Produced by ronnie sahlberg and the Online Distributed Proofreading Team at http://www.pgdp.net Om Lars Johansson (Lucidor den olycklige). Litteraturhistoriskt utkast af Josef Linck. Stockholm 1876. K. L. Beckmans boktryckeri. En bland de intressantaste freteelserna inom den svenska litteraturhistorien r otvifvelaktigt skalden Lucidor genom sin lefnad, verksamhet och slutliga de. Det hvilar ett dunkel fver hans frhllanden, som retar nyfikenheten. Hans stllning inom vr litteratur r s enstaka, och hans rykte s tvetydigt, att han af flera skl utfvar p betraktaren en egen dragningskraft. Hrtill kommer, att tid efter annan nya kllor om honom antrffats, n falska, n sanna, hvilka modifierat en fregende uppfattning och hllit intresset fr honom vid lif. Frfattaren af fljande uppsats har visserligen ingen frtjenst af att hafva framdragit hittills obekanta fakta, men han har ansett det kunna lna mdan att sammanstlla, hvad de olika forskningarna om Lucidor uppdagat, och n en gng underkasta dem en sorgfllig granskning fr att komma till en sann bild, helst som hdanefter inga nyare upptckter i den vgen synas vara att prkna. Vi mste erknna, att hrvid vrt frsta intryck var en obestmd frhoppning att mjligen kunna befria skalden frn de ogynsamma omdmen, hvarmed efterverlden belastat hans minne, i det att hans sorgliga slut allt fr mycket ftt inverka p uppfattningen af hans lefnadshistoria; men snart tog forskningen ut sin rtt, och vi beredde oss att helt objektivt och utan alla mer eller mindre gynsamma frutsttningar och hypoteser skildra honom blott sdan han skulle visa sig fr oss. Vi g sledes att i tvenne afdelningar ska behandla, frst hans lif och sedan arten af hans diktkonst. I. Frrn vi inlta oss p berttelsen om Lucidors lefnad, mste vi genast i brjan frklara, att de underrttelser, som man nu derom kan hopsamla, dels ro s knapphndiga, dels p sina stllen hvarandra s motsgande, att man ofta r ndgad att fylla luckorna genom antaganden, som naturligtvis mst gras s frsigtigt som mjligt. Endast mot slutet af hans lif kan man flja honom noggrannare. Dessutom f vi hr en gng fr alla nmna, att vid vr uppfattning af hans karakter och dess utveckling vi hufvudsakligen rttat oss efter hans egna skrifter, hvilka enligt vr sigt blifvit allt fr litet anvnda till hans rtta bedmande. Hvad hans egen tid m hafva frlnat honom af vrde eller misstag, hafva vi ej heller frbisett; eljest m han tala fr sig sjelf s vidt mjligt r. Man vet ej med visshet nr han r fdd. ret 1642 uppgifves af de flesta; kanske br det dock vara ngra r tidigare. Ej heller har man varit fullt p det klara i afseende p hans frldrar och fdelseort. Wieselgren trodde sig hafva ftt reda p, att han tillhrt en gammal prestslgt frn stergtland vid namn Humerus, att hans fader var en frtjent kyrkoherde och att af hans begge brder den ene likaledes blef kyrkoherde, den andre professor och domprost i Lund. Det r nu af lektor Ahlqvists forskningar dagalagdt, att detta beror p en namnfrvexling, och att denne Lars Johansson Humerus slutade som ljtnant vid Dalregementet. Palmskld och andra frmodade, att han varit en okta son af amiralen Strusshjelm eller till och med af Karl Gustaf Wrangel, hvilket ocks r ett misstag. Hvad vi veta om hans slgt r fljande. r 1600 brjade en simpel btsman, Lars Mattson, sin tjenst p den svenska flottan och uppsvingade sig s smningom till amiral-ljtnant samt adlades som sdan r 1647 till Strusshjelm; han introducerades p Riddarhuset 1649, hade redan 1636 gift sig med en enka, Barbara Jnsdotter, hvilken hrstammade frn Gefle, samt dog barnls 1651. Men nu gifver Palmskld honom en dotter, som blef hustru t en skrifvare Asserson p land. Skalden r fven son till en amiralen Strusshjelms dotter. Har d amiralen varit gift en gng frut eller ro hans fregende barn okta? I alla hndelser var Strusshjelm den tiden af ringa stnd och villkor. Vi kunna ej ens uppgifva, om dottern varit lagligen gift med den kapten, Johan Erichsson, som var Lars Johanssons fader. Besynnerligt synes det tminstone, att hon i rttegngshandlingarne af 1669, hvarur denna uppgift r hmtad, ej nmnes med ngot namn, utan amiralen sges der helt enkelt hafva varit den anklagades morfar. Vid sin dd hade skalden inga anfrvandter. Fdelseorten var Stockholm. Hraf framgr nu, att Lars Johansson varit fdd i lg, kanske ej ens laggill samhllsstllning, samt att han ej behft slita ngra familjefrbindelser i provinsen fr att ska en fventyrlig lycka i hufvudstaden, utan att han tillbragt sista delen af sitt lif p samma ort, der han blifvit fdd och uppfostrad. Lika som hans brd r otydlig, synes han ej heller ftt ega ngot frldrahem. Hvarken mor eller far frekommer vidare--var den sednare ute p sjn under kriget och stupade?--utan gossen blef uppfdd af sin morfader, amiral Strusshjelm. Huruvida denne krigsbuss utan bildning--och huru mnga sdana med hg militrisk grad egde ej Sverige strax efter det trettioriga kriget!--varit den rtte mannen dertill, lemna vi derhn; i alla fall dog han ju redan 1651. Hans hustru var afliden redan i december 1648. S stod den tiorige gossen ensam i verlden. (Sedermera, d skalden p ett stlle talar om anhrigas sorg, beknner han, att han har svrt att skrifva rtt, hvad som han ej frskt. Han har d i spda r frlorat alla anfrvandter.) Anlagen voro emellertid lysande. Kanske var det redan nu, som Karl Gustaf Wrangel tog sig honom an, hll ynglingen vid studier och honom mycket pkostade. Sannolikt genomgick han Stockholms gymnasium, hvilket frst 1667 fverflyttades till Gefle. fven r han vl den Laurentius Johannis, som den 31. januari 1656 str inskrifven som student af Stockholms nation i Upsala. Det r ej utan vigt vid bedmandet af Lars Johanssons senare lefnadsbana att i hg komma, att han hrde till dem, hvars glnsande sjlsgfvor p allt stt uppodlades, medan man mindre vrdade sig om hans barndomsintryck och karaktersutveckling i ett hem. fven hr visade sig de frra ej kunna erstta de senare. Kunde vl en skolgng utan nrmare tillsyn midt ibland Stockholms alla frestelser jemfras med det stilla lifvet och den strnga tukten vid ett lroverk i Skara eller Westers? Och hade ej det examenstvng, som det frn brjan var meningen att upprtthlla vid universitetet, redan brjat slappas? Hvad lsa vi ej s vl om professorernas barnsliga grl inom konsistorium som om de ra dryckesgillena inom nationerna! Om dessa senare, som nu begynt inrttas, frmdde lgga ngra helsosamma band p individernas frihet, r vl svrt att sga; skert r, att denna inrttning ej sgs med blida gon p hgre ort. Vi sakna alla underrttelser om huru Lars Johansson uppfrt sig i Upsala. Wrangels fortfarande beskydd synes ej vittna ofrdelaktigt derom. Vid hans terkomst befunnos ej professorerna ovilliga att gifva honom venia till undervisning. Men att den tidens studentlif var vildt och bullrande, r skert. Olyckligtvis intrffar nu en lucka af fver tio r i Lucidors biografi, som man har svrt att fylla. En god och nyttig vn fick han i Samuel Columbus, som 1658 kom till Upsala, och med hvilken han eftert umgicks i Stockholm, men det skall senare visa sig att de ej kunde fullt frst hvarandra. Den enes fogliga och mt elegiska lynne kom vl redan hr ofta i berring med den andres filosofiska sjelfstndighet, som kunde urarta till cynisk likgiltighet. I dennes sjl brann en nnu frdold eld, som kunde hrstamma frn hans i sjlifvet kring tumlande frfder och passa till den tidens krigiska och i jttefretag sjelffrlitande Sverige, men som desto mera hade behft ledas och uppfostras, helst i ett godt hem. Det ser dock ut, som om han i moraliskt afseende ftt helt och hllet skta sig sjelf. Men studierna gingo med hans anlag ltt. Det var nu, som under den store Olof Rudbeck fven de fysiska vetenskaperna brjade uppblomstra vid universitetet. Lars Johansson r ej heller okunnig i dem. Det kan vara intressant att veta hvad han studerat i Upsala. Vi kunna ur hans skrifter uppleta flera stllen, som visa oss, hvad man d fr tiden fick lra sig der, fven om ett och annat mste antagas som af honom eftert under resor inhemtadt. Han var naturligtvis hemmastadd i klassikerna och dertill hrande historia och mytologi. Exempel frekomma, att han fven haft knning af den antika filosofin, sdan man d fick lra den, samt af juridiken. Slunda lser man p ett stlle, der han filosoferar fver existensens intighet: Som Stagiriten lrt: all varelse bestr, Att ingenting begynt, att intet nde fr, Fast om det till sin art syns ndras, intet nda[1], Men lik en eld af eld sig alltid lter tnda, och p ett annat, der han prisar en lagfaren: Hvad Codex och Pandect, Autntic och Rubric, Hvad som Noveller var och hvad som mer dem lik, Hvad Bartolus och Bald[2] som Themis' tolkar skrifvit, Och hvad Justinian fr lag till knna gifvit, Har han till pricken vist[3]. I geografin knner han fr sin tid ganska utfrligt till stderna i Orienten och anvnder till passande jemfrelser Egyptens mumier, pyramider och friga jtteruiner. Af den kta svenskan i hans arbeten synes det som han bde frsttt islndska och liksom en Stjernhjelm och en Verelius nitlskat fr det fosterlndska tungomlets renhet. Men fr naturvetenskaperna visar han sig, lngt mera n hvad d i Upsala var fallet, hafva varit lifligt intresserad. Hvem tnker ej p Rudbecks nya trdgrdsanlggning och hans frsta f lrjungar, nr man lser Lucidors i detalj in gende beskrifning p en rtagrd, rik p bde praktblommor och ogrs, hvarmed han frliknar menniskolifvet, hvars rtte rtagrdsman r Gud? Hvem tnker ej p tidens hg fr kemiska och fysiska experimenter (fven framstld i de bekanta hollndska genretaflorna) vid hans mngfaldiga liknelser p detta omrde? Det var d hgst modernt, att en bildad person konverserade om fysik och kemi, poeterna inblandade dem i sina verser, damerna beskte i karosser de nyanlagda museerna, de frnma och konungarne hllo sig egna laboratorier och tillbragte der en del af sina lediga stunder. Det frekommer ej blott s vanliga iakttagelser som denna: Nr vattnet uppt klifver, Frndradt uti vind af solen, som det drifver Till luftens medelrum, och der af klden se'n Frndras uti sn och hvitan hagelsten, S faller det af tyngd full ter ner p jorden, Blir vatten liksom frr, utan andra, som allenast kunnat inhemtas ur ett kemiskt eller alkemiskt laboratorium: Lgg i qvicksilfver tenn ell' bly, Det synes samma malmer fly; Jern, koppar, stl, allt likas, De flyta deri ofvanp. Men guldets gulhet och dess kropp Svljs af qvicksilfret alldel's opp Och tas emot med yppigt skt', Der alla andra ofvan flt'.-- Bly har sin minie[4], tenn arsnik, koppar grnan, Och jernet har sin rost, ja, sjelfva silfver sknan Frtrs af dess lazur; guldmalmen hlles ren, Men har p mnga stt, s vl som annat, men.-- Blir icke bly till nikt och blyhvitt, tenn till aska? Rost ter jern och stl, som kallas Mars den raska. Kan icke tartar guld frvnda uti rk? Hvar koppar ligger, finns dess grna der? Ej sk! Hur mngen har Mercur i konsten fvervunnit, Som tnkt att bja fast hans qvickhet? Men frsvunnit r deras mynt och han, ty deras rika hopp Lik vingfota Mercur i skorsten flugit opp. Af silfver blifver falsk lazur, som andra kalla Ultramarinbl frg. Hr ser man tydligt, huru alkemin p hans tid nnu hll p att grundlgga kemin. Med denna var d fven medicinen nra frbunden, och kemister och apotekare hade ofta samma yrke. Skalden knner till kryddorna:--i himmelen Ej luftar[5] luften der som vor' hon parfumera' Med musc ell' ock civet, jasmin och hvad man mera Hr brukar: benzon ell' storax, calamit Och hvad Arabien elj'st snder till oss hit. Han knner vidare till de tre hufvudmedikamenten, ssom man d antog dem. Ingenting kan hjelpa mot dden, sger han, Ej ngon Panac, Theriac och Mithridat, L'or-vie-estant[6] och all aptekens hlsomat, Ej ngot dricklikt guld, som elj'st s hgt bermmes, Ej Trismegisti sten, hvarom skenvislikt[7] dmmes Af mngen kloklik tok, den aldrig annat var n ssom Gyges' sten, den han i ringen bar; Osynlig menar jag. Han har lst astrologernas bcker; han vet, att, nr Mars r satt tvrt emot solen, och Jupiter ej kan undg Saturnus, det anses betyda att man d fdes till olycka, med flera andra dylika funderingar, men utbrister strax derp: O, mer n tokot folk, som vet hvad ingen vet! Man ser tminstone, att han ej var bengen fr vidskepelse inom alla dessa d mrka vetenskaper. Det r troligt, att han redan i Upsala begynt sina kemiska studier, hvilka han i utlandet, kanske mest i Holland, utbildat. Men de frmmande sprken, hvaruti han visar s stor frdighet, kunde vl ej universitetet hafva meddelat honom; der funnos visserligen en spansk och en italiensk sprkmstare p stat, men de nya sprken ansgos ej lika behfliga som de klassiska. Det var senare just han, som, hemkommen frn sina resor, fick undervisa studenterna i tyska, franska, engelska, italienska, hollndska. Emellertid finna vi, att Lars Johansson ej vistats i Upsala utan resultat; men att rtta sig efter bestmda freskrifter, behagade ej hans fverdrifvet sjelfstndiga sjl. Tiden frgick, och han blef aldrig mera n student. Dermed hade han nstan stngt fr sig mjligheten af befordran i statens tjenst. Den, som underhll honom vid universitetet, var Karl Gustaf Wrangel, som tyckes p ett hgsinnadt stt hafva srjt fr honom. Utom det lysande mcenatskap, som d allmnt utfvades af de store, bidrog vl fven hrtill, att morfadern och Wrangel varit krigskamrater. Den senare blef ju riksamiral, och de hade utan tvifvel nrmare sammantrffat under transporterna till Tyskland och det heta sjkriget mot Kristian IVs flottor. Den nnu ej till Strusshjelm adlade hade nog beundrat Wrangels ddsfrakt, d han i Kielerhamnen, der den svenska flottan lg instngd af den danska, lt ro sig fram till amiralskeppet under ett sdant kulregn, att af tjugufem man p bten fjorton stupade; och Wrangel sin sida hade nog lrt sig vrdera den djerfve uppkomlingen. Sannolikt satte samma mktiga beskydd Lars Johansson i stnd till att efter tidens sed fullborda sin uppfostran och sina studier genom en lngre tids peregrination; ja, Wieselgren antager, att Wrangel ej tvekat att utsnda honom som sllskap t sin unge, frhoppningsfulle son Karl Filip, hvilken sedan stannade i London hos svenska sndebudet, grefve Dohna, men der bort rycktes i frtid 1668 och den 14. december 1670 begrofs i Skoklosters kyrka. Denna frmodan vinner i sannolikhet genom den varma grafsng p tyska, som skalden d egnade den hdangngne, der han mrkligt nog undertecknar sig _Adelfino der klagende_. Sjelf uppgifver han sig hafva beskt England, Frankrike och Italien; att han fven varit i Holland r vl tydligt redan af den bearbetning af ett Cats' arbete, som r den enda i sitt slag af hans skrifter; och att han varit hemmastadd i Tyskland framgr af, att han r sprket fullt mktig som en infding, ja, uttrycker sig ledigare p tysk n p svensk vers. Det r ej troligt, att Lars Johansson ograduerad kunnat uppehlla sig fr lnge i Upsala. Med ledning af ngra fakta vga vi d ett antagande, som fyller luckan inom denna del af hans biografi. Om vren 1666 stod fltmarskalk Dohna med ngra regementen i Bremen, frdig att inbryta i Holstein. Nsta rs sommar och hst tillbragte han i Holland fr att p sin regerings vgnar medla fred mellan England och Generalstaterna. I januari 1668 afreste han som sndebud till London och frde d sannolikt med sig den unge Wrangel, hvilken dermed slutade sina utlnska uppfostringsresor. Dylika frder brukade vanligen rcka trenne r. Har d Lars Johansson vistats i Tyskland som en slags ledare fr riksmarskens son under ren 1662--1664, under hvilken tid denne uppehll sig p andra sidan stersjn, sysselsatt med att stlla der varande svenska krigsmakt p stridsduglig fot och insnda promemorier till rdet om frbund med England och krig p utlnsk botten under hvad frevndning som helst? r 1665 skulle han med Karl Filip hafva antrdt resorna, medfljt denne fver Holland till England och derifrn fverseglat till fderneslandet. Hsten 1668 r han hemma, ssom kan ses af hans gratulationssng till en Lilienhoff vid hans adlande, som skedde den 19. september detta r. tskilliga smrre omstndigheter tala likaledes fr detta antagande. I s fall har han vid tjugutv rs lder lemnat det gamla Sverige. Vi kunna omtala en episod frn denna resas brjan. Krleken hade redan klappat p hans skalde- och ynglingahjerta. Det skepp, hvarmed han utreste, tvangs af stark motvind att kasta ankar i skrgrden vid Landsort. Hr gick han nu och tnkte p fosterlandet, som i afskedets stund blef honom dubbelt krare, men framfr allt p sin flicka och den ljufva frbindelse, hvart han mst sga farvl. Regnet fll ned i strmmar och utplnade hennes namn, som han ritade i sanden. Allt detta jemte vgornas eviga brus stmmer hans lyra till ett synnerligen rent och varmt vemod. Huru skn klingar ej denna af krlek inspirerade sng, kanske hans innerligaste: Farvl, min vn, min sjl, mitt lif, min kra, Min fordna gontrst, min lust och ra! Farvl, mitt hjertas barn och bsta vn! I fall att himmeln helsan min behagar, Frtrstar jag, att han min resa lagar Snart hit igen. Jag sitter nu beklmd af drfve[8] tankar, Min lngtan och mitt hopp fr tross och ankar, Ty vderguden blser strngt emot Med mkan af den sorgen som mig srar, Och himmeln fller, lika som jag, trar, Sjuk af min sot. Jag skrifver hr ditt namn i vta sanden I Ekelsvik vid Nereus-salta stranden, Och fast det skjtt[9] af vdret mst' frg, Skall det likvl uti ett stadigt minne Och i min sjl liksom uti mitt sinne Samt hjerta st. Ack, denna kyska krlek bortjagades vl snart ur den knappt manbare ynglingens sjl vid det nya och fria lif, som nu ppnade sig fr honom. Af hans tyska visor framgr det, att han fven egt utlndska mhetsfrbindelser. Lars Johansson var i sanning ingen pedant, som aldrig erfarit knslans eld, utan en skaldenatur. Men, dess vrre, liknade han ej heller de flitiga svenska unga mn, hvarom vi lsa, att de under sin peregrination drjde vid de tyska smstadsuniversiteten, responderade och disputerade der till professorernas frvning samt tervnde hem, sedan de afslagit lysande anbud af utlandet, med lrda diplomer och smickrande helsningsverser bde p latin och andra sprk. Vi ega visserligen inga underrttelser om Lars Johanssons utrikes den, men endast den omstndigheten, att han oaktadt sina anlag och kunskaper hemkom utan ngon lrd utmrkelse att beropa, leder oss till den slutsatsen, att han fredragit det verkliga lifvets buller framfr den stilla lrdomssalen. Tiden var ocks hgst upprrd. Det var ej tjugo r, sedan det trettioriga kriget, knappt fem, sedan Karl Gustafs vapenbragder satte Europa i spnning. Den unge svensken hrde under resan talas om krigsutbrott mellan England och Holland, att hans fosterland ifrigt underhandlade samt utrustade hrar i Tyskland, att riksmarsken Wrangel var ter fverkommen och tnkte brandskatta Lneburg samt fverfalla Bremen, att de tyska staterna allvarsamt beredde sig p krig. Och frstod han--hvilket endast f p hans tid frstodo--att i antikens hemland lta dennas lugnande och gedigna inflytelse uppfostra hans stetiska sinne, eller mottog mhnda ej snarare hans otyglade sjl ngra intryck af det Italien, hvars utsvfningar redan frstrt Guido Renis snille och inspirerade Caravaggios taflor? fverkommen till London, trffades han af hela inflytandet af en Karl IIs och Buckinghams sedeslsa hof, hvars vanarter trngt ned till alla samhllslager; en Sedley, Davenant, Etheredge voro d p modet, och hela verlden sprang att hra slippriga komedier och appldera lttfrdiga teatertrupper. Hvilken skilnad mellan dessa den stora stadens dramatiska frestllningar och de tarfliga sederna der hemma! Det r ej underligt, att en sdan natur som Johanssons drogs ditt. Vi f ej glmma att en dylik omgifning hjelpt stora skalder ssom Molire och Shakspeare till en mngsidigare och frdomsfriare lifsuppfattning; men i betraktande af det frakt, som den tidens hederliga personer buro till de dramatiska konstnrerna, och som snart gjorde att dessa frtjenade det, innebar umgnget med dem en ej ringa fara. Palmskld upplyser ocks, att Johansson var af ett liderligt och flyktigt sinne och inlt sig med komedianter och annat pack. Det var dvarande svenskars tanke. Vi kunna nu bttre uppfatta hans poetiska frkrlek och le fven t denna allsmktiga opinions ensidighet; men med skaldens hftighet och hnsynslsa sjelfstndighet, huru mycket mste ej hans karakter frlora p denna brytning med hela samhllet! Emellertid har han ej frsummat att under resan rikta sina kunskaper efter sin hg; han frvrfvade stor ledighet i att uttrycka sig p frmmande tungoml, latin, tyska, engelska, franska, italienska, hollndska; och Lars Johansson intager sin jembrdiga plats bland de lrda svenske mn, hvilkas kunskaper och sprkskicklighet strckte sig lika vidt som fderneslandets politiska inflytande och vapenra. Som frut r sagdt, var han hemkommen hsten 1668, och han kallar sig i ett d skrifvet brllopsqvde fr _Asthold skaldkr den olycklige_[10], hvilket vl skall betyda ngon otur i en krleksaffr. Hr r stllet, att yttra ngra ord om den beryktade frbindelsen med Magdalena Sjblad. P Skokloster hnga tv portrtt bredvid hvarandra, som af frevisaren framstllas och i katalogen upptagits som de bda lskandes; hon strlande och fager i tidens prktiga adelskostym; han med gulbleka kinder, hemska svarta gon, eklfsblad p hjessan och i det hela utvisande lefnadstrtthet. Man har terfunnit alla handlingarna i det ml, der fadern, vlborne Olof Sjblad, anklagat sin dotters vanbrdige frfrare, studenten Lars Johansson; man har hradsrttens frfrgan, Gta hofrtts vlmenande yttrande och kongl. maj:ts slutliga resolution. Dertill kommer, att tiden ngot s nr fverensstmmer (1666-1668), att man i de sorgsna krleksvisorna om en Margaris, Iris eller Belikinne trott sig finna anspelningar hrp, och slutligen det romantiska i sjelfva saken. Ty kunde det fs ngon mera passande frklaring p den olycklige skaldens lefnadsbana? En ofrlse poet vinner en adlig flickas hjerta--hemliga och ensliga promenader kring den vackra sjn snens strnder--en liten dotter fdes--den frolmpade fadern offrar sitt barns rykte fr sitt brdshgmod och raseri samt offentliggr allt--han vidhller hrdnackadt sin anklagelse, ehuru bde lskaren och dennes alla anhriga bjuda hederlig frsoning genom ktenskap,--tidens frdomsfulla lagar riktade mot en nnu omogen, men i utveckling stadd skaldegenius,--domen p tv rs landsflykt--de bda lskandes frtviflan--slutligen, p samma gng som Magdalena frsvinner ur historien, kanske gift med en annan, Lucidors frlorade tro p verlden och sjelffrstring--! Ej under att denna frbindelse blifvit en trosartikel. Olyckligtvis r det nu genom Ahlqvists efterforskningar skert, att Lars Johansson, skalden, ej haft det minsta att skaffa med ngon af tten Sjblad, utan att frgan rr den stgtastudent Humerus, om hvars frvexling med sin namne vi ofvanfre talat. De bda portrtten p Sko hafva ftt falskt signalement, troligen uppkommet deraf, att man gissat sig till Karl Gustaf Wrangels forne skyddsling i den oknda duken p hans slott. Men dels fver ens stmmer ej detta hemskt hemlighetsfulla ansigte det ringaste med det, visserligen om lifvets omissknliga hrjningar vittnande, konterfej med blottad fverkropp p Gripsholm, som af traditionen anses beteckna Lucidor, och hvilket i Schldstrms monografi poetiserats till en ungdomligare bild; dels har han p Sko den medborgerliga eklfskransen i stllet fr den poetiska lagern kring sitt hufvud, hvad som r snrrtt stridande mot hans personlighet. Konstknnare tro sig i taflan p Sko finna en kopia frn ngon hollnsk mlning. Det faller nu af sig sjelft, att fven tanken p Magdalenas portrtt mste fvergifvas, och att originalen till Margaris och de andra poetiska namnen tyvrr aldrig skola upptckas. Hela den intressanta, men i hvarje detalj osanna historien visar sig vara grundad p Palmsklds, af honom sjelf som lsligt erknda, frmodande, att denne Lars Johansson lrer visst varit vr namnkunnige svenske poet Lucidor. Vi tro att ndringen af hans lefnadsbana, s ofullgngen den nu blef, ej betingades af ngot olyckligt krleksfrhllande, helst som hans flyktiga natur strider hremot, utan af andra, i sin art romantiska skl, hvartill vi sedan skola terkomma. Dermed pst vi naturligtvis icke, att Lars Johansson ej varit lskad eller saknat de krleksaffrer, som han besjungit i sina snger. Han skulle vl d vara den ende moderne skald, som ej haft sdana. Tvrt om, han har skrifvit visor, som frrda mera innerlighet eller lskvrd skalkaktighet n man af hans lefnad kunde vnta. Alla hans erotiska dikter, om ocks namnen, enligt tidens sed att med grannare poetiska ord beteckna de besjungna, ro tillskapade, hnvisa tydligt p verkliga hndelser; de ro i ordets egentligaste mening tillfllighetsdikter. Hans gldande sjl trngde lika mycket till verklighet som till fantasibilder. Han var ej van att sitta hemma och uppteckna drmmar om krlek; han plockade lifvets rosor. Palmskld angifver som motiv fr sin frmodan om frken Sjblad en erinring af en major Prytz, att Lucidor fven vid denna tid haft en labyrint fr sin amour skull. Mnga af hans krleksvisor ro nu frlorade, bland andra en som brjar Mitt hjerta vill i tusen stycken spricka; men hvad som r qvar, visar tillrckligt hans dyrkan af Amor. I sitt lngsta poem, Om en ms pligt, skrifver han som en god fruntimmersknnare. Vi skola upprkna ngra af hans flammor. Den, fr hvilken han hetast brunnit, heter Margareta. Han kallar henne i en gldande krlekssng Margaris, min sjls behag, andra jag. r det samma person som fick det artiga, nstan p concettimanr affattade bindbrefvet[11] p margaretadagen under rets vackraste tid? Han kan ej gifva henne ngot smycke att binda kring armen, i stllet fr hon hans hjerta och sng. Slutet fverraskar med en stor frplumpning, som daga lgger, hvad slags qvickhet man d kunde tillta sig mot damerna. n en gng frekommer Margareta p ett frtroligt stt. En vninna fr af honom en liten visa, som hon begrt: Men du mste kunna tiga, Att jag t dig ngon gjort. Sg fr ingen annan piga, Ty det blifver snarlig sport. _Magga_ lilla m det veta, Hon gr ej dermed i skall. Vill dig ngon ann' utleta, Sg: du tok, drag fan i vall! En annan r Fillis, som ville bli hans hustru, men det vore d ej vrdt att tnka p:-- Det r, Fillis, sant -- -- -- -- -- -- Att du mig begrat S hgt som jag dig, men Ej fria jag m, Men fri vill jag vara. Lt andra fortg, Som hustru vill f. Jag lter dem fara Allt uti en skara Att resa i frid, Till rida sig laga Med kappa och kraga Och hornen bredvid. Jag blifver benjd (Fast andra behaga) Ej njuta den frjd. Vid ett annat tillflle r det han, som r den frskjutne; hans lskade, Belikinne, synes hafva varit af hg brd, hafva uppmuntrat och sedan frsmtt honom:-- Men godtron r bedragen, Ty jag tnkt' ej om, Nr som jag frst, betagen, I din vnskap kom, Att olikt stnd och tid, Trots id, Kund' ndra mngens tankar; dock trstar jag derved: Du brt, ej jag, vr ed. En lskarinna, kanske den en annan gng besjungna Bellinde, saknar det poetiska grannltsnamnet, men episoden r desto ptagligare. Han hade frgtt sig mot henne genom sin vanliga lsmunthet:-- Sei doch nicht so ergrimmt, mein Kind! Ein Wort ist ja kein Pfeil, nur bloss ein Wind. -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- Es war so bs ja nicht gemeint, Ob's gleich vor deinen Augen bse scheint. -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- Hat mein vermessner Mund gefehlt, So soll mein Mund zur Strafe ungezhlt Dein schnes Lippen-paar, Das ich erwht Zu meinem Buss-Altar, Bekssen tausendmal. Und fehl' ich eins, so kss' ich sonder Zahl. Weg denn Zorn und Verdruss! Das sei auf meine Buss' Der erste Kuss. I likhet med dessa muntra verser finnas flera andra p tyska. Men nu ro de nyss citerade fven fversatta p svenska (s framt den ledigare rytmen berttigar oss att antaga det frmmande sprket som original), hvilket tyckes hnvisa p ett i fderneslandet bosatt fruntimmer. Under den period, d det svenska vldet inbegrep mnga utlnska besittningar och hade s stort europeiskt inflytande, ljdo frmmande sprk vl lika ofta i de stockholmska sllskapskretsarne som de skrefvos i styrelsens kanslier. I synnerhet bodde mnga tyska familjer i staden.