Produced by Tapio Riikonen ETT LAND I KAMP Dikter av Jarl Hemmer Sderstrm & C:o, Frlagsaktiebolag, Helsingfors, 1919. Frenckellska Tryckeri-Aktiebolagets tryckeri. Jarl Olof Wegelius, jgarmajor vid fltartilleriet, tillegnas dessa blad som ett tack fr gemensamma stora stunder. INNEHLL: FARVL TILL IDYLLEN: Farvl till idyllen. ETT LAND I KAMP: Det ruttnar. Fullbordat. Den 5. februari 1918. Det vrsta. Det rda idealet. Sverige. De vitas sng. Hymn. De fallna. Den vita vren. DEN SLAGNE TITANEN: Den slagne titanen. reporten. FARVL TILL IDYLLEN FARVL TILL IDYLLEN Farvl, ni blida, doftande idyller, vi ses vl aldrig mer! En stormens mrka kr mitt ra fyller, och blod och brand mitt ga ser. Det sprda sknhetssken, vrt liv frgyller, har brunnit ner. Allt starkare den bittra strngen spinnes av verklighetens hnder p mitt spel. Sk spela sol, dr ingen sol det finnes, med moln och mrker i din sjl! En vrlds frtvivlan vare ock mitt sinnes frlustelsefarvl. Farvl allts, ni doftande idyller, vi ses ej snart igen! I denas och mrkrens myller gr gammal vn s ltt frn vn. En stormig luft min lunga fyller med sng fr mn. DET RUTTNAR (Senhsten 1917) Det ruttnar i landet. Stanken str ur tallsa smittonsten. Folket frvandlas, allt vidare nr den asiatiska sjlapesten Ondskan sr, ondskan sr frn fr den frodiga vanvettsblodiga stundande skrdefesten. Hsten viner i mark och skog, och vildare bli vra dagar. Brd ha vi icke, men hat ha vi nog fr alla hungrande magar. Rtten dog, skrnet tog ropet av vrnlsa liv mot den stjrnlsa himlen, som skyhljd jagar. Nr skall du komma, du vilddjursfest, d helveteseldarna tndas, d landets sista rddade rest av heder i blod skall skndas? Allt vi gt mest heligt och bst, mktar du hrja det, mkta vi vrja det? Hur skall den festen ndas? Sg, skall vrt folks frruttnade kropp bli gdsel p tidens ngar, dr bttre skall brgas med tidens lopp av bttre nationers drngar? Framtidstro, framtidshopp! var r din lysande glimt fr ett frysande brst, fullt av skorrande strngar? FULLBORDAT (Den 27 januari 1918) Det mste ske allts. Till landsmansslakten den rda hren gr. Tag tacken, fosterland, tag tack fr vakten vid rttens altare i hrda r! Drute folken land och liv frsvara, men Finland faller fr sin egen hand. Du frgar varfr. -- Det r fljden bara av lgnen i vrt land. Hur ha ej hetsare och svartmn smugit i lgnens renden p mullvadsstig! Nu r fullbordat verket. De ha ljugit ur jorden fram ett krig. De bryggde hatets kittel full till randen och bjdo folket, och det skrek och drack. Det fick i sjlen gift, gevr i handen. S gjordes folk till pack. En dag till doms ni alla skola stnda, ni nidingar, som ljugit kriget fram, ni, som ert land ha bragt i ddens vnda och outplnlig skam! Snk frihetsfanan, Finland! Och Europa, stt ntligt damm fr hyllningstalens flod! Nu dr ett folk, nu rasar allt tillhopa i kaos och i blod. DEN 5. FEBRUARI 1918 (Avsedd att upplsas vid Svenska teaterns festfrestllning) I. Nu vilar du i vinterns glans, vrt land. Snhljda susa sina sakta mssor de djupa skogarna frn strand till strand, och bergen lyfta sina vita hjssor profetiskt upp i vinterdagens brand. Nu faller natten som ett drmmens under, s sjliskt skimrande, kring frostig jord, med hga norrsken sprutande frn nord, med stilla stjrnskrift ver livets stunder, med evighetens storhet ttt inp. -- S vitt, s hgt, s tyst! Blott d och d frn frusna hav hrs isens dova dunder. Nu r den dag d han, vr strste, trdde till oss ur det frdoldas dunkla vrldar. Och ter landet sig i festskrud kldde, och festsalut ge Finlands alla fjrdar. Nu slr en natt i stjrnljus silverfrg frn oss till evighetens kust sin bro, nu buga furorna p milsvid mo och mumla andaktsfulla: Runeberg... II. Du