Produced by Jens Sadowski ANNE-CHARLOTTE LEFFLER: KVINLIGHET OCH EROTIK. I. Mycket tckt i sanning -- en alt fr tck grupp, sade den artige fotografen. Mor och dotter s dr frtroligt tillsammans! Det r inte min dotter, sade den gamla, leende. h, h! sonhustru d, frmodligen! Eller, jag menar -- inte sonhustru, men en liten fstm, skerligen! Den unga rodnade lifligt vid dessa ord -- en pltslig rodnad, som jagade blodet upp i ett par underliga spetsar uppt tinningarna. Nej -- vi ro bara tv goda vnner, sade fru Rode, fast det r en liten olikhet i lder, frsts. Ser du, hviskade den unga flickan ifrigt, d fotografen sysslade vid apparaten. Jag visste nog, att det skulle ge anledning till sdana gissningar. Och nr nu portrttet kommer till Alger, s skola alla Rikards vnner naturligtvis tro det samma. hnej, portrttet kan d i alla fall lyckligtvis inte rodna. Det r just du sjlf, som ger std t dessa rykten genom att blossa s dr vid minsta anspelning. Ja -- r det inte frargligt -- r det inte dumt och meningslst att blodet s dr skall rusa upp i ens ansigte, nr man als inte vill det och utan ngot skl! Var s god -- ansigtet ngot mer hitt, om jag fr be! Vnta -- jag ville bara ordna omgifningarna litet bttre frst. Frlt, min ndiga frken, jag frskrar att frken kan lita p min artistiska blick i det afseendet. Men det r inte frga om det artistiska nu, infll fru Rode. Jag ville s grna att omgifningarna skulle se ut som de vanliga i vrt hem. Det r just drfr vi tagit med lnstolen och lampan -- portrttet skall skickas som julklapp till min son, som r i Alger. Han r ljtnant vid generalstaben, men har gtt i fransk krigstjnst och har inte varit hemma p tre r -- och det skall gldja honom att f en liten bild frn vrt dagliga lif. Alltid skall tant prata och babbla i ondan bara det blir tal om din son, hviskade flickan skmtsamt, i det hon kysste den gamla p rat. Hvad har fotografen med det dr att gra? Det tjnar ju bara till att styrka hans misstankar, begriper inte tantis det! Han mste ju veta hvarfr vi ndvndigt vilja anordna allting efter vrt eget hufvud, svarade fru Rode, litet tillrttavisande. Stll nu lampan p sin rtta plats, som vi kommit fverens om. Och brefvet! hvar r brefvet? h, s frargligt -- nu har jag visst glmt det hemma. Alie, tag hit min svarta pse. Hvar r den? Nu skall man f se, att den ligger kvar i vagnen. Hon brjade att med den strsta oro leta i fickor, p bord och stolar och talade i en s ngslig ton, som vore det frga om en verklig olyckshndelse. Alie storskrattade. Jag undrar, hur mnga gnger den svarta psen varit bortkommen och tant frdig att f slag af frskrckelse, sade hon. Naturligtvis ligger den hr -- se, bakom ryggen p tant! Ack den slarfviga, orediga lilla gumman! Frlt -- men jag tycker det skulle se naturligare ut, om frken hlle brefvet i handen och lste hgt ur det fr sin mor -- fr frun, menar jag. Nej, nej, det gr inte an, infll fru Rode ifrigt. Det skall frestlla att ett bref frn min son just kommit, och d lser jag det alltid frst sjlf. Ses -- nu jollrar hon om sin lille gosse igen, hviskade Alie och np henne i armen. Fotografen frsvann bakom apparaten och Alie fortfor: Ser du det, ditt gamla troll, att till och med fotografen tycker att det vore naturligare, om jag finge lsa brefven strax. Men unnar tant mig det ngonsin, kanske? Nej bevars, tant skall frsts alltid vara s vigtig och se efter, om de innehlla ngra hemligheter frst. Liksom tant sedan kunde tiga med dem fr mig i alla fall! Liksom hon inte s smningom klmde ur sig hvarenda smul. Tyst, pratmakerska! Sitt ordentligt nu och lt bli att grla. Du mste se mild och kvinlig ut p portrttet, kan du vl frst! Och stryk den dr otcka luggen ett litet grand ur pannan. Jag r sker om, att Rikard inte tycker om den. n se'n! Hvad bryr jag mig om det? Nej, sade hon energiskt, i det hon drog fram hret, som den gamla strukit tillbaka. Aldrig i evighet gr jag in p att ha uppstruket hr, det har jag sagt tant hundra tusen gnger. Stilla nu, om jag fr be! Nej, hr nu tantis, lt bli att skjuta ut underlppen s dr! hviskade ter Alie, som ej tycktes vara i stnd att hlla sig stilla en minut. Jag vill inte ha en svrmor, som ser s dr elak ut! De voro bda frdiga att brista i skratt, d fotografen varnande hjde handen med elegant utstrckt pekfinger och ropade: nu brjar jag. Det var skada, att ej en mlares knsliga pensel fick terge den grupp, som nu satt framfr fotografiapparaten i den starkt solbelysta ateliern. Den gamla i sin lnstol med den hga, ranka, litet framtbjda figuren, det oaktadt lderdomen lifliga och rrliga ansigtet, hvilket visserligen talade om genomgngna sorger men fven om en spnstig gldtighet och en humor, som lekte i de mnga, fina rynkorna vid gonen och i det lilla, frnjda leendet i munvinklarna. Det hvita hret, mjukt och silkeslent, men mycket tunnt, krusade sig vid tinningarna, hufvudet var fr frigt tckt af en rund, svart sammetsmssa, kantad af en bred, gulnad kta spets, som fll ned fver nacken. Den unga, bekvmt uppkrupen i ett soffhrn bredvid henne med ena armen stdd mot bordet och gonen uppmrksamt fsta p den gamlas ansigte, under det denna syntes lsa hgt ur brefvet. En uttrycksfull utprglad fysionomi, en fin, mjuk figur med snabba, litet fogelaktiga rrelser, mrkbl nrsynta gon med ovanligt stora pupiller och starkt beskuggade af raka, skarpa gonbryn och en ngot framtrdande panna, fver hvilken det grgula hret krusade sig ltt och luftigt, liknande ett dammoln, som satts i rrelse af en solstrle. Hakpartiet mycket rundt och vackert, den fina munnen i hg grad knslig och nervs. Bde ansigtet och figuren voro fulla af kvinligt behag, men uttrycket var s medvetet och beherskadt, att det i allmnhet verkade ngot afkylande p de mn, som fngslades af Alies kvinliga fgring och liffulla, skimrande vsen. Det fans mer n en man af hennes beundrare, som drmde om hur hnfrande detta fina, rrliga ansigte skulle vara om det en gng kunde lemna sin reflekterade frbehllsamhet och smlta i kvinlig ljufhet. Och att lskas af en sdan kvinna som Alie, att se dessa allvarliga, litet grubblande, alt fr kritiskt forskande gon vekna till ett uttryck af mhet och hngifvenhet -- det hade fresvfvat flere mn ssom den strsta sllhet p samma gng som den strsta utmrkelse, som kunde tnkas. Men denna lycka hade nnu ingen man erntt och man hrde ofta bland ungherrarna det uttalandet om Alie: vacker, kvick, glnsande -- men utan kvinlig knsla. * * * * * Rikard Rode hade tillbragt sin julafton ute med ngra kamrater vid regimentet -- fransmn, fr hvilka denna dag icke hade ngon betydelse. D han kom hem p natten lg ett stort kuvert p hans bord med moderns handstil. Han ppnade det ifrigt och gaf till ett utrop af glad fverraskning, d han tog upp det vackra och vl lyckade kabinettsportrttet. Hans mor hade aldrig frr kunnat frms att lta portrttera sig. Han frstod, att det var Alies energi, han hade att tacka fr, att det nu slutligen skett. Och Alie sjlf! Ja, af henne hade han visserligen en gng ftt ett portrtt, men det var nu redan flera r gammalt. Hon var nnu lika vacker, tycktes det! Dr sutto de bda s frtroligt tillsammans vid vinterlampan i det gamla hemmet. Han knde igen alt nda till den enkla gammalmodiga bordduken, som fr lnge sedan varit utdmd och likvisst ej nnu tycktes ha blifvit ersatt af en ny. Nej, hans mor hade ju aldrig rd att kpa ngonting fr egen del, alt hvad hon kunde spara ihop gick t till hans dyrbara studieresor. Det var eget att