--Slutligen m vi nmna en visa till Lisette. En grym tartar har fr hennes ftter nedlagt sitt pilkoger, alla skynda att helsa henne, sjelfva himlen har nu s lnge sregnat p jorden af afundsjuka att ej f taga henne upp till sig. Kan ngon dyrka dig tillrckligt, skmtar skalden, Sedan frn s fjerran lnder Den s stolta Persian Kom att kyssa dina hnder, Tartarn ock frn Astrakan. Stycket hann ej skrifvas till slut. Det r ptagligen en maskrad vr- eller hst-tiden, der tskilliga kostymer frn frmmande land frekommo, och der det fanns en balens drottning. Det dvarande Stockholm, som saknade mode- och resebeskrifningar, behfde derfre ej fantisera ihop en utlndsk drgt; man kunde se den p gatan. Ty sommaren 1666 uppehllo sig hr utskickade frn furst Lubomirski i Polen, hvaribland sannolikt funnos tartarer. Det lg sledes nra till hands att eftert maskera sig till en sdan.--S se vi Lucidor skmta eller sucka bland unga flickor. Nr vi dertill besinna att hans poesi understddes af rstresurser--han brukade sjelf sjunga sina visor, och flera af dem ro s sngbara, att de ej kunna fullt uppskattas utan ackompanjemang--och att han frstod att skapa egna melodier, kanske fven fredraga dem p fiol eller annat instrument, kunna vi ej tvifla p, att han varit angenm fr fruntimmerna, fven om den romantiska historien om Magdalena mste fvergifvas. Men nd har han knappt i lngden kunnat bibehlla sig i deras ynnest och sllskap; och hr trffa vi en svag sida af hans lefnadsstt. Hans umgngeston smakade fr mycket af vrdshuslifvet, och hans dristighet lt detta allt fr vl mrkas fr att ett hgbildadt hem skulle velat ppna fr honom sin drr. Han r medveten derom och uttalar detta en gng naivt nog: jag har en stor trut, och om man mig hfvisk finner, s r det rtt en slump; men han brydde sig icke om att rtta sig. Derfre har han knt qvinnan genom de poetiska fiktionernas och det flyktiga gatulifvets synglas; och slunda kom han att sakna den tyngdpunkt, som aktningen fr henne gifver, d han hejdlst kastade sig ut i lifvet. Att dmma af hans poemer, har Lars Johansson den nrmaste tiden efter hemkomsten omvexlande uppehllit sig i Upsala och Stockholm, begagnande sig hr hemma af de kunskaper och det anseende, som han genom sin vistelse i utlandet vunnit. Man vntade af honom mycket, ty han ansgs vara i nstan alla konster och vetenskaper vl frfaren. Han kunde dela sin tid mellan de lrda sysselsttningarna i Upsala och verldslifvet i Stockholm. Vid universitetet vistades han tminstone i brjan af 1669, der han undervisade studenterna i sprk och som en annan professor hade tillstnd att intimera. Det r fven vid denna tidpunkt, som hans poetiska kallelse tyckes hafva blifvit klar fr honom sjelf. Han antog nu det vackra namnet _Lucidor_ (af Lucis och [Greek: dron] [12]), frsta gngen anvndt i ett qvde af den 8. december 1668, hvarigenom han enligt tidehvarfvets sed ppet betecknade sig som en musernas tjenare. Han kallas ock Lucidor vid sin bosttning i hufvudstaden. Det r troligtvis under dessa, jemfrelsevis lyckliga r, nr frhoppningarna om honom ej hunnit frblekna, som han skrifvit de flesta af sina mma eller muntra visor, kanske ocks ngra af de andliga dikterna. Det r ett rent skaldskap, uteslutande hemtadt ur hans egen inspiration. Deremot ro brllops- och begrafningsrimmen frre och hafva tillkommit af tillgifvenhet eller bekantskap. S besjunger han p latinsk hexameter riksrdet och generalen Frbus' enka, som dog den 22. september 1668. Denna dam, fdd Boje, var Ebba Brahes ungdomsvninna, skref flera andliga psalmer, understdde vittra idrotter och var sjelf vitter. Ocks kallar skalden sig hr _Laurinus den sorgbundne_. Med slgten har han kort derp sttt i berring: Tre frnmligare begrafningar i hufvudstaden i december mnad f dagar efter hvarandra firar han p glnsande tyska. Hr heter han _Lucidor der mitleidende_ eller _Celinus der betrbte_. En af sngerna skrefs t en vn, ljtnant Storm, till hvilken vi en gng skola terkomma, och br till underskrift _Triton Sturmmuth_. I Upsala visade han fr sista gngen sin lrdom och skaldedra under hgsommaren ret derp, nr han p latinsk hexameter, franska, italienska, engelska, hollndska, tyska och p slutet konstfulla svenska verser blomsterstrdde en liten gosses graf, till hvars redan aflidne fader, teologie doktorn och professoren Edenius, han sttt i frbindelse. Hr skrifver han sig med initialer L. I. S. S. H. A. S. V., det r Laurentius JohansSon, scientiarum humanarum artiumque studiosus Upsaliensis. Emellertid fann han sig ssom ograduerad ej ega ngon framtid vid universitet och fattade nu det desdigra beslutet att fr bestndigt fverflytta till Stockholm och der utfra sitt ideal, det fria poetiska lifvet. Hittills hafva vi ej kunnat flja honom s noga, men under vistelsen i hufvudstaden blir han mera bekant, och kllorna om honom flda rikare. Midt under den vackraste hgsommaren, den 28. juli 1669, anlnde Lucidor till Stockholm. Detta r i hg koms lnge fr sin srdeles vackra vderlek. Vikar och sund stodo i sin sknaste fgring. Hela staden var i rrelse, och prktiga frberedelser gjordes till morgondagens stora hgtidlighet, ty Englands sndebud, lord Howard, earl of Carlyle, med hvilken makt Sverige nu efter Tripelalliansens afslutande stod i frtrolig berring, skulle sl den fjortonrige konungen till strumpebandsriddare. Detta vckte sdant uppseende, att en srskild medalj slogs derfver. Lucidor uppskte genast hufvudstadens lrda kotterier. I spetsen fr dem glnste den frejdade Stjernhjelm, som nyss hade utgifvit Musae Suethizantes, det r Snggudinnor, nu frst lrande dikta och spela p svenska, och som nu hade mycket att syssla med det nybildade antiqvitetskollegium, der han sjelf var preses, och hvilket--enligt en kammarherres bref, bestmdt fr Rudbeck, Stjernhjelm och andre vurmar--erhll kunglig instruktion 1668. Det skulle egentligen sitta i Upsala, men blef en verklig hrd fven fr hufvudstadens vetenskapsmn. Der voro anstlda Columbus, hvilken vistats som informator i presidentens i kammarrevisionen Blixenkronas hus, men nu ssom Stjernhjelms lrjunge blifvit af honom anstld som kanslist, studenten Johan Bergh m. fl., med hvilka Lucidor umgicks. Hvarfre skte han ej ngon befattning eller tminstone sysselsttning der? Han beskte dock skaldekungen flera gnger i hans hus nedom Brunkeberg och diskurerade med honom ifrigt, ja, han till och med vann hans deltagande. Om Lucidor icke begagnat ett sdant tillflle, r detta den strsta frsummelsen i hans lif, ty hans framtid berodde p, om han lyckades f fast fot i samhllet. Kanske egde ej heller kollegiet ngon plats qvar att bestta. Emellertid hade skalden sin oinskrnkta frihet orubbad och fick lra sig att lefva fr dagen. Han skte frtjena sitt uppehlle genom begagnande af sina stora sprkkunskaper. S veta vi, att han betjente en kapten Frbus med translaterande uti dennes rttegngssaker, och att ofvannmde Bergh till-litade honom i det italienska sprket. Men fven hans pegasus mste sttas i galopp. Han skref p tyska vid hofmarskalken Ltzows begrafning; han uppvaktade lord Howard vid dennes afresa med en sttlig engelsk parentation, hvarp han vl skrdade en vacker penning; han begagnade sig af brderna Gyllenstjernas nstan samtidigt intrffade brllop fr att hopstta tvenne brllopsrim p svenska alexandriner, undertecknade _Lucidor den olycklige_ i hgsta hast. Det ena, som inlemnades af en tysk student, vid namn Prilwitz, inbragte honom tio riksdaler i karoliner, men det andra, som kom ngra mnader senare och framrcktes af Bergh, hade helt olika fljder. Det r det bekanta Giljareqval upp den hgvlborne herres, herr Konrad Gyllenstjernas och hgvlborna frkens Kristina Ulfsparres hgst lyckoslla brudlftesdag, continueradt af Lucidor den olycklige den 18. november anno 1669. Vi ega det lyckligtvis qvar i sin helhet, och handlingarna i den rttegng, som det uppvckte, terfunnos fr fyra r sedan bland dammet p Stockholms rdhusvind[13], s att vi kunna bilda oss ett detaljeradt omdme i mlet. Om man genomlser detta poem och beaktar, huru vidt olika och ofrbehllsammare den tidens sllskapston var emot vr, begriper man icke, hvari Lucidor felat. Det r sant, att ett och annat uttryck kunnat vara mera passande, och att tonen uti brjan p sina stllen r litet r. Men de, som velat finna det brottsligt, hafva allt fr mycket ltit leda sig af dess stad komna frargelse och icke betraktat det i hela sitt sammanhang. Om hr frgerna ro mera mlande n i det giljareqval, som han frut inlemnat vid broderns hgtid, och som denne frikostigt belnade, kommer det sig af poesins starkare flykt, utan att man sprar det ringaste frsk att frolmpa. Stycket r i sjelfva verket ett af hans bsta, qvickt och frgrikt, och skulle nog hedra en mognare skald. Han tyckes deri vara pverkad af Stjernhjelm, med hvilken han ju ocks umgicks, och skildrar p samma lekande och satiriska stt som denne gjort i sitt Brllops besvrs ihgkommelse. Man vet visserligen ej, nr nmda Stjernhjelms dikt var frdig och frsta gngen kom ut i bokhandeln, men intet hindrar, att Lucidor ftt se den i manuskript hos frfattaren samt genast blifvit fattad af dess snillrikhet. Det r att beklaga, att han af fljderna afskrcktes frn att vidare skrifva i samma manr. Men hrom ett sammandrag af poemet! Han brjar med att hnvisa p Kristoffer Gyllenstjernas och frken Oxenstjernas vigsel, der han redan sjungit. Hr kommer jag igen, som frr har varit framme, Och vill i denna qvll fullflja giljeglamme', Som jag begynte sist. D hade han, naturligtvis i samma satiriska tonart, blott gjort frberedelser och mst stanna vid de giljareqval, som heta svartsjuka; nu brister honom tid ej mera, och han mnar utfra sitt mne. Kommer s en mlning af den svartsjuke: Hans vantro r s stor, Att han fr boleri frtnker jungfruns bror. Leksystern sjelf kan ej vl undfly hans misstankar. Stol, bnkar, sng och bord, allt hvad nr' henne vankar, Ja, hennes klder med samt allt hvad hon kan n, Det kastar han misslynt sin' afundsgon p. -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- r inte han ragal'n[14], som plgas af svartsot[15]? Sedan visar han, huru den stackars friaren mste upphja sin krastes behag till skyarna, bde dem som finnas och icke finnas, och gra detta med modets sirligaste fraseologi: Allt fgrings ros mst' han vl kunna p sin nagel Och kalla hennes hr, som strft lik mrretagel, Guldtrdar, silkeslent och Astrilds-vidjor. Se'n Mst' alla stjernors ljus och gyllne solens sken Frmrkas liksom moln fr hennes gons strlar, Fast hon droppgon har liksom tv dalkarlssklar. P hennes kinder mst' bd' ros och liljor gro, Fast kindbenen se ut liksom en skllad so. Mst' ej korall, rubin och skarlaksfrgen blekna Mot hennes lppars frg, lik' lskinn? Hvem kan rkna Allt tokot giljeqval? Dernst omtalas giljarens omak att visa sig fr sin lskarinna i ett s frdelaktigt yttre som mjligt. Att haga[16] jungfrun vl, mst' han ha giljeklder: Hrlufva[17], bfverhatt, derp en brokig fjder, Som han p hufv'et br och ligger tidt[18] p str; Se'n -la-mode-band, couleur de feu, ponceau[19] Samt andra frger mer, rynkskjortor, lingarrmar[20] Af cambrayduk, cotton och hvad hvar elj'st med hrmar Allt utlndskt lapperi. r icke det stor sorg, Nr som en fattig pilt ej sdant fr p borg Och likvl prunka vill? -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- Hvad kosta marknadsgfvor, Hvad bindbref, spela grnt[21]? Tidt r en giljar's hfvor Knappt, knappt fem fyrkar vrd, lel[22] mst' han spela kort; -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- Han mst' af hflighet ju lta jungfrun vinna.... Hvad kosta nyr, jul och slikt? -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- (Jag spelar, fast man ej vill hra sanningsgigan.) Den jungfruns ynn'st vill ha, han lage vl med pigan Och mute henne bra, s br hon brefven fram! Skull' posten ej ha ln, det vore nstan skam. Men trots allt detta fr han ofta bara kalfskinn (korgen) fr sitt besvr. S sg frfattaren en gng en olycklig lskare, som ville drnka sig, men vattnet var fr kallt. En annan hade nnu mrkvrdigare den. Han tnkte d af gift, men d han tog det i munnen, smakade det s illa, att han spottade ut det igen; derp grep han till repet, fr att hnga sig, men d kom han p den tanken, att han skulle dela samma ddsstt som tjufvarna och kastade bort det; slutligen satte han en tre alnars lng svrdsklinga mot sitt brst, men d blef han rdd att hon skulle springa i stycken och sade: 'Jag har ej slik igen'; Hngd' henne s sin kos och lefver allts n. Sist kommer i regelbundna strofer en vacker beskrifning p kta stndets lycka efter alla vedermdor; den brjar med samma ord som det frra giljareqvalet till brudgummens broder: O, sll, o, trefaldt sll den, som sig vl kan skilja Frn mdsamt trldoms ok, som andra kalla gilja! Sll r den, som en gng har lagt sitt segel ner Och frt i nskad hamn sin bt. Densamme ler t andras sorglig' suck och hfver ej mer rddas Fr bljor, vgor, vind och klippor, utan bddas I Astrilds svanblt'[23] dun och sofver utan sorg Uti sin kr'stas famn som Astrilds skra borg. O outtalig lust, o gamman obeskriflig, O obegriplig frjd, o gldje som otviflig, O fria Hymens band, o ljufva trldoms lag! Att skrifva mer om dig r pennan min fr svag. -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- Men dygdfullkomna fru'r, I himmelsskna frken, I ljufsta jungfrufolk, som dygd och sknhet ken! Jag lgger denna skrift som eder ring'ste trl Till edra ftter ner och bjuder s farvl. Hrtill r fogad en ntt gta p fransyska till damerna, p ett lngt mera hyfsadt sprk n eljest Lars Johansson r van att anvnda i sina gtor. Den handlar om kyssen: L'amour m'a engendr, les sujets de la terre Les plus beaux enfant dans une douce guerre. On ne me peut pas voir, ni sentir, ni toucher, Mais bien ouir, encor mieux l'on me peut gouter. -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- Je ne vis qu'un moment, car en naissant je meurs, Et n'ayant point de coeur, j'ai pour tombeau le coeur. -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- Pour mon enfantement mon corps n'est pas de l'air, Je tonne doucement passant comme un clair. Je ne saurais jamais tre donn personne, Sans que lui qui me prend en mme temps me donne. Les belles qui sauront cette nigme expliquer Auront leur plaisir mille et mille baisers. Vi se sledes, att med anledning af detta brllop ett sjelfstndigt poem hll p att utarbetas, och att det ur poetisk synpunkt var betydligt mera vrdt n de tio riksdaler, hvartill det frra uppskattades. Men annorlunda tyckte mottagaren. Kanske, om skalden hade njt sig med de vanliga betraktelser och smickrande fraser, som dussintalen af dtidens brllopsvisor innehllo, han skulle funnit mera nd fr landshfdingens smak. Nu skall efterverlden genom friherre Konrad Gyllenstjernas frfarande f svrt att tro annat n att frfattaren hr, som man sger, sttte p patrull. Vare sig att han varit s svartsjuk, eller hans brud s ful, eller han haft s mycket besvr att vinna henne, hvarp sngen skulle anses syfta; alltnog, den mktiga slgtens vrede uppflammade, den stackars poeten kastades i fngelse och stlldes till rtta fr pasquill. Det vill dock synas, som om Lucidor, sig ovetande, genom sin skrift berrt ett mtligt frhllande, en duell mellan brudgummen och en grefve Douglas, att minnet deraf genom verserna blifvit uppfriskadt, att man hviskat derom i brllopssalen, der den unge konungen, den regerande enkedrottningen, andra furstliga personer och hga herrar voro nrvarande, samt att pratet sedan gick ut fver staden, pstende bland annat, att poeten blifvit mutad till att skrifva. Man knner, huru strngt man d hll fast vid en familjs oantastade namn och rykte. Emellertid berras dessa tvistigheter med Douglas endast helt flyktigt, man r tydligen intresserad af att frtiga dem, och hela ransakningen erhller derigenom en ensidig och despotisk karakter. Man ser, att med dvarande samhllsfrhllanden en ringa student som Lucidor utan beskyddare ovilkorligen mste f ortt mot en s frnm adelsslgt. Dock fr oss stller sig saken, som inalles upptager ett tjugosex sidors protokoll, helt annorlunda, och den anklagade synes stndigt svara segerfullt p hvarje punkt. Man begriper ej, huru han kunnat fllas till ngot straff alls. Men hvad Wieselgrens gissning betrffar, att Douglas skulle hafva frmtt Lucidor genom rusets inflytande att hopstta poemet, r detta s obevisadt och osannolikt, att endast den frtjenstfulle granskarens vid hvarje tillflle framtrdande nykterhetsifver kan frklara densamma. Bref om saken hade ingtt frn kongl. maj:t till hofrtten, hvilken snde den till magistraten, och dymedelst kom den till kmnersrttens fregende prfning. Den 11. december 1669 instllde sig bda parterna infr Johan Bjugge, Hans Kohlmether och Henrik Mrman, som d sutto i rtten. Krandens ombud, hofauditren Samuel Croningh, klagade fver ett rerrigt, skamlst och groft pasquill, som hela vgen r uppfyldt af skamliga ord och meningar, och som man med srdeles behndighet ltit i brudhuset in praktisera och der utdela. Hans frsta frga till Johansson glde, om han var adelsman; hvarp denne stolt svarade: nej, utan s vida dygden angr. Det var genast ett upphfvande af jemvigten mellan parterna. Sedan beropade Croningh ett kungligt plakat mot pasquiller. Lucidor invnde, att han vl visste att alla pasquiller voro bde i konungariken och republiker strngt frbjudna, men han hade ej heller skrifvit en sdan; han redogjorde fr sin ankomst till Stockholm, fr sitt frsta giljareqval till krandens broder, samt huru det senare tillkommit; att han trffat friherrens kammartjenare i Kyrkbrinken eller Trngsund och af honom ftt veta dagen fr brllopet, och att studenten i Stjernhjelms hus, Bergh, fverlemnat poemet t en lakej, som gtt in med det i festsalen. Croningh anmrkte, att det var frsmdligt mot brudparet. Lucidor svarade, att han hafver aldrig tnkt ngon menniska med denna sin skrift frsmda och frarga, utan allenast sdant gjort till sin egen fning i det svenska sprket, sitt modersml. Detta lt den tiden icke som ngon tom undanflykt; men om han sagt, att orsaken till frfattandet varit en frhoppning om att f tio daler en gng till, hade han vl kommit sanningen nrmare. Croningh pstod, att meningen varit att ldera studio infamandi i synnerhet i s hga personers nrvaro. Lucidor svarade, att han ej tnkt ldera ngon, att han ej vetat af att de kungliga majestterna skulle komma dit, eller att hans skrift skulle blifva s illa upptagen och uttydd, frmenande sig ssom en poet hafva ngon licentiam och frihet. Croningh angrep nu Johansson i en lng, med latinsk juridik spckad harang, anklagade honom fr att hafva begagnat namnet Lucidor, frebrdde honom ofrskmda och illistiga uttryck, i det han som en grof kalumniant hafver ltit trycka pasquill, som fre detta aldrig varit hrdt, dermed han icke allenast min principal och dess fru, utan denna familia Gyllenstjernorna med sin grofva allusion mycket stor skymf tillfogat. Lucidor svarade, att hans frfattarenamn utgjorde ingen hnsyftning och vore af mnga poeter fre honom begagnadt, att han ej tnkt frsmda ngon menniska, derp han ville sin ed aflgga, utan allenast skt med sdana skrifter frkofra sitt moderssprk. Omsider frgade rtten honom, om ngon hade instigerat honom att skrifva; ingen menniska, hvarken hg eller lg, svarade Lucidor. Croningh slt dagens frhr med begran, att Lars Johansson mste plikta som en ofrskmd kalumniant och reskmmer. Den 13. december var mlet ter fre, och man ingick nu p enskildheterna. Croningh fstade sig i sitt klagoml in particulari vid, att hans principal och dess geml ej ftt deras rtta titlar. Lucidor invnde, att han ej visste s noga alla titlarna, att man i skrift till kungen blott brukade stta etc. etc. eftert, samt att den engelske ambassadren ej tagit samma sak illa upp. Croningh anmrkte allusionen med lux de or, och att Gyllenstjernornas namn blifvit i skriften insatt, dem till evig men. Lucidor bevisade, att han brukat sin signatur tillfrene, och pstod fortfarande, att han ej menat illa med Gyllenstjernorna. Croningh framkastade, att Lucidor i skriften talar om couleur de ponceau och de feu, sdana frgeband som herren uti 14 dagar tidt fre brllopet p sin kldedrgt dragit hafver. Lucidor frskrade sig aldrig hafva sett Gyllenstjerna eller tminstone knt igen honom, n mindre kunnat veta hvad frg han burit, derp han ville gra den strsta ed. Croningh pstod, att han pasquillerat ridderskapet och adeln medelst omnmnandet af hrlufvan, lingarrmarne och plymen p hatten. Man ser, att modet med peruken och den friga kostymen la Ludvig XIV. nnu var s nytt, att det ej trngt ned till medelklassen. Det var sannolikt ej utan spe som Lucidor derp svarade, att han skrifvit om en plym, som tidt ligger p str och ej str upp i vdret, hvad som intet till Gyllenstjerna och andra herrar kan appliceras. Croningh talade om en querell, som Gyllenstjerna skulle hafva haft. Lucidor frklarade, att han ej visste af ngon querell, ehuru vl han vet efter folks tal, hvem de misstnka fr att hafva bestuckit honom, hvilket vore osanning; dock skulle han nmna sina sagesmn, en tysk student Johan Schaffer, regementsqvartermstaren Erick Klangh och flera; det skulle hafva varit grefve Douglas som slagits med Gyllenstjerna. D Croningh infll, att efter herr Konrad seglat frbi och 'lagt sitt segel neder', s mste han tillfrene varit i sdant qval som Johansson beskrifver (hr var Croningh ofrsigtig nog att antyda orsaken till querellen), svarade Lucidor knipslugt a simili: att den som seglar Schyllam och Carybdin frbi, han kommer ju intet derp. Tyske studenten Prilwitz var framme som vittne och berttade om den frsta brllopsskriften och de tio dalerna, hvarefter han gjorde en rolig beskrifning p ett beramadt mte med Johansson. Han hade trffat honom p Skeppsbron och sagt honom, att det nu vore tid att skrifva igen; gick derefter till hans herberge, men vrdinnan svarade frst att han sof, sedan att han var sjuk, slutligen att han vill rka eder p Bron; hvilket intet skedde; andra dagen gick han ter till hans logemente och fick se honom igenom fnstret, men vrdinnan sade, att han ej var hemma, utan det var hennes gster, som Prilwitz hade sett genom fnstret; och som han trodde att Lars Johansson ville gra ngot allena, gick han bort och gjorde ock ngot fr sig. Tillfrgad af Croningh, hvarfre han s suspecte velat vara ensam, svarade den anklagade, att han intet var pkldd. Ransakningen slts med att Lucidor fretedde de skrifter, der han frst begagnat sin signatur och ej utsatt alla titlar, samt att kapten Frbus, densamme, som han bisttt vid translaterandet, bevittnade att Lucidor sagt sig vara olycklig, ssom misstnkt fr att hafva blifvit bestucken, samt att han villfarit hans begran att g upp till Konrad Gyllenstjerna och tala godt fr honom. Det var frgfves. Den olycklige fick sitta qvar i sitt fngelse. Pratet och sqvallret hade nu gtt ut fver staden genom hundratals munnar; kanske de kungliga personerna sjelfva, som varit med p brllopet, deltogo deri, tminstone kan man tro enkedrottningens karakter om ngot sdant. Landshfdingens vrede uppflammade n mera, och han tog ett steg, som mste hafva den anklagades fllande till fljd. Den 15. december kom han sjelf in i rtten, utropande, att han hller Johansson fr en kalumniant och retjuf, helst som han vetat af ngon handel, som mellan honom och grefve Douglas skall vara frelupen, begrandes att han, Lars Johansson, m p det hgsta blifva afstraffad. Fr frigt upptogs dagen med att afhra vittnen, som intet stort kunde meddela. Bergh fick beskrifva huru han lemnat rimmen till brudgummens page, men nekade sig hafva lst dem, frrn de presenterades. Croningh frgade, hvad som menades med slutallusionen p duellen. Johansson svarade, att han hrt bde utrikes och hr hemma, att fr ngra r sedan en person skjutit sig ihjl fr ett qvinfolks skull. Klangh nekade sig hafva nmt Douglas som bestickare. En viss Printz fick vittna, om han sagt till Johansson, att de illa tagit upp er skrift, men er kunna de ej stort skada, utan den lra de knipa, som hafver bestuckit eder o. s. v. Det framhlls, att kongl. boktryckaren Niklas Wankijf vid tryckningen icke heller sagt eller varnat den anklagade med ringaste ord. Croninghs slutpstende lydde, att Johansson m sjelf ansvara fr sin tro, att landshfdingen hlle gref Douglas suspect, att han uppehllit saken med att beropa sig p s mnga, som ej hafva ngot synnerligt att bertta, och att han mtte efter frtjenst blifva straffad. Hrmed var det kinkiga frhllandet med Douglas skjutet t sidan. Denne behfde ej ens instlla sig i rtten. Handlingarna i mlet remitterades till den rade magistraten, hvars dom utfll den 10. januari 1670. Skriften frikndes visserligen frn att vara pasquill, varandes sdant scriptum generale, alludens ad passiones et vitia hominum in communi, men icke till en eller annan person i synnerhet; dock, emedan Lars Johansson samma skrift emot kongl. maj:ts ordning och stadga obedin och med en ofullkomlig herr landshfdingens titel, som vid slika tillfllen hr i staden brukligt r, ltit publicera, hvilken ocks i ngra stycken befinnes vara frarglig, offendera honestos aures och bonos mores, gifvandes han slunda afundsmenniskom och illviljandom (hvem anar ej hr Douglas?) occasionem calumniandi och andra enfaldiga anledning till hvarjehanda misstankar och domar, som herr landshfdingens reputation icke tla kan eller br, och sdant allt p hans heders- och brllopsdag; ty prfvar rtten skligt, att Lars Johansson fr ofvanbemlte excesser, erkannerligen ob petulantiam, och att han icke frut betnkt hvad snack och tal, oro, frtret och harm en sdan dikt under s hga och frnmliga brudfolks namn uppvcka kunde, frutom det han med fngelse hafver pliktat, m hlla sig frn denna stadens societet och gemenskap p r och dag med frmaning att han emellertid anlgger sina gfvor, ingenium, studier och frfarenhet till Guds ra, sin nstas uppbyggelse och sin egen heders uppkomst och frkofring. Den hgttade Douglas gick fri, den stackars poeten var qvst. S mnga af de tryckta exemplaren, som kunde fverkommas, blefvo frstrda. Ja, nnu efter mnga r, och nr begge makarna redan voro dda, var slgtens vrede och tidens mtlighet s stor, att vid utgifvandet af Lucidors samlade skrifter hela arket B, som innehll detta giljareqval, reklamerades af en grefve Gyllenstjerna, och detta ark togs ur alla exemplar af boken och bars hem till honom, hvarefter hans grefvinna ej njde sig, frrn hon sjelf fick st och se upp huru en kammarbetjent kastade dem p elden. Man har derfre trott, att de f ark, som nu finnas qvar, antingen ro fr andra gngen upplagda eller snarare att de innehlla ett helt annat eller frndradt arbete med samma fverskrift; men det har nu blifvit dagalagdt att vi nnu ega qvar ngra exemplar af den gamla sngen, hvilka i hemlighet blifvit bibehllna och nu ro nedsmutsade af de mnga hnder, som handterat dem. Arket B har dock, enligt Klemmings anteckningar, i ngra f exemplar blifvit omtryckt 1707, men detta omtryck r nnu sllsyntare n originalen.