store dde, om du kunde vnda till oss igen i dessa stormens tider, sg, grte du av gldje d kanhnda, sg, blev din syn ett sr, som brnnhett svider? Fritt kallas landet, och dr ljd en kr av gldjesngerna, som tanklst svalla. Fritt kallas det -- men lyssna, och du hr de lmska brodermordens salvor knalla. Se, bygden strlar fri och vit och fager och hller helg infr ditt stora minne, men ingen hgtid, ingen gryningsdager r djupast inom dem, som bo drinne. Ty stanvinden kom med pest och sot och frtte hos ditt folk dess sjlarot och lrde det frn hederns vgar vika. Vem br i sklden svek, och heder vem? Frrdare r hlften utav dem, som kunde allt, blott ej sin ra svika! Fritt kallas landet, men ett hn r ordet, om ej ett enigt folk sin trohet svor det. Nu sklver under frihets jublet sorg. Ditt folk str vid sitt andra Sveaborg. Du store dde, var allt stort du sg i detta arma folk en fager villa, en drm, som tiden hrjade s illa, att bittert tragisk blev din ljusa dikt? Var detta arma folk fr ltt i vikt, d det vgde folken p sin vg? Fanns dr ej nog av mn med fdrens heder, var det fr glesnat i de tappres leder, var alltfr skrmmande kosackens pik? Var alltfr ttnat ledet av rebeller, var Finlands fana fallen evigt -- eller finns n en flik...? Det r vr offervilja, som skall svara p frgan: vara eller icke vara. Skall vl det folket, som den store drmt s hjrtestarkt, s fritt -- skall det g under fr egen hand, frgiftat och frdmt just i sin egen frihets fdselstunder! Det fr, det skall ej ske! _En_ sak frpliktar att icke vika, fastn marken sviktar, men hgre svnga tapperhetens bloss: det r den store ddes tro p oss. Framt! Framfr oss gr den ynglingsskara, som visste offersinnet bst bevara. Den stores ande svvar ver den. -- Men av oss alla krves offret n. Hr gller att med arm och hjrta svara: nnu har landet mn! 19.1.18. DET VRSTA Dr ligga vid vgen tre dda sen mer n en veckas tid. Det r ej mn, som ftt blda och falla i rlig strid, det r tre vapenlsa, som det rkade fsa i klon p en vilddjurspatrull. De hade fr goda klder och herrarnas vita hull; d slog man dem och vrkte dem kull och slaktade dem med eder fr rttens och frihetens skull. Nu ha de fr litet klder, till frysande likars trst, och himmelens alla vder f spela kring herrarnas brst. En gonfrjd skall dr hvas, s lnge "folkviljan" vill; att smningom de begravas skall korpen kanske se till. Nu grtes det ngonstdes i trenne tysta hem. Eller kanhnda det bedes i nattens timmar fr dem av ngon grnad kvinna, som tror att sners villsamma vandring ledes tillrtta med bn av en mor. Eller kanhnda en vn, en bror lngsamt fr hmndens dag beredes. -- Vnta, den dagen blir hmnden stor! Land, d tystnat ha skotten och skriken och segrarna draga hem, d minns dina blodiga landsvgsdiken och offren som legat i dem! Hr sddes en sdd, som giftigt svider i tusen srjande brst. Den spirar sig stark, den mognar omsider i sommar och vinter, i vr och hst allt intill sena tider. Ty sorg ver son, som fll fr sitt land, r stort och hgtidligt stmd. Men den, som slaktats av nidingshand, han ropar ur graven p hmnd. S skrda, Finland, allt vad du stt med tallsa blodigt skriande brott! -- Hur bittra bli grningar, tankar och ord! Det strsta mordet var krlekens mord. Nu vxer blott hat p din jord. Febr. -18. DET RDA IDEALET Du slss fr ideal, du rda hord, det nya Edens lsen r du trogen! Men brnda grdar tala egna ord, och vittnesml ha mrdade i skogen. Du rovdjur, gr din stmma mnskligt mjuk, stryk raggen grann med frasernas frgyllning! Men dina spr frrda att din buk vill blod och pengar ha till fyllning. Skrik hgt om hga ml i himmelsbltt, och hurra fr ditt Eden efter morden! Men mord r mord och brott r brott, s