tnka, att Alie under dessa tre r, han varit borta, kommit att intaga en dotters stllning hos hans mor! Ja, han hade henne att tacka fr mycket. Nr hans syster Ida s pltsligt rycktes bort, kort efter det han antrdt sin utrikes resa, skulle han naturligtvis blifvit tvungen att afbryta sina studier och vnda om hem till den ensamma modern, om ej Alie d hade varit villig att intaga sin aflidna vninnas plats. Hon hade sjlf kort frut mist sin egen mor och stod nstan ensam i lifvet, men hon var, ehuru lngt ifrn rik, dock tillrckligt frmgen fr att kunna lefva oberoende -- ja, han visste genom Ida, att hennes plan hade varit att gifva sig ut p resor i frmmande lnder, och d var det ju alltid en uppoffring att i stllet flytta till den gamla, som vid den tiden icke hade tanke fr ngot annat n sin vldsamma, otrstliga sorg. Fru Rode hade egentligen aldrig tyckt om Alie medan Ida lefde, det visste Rikard mycket vl. Hon hade till och med, alt sedan de bda flickornas barndom, ogillat deras frtroliga vnskap, frst i anledning af Alies familjefrhllanden -- modren lefde skild frn sin man, systern var en sngerska af andra rangen med ett ngot tvetydigt rykte -- men sedan ocks p grund af Alies egen personlighet, som var alt fr egendomlig och pfallande fr att ej vcka misstroende hos en mor, som grna ville gra sin dotter till ett praktexemplar af en normal kvinna. Ja, Alie hade visst varit mycket omogen nnu, d Rikard sg henne sist, ehuru redan d tjugutv r gammal. Det var s mycket, som jste hos henne, att hon ej kunde komma till harmoni s ltt som andra, mer torftigt anlagda naturer. Det var ngot s ombytligt och oberkneligt i hela hennes vsende -- hon kastades mellan entusiasm fr vissa allmnna ider och intressen och en frbehllsam kyla s snart man kom in p knslornas omrde. Frskte man blott att p lngt hll nrma sig hennes djupare knslolif drog hon sig ngsligt tillbaka och slog bort hvarje allvarligt ord med skmt. Rikard undrade, om hon frndrat sig mycket under dessa sista r, d hon och modern nu tycktes frst hvarandra s vl. Men modern hade nog ocks frndrat sig, Alies inflytande hade gjort sig gllande fver den gamlas mottagliga natur, hennes lifsskdning hade vidgats och Rikard hade mngen gng vid lsningen af hennes bref knt, att han hade Alie att tacka fr att hans mor frstod honom s vl och kunde flja honom i alla hans intressen. Tidiga sorger och ett enformigt, tillbakadraget lif hade samlat litet damm fver en af naturen klar intelligens; men p de sista ren hade luften rensats i hemmet, det knde han, en friskare vind hade ftt spelrum mellan tak och vgg, hans mor var hans s helt och hllet nu, frstod hon honom i alt, delade alt med honom ssom sllan lderdomen frmr gra det med ungdomen. Rikards knslor vrmdes fr Alie mer och mer, d han med portrttet i handen tnkte p alt detta. Det var egentligen underligt att han, som alltid varit s lifligt intresserad af henne, dock aldrig hade varit frlskad i henne. Ida hade alltid nskat att han skulle blifva det och gjort alt fr att sammanfra dem s ofta som mjligt; med modern ter hade frhllandet varit motsatt. Rikard skrattade nnu, d han tnkte p, hur orolig hon hade varit, om de ngon gng hndelsevis blifvit lemnade p tu man hand, och hur hon alltid haft ett eller annat litet frargligt yttrande om Alie, nr hon tyckt sig mrka, att Rikard var mer n vanligt intresserad af henne. N, nu hade vl alt detta frndrat sig. Om de nu, d de tersgo hvarandra, skulle lra att lska hvarandra, s kunde vl frmodligen ingenting gldja modern mer. Fast underligt var det nd, att hon s fga talade om Alie i sina bref. Hennes namn frekom naturligtvis oupphrligt, s sammanknutet som det var med moderns dagliga lif, men aldrig ngra uttalanden om hvad Alie under dessa r blifvit fr henne, aldrig ngonting, som egentligen var egnadt att vcka Rikards intresse fr henne. Det var frmodligen en finknslig grannlagenhet af modern; hon var rdd att Rikard skulle tro, att hon ville inverka p honom i detta afseende, liksom Ida frr frskte gra. Rikard knde sig egentligen ej skapad fr det husliga lifvets undangmda lycka och hade just aldrig varit tilltalad af tanken att gifta sig med en flicka utan nmnvrd frmgenhet. Han lskade lifvet i stor stil och hade alltid drmt om att g andra vgar n medelmttans vanliga. Och dock hade han aldrig kunnat besluta sig fr att gra ett lysande parti, oaktadt tillflle drtill mer n en gng erbjudit sig under hans vistelse i utlandet, dr han lefvat mycket med inom det hgre sllskapslifvet och blifvit firad och bortskmd af vackra och spirituela damer af flera nationaliteter. Var det icke nd innerst tanken p Alice, som gjort att han hela tiden varit s kallsinnig gent emot dessa frfrelser? Han satt lnge kvar med portrttet i handen och moderns bref framfr sig. Modern hade skrifvit som frklarande text till bilden: Jag har just ftt bref frn dig, och Alie sitter otlig och vntar p att f del af innehllet. Brukade sledes Alie f del af hans bref? Och vntade hon verkligen med otlighet hrp? Och han, som plgade skrifva s frtroligt till modern -- lgga hela sitt sjlslif ppet fr henne, meddela henne alla sina planer, hvarje den flyktigaste knslostmning! Hvad Alie kom honom nra med ens! Hon hade sledes under alla dessa r lefvat i frtrolig berring med hela hans inre lif. Han brjade lngta efter att terse henne och det var med verklig spnning och en obestmd frknsla af, att hans lif frst nu skulle brja blifva rikt och personligt, som han p vren styrde kosan mot fosterlandet. Han vntades tidigt p f. m. med ngbt frn Lbeck. Alie hade just ftt hem en ny vrkldning och hade tagit den p, d hon kom in till frukostbordet. Hon brydde sig i allmnhet icke mycket om sin kldsel och kunde nyttja samma kldning dag ut och dag in i ratal. Men nr hon gjorde sig ngot nytt anvnde hon alltid mycken mda p att vlja ngonting verkligt vackert, utan att bry sig synnerligen mycket om det herskande modet fr dagen. Det fans ett ord, som fr henne betecknade det hon mest af alt afskydde i verlden: det banala -- antingen det nu gaf sig uttryck i ord, knslor, mbler, klder eller prydnader! Hllre ohflig, n banalt artig -- hllre hrd och frnsttande n banalt knslofull, hllre kldd i afstickande frger och i tyger, som als icke passade fr rstiden, n i en banalt vrdad modedrgt. Den drgt hon nu valt fr att mottaga Rikard kldde henne s vl, att fru Rode, som var mycket svag fr sknhet och aldrig kunnat tla en ful mnniska, blef lifligt betagen, d hon fick se henne, vnde henne rundt flera gnger och beundrade henne. Mycket, mycket vackert. En s egendomlig, sjgrn skiftning p den dr atlasen i lifvet! Jo, jag tackar, jag! Ett s fverddigt perlbroderi! Det dr som faller ned kring halsen som ett regn -- det ser mycket pikant ut. Vnd p dig litet -- nej, inte s dr, svng dig om s dr hastigt som du brukar. Du skulle se hur det glimmar af perlorna. Sdant dr glitter passar just fr dig, en ormaktig, hal liten trollpacka som du r. Det r som ngot man vill hlla fast, men som alltid glider en ur hnderna. Hon r alldeles lik en spbubbla i dag, hela flickan! Den bilden var inte s dum, lilla tantis, sade Alie, som i dag tycktes vara i ett humr lika strlande som hennes perlor. Det r nd roligt att vara vl kldd. Jag knner mig som om jag kunde hoppa fver smtak i dag. Hon stod vid bordet och lade sista hand vid ordnandet af en stor blomskl med perlhyacinter, gullvifvor och blsippor, instuckna i mossa. Fru Rode betraktade den varma frgen p hennes kind