--Var det frlikningsvilkor, berkning eller hgsinnad hmd, att, d Konrad Gyllenstjernas maka redan halftannat r derefter dog i barnsng, Lucidor under namn af _Philaretus der tugendliebende_ egnade hennes stoft ett lngre griftqvde p tyska, der ocks alla titlarne st utsatta? Sdant slut fick Lucidors debut i Stockholm. Han var bemrkt p ett helt olika stt n han vntat. Ngra dagar efter brllopet fick han vandra i fngelse och satt der in p det nya ret. En mktig adelsslgt skulle gra allt fr att skada honom. Ingen inflytelserik beskyddare hade visat sig. Den oundvikliga fattigdomens magra gestalt reste sig framfr honom. Han synes dock ej hafva tagit saken fr hrdt. Ty ur djupet af hans hkte hrdes den visa, som, ehuru den frst senare i blott tolf exemplar trycktes af hans ifrige beundrare, erkebiskop Erik Benzelius, dock genast gick ut fver hela landet som en folksng och bibehll sig p folkets lppar nstan till vra tider: Skulle jag srja, d vore jag tokot, Fast n det ginge mig aldrig s sltt. Lyckan min kan fulla synas g krokot,-- Vakta p tiden, hon lr full g rtt. All verlden lskar ju hvad som r brokot, Mngen mst' liva som ej ter skrtt[24]. Olyckan vexlar ju lika med lyckan, Allt, hvad begynsel har, ndas en gng. Drucken man hafver ej allestd's hickan. Lust fljer grten, grt ndas i sng. Den, som p sanningen pekar med stickan, Kan lel ltt falla frn sanningens spng. -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- Ty skall mitt blod och mod osorgsna vara; Lasse rds hvarken hat, afvund ell' tvng. Ingen trs gra mer n han kan svara. Rtt mst' trots ortten hafva sin gng. Fly med flit, hvem som kan, slik olycksfara! Fngsel gr lngsel, nr lyckan r vrng. Tnk, min vn, att man fr den skull mtt' liva Lustig, fast om det r mot ens behag. Lyckan hon vandlar sig, kan sllan blifva; Hvadan hon kom i gr, gr hon i dag. Ty har jag hoppet, I lr en gng skrifva Att I, olycklig, r lustig som jag. Lucidors senaste biograf, litteratren Schldstrm, har velat anse denna hrda fngenskap som brytningen i hans lif. Vi finna honom dock framgent vara anlitad af riksrd och andra betydande personer. Domen hntyder ej heller p ngon annan frbrytelse n obetnksamhet och ofrsynthet. Sjelf har han aldrig visat ngon mtlighet derfver eller ens drjt vid detta minne. Han synes ej hafva blifvit vidare frfljd af Gyllenstjernorna; tvrt om, en af dem bestlde senare en grafsng af honom. P samma stt har man frut tillagt historien om Magdalena Sjblad en afgrande betydelse i hans utveckling. Vi beknna, att vi, efter hvad skaldens flyktiga karakter gifver vid handen, ej kunna tro p ngon som helst brytning i hans lif. Orsakerna till hans fljande lefnadsbana hade redan brjat yppa sig s smningom, och lngt ifrn att taga sin tillflykt till ngot visst tidsmoment, tro vi att man ur inre och djupare, ur hela arten af hans verldsskdning framgende grunder br ska nyckeln till hans tragiska de. Emellertid var nu Lucidor p ett r frvisad frn hufvudstaden. Ocks hafva vi ingenting af hans lyra under denna tidrymd. Omjligt r att sga, hvarest eller hvarmed han uppehllit sig. Vistades han i Mariestad som bitrde t en landssekreter Simonsson, med hvars familj han eftert r nra bekant, eller fick han hjelp af Wrangel, kanske af rikskansleren-mcenaten, hvars hofpredikant, Carlberg, var hans gode vn och tog engelska lektioner af honom? Nyrsdagen 1671 uppvaktade han magistraten i Stockholm med en nyrsnskan, som vanligt p flera sprk, under namn af den _drplige skrifmstaren Johan Paul Hoffman_. P latinsk prosa (den enda prosa, som vi ega af honom) tilltalade han rttens ledamter: Jag hnger vid edert delmods altare denna lilla tafla, som ej r inhuggen i metall, utan endast prentad s godt min handskicklighet tilltit; jag hoppas att den skall blifva en af ert delmod vl upptagen, dock eder ovrdig sknk, om I blott besinnen att intet bttre kan gifvas n den skrifna bokstafven. Ty skrifkonsten har fr oss uppenbarat den Allrahgstes rdslag, verk och gerningar; den r minnets std, dygdens vltalare, evighetens minnesmrke; om man frstr den, upphfver man all lrdom och nedstrtar verlden i sin frsta okunnighets kaos. Meningen var vl att rekommendera sig till ngon tjenst, p samma gng han framlade en sprkkunskap, mktig en hufvudstads vidstrckta frbindelser. Han har ocks en tid innehaft en slags skrifvare- eller sekreteraresyssla. Derunder har han ej mycken ledighet fver till rimmeri. Han sjunger blott en gng villigst under namn af _Theophilander den ddlige och oddlige_ vid den vlborna jungfrun Elisabet Strijks graf. Ty hr r det en p sknhet, ungdom, samhllsstllning, frstnd och hjerta lika rikt begfvad flicka, hvars bortgng midt under lifvets och rets sommardagar hjer hans sprk till en nnu i dag mktigt verkande inspiration. Hans samtid beundrade allmnt denna sng. Men enligt vissa initialer frn brjan af 1672, J. P. A. & M. S. (Johansson, privatus artis et martis studiosus), har han ej ens ret till nda fresttt sin skrifvarebefattning, utan tergtt till sitt frra oskra privatlif, ja, nskat sig ut i krig. Hvad har d hndt? Har han s snart trttnat vid sin syssla, och hur har han blifvit af med den? Nu blifva brllops- och begrafningsrimmen allt ttare, slarfvigare och likgiltigare; man ser att han af nden drifvits att skrifva dem i hgsta hast och fr dagligt brd. Vi st vid den period, som enligt det allmnna frestllningssttet anger Lucidors frnedring. * * * * * I sanning hrda ro de omdmen, som samtid och efterverld flt om hans lif. Han skall hafva uppehllit sig nstan blott p kllare och jungfruhus. Gezelius sger, att han varit utan annan bestllning n att skrifva vers, lefva i hunger och d i elnde. Lidn yttrar, att han skref nstan allt p Anakreons sed inter pocula, och att sdana ex tempore framkastade verser genast lemnades utan den minsta berring af frfattarens granskning eller polering till pressen. Sondn talar om hans vldsamma, vilda, af inga regler bundna lif, kommer att tnka p Stjernhjelm i anseende till bdas antika seder att vara njda med litet och sig sjelfva nog; men dock hvilken skilnad, utbrister han: han r den senare olik till den grad, att man med begagnande af Platos bekanta uttryck om Diogenes[25] med all rtt kan kalla honom den rasande Stjernhjelm. Wieselgren pstr, att af den med goda qvaliteter frsedde ynglingen uppstod en frfallen student, som i Stockholm fdde sig ssom griftpoet och gratulant vid brllop och dylikt, samt att han str som ett ypperligt bevis p gr-an-teorins vrde. Till och med den milde Atterbom skrifver poet, vagabund, mrdad p en kllare och erknner att han egentligen mnade affrda honom helt kort. Men den bleka och blodiga ynglingavlnaden kan ej p nra hll betraktas utan att gripa hjertat med sllsam dragning. Det r ej under, att han slunda, frst af dem som genomgnat hans ovrdade dikter och sedan af hela hopen af eftersgare, blifvit betraktad som en frolyckad slle med det smsta umgnge, r och utsvfvande till sina seder, utfattig och sluskig till bostad och kldedrgt. Vi erknna, att fven vi hafva svrt att s skiljas frn hans bild, men af ett annat skl. Ty d han hos den store vitterhetstecknaren fretrdesvis uppvcker ett romantiskt intresse, ingifver han oss, som ej lngre ro beltna med romantikens obestmda fjerran, ett rent psykologiskt. Dessutom r sakens utredande fven fr fosterlandet af stor vigt, ty det gller ingenting mindre, n om en af de intressantaste personligheterna inom vr litteratur endast varit ett frfallet och dligt subjekt. Vi veta vl, att hvarje litteratur i sin fdslovnda eger sina mer eller mindre berttigade martyrer, hvilkas den ro lrorika fr kommande slgten och, der stora gfvor finnas, fven rrande fr hjertat. Lucidor ligger nu fr oss i sina skrifter. Vi skola sledes noga granska, ty det kan ju hnda att fregende granskningar varit oriktiga. Vi skola likaledes beakta den tid och de frhllanden, hvaruti han lefde. Men vi hra ej till dem, som endast ska rentv, lemnande skdaren en fadd bild af konstladt ljus och frminskade skuggor. Dertill tro vi fr fast p menniskoandens sjelftillrcklighet att fra sin egen talan. Den har flera vgar n dem, hvarp ett kallt omdme frmr flja den. Vi skola icke friknna, icke heller frdma, ty hvarken det ena eller det andra nedtrnger till sjlens grund; vi skola blott ska frst, fvertygade om att man p denna rtta medelvg bst hinner till det gemensamma mlet, sanningen. Frst mste vi anmrka, att i de ldsta uttalanden om Lucidor rder en htskhet i ordalagen, som uppvcker misstro till deras opartiskhet. Hela den litterra kritiken var fven inkrktad af presterna, som i intet tidehvarf hyst s ensidiga stndsfrdomar som just i detta. De frfljde en Matthi och Terserus; de ville vid universitetet frbjuda den kartesianska filosofin. Fr sin kraftfulla religiositet frbisgo de alldeles poesins sjelfstndiga rttigheter. S vida den ej stlde sig till didaktikens och religionens tjenst, var den en fverloppsgerning, om hvars oskadlighet det kunde vara tu tal. S uppstodo s mnga trkiga volymer af kyrklig poesi utan minsta gnista till inspiration, och deras mnster r sjelfva Spegel, som skref s frtrffliga psalmer, men genom sitt friga andliga rimkram bde bragt andra till smn och sjelf snarkat p den svenska parnassen. Huru skulle d, nr poetens yrke var misstnkt, Lucidors verldsskdning och lif bedmas af detta klerus, som ville hafva hela landets lrdom i sina hnder. Och en dylik sigt bibehll sig lnge. Den, som ej var annat n en skald, betraktades af ortodoxin med misstroende. I bsta fall njde man sig med, att om denna besynnerliga menniska utsprida en mngd anekdoter. Derefter lade hvar och en sin lilla kommentar till den ursprungliga historien. Huru mnga historier har man ej hrt om Bellman! P samma stt sger Lidn, som bedmer Lucidor mildt, att mnga rykten gingo om honom i svang, ngra rtt artiga, men ocks andra ljliga och rent af otroliga. Vi mste sledes noga sofra dessa misstnkta kllor. En annan ndvndighet blir, att rtt fatta sederna och tnkestten omkring honom. Fr att bedma en ovanligare menniska r det godt att gra sig bekant med olika tider. Ty dels behfva vi frst hans tid fr att frst omstndigheter i hans lif, som vr tid ej skulle riktigt uppfatta, dels hjelper oss vr egen tids lngre framtskridna odling att begripa honom i de drag, der hans tid ej kunde begripa honom. Vi skola betrakta Lucidors sak ur begge synpunkterna. Det omedelbaraste intrycket vid genomlsandet af Lucidors tillfllighetspoem r deras opassande sprk och ovrdade stil. Att de ro skrifna p medelklassens hvardagssprk och ej enligt ett konstnrligt manr, r icke ensamt nog att frklara det. Vi mste veta att tidens samtalston verkligen var sdan. Man lse blott hur en Runius, visserligen Lucidor underlgsen i sngargfva och karakter, behandlar fven allvarsamma mnen. Det heter t. ex. i ett griftqvde vid beskrifningen om en mottagning af Gud i himmelriket: En annan blef tillbaka sttt och upp nsan knppt. Han umgicks dock hela sitt lif i riksrdet grefve Strombergs hus. Sjelfva Stjernhjelm, som syntes p hofvet och konverserade med Kristina, har fverlemnat en den slipprigaste gta till alla vackra damer. Lucidor gr sammaledes till alla kysksinte och dygdlskande mr. Man begagnade gerna gtan fr att framkalla fruntimmernas gissning och rodnad. Atterbom sger hrom: Sllskapslifvets tnkestt lr den tiden varit, att, nr man var nogrknad med gerningarna, behfde man ej vara det s srdeles med orden, tminstone ej med poetens ord. Hvad det ovrdade sprket betrffar, mste vi besinna, att vi nu fr vra kritiska gon hafva stycken, som Lucidor kanske aldrig mnade fr efterverlden. S finnes ett, som han hoprafsade p en krog i besknkt och frsladt tillstnd:-- Men jag ber om tillgift, Ty pennan intet duger. Tron I't ej, ls min skrift Och sen, att jag ej ljuger! Hr bullrar Bacchus' folk, Och om I tron mig sann, S finnes mngen holk[26], Som rimlust stra kan. -- -- -- -- -- -- -- Jag tnkt att skrifva, hvad Hr hnder och r hnd', Att gra laget glad; Men hugen gr frvnd.... Den rike Mogul var Uti min penn' och tankar, Och hvad som Kina har. Men pennan kastar ankar, Frty mitt bleka blck Ej tal-likt flyter fram, Och tiden med har 'brck, Och jag sjelf rds fr bann. Etc. Icke kunde det vara hans mening, att ett dylikt snillefoster skulle lsas efter tv rhundraden. Och s har han troligtvis i hast skrifvit mnget stycke, som blott var berknadt fr tillfllet, men som nu qvarstr i samlingen. Huru mnga underhaltiga visor kunna ej fven stora frfattare i vra dagar hafva tillagat, men de frstras sedan de roat fr stunden. Och med huru stor frsigtighet och sorgfllighet granska de ej sina dikter, frrn de lemna dem t pressen och kritiken. Och likvl klagar man fver fr vidlyftiga upplagor af allmnt erknda skalder. Men p den tiden tryckte man genast hvarje tillfllighetsrim och utspridde det kring land och rike, glad fver att se det motspnstiga svenska sprket omformadt till ngorlunda rim och meter. Och sedermera uppsktes af en utgifvare efter frfattarens dd alla dessa lappar och fverlemnades ssom hans samlade skrifter t efterverlden. De utgjordes d till strsta delen af brllops- och begrafningsverser, hvaremot kristningar ej ansgos af den betydelse, att de kunde fordra en poetisk utsmyckning. Och dessa tillfllighetsdikter frekomma ej mera hos Lucidor n hos andra frfattare frn den tiden. Columbus, som skerligen hll mycket p en skalds vrde, har skrifvit sexton dylika, hans latinska verser till enskilda personer oberknade. Nu skulle det anses som en skam fr en verklig skald att frslsa sin talang p sdana stundens foster af fr honom likgiltig anledning, och som ej mindre skam fr en bildad person att gra sdana bestllningar, ty man har insett poesins vsen. Men d var den nnu en tjenarinna t andra intressen, och det fll aldrig hvarken riksrd eller enskilda in, att den unga skaldekonsten kunde frnedras och bringas p afvgar genom att fira deras gldje eller aflidna anhrigas vrde. Tvrt om frdes dessa alster genast till pressen och lstes med frvning och bifall af mnga, som hvarken knt eller vetat af de frevigade personerna. Dessutom mste vi besinna, hvilken omtligare betydelse ett brllop och en begrafning d hade mot nu. Det var nstan hela omvexlingen i det af sm frhllanden bundna lifvet. Allt skulle i evighet hafva frblifvit sig lika, om man ej egt brllopsgldjen inom slgterna och liktgen p gatorna. Hufvudstaden var ej heller d fr stor fr att ej hafva reda p frnmligare hndelser af dylik art och intressera sig derfr. Men mrkvrdigt frefaller det oss, att man hyste s ringa intresse fr publika saker. Hvart stnd sktte sina ligganden och brydde sig ej om de andras. Och Sverige var ej d inveckladt i ngra yttre jttefretag eller inre brytningar, som kunde bemktiga sig sinnena och stta lyrans strngar i rrelse. Frunderligt litet har ocks Lucidor, som fr hela medelklassens talan, sysselsatt sig med sin tids mrkbarare den. Han brukade dockt roligtvis genomgna de Ordinarii Post-Tijdender p tv qvartblad, som hvarje onsdag utkommo frn Meurers och Wankijfs tryckerier. Ja, sista ret af hans lif brjade Svenska Mercurius tv gnger i veckan, mndag och onsdag, tryckas hos Wankijf. Sommaren 1672 hade Ludvig XIVs armer, nda till 100,000 man starka, fversvmmat Holland. Det var en verldshndelse, som hotade att upphfva hela den gamla ordningen i Europa. I ett stycke, Den simmande postiljon, omtalar d Lucidor fr vnnerna i Falun, hvad han sett i avisorna eller gazetten, att, nr man i Frankrike vill ha en knekt eller ryttare, de skaka ner honom strax ur somliga trn, som slika frukter br, att i hvart hus i Utrecht ro fransoser[27], att man p Rheinstrmsgrnsen lagt 12,000 tyska mn, som all ond lust afvrja med piller utaf bly, att man i England gifver mest akt p flottan, att Danmark sitter stilla och ynkar att det gr somliga illa, att i Stockholm den ene gifter sig och den andre dr. P ett annat stlle nmnes, att de kanstpa om hvem r bst, polack eller turk, som d lgo i krig mot hvarandra. Intet ord om tilldragelserna hemma. Intet om Stjernhjelms dd den 22. april 1672, hvarigenom utsigterna fr den svenska litteraturen frndrades; intet om det tre veckors lnga gstabudet och lustlgret p Ladugrdsgrdet i augusti--september, hvilka vl beskdades af hufvudstadens alla innevnare; intet om riksdagen och den unge konungens tilltrde till regeringen den 18. december samma r; intet om hans eriksgata 1673; ingenting om trolldomsvsendet. S litet bekymrade man sig d om det offentliga lifvet. Censuren var strng. Vr tidningspress med sin granskning skulle hafva betraktats som ett oerhrdt politiskt brott. Men hvilken prakt och stt utvecklades ej i stllet vid en begrafning! Hvilken lng procession, hvilka sorgefanor och draperier, som kldde hela templet i svart, samt prydliga liktal i kyrkorna, dit tget alltid begaf sig! Klockorna ringde p en gng frn de sju frnmsta kyrkorna och utbredde sin glla sorgeton fver hela staden. En begrafning uppslukade en liten frmgenhet. Bibliotekarien Klemming har offentliggjort ett utgiftskonto frn vicepresidenten Gyllenankars jordfrd 1696, en man, som hvarken till brd eller embete var en bland de hgsta. Summan uppgr till 6,174 daler. Kostnaden och stten berknades noga efter rangen. Krigsrdet och preses i antiqvitetskollegium, Stjernhjelms lik fick st obegrafvet ofvan jord i fver tv r, tills medel hunno hopsamlas fr hans anstndiga begrafning. Sdana drjsml intrffade ofta; man balsamerade kroppen. Riksrd undskylde sig fr uteblifvande frn rdskammaren med, att de mste flja en meriterad man till grafven. En tvist om lederna i en likprocession bidrog till att framkalla den frsta rangordning i Sverige. En mans jordfrd var i sjelfva verket en slutmanifestation af hans hela lif och verksamhet i samhllet.--P samma stt hade d, nr umgngeslifvet var s litet utveckladt, och inga offentliga njen funnos att tillg, brllopen en lngt strre betydenhet n nu. De starka slgtbanden gjorde sitt till. En stor hop ungdom och ldre funno sig fr en gng tillsammans. Borden dignade af fat och stop; sedan gick man till danssalen och musikanterna. Den mktiga kyrkans ceremonier frhjde n ytterligare den tidens, nu lnge sedan frgtna frjder. Verser voro der lika ndvndiga, som de nu ro det fr brudtrnorna. Det ansgs ej ovrdigt en pindarisk lyra att nalkas dessa lysande hgtidligheter. Och den bestlde poeten tog utan skam emot det guld, som var sngarens ln. Ett annat bruk, som stter vra seder, var, att poeten ibland dmjukligen presenterade en skrift till ngon hg person och af honom emottog en uppmuntran och penninggfva. Nu, i vra jemlikhetens tider, skulle detta anses som att man utslppt snggudinnorna p tiggeri. Huru stora franska snillen hafva dock ej annorlunda uppvaktat Richelieu eller Ludvig! Ty det fanns ingen annan publik att vnda sig till. Medelklassen frstod ej att vrdera musernas fria lekar, och dlingens penningsknk var den tidens frfattararvode. Aristokratin stod d s hgt, att det fll ingen poet in att anse sig frolmpad af dess beskydd. Och det r en ej ringa frtjenst hos denna aristokrati, hvars karakter d var fullt vuxen dess ansprk, att hafva tagit den unga poesin i sin tjenst, tills den hann vxa till och g p egna ftter. Hvart tidehvarf har sina seder och hederssaker. Sextonhundratalets mtlighet, s stor p andra omrden, var ej riktad t det hllet. Om derfre ngon annan n de store ville hrma dem och belnade Lucidor fr ett framrckt poem, behfde han ej i sina samtidas gon blifva frringad af en dylik transaktion. Ltom oss nu fverg till hans skrifter. 22 brllopsqvden och 38 grafsnger ega vi inalles qvar efter honom. De ro fr alla slags personer i samhllet frn hgadeln till bondesonen, riksrd, generaler, amiraler, hgre och lgre embetsmn (kongl. maj:ts tromn och trotjenare), faktorer, handelsmn, handtverkare och deras qvinnor. De berra alla slags ldrar frn den orkeslse gubben till det fr tidigt bortryckta barnet. De skrefvos ej blott fr Stockholm och dess nrmaste landsbygd. P eget bevg eller p bestllning skickar han dem till Falun, Arboga, rebro, Norrkping, Mariestad, Jnkping. Flera af dem skrefvos till en och samma familj och af olika anledning, gldje eller sorg. S har den Gyllenstjernska tten ftt nda till fyra poem. Tv gnger blomsterstrr han mans och hustrus liktidiga graf. Han har besjungit samma personers brllop och dd. Syster och bror, far och son hafva ftt sin brllopslycknskan eller sitt griftqvde. Det ser ibland ut, som om en fregende frikostighet framkallat frfattarens uppvaktning vid ett senare tillflle. Ngon gng har han diktat fr en annans rkning. De namn, han dervid gifver sig, ro hgst omvexlande. Mest begagnar han sin poetiska signatur _Lucidor den olycklige_ (sexton gnger), dernst sitt eget namn _Lasse Johansson_ (tta gnger), dessa bda vid mer frnma eller hgtidliga tillfllen. Fr sina nrmare bekanta af lika samhllsstllning kallar han sig _vn_ (sju gnger). Enstaka frekomma andra efter omstndigheterna afpassade frfattarenamn, ssom _Clarimond den semperlustige_ och _Cupidos Geheimschreiber Amintor_, _Postmstaren eller hraren i Parnasso_, _Silvanus_, _En lapp_, _En jgare_, _Den som kunde bst lsa i brllopslaget_, _Den som skref, En medsrjande_ m. fl.; slutligen mer eller mindre besynnerliga initialer, t. ex. _A. et M. A._ (artis et Martis auctor?), _Alla jungfrurs trL I Sommar_ (Lars JohansSon), _Den som har bekymmer intE Lite_ (Er Lasse?), _Johan Elasson_ (omkastade bokstfver fr Lasse Johansson) o. s. v. Men nstan alla, huru de n m vara undertecknade, ro tillkomna i hast, i all som strsta hast, i flygande hast. Det r i sanning en uttrycklig frklaring att de ro tillfllighetspoem. Man har sagt att Lucidor under de senaste ren endast skrifvit fr brd och betalning. Om vi nogare se efter fverskrifterna, tl dock detta pstende en betydlig afprutning. De stycken, som betecknas med orden efter begran, pligtskyldigst, efter behag, viljefrdigst, vlvilligt[28], ro endast tjugoen. Bland dem finnes ett vid riksrdet och fltmarskalken, friherre Lorenz v. d. Lindes br, kalladt Den rtta adels dygdevg; ett vid riks- och kanslirdet Mattias Bjrnklos grift, han, som frn simpel mjlnarson blef en af rikets inflytelserikaste herrar, var den djupast invigde i Karl Gustafs diplomati och vgade i rdet trotsa sjelfva de la Gardies makt; ett vid kongl. stallmstaren Reutercrantzs brllop, hvilken d fruktades ssom stende hgst i den unge konungens ynnest; ett vid den ttarige friherre Axel Gyllenstjernas begrafning. Vi se att bde frtjenst, makt och frnm brd ej tvekade att uppska Lucidors penna. Andra stycken ter hafva vl af honom sjelf blifvit underdnigst framlemnade och belnade. Detta veta vi bestmdt hafva skett fr de bda brderna Gyllenstjerna, de engelska sndebuden lord Howard och Henry Coventry, kanske ocks, fr riksrdet grefve Tott vid hans hustrus dd, fr aflidna riksrdet, fvermaskalken och lagmannen, grefve Oxenstjernas och hans frus arfvingar, fr riksstallmstaren grefve Torstensson vid hans lilla dotters dd, fr den i Holland fdde rdman Ptter, som ordnat den 1668 af stnderna fvertagna banken och derfr adlades till Lilienhoff, hvarvid Lucidor fr honom upptnde en Ehrenfackel o. s. v. Antalet af dessa presenterade skrifvelser skulle bli ungefr tio. Vi vilja ej heller frneka, att af de friga poemen, fastn titelbladen ingenting upplysa derom, tskilliga dels kunnat vara indirekta bneskrifter, dels blifvit bestlda och betalade. Men en hel mngd andra frekomma till umgngesvnner och bekanta, hvilka blott hans egen tacksamhet eller vlvilja dikterat. Muntert skmtande, infinner han sig sjelf eller tminstone hans lyra vid deras brllop. Om det fr sig gr p andra trakter, snder han dem lycknskningsverser med posten, fven om han sjelf ej r glad. Vid deras frluster af anhriga sjunger han ett vnskapens och trstens ord. Rrande r en Sorgesuck och trsttal, som han affattat till handelsman Andersens sm barn. Det yngsta af dem hade redan genom sin fdsel kostat modern lifvet. Fadern hade rest med dem till Sala och insjuknade efter terkomsten, medan de vistades der. Han hade skrifvit att de skulle hemsndas till hans ddsbdd, men de hunno ej frr inom Stockholms tull, n de fingo hra att deras far-kr lg p br. Nu lter skalden de frldralsa sm utgjuta sin jemmer, och den dde frn sin himmel uppmuntra dem. Betyda ej de hr anvnda initialerna _J. B._ Johansson broder? I dylika tillgifvenhetssnger