lnge mnskor bo p jorden. Febr. -18. SVERIGE Mor Svea strdes, dr hon somnat gott frn tidens trkiga och tunga rster. Det var ett vilddjursvrl och skarpa skott och ngra ndrop borta ifrn ster. Hon gned de sammansovna gonen och tog en tr och tnde sig en pipa. Vad var det? -- Ack, en olycksalig vn, det stackars Finland var igen i knipa. Nu svor mor Svea. ter blev hon strd av stra grannen -- hut han borde veta! Men hur det var, s knde hon sig rrd och drack fr Stl och Svrd och vad de heta... Det stackars Finland, vad det dock var krt, det olycksbarnet ibland Nordens brder! Det skar i hjrtat. Ack, men man har lrt att bra mycket, fastn hjrtat blder... Hon grt en skvtt, hon tnkte: Kanonad vid egna grnser lter hgst allvarligt. Nu borde ngot stort hr ske -- men vad? Att skicka vapen eller folk r farligt. Man vet ej vilken fljden kunde bli, om jag det svenska hjltestlet vsser. Dock br min broder f min sympati, och ergo skriver jag en bunt adresser. -- Men dignande i drivor och i blod, med sista skottet skjutet ur gevren, vid Nylands kust en skara svenskar stod frfrusen, svulten, jagad ut i skren. Och sterbottens bnder stodo vakt med blodigt brst i vilda vintertrakter och hllo stnd emot en vermakt av ryssar och av rda avgrundsmakter. n rasar kampen, n r lngt till slutet med segerns ln fr storsint offermod, n skall hr mycket bli p drivan gjutet av troget, tappert, delt hjlteblod. Men ett r visst. Frgs vrt land i lga, s har det stridit fr sin arvedel. Och dmd r den, som ingenting vill vga, fast brders liv och eget st p spel. Mars -18. DE VITAS SNG Segra vi mste, segra vi skall! Landet vi rycka ur ddens famn. Fosterland, n har du mn som ej vika, mn som ej svika ditt smdade namn! Upp ur frnedring, fasor och fall lyfta dig sner p seniga hnder, upp i det hga, dr morgonen tnder solen, som lyser din framtid en gng. Fosterland, fosterland, tro p vr sng! Mrkret vill mrda dig -- klyv det, vrt svrd! fienden fjttra dig -- fll den, vrt skott! Sak som r sanning och rtt m vl mkta strida och fkta med sak som r brott! Stode dr mot oss av vld en vrld, fosterland, nd din morgon vi hlsa, nd skall snernas offer dig frlsa. Fosterland, tro oss, din dag r ej all! Segra vi mste, segra vi skall! Mars -18. HYMN Nu segra de vita, nu viker vr natt, nu klarnar vrt himlavalv, nu gr ett befrielsens andedrag ur jorden som blodig skalv. Nu sopar en vinande vrstorm fram, och giftfyllda tcknen fly. Du arma, hrjade fosterjord, det r som du skapades ny. Se, siande strr ver gravar och grus en solvr sitt gyllene stnk! Frst nu r den vunnen, vr frihetsdag, med offer -- och ej som sknk. Mitt land, du r som en man som stritt med aldrig trttnande arm mot mrkrets strypande gastar och sist mot djvuln i egen barm. Nu str du dr sargad och riven i blod, med armen stelnad i kramp. En kamp mot det onda i eget brst r vrldens bittraste kamp. Men hj ditt huvud, mitt tappra land! Nu randas din framtidsdag. Ty den hr livet och friheten till, som krossat sitt onda jag. Apr. -18. DE FALLNA Stilla, segerlarm och liv som sjuder! Kom, du hgtidsfrid! Sorgens stora, djupa harpa ljuder ver storm och strid. Vren tnder varmt i skyarna sitt bloss, men i mrka, kulna gravar kallna stoften av de tappraste, de fallna som ha rddat oss. Mins det, ni, som i de trygga husen bryta lugnt ert brd, eder ro r kpt med pris av tusen tappra hjrtans dd! ppna bladen, hvd, fr bragdens gyllne text! Bonde, du, som glds t kerns grda, minns, att det r blodet av de dda som gav sdden vxt! Ja, det r de fallnas kalla hnder, som p blanka svrd lyfte landet hgt bland fria lnder. Viska, andevrld, att ett folk str fritt vid deras gravars rand! Stora sus i skogar, hundramila, vagga in i evighetens