Paijan umpehen upotti. Siitten pet Vinmisen Rupeisi vesi-valuhun. Tulva tukillen tuloopi, 70 Virta viiksillen valuupi; Ammensi korvoa kolmet, Soahvia satoa viisi, Joilla huulet huuhteloopi, Viiksi virutteloopi, Partoja pirskutteloopi, Lykkej lykerttelpi, Hieroa hivutteloopi: "Pesen, pesen peippuseini, Kirkastelen kiuruiseni 80 Mullan mustista mujeista, Moan pahaisen mahleheista, Himoista lihallisista, Virheist verellisist; Liat kaikk' likoamahan, Pahat kaikk' pakenemahan, Muistoneen murenemahan. Vetehen siruamahan! -- Niit siin silmut syvt, Nahkiaiset nauskuttaavat; 90 Kiiski kasvaapi kinosta, Kuhat kurasta lihoovat, Joita lohi lohkaisoopi, Hauvin poika haukkaisoopi; Luiko kaikki lakaisoopi Kojamotkin korjaisoopi." _Saunatar_ on soaren neiti, _Pesyttri_ piika pieni Kylp kyhttelpi, Pesytt pusutteloopi; 100 Kohtoa koploitteloopi, Vieri virutteloopi, Reunoja riuskutteloopi Vastaisella varvuisella, Vitalla virkistyvll, Tehty lemmen lehtisist, Onnen oksilta otettu; Sill lylyn lytyns Hartioita hauteloopi, Kylki kypsyttelpi. 110 Leikki-suulla suihteloopi, Pilkka-puhetta panoopi: "Enp uskoa osanna, Jos oisi kuka sanonna, Viel vanhan Vinmisen Soatettavan saunoilleni, Tmn sulhon Suomen-moasta, Tmn Sankarin Savosta. Moni tss puhe kynyt, Monta soatettu sanoa 120 Sinun titisi, tekoja, Lauluistaisi loatimia. "Moni piika pikkarainen, Moni tyynn tytt-lapsi Suru-suulla surkutteli, Itku-silmin ilmoitteli Soattaneis suruillen hnt, Murhillen mujertevillen, Huolillen huvittomillen, Onnillen onnettomillen. 130 "Tiijnphn tehneheisi Leivoiset levttmiksi, Peskyiset pesttmiksi, Tyttret tyyvyttmiksi, Vaimot kaikk' vajottaviksi." Siit vanha Vinminen Mieli pahoillen paneeksin; Sanan virkko, nuon nimesi: "Viel kehtaat kerskahtella, Vanhoo miest vaivutella, 140 Kiusata kisalla mielein! Asioita entuisia, Muistosta murenevia, Mielest mnettvi. "Anna sankariin sanoa, Sola-uroin urmaistella: Ounko milloinkaan minp Heit lauluillain hvenn, Soitollain sovaistelunna, Vikuuttanut virsillini? 150 "Ei ouk noaroisten puheista Naisten sanoista sanoa; Mit mielehen mnpi, Sylki suuhunsa vetepi, Sen hy pettvt toeksi, Sanoovat soatettaneeksi." XI. Sngen. Vinminen rkar i ny frlgenhet; rddar sig ter frn en lifsfara, och fverkommer lyckligen till andra stranden. _Saunatar_ on soaren neiti, Pesulan pieni emnt Ammensi korvoa kolmet, Soahvia satoa viisi; Voahellaan valutteloopi, Tyrskylln tirskutteloopi, Kynsin pienin kylvettpi. Hoikin sormin hierteleepi, Lykkej lykerttelpi, Hieroa hivutteloopi: 10 "Puhas, puhas pulmuiseni, Valmis, valmis varpuiseni Mnn tuonnek tointuuallen, Onnelaisten noatikoillen, Taivalaisten taipaleellen, Pesn Runon penkerillen, Laulu-linnan liepehillen, Rannoillen ikuisan rauhan, Kussa kuullut kuunteloovat, Autuat asuskeloovat; 20 Kussa muistot muhkiammat, Mainittavat, mahtavammat. Isommat ikuistetahan, Vaipumasta varjellahan." Saunastahan soatuammo, Pesulasta pestymm, Saunahatar soaren neiti, Pesyttri pieni piika Hullust huusi hujahutti, Yli salmen sanan soatti: 30 "Venet tuokee Vinmillen, Laivan loatu-laulajallen, Pestksenne pe-runojan Nuoillen rannoillen runojen, Lauluin taivaan laiturillen!" Soaren miehet nuon sanoovat, Uhkaavat salmen urohot: "Mnkn hiisi hiihtmhn, Lhkn lempo liesumahan Tiet tllen tieturillen, 40 Jlet jalon jaksajallen, Voiman tuulen voipahallen, Myrskyjen musertajallen! Oommo ennen nuoita nhnyt Myrrys-miehi hyviik, Velhoja verrattavia, Lumojaan lukeilevia, Noitujaan nostelevia; Voan ei ouk mokoma miesi Ennen niss nhtyviss 50 Kulkenut merell meijn, Soatettu seln ylitek, Kuin tm pukarin poika, Tm ohvatta olia. "Vitiks on Vinminen, Suka suurin suvussamme. Jopa meijt noitui nuohin Alloihin avauntuvihin, Pohjahan puvottavihin, Uroisten upottavihin, 60 Miestehen mnettvihin. Jos hnet Runolaan soamme, Lauluin linnaan lasketaamme, Tek linnasta lihoa, Luuksi lauluin laitostamme, Rustoiksi runoiliamme, Sorkiksi soitteliamme." Saunatar emnt soaren, Pesyttri piika pieni Pivitteli Vinmist: 70 "Minnek peset Vinminen, Kunnek ystvin yritet, Lhet lankoini pakohon Nist karista kovista, Luotoista lumottuneista, Kivisi kirrottuneista, Poasista pakottuneista?" "Mitp minun tuloopi, Ollaksein oletteloopi Saunattaren salvoksissa, 80 Pesyttren peittehiss? Eip' ouk ennenkn minua Hyvt piijat hyljnynn, Vaimot vliin vaihtelunna, Tyttret typryntynn." "Pa'e tst Vinminen Nist karista kovista, Luotoista lumottuneista, Kivist kirrottuneista, Poasista pakottuneista, 90 Riutoista riivattuneista!" "Kipeeksi kivillen moata, Paha poaen partahalla; Voara suuri, voara pieni Louhoin lomissa levt, Nurmella nukahtamahan. "Ennenkuin ehto tuloopi, Oamu toinen alkaneepi, Lept kuin lahoa puuta Toukilla syvlt syty; 100 Makoot kuin vesi-hakoa Suon-muassa murtununna, Turtununna, turvonunna, Tuhansittain turmeltunna. "Koska piv pettyneepi, Ilta-puol' lhestyneepi, Kitku nousoopi kivist. Hki hiekasta hikoupi, Auveret alenteleksen, Haikuavat haisut kaikki; 110 Sumut suuret, usmat pienet Kohoovat joka kohasta; Hmrss hyryvss Hakkaroivat hartahasti, Katkuvat katkerammasti, Ne ne tappaa taitavankin, Tukahuttaa tukevankin." Tuosta vanha Vinminen, Alla-pin pahoilla mielin, Aivoonsa ajatteloopi: 120 Mill tst mntnehen, Pesulasta pestnehen Tuonnek rannoillen runojen, Lauluin taivaan laitumillen? Vesti vuoresta venett, Kalliosta kalkutteli. Emn ensinnik tekpi, Vuoren rankasta rakensi, Voaran vanhan vempeleest, Tunturesta turtuneesta, 130 Ahteesta alottaneesta. Siitten koaret kahteloopi Kiskoista meri-kivien, Moan mukavan mukkuroista. Pani pohjan ponttamalla Paksummista poatereista, Ohuimmista onkelmoista. Littuhista laijat liitti, Saumat savella sovitti, Kiinitti tiili-kivell, 140 Somerolla sai soreiksi. Teki tapin tarpeheita Kovasta ukon-kivest, Piin-murusta pikkuisesta. Nauloita naputteloopi Rantojen rapa-kivist, Muistaik pienist mujuista. Airoiksikin arveloopi Liukkaammista liuskohista, Hyrkleisist hyvist. 150 Tahvosta tapaisi tuhtat, Pyysi pyyryt pyykihist, Hakkais harkot hankohiksi. Teki purjeet tierahista, Kiven karvesta kahesta. Kolmesta kovaisimesta. Loipa kyet kyttmll Harstin harmaan harjuksista, Viiksist kiukun kivist, Poaen parroista pahoista. 160 Perhksi pettelpi Pankon poasia paraita, Aitan astuma-kivi, Myllyn aika myhkyrit. Laitto laivan loihtumalla, Purjehen puhuamalla, Sai veneens valmihiksi, Syrjinens syntymhn; Lykkisi venon vesillen, Sata-sauman lainehillen, 170 Jolla laski lammin poikki, Lahen halki hailotteli Niemen lehtoisan nenhn, Petjisen soaren pehn; Mntiin tuonnek mytisill, Tuuvitellen tuulen kanssa, Tuonnek rantoihin runojen, Lauluin taivaan laiturillen. XII. Sngen. De resande betrda nu de lycksaliges land, hvilket beskrifves. Lhettiinp siitten tuosta Kartanoa kahtomahan, Onnen moata marssimahan, Autuan aloittamahan. Sanan-laskuhut suloisat Oli pantu paulohiksi, Kahen puolen portahiksi, Viisahaitten viitoihiksi, Tiellen soattaviks' sanoiksi. Oja juoksi, vesi vieryi 10 Maitona hunajan moalta, Puro pieni pujersihin; Kuikertellen kukkihissa Hohtais solkeena hopeena, Helmehenn heinikossa. Kourutteli koukuillansa Viisauen vilja-maita, Kostutteli tulvallansa Runouksen ruoka-maita, Kussa kaikki kukkiloipi, 20 Taivaan ohrat omenoipi, Viisaus vihertelpi, Ymmrrys ylentelpi, Runomus runsasteloopi. Kasteen pikkuisat pisarat Kiiltivt kulta kivinn Housuhuissa horsmo-heinn. Kaulalla kankas-kanervan. Mehiliset lentelivt, Puna-siivet purjehtivat, 30 Kulkivat kukasta kukkaan Tuomaan mett mehtolasta, Simoa tapiolasta, Kussa ket