och det skimmer, som lg fver hela hennes uttryck; och pltsligt kommo tankar fver henne, som lto en liten skugga glida fver hennes ppna, rrliga ansigte. Du mnar vl inte behlla den dr drgten p i dag, anmrkte hon tort. Jag r rdd att Rikard skall finna det ljligt, att du tar p dig det bsta du har s hr dags p morgonen. Alie svngde sig om med en blixtlik rrelse, s att perlorna gnistrade; rodnaden brnde sig fast med skarpa kanter uppt tinningarna; hennes litet nervsa rst, som var ett ytterst knsligt instrument, tolkande alla de vxlande stmningar, hon var s angelgen om att dlja, fick ett hvasst och obehagligt tonfall, d hon infll: h, var inte rdd! Jag skall inte lgga ngra krokar fr tants gullgosse -- och hrmed sprang hon in i sitt rum, kldde om sig p tv minuter och kom ter ut i sin ngot illa medfarna, svarta vinterkldning. Feststmningen var borta bde hos henne och fru Rode, hvilken satt och grmde sig fver att hon srat Alie och funderade p hur hon skulle f henne glad igen. Denna lilla misstmning kastade en skugga fver hennes gldje, d hon en stund drefter fick omfamna sin son. Hon sg ocks att Rikard knde sig obehagligt berrd af det flyktiga och konstladt likgiltiga stt, hvarp Alie hlsade honom. Hvilken otck, gammal gumma jag r, sade hon fr sig sjlf. Jag som just ville att hela hemmet skulle strla emot honom, d han kom -- och s har jag sjlf frstrt hela gldjen med mina dumma och ondiga farhgor. Vnta -- nej, du skall inte bertta ngonting frr n Alie kommer in, afbrt hon sonen, d de suto tillsamman i soffan i hvardagsrummet, sedan han packat upp och ordnat alla sina saker, hvilket skedde strax sedan han kommit inom drrarna. Lt mig g efter Alie frst. Men hr nu, mamma, sg mig, hvad gr det egentligen t Alie? utbrast den unge officern och sprang upp. Han satt aldrig mnga minuter p samma plats. Hvarfr tog hon s snft och ovnligt emot mig? Jag som trott mig frst af mammas bref, att hon nd hyste bde intresse och vnskap fr mig. Det gr hon ocks, Rikard, det kan du vara sker p. S som hon fljt med hela ditt lif under alla dessa r -- Sledes r det bara den vanliga, svenska tillgjordheten, utbrast han, frtretad. Jag mins det dr sen gammalt -- hr i norden kan en flicka aldrig vara naturligt vnlig mot en man, utan det skall vara god ton att vara fjr och frbehllsam och frsigtig, som vore hennes dygd i fara vid minsta blick frn en karl. Jag r van att umgs p en helt annan fot med unga damer, skall jag sga mamma. Amerikanskorna t. ex. hur naturliga och kamratlikt vnliga ro de icke mot en man, s snart de lrt knna honom. Usch, jag kan inte med det dr svenska pryderiet och hyckleriet! Han gick af och an och kastade tillbaka rockuppslagen, som om de tryckte honom p brstet. Puh! Hvad det nd r fr en kvalmig atmosfr hr i vrt hederliga Sverge. Men det r verkligen inte als likt Alie att vara pryd, det frskrar jag dig. N, s bed henne komma in d och sg, att jag verkligen inte r s farlig. Hon behfver inte als anvnda s starka medel fr att hlla mig p afstnd. Jag har en mycket fin nsa i det fallet och har nnu aldrig fallit en kvinna besvrlig -- aldrig gjort min kur fr ngon, som ej uppmuntrat mig drtill. Alie, Rikard tycker det r s konstigt af dig, att du hller dig undan p detta stt -- fru Rode talade i den halfppna drren in till Alie, som satt och skref, han r riktigt frargad p dig. Kom ut nu! Jag har inte tid, svarade Alie utan att se upp. Jag mste f af det hr brefvet i dag. Frst vid middagen visade hon sig ter, och fru Rode sg, att Rikards blickar nu underkastade henne en tmligen omild kritik. Detta gjorde henne med ens s frunderligt varm om hjrtat fr Alie. Hon hll i sjlfva verket af henne som en dotter och tlde aldrig af andra den minsta anmrkning mot henne. Hon ville grna att hennes son skulle beundra henne -- bara han icke fste sig vid henne p allvar. Hvarfr hon egentligen var s rdd fr detta gjorde hon sig icke riktigt reda fr. Det r bst Rikard vljer ngon, som jag aldrig frr sett, brukade hon ibland helt uppriktigt sga till Alie. Jag har s stora fordringar, att ingen som jag knner ngonsin kan tillfredsstlla mig. Drfr vill jag inte knna henne frr n det r fr sent att ndra -- d fr jag naturligtvis lof att frska vara njd. Detta hade dock icke hindrat henne att oroas af den lifligaste svartsjuka sonens vgnar hvarje gng hon sett ngon annan man egna Alie sin hyllning. Hvad alt r sig likt hr, sade Rikard, d de efter middagen suto tillsammans alla tre. Samma stick-korg, som jag alltid brukade leka med och trassla till garnet -- mins mamma det -- och samma gamla, ntta album, som jag till mammas frtviflan brukade sitta och knppa p. Ja, och du har nnu samma oro i fingrarna, kan jag mrka, sade modern och slog honom skmtsamt p hnderna. Ja, och i benen, infll han och sprang upp. Mins du, hur du brukade frmana mig att man br sitta stilla och icke g s dr af och an, nr man talar. Se hr -- de gamla mrkena p mattan efter min kammarmotion hr inne om kvllarna. h, hvad det altsammans kommer lefvande tillbaka fr mitt minne! Men hvad jag icke frstr, sade han och stannade, det r, att ni kunnat lefva p det hr sttet i s mnga r utan den minsta omvxling. Mamma, som r gammal och gtt igenom s mycket, det kan s vara -- men Alie -- dag ut och dag in lika -- och det medan jag tumlat om i lifvet under s mnga, olikartade frhllanden -- gjort flttg i Afrika, upplefvat alla mjliga fventyr -- jag vet inte, jag fr frnimmelsen af ngot trngt och frkvfdt nr jag tnker p det lif, ni frt. Har du varit lycklig med detta, Alie? Hvad r det som frmtt dig att lefva s -- det skulle jag bra grna vilja frst. Han stannade, kastade sig ned i den lilla soffan bredvid henne och brjade leka med hennes brodergarn. Hon satt med terhllen andedrgt, lutad fver sitt arbete. Hennes hjrta bultade vldsamt. Om han bara ville g sin vg -- ej sitta henne s dr nra, ej snudda s dr vid hennes axel, som han gjorde, d han lade handen p soffryggen bakom henne. h, om han ville resa sig upp och g -- bara en liten bit bortt rummet, s skulle hon nog tervinna sin sjlfbeherskning och kunna svara honom lugnt och naturligt. Men att se upp p honom nu, d han satt s nra -- det var icke mjligt. Han vntade ngra minuter p ett ord frn henne -- men d hon fortfarande satt med hufvudet nedbjdt, blef han ter frtretad fver hvad han kallade hennes pryderi, reste sig och gick till modern, som satt i en gungstol, hvilken han nu med pojkaktig lekfullhet brjade stta i s hftig rrelse att den gamla skrek p samma gng som hon skrattade af gldje att ha sin gosse stende dr, som i forna tider. Han kom att st nstan med ryggen vnd mot Alie, och hon kunde nu obemrkt se upp p honom. Hon hade alltid beundrat nackens fina form -- figurens smidiga styrka, som hade ngot af en stlfjders spnstighet, d han sprang upp s dr pltsligt, som han vanligtvis brukade gra d han blef ifrig. Hans utseende hade egentligen en fin, nstan kvinlig sknhet, fast prglad af en brinnande, nervs energi och en verksam, arbetande intelligens, som hade ngot smittande och elektriserande. Alie hade alltid knt, att man icke kunde vara sysslols i Rikards nrvaro, och hon fann sig nu trffad af hans kritik fver det ngot apatiska drmlif hon frt de ren han varit borta. Vrt lif har inte varit s enformigt, som du tror, sade modern efter en stund. Du har minsann vetat att hlla oss i spnning med alla dina planer och dina vilda fretag. Under flttget fljde Alie p kartan alla dina manvrer -- hon hade skaffat sig stora specialkartor