kallar han sig _En vlnskande eller vlmenande vn_ och tillgger ibland ytterligare enfaldeligen, dock vlment. Men allra mest ro dessa senare poemer dyrbara fr oss derfre, att vi genom dem kunna kasta en blick in i skaldens umgngeslif och bekantskaper. Det frundrar oss att man hittills s litet brytt sig om att granska dem i denna afsigt. De ro emellertid bestmdt afskilda redan till titeln frn de friga, s att ingen tvekan om deras rtta betydelse kan uppkomma. I allmnhet i akt tager han mycket noga sin tids fordringar om rangskilnad. Rdhusrttens varning har ej gtt frlorad. Till de anseddare heter det hgst lyckoslla prydliga vignings- och brudlftesdag, de ringare f nja sig med gladrike vigseldag, hederligen sammanvigdes. Likas frndrar sig tonen frn i hg, frnm heder- och folkrikt likfljes nrvaro till vlprydde jordsttningsdag eller kristhedersamme jordsttning. Vi kunna d ltt finna, hvilka han nalkas p ett frtroligare och vntrefligare stt. Hit hr hans vna vn, den frr nmde Carlberg, hof- eller huspredikant hos rikskansleren de la Gardie, och som snart fick pastorat i Vermland. Men betecknande ro hans tta frbindelser med bergslagsbygden och lilla tullens tjenstemn. Vi f ihgkomma, att bergslagens jern och andra produkter d mottogos af de senare i Stockholm. S har han, utom allt annat, sommaren 1672 besjungit fyra brllop, som st med den trakten i sammanhang. Det r en Schaey eller Shay, fransman eller vallon till brden, hvars fader var kronans faktor fver Jders bruk och tillika dref kpenskap i Arboga, hvilken lemnade hufvudstaden fr att gifta sig och bostta sig uppe i landet. Denne var hans vn, och skalden tnkte en gng fira hans frstfddes ankomst till verlden, han tnkt' en lagerqvist kring vaggan till att linda, d han helt ofrmodadt fick ett bref frn vnnen, att hans fader hade aflidit, s att det blir en sorgesng i stllet. Det r en Trotzig, borgmstare i Falun och en af stndernas frste bankofullmktige 1668, som blef kronans inspektor fver kopparrntan och frn Dalarne fverflyttade till hufvudstaden och gifte sig der, d vnnen Johansson uppvaktade honom med ett brllopsqvde. En annan vn var handelsmannen Brandberg, ocks frn Dalarne, hvars bde gifterml och tv r derefter fljande dd i Stockholm han firar. En uppbrdsman vid Stockholms tolag, Zelin, helsades af skalden, d han ingick ett frstndigt ktenskap med en duglig qvinna af allmogebrd, som tyckes hafva fdt sig som ljusstperska. Vid en kpman Classons brllop var han nrvarande och deklamerade verser, ssom den som bst kunde lsa i brllopslaget. Med en rdman, vid namn Myrman, och en lderman fr snrmakareskret, Tehedt, umgicks han fven. Utom af faktorer och handelsmn utgjordes hans sllskap af jurister. Hos en Simonsson, landssekreterare i Skaraborgs ln och gift med borgmstarens i Mariestad dotter, r han gammal i grden. Vid kanslifrvandten Stamms brllop r han med, utkldd till lapp-spman, gr rundt om gstabudsbordet och skmtar med de sjutton flickorna. Med notarien i reduktionskollegium Graan har han likaledes sttt i frbindelse. Och de sista stunderna af sitt lif finna vi honom i sllskap med en kapten och en ljtnant samt en vice hradshfding, Furubom. Hur gr det nu med pstendet om hans dliga umgnge? Att en och annan af de ofvan upprknade (Carlberg, som kastades i fngelse fr en obevislig och rerrig anklagelse, och Furubom, som i tjensten gjorde sig skyldig till frsnillning) sedermera betedde sig illa, kan vl ej skada Lucidors rykte. Ty han har aldrig blifvit beskylld fr andra fel n dem, som skadat honom sjelf, och litet hvar vet af erfarenhet, huru fordoms bekanta kunna frndras och frfalla. Ej heller hjelper det att antaga, att han i egenskap af poet ftt umgs med personer, som underhllo, roade sig t och fr frigt ringaktade honom, ty hans stolta och hftiga lynne var ej skapadt fr en sdan roll, och hans sprk till dem br ej minsta spr af ett nesligt beroende. Men visserligen m den hafva varit vlkommen gst i ett gladt lag, som kunde skrifva och sjunga dertill: Kom', kre brder, kom' Och lt' oss denna dag Dricka friskt i detta lag, Uti lust och behag Drifva bort hjertegnag'. S lt' glasen g rundtom! Etc. Det har blifvit en allmn tro, att Lucidor varit en drinkare. En af orsakerna dertill r vl den, att man visste att han, yrkes- och hemls, lefde ute p offentliga stllen. Men hvarfr har man d ej lika ltt psttt honom hafva varit en qvinnofrfrare? Man har sett verser, skrifna af honom under rusets inflytelse. Men om en strngare granskning egt rum, och ej utgifvaren utan urskiljning ltit trycka allt, skulle han fr oss fven hafva blifvit mindre drinkare. Att han vid brllop tog till bsta, deri handlade han ju i likhet med de friga gsterna och hela sin samtid, men d alla de andra personerna nu ro fullt frgtna, hafva ter hans fr stunden hopsatta verser bibehllits och ftt anklaga honom ensam infr efterverlden. En annan anledning till det dliga ryktet r titeln p ett hans arbete, Lucida intervalla. Man har trott, att den hnvisade p ngra ljusa gonblick mellan ett i sus och dus tillbragt lif. Men ingen srskildt antydan hrp kan den finna, som uppmrksamt och frdomsfritt genomlser nmda titel i dess helhet, utan blott den vanliga frmaningen att tnka ngon gng allvarligt p dden midt under dagens mngahanda bestyr. Fr frigt r den enligt tidens sed en smakls allusion p namnet Lucidor. Han har skrifvit dryckessnger; de ro blott tv bland sexton andra visor. fven skref han ju psalmer. Men till och med dessa har man begagnat emot honom; man har hrledt deras patos frn ngern fver ett liderligt lefnadsstt. Det bevisar fga knnedom om arten af hans egendomliga snille, att antaga en sdan bevekelsegrund till deras frfattande, och fga tacksamhet mot skalden, att angripa honom just med det sknaste som han lemnat oss i arf. Columbus, som sagt oss s mycket om honom, har dock ej nmnt det minsta ord om dryckenskap. I ett griftqvde, der Lucidor sysselstter sig med menniskors olika passioner och vandel, brjar han deras beskrifning s: En sker konst och lust p botten uti kannan Och tror sig vara klok, men vinet r i pannan. S snart det dimmar ut, r han en dum're gck n en arkadisk hst, som dricker ur en bck.. Visserligen kan man skrifva bttre n man handlar. Men r det antagligt, att skalden vgat i en offentlig grafskrift gifva sig sjelf en sdan dementi? Ingen af de anekdoter, hvarmed man eftert utstyrt honom, talar om Bacchus, och senare omdmen komma frn ett fiendtligt och misstnkt hll. Det har varit oss obehagligt att ing i dylika detaljer, men vi hafva ansett det ndvndigt fr Lucidors minne och frklara sledes, att inga giltiga bevis kunna uppletas fr att han varit en slaf under dryckenskapslasten. Han har blott betett sig s, som en glad fest och tidehvarfvets burleska seder inom hans kretsar gjorde ursktligt. Dock f vi ej mta den tidens samhllslager efter vr mttstock. Klasserna voro d skarpt afsndrade, nr de nu fverg i hvarandra. D fanns ej denna mktiga medelklass, som nu dragit bildningen, rikedomen och makten till sig. En nutidens grosshandlare eller brukspatron skulle ej frst den simple handelsman, som sjelf stod i sitt trnga och illa luktande kyffe till bod, eller den inspektor fver statens bruk och rntor, som hrde till Lucidors umgngeskrets. Endast nr de blifvit rika och frvrfvat sig allmnnare anseende bland sina likar, upphjdes de till rdmn. En nutidens militr, som r sllskapslifvets och balernas riddare, skulle lika litet kunna jemfras med sextonhundratalets ljtnant eller fnrik, hvilken aldrig kunde styra sitt lynne och stndigt var invecklad i blodiga grl. Och nutidens unga damer af den hgre bourgeoisin skulle ej vilja erknna den Sissla eller Malen, som aldrig lemnat hemmet, som knappt kunde lsa innantill och alldeles icke kunde skrifva en lslig rad, som frgfves ltsade sig misstycka mnnens ra skmt, och som i de frmgnare husen sktte om matskpet och brnvinsstopet samt dess emellan sqvallrade och tisslade med sina leksystrar. Blifna fruar, stllde de sig ofta vid fnsterna eller portarna och gjorde spefulla anmrkningar om de frbigende karlarna. Men dessa skaldens bekanta, hvilkas seder han skildrar, voro den tidens medelklass. Och det sprk han begagnar r en trogen bild af medelklassens d varande sprk, ogrammatikaliskt och tungrodt till sina former, naivt och ej nogrknadt till sitt innehll, snarlikt det idiom, som nu talas af vr tids halfuppfostrade allmoge. Man ser blott deraf, bland hvilka personer han var van att rra sig. Ty hvilken skilnad mellan hans simpla och inkorrekta, men rent fosterlndska uttryck och den halffransyska och latinbemngda svenska i de mest stdade och finpolerade perioder, som vi lsa uti en de la Gardies och de andra rdsherrarnes bref! Kanske dessa ej ens s ofta talade svenska. Ty Sveriges lysande aristokrati var d p det strngaste afsndrad frn det friga samhllet och lika mycket europeisk som svensk. Det r naturligt, att Lucidor skulle umgs med den klass, hvartill han sjelf hrde. Vi hafva blott visat, att han, trots sitt gatulif, ej blandat sig med den s vildsinta och genomra folkhopen, som stod der nedom. Vi skola fven begagna hans poem till besvarandet af en annan frga. Man har psttt, att han fdde sig uteslutande som brllops- och griftpoet. Vi hafva likvl sett, att endast hlften eller trettio af antalet ppet utsger en sdan bestmmelse. Men frtjensten har kunnat vara strre n man trott. Fr brllopsqvdet till Kristoffer Gyllenstjerna fick han ju 10 daler i karoliner. Gyllenankars frr omnmda begrafningskonto uppfr 36 daler som arvode fr hgtidsverser[29]. Hvad har ej en s fullkomlig dling som grefve Tott kunnat gifva honom! Och alla de, hvilkas friska sorg eller gldje fann sig af honom i vers frherrligad! Lefnadsvanorna voro lngt ringare n nu, penningvrdet lngt hgre. Men skl finnas att tro, att detta ej utgjort hans enda inkomstklla. Poemen berra i stort antal embetsmn i kongl. maj:ts kollegier och rtter, s vl tromn som trotjenare, gamla och unga. D han nu med dem sttt i frbindelse, huru nra ligger det ej att antaga, att han betjenat dem i deras skrifveri och dragit inkomster fven deraf. Han var mktig flera sprk. Han hade ju en gng varit en slags sekreterare. Han sysselsatte sig dermed de frsta mnaderna i hufvudstaden. Det kunde ej stra hans frihet, ty han egde ingen ordinarie tjenst, var blott till hands, nr han behfdes. Han kunde slutligen undervisa i frmmande tungoml. Med ett ord, intet tvingar oss till att tro, att han lefvat och dtt i elnde. Det r sannt, att han ej efterlemnade tillrckligt fr att begrafvas. Vi sgo huru mycket detta kostade, och hvilket stort vrde hans samtid satte p en sttlig likfrd. Men han var hruti, ssom i tskilligt annat, upphjd fver densamma nda till grnsen af tadelvrd likgiltighet. Han hade hvarken hustru eller slgt att tnka p. Han har sjelf psttt sig vilja lefva ur hand i mun. Och huru mnga med samma sigter om det jordiska goda som Johansson hafva ej betett sig sin samhllsklass vrdigt utan att efterlemna arf. Detta hindrar sledes icke att antaga hos honom ett i allmnhet passabelt yttre skick. Det r en lng vg mellan att hafva bekymmer och vara fattig och att g omkring som ett frfallet subjekt, fven om en poetisk glmska skulle hafva kat tarfligheten mera n som var behfligt. Man har dragit missgynnande slutsatser frn det portrtt, der Lucidor framstlles med penna uti handen, men i alldeles blottad brstbild. Hvarfr dmma till ett s vanrande elnde, nr man kan ega en bttre frklaringsgrund i ett konstnrligt motiv? Hvad vi bestmdt veta, r, att han bar handskar och vrja, en prydnad, hvarom vi ej behfva hnvisa lngre n till Molires komedi fr att daga lgga, att den endast bars af adelsmn eller statens och vetenskapens tjenare och ej ansgs passa fr en simpel borgare, att den sledes hrde till hvad vi skulle kalla en gentlemans drgt. Ett fenomen, som ofta uppdykt inom vr af revolutioner s hemskta samtid, skall hjelpa oss att bttre frst Lucidors karakter n hans eget tidehvarf kunde det. Det skall visserligen gifvas framstende personligheter i alla tider, som stta sitt individuella oberoende fver samhllets seder och bruk, liksom alltid den stora massan ltt uppoffrar det frra fr en blind lydnad t de senare. Men i synnerhet den nu varande litteraturen r full af dessa hjeltar och hjeltinnor. Vare sig nu att samhllet fr lnge drjt med att i sig upptaga och gra berttigade fven de stetiska intressena, eller att af menniskoandens frmgenheter fantasin r den lttrrdaste till afvgar, alltnog, vi hafva sett menniskor af stor begfning upptrda som frsvarare och utfvare af det s kallade fria poetiska lifvet, hvilket vl skall betyda, att alla hinder fr fantasins fria spel undanrdjas, och att derfre familjen och samhllets kraf frnekas. Det r klart, att en sdan sigt r i sig sjelf grundfalsk och blott mste leda till den svagares, d. v. s. individens frstring. Men under de svra brytningar, som samhllet i vra dagar undergr, kan det gifvas stunder, d denna lra skall bland sina leder rkna just de dlaste naturerna. Praktiskt hafva vi fven sett, att det kan frskas med framgng. Shakspeare har som londonerskdespelare lrt sig tskilligt deraf, och under Italiens himmel, der den skna naturen ensam tillfredsstller s mnga behof, eller midt uti Paris' civilisation, der en stor talang kan frskra sin existens utan konseqvent och ihrdigt arbete, har en sdan frfattares frihet ofta gagnat poesins och konstens sak, fven om man ej blundar fr de missriktningar, som derigenom uppsttt. Men hvad som dervid oundgngligen erfordras, r ett upplyst publikt omdme, en liflig uppfattning af det sknas berttigande och en stor derfr intresserad allmnhet. Men hur var detta mjligt i Sverige fr tv hundra r tillbaka? Vr skaldekonst lg d i sin fdslovnda. Den uppvckte hos flertalet af nationen endast fga intresse, ty den hade nnu ej ingtt bland nationens behof, och i betraktande af dess enfaldiga och smaklsa beskaffenhet hade den knappt rttighet att pocka p tidehvarfvets ynnest. Hos oss uppstod ingen af dessa vldiga heroer, som frmdde rycka bindeln frn menniskornas gon. Vi se ocks den unga poesin frnmligast derigenom vinna aktning, att den idkades af mn, som redan voro af sin tid erknda som i duglighet fverlgsna p andra omrden. S var Stjernhjelm lika ansedd embetsman, matematiker, sprkforskare, filosof och skald. Och den djerfvaste af de karolinska skalderna, Gunno Eurelius, var framfr allt en nitisk och mycket anvnd direktr fr landtmteriet. Men det r klart, att hos ngra den poetiska fallenheten skulle vara utvecklad nda derhn, att den inkrktade p de solidare egenskaperna och viljan. Dessa frstod man ej riktigt, de blefvo martyrer. Tillrckligt utrustade fr poesins kraf, voro de fr litet utrustade fr samhllets, som under ingen tidrymd betydt s mycket som d. Det var monarkins och statens envldsperiod. En poet, som ej uppbar pension af hofvet, som var utan anstllning i statens tjenst och utan srskildt lefnadsyrke, var en anomali, som ingen frstod. Ty hvar skulle han finna erknnande och std? Det fanns ingen press och publicitet. Vi kunna nu knappt frestlla oss den tidens snft tdragna samhllen. Utom den ra hopen af dagsarbetare, funnos endast fyra klasser medborgare: aristokratin, presterna, militra och civila embetsmn samt handelsmn. Och till p kpet dessa strngt afsndrade. Hvilket yrke skulle d poeten tillgripa, som alltid har svrt att finna sig bland de s kallade positiva menniskorna? Hvilken plats skulle hans af motsatser kombinerade sjl intaga bland s enkla frhllanden? Och hvilken lefnadsuppgift--den att arbeta fr poesin, som ej nnu fanns till, hvars sjelfstndighet ingen begrep? De frnma vnde sig med afsmak frn de muser, som nu fr frsta gngen framstapplade sina toner p nnu barbarisk svenska. De voro vana att lyssna till andra p ett naturligare tungoml, Roms och Italiens konstmessiga sprk, eller de vnde sig mot den uppgende solen, den franska klassiciteten frn Ludvig XIVs hof. De friga fattade ej det nya intresse, som ej hade ngon egentlig nytta till fljd. De undrade blott p, att en s begfvad och lrd man kunde drifva omkring utan stadig sysselsttning och utan att begagna sig af sina fretrden. De fingo deraf en ofrdelaktig tanke om hans karakter och lefnadsml. Denna besynnerliga menniska nalkades deras hem och umgnge blott p afstnd ssom brllopsgratulant eller begrafningspoet. Och nr han d vnde sig ifrn dem, terstod honom blott larmet p gatan och vrdshuset. Men dylika stllen lifvades ej d af de samtal om teater och konst, vetenskap och litteratur eller frsknades af den smak och lyx, som nu draga sin lysande fernissa fver restaurationslifvet i hufvudstaden. De liknade i stllet de kyffen och sllskaper, som underhlla oss p vissa hollndska genretaflor. Dertill kom, att ingen uppmuntran, intet solsken frn tronen trffade de stackars snggudinnorna. Konungen var fr ung och obildad; han visade blott anlag fr kroppsfningar och lustlger. Hennes majestt drottningen kunde vl f sin son att intressera sig fr en och annan predikan och hygglig prest, men var sjelf fr tankls fr att ingifva honom ngon litterr hg. Det fanns visserligen mcenater men p ett annat omrde, ty de mktigt uppblomstrande vetenskaperna, som hade att hugna sig af de regerande rdsherrarnes ynnest, skto poesin i skuggan. S kommo bekymren fver styrelsens frfall och en blifvande efterrkning. F af den tidens maktegande, mest naturligtvis rikskansleren, hafva ftt ngon anmrkningsvrdare uppvaktning af den svensksa sngmns talfrare. Vi se, att det poetiska lifvet var en omjlighet. Lucidor hade anlag dertill, har frskt det och blifvit upprifven p frsket. Det finnes tv sidor i hans karakter helt nra hvarandra, som genast springa i gonen. Den ena r en stolthet och sjelfstndighet, som aldrig ville hja sig eller ens veta af ngon fverman, och som kunde bli desto farligare, som den var frenad med en bengenhet att aldrig stanna p halfva vgar, utan drifva sin fresats till dess yttersta konseqvens. Ty hans hftighet var stor. Den andra r ett lika okufligt frihetsbegr. Insupet med blodet frn de vilda seglarne p hafvet, som voro vana att trotsa alla slags elnden, stormar och faror under de stndiga krigens och flibustierernas tidehvarf, utveckladt under ett kringirrande ungdomslif vid universitetet och i frmmande lnder, ytterligare inrotadt efter hemkomsten genom saknaden af anhriga och en stadgad lefnadsbana, blef detta frihetsbegr slutligen s fvermktigt, att han upphjde det till uteslutande grundsats med frakt fr samhllet nda till trots och hrdnackenhet. Han har sledes ej ltit leda sig af ngra rent poetiska motiv, ty ett sdant medvetande fanns nppeligen den tiden, ehuru han kan sgas vara dess fregngare, utan af sitt hftiga lynnes drift. En annan frga blir, om hans beslut genast var frdigt eller om omstndigheterna s smningom frde honom derhn. Ty hvad veta vi nu om hans strider? Det vill dock synas som om det ligger en lng utvecklingsvg mellan den yngling som vid hafsstranden s mildt och menlst besjng sin kra, och den man, som eftert vnde ryggen t familjelifvet. Kanske hade hans stolta sjl kommit i strid med samhllsandan och adelshgmodet, d han sg sig, oaktadt han kunde mta sig med de frnmare i lrdom och storsinthet, omjligen kunna fverstiga den skranka, som d skilde frlse och ofrlse. Vi, som till och med i vra samfund hafva bevittnat deras olyckor, hvilkas regirighet ej lter sig ledas af deras stllning, kunna knappt frestlla oss det frtviflade missnjet hos sextonhundratalets s beskaffade mn. Kanske ocks hans ofrmga att stta sig in i ett bestmdt yrke eller hans motgng p embetsmannabanan drifvit honom till att af nederlaget gra sig en slags ra, allt nog, han begrde intet vidare af samhllet, han frnekade der all framtid. Man ser, att han tidigt betraktat sin existens som frfelad och afskedat ungdomsintresset och hoppet. Han stod omsider ensam. Och hvad betydde ej detta, efter hvad vi frut visat, den tiden! Det r alltid svrt att skapa sig ett lefnadsml, som samhllet ej adopterat, och som derfre mste, oaktadt all vr egen tro, plga oss med sin oskerhet. Men att icke ega ngot ml alls! Att lefva fr dagen som en kringvandrande student utan framtid, utsatt fr de strngas tadel, de verldsklokas tysta spe, fr allas frvning och--som det stndigt sker, d man ej frstr,--fr deras snara likgiltighet! Att sluta sin bana med just det, hvarifrn den unge debutanten strfvar att komma, lifvet fr stunden och vistelsen p kllarena! En egenskap kom honom dock hrvid vl till pass. Det r ett nytt drag i hans karakter, att han ej skattade det timliga goda hgt, att han var njd med litet. Han skte ej de mktigas ynnest, han var fr stolt att begra beskydd, han knde sig dragen till de ringare. Lyckan blef honom likgiltig. Och sist mste det egna hgmod infinna sig, som envisas att bryta med menniskorna och hlla sig fast vid en frtviflad sak. Det var hans aristokrati, och att Lucidor egt en sdan af egen art midt ibland sitt simplare umgnge, r obestridligt. Han r ingen beundrare af tidens adel, men hans hjerna sysselstter sig med tankar derom. Han stiger med sina verser inom dess krets och trotsar den genom ett med flit sjelfsvldigare och friskare sprk. Han vet sig vara af skaldernas adel. Fr frigt var d hela det svenska samhllet en enda aristokrati, liksom dess historia ser ut som ett epos. Om ngonsin allmnandan ftt besegra materiens knapphndighet hos ett folk, var det i Gustafvernas och Karlarnes Sverige. Verket hemma hotar att falla i spilror, men man str som en stormakt infr Europa. Landet r fattigt och dsligt, men man bygger trappuppgngar som Drottningholms eller fr ett hof som de la Gardies och Per Brahes. Det r endast ett nytt uttryck af samma segervana och hugstora ande, d Lucidor i detta tidehvarf vgade lefva som en poet. Han mste misslyckas, men det, att han ej genom svaghet och laster lngsamt nedglidit, utan fullt medvetet valt sin stllning, rddar honom frn det miskundsamma medlidandet och gr honom till en sant tragisk person. Vi hafva sagt, att han frsmdde sin lefnads lycka. Dock r ej detta den vrsta uraktltenheten i hans lif. Han har begtt en synd, som kastar ett egendomligt ljus fver likgiltigheten och vrdslsheten i hans karakter och som, mindre gonskenlig fr hans applderande samtid, hotar att berfva honom efterverldens aktning. Han har frsummat sina manuskript och utan granskning ut kastat dem t allmnheten och efterverldens kritik. Det var att brista i hnsyn till sig sjelf, sitt rykte och framfr allt till poesins genius. Och det lter ej ensamt frklara sig af hans tidehvarfs fr oss obegripliga sorglshet att utan ndig sjelfkritik och utstyrsel utgifva sina dikter. Ty hans ml, det enda som stod honom frigt, var just poesin, hvilken han i sina tillfllighetspoem lika mycket frsummat som sin friga framtid. Hvilken olika vg gick ej Columbus! Denne bjde sig under sin tids prosaiska frhllanden, men fick just derigenom tillflle att egna en allvarlig och pligttrogen vrd t sin sngm. Lucidor deremot skte lefva poetiskt och sjnk ofta i sin poesi ned till den pinsammaste prosa. Om han p bekostnad af sin lefnads lycka hade frmtt lemna oss en allt igenom vrdig poetisk skatt, skulle efterverldens beundran hafva hllit honom skadels och kastat glans fver hans frirrelser. Nu kas det tragiska i hans de dermed, att han frspilde sin existens utan att blifva en stor skald. Vi frestas genom hans beteende att tro, att han sjelf ringaktat sina brllops- och griftpoem. Har han d sjelf kunnat inse, att han egde fr litet snille att bana sig en alldeles sregen vg? Det kan finnas s olyckligt utrustade anlag, att de visserligen genom samtidens frdomar och moln frm urskilja poesins sknaste kuster, men p samma gng fven mta det stora afstndet mellan mlet och sin frmga att hinna det. I s fall har han tmt den tragiska kalken nda till botten och frlorat den sista illusion, som kunnat trsta hans lif. Han stod nu p den pinsamma punkt, d man oupphrligen jgtas att jemfra, hvad man tydligen blifvit, med den svfvande frmodan om, hvad man kunnat blifva. Men att hafva frsakat samhllet i medveten likgiltighet derfr, att frfela sin bestmmelse fr efterverlden p poesins omrde och att hafva en dunkel aning derom, detta r ett dystert slut p s mnga lysande ungdomsfrhoppningar, helst nr ens roll p sdant stt r utspelad vid trettio r eller den period, d man borde intrda i sin mandoms blomma. Det r otvifvelaktigt att Lucidor knt sitt vrde, och mer n sannolikt att han fven knt sitt fall. Ocks kallade han sig _Lucidor den olycklige_. Vi f dock icke fatta det s, som om han frst sent skulle hafva insett sin belgenhet. Tvert om har han tidigt egt en frknsla af sin sorgliga tillvaro. Man har ofta anmrkt, att det finnes naturer, som med en mngd lysande frdigheter dock ro frn frsta brjan behftade med ett fel, som gr dem alla om intet och med blind makt griper sin menniska i likhet med de gamles de. Redan i det frsta giljareqvalet till Gyllenstjerna, dateradt den 17. augusti 1669, tillger han till _Lucidor_ epitetet _den olycklige_, och eftert blir det vanligt. fven hraf finna vi, att den misslyckade debuten i Stockholm ej har utgjort ngon brytning i hans lif. Columbus sger, att han spdde sig olycklig i all sin tid, och att han sg verlden uti en dylik gestalt. Ngra hafva trott, att han kallat sig s fr att gra sig intressant och af de stora, som han tillegnade sina poem, f en desto strre penningsumma. Intet r dock falskare. Han har aldrig nmt ett ord om egna den och sorger i sina snger till andra. Den tiden var ej mtlig i uppriktighet. Och huru litet han skydde att framstlla sig sdan han verkligen var, m fljande anekdoter visa, som ro srdeles upplysande om hans karakter. De ro tagna ur Columbi anteckningar om ett och annat, kallade Mlro eller roml. Den frsta lyder s: Jag vill nu tala om en svensk Diogenes, som jag har knt. Det var Lucidor eller Lasse Johansson. Han gick p gatan och sjng. D bad jag honom, att han intet skulle sjunga. Han frgade: Hvarfr icke? Derfre, s var mitt svar, att det icke r tjenligt. D bemtte han mig, om ej vdret och luften var allmn, och allts hvar och en hade fritt till att bruka henne, vare sig i sng, spel eller tal. S vore ocks tungan hans egen, och visan, den han sjng, hade han sjelf komponerat. D ville jag skilja mig vid honom, tog en annan gata, nemligen Svartmangatan. Vi voro just stadde i dess gatumun p Kpmangatan (ssom vid Stortorget, var vl detta stlle d ett af de mest folkuppfyllda i hufvudstaden). Han ville gerna veta, hvarfre jag ej ville hlla honom sllskap. Jag gaf till svar: P det att icke allt folk m vnda gonen p oss fr hans sngs skull och hlla oss fr narrar. Han sade, folket vore narrar sjelfva. Dock lofvade han sig icke mer vilja sjunga, det han ocks hll den gngen. Denna anekdot r oss dyrbar, emedan den visar, att Lucidor var bde sngare och viskompositr. Men hvilken sjelfstndighet mot hopens undran visar den ej derjemte! Kunde det lnge drja, att ej en sdan menniska blef allbekant? Den andra lyder: En gng kte gref Peder Brahe frbi. D tog jag af mig hatten som andra och bockade mig. Lasse frgade mig, hvarfre jag det d gjorde. Derfre att riksens drots kte frbi, sade jag, och det heter 'ra den ras br', och han dessutom r en herre, hg af lder och meriter, och meriter ega vrdas och ras. D svarade han: Grefe Per far sina vgar och jag mina. Om jag har ngra pengar i pungen, s gr jag p ett vrdshus, lagar om mig det bst jag kan, och gref Per fr sig, hvar han vill. Men har jag ngot att ska af honom, s gr jag till honom och bugar och bockar.