kukkuisivat, Hauki-rastaat raikkuisivat. Onnen kukot, lykyn linnut Kukkuillivat, kukersivat, Lauloit taivahan laella, Soivat puihen partahalla, Maito-heinn hettehell, 40 Voi-kukkien vuotehella. Niss leutoissa lekoissa Kevt kestivt ijksi; Eik loppu loppiaissa, Kuussa kaimalon katonna. Vuosittainkin tuomet tuossa Kukki kuuta viisi, kuusi, Hajotti hyvn hajunsa Koko korven kuuluvillen, Ylt-ympri yhkkin 50 Lemunsa levittelivt. Siin suojissa suloissa Lykyn lapset leikihtivt, Taivaan miekot mieliksivt, Oleksivat onnen lapset. Miekkoisetkin runo-miehet Joit' ei linnaan laskettunna, Pstetty perillen astik, Tss toistaan kohtaisivat, Runoillansa huvittivat, 60 Pulmuitellen puheitansa, Ajan vieton viettelivt. XIII. Sngen. Hr trffa de _Heintr_ (Blomstergudinnan), omgifven af sina blommor och sefirer, som emottager, och, under ett formligt triumftg, vidare ledsagar de resande. Vinminen nr att frlska sig i henne. _Heintr_ hevakka piika, Ruohoin nuorikko nopia, Kveli keolla tss Kuiskutellen kukkiansa, Helkytellen heinins. Korvon kanto kainalossaan, Korvossa kirjainen kippa, Jolla kastoi koaliansa, Hetelmitti heinins, Kypsytti kylvmins 10 Kanteleillen kasvamahan, Laulajoillen loistamahan. Mieleheksi runo-miesten. Siin kyv kpsytteliin Varpaisillaan varvikossa, Hiiskutellen heinikossa Kulki kukkien emnt, Vaimo taivahan vaelsi. Lennttret lentelivt, Tuulen alta tuumailivat 20 Tulla tnnek tupsutella. Lensivt kevn lemulla Pienoisinna perhoisinna. Pelmuisivat pensakoissa Keviinn keijuisinna, Kuiskuilivat kukkiloissa Leinonna leikihtevnn. Kmmenilln kpryttivt Khri kppyrihin, Kourillahan koprittivat, 30 Npistivt nppilihin; Mik leukansa likisti, Huiskais huulen ymprill; Mik nnnns npisti, Sopotteli suun sopeesta. Niinp kulki kuninkatar, Heintrp hempisti, Hajallahan haiveniaan Kuss' oil kukat kuvottunna, Lehmn-kielet kerettynn, 40 Haisivat varpaat harakan. Kaunimmaiset ruusun-kannat Pantu peitteeksi povehen Puoleksi jo puhkeimassa, Kuitennik kukoistamassa. Permhiss pellisiss Kevin touvot kytettynn, Pet orihin heitettynn, Heiskahtivat kirsi-heint; Kaunis-karvainen kanarva 50 Kahen puolen kaistohiksi, Heinttren helmohissa Lillukoita, lellukoita Pujottu povesta polveen, Viskattu vitinn pellen. Keksitty Vinmist Heitti heint helmoistahan, Varvut vanhat voatteistahan; Mni kohta noukkimahan, Toisia tavoittamahan, 60 Herttaimmia heinn-pit, Kalliimpia karvan-pit, Joita kylvi kynnykselleen, Askelillemm asetti. Mataroilla moata peitti, Apiloilla tien tasoitti. Ite rupeisi runoillen Sala-teihen soattajaksi, Oikean osottajaksi. Tmn kuullun kulkiissahan 70 Sata-latvat laulelivat, Sian-krst siunailivat, Mainihti matarat kaikki. Vuorehella vuohen-kukat Heilahutti helmojansa, Huiskahutti huiviansa Tmn neijon nhtyiss. Mieleksikin viel meillen, Kunniaksi kulkiissammo, Lakka nosti lakkiansa, 80 Poika muuraman kumarsiin; Sara-heint heittivtten Mtthllen mekkojansa, Nurmehellen nuttujansa Astuissahan oman armon, Heijn ehtiissn emoisen. Ite ukkokin ihaili; Neijon nuoren nhtiisshn Aikiloipi ahkerasti: Mill tuon mielyttelisin, 90 Neitoa lepyttelisin. Heinttren jalan-heitot, Ihmittren silmn-iskut Viettelivt Vinmist, Villittivt viisahankin. Vhlt jo Vinminen Nist kultuen kujeista Rupeis suutaan sukeltohon, Poskeitansa posmentohon; Mutta muisti murhettansa, 100 Huomahtipa huoleitansa; Hillitti omat himonsa. "Kussa tst kuja kulkoo, Poikkee polku linnan luokse?" XIV. Sngen. De resande anlnda ndteligen till sjelfva Slottet eller Sngarepalatset. En nrmare beskrifning derp, och p de krnte Skaldernas verkeliga lycksalighet. Lhettiinp siitten tuonnek Poikki noroin notkelmoita, Pitkin viijoin vilmikkihin, Leutoin lehtojen lvitek; Jopa tuolla matkan pess Puistikosta paisteloopi Kumpu keskell keolla, Keh kummun kukkulalla. Siin rakennos rakettu, Lauluin linna laitettunna, 10 Hohtais Runolan hovia; Avara kuin aika auma Seisoi siin. Pitueltaan Sylt seihtemn satoa, Ko'oltaanki korkeampi Sata kymmen kyynrt; Loajempi kuin lauta-kirkko, Leveempi kuin lemmon leiri, Salvettu runon sanoista, Toinen toiseen juotettunna, 20 Sulattu moneella suulla, Monen miehen mielehest, Monen vaivaisen varasta. Thnp parahat pantu, Pitkt virret hirsihiksi, Lyhyeet laulut lautohiksi. Lattiat lasinna loisti, Permannot peilinn paisto, Sillat silkill siloltu Kiilti kirkkaanna kivenn. 30 Iso joukko ikkunoita, Tusinat monet tuhannet, Josta valkeus valuupi Nihin lauluin laitoksihin. Seint steet sistelivt, Loistelivat toinen toiseen, Tnnek tuonnekkin tupahan, Yli ovien oloja, Alle penkkien pehuja. Katostakin kahtelimmo 40 Miten ruunut ruskottivat, Paikoillansa poahtelivat; Oli heitik hyv joukko Pantu thn ijn paljon; Lasihista laitettunna Ymprin yheksn sylt, Voaksoo kaheksan vaella Rihmoistansa riippumahan, Hihnohissa kiikkumahan; Kustaik heist kuumotteli 50 Viisikymment' kynttilt Palovatten yt ja pivt Oviaik oil monta kyll Joka hoarallen hakattu, Kuhik ilmaan istutettu, Ilman lautoin laittamatak, Lukkojen lutisematak, Avonnaiset ukset aina, Kusta joukot kuljeksivat, Taivaan vallat vaelsivat. 60 Viel pitkin pieleksi Kahtelimme kahen puolen Oviin ett akkunoihin, Kuin oil pantu ruusun-pannat Kukka-kyet kytettynn, Sarjoillansa, sankoillansa Solmittu varsin somasti. Samassa salissa tss Oli pylvt pystyttynn, Pahtaat paksut pantuhunna, 70 Kussa huilut huilaisivat, Lepyttimet lepisivt. Kallihita kanteleita, Vanhoja valittuneita Oli nauloillen nakattu; Pantu paimen-sarvillenkin Toveriksi tuohi-torvet, Pillit suuret ett pienet. Per-seinn seinuksella Rahi kullasta kuvattu, 80 Hopeasta hohtavasta, Kullasta kuumottavasta; Kiiltvisill kivill, Helmill hellittvill Tehty korkeeksi, koreeksi, Ihanaksi istuimeksi. Joka jalka juotettunna Kasarista kalliimmasta, Joka naula laitettunna Kuparista kuulluvasta, 90 Vaskesta valoavasta; Tuohon tuolilla leveell Istui Runolan isnt. Ymprill joka puolla Sanan-sept seisoilivat, Rupeisivat runo-niekat; Ilveksivt, iskelivt, Sanan sanaan vaihtelivat, Leikki-puheet punnittivat. Nillen viel piika pieni, 100 Nltns neito nuori Taitavasti tarjoitteli Miehillen mehua mielen, Mahalata marja viinan, Juomista Jumalan kulta. Kesken heijt kyskenteli _Tarjoatar_ taitavasti Lavialla lautaisella, Kussa pullot punottivat, Viina-kupit kuumottivat, 110 Hyryisivt hyvt herkut. Yhtennp yllytteli: "Puistelkaatte pullojanne, Mainitelkaa maljojanne! Mehun juokee mieleksenne, Olut kaikki onneksenne!" Niin nuo miehet miekkoisetkin Jotka linnassa lihoovat, Virkistyyvt viinan luonna, Hyv heillik oil ele 120 Mokomassa moisiossa; Laulujansa laulattaissa Nauraavatten naisien kanssa, Juovatten Jumalan kanssa. XV. Sngen. Vid sitt intrde i palatset undfgnas de frmmande af _Tarjoatar_ (den Finska Hebe); hvarefter de framtrda infr _Runamoinen_ (den Finske Apollo). Vinminen samtalar med honom; hvarvid _Kieletr_ (det Finska sprkets genius) frtjuses. Viimen, tuohon tultuammo, Portahillen pestymm, Moni tuttu turvaksemme, Moni vieras veikoksemme Tervehtiipi meijt tss; Iloittivat ite kuhik. Nhtyns Vinmisen Syntyi salissa sohina, Ven joukossa helin. Nuorin tytt _Tarjohotar_ 10 Kiitteli kiiruisasti Tuomaan terve-tuliaista Tllen vento-vierahallen. Toiset tiet vistelivt, Rahvahassa raivailivat Ukollen uutta uroa Mnn sillan liitoksellen. Astua pyn nenhn. Ite Ruhtinas runojen, Linnan kuuluisa kuninkas 20 Armojansa anteloopi, Lahjojansa lateloopi Niillen nuorillen runoillen, Selvillen sanan-sepillen; Millen mielt mittelpi, Kullen kunnian tasoopi. Tuollen vanha Vinminen Kumarrutti kulmiansa, Painahutti polviansa, Tullessahan tuon tulillen. 