frn Paris och ett par digra arbeten fver Algier. Du skulle sett henne, nrsynt som hon r, hur hon lg dubbel p det stora salsbordet fr att kunna se p kartan -- och hur hon snste mig, stackare, nr jag ibland gjorde dumma frgor och inte hade riktigt reda p din marsch-rut. Ja, vi lefde i en spnning, som om vrt eget hus varit belgradt af fiender. Rikard sg p Alie och fick ett gonblick reda p hennes blick. Han sg dri ngot, som liknade en reflex af det lefvande intresse modern beskrifvit. Han blef vrmd hraf och nrmade sig henne ter. Och ni vntade naturligtvis med hvarje post att f hra, att jag fallit fr ngon arabs kula? Naturligtvis! svarade Alie, och skalkaktigheten fick fverhand fver frlgenheten. Tant sg Rikard hvarje natt ligga badande i blod p ett fvergifvet slagflt, under det korparna d och d hggo sig ett stycke ktt till fda. Usch Alie, sdana otcka ord du har. Jo, du m tro, Rikard, det var roligt, nr jag hll p att frgs af ngest fr dig att hra henne tala i den dr vgen -- -- Rikard sg hpen ut. Men det gjorde naturligtvis inte Alie d! Jo visst, sade fru Rode och alla de sm vecken vid hennes gon brjade att rra sig och smle. Du tror kanske, att hon skte trsta mig -- att hon sade mig ngra vnliga och lugnande ord? Nej, lngt drifrn. Hon bara grlade p mig och sade att jag var dum och ljlig och odrglig, och att om jag inte upphrde att beklaga mig skulle hon g sin vg och jag skulle aldrig f se henne mer o. s. v. Ja, sade Alie, som nu brjade blifva mer lik sig sjlf och falla in i sin vanliga, skmtsamma ton. Det var det enda, som hjlpte. Nr jag riktigt hade grlat p henne en lng stund upphrde hon vanligtvis att grta och jmra sig, och ibland lexade jag till och med upp henne s grundligt, att jag fick henne att skratta. Men talade jag vnligt till henne och skte uppmuntra henne, d blef det bara sju gnger vrre. D blef hon riktigt ond p mig och sade, att jag talade mot mitt bttre vetande och att det vore bttre, om jag tminstone ville erknna att Rikard var srad eller fngen eller dd eller -- ja, gu'vet, om hon inte ibland misstnkte araberna fr att vara mnniskotare och servera Rikard som stek p middagsbordet. Jo, medge, tantis lilla, att du inte var riktigt sker p den saken. Fast det vgade hon frsts aldrig sga till mig, ty d visste hon att jag skulle skmt ut henne fr hennes okunnighet. Tro inte p hennes dumma prat, kre Rikard! sade fru Rode och slog henne p kinden -- Alie hade stigit upp och stod framfr den gamla, lutad fver henne, stdjande sig p gungstolens armstd. Ibland hittade hon p att hlla med mig och fverdrifva min oro, fortfor hon, vnd till Rikard. D ltsade hon sjlf vara alldeles frtviflad, s att jag mste trsta henne. Och det var naturligtvis bara spel? frgade Rikard, som blifvit helt vekt stmd vid skildringen af hur dessa bda lefvat blott i tanken p honom, medan han varit ute och uppskt fventyr och endast tnkt p att gra sitt eget lif s rikt och intressant som mjligt. Du var sjlf aldrig det minsta orolig fr hur det skulle g mig, Alie? Hon slppte gungstolen, vnde sig om och sg honom in i gonen. Han grep hennes hnder och kysste dem, men hon drog dem fort tillbaka. Skola vi inte g ut en stund? frgade han. Hr kns s kvaft och jag r inte van att sitta inne en hel eftermiddag. Mamma vill inte -- nej, det kunde jag tro, du har naturligtvis alldeles kommit ur vanan att promenera nu, nr jag varit borta -- men, Ali? Har du varit ute i dag? Nej, men -- -- Gr du inte ut fr hvarje dag? hnej, inte precis! Men hvad r det fr ett lif! Sitta mellan fyra vggar -- ung, som du r! Alie, h, hvad jag hade lust att lra dig, hvad det vill sga att lefva! Kom med mig nu! Nej, Alie ville inte. Hon hade alla mjliga frevndningar. Hon skulle sy ut det dr mnstret -- hon hade litet ondt i hufvudet, det sg s regnigt ut o. s. v. Men Rikard gaf icke vika. Hans friska energi och lefnadslust verkade s smittande, att Alie sjlf brjade tycka, att hon lefvat som en riktig mullvad, och att hon vl kunde behfva skaka af sig litet jord. Och s gingo de -- gata upp och gata ned -- utt Djurgrden, hem fver Ladugrdsgrdet och Lill-Jans och Villastaden. Han ville se p alla nybyggnader, alla planteringar, som vuxit upp sedan han reste. Att hon, som icke hade hans vana vid marscher och strapatser kunde blifva trtt af en s lng promenad, fll honom icke in. Han hade aldrig tanke fr annat, n hvad som fr gonblicket intresserade honom sjlf, och Alie skulle frr ha gtt tils hon stupade n hon velat ltsa om att hon var trtt. Dylika promenader upprepades sedan ofta och fven fru Rode, som under flera r frt ett nstan fullkomligt stillasittande lif, blef snart tvungen att flja med Rikard ut p visiter, p teatrar, p utfrder utt landet. Jag r i alla fall tacksam, s lnge jag slipper vara med om springlekar, sade gumman humoristiskt en dag d Rikard hade fvertalat henne att flja med till en familj p landet, dr det fans fullt med ungdom i huset. Ja, men det slipper nog inte jag, sade Alie, fast jag aldrig har kunnat frdraga springlekar i all min dar. Om frmiddagarne arbetade Rikard ngra timmar inne i sitt rum p ett strre krigsvetenskapligt verk, till hvilket han samlat material under sina resor. Han tlde d ej att stras af ett enda ljud -- ingen fick rra sig i rummet utanfr, ingen fick ens taga i en drr. Alies rum lg p ena sidan om salen, hans p den andra. Nr det d ngon gng hnde att hon kom in utifrn, d han satt och arbetade, ville hon ej g igenom salen, utan kunde sitta lnga stunder i kket och vnta p, att han skulle g ut. Detta sg modern, men det fll henne icke in att gra ngon invndning hremot. Fr henne var det sjlffallet, att alt och alla skulle underordna sig under hans trefnad. Fre middagen voro alltid bde modern och Alie ute i kket och hjlpte kokerskan med matlagningen, oroliga fr att ej middagen skulle bli frdig p klockslag. Alie sprang af och an, lyfte p grytlocken, stack in ett vedtr i spisen fr att det skulle brinna bttre, hlde upp soppan, hjlpte till med dukningen och vnde p roastbiffen, mycket ngslig fr att den ej skulle blifva lagom stekt. Rikard hade blifvit s bortskmd, att han nstan aldrig kunde f ngon mat hr hemma, som smakade honom. Modern skaffade hem ktt frn stadens frnmste slagtare och fveranstrngde sig i ekonomiskt afseende fr att kunna bjuda honom ett godt bord. Han var visserligen alt fr lskvrd fr att gra ngon direkt anmrkning, men hans kritiska blickar, den frsigtighet hvarmed han frst smakade p hvarje rtt, samt hans allmnna uttalanden om det frtrffliga franska kket, sade dock tydligt nog, att hennes anstrngningar voro frgfves. Rikard hade emellertid ingen aning om alla dessa omsorger och fick af Alies yttranden snarare det intrycket, att hon var mycket likgiltig fr alla husliga bestyr. Hon uttalade sig fraktligt om herrarnas vanliga svaghet fr ett godt bord och frklarade, att en frnuftig mnniska icke borde stlla ngra andra fordringar p sin fda, n att den vore sund och nrande -- gurmandien vore ovrdig en tnkande varelse. I allmnhet bestred hon nstan alt, hvad Rikard yttrade, och angrep hans sigter och lefnadsvanor p alla mjliga punkter, samtidigt med att hon i djupaste hemlighet var villig till hvilket personligt offer som hlst fr att hans trefnad ej i ngot fall skulle stras. Han var i allmnhet litet fr hastig i sina slutsatser och alt fr tvrsker och absolut i sina omdmen, samt var van att imponera och bli trodd p sina ord i synnerhet nr det glde unga damer. Men hr mtte honom fr frsta gngen