--Hvilken sjelfstndighet fven mot de store! Och detta p en tid, d de frnmste rdsherrarna hade ett litet hof omkring sig p sina gods, och prestestndet p riksdagarna yppade sin fruktan, att, likasom aristokratins hofpredikanter och patronatsprester redan voro det, hela kleresit skulle blifva simpla tjenare t adeln. Men hrom vidare: Nr jag bad honom bttre anvnda sina gfvor, ska ynnest hos de hge, deraf han kunde vinna bde fdan och ran, svarade han, att det vore vl tokigt att slja sin frihet fr ngra hundrade riksdaler om ret. Och dertill vore det en inbillning om den ran. Ty, sade han, om ni sutte vid ett herrebord och jag vid ett grkksbord, eller ni sutte vid den frmre ndan af bordet och jag vid den andra, kre, hvad sllhetsfrmn hade ni framfr mig? D jag vidare frehll honom, att principibus placuisse viris summa sapientia est, och att det vore den frsta trappan till ra och uppkomst att bermmas af de bermda, erknnas af de vrdiga vrdig, hvilket man icke med undanskrymslan utan med uppvakt och frtjenster fverkommer, sade han sig intet passa p, sig intet ha svultit n. D svarade jag: Det kan n vara tids nog.-- Vi hafva hrt, snart sagdt af hans egna lppar, hans lefnads teori och ekonomi. Samuel Columbi sanningsenlighet r upphjd fver allt tvifvel. Och han knde Lucidor vl. Om ej redan i Upsala, som r sannolikt, r det bekant att de i Stockholm plgade umgnge. Men de skildes snart t, i det att Columbus 1672 antrdde sin utrikes resa med de unga brderna Reenstjerna. Det behfver anmrkas, att han ingenstdes beskyller Johansson fr lsa seder och kroglif. Att emellertid Columbus ej blifvit hans synnerlige vn bevisas af det kalla och intetsgande epitafiet fver hans sorgliga dd. Och svrligen hafva de i lngden kunnat fullt frst och uppskatta hvarandra. Dertill voro deras lif och skaldeverksamhet fr olika. Hvilken skilnad r det ej mellan den enes veka natur och regelbundna vanor och den andres hftiga lynne och upprrda lif! Den enes poesi liknar en klar och inom skra dammar inhgnad flodbdd, den andres en grumlig och fver obeaktade hinder framstrtande fors. Men om vi skulle antaga jemfrelsen med Diogenes, ej som en oratorisk grannlt, som i sitt slag kan ega sanning, utan efter orden, s att Lucidors lefnad skulle i allt vara en frnyelse af den antika naturmnniskans vidriga fverdrifter, tro vi att han uppfattar den menlse Columbi utsago oriktigt. Ty derhn har han ej kunnat missfrst den fr poesi och sknhet intresserade Lucidor. Ja, vi tro, att mngens intryck af det svenska skaldeparet skall blifva likt det, som man erhller i vissa dramer, der den ena personagen frtrffligt tjenar till att framstlla den rtta vgen och det sunda frnuftet, men den andra frnmligast drager sig vr uppmrksamhet som den intressantaste. Det finnes ngra andra anekdoter om Lucidor, upptecknade af professorn, sedermera biskopen Olof Celsius den yngre ssom annotationer till Lidns afhandling om den svenska poesin. En gng hnde sig att riksrdet grefve Tott, som i samma dagar frlorat sin son, reste frbi. Lucidor passade d p och stack in i hans vagn ett papper utan att vidare lta mrka sig. Grefven, som trodde att det var en tiggaresupplik, sg icke derp frr n han kom hem och fann att det var en grafskrift fver hans son. Ngra hans vnner, som vl knde Lucidors stil och skrifstt, frskrade, att ingen annan n han skrifvit henne. Grefven skickade d sin kammartjenare med en hederlig gfva till Lucidor, hvilken efter mycket skande antrffades, men gaf till svar, att han icke skref fr penningar. Sedan grefven mottagit detta svar och tillika blifvit underrttad om Lucidors sinnelag, lt han drefter en dag bjuda honom till sig p middag. Efter mltidens slut bad grefven Lucidor, att han ville bra en kldning, som han fr hans rkning ltit frfrdiga. Lucidor tog emot den, och d han, i henne utstyrd, kort derefter trffade sin vn Columbus, s frvnades denne, huru han blifvit s grann, och sade, att allt folket undrade och gapade p honom. Lucidor gick d hem, tog af sin granna kldning, brnde upp henne och ikldde sig den gamla. D han derefter trffade Columbus, som frgade efter den vackra drgten, omtalade han hvad gjort och tillade, att han ej ville bra en drgt, som gjorde honom till ett vidunder. Vi beknna, att vi ej rtt veta hvad vi skola tro om denna anekdot. Har hon ngon sanning uti sig, ty i detaljerna tar hon miste, eller r alltsammans en dikt? Innehllet deruti frefaller oss hgst besynnerligt och osannolikt. Celsius lefde ju ett helt sekel efter Lucidor, och mnga orimliga rykten gingo i svang om skalden. Att Celsius ortt uppgifver hans mrdares namn och derunder berttar en annan, alldeles grundfalsk anekdot, frringar naturligtvis trovrdigheten af denna. Vidare: skulle Columbus hafva frsummat att uppteckna ett s pikant drag? Uppgiften om grefve Totts aflidne son r alldeles oriktig. Qvdet, som r mycket vackert, handlade om hans fru, fdd Oxenstjerna, och, lngt ifrn ngon anonymitet, br utsatt frfattarenamn, _Lucidor den olycklige_, och datum af begrafningsdagen den 19. maj 1672. Slutligen har grefve Tott, som var en af regeringens mest anvnda diplomater och nstan jemt p utrikes resor som dess utomordentliga sndebud, redan i april afgtt som gesandt till Polen och sledes fr fderneslandets skull frsakat att vara nrvarande vid sin makas jordfrd. Lucidor mste d hafva in kastat sitt nnu blott handskrifna qvde i grefvens vagn, medan denne var hemma och hans geml stod p br. Poetens handling var ingalunda s utomordentlig, som den nu skulle frefalla oss, ty man var knappt d aflgsnad frn den period, d en sann kavaljer, nr han p gatan mtte en dam i sin kaross, steg upp i hennes vagn och under hfviskt samsprk kte med henne en bit vg. Men ett sdant bemtande af Tott r i full enlighet med hans karakter, ty han var i rang, sknhet och nobless lika lysande. Vi tro sledes, att Lucidor p ett eller annat stt presenterat honom poemet och blifvit p furstligt vis belnad. Men att han s ofrstndigt och ljligt skulle besvarat sin hge gynnares dla uppfrande, derom kunna vi ej, nr s mnga omstndigheter tala deremot, fvertyga oss.--Celsii anfrande om poetens dd lyder ungefr s. Han hade skmtat med en vn, Samuel Ernstedt, som slutligen satt sig i frst under bordet och stuckit Lucidor midt igenom brstet. Denne har d sagt: Ernstedt, du har gjort min spdom allt fr sann, jag r stucken till dds. Du har gjort en elak gerning, men g nu hem i min kammare, tag hvad pengar der finns och rym. Ernstedt fick sedan lejd och kom hem igen.--Det r en fullkomlig sannsaga. En annan uppgift ur samma klla har p ett besynnerligt stt kommenterats till Lucidors nackdel. Celsius uppgifver nmligen, att han frde ett kringirrande lif och om sommaren bodde lngt upp p Norrmalm i ett lusthus, belget i en trdgrd, och der hela mbleringen bestod af en halmbdd, ett vanligt bord och en stol samt blck och papper. Hvad behfdes nu vidare bevis p hans ekonomiska elnde? fven den siste utgifvaren af hans skrifter, Hanselli, talar urskuldande om att han ej alltid kunde trifvas i sitt vintersvala lusthus, der snn stundom bredde sitt hvita lakan fver hans tarfliga halmbdd i ett hrn af rummet. Med frvexling af rstiden har sledes den ogynnsammaste opinion utbildat sig om hans bostad. fven vi veta, att den med hans oskra inkomst mste vara tarflig nog, men skola framstlla en gissning derom, som tminstone r rimlig. Vi hafva redan hrt ngot talas om hans herbergen p nedra botten, troligtvis i ett trhus p malmarna, hvarest d fr tiden ngon vrdinna plgade logera enskilda p kortare tid och der man tnjt d varande vrdshus' beqvmligheter. Men vi tro att han snart tvungits att taga sig en stadigare bostad. Vi hafva funnit honom ega ett i gonen fallande lifligt umgnge med lilla tullens tjenstemn och bergslagsboarna. Vid hans dd var en der anstlld vaktmstare, Jost Stare, jemte en handtverkare, hans enda skyldsmn. Den frre bodde otvifvelaktigt i det hus vid Svartmangatan inom Staden, som var accisens egendom och upplagsmagasin. Var det kanske p sin vindskupa i detta bullersamma hus som poeten hnsyftade, d han skref: Och mnga griller klifva Upp i mitt skatebo, Hvar jag ej, som jag vill, Kan ha min rimme-ro, Och Phoebus' konst ogill.--? Hvad var naturligare, n att han under sommartiden skte sig en lmpligare skaldebolig och fann en passande sdan i lusthuset p Norrmalm, hvilket han hvarken frmdde eller med sina enkla vanor ens ansg behfligt att mblera, men hvarest han fick flja sin fantasi att lefva som nomaden i sitt tlt och ostrd invnta snggudinnornas ankomst. Norrmalm egde d nnu inga sttliga gator och hga husmassor, i stllet hjde sig smstensberget, begrnsadt af trdgrdar och lusthus. Hr, omgifven af fjrilar och blommor, och befriad frn den vedervrdiga stanken frn hufvudstadens grnder, kunde han frjda sig t frisk sommarluft och se skutorna segla ut p Mlaren och vimplarna fladdra frn skeppen p strmmen. S till nda lupo de sista ren af hans lefnad. Bilden br fven fr oss vara intressant, ehuru Lucidors enkla frhllanden togo sig ringa ut mot de invecklade och romantiska hndelser, som i vra dagar omgifva hjeltarne af hans slag. Sjlens eld och strid r densamma, det yttre m te sig huru som helst. Troligen fick han mngen gng i praxis utfva sin grundsats att ej misstycka ett grkksbord. nr kassan var tom. Dess emellan lefde han undan och tog dagen som den kom. Hela staden knde poeten Lucidor; hans verkliga namn frekommer mindre. De offentliga stllen, som han beskte och som hans skrifter omtala, voro Den hollndska tuyn vid sterlnggatan, som fanns qvar p Bellmans tid, Frans de Moy med namn efter en utlndning som synes haft den elegantaste vinhandeln, Munkens kllare midt emot det gamla Myntet, der en oriktig tradition ansg honom hafva blifvit mrdad, och Fimmelstngen vid Kindstugatan, der ddet verkligen skedde. Han var ganska ofta uppskt af hga och lga fr att med sina rim frhja deras gldje- eller sorgefester, och han gjorde affren merendels kort. Ty han var nu hufvudstadens erknde brllops- och begrafningsskald. Men det var nu slut med hans ungdomsfriskhet. Krleken hade tagit afsked ur hans hjerta. De mma och vackra visorna hade tystnat. I stllet fvergick han till hollndaren Cats' dikaktiska erotik och bearbetade honom i ett mycket lngt och frstndigt poem. Om en ms pligt, hvilket han ej hann afsluta. Och troligen hrleda sig frn samma tid hans psalmer, hvari han s gripande skildrat ngerns qval, ddens fasa och det tillkommandes ovisshet. Han kunde knappt ocks undg fljderna af sitt lefnadsval. Det frsummade samhllet hmnade sig ssom det hfves alla stora makter. Det lemnade honom till det yttre oantastad, men han fick lra knna att blotta saknaden deraf blef en inre sjelffrstrelse. Den tilltagande tomheten och disharmonien i hans sjl behfde en stndigt stigande hftighet fr att kunna ngot s nr frgtas. Derfre bar hans snggudinna--ssom Sondn trffande anmrker--prgeln af en mera menadisk n poetisk kraft. Mjligen har fven ngon gng Bacchus mst tillkallas, fr att trsta hans enslighet och dervid, som det vill synas, stnkt ngra vindroppar fver hans verser. Ibland hade han lstnkan bredvid sig under frfattandet och uppfriskade sig d och d med en klunk derur. Det lg i sakens natur att hans dagar skulle bli smre och smre. Troligen har han dock om julen 1673 vistats borta p landet hos ngon vnkr familj, emedan p fem mnader omkring denna tid (oktober--mars) vi ej ega ngon dikt af honom. D han slutligen den 24. maj 1674 vid makarna Oxenstjernas jordfrd lter hra den sista vltaliga klangen af sin lyra, kallar han sig med det betecknande namnet _Thanatophilander_ (en man som lskar dden). Han har sledes nskat att d. De yttre frhllandena blefvo ocks allt dystrare. Med hvilka knslor skulle han ej vid den nu ndtligen skeende begrafningen af Stjernhjelm den 28. juni 1674 se den lnga sorgprocessionen frn Brunkeberg till S:t Klara kyrka! Men ingen sng till den store hdangngne! Kriget hade nu spridt sig fver hela Europa, och dess flammor nalkades Sveriges landamren. Ett sndebud frn Ludvig, Feuquires, hade kommit hit och underhandlade ifrigt. Vra armer i Tyskland utrustades, det ena regementet efter det andra fick under sommaren uppbrottorder. Man ville nmligen under den gamle, men fr krig stndigt bengne riksmarskens befl hopsamla nda till 22,000 man i Pomern. Rdet hade de bittraste bekymmer att underhlla dem. Emellertid spred sig ngslan och oro omkring landet. S kom hungersnden. Oskerheten var stor p Stockholms gator. Vi, som nu s lnge i vrt obeaktade hrn ftt tnjuta fredens och en jemn utvecklings alla vlsignelser, hafva svrt att frestlla oss den allmnna beklmningen hos vra frfder, d Sverige var en stormakt och omedelbart beroende af hvarje fluktuation inom den europeiska politiken. Lucidors dd r i konstnrlig mening en hgst passande afslutning af hans olyckliga lif, men har kanske mest bidragit till hans tvetydiga rykte. Ty missknnandet och misstanken hafva fverallt gmt sig inom det mrker, som rder i berttelserna om hans lif. Det sista draget, som terstr oss att omnmna af hans karakter, och som gr honom s fullndadt tragisk som om han vore en ren fantasiskapelse fr ett drama, ur hans nstan demoniska medvetande om sin brddd. Ingen har vuxit s frtrogen som han med frgngligheten och undergngen af allt jordiskt. Och denna frknsla blir allt starkare, ju mer han nalkas dden. Det r vl derfre, som Wieselgren lter honom sjunga sina psalmer med ddssret i sin kropp, p sjuklgret mellan mordet och afsomnandet. Detta r endast en fantasi, ty han hann knappt yttra ngra ord, innan han afled. Men hrom honom i en psalm:-- Was ist vor Arbeit Noth, Eh der gewisse Todt Uns ungewiss ereilet Und eine Wunde schlgt, Die uns ins Grab einlegt Und bloss im Himmel heilet! Das helle Sonnenlicht Kommt uns erst ins Gesicht Mit Heulen, Schreien, Weinen. Mit Schwitzen werd'n wir gross; Wir fahren in den Schoss Der Mutter, eh' wir's meinen. -- -- -- -- -- -- -- -- Nicht Schne, nicht Gestalt, Kein Jung-sein oder Allt Kan uns den Tod abwehren. -- -- -- -- -- -- -- -- De sista raderna hunno ej fullbordas. Med dyster frkrlek drjer han vid de utmrkta historiens mn, hvilkas verk och gerningar ro frspilda, eller vid de vldiga, af menniskohand uppresta monument, som redan fallit till stoft. Och fver allt sammans ljuder med sublim likgiltighet ofrnderligen temat allt r intet som i Predikaren:-- Allt hvad i verlden r, r ffnghet, allt inte. -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- Allt, allt sin nda fick, s snart som det begynte. Ej hjelper hrdhet sten, ej finhet ngot gull, Ej en demant dess sken. Hvad mull r, mst bli mull, Och mullen ingenting. Ibland sker det med ett vemod, som betecknar en s obotlig men poetisk sorg, att den frgar hela verlden:-- I evigt verldslig-sinte, Mst icke verlden d med tiden blir till inte, Som utaf inte gjord och s hgldrig r Att hennes de dd visst mste vara nr? Man hrer sj och haf mer n som vanligt brusa, Man hrer vdergud'n med grymma stormv'r susa, rstiden hller ej som frr sin vissa tid Med hetta eller frost. Allt synes som med strid Till fallet luta ner och fram till ndan ila, Allt, liksom trtt utaf sin mda, ska hvila. Den trtte Atlas, som s lnge himlens last Har burit, signar kull och orkar ej st fast. D han den 11. augusti 1674 snde ngra sorgverser med sin vn, handelsman Brandbergs stoft till kyrkogrden, skref han: Kom, hjelp mig, att jag klagar Af hjerta, som sig br Den som i bsta dagar Sitt afsked tar och dr Uti sin bsta blomma, Sin lders middagstid!-- Si, s kan dden komma, Nr vi som trygg'st i frid. Var det med de derfr erhllna pengarna i fickan som han dagen derp gick in p den kllare, der han d mrdades? Tack vare de nyupptckta rttegngshandlingarna i mlet, hafva vi fullstndigare underrttelser om hans dd, n vi haft om ngon hndelse under hans lefnad. De beriktiga flera lsa antaganden om, att han blifvit ddad i ett slagsml, att det skett af hans bste vn och under rusets inflytelse, att han lefvat ngon tid efter mordet och, en kristendomens Ragnar Lodbrok i samvetsqvalens ormgrop; lttat sitt hjerta genom andaktsfningar. Wieselgrens frmodan att hans baneman varit hans gode vn, hvilken vi ju trffa bland de besjungne, tl s till vida att frndras, som dels en lngre kld har rtt mellan dem bda, om ocks de en gng varit vnner, dels visserligen Lucidor har skrifvit en sng fr hans rkning, der han efter honom kallar sig fr _Triton Sturmmuth_, men ingalunda gjort honom till mne fr ngot qvde. Det r nu vidare klart att ingen af sllskapet var vid tillfllet farligt besknkt. Huru vida det skall kallas ett simpelt mord eller en slags duell, m fljande sammandrag af de nrvarandes vittnesml infr domstolen bestmma. Utom att dessa berttelser ega ett visst dramatiskt intresse och alltid mste vara vlkomna ssom skildrande de sista stunderna af Lucidors lif, ro de dyrbara fven derfre att de stta oss i stnd att jemfra den tidens seder och bruk med vra. Nr man gtt backen uppfr Tyska brinken och kommit till tyska kyrkan, som p ojemn grund reser sin byggnad och sitt torn mellan tta husmassor, intrder man p Kindstugatan, som slutar vid den triangelformiga utskrningen af Skrgrdsgatan. Inga trottoarer finnas, och husen se frfallna ut. Solens strlar hafva svrt att nedtrnga p den fuktiga stenlggningen. Ej lngt ifrn ligger midt ibland menniskoboningarna den gamla kyrkogrden, hvarest likvl ej mer ngra lik f nedgrfvas att underltta pestens hrjningar. Nstan blott s. k. smre folk bebor nu Kindstugatan. Der finnas mindre verkstder, oljiga fenster, smutsiga ingngar, magasin och nnu smre stllen. Vi ro i hjertpunkten af den egentliga staden. Likvl, s gammalmodig gatan n synes, r hon modern i jemfrelse med sitt utseende vid Lucidors ddsr. Ett hus br rtalet 1739, ett annat 1685, ett tredje r ungefr frn samma tid, att dma efter den tyska inskriften fver porten, ett citat af en psalm: Wohl dem, der den Herren frchtet und grosse Lust hat Zu seinen Geboten. Reichthum und die Flle wird in Ihrem Hause seyn. Ett hus stod just d under byggnad: det skulle blifva Olof Hanssons och Margareta Anderssens tillhrighet och enligt tidens sed f sin utstyrda portal och inskrift: Then Gudh wil hielpa, kan ingen stielpa, anno 1674. Ett enda hus veta vi skert st qvar frn denna och en nnu aflgsnare tid med sina sm fnsterlufter i fyra vningar. Det r den bekanta Brasan, s kallad efter hautreliefen, framstllande man och hustru med rep om halsen och stretande p bda sidorna om en eldbrasa. rtalet fver denna drpliga portal r 1558. Likaledes fanns redan d den s. k. Brnda tomten vid mynningen till Skrgrdsgatan, och det var bortom mannaminne, nr eldsvda en gng frstrt huset och bildat densamma[30]. Vi kunna sledes endast ana oss till gatans utseende vid midten af 1600-talet. Men det r eget att tnka sig den d bebodd fven af hgre samhllsklasser, nr vagnarna der mst hafva rasslat frfrligt p den usla stenlggningen, d ingen sundhetspolis fanns till, och ingen aldrig s tarflig oljelykta kmpade mot det kolsvarta mrkret. Genom en stinkande frstuga i ett af husen inkom man d till kllaren Fimmelstngen, hvars betecknande skylt skramlade fr vinden ofvanfr porten. Hvarest detta rum nu br skas eller om det ens r qvar, r svrt att afgra. Men huru det d sg ut, derom kunna vi ltt gra oss en frestllning. Ett stort bord, ngra bnkar och klumpiga stolar, en hylla med stop och flaskor, en tvttbalja der glasen skljdes i sjelfva rummet, en vldig spisel med frtorkade lfruskor frn ngon sommarhgtid, och det p en dylik ort oumbrliga rknebrdet, der frtringen efter hand uppklottrades p krita,--se der hela mblemanget. Genom en lucka p golfvet nedsteg man till magasinets l- och vintunnor, hvarifrn fr hvarje gng de reqvirerade varorna upphemtades. P uppassning var tminstone der ingen brist. Utom vrden sjelf, Petter Grill, (ovisst r, om denne varit p ngot vis beslgtad med de rika Anthony Grill och sonen Balthasar, som voro juvelerare och vid kronans myntverk anstllda) fanns en kllarpojke. Dessutom omtalas en tjensteflicka. Lgg hrtill smrutiga fnster med starka bommar, det oigenomtrngliga mrkret derute, en oljelampa eller ett talgljus att upplysa serveringen derinne, och man kan ngorlunda se det rum, der Lucidor dog. Omkring klockan 7 en onsdagsqvll p eftersommaren intrdde fyra herrar, vlborne kapten Bengt Bohm, vlborne ljtnant Arvid Kristian Storm vid fverste Grotthusens regemente i Pomern, hradshfding Furubom och poeten Lucidor. Alla hade enligt bruket sina handskar och vrjor p sig. Ingen annan gst synes d hafva uppehllit sig p Fimmelstngen. Gsterna begrde en pipa tobak. De andra lto framstta fr sig lstnkor. Lucidor drack vin. Vid 9-tiden aflgsnade sig Bohm, frrn det blef kolmrkt, men de andra sutto qvar. Kort derefter hemkom vrden eller vinsknken. Lasse begynte att drifva med honom tskilliga fventyr, men klockan 12 ville Furubom g sin vg, d Storm bad honom blifva qvar, och Johansson brjade tala om, huru farligt det var att g ut, och huru n den ene, n den andre blifvit fverfallen p gatorna. Man beslt derfre stanna fver natten, och Furubom bestllde till och med en sng, men vrden ville nu ej servera dem mera. De hade dock allenast druckit tta stop mumma och ett halft stop vin, tillika med 24 re tobak, hvilket den tiden ej var ngon fverdrifven dosis. D blef Lucidor ond p vrden, sgande: Har du intet velat mera tappa, skulle du det sagt oss fre klockan 9. D hade vi kunnat gtt bort och intet sutit hr s lnge. Han skllde honom fr ett och annat, knppte honom tskilliga gnger p nsan och ville taga skrifbrdet att sl honom. Emellertid, om ocks Lucidor synbarligen var vid dligt humr, sutto de qvar och pratade, men drucko nstan ingenting. Klockan 2 gick kllarpojken och lade sig. Emellertid steg Furubom upp och drack poeten till i vin, men denne ville ej gra besked med vinet, utan tog ett lglas, drack ur det och kastade det i vggen. Det br anmrkas, att, liksom det d ansgs tillhra en rlig svensk att kunna dricka tappert, det var frolmpande att ej svara p en skl, som i stende stllning brukade utbringas. Den trta, som nu uppstod mellan Johansson och Furubom, skedde p fransyska och hade inga vidare fljder n att Furubom reqvirerade ett halft stop vin till, och vrden, som under tiden tycks hafva ndrat tankar, frfogade sig ner i kllaren. Nr han kom upp var nstan allt frbi. En svag morgongryning brjade framskymta. Ljtnant Storm hade i sin ordning stigit upp och druckit poeten till, men fick, ej heller han, besked. Han frgade, hvarfr han det icke gra ville och om han det icke gra kunde. Jag kan fuller, men jag vill intet svarade Lucidor. Om du intet vill gra mig besked, s mste du ngot veta med mig sade Storm. Hvad jag vet, det skall jag strax visa dig sade den andre. Hvad orsaken var till Lucidors vgran att emottaga sklen, om det rrde en krleks- eller penningeaffr eller ngot annat, vet man icke, och rtten har--betecknande nog fr tidsanden--aldrig skt taga reda derp, men att det var ngot hemligt groll dem emellan, r af fljande tydligt. Det du vill sga mig, har jag lngesedan sett, utbrast krigaren, har du ngot emot mig, s kom ut p gatan; der r plats. Och han gick till frstugan, frgfves qvarhllen af hradshfdingen. D sade Lucidor: Halt, halt, hr r plats nog hr inne. En hundsvott, som icke str i sina skor! De hade genast ptagit hgra handsken, dragit vrjorna och voro s furiauxe ihop med hvarandra, att Furubom, som bibehll all besinning och ej ville draga sin vrja ur baljan, knappt kunde skilja dem t, frrn de bda under det skarpa fktandet fallit omkull i spiseln, Lucidor under och Storm ofvanp. D tog Furubom dem tskills. Lucidor sade jag r stucken, reste sig ur spiseln och gick till bordet, men segnade der ner utan ml och sans. D sg ljtnanten, huru det stod till och flydde. Furubom ref upp den slagnes jacka, emedan intet blod flt fram. Han hade ett sr i brstet, som sedan af den besigtigande lkaren, Lhrman, frklarades ddligt, och dessutom fyra andra sr. Vrden, som emellertid hunnit upp ur kllaren, skte qvarhlla Furubom, men afstod, d denne tog p sin vrja. I stllet gjorde han larm, skickade efter vakt och fltskr. Men d barberarens drng infann sig, och Lucidor upplyftades p en bnk, afled han genast. Tjenstflickan och kllarpojken, som emellertid rusat ner vid bullret, funno snart rummet uppfyldt af folk och golfvet frgadt af blod. Det var klockan 5 p morgonen, den 13. augusti 1674. Vi sgo, med hvilken hnsyn hans kamrater af societeten behandlade Lucidor p Fimmelstngen. Det var de, som drucko honom till och retades af hans vgran. En adelsman och ljtnant hade ej velat slss med ngon annan n sin like. P samma gng hntyda alla omstndigheter p, att mordet vckt djup och allmn sensation. Man knde, att man frlorat en mrkvrdig och rikt begfvad ande. Svl fverstthllaren, riksrdet friherre Klas Rlamb som de andra myndigheterna behandlade den fattige skaldens frlse baneman med strsta strnghet. Men Arvid Storms beteende efter mordet r ej egnadt att tillvinna honom ngot medlidande. Han sprang genast till Furuboms qvarter och fick af honom lna tre dukater till respenningar. D han skulle ge sin obligation derp, darrade handen p honom att han intet skrifva kunde. Sedan, nr han visste sig vara efterspanad af vakten, nemligen en korporal, en nattbonde och en stadsvakt, gick han ej till sin bostad, utan begaf sig till Den hollndska thun in i Hans Nfs hus vid sterlnggatan, var i kket och skte komma upp genom spiseln samt gmde sig slutligen under dunbdden i en sng. Gripen och frd infr rtta, skte han kasta misstankar p Furubom, ssom den der fven skulle haft sin vrja ute, s att Lucidor sjelf skulle hafva rnnt lika mycket p dennes som p hans eget vapen, och han beskylde den aflidne att i spiseln hafva skt vnda hans vrja till baka fr att genomstinga honom, ehuru den olycklige redan d mst hafva frlorat all kraft, samt sade tskilligt annat lgnaktigt. Furubom friade sig med, att han klockan 8 samma morgon gtt ut offentligt och mtt Bohm p Sderbro vid slussen och omtalat fr honom ddet. Klockan 12 p middagen hade de ytterligare trffats i Bohms qvarter p Hornsgatan hos mster Anders Bagares enka och d intet annat talt n beklagat den olyckan. Han blef friknd. Lucidors enda mls- och skyldsmn, mster Johan Groop och vaktmstaren p accisen Jost Stare, gjorde allt, hvad i deras frmga stod att beifra saken. Troligen var det ocks de, som, enr den dde sjelf ej lemnade efter sig tillrckligt, bekostade hans begrafning. Han, som besjungit s mnga andra sttliga likfrder, begrofs vl p det enklaste stt, och man vet ej ens, p hvilkens kyrkogrd skaldens stoft nedsattes. Emellertid satt ljtnant Storm fngslad. Man hade i brjan frt honom till slottet, der d arrest fanns fr folk af bttre vilkor och kondition under drottning Kristinas egen fordna vning, men snart frflyttades han till Hvita hsten, ett hrdt och med pinoredskap uppfylldt fngelse strax ofvan marken i det gamla rdhuset vid Stortorget. Der bredvid hade stadsvakten sin post. Vaktmstaren Bjrn, som tycks varit en enfaldig och slapp person, erhll strng tillsgelse att hlla uppsigt, i synnerhet p denne fnge. Anhriga och vnner hade dock tillstnd att beska honom. Domen fr mord skulle snart fllas, d hans moder, enkefru-fversteljtnantskan Mller (sledes fr andra gngen enka) lyckades befria honom. Den 7. november 1674 gick hon, som vanligt tfljd af sin tjensteflicka, in i sin sons hkte. Ljtnanten, som sades vara mycket sjuk, hade nyss slutat sin middagsmltid och syntes utifrn i sin nattrock g till spiseln att vrma sina ftter. Modern skref ett bref vid bordet. Sedan inslpptes till fngen tv kamrater, Lohde, och derp fyra andra mn, alla med vrjor, hvilka stlde sig mot fnstret fr att hindra vakten att se, hvad som frehades. Det hade blifvit mrkt. Endast ett vedtrd lg och rkte i spiseln. Ett ljus upptndes, men sedan det ftt tjena till brefvets frsegling, slckte pigan det. Strax drefter, vid 5-tiden, kunde Bjrn, som stod p trappan med ljus i handen, rkna de sex mnnen, som ter gingo ut. Men som det fortfor att vara mrkt nere i fngelset, steg han dit ner med sitt ljus och fann fogeln utflugen ur buren och fverstljtnantskan liggande i sngen i sin sons stlle. Det gjordes allarm, men hvarken Storm, som hdanefter alldeles frsvinner ur historien och sledes aldrig, som det uppgifvits, ftt ngon lejd af regeringen, eller brderna Lodhe eller de andra obekanta mnnen kunde antrffas. Modern ville man ej straffa, men rdsturtten dmde Bjrn, oaktadt alla hans trar och bner, fr hans frsummelse till samma straff som mrdaren och de lgre stadsvakterna till att mista tjensten och att i tre dagar, en timma per dag, rida upp trhsten. Huru hofrtten sedan ansett saken, vet man ej. Med denna myndigheternas strnghet slutade sledes hela mlet, handlingarna deruti begrafdes bland massan af friga papper, och tomma sgner och allehanda missgynnsamma rykten fingo smningom erstta sanningens plats.