30 Sanan sanoi, viisi virkkoi; "Emme tnnek tullukkahan Tiijotonna, taijotonna, Varsinkaan voatimatonna. "Lapset Suomessa suruuvat. Itkeevt puoli-ikiset Kieltns kehnoitettua, Poljettuansa puhetta; Turussa jo turmeltunna, Hmeess htyytettynn, 40 Uupuva uuella moalla, Ranta-mailla raiskattunna. "Sit harmaat hoasteloovat, Kesk-ikiset kertoileevat: Muistot muinosat mnvt, Vaikeneevat vanhuksemme; Kielemme on kiellettynn, Sanat suuhun suljettunna. Murehtivat viel muuten Runojaan jo ruostuneita, 50 Laulujaan lakastuneita. Sit miehet mieltelvt, Valittaavat vaimot kaikki: Minnek kanteleet katoisi, Hvisi hyvt hyremt; Joutunut on joukostamme Ilon ilvekset ihanat, Soarvat soittojen suloisat. "Kolkko korvissa asuupi, Kammoittaapi kartanoissa; 60 Koppelot koputtamatak, Kkiset kukahtamatak. "Tuotin tnne tullessaini Sirkkuinen sinun sikin, Vikkyln vest meijn, Peukalon urollisuutta, Voaksan tys vaimollisuutta, Kanteleita kahtomahan, Vanhoja valihtemahan, Kieltmme kehoittamahan, 70 Kuuntelohon miten kuuluu." Ite Runolan isnt Hyteli hyvill mielin, Iski silmns ilolla, Suutaan sulilla sanoilla. Anto ktt kmmenilln, Kmmenilln kymmenilln; Kieli huulistaan hunaili, Sulaisi molemman suussa. Suusta nijen Suomalaisten 80 Lainehti Lapin sanoja, Kuohui kielt Karjalaista Vanhoo Vatjalan puhetta. _Kielihitr_ neito nuori, Mesi-kiel', hunaja-huuli Seisoi siihen soapuvillaan, Kuunnellen ukon kupeella Pakinoita parta suihen, Nihen sankarein sanoja. Sulku suussa, kirja kiss, 90 Lukottu, voan ei luettu; Neijon toisessa npiss Kulta-kielet kuiskuilivat, Hopiaiset helkkisivt, Joita sormillaan sovitti, Runamoisen kantelellen. Kuunnellen tt suloista Runo-kielen ruikutosta, Vesi silmst tipahti, Pisaroitti kuhik kulma. 100 Silmt ilon ilmoittivat, Suupa suloista surua. Otti soiton Vinmisen Sitoi siihen jouhiansa; Pani toiset sointumahan Kauheat ilon kapehet. Ukko vanha Vinminen Oli itkussa itekkin; Tykytti tyyni-synt, Vellotteli Vinmist 110 Rupeisi povessa pohjat, Lihat kaikki liikkumahan; Veri viel vierymhn, Ukon suonissa sulaisi. Min paha poika riepu Itkin tss lapsen lailla, Valitin vaimon tavalla; Surkeaksi kentyi suuni, Muikeeksi minunnik mielein. XVI. Sngen. Den Finska Pindens Gracer, Muser, Skaldinnor och Snggudinnor, omgifvande Vinminen i ltta dansar, rosenkrna honom och hans lyra med sina blomstergirlander; hvaremot han frevitas af _Kaunihitar_, (den finska Venus) fr kld emot de skna. Vinminen frsvarar sig hrvid grundligen, och undskyllande sig nu till fljd af sin hga lder, ger han i thy fall anvisning p sin reskamrat. Genast stod fr denne, liksom framtrollad, en himmelens trna, den sknaste Runola gde; och Skalden, hnryckt af frtjusning, vill just sluta henne i sina armar, d han vaknar -- trffad af en elektrisk stt, hvarvid drm och flicka frsvann. Allt hvad han numera sg var endast Vinminens skarpa, hotande, och genomtrngande blickar. Frsent ngrar Skalden den obetnksamhet, hvarigenom han, fr att vinna ett lgre ml, gick miste om ett hgre; och med smrta beknner sitt fel att hafva frsummat tillfllet att lgga sig till ngon af dessa gamla Runolas harpor. Under dessa tankar inslumrar han ter, hvarefter han nnu en gng drmmer huru Vinminen trstade honom fver sin frlust, dermed att den verkliga lyckan och sllheten icke blef af det menniskan gifven, utan endast str att trffas bland Runolas Skalder. Nytp yhtyi ymprimme Taivaan naiset nauro-suiset, Vaimot Runolan valitut Liittivt, likentelivt; Kukiin anto kukkiansa, Kukiin laski lahjojansa Miesten ehoisten etehen. Palkinnoksi ruusun-pannat, Kunniaksi kukka-sankat Kantelivat kantelillen, 10 Asettivat laulajoillen. Niill pet Vinmisen Kerivtten kiehkuroiksi, Ohemia oivan miehen Seppelivt seihtemll Sirkut taivaan sitehell; Kaunistivat kanteleensa Lumpeilla lumisevilla, Lemmeill leikihtevill; Siiviksens sitoilivat 20 Leivoisen lentelemi, Kyyhkyisen kynisemi, Ukko-jousen untumia, Kotkan suuren sulkaisia, Havukan hajottamia. _Laulattaret_ lauluillensa, _Soitottaret_ soittinensa, Ilmahuttivat ilonsa. Toiset riemun tyttreiset Hyry-pissn hyppilivt, 30 Huli-mielin kuiskailivat, Keikkuivatten toisten kanssa, Tekivtten leikkins. _Suosihitar, Hyvilitr, Huiskuttaret, Kuiskuttaret, Ilottaret, Naurattaret, Riemuttaret, Reuhottaret_, llmahuttivat ilonsa. Yksip paniin pahoilleen, Ikvysty aikojahan, 40 Sep' oil mieru _Mieluatar_, _Kaunihitar_ kaunis vaimo, Armastutar aimo lintu Jok' oil ihostaan ihana, Kaikkiin kauniin karvoiltansa. Vaimoin kaikkein vallihtia, Miesten kaikkein mieluittaja Tirskuupi tora-sanalla: "Kosk' et piijoista pitnnek, Etk arva armahaini, 50 Minun kanojain katellet; -- Ei ouk mulla antamista Vaimon tapoin tarjoomista. "Jos sa oisit nuorra miess Viel vanha Vinminen, Niin ma soattaisin sanoa: Ota joukosta omena, Mesi-marja mielestisi, Ota paras parvestaini! Likistelek lillukkaini, 60 Maistattelek mansikkaini! "Sanoisin niinkuin sanonkin: Ota nuorin neitoseini, Suuta suositellakseisi, Ktt keikuttellakseisi, Synt syleillkseisi, Rintojaan riuskeiltakseisi! Kahet kultaiset kkiset Piilottaavat piika-puolet Poijillehen povissansa; 70 Kahet naurihin mukurat, Pari muuraman mukaiset, Kahen onnelan omenat Kasvaa piijan kainalossa; Puhkistuuvat niin kuin putket Nuorten neitosten nisist." Vastais vanha Vinminen: "Miess nuorra ollessaini Piijat minusta pitivt, Suostuivatten neijot nuoret, 80 Suostui suuret ett pienet, Kaikki ksiin keikahtivat; Kaihuttelin kanojaisi, Kesytin kkisiisi Siipien silittmll, Sulkien sylkyttmll; Kaunukkaiset, kainukkaiset Tututtelin, tupertelin. Mik' oil neiti nhtyviss Sokaisinma soitollaini, 90 Mik' oil naista noapurissa Lepytinm lauluillaini. Monen morsiaa mokomaa Makuutin isn majassa; Monen miehen mieli-tievon Toisen souvatin syliss. Ei ollut sit tytrt, Ei sit emoisen lasta, Jot' ei vierys vietellynn, Lauluini lauhtuttanunna, 100 Pettnyt pehmeet puheeni, Sanant hyvt houkutellut. "Jop' on nyt jalkani jykk, Selk-ranka rauaistunna, Jehmetty minun vereni; Ei ouk vanhassa varoa, Harmaa-pess hoasteliaa, Naisten pakinoin paniaa. "Tss' on miesi mielestisi, Poika tahtoisi tapainen; 110 Tuovos tyynnin tyttriis, Sinun sievin sirkkuisiais, Jolla miest mielyttelet, Uuvistat tt uroa!" Sanottu tmn sanansa Jopa neitoinen sujahti, Puikahtiinpa nainen nuori Jok' oil kaunis kahtomoiltaan, Suloinen sukeltamoiltaan, Lihavimmiltaan ihana. 120 Tuota teki mieleheni, Polttipa minun poveeni Sytytteli syntini, Haluisin halatakseini, Kuten kuiskutellakseini, Miten mielytellkseini. Joma suutaini ojensin, Levittelin leukojaini, Kyttelin minun kteini Neijon soahaksein sylihin, 130 Ponnistella polvilleini -- Silloin liikahti lihani, Silloin vapisi vereni, Jrskytti jsenini, Luikahutti luontoani, Mnettelin miehuueni; Siihenp se nyt hvisi, Hajoisi hyv uneni; Enk pessyt pehn astik, Perillen ei puolenkana, 140 Kuin tm kana katoisi, Hjy herttainen hvisi; Liekkn taivaiseen tavonna, Pilvihin pirahtanunna; Vai lie mnnytkin merehen Painunna paha vetehen. Silloin vanha Vinminen Iski silmns vihalla, Kahtoi kauvan karsahasti Pelleni minun poloisen; 150 Voi min poloinen poika Miten mieleni mnetin, Pahoin kytin kunniani, Hpeisin tyhmll tyll, Oman onneni kavotin, Kuin en ruvenna runoihin, Kynyt kauppaan kanteloihen, Kielen vaihtoon voatinunna. Sit suruupi sukuni, Pivittelen pivinni, 160 Kuin en ottoa osanna Runolaisten ruikkaamia, Vinmisen vempeli, Kielettren kyttmi, Lauluittaren loatimia. Suruilin tt asiaa, Huolittelin kuinma nukuin, Uuvuin hyvhn unehen Tunnin paikoin tahi kahen. Jo toas vanha Vinminen 170 Ilmoitellen ihtins Puheella voan ei puvulla, Sanoopi sanalla viel, Viel puolella puheella: "El sure Suomalainen, Paheksi parempalainen! Ei ouk onni luillen luotu, Lykky lihoillen verillen; Onn' on luotu, lykky suotu, Onnetar on onnen luonnut 180 Runolan vhillen villen, Kansallen kantelolaisten, Joukollen Runo-jumalan, _Runomoisen_ rahvahallen, Laulun lapsillen huviksi, Miesten mieliksi runojen." XVII. Sngen. Skalden slutar med en nskan till fosterlandet. Unestain havattuani, Makoomasta noustuani, Petin muillen muistihiksi, Itellein ihanteheksi Matkani mainitteleita, Kyttyin kehoitteleita Runoihin rupeamahan Lauluillen laskentamahan, Onnelaan osottamahan, Runolasta ruikkaamahan. 