hos en kvinna en kritik, som hjdade honom steg fr steg, tvang honom att motivera hvarje pstende och rtta hvarje frhastad uppgift. Han fverraskades oupphrligt af att finna, hur mycket Alie hade lst och tnkt och hvilket frtrffligt minne hon hade. Hon var honom fullt vuxen p hvarje punkt af allmnt mnskligt vetande och hade till och med ej s litet fackkunskaper i hans egna hufvudmnen, hvilka hon, d han yttrade sin frvning fver hennes insigter i detta afseende, sade sig ha studerat fr att stta modern i tillflle att bttre flja honom. Han var alltid full af planer och initiativ, och han fverraskades af den ltthet, hvarmed hon satte sig in i hans ider fven nr det rrde mnen s frmmande fr henne som strategi, frbttring af krigsmaterielen o. d. Han blef ocks mer och mer lifligt intresserad af hennes samtal och tillbragte strre delen af dagen i hennes sllskap. Men p samma gng som han beundrade henne och fngslades af hennes vakna intelligens, var det dock ngot i alt detta, som verkade litet afkylande p hans knslor. Man kunde ej sga att hon var okvinlig, hvarken i utseende, rrelser, stt att tala eller i afseende p lynnet och karaktren; tvrt om, hennes hngifvenhet fr hans mor, hennes sjlffrsakande lif hos henne voro drag af kta kvinlighet -- och dock! Han tog sig sjlf i frhr och frgade sig om det ej kanske endast var hans manliga egenkrlek, som knde sig litet kvst af att veta hvarje ord och handling st under en kvinnas kritik; om det han saknade hos henne kanske endast var den blinda beundran, som han fr s godt pris plgade vinna af hennes kn. Han sade sig sjlf, att det endast var hans smre, egoistiska, egenkra jag, som knde sig tillbakasttt af henne, under det att alt det bsta inom honom, hela hans djupare personlighet drog honom till denna kvinna, som frstod honom s fullstndigt, som var ett s ypperligt sllskap fr honom och som skulle kunna blifva hans verkliga maka i en s mycket rikare och fullare mening n ngon annan, han knt. Han brjade fvertyga sig sjlf om, att han lskade henne. Det var visserligen ej en sdan krlek, som han stundom drmt om -- ej denna alt beherrskande lidelse, hvilken poeterna besjunga. Men han var troligtvis icke mktig en sdan krlek, hans fantasi och tankar voro alt fr starkt tagna i ansprk af hans vetenskapliga intressen och han sade sig sjlf, att han i sin hustru snarare behfde ett intelligent och angenmt sllskap, en vninna, med hvilken han kunde utbyta tankar, n en lskarinna att jollra med. Och en dag, d de voro ute p en af sina vanliga promenader bad han henne att blifva hans. De kommo ej hem tillsammans. Alie kom frst och d modern frgade efter Rikard, mumlade hon ngonting om ett rende och skyndade sig frbi henne och in i sitt rum med hatten p och floret neddraget fr ansigtet. Fru Rode var van vid Alies underligt vxlande lynne, i synnerhet sedan Rikard kommit hem, men hon greps dock nu af en ofrklarlig ngest, utan att kunna gra sig reda fr, hvad det var hon fruktade. Hon visste att det var lnlst gra Alie ngra frgor, d hon befann sig i en sdan sinnesstmning som nu, och vntade drfr otligt p sonens hemkomst. Han kom ocks snart, sg nervs och upprrd ut och drog genast modern med sig in i sitt eget rum och stngde drrarna. Sg mig hvem det r, som Alie r kr i? frgade han tvrt. Och hvarfr har mamma inte talat om det fr mig? Hvad sger du? utbrast hon hpen. Har Alie sagt att hon r kr -- i ngon annan n dig? Nej, det har hon inte sagt, men hon vgrar kort och bestmdt att blifva min. Och hon vill ej gifva mig ngot skl. h, det r inte mjligt -- det r inte mjligt! utbrast modern. Det mste vara ett missfrstnd -- jag skall tala vid henne. Ja -- men inte fvertala henne, infll Rikard och hll henne kvar. Jag vill inte ha en hustru, som endast genom fvertalningar blir min. Jag trodde att hon -- det r obegripligt, hur man kan misstaga sig s. Frsk i alla fall att f veta om det r ngon annan. Fru Rode skyndade in till Alie och tilltalade henne i en smrtsamt upprrd ton. Min kra Alie, detta hade jag inte vntat af dig! Hvarfr har du inte frn brjan visat att du inte tyckte om honom? Du har ju tvrt om uppmuntrat honom med den strsta vnlighet och tillmtesgende? Och hvad har du egentligen emot honom? Hvar kan du finna en man, som bttre skulle passa fr dig? Vill tant sledes ha mig till sonhustru, frgade Alie skarpt och sg frst nu upp med glimmande gon och flammande kinder. Hon var sysselsatt med att byta skodon efter promenaden. Borde inte tant tacka mig i stllet! Har jag inte alltid vetat kanske, att tant lngt ifrn ansg mig god nog t sin son? Och tror tant jag vill trnga mig p -- och bli din sonhustru mot din vilja? Hon bjde sig ter ned och brjade knppa upp den terstende kngan med en sdan hftighet, att knapparna flgo utt golfvet. Min gud, Alie, r jag d verkligen en sdan elak gammal kring, att det r fr min skull, som du afvisat min son? Nej, fr min egen skull, utbrast Alie, kastade kngan framt rummet och krp ned p golfvet fr att leta efter sina skor under sngen. Fr att jag inte vill att tant och jag skola bli osams -- och det skulle vi naturligtvis bli, nr tant sg, att jag inte gjorde din son lycklig. Men -- min snlla vn -- det skulle du visst -- Nu narras tant, ropade Alie och reste sig upp med sina skor i handen. Kan tant ha samvete att sga mig midt i ansigtet att tant tror, att Rikard skulle bli lycklig med mig? Ja, men kra Alie, hvarfr skulle han inte -- -- Liksom tant inte visste det! Liksom tant inte visste, att jag r hftig och nervs och orolig till lynnet, och att han behfver en lugn och harmonisk hustru -- och liksom tant inte visste, att han behfver pengar, nr han skall gifta sig, och att hans hustru snart skall hnga tung som en kvarnsten kring hans hals, om han tvingas att lefva i sm och trnga frhllanden! Och liksom tant inte visste, att jag r en sdan natur, att i samma gonblick jag mrkte eller bara anade ngot sdant skulle jag, till hvad pris som hlst, frsvinna ur hans lif! Och frst och sist! fortfor hon efter en paus, och hennes stmma var nu svfvande och osker, liksom tant inte visste, att han als inte lskar mig, att han bara inbillar sig det, drfr att han trifs i mitt sllskap och drfr att du och jag hlla af hvarandra -- och -- sdana dr yttre anledningar. Fru Rode var frstummad. Den frga, hon hade velat komma fram med och tvinga henne att besvara p samvete: lskar du ngon annan, efter du afvisat honom? dog p hennes lppar. Tycktes det ej i sjlfva verket framg af alt hvad Alie nyss sagt, att hon dock verkligen lskade honom? -- Ej en tanke p sig sjlf -- endast p honom och hans lycka. Detta rrde moderns hjrta djupt, hon drog Alie i sina armar, kysste henne och sade: men _om_ du nd misstar dig, Alie? _Om_ han i alla fall verkligen lskar dig? D r det ju klart att du, och endast du, r den, som kan gra honom lycklig. Nej, det tror jag i alla fall inte. Om han ocks lskade mig verkligt nu -- fast det gr han inte, det vet jag -- jag r alt fr klarsynt, ser tant, det r min olycka -- men _om_ -- s skulle jag kanske inte kunna sga nej. Ty man sger inte nej till Rikard -- hon stannade, och det for ett uttryck af m stolthet fver hennes drag. Man sger inte nej till honom! upprepade hon, drmmande. Nu gr jag efter honom, Alie, utbrast modern. Nej, nej! lt mig tala till punkt. Jag skulle kanske inte kunna sga nej -- men det vore en olycka, ty jag skulle aldrig vga tro hvarken p honom eller mig sjlf. Det r inte bara mot andra jag r kritisk, ser tant, jag r det