[31] Det hrde till tidens sed att skrifva verser fver aflidna mrkvrdiga personer. S skref Columbus fver Lucidor fljande epigram: Den sig i all sin tid olycklig sjelfver spdde, Han ock upp sin tid olycklig nda ndde. S sg han verlden sin. Gack nu, ehur du heter, Och sg, att ej r sannt: Poeter ' profeter! En af hans beundrare, numismatikern Nils Keder, som d var helt ung, men sedan blef assessor i antiqvitetsarkivet och som fven skrifvit tskillig vers, frsg Andersins upplaga af Lucidors skrifter med ett italienskt epitafium fver skalden: Trafitto, Lucidor, dal ferro muori? O destin crudo, o colpo veramente, Funesto, acerbo, infelice e dolente, Ch' insieme trapassa mille altri cuori! O sventuroso fin di chi si disse _Odiato dalle stelle_, mentre visse! O Lucidor, io piango la tua sorte, E piangerian le Muse latine, francesi, Toscane, tedesche, inglesi, svedesi E fiaminghe, ma qui teco son morte. I sednare tider har Vilhelmina Stlberg tagit honom till hjelte i en roman och Wijkander i ett historiskt skdespel i fyra akter. Det behfver knappt anmrkas, att deras bearbetningar har intet med hans historiska personlighet att gra. Lucidor utgaf ej sjelf andra n sina tillfllighetsdikter, som p lsa blad trycktes fr bokhandeln och dels utdelades bland gsterna, dels fr tillfllet uppkptes af de nyfikna. Men han fick flera beundrare, som sysselsatte sig med att hopsamla hans arbeten, s vl de redan tryckta tillfllighetsrimmen som de andra blott handskrifna sngerna. Vi hafva nmnt erkebiskop Erik Benzelius, som lt trycka fngelsevisan. Likaledes hafva vi omtalat det bekanta arket Bs frnyade publikation 1707. En annan samlare skall hafva varit guvernementssekreteraren i Gteborgs och Bohus ln, Olof Wexionius den yngre, hvilken efter anmodan skref ett klent ingngspoem till utgifvaren af Helicons blomster och synes hafva dtt ej lngt derefter. Sjelf r han frfattare till en verscykel, Sinneafvel. Men den ifrigaste var ofvannmnde Nils Keder, som skall hafva med mycket besvr samlat auctoris defecte och illa medfarne koncepter. r 1685 utkommo, enligt Palmskld, ngra af hans andliga dikter under titel Lucidors lucida intervalla eller goda och gudeliga tankar om menniskans ddlighet och verldens ffnglighet, frfattade uti trenne visor, hvilka till andras varning ro lemnade af honom, som sig kallade den olycklige Lucidor (in octavo). Boken kunde redan af Lidn ej mera terfinnas, men 1844 hittades ett exemplar, som kom till kongl. bibliotheket. I Linkping finnes en af Spegel gjord afskrift. Den egentliga och fullstndiga upplagan af hans poemer utgafs r 1688 under Johan Andersins namn, och kallas Helicons blomster, plockade och vid tskillige tillfllen utdelte af Lucidor den olycklige, det r alla de poetiska skrifter, som frfattade blefve af Lasse Johansson. Utgifvaren uppgifver dessutom brjan af tretton andra visor, som han knde till, men dels icke funnit, dels funnit ofullstndiga eller i olsligt skick. De ro 1) Lisille, du min hjertans sjl, min trst, 2) Jag svor, jag skull ej vika ifrn ditt, 3) Ack, ack, min sjl, du vet, jag kan ej mer din lga, 4) r ngon osll ssom jag, r ngon till, hvis, 5) Vill du mig frebr, hvad jag har gjort, 6) Kan ngon lida strre qval n den i tysthet, 7) S skall en evig tystnad mig tillbinda, att jag, 8) Wohl dem, der sonder Traurigkeit in Lust ohn' Lieb', 9) Soll denn, Climene, meine Wonne, 10) Ach, wie lange soll sonder Ruh, o Lieb, sich, 11) Fast mngen giftermlet rosar, dock hller jag, 12) Mitt hjerta vill i tusen stycken spricka, 13) Nyss, nr Frigga satt i badet, had hon Astrild. Den sista af dem, som r lekande men obscen, finnes dock handskrifven i palmskldska samlingarna. Det r mjligt att ngon annan af visorna, nnu oupptckt, frmultnar bland gamla manuskript. fven i de af Andersin utgifna poemen finnas hr och der lakuner, som utvisa i hvilket sndrigt skick de antrffats. Tre af de andliga visorna inkommo i Svedbergs och derefter i vr nu varande psalmbok, ehuru ngot frkortade och ndrade. Presterna hade just samma r, 1688, utverkat en censorsinstruction p tillfllighetsrim, som mesta dels plga vara odugliga bde quoad materiem et stylum. Derfre stller sig nu utgifvaren under den bermde Lindsklds och landtmarskalken och hofkansleren, friherre Nils Gyldenstolpes mktiga beskydd, enr han funnit hgst ndvndigt att i all underdn, dmjukhet erska fr bemlte verk detta vrn och beskydd fr att ej fventyra tskillige vidersinnige omdmen, besynnerligen deras, som kittla sig att lasta och danta andras vlmening. Och i kongl. maj:ts ndiga privilegio lses att bemlte arbete och skrifter fr deras bde invention och komposition ett temligt berm vunnit hafva och kunna tjena mngen till en god anledning och frkofring uti den svenska poesin. Men Andersin, som vl egentligen blott sysselsatt sig med tryckningen, har genom sin upplaga illa gagnat skaldens minne. Ty som Atterbom sger: Lucidors sista olycka var, att hans skrifter fllo i hnderna p en utgifvare, hvars redaktion r ett mnster af allt tnkbart slarf, s i ordnande som i manuskript- och korrekturlsning. Isynnerhet ro mytologiska och geografiska namn frvrngda. Ofullstndig, r Andersins bok nyo upplagd i en duodesupplaga af 1835 bland Bonniers samling af Klassiska frfattare i svenska vitterheten. Den kallas ock Helicons blomster. En ny upplaga r i vra dagar utgifven af P. Hanselli i hans Samlade vitterhetsarbeten af svenska frfattare frn Stjernhjelm till Dalin. Vi hafva jemfrt Hansellis och Andersins editioner med hvarandra vid betraktelsen af Lucidors egentliga skaldskap och betydelse fr vr litteratur, hvartill vi nu fverg. ----- [1] = ndas.--I den del af vr afhandling, som utgr biografin, hafva vi vid citater af Lucidors verser, s vidt det kunnat ske utan men fr originalets rtta uppfattning, ngot moderniserat stafningen, hvaremot i den andra delen, handlande om hans skaldskap, versen fverallt ordagrant aftryckts. [2] Bartolus de Saxo-Ferrato och Baldus de Perusio voro bermda italienska jurister, som lefde p 1500-talet. [3] = vetat. [4] = mnja. [5] = luktar. [6] En frvrngning af Orvietn. [7] = med sken af att vara vis. [8] = mrka. [9] = fort. [10] Af isl. ordet st = krlek. Utan tvifvel en hrmning af Stjernhjelm, som i vrt sprk infrt namnet Astrild. Ordet var nnu ej glmdt i folksprket. Uttrycken st-eld och st-liungand' frekomma hos Lucidor. [11] En d bruklig sllskapssed att utdela presenter. [12] Jemfr hans epitafium fver Figrelius:[Greek: _Hlios_], sol, unde Figrelius, quasi figura solis. Sdant roade tiden mycket. [13] Genom hradshfding Amnell, som upptckt papperen, samt genom aktuarien Brissmans och registratorn Schtzercrantz' tillmtesgende har det varit oss mjligt att genomg dem, och aflgga vi hrmedelst vr tacksamhet derfr. [14] = splitter galen. [15] = svartsjuka. [16] = behaga. [17] = peruk. [18] = ofta. [19] = band i eldfrg och hgrdt. [20] = krs och manschetter. [21] = en lek. Se Rudbecks Atland, II, 539. [22] = likvl. [23] = svanemjuk (jemfr det danska bld). [24] = skrdt brd. [25] [Greek: _Schrats mainomenos._] [26] = dum tlp. En sarkasm. Se Ihres Glossarium I. 893. [27] Skall vara en tvetydig qvickhet vid ett brllop. [28] = god vilja att vara en till njes; ej vrt begrepp om vlvilligt, som ter hette vlment. [29] Det tgick dessutom 20 daler till papperet (ett helt ris) och 12 daler i tryckarln. Men kyrkoherden, som hll likpredikan, fick tv frgyllda silfverbgare, vgande 90-1/2 lod och vrderade till 248 daler. [30] Elers knner ej till nr tomten afbrndes, och p kartor frn 1626 och 1640-talet i Stockholms ingenirkontor str den utsatt i sitt nrvarande triangulra skick. [31] Det r litteratren C. H. Atterling som i Gteborgs handels- och sjfartstidning under rubrik Huru Lars Johanssons mrdare undkom publicerat ett sammandrag af vittnesmlen hrom infr kmnersrtten. Vi begagna hr tillfllet, att frambra vr offentliga tacksamhet till herr Birger Schldstrm, hvilken, ehuru sjelf Lucidors frre biograf, med utmrkt beredvillighet stllt alla af honom och andra insamlade upplysningar till vr disposition. II. Lika ogynnsamma omdmen hafva fllts om hans efterlemnade skrifter som om hans lif. Man ser, att hos de mildaste granskarena det r mera vlviljan och medlidandet n den strngt rttvisa kritiken som talar. Redan tidigt har den opinion utbildat sig, att det var Bacchus, som bde drifvit honom till att dikta och strtat honom i grafven. I Hedvig Charlotta Nordenflychts uppsats, De svenska poeter, mta vi den frsta vittra kritiken fver honom. Hon lter Stjernhjelm helsa de svenska skalderna en efter annan: Alla han I burskap vunnit P det vittra Helikon.-- Du, hvars eld s ojemnt brunnit, Nalkas, Lasse Johansson! Kom, att bland din samtids lrde Ett bermligt stlle f, Fast du skaldedran nrde Minst ur Aganippens ! Nr du dina gudar prisar, Frjas nd och Bacchi saft, En Anakreon knappt spisar Mot din liflighet och kraft. Nr din sorg, din krlek rder, Nr dig sjelf du sjelf r lik, Fldar en poetisk der I en grafskrift om en Strijk. Ngra fler de tecken bra: Syndarns bot och Mjors pligt. Sleds rjas kunskap, lra, Sprk och bildning i en dikt. Men du kan bland skalder finna Ej det frmsta rum med skl Eller bsta kransen vinna, Ty du sjng s sllan vl. Men med hvilken frblindelse kan hon stlla Mjors pligt och Syndarns bot bredvid hvarandra i vrde? I Carlesons samling finnes Lucidor ej upptagen, ej heller lsas ngra prof af honom hos Sahlstedt. Denne har dock skt motivera sin uraktltenhet. Efter att hafva yttrat, att han hos Columbus ej funnit ett enda stycke, hvarmed han kunnat frnja lsaren, tillgger han: Samma olycka har hndt mig vid genomgendet af Lucidors eller Lasse Johanssons skaldeverk, ehuru gerna jag nskat kunna f plocka ngra af 'Helicons blomster' och stta i min samling. Men jag lrer behfva ett lngre fretal till min urskt fr det jag inga rosor hemtat ur Runii 'Dudaim'. Hvilken besynnerlig sammanstllning och framfr allt granntyckthet hos en man, hvars antologi har upptagit s mycket underhaltigt och nu alldeles frgtet! Lidn uttalar sig ungefr s: Hans snger insmyga sig genom sin undransvrda ltthet i lsarens sinnen. Men om han dessutom hade efterfljt denna Horatii freskrift Carmen reprehendite, quod non Multa dies et multa litura coercuit atque Perfectum decies non castigavit ad unguem, och om han anvndt strre omsorg i att polera sina lst framkastade verser, skulle han utan tvifvel hafva erntt ett lngvarigare berm och ett ofrgngligt rykte. Derfre skola de, som ro vana vid en bttre smak hos den poetiska sknheten, skerligen hos honom finna talrika flckar. Frutom dem, som han--s ouppodladt som vrt fdernesprk d nnu var--ej gerna kunnat frebygga, mste man frdmma ej blott en alltfr ymnig pminnelse om gudar och gudinnor utan fven en stil, som allt fr bjert afsticker frn de gamles mnster.--Ej heller kunna hans allt fr slippriga och tvetydiga gtor behaga sedigt folk. Men detta och annat lika tadelvrdt skall likvl en mild lsare af skaldens verk tillgifva honom, d p hans tid den fosterlndska poesin lg nstan nere ouppodlad.--Vinkllaren har merendels varit musernas boning, hvarest den starkt vinbegjutna poetiska dran ej styrdes hvarken af hederns eller skaldekonstens fordringar.--Den som besinnat huru svrt det r att uppfylla en poets kall att i lika mn undervisa och frnja, nr helst till besjungande af ngons brudsng eller ddsbr pennan mste sttas i rrelse med vanans och ndvndighetens hela slentrian, skall ej undra fver, att dylika snger ibland kunna vara smngifvande. Emellertid lsas dock mnga goda, ja skna saker i hans samling. Akademikern Blom, som naturligtvis ej kunde hafva ngot sinne fr den karolinska periodens framfart med smaken, hnar hans lnga, ljliga titlar, sllsamma frvecklingar af auktorsnamn (det var utgifvarens fel) och osmakliga gtor m. fl. rheter. Lucidor var kanske ej utan snille och var skert ej utan kunskaper, men har vrdslsat med begge. Hans skrifter rja en viss vild energi, ngon frdighet i versifikationen, mycken oegentlighet i uttryck och en fullkomlig brist p granskningens mda. De synas med skerhet bevisa hans oregelbundna lynne och hans stt att frfatta vid pokalen. De nyare granskarenas dom utfaller fga gynnsammare. Sondn brjar med att ppeka poemens slarfviga frfattande och dliga utgifvande, s att af de mnga brllops- och grafsngerna ej en enda r lsvrd utom p sin hjd Kom', sjen mig nymfer!. Derp fortstter han: Det r ej f som tadlat honom, och detta r ej s underligt. Ty det mesta som han framklottrade p papperet saknar nstan allt vrde. Dertill kommer, att fr bestndigt heligt och profant, hgt och lgt ro blandade med hvarandra. Slutligen undgr ej litet en ofta trg och hrd rytm att stta bildade ron. Ej heller kunna vi frdlja fr oss, att fven de snger, som framsprungit i en dlare och hgre skaldeingifvelse, mera stta oss i spnning medelst sin rysliga och framstormande hftighet n de frnja oss genom poesins gudaborna och rena hnfrelse.--Likvl saknade han ej helt och hllet snggudinnornas ynnest. Om nu ingen hittills kunnat fvertyga sig hrom, skola vi, p det att vi ej m synas fara med lst prat, exempelvis anfra de snger, som han skrifvit p frmmande tungoml, hvilka, fastn icke egnade de fosterlndska muserna, tillrckligt visa oss, hvad han kunnat blifva, om han ej alltfr mycket frslsat sina skaldegfvor. Men har den, som, enligt Sondns medgifvande, utvecklat s mycket snille p frmmande tungoml, kunnat vara s underhaltig p sitt eget? Skert r, att lika vackra stycken p svenska kunna hos honom uppletas som de utlndska, hvilka vunnit granskarens ynnest. Hammarskld, som underskrifver Sondns omdme, skrper det enligt sin vana och frebrr Lucidor, att han prydt sina dikter med mytologiska namn och personer, dem han alldeles ryckt ur deras ideala sfer ned i smutsen af sitt eget hvardagslif, att hans rim lifvas af en vildt och vulkaniskt brusande energi, en nstan till vansinne grnsande hftighet, som tydligt utmrker en fullkomligt strd harmoni mellan skaldens alla inre krafter, hvadan han ocks fann ett srdeles nje uti att leka med de hgsta motsatser, hopfrande dem i en enda frestllning. Efter denna romantiska mlning ppekar han ytterligare, att Lucidors bacchussnger hnvisa p Bellman. Atterbom, som aldrig kan frigra sin granskning af hans poesi frn de ogynsamma ryktena om hans utsvfvande lefnadsstt, talar om den ton af likgiltighet, trots och hn, som genomgr hans dikter, de hjertskrande ljud, som emellant frambryta ur det frstrda strngaspelet, samt att han med allt sitt hafs och slarf aldrig tnkt p att en kritik fanns till eller kunde komma. Wieselgren, hvilken lika litet som Atterbom kan skilja mellan hans poesi och hans lif, prisar vl hans psalmer, f ha bttre n han sjungit ngrens qval, men lter undfalla sig yttranden som dessa tvillingstjernors luntor i vitterhet af bestldt rimgods (det menas Lucidor och Runius). Vr siste allmnne literaturhistoriker, Malmstrm, som i frsta delen af sitt arbete rkar hafva en Atterboms korta men msterliga skildringar fre sig och fr resten icke tyckes hafva uthrdat att genomlsa alla de vitterhetsalster, hvarom han mste flla sin dom, bevrdigar Lucidor blott i frbigende med tv utltelser, hvilka begge rka att vara missledande. Den ena framhller den lghet i sinnet, som kom Stjernhjelms manliga gldtighet att urarta till ett smaklst och fraktligt buffoneri, och som frnedrade poesin till ett tillfllighetsrimmeri fr pengar och den stjernhjelmska snggudinnan till en kammarpiga vid brllop och andra hgtidligheter.--Det r icke frn en s hg stndpunkt som ifrn Olympens solbeglnsta, och jemnkylda hjder, som en billig granskare skall se ned p det karolinska tidehvarfvets med svrighet sig framarbetande poesi, utan han skall gra sig frtrogen med tidens eget skaplynne och frutsttningar. Det andra utltandet berr Stjernhjelms prosodiska experimenterande: Sin hjdpunkt ndde denna osmaklighet hos Lucidor och Runius, som rimmade sina hexametrar, hvar helst rim kunde fs. Nu frhller det sig s, att visserligen Lucidor p sina stllen, fven han, skattat t tidens oriktiga smak hrutinnan, hvarom mera framdeles, men frst och frmst har han ej skrifvit ngra svenska hexametrar, sledes ej heller kunnat rimma dem hvarken i midten eller i slutet, och i hans latinska frekommer felet ingenstdes. Sedermera har denna dom sin egentliga tillmplighet p Runius, men kan aldrig trffa Lucidor mera n den trffar andra och sjelfva Stjernhjelm. Det har blifvit ett axiom att hopfra Lucidor och Runius som stallbrder i platthet, likgiltighet och lefnadsstt. Det r vr skyldighet att till den frres heder tillbakavisa en sdan sammanstllning. I afseende p karakteren voro de hvarandras raka motsatser, den ene ofrarglig och glad, njd med att i alla sina dagar lefva ssom ett ndehjon hos grefve Stromberg, den andre hftig och olycklig, uppoffrande sin medborgerliga existens fr sitt omttliga begr efter frihet och oberoende. I afseende p begfningen yttrar ju Atterbom, att Lucidor var till den grad fverlgsen i genialitet och energi, s auktorlig som personlig, s af vittra som af ovittra utsvfningar och att Runius deremot i alltsammans frekommer ssom blott en mattad och beskedliggjord efterklang. I afseende p stilen i deras skrifter kunna vi ej heller finna ngon likhet. Den ene syftar t det lekande och smroliga, den andre t det patetiska. Hvad plattheten betrffar, r det orttvist att stlla dessa bda vid skamplen utanfr sina samtidas krets. Deras eget publikum, bde det vittra och ovittra, var ej stort bttre. Det fordrades ett rhundrade, innan smaken i Sverige var obestridd. tminstone mste den hugstore Dahlstjerna, som ju Atterbom sjelf p sina stllen frliknar med en Bengt Bjugg, komma dem ganska nra, och egentligast bra Dahlstjerna och Lucidor i det afseendet bttre stllas tillhopa n Lucidor och Runius. Ty de frstnmda egde dock bda obestridligen poesins kraft. En liten skugga faller till och med fver Stjernhjelm. Runius, hvilken p sin tid tnjt ett af dessa anseenden, som snarare hrrra frn ett till qvantitet n till qvalitet betydande publikum, har derefter inom den svenska litteraturen nedflyttats till en plats, som starkt pminner om ljet och medlidandet. Men Lucidor har s vl genom sitt lif som sina skrifter en gng fr alla undanbedt sig att der f hlla honom sllskap. Naturligtvis r det icke vr mening att helt och hllet opponera oss mot s mnga lrda och snillrika mn, som fllt de hrda omdmena om Lucidors poesi. Men liksom vi frut granskat hans lif inom ramen af hans tid och utveckling, s skola vi nu tnja oss med att frska stta lsaren in i den anda, som genomgr hans dikter, de bttre och de smre. M vi derfre hellre hra hans egna toner, s vl deras harmonier som missljud, i stllet fr att gra kritiker derom! Det vittra kategoriska omdmet med sina abstrakta och graderade domslut har aldrig frefallit oss hvarken till fyllest grande eller respekt ingifvande. Dessutom hafva vi sett omdmet vexla, om ej lika hastigt som den lttvindiga opinionen, tminstone som den olika tidsriktningen och smaken. S har man fven i Sverige ofta ndrat skaldernas stllning. Dock kunna vi till den svenska granskningens heder sga, att mngen gammal reputation, som eftert varit af bde ljets och kritikens vapen nedstrtad, ter brjar f glla fr hvad den r. Det farligaste, som kan trffa det poetiska snillet, r vl, att ett nytt, senare kommet, frdunklar det frra genom originalitetens och den framryckta tidens verlgsenhet. Men inom andens verld behfva de olika storheterna ej trnga hvarandra utan kunna trifvas vl tillsammans. Och slunda m fven i Sveriges panteon hvar och en f sin tillbrliga och rofulla plats, hur olika n vr smak vexlat och hur fullkomligare vr civilisation n utbildat sig. Ty frst var under sprkets barbariska tillstnd frmgan att behandla det i vers s gldjande, och ndvndigheten att rensa det frn oorganiska tillsatser s maktpliggande, att en ltt och ledig poesi utan sans och smak eller en genomsvensk sprkbehandling utan klassiskt jemnmtt och behag mste vinna en rttvis beundran. Dertill kom det blstora i anlggningen, oaktadt de sm och ouppodlade medlen, som i likhet med vr politik gifver en nu mera fr oss egen frg t vr litteratur. Sedan kom ett lngsamt framtskridande i vitter odling, som omsider kulminerade i den fransyskt-akademiska smaken, men hvilken senare i den rttmtiga gldjen fver sina frtjenster ej frstod att uppfatta utan blott kunde ringakta de fregende ansatserna. Derefter intrffade de olika skolornas strid, hvarunder den litterra kritiken mste blifva allt fr mycket beroende af hvars och ens stllning inom stridsfrgorna. Det r kanske den strsta af Atterboms vittra frtjenster, att slutligen i sina Svenska siare och skalder hafva skt att frdomsfritt och opartiskt granska fregende och samtida, strre och ringare skalder. Det r svrt, ja, omjligt fr hvarje andlig riktning, som nnu behfver kmpa fr sitt erknnande eller njuter af sitt frsta segerrus, att ovldigt bedmma andra tider och frfattare. Man sg derfre antingen fraktligt ned p dem frn sin hgre stndpunkt eller var ofrmgen att frflytta sig inom deras tankekrets och frhllanden. Men nu mera, d den svenska skaldekonsten hunnit s stadgad lder, att den frmr att se tillbaka p alla sina utvecklings skeden med rttvisa och krleksfulla gon, m fven den karolinska vitterheten framtrda fr oss endast i sitt eget ljus. Det r ur en sdan hnsyn som vi g att framstlla Lucidors diktning. Dock hafva vi ej dermed afsagt oss rttigheten att betrakta den fven ur en allmn och komparativ stetisk synpunkt, ty den uthrdar att skrskdas fven frn denna, och fr frigt r en dylik regel ndvndig fr sammanhanget och uppfattningen af all organisk litteraturutveckling. Nr vi sledes vid behandlandet af Lucidors lif i vra omdmen hejdades af mensklighetens gemensamma mtt af frvillelser, kunna vi i afseende p hans skrifter visserligen vara strngare, p det att vi ej m rka in p den andra afvgen eller att mnets behandling skulle aflocka oss s mycken krlek, att vi frbisge de mtande bristerna och felen. D det svenska samhllet genom de lysande segrarna pltsligt fann sig frsatt midt uti den stora kulturstrmmen, var det naturligtvis med dess d varande ringa resurser omjligt, att det skulle kunna inom ngot enda verksamhetsflt utveckla sig fullt sjelfstndigt, utan det lopp fast mer fara att fversvmmas af det frmmande inflytandet. S till exempel freter vrt sprk och vr poesi en anslutning till Tyskland, s att det karolinska tidehvarfvets litteraturstrfvanden endast ro en parallel till de tyska. fven Tyskland behfde efter det trettioriga kriget en pnyttfdelse. Medan de lrda talade latin och de frnma fransyska, skte den aristokratiska Palmorden, Pegnitzschferbrderna m. fl. samfund att vcka hgen fr vittra idrotter och sprkets uppodling. (Det var nu som den fversachsiska munarten vann fullstndigt erknnande som skriftsprk.) Frebilderna dervid togos frn den romerska antiken och den italienska efterblomstringen. Den frsta riktningen, som naturligt nog frnmligast mste afse formens strnghet och den genom kriget frvildade fantasins tukt, hvarigenom den erhll en viss prosaisk karakter af ett utile dulci, representeras af Opitz, hvilken efter sin hrstamning gaf hela skolan namn af