10 El sure Suomi kulta Valittele vanhojaisi, Urojaisi uupuneita, Manalahan mnneheit, Voipaisi vhentyneit, Kansasta kavottuneita; Ovat kaikki onnelassa, Tallehella taivahassa, Runsastuuvat Runolassa, Laukoileevat Lauluilassa. 20 El sure Suomi rukka Kielletty kielthisi, Puhettaisi poljettua, Sanojais solvattuneita; Jos kieli kehnoitetahan, Puheisi poljetetahan Niinp sanoi Vinminen: Joski muuan muukalainen Omistammekin olisi, Joka sanat sorteloopi, 30 Verin kielt kyttelpi, Tuhneloopi turvallansa, Mrehtiipi tt meillen, Viel laulajat Lapissa, Karjalassa kanteleita, Savossa runon sanoja! Niinp petti Vinminen, Vanha Laulaja vakuutti: "Viel kytpi kipuna Miehen monen mielehess, 40 Viel liikkuupi lihani Monen poikaisten povessa, Viel vieryypi vereni Suomalaisten suonihissa, Karjalaisten kalvohissa, Pohjolaisten pohkehissa." Mits siitten suret Suomi, Valittelet vanhempaini, Moa katala kaivattelet, Syntymni surkuttelet? 50 Viel' on mielt miehillmme, Uhkeutta urhoillamme; Vanhoilla varallisuutta Nuoillen nuorillen hyvksi: Nuorilla nyrllisyytt Mieli vanhoillen varaksi. Viel siittenkin sanelen Teillen nuorillen uroillen. Suomen niemen sulhaisillen Joill' on pess miehen mielt, 60 Luonto povessa urojen, Rinnassa ripiisyytt, Henkellist hilpeytt: Sinkoilen sanankin teillen Jotka varsin valmistaitten, Aivootten, aiatteletten Tn kiesuksen kesn, Juhla vuonna julkisenna, Tulla viisauen vihillen, Pestetyiksi, petetyiksi 70 Tietyriksi, taituriksi, Ohvakoiksi oppioiksi, Suomen moan suojellaksenne, Tietomusten turvaksenne: Sanon viel viimmeisellen Kansallen jo kasvavallen, Nuoristollen nousevallen, Joukoksi jo joutuvallen: Teist toivotaan toella Puheisemme puoltajoita, 80 Kielen kulta kyttjit, Hyljtyn hyviliit, Armottoman auttajoita. Suokoon teillen suuri Luoja, Toata vanhin taivahinen, Ylllist ymmrryst, Taijollista tarkoitusta; Lainatkoon henkens Herra, Ike jatkakoon Jumala Tksi tyksi! Tarvitahan 90 Uutta mielen uskallusta, Toista tointa, toivotusta, Harjoitusta, hartausta, Vakausta, valaistusta, Soahakseen asiat aikaan, Mnestymn mielestmme. Tyst viel teillen tuosta Kostoksi on kohtavanna Oma tunto turvaksenne, Tyytyvisyys tyknnne, 100 Levollisuus lapsillenne, Onnea omamme moamme, Suomen kaiken suosioksi. Siitten viel teijt tuosta Polvin pivin palvellahan, Muistetaan, mainitetahan, Kiitetn, kumarretahan. Viimein majoihin manalan Teijn lhtiissn lepohon Taivalaiset taisteloovat, 110 Onnelaiset outteloovat Soahaksensa teijt sinne Sinne ikuisaan ilohon, Kussa autuaat asuuvat, Kuuluu kansan kuulluisammat. Viel teillkin tiloa, Runolassakin sioa Teijan tuonnek tullaksenne, Onnelassa ollaksenne; Kussa runot ruukatahan, 120 Laulut laillen laitetahan, Soitollen sovitetahan, Kielihin kehoitetahan. Siell sarvet soitteloovat, Siell huilut huikaisoovat, Kypi kaikku kanteleista, Pillill piiskuitetahan, Torvella tojotetahan -- -- -- -- -- -- -- -- -- Niin nuo miehet miekkoisetkin 130 Jotka linnassa lihoovat, Virkistyyvt viinan luonna, Hyv heillik on ele Mokomassa moisiossa, Tss taivaisten talossa; Laulujansa laulattaissa Nauraavatten naisten kanssa, Juovahat Jumalan kanssa. Anmlan Med anledning af det hopp jag nu, mer n tillfrene, tror mig ga att, genom tryck, blifva satt i tillflle att utgifva ej blott det den tryckta anmlan af 1825 nnu terstende arbetet om vra Finskogarne i Sverige och Norrige bosatte stamfrvanter, utan mhnda fven tskillige andra af de utaf mig i fretalet till 2:dra Delen af Otava omnmnde och till tryckning mnade skrifter -- vill jag hr begagna detta tillflle att svl derom underrtta samteliga vnner och befordrare af den fosterlndska litteraturen, fvensom att jag p grund hraf, dels af egen bjelse dels uppmanad dertill af andra, mnar fortstta utgifvandet af Otava enligt samma plan och p samma vilkor som tillfrene, blott med den skillnad att tredje delen, fvensom de fljande, till lttnad svl fr kpare som prenumeranter, utkommer i mindre Hften af 6 8 ark hvarje, af hvilka fem berknas p hvarje Del. Af dessa Hften, som stundom tfljas af plancher och musikbilagor, kommer det frsta, hvilket s fort sig gra lter lgges under pressen, att, utom poesier och mindre uppsatser af blandadt innehll, innehlla historiska meddelanden och underrttelser om en mngd gamla i de framfarna finska krigen vidtberyktade partigngare, hvilka ssom anfrare och chefer fr krigiska strftg och gerillor gjort sig genom sina krigiska bragder namnkunnige. De frra prenumeranterne och Subskribenterne Otava, hvilka utlst sina exemplar, ga fven med afseende fortsttningen att berkna sig sina frmner till godo, de frre erhlla skriften fr ett pris berknadt till hlften mindre n hvad den i bokhandeln kommer att kosta; de sednare till ett modereradt derefter. D den inhemska Litteraturen under de sednare ren, rligen, tillvunnit sig allt flere vnner, har jag icke trott mig bra utestnga vgen fr desse att fvenledes emot billigare villkor lgga sig till den finska bokpressens framtida alster, hvarfre dem hrmedelst lmnas ppet tillflle vl icke att prenumerera men dock att subskribera den, i mnga afseenden ssom ett helt fr sig, nu utkommande fortsttningen af Otava, utan frpliktelse att behfva inlsa de redan frut utgifne tvenne frsta Delarne deraf. * * * * * Redan fr femton r sedan skte jag frsta gngen fsta uppmrksamhet dervid, att en nrmare knnedom om de p den Skandinaviska halfn redan frn lngre tider sedan etablerade Finska kolonier mste i historiskt hnseende ga ett stort och vettenskapligt intresse -- fven med afseende vra egna urkunder; och anmlde, p grund deraf, till utgifvande -- ett arbete, hvilket skulle innefatta tillfrlitliga underrttelser i denna del. Hr antecknade sig fven tskillige dels ssom prenumeranter, dels ssom Subskribenter; men sedermera intrdade frndrade omstndigheter hafva hitintills icke tilltit mig fullgra detta beslut. Nu deremot, och p det icke mjligen, genom min dd, det vsendtligaste af hvad jag i detta fall samlat och inhmtat mttet g frloradt, har jag varit betnkt p att utgifva detta arbete. Dock har jag trott det vara ndamlsenligt, att srskildt dessfrinnan och i sammanhag dermed, ehuru under annan titel, till en brjan ufgifva en beskrifning af mina vandringar fver dessa Finmarker. Detta arbete som utkommer i 2:ne Band, hvardera bestende af tvenne Delar utom plancher och kartor (af hvilka sednare, redan en om 25 tum i qvadrat blifvit stucken i koppar) anmles hrmedelst till Subskription. Tiden fr dess utgifvande, fvensom bokens arktal kan jag fr det nrvarande icke nrmare bestmma, annorlunda n att skriften skall lemnas Herrar Subskribenter till ett betydligt nedsatt pris, n hvad den kommer att, efter vanligt Bokldspris kosta i bokhandeln. Ssom en slags, ehuru mhnda ringa, ersttning fr den lnga tid reqvirenterne de utlofvade "Tillfrliga underrltelserne" & ndgats vnta, skola de fven vid denna skrift hafva att berkna sig samma frmner tillgodo; de frra -- till 100 procent billigare, n det blifvande bokldspriset. D inom Sverige och Norrige nnu i denna dag finnas mer n 120 srskilda frsamlingar, hvilka till strre eller mindre del bebos af dessa finnar eller deras afkomlingar, till ett antal af omkring 40,000 personer, af hvilka mer n 15,000 nnu begagna det finska tungomlet; d deras vidstrkta och glest befolkade bygder, sammanrknade, upptaga en area af omtrent 450 qvadrat-mil, utan att tala om de landstrckor, som af dem eller deras frfder frst uppodlade, sedermera blifvit inkrktade af Svenskar, och till Svenska bygder frvandlade, s synes ssom sakens historiska vigt borde vara satt utom all frga -- s mycket mer som detta frhllande, hvilket ger rum nstan i sjelfva hjertat af de bda konungarikena, hittills icke annorlunda n hgst ofullstndigt och till en ganska ringa del varit kndt blott af f; och fven detta -- endast ryktesvis genom oplitliga, misstydda eller missfrstdda berttelser. * * * * * Enr intet Sprk br vara oss Finnar krare och nrmare till hjertat n modersmlet, hoppas man att allt som kan tjena att utvidga vr kunskap om dess grammatikaliska byggnad, dess filosofiska konstruktion, dess poetiska och onomatopojetiska vsende och natur, dess slgtskapsfrhllanden och berringspunkter, med andra nrbeslgtade tungoml, med ett ord allt som kan tjena att uppfatta ej blott dess formlror och mrkvrdigt egna utvecklade karakter, utan hela dess andeliga lif, ssom brande en stmpel af folkets, br vara vlkommet ej blott fr Sprkforskaren och Vettenskapsmannen enskild, utan fr oss finnar i gemen. Med anledning hraf, och i hndelse fretaget mter uppmuntran, mnar undertecknad framstlla de sigter hrom, hvilka, till fljd af ett under lngre tider redan fortsatt studium hraf, hos honom gjort sig gllande. I sdan afsigt mnade jag under titel "_Kielitr eller Forskningar i Finska sprkets grammatikaliska grunder_" utgifva ett arbete, hvilket skulle utkomma i fria Hften, berknade till 5, 6, 7 ark hvarje, frutan tabeller; och hvilket arbete jag hrmedelst, jemte de andre, fr anmla till Subskription p samma villkor som ofvanfre blifvit nmndt, att nemligen priset fr Subskribenter skall betydligen modereras efter det mjligen blifvande Bokldspriset. Och ehuru Sprkets karakter blifvit, genom de mnga i sednare tider utkomne Grammatikor och Sprklror p st och vis, och till stor del knd, r det likvl nnu mycket, och just det intressantaste deraf, som terstr fr oss att lra knna; helst Grammatikan aldrig ingr i filologiska och filosofiska underskningar. * * * * * D nst Finska sprket, af de vettenskapliga sludierne inom vrt land, intet br vara oss heligare n Finska Historien, vill jag likaledes begagna detta tillflle, att, i hndelse fretaget mter framgng, till utgifning och Subskription anmla den i fretalet till 2:dra Delen af Otava under N:o 7 anmlde skriften _Walaistaja_ eller _Handlingar till Upplysning i Finlands ldre Historia_. Att, nrmare n hvad der skett, detaljera planen dervid, tillter icke utrymmet nu. Bltt det br jag kanske nmna, att Skriften, hvilken komme att utgifvas i lsa Hften, blir ytterst vigtig fr vr historia, ssom innehllande sjelfva dess kllor och urkunder; samt, med hnsigt till vidd och omfng, ganska dyr -- isynnerhet fr kpare, hvars pris alltid kommer att berknas ngot hgre n Subskribenternes. * * * * * Slutligen och sist hemstller jag till den lsande och tnkande allmnhetens behjertande, huruvida icke med hnsigt till de framsteg den Finska Litteraturen redan gjori under de sednare ren, det vore nyttigt och ndvndigt att fven den sanna och sunda kritiken ginge dermed i bredd, ssom en probersten, eller ssom en vigt p vgen, fr att mta vrdet deraf, p det att allt det dugliga af hvad den Finska bokpressen frambringar, mtte blifva allmnt kndt, framstldt och skdligt; det mjligen odugliga likas. Sjelf r jag visserligen ofrmgen att i detta fall utfva granskarens och domarens kall; men i samrd och i frening med andra af landets yngre litteratrer, tror jag dock att detta icke skulle blifva srdeles svrt, tminstone i de flesta fall. D de, om ej alltid under namn dock under pretext af Recensioner, i tidningarne stundom frekommande tillflliga bedmmanden af utkomne arbeten, ej blott med afseende det lilla utrymme ett tidningsblad medgifver, mste vara knapphndiga och ofullstndiga, utan och visat sig vara ytliga och mindre grundliga, ofta ensidigt uppfattade, och vanligen upplst sig till ett stundom ofrtjent berm, stundom obehrigt tadel utan att hvarken i det ena eller andra fallet genom verkligen dagalagde skl styrka eller bevisa sina pstenden, s mnar undertecknad, ifall fretaget genom tillrcklig subskriptions teckning kan bra sig, i frening med andre, hvilka dela dessa tnkestt, taga sig det fr ingen del lnande, i mnga afseenden besvrliga, ansvarsfulla och vanligen otacksamma gransknings- kallet, i hvilket fall en Skrift i fria Hften skulle komma att, under Rubrik af _Seulajaiset_ Finska Sprket utgifvas, hvars uteslutande liggande det vore att med sanning och ovld nrmare och grundeligen granska icke blott alla de finska sprket hos oss utkommande skrifter, utan fven alla de i Finland fvensom annorstdes utkommande arbeten, hvilka p ett eller annat stt rra vrt folk, vrt land eller vrt sprk; samt i brist deraf fven meddela andra litterra nyheter, hvilka fr oss kunna vara af intresse. Jag har trott mig bra begagna detta tillflle att p en gng, och i ett sammanhang, anmla alla dessa skrifter, hvarvid jag nnu en gng fr terhemta, att jag icke i ngot fall kan utfsta mig till ngon bestmd tid, svida erfarenheten visat att ett sdant bestmmande sllan lter realisera sig, s lnge man endast kan kommendera sin vilja, men icke frmgan, hvilken ofta r beroende af en hop yttre omstndigheter och frhllanden; allt beror dock hufvudsakligast p den uppmrksamhet, den bildade klassen af Finlands allmnhet, tckes sknka dessa fretag; hvarfre den eller de, som ni lska fr framgngen af den inhemska nnu allt fr spdvxta finska Litteraturen, tcktes bifogade Subskriptionslista (hvilken till sdant ndaml kan frn boken bortklippas) anteckna sitt och deras namn, hvilka genom subskription nska befordra ett eller flere af dessa fretag, jemte antalet af de skade exemplaren, och orten dit de bra frsndas, hvilka listor de sedan ville vara gode och antingen sjelfve, eller genom ombud, insnda direkte till mig, d vid reqvisition af 11 exemplar, enr de utlsas, det 12:te fs p kpet. Som jag hrt den plgseden ngongng klandras, att i bcker aftrycka prenumeranternes eller subskribenternes namn, hvilket man endast velat anse som ett medel att erhlla dem, hvarigenom priset ondigtvis kades men icke vrdet af boken; s ndgas jag hrvid yttra en motsatt sigt: ty skulle jag fr min del knappast tro att ngon, af sdan anledning, lade sig till ett arbete, och fven om s vore, vore denna ffnga minst att tadlas; men deremot anser jag det i mnga afseenden, ej blott fr det nrvarande utan fven i en framtid, vara fr vettenskapen och historien intressant att lra sig nrmare knna de mn, som p sin tid nitlskat fr litterra och patriotiska fretag; ty dem som icke gra det finna vi nog nd fverallt, och dem vill frmodligen ingen heller knna. Fr frfattare och frlggare r det dessutom icke blott smickrande och uppmuntrande att se sina arbeten blifva lsta, utan r det ofta ganska vigtigt att derefter kunna bedma och bestmma sina fretag; liksom det andra sidan, fr publiken r ganska ltt att, af den aftryckta subskribent-frteckningen, sprja hos hvilka de hafva tillflle att fverkomma boken. Af sdan orsak, och fr att tillika, mse sidor, veta till hvilka exemplar skola afsndas, mnar jag fven i de srskilda nu annoncerta skrifterna (i hndelse de utkomma) aftrycka resultatet af Subskribent-listorne; men skulle ngon vara nog finknslig, att icke vilja synas passera, fr hvad han i detta fall r, skall, om s nskas, namnet uteslutas. Helsingfors sjelfva Jubel-dagen den 15 Julii 1840. C. A. Gottlund. * * * * * fljande, af mig, p eget frlag utgifvne Skrifter, finnas hos mig nnu exemplar att tillg till nedanstende priser: _Otava_, eli Suomalaisia huvituksia. 