framfr alt mot mig sjlf. Jag skulle alltid plgas outsgligt af tvifvel p mig sjlf, af fruktan att han en dag skulle upptcka, att han misstagit sig p mig, att jag inte kunde vara alt det fr honom, som han vntat. Men, kra Alie, om _du_ inte kan vara tillrcklig fr honom, s kan visst inte hller ngon annan -- -- Jo bevars, ropade hon ifrigt. Hvilken annan flicka som hlst, snart sagdt, skulle passa honom bttre n jag. Andra ro inte s tviflande -- de taga emot alt hvad de f utan att granska det s noga -- och s kunna de s utmrkt bra nja sig med halfheter och kompromisser, men det kan inte jag -- jag ville vara alt, alt, absolut _alt_ fr min man -- samma dag jag upptckte, att jag inte lngre vore det -- -- N -- hvad d, din toka? Jag skulle skjuta honom, sade hon i en ton, som skulle frestlla skmtsam, men hon spnde med det samma blicken i den gamla med ett par s stora, allvarsamma gon, att denna frlorade all lust till att vidare fvertala henne. Jag trodde aldrig, att du var s fverspnd, Alie, du med all din kritiska snusfrnuftighet. P det sttet kan du ju aldrig gifta dig. Nej, hvem sger annat! Man skall vara ett barn eller en idiot fr att taga ett sdant steg -- -- Ja -- eller ocks skall man kunna _lska_. Kan man inte det, s medger jag -- -- lska! Tant begriper ju ingenting. Det r just, om man lskar, som man inte vgar -- hvad gr det eljest -- hvad skulle det gra mig, om jag gjorde Pl eller Per olycklig -- men att binda en man, som man lskar, vid sig fr hela lifvet -- du gud, hvilket enfaldigt sjlffrtroende! Nej, Alie, nu tror jag nd, att jag ber Rikard komma! Gr det, om tant vill, sade Alie och gaf henne ter en allvarsam, nstan hotande, dunkelt glimmande blick. Jag skall d bara upprepa mitt _nej, nej, nej,_ s att det genljuder genom hela huset. Rikard vntade modern otligt inne i sitt rum. Hon beredde sig att meddela honom alt, men han gjorde henne bara den enda frgan: lskar hon ngon annan? och d hon nekande besvarade denna, ville han icke hra mer, utan tog sin hatt och gick ut. Hans egenkrlek var djupt srad. Han hade litat s skert p sin makt. Han hade aldrig frr frgfves skt nrma sig en kvinna -- han hade alltid blifvit mtt p halfva vgen och nd hade han aldrig gifvit s mycket af sig sjlf till ngon annan, som till Alie. Och han var van att lyckas icke blott i detta afseende. Han hade aldrig haft en allvarsam motgng, aldrig tvingats att afst frn ett fattadt beslut, alltid genomdrifvit sin nskan i hvarje punkt, dr detta legat honom om hjrtat. Och nu tvingade honom hans stolthet att afst frn sitt ml utan att ens gra ett frsk att fvervinna det motstnd, som s ovntadt hade rest sig i hans vg. Ty att tigga sig till krlek -- nej. Han ville icke lngre hafva den, han skulle icke taga emot den, om den nu frivilligt erbjds honom. Han hade under dessa r i utlandet alltid haft en frnimmelse af, att Alie satt hemma och vntade p honom, att hon liksom hll lyckan i beredskap t honom, nr hlst han ville komma och hmta den. Han knde sig nu frbittrad p henne, som om hon bedragit honom, och han hade en knsla af, att han nu gjort upp rkningen med sitt frflutna lif, hvilket var s nra sammanknutet med tanken p henne och att framtiden hdanefter lg fri och ppen fr honom, lockande honom att ska ersttning fr sina frlorade illusioner. Han undvek Alie ett par dagar och beslt sig sedan pltsligt fr att resa bort p en tid. Han for till en badort i Norge, upptrdde dr som ifrig kurtisr och frtjusade alla de unga norskorna genom sin svenska officers-elegans. Hans nuvarande sinnesstmning gjorde honom synnerligen mottaglig fr en verklig frlskelse. Det behfdes blott att det nu kom i hans vg en naiv, omedveten ung flicka, motsatsen till Alie -- och den tndande gnistan var redo att falla. Och hon kom. Och den fll. Fru Rode fick ett lngt, lngt bref -- ett bref, som egentligen tycktes vara skrifvet fr Alies rkning, och som hon naturligtvis ocks fick lsa. Detta innehll, utom ngra f, men varma uttryck om hans krlek och hans lycka, hufvudsakligen ett slags filosofiska betraktelser fver krleken, tydligen hopkomna som sjlffrsvar. Hvarfr lskar jag henne -- just henne, har jag frgat mig sjlf. Ty hos en frnuftig mnniska br det ju alltid vid hvarje handling och till och med vid hvarje knsla finnas ett drfr. Jag har trffat mnga mer utvecklade kvinnor, som bttre n hon kunnat frst mitt inre sjlslif -- ja, jag har alltid fretrdesvis skt sdana kvinnors sllskap. Hvarfr har jag d icke lskat en af dem? Hr! hr! infll Alie. Vnta. Han lgger till ngot hr -- det r fr din rkning --: eller hvarfr har, nr jag lskade en af dem, jag ej varit i stnd att vcka hennes genkrlek? Nu vill han stryka fver med hartassen, afbrt Alie. Den dr lilla lgnen hade han als inte behft besvra sig med att kasta till mig som en allmosa. h, Alie! N, fortstt, lilla barn -- det var Alie som kallade fru Rode s, aldrig omvndt -- lt oss nu inte uppehlla oss vid smsaker! Jag brinner af otlighet att f hra mer. Man skulle vl kunna tycka att krleken framfralt borde uppst mellan dem, som bst frst hvarandra, som kunna lefva ett helt och fullt sjlslif gemensamt. Men det r icke s; dessa utvecklade kvinnor, som frst oss helt, dem vilja vi hafva till vninnor -- som sdana ro de ovrderliga, vi beundra dem, vi ha stor behllning af att utbyta tankar med dem, vi finna dem i hg grad intressanta, men -- vi lska dem icke. Nu r han litet ologisk, infll ter Alie, som rkat i en mycket uppsluppen sinnesstmning. Nyss lskade han dem ju -- men det gr det samma, g p bara -- jag tycker om hans naiva sjlfmotsgelser. Sledes -- vi lska dem ej! Det r nmligen s, tror jag, att krleken lyder helt andra lagar n hela vrt friga knslolif. Det r sant -- den kommer som en nysning -- utan att man egentligen vet af, att man frkylt sig. Alie d! S ja, barnet mitt, blif inte sttt! Din son r ju nr alt kommer omkring inte s olik andra ddliga. Han kan vl ocks f snufva en gng. N, vidare! Det erotiska hr nmligen till ett helt annat omrde i sjlen n vnskap, tillgifvenhet, sonlig krlek och dylikt. Det hvilar mest p motsttningarnas lag. Och drfr fruktar jag, att nr den modrna kvinnoemancipationen ftt gra sitt verk -- -- h, alt bttre och bttre! Sm reaktionra snrtar ocks! Mins tant hur vltaligt han fr bara ngra f veckor sedan talade fr kvinnans uppfostran till mannens jmnlike -- men det gr ingenting. Vidare i texten! Det hr roar mig obeskrifligt! Hon krp upp i soffan nrmare intill fru Rode, lade sin arm under hennes och fljde med i brefvet, medan hon lste hgt. Nr kvinnan blir lika utvecklad, lika reflekterande, rsonnerande och medveten som mannen, s kommer det erotiska, som r det mest sregna i krlekens natur, att frsvinna ur verlden. Kierkegaard har rtt d han sger, att kvinnans vsende r omedelbarhet -- det r dri, das ewig weibliche egentligen bestr. Ja, du skulle bara se min Aagot, mamma, s skulle du bttre n om du lste dussintals afhandlingar i detta mne frst hvad jag menar. Du skulle se henne med dessa ppna, bl barnagon, som blicka s undersamma och oskuldsfulla ut i den stora, oknda verlden -- -- Nej, hr! utbrast Alie och klappade i hnderna. Hur npet! Aldrig frr har jag vetat att Rikard var barnkr. Fru Rode lade handen p hennes mun. Tyst, otcka unge! sade hon. Nu fr du inte hra ett ord mer, nr du hnar s dr. Ja, vet du hvad, jag har sannerligen ocks hrt nog, ropade hon och sprang upp. Nu gr jag in till mig och stter mig att grubbla fver krlekens stora problem. Jag skulle ha lust att skrifva