den frsta schlesiska. Opitz grundade en prosodi och poetik med bestmda konstregler, tog bort knittelversen och satte i stllet den polerade alexandrinen samt bestmde Latium till mnster fr den nya vitterheten. Med alla sina formala frtjenster blef han till innehllet egentligen blott reflexionspoet, och hans efterfljare--med undantag af den i frtid bortryckte Flemmings lyrik--fortgingo i samma nyktra anda. Vi mste hr fven omnmna Weckherlin, han, som allra frst infrde de romerska versformerna, derfre att han ssom frfattare till ett slags epos fver Gustaf Adolf mste blifva mycket uppmrksammad af de svenska lrda. Emellertid skte man snart en motvigt emot den opitzska riktningen i efterhrmandet af det italienska concettimanret och seicentisterna, hvarigenom man erhll mera fantasi och lif i dikten, men ocks fll ned i den motsatta ytterligheten, ihlig bombast och affekterad sinlighet. Det blef den andra schlesiska skolan. Redan Gryphius brjade genom att vlja Senecas tragedier till sin frebild, och den nya smaken kulminerade i Hoffmannswaldaus lyrik och framfr allt hos skolans banrfrare, den bekante Lohenstein, hvars uppstyltade retorik kom vl fverens med den obscenitet, som utmrker hans brllopsrim och andra snger. Lgga vi hrtill de lngrandiga hjelteromanerna samt den gedigna psalmdiktning, som oafbrutet fortgick frn Luther genom Speratus, Johann Rist, Gerhard m. fl. fram till Franke, hafva vi omnmnt det hufvudsakliga, som mste falla vra frfder i gonen och inverka p dem. Men det var ej blott i andra hand frmedelst den tyska efterbildningen, som svenskarne gjorde bekantskap med Italiens litteratur; de uppskte den sjelf i dess hem. Hr hade smaken genom fverfrfining rkat p afvgar. Berninis plastik, Guido Renis mlarkonst, Guarinis sirliga och musikaliska herdedikt, Pastor fido, Marinis vllustigt sentimentala, p all ideel halt blottade Adone, Tassonis i lokala smfrhllanden och strider sig dvljande komiska epop (den sistnmnde kunde aldrig, till flje af olika erfarenheter, hos oss vinna ngon strre anklang), della Cruscas och Arkadiernas frnma subtilitet beteckna alla den nya riktning, som Italiens andliga lif antagit. Det var nu, som italienarnes sinnen vnde sig frn den stora konsten och den romantiska hjeltedikten till musiken och operan. Man kan ltt frestlla sig, hvilket intryck dessa Hesperiens frukter med sitt melodiska sprk, sin yppiga kolorit, sin lifliga, om ocks ej storartade fantasi skulle gra p vra frfder, som knappt hunnit hemkomma frn de bullersamma krigen och sl sig ned i ro uti sitt kalla och fattiga land. Men de mrkte icke i sin frtjusning att dessa blomster, lngt ifrn att upplifvas af morgonstundens friska flgt, snarare dignade under eftersommarens hetta och smngifvande sol. De insgo ej, de fverddiga segrarne, att den nya poesin saknade manlighet och kraft, djerfhet och eld. De hade sjelfva fr mycket deraf. De sgo blott den fullndade formen, den utskta civilisationen, som de saknade. Det fanns dock fr oss en motvigt mot denna poetiska blomsterverld, hvarunder slafveriets veka smn frdolde sig, i den krnfriska och genompatriotiska, om ock ngot spetsborgerliga och prosaiska anda, som kom oss till mtes frn ett land, hvarmed vi d hade de lifligaste frbindelser. Det var det rorika Holland, hvars kultur snart blef fr svenskarne lika knd som dess flagga, hvilken svajade i alla vra hamnar. Det var det land, der rikedomarna hopades och de frmmande verldsdelarna sattes i frbindelse med Europa, der diplomaterna underhandlade, der en kta nationell mlarkonst, laboratoriets och universitetets arbete var vl betaldt och hedradt, der aktningen fr vetenskapens frihet tflade med den fr medborgarens och fderneslandets. Hit kommo de frfljda sekterna frn alla lnder. Hr tnkte Grotius, Cartesius, Spinoza, Bayle ngorlunda i fred. Hollndarnas poesi freter i sin brjan en viss likhet med Tysklands. Meistersngarnes och ordnarnas plats ersattes af rederjikerkammare, och poesin begynte hr, som nstan fverallt annorstdes mste blifva fallet, med en filologisk, sprkrensande, efter romerska och italienska mnster formbildande riktning, representerad af Heinsius och Hooft, hvilken senare brjar raden af Hollands klassiska frfattare och rkade in i ett visst versfrkonstlings- och concettimanr. Men smaken utvecklade sig p ett helt olika stt n hos friga folk. Det blef en praktisk realism med roten i det alldagliga lifvet. Skdespel uppfrdes ej fr hga herrar eller lrda pedanter utan fr folkhopen p gatorna med scener hemtade frn marknadslifvet eller det borgerliga hemmet och genomandade af patriotisk frihetsknsla och hnfrelse. S verkade Vondel, af hvars med sngkrer frsedda dramer Lucifer skulle frebda Miltons religisa flykt, och Gysbrecht van Aemstel blef ett kta nationalskdespel, som bde d och allt framgent af hans landsmn mottogs med lika bifall. Men hvad som olyckligtvis mest slog an p vra frfder, var den breda, smfrstndiga och beskrifvande didaktik, som Cats utvecklade, hvilken frfattare just framvisar den smre sidan hos den hollndska litteraturen och, s allmnt lst och omtyckt han n var, betecknar dess frfall och snara tillbakatrngande fr den franska klassiciteten. Ty Ludvig XIVs hofpoesi beredde sig att fven hr trots fiendskapen och krigen intaga den tron, som den nationella skaldekonstens fverdrifter och frfall skulle lemna ledig. Och detsamma skedde i det friga Europa. Dock har i Sverige den franska klassiciteten blifvit lngt fortare bekant n allsmktig. Man knde ganska vl till Molire och Corneille, men fortfor lnge att begagna andra mnster. Ja, man hade lst Ronsard och Bartas, Spencer och Milton. Vi behfva blott kasta en blick p Spegels fretal till Guds verk och hvila fr att fvertyga oss om, att under denna beundransvrda tid vra frfders lrdom var lika stor som deras vapen voro kraftiga. Hrtill kom en grundlig knnedom om de gamle. Det kan till och med sgas, att man lste och visste fr mycket fr att kunna tillbrligt smlta det. Vi draga nu vra grnslinier och karakterstecken mellan de olika skolorna och poesiprodukterna, men fr sextonhundratalets svenskar mste allt detta blifva ett sammelsurium i stllet fr ett ordnadt helt. Ej heller hade de af antiken frmtt inhemta ett klart konstomdme. Ty de svenska lrde hade visserligen insupit dess sjlshelsa och manlighet, men nnu icke dess naturliga smak. Derfre se vi, att, p samma gng vra frfders kunskaper voro frunderligt stora, deras urskiljningsfrmga var frunderligt klen. Huru sg nu den svenska poesin ut i jemfrelse med all denna massa af utlndsk vitterhet? Hon fanns icke till. Man hade visserligen ett sprk, men ingen hade brytt sig om det, utan det fick g som det ville. Bibelfversttningen hotade det med en tysk, de nya segrarna och kunskaperna med en fransysk-latinsk fversvmning. Kung Gustafs genompraktiska tidehvarf och teologernas ursinniga grl under hans sner hade utrotat hgen fr vittra vrf. Folkvisan brjade tystna; de nya lrostena hade ej nnu hunnit uppblomstra; de f lrda hade ftt sina studier och sympatier frn utlandet. D fddes p den frsta morgonstund, nr solen uppgtt i stern samt konstellationerna Herkules och Lyran dominerade horisonten, Stjernhjelm. Han r en typ af nordens ande, som knner sig hugstor till allt, men saknar mognad att genomfra allt. Han r tillika en stor och glad svensk sjl midt i en fr Sverige lysande period, hvars historia d just liknade denna nordens ande. Stjernhjelm r representanten fr det d varande svenska folklynnet och har i sin sjl egt begynnelsen till allt, hvad som de olika kulturriktningarne hos oss strax efter honom utbildade. Man har sagt, att han ensam utgr en hel akademi. Vi kunna ej hr tala om hans hundra skrifter i alla mjliga mnen, ej om hans nyplatoniserande, med ngon kabbalistik bemngda filosofi, ej heller om hans geometriska, juridiska och sprkkomparativa arbeten. Dock i hans Svea och Gta Mles Fatebur framlyser fvertygelsen om, att vrt sprk var gotiskans stammoder och det ldsta p jorden, hvilken tanke en gng skulle frambringa Rudbecks Atlantica. Han var i aktningen fr vra minnesmrken en vgledare fr Verelius och Peringskld. Detta herrliga sprk skulle nu af honom fras tillbaka till sin ursprungliga renhet och rikedom. Det skulle i bjlighet och gratie uppfostras till de antika och italienska sprkens vederlike. Muserna skulle ndtligen lra sig dikta och spela p svenska. Denna ifver gjorde honom omsider till skald och till fader fr hela vr efterfljande poesi. Det lg i sakens natur, att det nya fretaget frnmligast skulle afse formen, ty just detta behfdes i frsta rummet. Han anvnde slunda med stor frtjenst och framgng de antika rytmernas konstfulla qvantitetslagar. Han infrde de moderna tonvigtsformerna, alexandrinen och sonetten (klingdikten). Men hos honom fanns ej blott formarbetets energi utan fven innehllets skaparefrmga. Herkules uppstod, en hesiodisk produkt, som var ensam i sitt slag inom hela den d varande europeiska litteraturen, och fven innefattade komiska vndningar af stor originalitet. Derefter kommo de af blandad vers och prosa uppbygda allegoriserande Upptgen samt hans Baletter, hvaraf Den fngne Cupido i antika rytmer och Parnassus triumfans i moderna rim, samt slutligen Brllops besvrs ihgkommelse, der redan hexametern r ledigare och det hela enklare och friskare. En ton af antik sjlssundhet och genomsvensk patriotism genomgr dessa dikter. Man kan ltt tnka sig, med hvilken frtjusning de emottogos, och hvilken anklang de uppvckte. Tyvrr kunde ej ens hos Stjernhjelm, de fel undvikas, som vidlda hvarje jttefretags brjan. Det talrika och onaturliga anvndandet af antika namn, det prosodiska experimenterandet med rim till och med i slutet och midten af en hexameter, den osmakliga leken med lika ljudande ordformer, den understundom skeende frndringen frn svindlande flykt till platt trivialitet, slutligen den ngot trnga uppfattningen af ett poesins ndvndiga utile dulci, alla dessa fel fvergingo i strre och farligare mtt frn mstaren till lrjungarne och efterfljarne. Slutligen mste Stjernhjelms karakter fven i sina fverdrifter inverka p flera kommande skalder. Den store man, som hade sdana valsprk som Bon mentis comes est paupertas, Aut philosophum aut divitem oportet vivere eller Vixit, dum vixit, laetus, kunde ltt karrikeras af en beundrande mindre lrjunge. Emellertid har Stjernhjelm inom vr svenska kultur en plats, som hr till de hgsta. Han r en af dessa mn, som oupphrligt vinna p en nrmare betraktelse. Han r vrt lysande tidehvarfs litterra koryf liksom Gustaf Adolf dess politiska del och kan sgas hafva vgat och utfrt lika mycket med pennan, som den senare med svrdet. Man har psttt, att det stjernhjelmska tidehvarfvet ej gtt vidare framt i poetiskt afseende, derfre att alla skalder, som kommo sedan, voro mindre n hufvudmannen. Men s r ingalunda frhllandet. Tvrt om mrker man en utveckling, som ungefr liknar den tyska. Fastn under frutsttning af hans diktning (hvad som ocks berttigar honom att gifva sitt namn t perioden) aflgsnar man sig s smningom frn hans uppfattning. Man bibehller qvar efter honom samma varma nit fr sprkets renhet och uppodling. Lt vara, att man i hvardagslag talar eller skrifver tidens rotvlska, men i bunden stil duger det icke. Man fverstter och kommenterar islndska fornsagor. Man bibehller fven hans mindre efterfljansvrda sidor, ordlekarna, ojemnheten, rimmeriets fverfld. Men en stor egenskap hos honom har visserligen gtt frlorad, den antikt manliga och rena sinnesfrfattningen. Det uppstr ett mnglseri, som gr hand i hand med den fullkomligaste brist p sann smak. Marini fredrages framfr Tasso, Ronsard framfr Petrarca. Der det ej fanns ngon kritik, mste det nnu mindre finnas ngon sjelfkritik. Sledes hnder, att fven rikt begfvade frfattare ofta parodiera sig sjelfva. Vi nmnde, att hos Stjernhjelm frefanns ett visst utile dulci, en viss nykter uppfattning af poesin, frenad med en i det hela mttfull form efter antika mnster och en hg tanke om skaldekonstens vrde, om den blott blefve rtt tuktad och uppfostrad. Denna riktning hos Stjernhjelm rfves af hans varmast tillgifne och nrmaste lrjunge, Columbus, som erstter, hvad han saknar af mstarens originalitet, med en strre innerlighet och smidighet, samt af Lagerlf, som, sjelf stor latinsk vltalare och skald, med lika liten skaparkraft som Columbus ytterligare polerar och utbildar mstarens formsinne. Efter dessa fortstta andra rimmare den didaktiska riktningen. Men redan Lucidor, som fven ftt hra mnget ord frn Stjernhjelms lppar, brjar trda ifrn den raka strten och t sidan. Denne, begfvad med egen originalitet, utgr frn mstarens glada och djerfva poesi-medvetande. Han bryter med den sigten, att muserna skola vara uppbyggliga och docerande (i sin Om en ms pligt r han blott bearbetare) och proklamerar diktarens ohejdade liflighet och sjelftillrcklighet. Om ocks detta hos honom ofta urartade till frsummelse af formen och till ett slags poetiskt fribyteri, betecknar det dock onekligen ett framsteg, och Atterboms uttryck, att han p samma gng frlorade sig i den stora samtida rimmarmassan och likvl hjde sig fver den, kan andra sidan betyda, att han frde poesin ur de lrdas krets ut i lifvet. Dock mste han hrvid ofta gifva en ren och odlad smak grofva rfilar och svfva mellan den retoriska flykt och platthet, som redan starkt erinrar om Lohenstein. Steget tages omsider fullt ut af seicentisternas efterhrmare. Man ville hafva en fantasirik och liflig skaldekonst, men ocks terfra den frn gatans rheter till ett stdadt och sirligt, efter tidens smak frnmt manr. Detta blef vissa hgtuppsatta och fr en korrekt sprkutveckling nitlskande herrars uppgift. Redan Kristinas hof talade italienska; nu blef Marinis och Guarinis seger fullstndig. Den klassiskt och humanistiskt grundlige Liljenstedt, frfattaren till Klagan fver Iris' afresa, imiterade Pastor fido; envoyn vid engelska hofvet, Lejoncrona, fortsatte manret; presidenten, baron Gustaf Rosenhane kallade sig den skogkre bergsbon och tvang det d varande svenska sprket att iklda sig sonettformen i 100 klangdikter till sin Venerid; slutligen kom Dahlstjerna, hvilken con amore skte fverstta Den trogne herden och infrde ottave rime i sin Kungaskald, som mste hafva utgjort en verklig jttemda med sina 271 stanzer. Men det var gifvet, att det nnu ouppodlade svenska sprket skulle visa sig motspnstigt. Dertill kom de anvnda mnsternas egna anlag fr flrd och bombast. Fljden blef en blandning af platthet och dialektgodtycke med diktionens djerfhet och delvisa fullndning, som gifver dessa dikter ett fr oss vidunderligt utseende. Vi m dock besinna det sisyfusarbete, som dessa mn fretogo sig, att p samma gng tillskapa och p sydlndskt manr versifiera vrt tungoml. Men fga mindre frvnad skulle vl Stjernhjelm sjelf hafva blifvit, om han ftt lsa sdana alster frn mn, som sade sig utg frn hans skola och fredme. Vi hafva yttrat oss ngot utfrligare om poesins tillstnd i allmnhet p Lucidors tid och om hans frhllande till de samtida svenska skalderna fr att visa, hurudan skaldekonsten mste synas fr hans gon, och fr att derigenom kunna tydligare bestmma, hvilken plats han sjelf fann sig lockad att intaga inom sin samtids vitterhet. Hvad som utgr hans gynsammaste knnemrke, och hvarigenom han i sjelfva verket visar sig som en sannare och originellare poetisk natur n Columbus och Lagerlf, r hans i ord och handling daga lagda tro p, att poesin r till blott fr sin egen skull och att den, utan att behfva stdja sig p ngra bundsfrvandter, har rtt att kasta sig ut i lifvet. Hrigenom r hos honom all utile-dulci-betnksamhet upphfd, men som lngt derefter nnu mnga fortforo att st p denna stndpunkt, mste han fr dem synas som en betnklig skalde-fventyrare. Stjernhjelm, hvars snille visserligen var fullt vuxet och omedvetet genomtrngdt af samma glada och fria uppfattning, hade dock sttt p ett alldeles obearbetadt sprk och en nnu ointresserad allmnhet, s att han vid sitt tunga arbete att nyskapa dem bda ej hann fullt utveckla sina vingar. Columbus och Lagerlf st dervid lngt efter mstaren. De nja sig med att fortstta hans idrott att uppodla och frdla diktionen fr att gra den vrdig en klassiskt bildad och fordrande publik. Lucidors poesi deremot bryr sig ej lngre om detta frsigtiga uppfostringsarbete, utan ger sig direkt ut bland allmnheten, i hvilken som helst drgt den r ikldd fr stunden. Om fven hon, som all den tidens svenska poesi, mste stta p prosodiska och stilistiska klippor och svrigheter, stannar hon ej och arbetar bort dem, utan hoppar fver dem som en fors i skummande sprng. Deraf denna vilda energi, detta friska patos, som man ofta anmrkt om Lucidors dikter. S vl hopandet af en mngd uttryck och namn, hvilka alla beteckna samma sak (med pverkan af Lohenstein), som upprepandet af interjektioner och andra partiklar ro endast de yttre sidorna af detta skaplynne. Hit hra fven likgiltigheten fr alla konstmessigare versformer, trots den lifliga och hastiga rytm, som skalden vet att iklda sina framstrtande tankar, ovrdsamheten om hvilka ord bst passa fr en hgre stmning, hvad som utvisar frnvaron af sorgfllig granskning och sjelfkritik, slutligen den totala bristen p hvad latinaren kallade verecundia. Betnksamhet och frsigtighet eller en urskiljande smak fr man ej ska hos Lucidors verser. De drifva den s kallade licentia poetica till sin yttersta konseqvens. Det skummar en viss vild lefnadsgldje, men blott p ytan, fver hans dikter, ofta der den inre sinnesstmningen fullkomligt saknas, karrikerad till trots och liknjdhet eller renad till sublim betraktelse fver intigheten. Det r en sprittande kraft, men som vnder sin flykt mot grafven och frgngelsen, liksom denne Stjernhjelms ungdomlige Herkules till sist gres uppmrksam p, att Dden r yttersta mlet, hvari vi samkas och ndas. Det faller af sig sjelft, att hvad vi hr sagt r en karakteristik i strsta allmnhet och ej tillmplig p hvarenda produkt af hans diktarfrmga. Srskildt utmrka sig flera af krleksvisorna fr sitt enkla, trohjertade och mma innehll. Emellertid mste det medgifvas, att en sdan ande med alla sina oregelbundenheter mste bilda ett helsosamt afbrott i det eviga versarbete och diktionsstdning, som utmrker Stjernhjelms nrmaste lrjungar, och att Lucidor genom sin friska, om n fribytarmessiga lefnadsflgt bildar ett bestmdt utvecklingsskede inom den af mstaren skapade fosterlndska poesin. Men de oundgngliga felen hafva tyvrr ej heller drjt att visa sig fr den opartiske lsaren. De lta ltt reducera sig till ett enda, vrdslshet. Samma energi, som jgtade honom att skrifva vers, hindrade honom att vid mtande svrigheter besinna sig, frdla uttrycken och bringa dem till ett harmoniskt helt. Det r intet koketteri med sin ltta versifikationsfrmga, utan en bokstaflig sanning, d han fverskrifver sina poem i hgsta hast. Atterbom har rtt, d han frndrar detta till med hafs. Skalden tyckes aldrig ens haft tid till att se igenom de hopkomna raderna och granska dem. Han beter sig derunder s, som om han skrefve endast fr den frbi ilande hopen p gatan, eller som om ingen kritik och framfr allt efterverld funnes till. Det r en sngm, som aldrig bryr sig om, hur hennes garderob r frsedd, eller toalett tager sig ut, ehuru hon eger diamanter och juveler. I afseende p innehllet yttrar sig vrdslsheten i en ojemnhet och blandning af hga och platta ider, som visserligen hra tiden gemensamt till, men hr dessutom synas nstan med flit tillkomna. Och dessa ider ro i sanning ej nogrknade med p hvad stt de uttryckas. Om de ord, han anvnder, verkligen ro hgsvenska eller han hrt dem frn ngon provinsdialekt, bekymrar honom alls icke, nr han behfver dem. Den yttre formen r lika flyktigt behandlad. Den frvnande ledigheten att rimma tyckes fritaga skalden frn hvarje fordran p korrekt och stilbunden diktion. Alexandrinerna halka ltt undan, men om den ena ej rcker till att i hast uttrycka tanken, kastas det enda terstende ordet utan vidare besvr ned i den andra och efterfljes af punkt, eller i motsatt fall, om alexandrinen r fr lng fr tanken, insttas ondiga eller rent af olmpliga ord i versraden, ett frfarande, som skulle bragt Malherbe och Boileau till ursinne. Lucidor har ej heller strfvat efter att rikta vrt tungoml med nya versformer frn mer utbildade sprk; han r ovanligt nykter i den vgen. Blott f gnger experimenterar han med sydlndska versformer, hvarom mera sedan. Han har mrkvrdigt nog icke skrifvit en enda svensk hexameter (han frfrdigade dock goda sdana p latin), ej heller en enda klangdikt eller sonett, trots mstaren Stjernhjelms fredme. Med all sin frmga i versifikation har han aldrig frskt att iklda svenskan en antik rytm, ja, ej ens anvndt ngra konstmessigare versformer p de bildbarare utlndska sprken. Man ser att en dylik mda skulle hafva besvrat hans sngm. Det vanligaste versmttet han begagnar r alexandrinen. Hr och der frekomma dock mycket korta versrader, som ro behandlade med utskt ledighet. Lika enkel r hans repertoar i afseende p poesins hufvudarter, inga episka eller dramatiska ansatser, vare sig frn modern eller antik synpunkt, inga pindariska oder och hymner eller frsk till ngon sammanhngande diktcykel. Hans lyrik inskrnker sig till enstaka krleksvisor, dryckessnger samt psalmer, frutom begrafnings- och brllopsverserna. Han har tydligen satt det att lefva som poet hgre n det att arbeta som poet. Men lika mycket som innchllet r formen ndvndig fr att blifva en klassisk frfattare. Derfre r hans genius, s nyttig hon n var fr utvecklingsgngen af den karolinska poesin, och trots alla de antika namn hon har p tungan, ett barn frn gatan med stora anlag men vrdslsad uppfostran, hvad som ocks en lng tid hindrat henne frn att blifva upptagen och erknd inom de andras rofulla krets. Och den efterfljande italieniserande skolan gick i sin ordning ett betydligt steg framom Lucidor, i det att den terfrde den svenska poesin, som af honom hll p att frvildas, till lrdomens och frfiningens hem och framfr allt underkastade det svenska sprket ett uppfostringsexperiment, hvartill det aldrig sedan erfarit maken. Det vore dock orttvist, att anse Lucidor ensam skyldig till dessa frsummelser mot det poetiska jemnmttet och sprkrenheten. Det hrde tvert om till den svenska skaldekonstens fdslovnda att frambringa dylika vidunderligheter, oaktadt man hade s mycken kunskap om de hgsta och renaste mnster. Ett kultursprk och en poesi byggas vanligen ej p en dag. Det r ej all poesi, som i likhet med den helleniska och toskanska springer fullrustad fram fr verlden. Det var ju knappt ett sekel fre den franska klassisitetens oupphinneliga formsknhet och lagbundenhet, som Frankrikes moderna skaldekonst leddes af Ronsard, till och med af en Bartas. D geniet r en ingifvelse af naturen, r den sanna smaken ett resultat af civilisationsarbetet och sjelfva qvintessensen deraf, beroende p s mnga omstndigheter och s lttledd frn den enda smala vgen, att man snarare har att stta sig in uti n blott frvna sig fver dess olika afvgar. M vi derfre lra oss, att, lika mycket som vi uppskatta de sllsynta mns frtjenster som hulpit oss frn dem, fven frst de frigas ndvndiga beroende deraf. Ingen emanciperar sig frn sin tid. Blott genom att knna det karolinska tidehvarfvets smaklshet i poesin, kan man fullt uppskatta den franska klassicitetens frtjenster inom vrt land. Och vi behfva blott kasta en blick p det svenska sprkets d varande tillstnd, huru dess stammoder islndskan frst nyligen hade begynt studeras och nnu i vigtiga punkter missfrstods, huru vrt modersml mste lna sin periodbyggnad n frn tyskan n frn latinet, huru det hotades med intrng af frmmande ord, och huru dess grammatik, syntax och ortografi nnu voro s obestmda och af ingen antagen regel bundna, att hvar man skref ungefr som han behagade eller det fll sig bst fr hans meter och rim, och vi skola ltt frst den gldande ifver, hvarmed en Tjllman, Columbus, Rosenhane, Svedberg i sin Schibboleth m. fl. skte utforska det och binda det vid vissa dess egna bestmningar. Hvarje poet frn denna tid r p samma gng en sprkkonstnr och patriot. Stjernhjelms dubbla strfvan att grammatisera och dikta p vrt sprk bibehller sig hos alla hans efterfljare. Trots all sin vrdslshet har fven Lucidor ej vanslgtats frn sin mstare. Nstan inga frmmande ord eller vndningar f frekomma i hans poesi. Han angriper p flera stllen dem, som i sin ljliga ffnga fredrogo det utlndska framfr faderlandet. Om hans smak r bizarr, r den visserligen ej smre n Dahlstjernas. Om sprket hos honom r inkorrekt och inkonseqvent, r det ej mycket bttre behandladt hos Spegel. Ty frbistringen var s stor, att samma mn, som i tal och skrift mest ifrade fr svenskans renhet, sjelfva skrefvo en dlig svenska. Slunda nr vi nu, fre betraktelsen af hans srskilta dikter, meddela ngra detaljer hrom, m man ej taga det s, som om Lucidor ensam gjort sig skyldig till fljande smaklsheter, utan som ett prof p, hvad bde han och andra skalder d ansgo fr vackert eller tilltligt. I allmnhet beteckna Lucidors alexandriner ett framsteg fre de dittills bildade, och versslaget blir genom honom fullt hemmastadt i det svenska sprket. Han behandlar dem med synbarlig frkrlek, och de lna sig villigt och ledigt t hans hastiga frfattarskap. Ja, det kan blifva frga, om ej hans s till innehll som form otvungna alexandriner kommo de fransyska nrmare n de gustavianska med deras despotiska cesur och stereotypa s. k. hgre stil. Flera af dem se s akademiska ut, att de skulle funnit nd fr Bloms gon, t. ex. fljande praktfulla antiteser: Hvad r fr hiertans lust, nr man thet achtar ra, I trldom uthan tvng medh frijheet kdior bra!-- (Det dliga) thet grnskar lager-lijkt, Blier fast aff hra armt, dok utaff hren rijkt.-- Vij lykta[32] billigt grt, hvar hennes frgd begynns.-- Knapt var nnu uthbrunnin Then fakla _Hymen_ tndt, ok thu r bort frsvunnin.-- Fast om hans spde lijf i morgon'n fann sin kvll!