1:sta Delen med antiqvitets plancher och musik-bilagor 8 R:dr. D:o d:o 2:dra Delen med plancher 6 R:dr. _Winmiset_, yksi kokous meijn nykyisten Runojoin virren teoista. 1:sta Delen 1 R:dr. _Frsk_ att frklara _Caj. Corn. Taciti_ omdmen fver Finnarne, jemte en fversigt af deras fordna vidskepelse. Ett bidrag till upplysning i Finnarnas historiska fornhfder 2 R:dr. _Kustroff_ och _Woronitschff_, eller de bda Brottslingarne. En Rysk berttelse frn frra rhundradet. (fversttning frn Finskan) 24 sk. _Dissertatio de Proverbiis Fennicis_. 24 sk. allt B:co. HELSINGFORS, Tryckt, hos J. Simelii Enka, 1840. Fotnoterna: [1] Med afseende hxeri och trollkonst hafva vi, i detta fall, en redan nog beryktad tillhlls- och tillflykts ort i _Pohjola, Pimentola, Lapin moahaan lankeaiseen_, m.m. likas hafva _Kipumki_ och _Kipuvuoren kukkula_ blifvit gjorde till plgans hem- och frvisnings-ort; men att i kld, i mrker och i en evig natt, fven vilja frlgga sngens och skaldens hemland, gr vl icke an; hvarfre vi fven trott oss hrtill bra ska ljusare trakter. [2] Vi kunna p sdan grund icke gilla de vittra frsk som ngongng blifvit gjorde att frn sagoverlden och den mytiska perioden nedflytta Vinminen inom historiens gebit (jemfr t.ex. _Vinminen_, af _Brakel_) innan tiden fr hans historiska existens blifvit nrmare, tminstone problematiskt, konstituerad. I anledning hraf -- mnne icke ett historiskt utredande hraf, frtjente mera uppmrksamhet och prisbelning n fversttningen af ngra mer eller mindre stympade Runofragmenter? [3] Vi hafva redan en gng tillfrene begagnat denna utvg i ingress-Runan till skriften _Vinmiset_ (tryckt i Stockholm 1828) men, -- den gngen var det Vinminen sjelf som drmde. [4] Den benmnes d ofta i detta fall _luvut_, s vida den blott lses; eller, med afseende innehllet, _synnyt, sanat, loihteet_, m.m. [5] Bland dessa den deklamatoriska Runans frtjenster, r att den sllan och aldrig behfver tillgripa dessa mnga prosodiska figurer och andra stundom mindre regelrtta uttryck fr att i ndfall fylla versens meter, icke heller i sdan afsigt emot sprkets lagar begagna mindre vanliga konstruktioner och talestt. [6] Detta kadanserande, skanderande och intonerande, eller rttare aksentuerande p oriktiga stafvelser, hvilket p ett eget, stundom icke obehagligt, stt afbryter det lagformiga, och liksom upplser sprket i dess elementer, har af ngre blifvit jemfrdt med och fven ansedt ssom cessurer midt i orden, och p grund deraf beropadt ssom en af Runans strsta och frsta egenskaper och frtjenster. Vi anse det icke s; vl mste de lnga orden i Finska sprket snderfalla inom tvenne takter, om de skola kunna anvndas, hvilket blir ndvndigt; deraf har detta stundom fven kommit att glla om de korta. Men detta synes oss ursprungligen mera vara en fljd af ndvndighetens lag, n utgra sjelfva grunden och hufvudvillkoret fr Runans metriska bestnd. [7] Jemfr t.ex. p. 16 v. 35; p. 24 v. 76, 87, 88, 91, 92; p. 30 v. 129; p. 50 v. 103-105; p. 56 v. 15, 16, m.fl. st. [8] Sllan torde Finlands Universitet och Vettenskaperna i vrt land egnas ett tillflle att, p en gng, beg s mnga glada hgtider och frjdefester som i r; hvarfre vi fven trott oss hr bra ngot nrmare nmna derom. Onsdagen den 15:de Juli firade Universitetet sin hr ofvannmnde inaugurationsfest, enligt ett frut hrom tryckt ceremoniel; hvartill icke blott alla i staden befintliga stater och korpser blifvit, jemte stadens samtliga invnare, i vanlig vg, genom utfrdadt program inhjudne; utan hade dessutom alla landets hgre digniteter och auktoriteter, genom srskilda skrifvelser, blifvit hrtill inviterade; fven som cirkulr-bref, i samma afsigt, blifvit frn bda Stiftens Domkapitel utfrdade till landets samteliga presterskap och skolstater. Likas hade Universitetets Konsistorium enkom ltit utg skrifvelser hrom, jemte inbjudningar, svl till Kejserliga Vettenskaps-Akademin och Kejserliga Ryska Akademin, jemte lrare-personalen vid Kejserliga Universiteterna i S:t Petersburg, Moskva, Dorpat, Kasan, Kieff, Charkoff, som ock till Kongl. Vettenskaps-Akademin, Kongl. Vitterhets-, Historie- och Antiqvitets-Akademin, samt Kongl. Svenska Akademin i Stockholm, fvensom till Lrarepersonalen vid de Kongl. Universiteterna i Upsala, Lund, Kpenhamn och Christiania. Redan dessa frberedande tgrder bevisa den vigt Universitetet fven hos utlndningen skt fsta vid detta sitt jubileum; ocks har ingenting hrvid blifvit frsummadt som kunde tjena att ka dagens glans och hgtidlighet. Staden, redan frut mycket freqventerad af Bad- och Brunns-gster, hvilka s vl till sjss som lands hitstormat frn S:t Petersburg och Reval, sg sig i en hast nstan sagdt fversvmmad ej blott af vnner och bekanta frn landsorterna, utan fven af en talrik skara utlndningar, frnmligast vettenskapsmn och litteratrer. Professorer och Akademici frn Dorpat, S:t Petersburg, Kieff, Stockholm och Upsala, dels ssom deputerade fr dessa Akademier, dels i enskild tag, hade infunnit sig; fven en hop studenter hade p Kejserlig befallning frn de bda frstnmnda Universiteterna instllt sig hr, och Koll. Rdet J. F. _Ziebert_ fvensom Doktor C. Fr. _Walther_ i Reval har ej blott personligen anlndt utan, i likhet med K. Universitetet i Dorpat och Wladimirska Universitetet i Kieff, genom tryckta och till Alexanders-Universitetet stllda afhandlingar och gratulations-skrifter, med fgnad betygat sitt deltagande i denna Universitetets gldjefest. Dock var Auras gamla Skald, Biskopen i Hernsands Stift, m.m. Doktor _Franzn_, mhnda den krkomnaste och dyrbaraste af alla gster. Anlnd redan den 11 om aftonen, emottogs han med sng och gldjebetygelser, ett stycke utanfr staden, af den studerande ungdomen. Efter det samtliga Stater i full procession frn Senats-Huset anlndt till Kyrkan, ppnades dagens hgtidligheter, (redan om morgonen tillknnagifne genom kanonskott), under vocal- och instrumental-musik, af Universitets Rektor, Professoren och Riddaren Dokt. _Ursin_, med ett latinskt tal, i den nya och vackra, nnu oinvigda Lutherska kyrkan; hvarefter Professoren och Ridd. Doct. _Linsn_ orerade p Svenska, tolkande Universitetets ljufva knslor, hopp och minnen vid hugkomsten af denna dag och dess betydelse fr Finland; hvilket allt slutades med ett tal p Ryska sprket af e.o. Professoren _Solovieff_. Hrefter, och sedan medaljer fver dagens hgtid blifvit till flere af de nrvarande utdelte, tgade processionen till den gamla Lutherska kyrkan, hvarefter frsamlingens Kyrkoherde Kontrakts-Prosten och Ord. Ledam. Filos. Dokt. _Crohns_ hll en fr tillfllet lmpad predikan, efter hvars slut lofsngen N:o 84 i gamla Sv. Psalmboken, under kanondunder, afsjngs vid akkompanjemang af orgeln. Till kl. 4 e.m. samma dag hade Alexanders-Universitetet i Societets-Husets stora lokal