en afhandling, som jag skulle kalla -- vnta -- jo -- Kvinlighet och Erotik, skulle jag kalla den. Fru Rode skrattade frnjdt t Alies utgjutelser, som tycktes gra henne en riktig hjrtefrjd. De fvertygade hennes omisstnksamma sinne om, att Alie ej hyste ngon djupare knsla fr Rikard, som hon en tid varit bengen att tro, ty d skulle hon naturligtvis tagit hans frlofning p helt annat stt. Fru Rode skulle ej riktigt kunnat frlta sin blifvande sonhustru, om hon vllat Alie ngon hjrtesorg. Men som det nu var, var gumman innerligt glad och belten. Rikard snde ej ngot portrtt af sin fstm, d han pstod att de alla voro ofrdelaktiga. Men hans bref voro mer och mer uppfylda af lycka, krlek och jubel, och moderns ltt antnda fantasi blef hraf starkt pverkad till den blifvande sonhustruns frmn, och hon var mycket bengen att hlla af den flicka, som gjort hennes son s lycklig, och att se henne med hans gon i den frsta krlekens idealiserande ljus. Det hade blifvit beslutadt, att den unga norska fstmn och hennes frldrar skulle flja Rikard till Stockholm fr att lra knna hans mor och vlja bostad t de unga. Fru Rode och Alie voro drfr nu ifrigt sysselsatta att ordna hemmet fr de frmmandes mottagande. Alies lynne rkade under detta i ett nytt skede. Hon var retlig och nervs, ogillade alt hvad fru Rode freslog och rrde sig med en sdan hftighet, att hon ett par gnger rkade sl snder af gummans bsta porslin, under det hon lifligt frebrdde denna, att hon liksom enkom hade stlt det i hennes vg. Fru Rodes goda lynne rubbades ej af detta, hon endast upphfde en och annan from suck i sitt hjrtas innersta af beltenhet fver att det ej blef ngot af mellan Rikard och Alie. S dr nervs brukar Rikard ocks vara, s fort han har ngra praktiska bestyr, tnkte hon fr sig sjlf. Det skulle just blifvit ett sknt par! De hade vl sprungit omkull hvarandra i sin ifver, nr de skulle stta bo. -- Det frsts -- Aagot har vl sina fel, hon med. Men gudskelof att jag inte knner henne frut. Nu drjer det vl i alla fall litet, innan jag kommer under fund med bristerna. Och s kan jag tminstone tils vidare f gldjas oblandadt. Alie genomskdade henne fullkomligt -- hon kunde lsa hvarje tanke, som rrde sig i den gamlas hufvud -- och detta gjorde henne alt utom mildare stmd. Fru Rode ville grna, att den unga fstmn skulle bo i hennes hem under sin vistelse i staden, och hon fverlade helt okonstladt med Alie om hur detta skulle lta sig gra, utan en tanke p att sra henne. Men en dag kom Alie pltsligt och meddelade henne, att hon skulle flytta bort, s att Aagot kunde f hennes rum. Jag har skaffat mig en inackordering i nrheten. Det kommer ett stadsbud hit p eftermiddagen och hmtar min koffert, sade hon i en vrdsls ton, som gjorde hela denna anordning till en sak af ytterst ringa betydelse. Den gamla slppte soppslefven med hvilken hon just var p vg att hlla upp soppan. Hvad r nu detta fr pfund? Hvad i all verlden menar du? Jag kan vl ocks behfva lite omvxling, svarade hon skmtsamt. Det r flere unga herrar inackorderade dr. Och hvad skall jag hr i huset att gra nu, nr ende sonen r frlofvad. Fru Rode rckte ut sin hand och fick tag i Alies, som hon klappade. Jag frstr nog, hvarfr du vill gra det -- men jag kan inte finna mig i detta, att du rent af skulle flytta ur huset. Hvarfr reser du d inte hllre och hlsar p dina vnner p landet p ett par veckor, som du nd tnkt? Nej, hr, en sdan elak gammal gumma hon r! Hon unnar mig inte ens att vara i samma stad som hennes sonhustru! utbrast Alie med antagen munterhet. Jag skall nu bort, ju lngre dess bttre. Jag dugde nog under de ensamma, sorgliga ren, i brist p ngon annan. Nu har man sin son hemkommen frn Afrika och s en ung vacker fstm p besk -- hvad skall man d med gamla Alie att gra! Men det lyckas inte, tantis, fortfor hon och gjorde en kraftanstrngning fr att fortfarande skmta bort sina trar. _Se_ henne skall jag i alla fall. Tant skall inte f mig bort ur staden, nej inte om tant blefve tiodubbelt s elak mot mig, som tant varit hela denna tid. Som jag varit, infll den gamla med komisk frvning. r det jag, som varit hftig och retlig och grlat om allting, kanske? Ja, tant har ingenting sagt, men tror inte tant att jag vet hur du i dina tankar frskjutit mig och kastat bort mig, som du inte nns gra med dina utslitna kldningar en gng. Tror du inte jag vet hur du, gamla lttrrda fjolla, som du r, redan ppnat ditt hjrta fr henne p vid gafvel. Hvad vet tant om henne, annat n bara det att Rikard frlskat sig i hennes oskyldiga barnagon? Och r tant inte nd genast frdig att taga henne p god tro i sin ppna famn? Och jag terigen -- hur fick jag inte vara smidig som en katt och from som ett lam och listig som en rf, innan jag lyckades besegra tants misstro till mig och tillkmpa mig den dotterliga stllning hos tant som nu denna frmmande skall komma och taga som sin naturliga rtt. Fru Rode knde sig trffad och gripen af dessa med ltsad skmtsamhet uttalade frebrelser. Detta hade slunda Alie gtt och burit p hela tiden och hon hade ej tnkt p att genom mhet och grannlagenhet mildra denna kris fr henne. Ja, du har kanske nog rtt, gudns! Jag r visst en riktigt elak och egoistisk gammal gumma. Men du kan vl nd inte p allvar tro p alt det dr, du nu sger. Nog vet du, att ingen i alla fall i lngden kan trnga ut dig -- det r nstan dumt att st och gra dig ngra frskringar om den saken, som r s sjlfklar. Hon drog Alie till sig och de omfamnade hvarandra hjrtligt, Alie dock mer hftigt n innerligt, rdd som hon alltid var fr att gifva vika fr ett knsloutbrott. P eftermiddagen flyttade hon verkligen, men frst efter att ha gifvit fru Rode ett uttryckligt lfte att komma tillbaka nr fstmn hade rest. Det vill sga, om tant d bryr sig om mig lngre, tillade hon. Du skall inte tro, att du kan lura mig. Mrker jag, att dina knslor fr mig ro en nyans frndrade, s kommer jag inte. D reser jag utrikes och -- frsvinner ngonstans ute i den stora vida verlden -- p ett eller annat stt. Frsvinner! Sdana dumheter hon alltid pratar, den flickan! Hvad skall vara meningen med det dr? Jag gifter mig med ngon svartgd spanior -- tar en fransman till lskare -- min man ddar honom i en duell och jag tar gift och dr! Tabl! Hon rabblade upp hela denna ramsa i ett enda andetag och sprang s utfr trapporna efter stadsbudet, som bar hennes koffert. Samma dag de frlofvade kommo, skulle de vara ensamma med frldrarna -- men dagen drp skulle Alie komma till middagen. Hon hade tagit fram ur kofferten den ljusa, sjgrna kldningen med perlgarnityret, som hon lt sy sig i vras fr Rikards skull, men som aldrig kom p d. Nu var den ej s lmplig lngre, d det redan var hst, och vdret var kallt och regnigt, men det var den enda vackra kldning hon egde, och hon ville dock vara elegant fr de frmmandes skull. Hon sg sig i spegeln och tyckte att det glittrande perlregnet ej lngre kldde henne nu d det skimmer var borta, som i vras hade gifvit en sdan glans och frg t hennes utseende, och om hvilket hon nog visste, hvarifrn det kom och hvart det gick. Om hon nu skulle valt sig en ny drgt, hade den visst blifvit i en kall, grbl frg och i en enkel, strng stil. Emellertid kastade hon om sig en kappa och gick den korta vgen snedt fver gatan. Men hon tyckte icke, att det var, som om hon gtt i verkligheten, utan som nr man gr i en drm och aldrig kommer fram. S sprang hon upp fr den korta trappan, stannade vid drren och stirrade en lng stund med dum frvning p