vila dem som frlst sitt land! Apr. -18. DEN VITA VREN Prolog vid konstnrernas musikalisk-dramatiska soar Svenska teatern den 7 maj 1918. S blev det vr nd. Det kunde den ej hindra, den hrda, hemska vinter, som frgtt. Nu drmma kvllarna som frr s bltt, och solkristaller ver haven tindra. Nu spela kllorna en glad revelj, och ej blott vapnen p dess toner svara, ty skott p skott nu skjuta bjrk och slg i morgonstunderna, de gyllenklara. Var hlsad, vackra vr, som ntligt kom med allt vi mer ej tordes drmma om! Ja, det blev vr nd, men ej fr alla, hur solen sina sknker till oss br. -- G in i ndens hem och knn de kalla och tunga skuggorna, som ruva dr! Dr vrida magra hnder sig i svlten, och skuldls barnatr dr strmmar strid, men det r lngt till brd och skrdetid och nakna ligga tegarna och flten. Lyss! Genom vrens hga segerkr en underton av snyftningar du hr. Vrt land r frlst. Vi hade kraft att sl, vi hade kraft till hat, som sprngde bandet. Nu randas daningstid och tid att s fr allt vad krigets lie slog i landet. Den ven med blod, med jmmer och frdrv. Nu randas rddningstidens tysta vrv. Land skall med lag, men ock med krlek byggas, att frid i landets samvete m tryggas. Vr arm m svinga tidens hrda svrd, men hjrtat bringa lidandet sin grd! DEN SLAGNE TITANEN DEN SLAGNE TITANEN (Oktober 1918.) Frst nu, nr nd och ofrd kom och segervagnen vlte s nra mlet fr en tung, en vermnsklig frd -- frst nu blev stor i tragisk glans det stora dramats hjlte, och ran, ran har han frlst i kampen mot en vrld! Nu str titanen bldande och bjd infr publiken, det gr appld och jubelskrn ur sal och galleri. Han str dr ansatt av en vrld och av de sista sviken, s ensam och s ofrstdd som ngon man kan bli. Men nnu aldrig spelades p Tellus' slitna tiljor en dystrare, en mera mrk och svrtydd tragedi. Vem mter hela lidandet, vem vger alla viljor som brottades och brunno och brusto dri? Gavs detta hav av vnda fr att denne skulle falla, som gde hjltens hela rtt till segerkransens vinst, som stridit bst och lidit mest och offrat mer n alla, men brukat lgnens dunkelspel och hatets vapen minst? Nej -- finnes det en mening i de dystra skdespelen, som vltra fram med brak och blod p jordens gamla scen, och gller ngot i vr vrld den starka, tappra sjlen och icke bara vapenmakt och stl och hat och sten -- D r nog Tysklands hjltede hgre tnkt och menat n allt som mts med simpla mtt p vinst och nederlag, d skall dess folk g banan fram, frbttrat, luttrat, renat mot skrden, som dess offer stt fr framtidens dag. ROPORTEN (Vid de tyska truppernas hemfrd. November 1918.) S bruten av bdlarnas gisselslag, s sjuk och till dden trtt att hopplst han dmer sitt eget jag och sargar sitt eget ktt, vars hjrteblod jorden drack. -- Men _en_ finns i vida vrlden det n som griper hans hand till ett tack. Nu regna frbittringens pilar i skur p plundrad och vapenls man, och runt kring en ddsbdd str staternas mur av isande hat och bann. -- Dock finns det lngt borta i norr en ort, som bryter frbannelsens mur; dr ppnar sig festprydd en report, som timrats av finlndsk fur. Den porten r liten och lg och trng, men talar sitt sprk nd, ty under dess bgar i blommor och sng de smdade krigare g, som sprngde s mnga frtryckareband fr lnder av frmmande blod, men funno ett enda och undanskymt land som grningens vrde frstod. Vi glmde dock ej vem vi skylla vr tack och varifrn rddningen kom, vi hrde dock ej till det krmarepack, som svngde nr vinden slog om. S ltom oss sga s vrlden det hr, att lngt hr i norr str en man, som tackar det Tyskland, som trampas och dr, och annat ej vill och ej kan. End of the Project Gutenberg EBook of Ett land i kamp, by Jarl Hemmer License: Share Alike