till middag inbjudit medlemmar af samtliga stater, in och utrikes litteratrer, vettenskapsmn, m.fl., der ett bord var arrangeradt fr mer n 300 personer; och hvarvid, under kanonskott, hurra, fanfarer och taffelmusik, lifliga sklar tmdes fr hela det Kejserliga Huset. Dagen derp, den 16:de, var _Teologic Doktors-Promotion_, som under fliga ceremonier fr sig gick i det nya templet; och hvarvid Domprosten i bo Professoren och Ordens-Ledamoten Doktor Gadolin, ssom Promotor, efter utfrdadt program, och efter upplst allerndigst tillstnd, och aflagd Doktors-ed, frklarade 19 medlemmar af det andliga stndet till Teologie Doktorer, nemligen 7, med std af aflagda Specimina och i grund af frfattningarne, och 12 ssom heders-Doktorer, till fljd af ett Kejserligt reskript. _De frre_ voro: _Borg, Aar Gust._ Fil Mag. Teol. Licent. och Docent i Teologin vid Alex. Univ.; -- _Estlander, Carl Jos._ Fil. Dokt. Teol. Lic. Ord. Led. Kyrkoherde i Wr; -- _Frosterus. Benj._ Fil. Dokt. Teol. Lic. Professor, Prost och Kyrkoherde i Wasa; -- _Frosterus, Rob. Walent._ Fil. Dokt. Teol. Lic., Prost och Kyrkoherde i Idensalmi; -- _Gadolin, Jak. Alg._ Fil. Dokt. Teol. Lie. Adj. i Teologin vid Alex. Univ.; -- _Lille, Bengt Ol._ Fil. Dokt. Teologie Lic. och Professor vid Alex. Univ.; -- _Schauman, Fr. Ludv._ Fil. Mag. Teol. Lic. Adj. i Teol. och Pastor i Teologiska Seminarium vid Alex. Univ. _De sednare_ voro: Referendarie-Sekreteraren i Eklesiastik-Expcditioncn vid Kejs. Sen. fr Finl. Fil. Doct. och Ord. Led. _Carl Gabr. Westzynthius_; -- Professoren i Teol. Moralen vid Alex. Univ. Fil. Dokt. _Joh. Matth. Sundvall_; -- Professoren i Teol. Dogmatiken, Fil. Dokt. _Ax. Ad. Laurell_; -- Eloquent. Lekt. vid bo Gymnasium, Ord. Ledam. Fil. Dokt. _Er. Elfgren_; -- Kyrkoherden i Kimito, Kontr. Prosten, Fil. Dokt. _Gabr. Hirn_; -- Kyrkoh. i Hvittis, Kontr. Prosten, Ord. Led. Fil. Dokt. _Wilh. kerman_; -- Kyrkoh. i Nagu, Flt-Prosten Fil. Dokt. _Mich. Avellan_; -- Kyrkoh. i Lappfjerd, Prosten, Ord. Led. Fil. Dokt. _Jak. Jon Estlander_; -- Kyrkoh. i Jockas, Kontr. Prosten, Ord. Led. Fil. Dokt. _Carl Gust. Nykopp_; -- Kyrkoh. i Hauho, Prosten, Ord. Led. Fil. Dokt. _Carl El. Alopaeus_; -- Kyrkoh. i Savitaipale, Prosten, Ord. Led. _Joh. Strhlman_; -- Kyrkoh. i Helsingfors, Kontr. Prosten, Ord. Led. Professoren, Fil. Dokt. _Er. And. Crohns_. Doktorsfrgan framstlldes af Adj. i Teor. och Prakt. Filosofin, Professoren _Germ. Fr. Aminoff_, och besvarades af Primus, Kyrkoherden i Wasa _Benj. Frosterus_; hvarefter hlls tacksgelse och frbn af _Ultimus_ Kyrkoherden i Idensnlmi _Rob. Wal. Frosterus_. Predikan hlls af t.f. fverlraren i Romerska Sprket och Litter. vid Wiborgs Gymnasium, Fil. Dokt. _Fr. Joak. Ekman_. Samma dag kl. 8 om aftonen gaf Helsingfors stads Handels-Societet, till firande af denna Alexanders Universitetets sekularfest, en stor och lysande bal i Societets-Husets stora lokal, hvartill omkring l,400 biljetter voro utdelte. Dagen derp den 17:de Juli anstlldes, efter ett frut derom af Promotor Professoren och Riddaren _Wilh. Gabr. Lagus_ Svenska sprket utfrdadt Program, _Juris utriusque Doktors-Promotion_, i den nya Lutherska kyrkan; hvarvid 11 personer undfingo Doktors-hatten; af hvilka 3 voro dertill i laglig ordning legitimerade; 3 hvilka vl icke fullgjort alla prestanda, och 8 hrvid till heders-Doktorer utnmnde. _De frre_ voro: Juris utriusque Licentiaterna _Ekelund, Carl Evert_ Fil. Dokt. Professor i Romerska och Ryska Lagfarenheten, Ridd. -- _Nordstrm, Joh. Jah._ Fil. Doct. Professor i Folk- och Stats-Rtten. samt National-Ekonomin; -- _Palmn, Joh. Phil._ Fil. Mag. Adj. i Finl. Allm. samt Rom. och Ryska Lagfar. _De sednare_ voro: _Bergbom, Joh. Erik_, Jur. utr. Kand, Fil. Dokt. och Assessor i Kejs. Wiborgs Hof-Rtt; -- _Edelheim, Paul_, Jur. utr. Kand. Fil. Dokt. Protok. Sekr. i Just. Dep. af Kejs. Sen. fr Finl.; -- _Hjertman, Chr. Ludv._ Jur. utr. Lic. Fil. Dokt. Assessor i Kejs. Wasa Hof-Rtt. _De sistnmnde_ voro: Geh. Rdet, v. Ordf. i Just. Dep. af Kejs. Senaten fr Finland, Riddaren, Friherre _Ax. Gust. Mellin_; -- Geh. Rdet, Prokuratorn i Kejs. Senaten fr Finland, Riddaren _Carl Joh. Wallen_; -- Presidenten i Kejs. Wasa Hof-Rtt, Riddaren _Carl Ad. Adlerstjerna_; -- Presidenten i Kejs. Wiborgs Hof-Rtt, Fil. Dokt. och Ridd. Grefve _Carl Gust. Mannerheim_; -- Presidenten i Kejs. ho Hof-Rtt, Ledam. i Ekon. Depart. af Kejs. Sen. fr Finland, Riddaren _Carl Fr. Richter_; -- Verkel. Stats-Rdet, Ledam. i Just. Depart. af Kejs. Sen. fr Finl., Lagm. i Wiborgs Lagsaga, Ridd. Friherre _Gust. v. Kothen_; -- Verkel. Stats-Rdet, Ledam. i Just. Dep. af Kejs. Sen. fr Finland, Lagm. i Karelska Lagsagan, Ridd. _Carl Gerh. Hising_; -- Verkel. Stats Rdet, Ledam. i Just. Dep. af Kejs. Sen. fr Finland, Lagm. i Wasa Lagsaga, Ridd. _Alb. Fr. Rich. de la Chapelle_. Promotor framstllde Doktorsfrgan, som besvarades af _Primus_ Professoren _Ekelund_, hvarefter Professoren _Nordstrm_ ssom innehafvande det andra rummet, slutade Promotionsakten med tacksgelse och frbner. Predikan hlls af Seminarii Pastorn, Theol. Doktorn _Schauman_, ssom vanligt, i gamla Lutherska kyrkan, dit processionen tgade frn den nya. Dagen derp den 18:de Juli hlls i vanlig Ordning _Medicine och Kirurgie Doktors-Promotion_, hvartill Promotor, Universitetets Rektor, Professoren och Riddaren Dokt. _Nils Abr. Ursin_, utfrdadt Program; och hvarvid 28 Medicine Licentiater erhllo Doktors-insignierna, frutan en Heders- och en Jubel-Doktor. _De frre_ voro: _Ahlqvist, Gust. Joh._, -- _Ahlstubbe. Lars Is._ Fil. Mag. Stads-Fysik. i Fredrikshamn; -- _Arnell, Henr. Edv._ Fil. Mag. fver-Lkare vid Frsta Finska Sj-Equipaget; -- _Asp, Gust._ Fil. Mag. Provincial-Lkare i Uleborg: -- _Avellan, Frans Wilh._ Fil. Mag.; -- _de Besche. Georg_, Fil. Dokt. Provincial-Lkare i Wib. Distr.; -- _Bonsdorff, Evert Julius_, Fil. Mag. Anat. och Fysiol. Adj. Anatom. Prosektor; -- _Cajander, And._ Fil. Mag.; -- _Churberg, Matt. Chr._ Fil. Mag.; -- _Crusell, Gust. Sam._ Fil. Mag.; -- _Dahl, Osc. Emil_, Fil. Mag. ex. ord. Kanslist vid Kolleg. Med.; -- _Elfving, Joh. Fredr._ Fil. Dokt. Stads-Fys. i Bjrneborg; -- _Ehrstrm, Carl Rol._ Prov. Lkare i Torne; -- _Ervast, Peter_ Fil. Mag. Stads-Lkare i Brahestad; -- _Ervast, Peter And._ Fil. Mag. ex. ord. Lkare vid Medicinal-fverstyrelsen; -- _Florin, P. Ulr._ Fil. Mag. Prov. Lkare i Kexholm; -- _Frosterus, Abr._ Fil. Mag. Stads-Fys. i Nykarleby; -- _Hglund, And. Magn._ Fil. Mag. Prov. Lkare i Heinola; -- _Ingman, Er. Alex._ Fil. Mag. Stads-Lkare i Kristinestad; -- _Lilius, Aug. Magn._ Fil. Mag.; -- _Lindeqvist, Carl Henr._ Fil. Doct. Prov. Lkare i Lovisa; -- _Palin, Carl Henr._ Fil. Mag. ext. ord. Lk. vid Medic. fver-Styrelsen; -- _Sahlberg, Reinh. Ferd._ Fil. Amanuens vid Univ. Museum; -- _Schildt, Wolm. Styrb._ Fil. Mag. Prov. Lk. i Saarijrvi distr.; -- _Sourander, Joh. Ern._ Fil. Mag.; -- _Tapenius, C. Nils And._ Fil. Mag. Lk. vid Lif-Gardets Finska Skarpskytte-Bataillon; -- _v. Willebrand, Knut Felix_, Fil. Mag.; -- _Wirzn, Joh. Ern. Adhemar_, Fil. Mag. Med. Adj. och Bot. Demonstr. t.f. Stabs-Lkare vid Frsta Finska Sj-Equip. Heders-Doktor vardt Professor Emerit. och Ridd. _Joh. Gadolin_; och Jubel-Doktor Medicine Doktorn och f.d. Regements-Lkaren _Chr. Aeimel_. Doktorsfrgan framstlldes af Medicinska Fakultetens Adjunkt, Doktor _Sten Edv. Sjman_, och besvarades af _primus_, Adjunkten och Prosektorn _Ev. Jul. Bonsdorff_. Predikan hlls af Kyrkoherden i