namnplten. Hon plgade aldrig g den vgen numera, hon hade vant sig att g kksvgen, alt sedan Rikard kom hem och ej fick stras. Undras om lilla Aagot skulle finna sig vid att smyga sig in i kket och sitta dr och vnta p att f g in till honom! Var det verkligen hon sjlf, som nu stod som en frmling hrute och drog i klockstrngen? Och drinnanfr satt nu _dottern_ i huset, redan hemmastadd dr frmodligen, redan i besittning af de rttigheter, den stllning i hemmet som hon sjlf frst lngsamt tillvunnit sig. Undras om hon sofvit godt i min sng i natt. Om hon fann sig sjlf st och morgonfrisk, d hon satt framfr mitt toalettbord i morgse och sg sig i spegeln. hja, hvad r det fr konst att vara fraiche och vacker, d man knner sig lskad! Steg nrmade sig i tamburen och Alie fick ett infall. Om hon skulle sticka sitt visitkort i ldan som en annan frmling och g sin vg -- och s bort, bort hvart som hlst i verlden, dr hon hade lika stor rtt att vara som alla andra -- dr hon icke behfde trngas undan fr att andra skulle f plats. Hon stod i alla fall kvar orrlig och hrde, att det var Rikards steg, som nalkades. Han bugade sig litet stelt och generadt, men hon tryckte hjrtligt hans hnder och lycknskade honom. Hennes sinnesstmning hade pltsligt kastat om igen, hon visade sig glad och otvungen, full af lskvrd frbindlighet och uppsluppen lekfullhet. D hon kom in i det lilla hvardagsrummet neg hon skmtsamt djupt fr frun i huset. Goddag, goda fru Rode, hur str det till? Det var lnge sedan vi rkades. -- Ljusen sitta snedt i kronan, hviskade hon blixtsnabbt, i det hon vnde sig om fr att hlsa p Aagot. Hon sg en lng, smrt, elastisk flickgestalt i en elegant, ttt tsittande marinbl sammetsjacka med en liten uppstende husarkrage, ur hvilken framstack ett ljust, mycket litet hufvud med sltstruket, glnsande hr och ett rosigt, strlande ansigte. Presentation behfs inte, sade Alie och omfamnade henne. Vi knna hvarandra. Jag knner tminstone dig genom de mest vltaliga beskrifningar i Rikards bref. r hon inte rtt st? hviskade fru Rode senare till Alie. Hon skulle haft lust att uttrycka sig i lngt starkare ordalag, ty hon var alldeles betagen i sin svrdotter, men hon vgade ej fr Alie. Hon r frtjusande, sade Alie med stor vrme. Sjlf knde hon sig aldrig ha varit s litet till sin frdel som i dag. Den ljusa kldningen var fadd bredvid denna mjuka, dunkla sammet, som s vl framhll figurens smidighet och ansigtets blommande ungdomlighet. Och hon knde sjlf att hennes stt var forceradt och nervst bredvid detta fullkomligt lugna vsende, som medvetandet att fr frsta gngen vara lskad frlnade den unga Aagot, hvilken vid sitt frsta intrde i verlden hade mtt krleken och drfr trodde att det var naturligt att lifvet mste le mot henne och alla hlla af henne. Rikard var dock ej ngon sentimental fstman. Han sysselsatte sig ej mycket med sin fstm, kanske af grannlagenhet mot Alie, kanske ocks af en knslans blygsamhet, som frbjd honom frlofvades vanliga utstllning af sina knslor till allmnt pseende. Han var mycket uppmrksam mot Alie som vanligt, och hon var hela dagen s liflig och underhllande, att hon vckte de frmmandes beundran ssom en ovanligt spirituel ung dam. Hon och Rikard sktte nstan ensamma samtalet. Aagot yttrade fga, det mesta af hvad som talades om var frmmande fr henne, men detta tycktes ej oroa henne eller gra henne frlgen, hon bibehll hela tiden sitt blida, klara uttryck af ogrumlad lycka och orubblig tillfrsigt till sin krleks makt. Alie hade vntat att f se de frlofvade upptagna uteslutande af hvarandra, att uppfnga mma gonkast och att pinas hraf. Men nu var det ngot i denna deras ytterliga frbehllsamhet, som srade henne nnu mer. Att se dessa bda sitta dr s lugna och passiva och visa sig lskvrda mot henne och ltsa som om de vore intresserade af att tala med henne -- och s veta, att alt detta bara var spel, att hon var dem lika likgiltig som hvem som hlst, som gick frbi p gatan -- och att de inom sig egde en verld af ondlig rikedom och sknhet, som var alt fr god fr att vanhelgas af en enda blick frn henne -- hur det sargade henne! Men hon talade alt jmt -- skmtade, hgg in i de andras samtal med ovntade infall, disputerade, berttade -- och hrde hela tiden sin egen rst som p ett lngt afstnd. Aftonen kom, d de frmmande brto upp. Fru Rode hade hela denna dag haft ett pinsamt medvetande om hvad som lg bakom Alies sprittande gldtighet, och en dunkel knsla af att det skett henne en stor ofrrtt. Det plgade henne att hon skulle g drifrn som en frmling, och hon hjdade henne drfr, d hon reste sig fr att taga afsked, och hviskade till henne: Du fr inte g, Alie min. Kan du inte stanna och ligga p soffan i min sngkammare? Jo, vet tant, det vill jag riktigt grna, svarade hon, till den gamlas gldje och fverraskning. Fru Rode var en stund sysselsatt med att ordna hvarjehanda i rummen och i skafferiet, sedan alla sagt godnatt. D hon slutligen kom in i sin sngkammare fann hon Alie stende midt i rummet med den ena armen stdd mot den andra och handen knuten under kinden, gonen mer n vanligt dunkla och besljade, stirrande medvetslst rakt in i ljuset, som brann p toalettbordet. D fru Rode nrmade sig henne fick blicken ter lif, frgen steg uppt kinderna, hon sprang emot den gamla, kastade sig i hennes famn och utbrast: Nu skola vi hlla ihop, vi bda gamla! Sg, tantis? S borrade hon in ansigtet under den gamlas haka och s kom det fram med en sklfning i stmman: h, hon r den lyckligaste -- den lyckligaste varelse p jorden! Alie, lskade barn -- knner du det s? Hvarfr visade du d sjlf tillbaka samma lycka, d den erbjds dig? n en gng lyckades det Alie att, efter sin gamla vana, beherska sitt knsloutbrott med ett skmt. En sdan ffng gammal mamma, ropade hon och kom ter fram med ansigtet. Tror hon nu inte strax att jag menar, att den strsta lycka p jorden r att f hennes son till man. Nej -- hon r den lyckligaste drfr, att hon vgar tro p sin lycka. Att knna sig lskad och att tro, att man kan gra honom lycklig, som man lskar -- ja, det r det bsta, jag kan tnka mig. Men ser tant, hon knppte hnderna fver den gamlas axel och lutade smeksamt sin kind dremot. En sdan lycka fins bara fr den Eva, som inte nnu bitit i pplet, och som drfr inte blifvit frdrifven ur det omedvetnas paradis. Nu frstr jag mycket vl, att det r sdana kvinnor, som mnnen lska. Du skulle sledes inte bita i pplet, Alie, om du nnu hade valet fritt? Hon svarade ej strax. Hon blef stende i samma stllning och gonen blickade allvarsamma och grubblande framt rummet. Slutligen upplyfte hon hufvudet och kastade det tillbaka med en liten bestmd knyck. Jo, sade hon. Det skulle jag gra nd. S kom det ter ngot drmmande och nstan mt i blicken, och hon utbrast i vek ton: Men hon r st, Aagot, h, hvad hon r st! Transcriber' note: Klla: Anne-Charlotte Leffler: Ur Lifvet. Tredje Samlingen., Z. Hggstrms Frlags-Expedition, Stockholm 1889, pp. 1-48. Originalets stavning och interpunktion har bibehllits. Titelns kvinlighet blev i andra delen stavat kvinnlighet. Bda delar har drfr registrerats under samma titel, Kvinnlighet och erotik, men respektive originalets stavning har bibehllits i respektive individuell text. Uppenbarliga fel har rttats (innan/efter): [p. 16]: ... sker p. S som hon fljt med hela ditt lif under under ... ... sker p. S som hon fljt med hela ditt lif under ... End of Project Gutenberg's Kvinnlighet och erotik I, by Anne Charlotte Leffler License: Share Alike