Wiktis, Prosten och Ord. Led. _Hipping_. Samma dag gfvo de nyss promoverade Medic. Doktorerna i Societetshusets stora lokal en middag, hvartill 280 personer voro inviterade. Den 19:de Juli var Sn- och Bndag, hvarfre alla dessa slags offentliga hgtidligheter och frjdebetygelser mste fr en stund afbrytas; dock yttrade sig gldjen i mnga enskilda kretsar; s t.ex. hade en hop af Rysslands yngre Poeter och Roman-frfattare, denna dag, tillstllt en middag fr de yngre af Finlands Skalder och litteratrer, minnesvrd genom Franzns nrvaro, fr att gemensamt liksom knyta en nrmare inbrdes vnskap oeh bekantskap. En annan middag gafs samma dag af 1819 rs Promoverade Magistrar, att frtiga flere andra sdane. Mndagen den 21 Juli frsiggingo _Filosofie Doktors och Filosofie Magisters Promotionerna_, enligt derom frut af Promntor Professoren och Ridd. Dokt. _Carl Reinh. Sahlberg_ utfrdadt program. Till Doktorer utnmndes ej blott Filos. Licentiaterna _Hertzberg, Fredr._ Fil. Mag. Docent i Grek. Litter. vid K. Alex. Univ. -- _Lundahl, Gust._ Fil. Mag. och -- _Moberg, Ad._ Fil. Mag. Kemie Docent vid samma Univ., utan hade Fakulteten den lyckan att vid denna sin andra sekularfest tilldela sin hgsta vrdighet t flere om vettenskapernas och upplysningens befrmjande p mngfaldigt vis frtjente inhemske och utlndske mn, bland hvilka i frsta rummet m nmnas dess om Universitets vl i s mnga afseenden vakande tjenstfrrttande Kansler, Minister-Stats-Sekreteraren, Verkeliga Geheime-Rdet, m.m. Grefve _Rob. H. Rehbinder_; -- Ledamoten i Kejs, Sen. Ekon. Dep. Geheime-Rdet och Ridd. Guvern. _Lars Gabr. v. Haartman_; -- Ledam. i samma Dep. Landsh. och Riddaren _Aug. Ramsay_; -- Kejs. Vett. Akademins i S:t Petersburg Ordin. Ledam. och Stndige Sekreterare, Verkel. Stats-Rdet och Ridd. _Paul Henr. Fuss_; -- Med. Prof. vid Kongl. Univ. i Upsala, Ridd. _Isr. Hvasser_; -- f.d. Magistrats-Sekreteraren i Wiborg _Jak. Judn_; -- Ledarn, af Kejs. Vettensk. Akad. i S:t Petersb. Stats-Rdet och Ridd. _Peter v. Kppen_; -- Ordin. Led. af samma Akad. Kolleg. Rd. och Ridd. _Emil Lenz_; -- fver-Intend. vid Bergsst. i Finl. Ridd. _Nils Gust. Nordenskild_; -- Ordin. Ledam. af K. Vett. Akad. i S:t Petersburg, Stats-Rd, och Ridd. _Mich. Ostrogradskij_; -- Professoren och n.v. Rektorn vid Kejserl. Universitetet i S:t Petersb. Verkel. Stats-Rdet och Ridd. _Peter Pletneff_; -- Verkel. Stats-Rdet och Ridd. _Wasilij Shukowskij_, anstlld hos H. K. H. Cesarewitsch och Stor-Fursten Thronfljaren; -- Direktorn fr Silkes-odlingen i Sdra Ryssland, Stats-Rdet och Ridd. _Christ. Steven_; samt -- Arkiatern f.d. Med. Prof. o. Ridd. _Joh. Agap. Trngren_. (Sledes Tillsammans 17 Doktorer). Doktorsfrgan framstlldes af Professoren _Nervander_ och besvarades af _Primus_, Kemie-Docenten _Moberg_. Hrefter blefvo till Filosofie-Magistrar fljande 96 Filosofie Kandidater promoverade: _Ahlberg, Magn. Abr._ Aboens; -- _Ahlroth, Wilh._ Boreal; -- _Arppe, Ad. Edv._ Savolax-Karelare; -- _Blank, Jak. Fredr._ Syd-sterb. e.o. Kanslist vid K. Kolleg. Med.; -- _Blom, Er. Joh._ Sav. Karel. t.f. Kollega vid Triv. Skolan i Lovisa; -- _Blfjeld, Knut G. R._ Tavast.; -- _Bodn, Alex. Ern._ Ab.; -- _Bremer, Walfr. Leop._ Ab.; -- _Brunou, Carl Paul Collin_, Sav. Karel.; -- _Cannelin, Gust._ Nord-st.; -- _Collan Clas_, Sav. Karel.; -- _Collan, Fabian_, Sav. Karel.; -- _Collan, Alex._ Sav. Karel.; -- _Crusell, Knut Wiht._ Bor. Kollega Super, vid Triv. Skolan i Tavastehus; -- _Edgren, Clas Joh._ Syd-st.; -- _Ehrstrm, And. Joh. Er._ Syd-st.; -- _Elmgren, Sven Gabr._ Ab.; -- _af Enehjelm, Georg Edv._ Satak.; -- _Engel, Joh. Wilh._ Nyl.; -- _Engelberg, Aug._ Bor.; -- _v. Essen, Carl Gust._ Syd-st.; -- _Finelius, Carl Aug._ Syd-st.; Komminister; -- _Florin, Frans Edv._ Tavast.; -- _Forsius, Carl Henr._ Sav. Karel. -- _Forsman, Osk. Wilh._ Syd-st. Kommin.; -- _Forstn, Gust. Fr._; Sav. Kar. -- _Friberg, Joh. Gabr._ Satak.; -- _Gallenius, Zak. Ulr._ Syd-st.; -- _Gonander, Georg Gust._ Boreal; -- _Granfelt, Ax. Fredr._ Satak.; -- _v. Haartman, Carl Fr. Gabr._ Ab.; -- _Hackzell, Joh. Matth._ Tavast.; -- _Hallsten, Alex. Gust. Jul._ Syd-st.; -- _Helander, Carl Sak._ Nord-st.; -- _Helsingius, Gust. Fredr._ Tavast. e.o. Aman. vid Universitetets Bibl.; -- _Helsingius, Henr. Emil_, Tavast.; -- _Helsingius, Joh. Chr._ Tavast.; -- _Hjelt, Fr. Wilh. Gust._ Ab.; -- _Hildeen, Han. Ezech._ Bor.; -- _Hildeen, Gabr. Bened._ Bor.; -- _Hirn, Gabr. Wilh._ Tav. e.o. Kanslist vid K. Kolleg. Med. -- _Holmstrm, Bernh. Gust._ Ab.; -- _Holmstrm, Peter Joh._ Syd-st.; -- _Holsti, Rud. Isr._ Syd-st.; -- _Hongelin, Magn._ Nyl.; -- _Hornborg, Maur. Wib._ Rysk Sprklrare vid Trivialskolan i Lovisa; -- _Hydn, Matth. Joh._ Ab.; -- _Hyrn, Fredr._ Wib.; -- _Hggroth, Joh. Leonh._ Ab.; -- _Hllstrm, Henr._ Sav. Karel.; -- _Hckert, Aug, Benj._ Syd-st.; -- _Idman, Carl Gust._ Satak.; -- _Idman, Fredr. Ferdinand_, Satakundens; -- _Indrenius, Immanuel_, Wib.; -- _Ingman, Alb._ Sav. Karel.; -- _Ingman, Herm._ Syd-st.; -- _Jungberg, Jos. Isaak_, Satak.; -- _Keckman, Carl Sak._ Nord-st. -- _Krogius, Georg_, Sav. Kar.; -- _Kruskopf, Fredr. Const._ Wib.; -- _Lagus, Joh. Gabr._ Nord-st.; -- _Lindeqvist, Gabr._ Wib.; -- _Lindstrm, Knut_ Leg. Ab.; -- _Lundahl, Carl_ Satak. -- _Mansner, Raph. Fredr._ Wib.; -- _Modeen, Alex. Edv._ Wib.; -- _Molander, Cl. Herm._ Sav. Karel,; -- _Nylander, Fredr._ Nord. st.; -- _Palmros, Carl Henr._ Ab. Med. Kandidat; -- _Paqualin, Joh. Chr._ Bor.; -- _Perander, Henr. Gottl._ Sav. Karel.; -- _Pipping, Joak. Wilh._ Bor.; -- _Rahm, Joh. Jak._ Syd-st.; -- _Renvall, Torst. Thure_, Boreal; -- _Ruuth, Alex._ Bor.; -- _Savander, Carl Gabr._ Sav. Karel.; -- _Saxn, Carl Joh. Aug._ Ab. Lrare vid Helsingfors Vexel-Undervisnings-skola; -- _Schildt, Bror Ernst Hannibal_, Sav. Karel. -- _Smaln, Sam. Joh. Gust._ Nyl.; -- _Sohlberg, Herm. Fredr._ Syd-st.; -- _Staudinger, Joh. Just._ Syd-sterb.; -- _Stenberg, Chr._ Wib.; -- _Stenbck, Lars_, Syd-st. e.o. Amanuens vid Univ. Bibl.; -- _Stenius, Carl Chr._ Sav. Karel. Lrare vid Kretsskolan i Nyslott; -- _Strmberg, Joh. Otto_, Ab.; -- _Strmsten, Otto Chr._ Syd-st.; -- _Svanstrm, Just. Theod._ Bor.; -- _Topelius, Zak._ Nord-st.; -- _Trnudd, And._ Nord-st.; -- _Ursin, Julius_, Sav. Karel.; -- _Wacklin, Alfr._ Nord-st.; -- _Waenerberg, Gabr. Maur._ Nyl. e.o. Aman. vid Unv. Bibl.; -- _Walleen, Carl Edv._ Sav. Karel.; -- _Wegelius, Jak. Es._ Syd-sterb.; Komminister; -- _Zitting, Joak._ Sav. Karel.; -- _kesson, Ax. Erik_, Nyl. Dessutom blefvo ssom Jubel-Magistrar promoverade Biskopen i Hernsands Stift m.m. Doktor _Frans Mich. Franzn_; -- Domprosten i bo, m.m. Doktor _Gust. Gadolin_; -- Prosten och Kyrkoherden i Tfsala _Erl. Rosenback_; -- Kyrkoherden i Messuby _Abr. Lilius_. Magisterfrgan framstlldes af Professoren _Joh. Magn. af Tengstrm_, och besvarades af _Primus Ad. Edv. Arppe_; hvarefter _Ultimus Gust. Sam. Smaln_ och _Ultimus_ af Doktorerne, Docenten _Hertzberg_ gemensamt slutade akten med tacksgelsetal. Predikan hlls af Kyrkoherden i Wiborg, Filos. Dokt. _Joh. Gabriel Norring_. Samma dag gfvo Magistrarne en s.k. Promotionsbal, i Societets-Huset, fr 1200 personer. Att frtiga Spektakler, Koncerter och Brunsbaler, som dagligen vexlat om med hvarandra, m nmnas att fven litteraturen firat rets Jubel-fest, genom en mngd arbeten som under dessa dagar tkommit, och n flere hafra icke kunnat lemna pressen, i anseende till stadenns f Boktryckerier, och brist p dagliga arbetare. License: Share Alike