-- Nu dden drper en ok mehr n hundra srar. Men andra ter ro desto klenare. Ibland mste tonvigten sttas s hr: Til menniskins tinst trlar--Hvem r et s' dumbt took--Kund' oskmd i' dygd prla--Uthaff thenn matrona. Det kan d vara af mindre vigt om han n sger Methuslem n Methsalem. I sitt rimmande fljer han, i likhet med sina samtida, tyskans fredme. _Nytta_ och _sitta_, ja, fven _finnes_ och _synes_ frekomma. Blir det svrt att f ngot rim, tillgripes ett dialekt-uttal, t. ex. _vana_ och _stana_ (i st. f. stanna). Sllan rimmar han in uti versen. Det sker dock i ngra af hans sngbara visor. I alexandrinerna hafva vi funnit det blott p ett enda stlle. Ngon gng frsker han sig p en sydlndsk och konstfull versform, t. ex. ett sprkexperiment frn Upsala, kalladt Svijklige vrldens oundvijklige d'-ddligheetz sorg-trstande lijk-sng. Ibland lyckas han der rtt bra, t. ex.: Alt r, hvad som hr kan finnas Ok besinnas, Hvad som ngon ng'nsin veet, Obestndigt: mans bedriffter, Skriffter, griffter. Stadig r ostadigheet. Men ibland tager sig detta rimskande i svenskan ljligt ut, tminstone fr vr tids gon, t. ex.: Trgls-trn the bra frukter, Blomster lukter. Grset vxer, vijsnar bort:-- Theras them infdde maskar Fnaskar, naskar, In til trt ok blomstret tort. Och han har ej heller gtt i land med hela stycket. Vi sgo redan i dess konstiga fverskrift denna lek med ord, som tidehvarfvet tyckte s mycket om, men som frefaller oss s osmaklig. Han kan slunda ej undvara att vid vnnen Carlbergs frestende brllop nska honom en hoop karlkullar. Hit hra fven de sprkgrannlter i versen, som nrmast ro att frlikna med krumilurerna i vissa gamla boktryck. S frekommer i en med sentenser spckad visa som brjar Hvarfre skal iag mig med sorger qvlia?, troligen fven den ett sprkexperiment frn Upsala, fljande vers: Stnd, rijkdom, sknhet, styrkia, vrldsig klookheet r ffeng, intet, glas, fnas, as ok tokhet. Vij varda allesammans, arm ock rijke, Kung, bond, dvrg, rees, stygg, snygg, took, klook, an'n lijke. En gng skrifver han: Then som dr, frn han dr, han dr ey, nr han dr och Hur ovist--vist alt dr. P ett annat stlle skall det taga sig lika grannt ut fr gat som fr rat:-- O, o-uthtaalig lust, o, gamman o-beskrivlig, O, o-begrijplig frgd, o, gldie som o-tvivlig, O, frija _Hymens_ band, o, liuve trldoms-lahg! Etc. Detta bruk att med bindestreck beteckna sammansttningar, hvilket sedermera bortfll men i vra dagar frndrats till en strfvan att skrifva orden tskills, alstrade en ny slags oratorisk prydnad. Det frekommer vill-vall-hvlfvand si, sveft-vest-darrand skijn, hiert-kvaf-ngslig pust, tin kysk-dygd-dla krop, skijn-vijs-likt, nda till svan-hvijt-sn-marmor-skina arm. I synnerhet var det bra om man med dylika grannlter kunde utsmycka fverskriften till poemen. Men lika sorgflligt som sdant uppsktes i och fr diktionen, lika vrdslst och inkonseqvent frfor man med sprkets syntax, grammatik och stafning. Lt vara, att mycket fr tillrknas Andersins slarfviga upplaga, men till rckligt ter str, som ojfaktigt bevis p huru lttfrdigt Lucidor handskats med de sprkliga formerna. Vi fsta oss ej vid de slags apostroferingar, som d voro vanliga, ssom: _fog- ok lagar_ (= fogar och lagar), _vij vill- ok valla hr, lttie- ok kttian, nr tkk- md skinheet blandat_ (= nr tckhet med sknhet blandat sig), fvens, ehuru ordens slutndelser ro olika: _styrck-frgdar_ (= styrker, frjdar), _lillj- nelk- ok rosor_ (= liljor, nelker och rosor). Lgg hrtill _morgon'n_ i bestmd artikel. P lika stt anvnde man helt obesvradt i skrift en synkope, som det nu skulle anses simpelt att begagna i en konversation, t. ex.: _fllian_ (= flja honom), _sih'na_ (= se henne), _hanna_ (= han henne), _gr'e_ (= gr det). D man skref _ledo taf_, bevisar det att man nnu ej lrt sig den rtta frkortningen och erfor ett ondigt behof att undvika hiatus. Att man stundom lser _ohl_ (= ord), _hhl_ (= hrd), _diuft_ eller _diupt_ m. m. r intet egentligt fel, ty man talade p det sttet, men _d_ (= dd), _luta_ (= lutad), _hus_ (= huset) ro strre friheter. Det mste medgifvas att Lucidor och Andersin i dylika saker fara hejdlsare fram n friga samtida. Ibland bortkastas determinativ- eller reflexivpronominet, hvarigenom meningen blir hrdragen och nda till otydlighet frkortad t. ex.: En hares dd r mnga, et Leyon kan undg (= lejonet undgr dden oftare n haren). n anvndes i hastigheten ortt pronomen t. ex. Ey hielper en demant sit skijn (= dess sken). I koordinerade satser med samma subjekt hnder, att subjektet frst mter oss i den senare satsen. Verbet _r_ uteslt man merendels som i latinet. tskilliga af Lucidors ordbjningar fr man nnu hra frn obildade folks lppar, ssom: _han laga vl_ i presens konjunktivus, _hur'et pl g till_, _fast I brinna_. Men hvad skall man sga om sdana inkonseqvenser straxt bredvid hvarandra som: _I som srien I lr_ eller _Til I kommen ok f?_ Deklinations- och genusformerna ro i allmnhet oskra: _Vg_ heter i pluralis n _vgar_, n _vgor_, likaledes _skattar_ och _skatter_, _thenne qvinna_, _thenna man_ o. s. v. I afseende p skiljetecknen och stafningen rder ett fullkomligt kaos. M vara att skillnaden mellan artikeln _en_ och rkneordet _een_ ej var s tydligt utprglad och ytterligare blef af utgifvaren bortslarfvad. Men hr kan man f se _med_, _md_, _mdh_, _thr_, _tors_, _trss_ i presens af verbum tras, _mehr_ och _meer_ frekommande i samma versrad. Ett ord hafva vi funnit stafvadt p fem olika stt eller ungefr s mnga som det r mjligt att hitta p: _segger_, _seger_, _syer_, _sier_, _sger_. Lucidors verser ro i sjelfva verket skrifna p hans tids hvardagssprk. Han anvnder det lika mycket fr hgtidligare som gladare mnen. Det r ganska intressant att slunda f veta, huru vra frfder talade sins emellan. Somliga ord hafva nstan kommit ur bruk (ssom partikeln _full_, _fuller_, _fulla_), andra hafva lngt frn hufvudstaden och den allmnna samtalstonen frdolt sig i ngon provinsdialekt eller jargon (s interjektionen _throm_, _thromme_, hvilken den som skrifver detta kan minnas sig hafva hrt af sina oldfder frn roslagstrakten, och partikeln. _lell_, som man nnu kan f hra p landsbygden). Andra ord ro p 1600-talet utstyrda med fverfldiga tyska prefixer. En mngd ord erinrade d nnu lifligt om systersprket danskan eller den gemensamma norrna tungan. Man kan sga, att vrt sprk d hade ett djupare och hrdare uttal n nu, men deremellan, nr det behfdes, lt naivare och ljufvare. Spegels Guds verk och hvila har ofta blifvit anvndt af sprkforskare i modersmlet. Vi, som sakna s vl utrymme som ndig sakkunskap att hrutinnan jemfra honom och de andra karolinerna med Lucidor, taga oss hrmed friheten att ppeka fven den senares skrifter till den nyvaknade fosterlndska sprkforskningens och landsmlsfreningarnas uppmrksamhet. * * * * * Vi fverg nu till att gra ngra betraktelser fver Lucidors srskilda vitterhetsalster. De indelas efter innehllet uti Lycknskningar, Brllopsskrifter, Grafskrifter, bearbetningen af Om een ms plikt, Verldsliga visor och Psalmdikter. =Lycknskningarna= ro blott sex, och vi kunna ltt fverhoppa dem. Vi anmrka blott tidens sed att med det mest hyperbola smicker fverhlja sina personer. Ibland trffar det rtt naivt in med frfattarens egen sjelffrdmjukelse. S heter det om bankdirektren Ptter-Lilienhoff: Vielleicht komt noch ein Schwan, der seinen Ruhm besingt, Dass dessen laut Getn bis an die Wolcken dringt. Ich bin nur eine Gans, so[33] nichtes kan als kirren, Und wrde mich gar bald in dessen Grss' verirren. Men allra vrst fverses lord Howard af loford. Vi hafva ej vid genomlsandet af dessa tirader kunnat undg att erinra oss Macaulays skonslsa omdmen: Hvarje rik och godhjertad lord ansattes af frfattare med ett s ofrsynt tiggeri och ett s mkligt smicker, att man p vr tid derom knappt kan gra sig ett begrepp. Man vntade att den beskyddare, t hvilken man tillegnade sitt arbete, skulle belna frfattaren med en brs dukater. Bcker trycktes derfre ofta endast fr att blifva tillegnade. Denna handel med smicker hade den fljd man kunnat vnta. Ett till grnsen n af ofrnuft n af gudlshet drifvet smicker ansgs ej vanra en skald. Oberoende, sanningskrlek, sjelfaktning voro ej de saker som verlden fordrade af honom. Likvl ansgs det ej liksom ngra sekler frut tillstndigt, att poeten helt ppet i vers uppgaf den summa som han behfde. Men hrom lordens berm:-- Minerv' and all the Muses' skill is gone, And faith! Apollo with all eloquence Can scarce describe Your glorious Excellence: It must needs be no _Man_ but _Angels_ tongue, That would in words set forth a worthy song Of You, _Great Hero_, Crown of English _Lords_, Whose marv'lous virtues far surpass the words Of man. -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- What labours more than _Hercles_ You have done? What victories more than _Caesar_ You have won? -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- _Mars_ and _Apollo_ are in striving mad, Whose glorious laurels first shal crown Your head. But (pray t'excuse me) I swear by my oath: Sir, You are twice more worthy than them both. Som emellertid mylord snart skall stiga ombord fr att ter segla till England, lter skalden gudarnes fader, Jupiter, p majesttisk latin befalla de friga gudarne att p allt stt gynna hans resa. De svara p olika lnders sprk. Hafvets beherrskare, Neptunus, uttrycker sig p engelska, och det r intet dligt phitt af poeten att under dvarande rivalitet mellan de bda sjmakterna, sedan Neptunus lyktat sin hyllning med ett We have no Sovereign, but Brittain's King, next You, lta olus yttra sig p hollndska: Ik hebb, wat U belieft, altijd te doen bemint. Sou ik er tegen staan? Ik ben maar bloot een wind. Derefter talar Mars, krigsguden, svenska, Apollo italienska, den lysande Phoebus fransyska och Mercurius p ltt tysk vers. Vi fverg till den fljande afdelningen: =Brllops-skrifterna.= De ro tjugutv till antalet, nstan alla p svenska och till nrmare bekanta, ofta slutande med lttgissade gtor af mer eller mindre obscen beskaffenhet till kvinfolcket, ngon gng med en genom lngre och kortare versrader bildad figur, som ser ut som en festpokal, fylld med lycknskningspoesi. De synas ocks mest vara lmpade till en andlig dessert efter maten, medan sllskapet nnu sitter och mvar sig kring bordet. Ssom tillfllighetsstycken r naturligtvis deras innehll hgst omvexlande om mnet n r detsamma; och, hvad som utgr en verklig frtjenst, versmttet r rikt och ledigt, frn alexandrinen till 8-, ja, 6-fotade jamber och trocher. Med hvilken frvning och beundran skulle ej gsterna hra ett s ltt spel af den svenska snggudinnan! Men ssom endast ett gladt skmt fr stunden, mste de vara utan egentligt konstvrde och gra ej heller ansprk derp. Frfattaren kunde vl aldrig ana att de skulle lggas under den litterra kritikens gon efter tv seklers frlopp. De st derfre p grnsen af ett vittert och kulturhistoriskt intresse, och om vi granska dem ngot nrmare, sker det visst icke ur poesins synpunkt, som det hr vore ortt att tillmpa, utan fr att f vissa inblickar i tidehvarfvets och frfattarens skaplynne. De ro uppfylla af gamla, nu till en del frlegade ordsprk, af barnsliga allusioner p brudens och brudgummens namn, till och med af d brukliga och nnu ej alldeles aflagda svordomar, som ltt halkade frbi under gstabudsgldjen. Vissa talestt terkomma oftare, ssom att trnorna liknas vid iordgudinnor, att Venus fr bruden i fgring som i dygder villigst vijker och at the, som tv i dagh, snart lre vara trij. I allmnhet r poeten knd fr att vara maakls plump och ha en stoor truut. Flickorna ro rdda nr han kommer med sina gtor, och han mste p frhand urskta sig att Nr iag then stter vijte[34], S vet iag (fast thet lijte) Lell bde kaas[35] ok huut. Ingen af gtorna frtjenar att hr citeras. Men hvad skulle ett sllskap i vr tid sga om man lste upp fr det verser som dessa om det kta stndets lycka?: Hon bdder sengen med Ok vermer henne sielff. Tnck hvad fr hugnad thet, Nr hennes svanduun-blt ok sni-hvijt armar liggia I rnegotes rum! T hfver man ey tiggia Olofligh kirleckz-leek. Hon vil hvad kirstan vil. Hon rettar honom tit ok retar ok ther til At hvila. Gifftans frucht seer man, nr vaggan rultar, Och tv, tree sm p rad kring stool ok benckiar tultar. Hvem frgdas icke t, nr barnen stamla 'far'? Och vr frvning stiger, nr vi besinna att dylika breda skildringar ej kunde dlja sig under qvickhetens larv. Ngongng frsker dock Johansson vara qvick som t. ex.: Sophia sitter tyst, Mn troen thet ingalunda. Lell lss hon stundom blunda, P thet hon m blij kyst. Iempt henne Ingeborg, Som kalffskin gaff ok fekk en korg. -- -- -- -- -- -- -- -- -- Sij Sissla, som r vp, Hon troor fr sant ok vissa, At iag ey rtt kan gissa, Thet hon aff mate-skp Mehr hller og af brenvijn-stoop n aff then bsta unga gloop. -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- iomfru Malen -- -- -- -- -- -- -- -- -- Vil haa en man ok blifva gifft, Mn I d mkrng. Mins min skrifft! O. s. v. Trots all plumphet lyckas det honom synbarligen icke. Utom att den tidens enkla frhllanden ej erbjdo s mnga p samma gng nra och fjerran liggande motsatser, hvarmed just qvickheten leker, lg denna ej i hans natur. Den var fr mycket lidelsefull och allvarsam. Deremot hade han stora anlag fr satiren, ssom vi sgo i det gyllenstjernska giljareqvalet, hvarom vi frut talat, och han hade kunnat blifva ngonting i den vgen, om han blott bemdat sig och ej fvergifvit den. Men dermed hafva vi ej sagt, att icke hans brllopsverser ro uttryck af en uppsluppen gldje. Tvert om utvisa de ofta fr oss, som nu lsa dem tv hundra r eftert, att dagen varit mycket glad, att de tillkommit i lekande hast, och att poeten varit besknkt lika mycket af Bacchus som af Apollo. En annan sak att anmrka r den stora mytologiska apparat, som tiden hade fr sed att stta i rrelse. Ej nog med att hela den grekiska gudaverlden lefver upp igen fr att illustrera nordboernas brllop. fven nordens gudar frekomma ibland, ssom Oden och hans stora grymm och Tor med sina viggar, och trifvas vl tillhopa med de grekiska i samma sllskap. Ja, Venus och Frigga, Astrild och Amor ro endast olika namn p samma personer. Der den mytologiska nomenklaturen ej anvndes, sger man t. ex. maat-guden, i st. f. Comus, ty en gud mste det vara fven fr kket. Ett s hgfrnmt sllskap kan ej ibland undg att ta sig ljligt ut inom skaldens enkla umgngeskretsar, som ofta aldrig frut hrt talas om dess tillvaro. S besjunges vid ett tillflle Astrilds stora makt, huru han kufvat alla gudar och heroer, Orpheus och Eurydice, Jupiter och Danae, Thetis och Neptunus, Daphne och Phoebus, Hercules och Omphale, men sist har han varit i Upland och skjutit et Brg i Brand, d. v. s. handelsman Brandberg, som nu hller brllop. Vid en assessors gifterml framstlles en tvist mellan Themis och Frigga, som hvar och en vill ega honom i odelad besittning. Jupiter frklaras jfvig som domare fr sina mnga krleksaffrer, men Apollo sliter slutligen tvisten p Helikon s, att den ena gudinnan fr r om honom om dagen och den andra om natten. En inspektors fver kopparrntan krlek uppkom s, att Amor en gng fick lust att bli grufdrng i Falu koppargrufva, men rkade ramla ner i det kallaste vattnet. Herr inspektorn kom och hjelpte upp honom igen, och till tack derfr skt guden, sedan han frst ftt grundligt vrma sig, en pil i rddarens brst. Utan tvifvel hafva dessa barnsligheter mycket roat gsterna och frtjusat de nygifta. Men aldra tydligast se vi tidens smak afspeglad i brllopsrimmen vid herr Utterklos och jungfru Bojs sammanvigning. Skalden gick och promenerade vid Parnassus och hittade der gudastmmans protokoll, som Mercurius hade glmt. Fr att ter f det, tog denne honom med sig till Helikon. Nu fljer i Bellmans manr i ltta verser en pikant beskrifning p gudarnas samqvm. S sprang Astrild p drren, tfljd af Mercurius och den berttande skalden, som undrade hvad som mnde ske. Men Astrild lopp omkring i skogen och skt och trffade slutligen en _utter_, som, srad, gaf sig ut p sjn, men hvars _klo_ dervid fastnade i en _boj_; bda antndes och drefvo i land till Amors frjd och gamman. Det r p detta sceneri p Helikon som Lidn hnsyftar, d han hos Lucidor frdmer ej blott en allt fr ymnig pminnelse om gudar och gudinnor utan fven en stil, som alltfr bjert afsticker frn de gamles mnster. Ty hvem skall frdraga, att han under gudarnas gille lter Saturnus snarka s att det blir genljud i salen, Venus bete sig som en tokig kring, Mars g omkring och hvissla och Vulkanus rka pipa? Vi kunna ej instmma i dessa Lidns klagoml. Ty det vill synas oss, som om p en tid, d man hemtade hela sin bildning frn antikens studium utan att nnu uppfatta dess lefvande konst, det var en verkligare skaldeinspiration att frlna dessa gudanamn tminstone sin tids sjl och verksamhet, n att helt mekaniskt och ddt terupprepa den yttre formen, hvad som sedermera skedde i ett korrektare men andefattigare tidehvarf. Likas ser man p gamla bcker frn denna tid vignetter, frestllande vissa personager frn den grekiska mytologien, men omgestaltade efter d brukliga frestllningar och hemseder. Och Lucidor har verkligen hr lyckats f ett sceneri i gng, som passar bra in p brllopsgldjen och ej illa hntyder p Bellman. Ty han har ngon gng ftt den farliga ran att af granskare jemfras med denne beundransvrde skald. Atterbom har kommit att tnka p Bacchi tempel vid genomlsandet af Lucidors Gist-buds-lust till en viss Giliussons brllop. Sannt r, att det mytologiska frasmakeriet och hyperbola smickret hr lemnat plats t en liflig och vldisponerad festidyll. Skalden r ej sjelf nrvarande utan mlar i sin fantasi, huru det skulle g till. Det blir slunda ett verkligt skaldestycke. Han ser brudgum och brud st i en krets af s vackra trnor, att han skattar sig lycklig att ej vara der och frlora sitt hjerta, ser, huru maten brs fram p stora fat, alla slags stekar och fgel, potage, frikass och pastej, mandeltrta och konfekt, samt hvilket nederlag sker p faten. Men qvinnorna, som skola ltsas vara mtta, lemna sin mat nstan orrd, och nr grannflickan obligerar, svara de: Syster, tack, iagh hafver tit vl. S kommer Bacchus stnkande in med silfverbgare och glas och dricker _Danman_- och _Danquin_-skl. Nu gr vinet och let kring bordet, och flickorna varnas af poeten att ej frtra ett helt spijshls kruus i sokker och renst vijn, ty det kan bekomma dem illa. Pokulerandet fortsttes, s lnge man sitter stillsamt och stadigt p bnkarna kring bordet. Vid midnatt rra musikanterna p strgarna, och dansen med kurtiser och favrer begynner. Slutligen lemnar man dansplatsen, och Hymen drar sparlakanen ign, ok innan hre gr omkring, de lre vara trij. Man lser n i dag med nje denna glada och sansade idyll, men det r dock en lng vg mellan den och Bellmans genius. Lucidor besitter hvarken hans dramatiska kraft att med f drag upplysa hela scenen eller hans rikedom p fullt utprglade personligheter. Hvarfr blef hr ingen Bellman? Svaret kan ej blifva ngot annat, n att hnvisa p den, med tanken aldrig mtbara hemligheten af skaldestorhetens olika grad. Ty en s vldig originalitet som Bellmans under kung Gustafs soliga tidehvarf fdes sllan. Hos Lucidor finnes den icke. fven i ett annat tillfllighetspoem, som dock innehller tskilliga metriska knaggligheter, har man funnit likhet mellan honom och Bellman. Det r det enda stycke, som Sondn anser lsvrdt af alla hans brllops- och griftqvden. Alla knna vi den store skaldens stt att mla nordens sommar och natur. Men den ran kan ej frnekas Lucidor att i sin Berg-rrs eller Nymphers chor hafva haft en aning om det stmningsfulla sken, som mer n hundra r senare Bellmans poesi skulle utgjuta fver Djurgrdsstrnderna och Mlarens mngbesjungna sj. Det r ett af dessa sommarlandskap, som endast Norden eger, d det smyckar sig desto ljufvare som den kulna hsten ej r lngt borta. Och det r ett konstnrligt grepp af sngaren att skdlig gra naturens sknhet under bilden af ett gudarnes samqvm kring land och vatten. Vi veta nu icke, till hvilka qvdet skrefs, endast att det rrde ett gifteml mellan herrgrdarna Aske och Signildsberg vid Mlaren. Men han har sjelf frgtit de vanliga personalierna och hjer sig som en kta skald fver dem till en sann natur- och festingifvelse. Vi meddela poemet i ngon frkortning. (_Berg-rrs chor:_) Kom, sijen, _Nympher_ kring Mlare-strmmen, Hvad fr et gldie-speel ok frgde-sng Hres alt rundt omkring? I _Nympher_, dmmen, Hvart ut sig rnar alla gudars gng, Som allesamman Med strste gamman Ok lust sij the _Sathyrers_ bokke-sprng! Alt sijr man, hvad man sijr, at det sig glder, Fast om det lper hrsens tijd emot. Nu gifver himlen hr mehr liufligt vder, Skijn hafver hrtil ond haft af rgn-soot. Alt mln frdrifver. Ok himlen gifver, Fr hvad han sargat, ter lke-boot. Mn hvad r orsak til at det s hnder, Hvad fr en under-makt som lagar s? Hvem r, som all vr srg ok olust vnder, Som vij alt hrtil haa mst underg? Fr rtt ok vissa Kunn vij ei gissa, Om vij det ei igenom eer frst. -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- Lell mste vij med god skil oss frundra, Hvad som i dag kring Mlaren lr blij, Efter som _Jupiter_ nyss vnstert dundra, Ok vij denna dag fulkomligt sij, Hur alla gudar _Mercur_ sambudar Ok ingen, n _Erinnys_, lemnar frij. Vlan! I fall at vij rttligen hra, S hrs i vdret en rtt gudlig rst, Ok huru _Muserne_ liuft strnger rra. O, skine sommar-ver i frsta hst! Vist boor nr handen Vid Mlar-stranden Den, hvilken himlen tillfr hiertats trst. -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- _Mlare-nymphers chor:_ I _Nympher_, som i vatne boo, Eer gldie br s vl som vr nu groo, Frdy at I, som vij, fr sant ok vist Igen f, hvad som vij i fiol ha mist. Nu haa vij fram fr andra mon[36], Seen som sin boning bygger _Themis_ son Upp vr nsklig grnskand skina land, Ok I, I _Nympher_ vid eer ljuflig strand. Nu lr' vij begge ti god roo Oss gldia, hvar uti sit egit boo; Nu vr gudinna, som hr omkring rr, Rttrdighetens son til maka fr. Dy frgdas alla gudars hoop, Ok all' gudinnor gifva gldie-roop. Sij, hvar som framfr alla deras trop Gud _Hymen_ brude-faklan tnder op! -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- Nu ha vij eder aldels teet, I _Mlar-nympher_, hvad som skeer ok skett. Dy vill vij, nr som solen mist sin glans, Med eder trda fram i spel ok dans. =Grafskrifterna= ro 38, hvaraf fjerdedelen ro frfattade p tyska. Endast anmrkande, att dessa till innehllet likna de svenska, men till formen ro ledigare, g vi dem frbi, emedan de tillhra ett frmmande sprk. Vi citera blott ett par strofer som prof. Det r vid grefvinnan Oxenstjernas, fdd Lewenstein und Scharffeneck, graf: Ach, aber! Jammer, Jammer, ach! Sie ist dahin, sie ist verblichen, Und wie ein Sonnenlauff verstrichen. Wir sehen ihr betrbet nach. Sie ist dahin, sie ist verschwunden. Folgt dem, den sie fr ihre Sonn' Hielt, wie _Dian' Endymion_, Mit dem sie ewig ist verbunden. Kommt, wetzt die Zhn' an diesem Sarg, Ihr Hasserinnen edler Jugend Und falscher Leibwach' aller Tugend. Neid, Missgunst und was noch mehr arg! Hier wird eu'r Spiel euch nicht gelingen. Ob gleich du, blauer Neid, viel kanst. So wird dir hie doch Zahn und Wanst Von deinem eignen Gifft zerspringen. -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- Ihr aber, die ihr brig seidt Und diesen hohen Trau'rgeprnge Zu ehren folgt in langer Lnge, Betrachtet eure Sterblichheit! Was hell sich zeigt und schnelle steiget, An Glantz der Sonnen bergeht, Fllt, wenns am allerbesten steht, Wie diese Sonn' sich ruhig neiget. Vi kunna p samma gng ej neka oss njet, att som prof p hans latinska diktkonst afskrifva fljande skna verser vid den lille Sven Edenii br: Si bonus es, heu, plange probis non parecre Parcas, At tremulis sacros ululatibus atque boatu Manes thebano prudens turbare caveto. Crinibus haud opus est sparsis, nec tristia foedis Signa genis addas infestis unguibus. Absint Mnades. Ite procul! Poscunt vos orgia Bacchi. Si bonus es, heu, plange probis non parcere Parcam, Purpureos spargens flores violasque rosasque, Adde apium dextra, calathis da lilia plenis. Sit procul infelix bubo, sit noctua tristis! Thura, crocos et quicquid habent, incende, Sabi, Atque immortales amaranthi necte coronas, Svavibus et siccam perfunde liquoribus urnam[37], Et cineres lacrimis irrora, murmure lto Dic: felix fatum! Melior de pulvere surget Phoenix, in cineres nunquam rediturus. Abito! Si veterum voto vis claudere, forte licebit: S. T. T. L. Sit Tibi Terra Levis, sit in urna perpetuum ver! Si malus es, mirare probis non parcere Parcas. Vivus disce mori metuens, quoque vivere discas, Mortuus, a vivo hoc, quo sic quoque vivere possis. Sed si derides, Epicuri de grege porcus, I, fuge, curre cito! Sequitur pede pallida vindex, Parca, et eris, nec eris quod hic est. Bene vive! Valebis! Men vi fverg till vrt egentliga mne. Troligtvis uthrda nu inga andra n forskare att genomlsa alla dessa begrafningsrim, ty det kostar verkligen p, att flja till slutet de trkiga, oerhrdt utdragna och merendels rsonnerande alexandriner, hvarp de ro frfattade. Dock mste medgifvas, att fr oss, som nu ega dem alla i rad efter hvarandra och skrifna i en vr tid alldeles motsatt smak och till fr oss likgiltiga eller alldeles oknda personer, det mste vara en svrare sysselsttning n det var fallet p Lucidors tid, d de utan tvifvel hade bde intresserade och beundrande lsare. Emellertid r deras konstvrde ringa, deras meter hackig, och man kan ej annat n frvna sig fver den vrdslshet samt p sina stllen rent af omening, som utvisa s vl att de skrifvits raskt undan, som att de fven blifvit slarfvigt utgifna. Trots det hgtidliga, som man fordrar af verser vid grafven, ro de i ovrdadt sprk och inkonseqvent stafning fga bttre n brllopsrimmen. Likasom de sakna sjelfkritik, ro de ocks utan hllning och en alltigenom vrdig sorgestil. Vi skola ur massan blott uttaga ngra f citater. Skalden begagnar ofta det smsta hvardagssprket, nda till oqvdingsord, t. ex. pykka, hampus (skrpuk, odugling) m. fl. Hvad skall man sga om det tillkrystade i en sdan sats som denna?: Himlen ville ej att en viss person skulle bli lngre i den falska och bekymmersamma verlden, Som md gull-glysand skijn mng tusends gudh-veet skymmer. Eller om den brist p lyftning, som rjer sig i en sdan sats, d de fattiga skola beklaga en viss persons frnflle?: S offta theras maga sin affran kreffver. Man fr understundom fundera mycket, innan man fattar hela passager i dessa begrafningssnger. De tfljas vanligen af srskilda grafskrifter, som best af mycket berm till den aflidne och tskilliga i en pikant sentensform affattade varningsord till den frbigende lsaren att komma ihg, att alt fdt och gdt blijr ddt o. s. v. De ro affattade i form af minnesstenar, grafurnor och dylikt och mlades eller inristades p grafvrdarna, s att en vandrare p den tidens kyrkogrdar visst icke saknade tillflle till bde roande och uppbyggliga betraktelser. Som de emellertid ro rtt utfrliga, skola vi ej inkrkta p utrymmet genom att citera dem. Vi skola blott anfra de kortaste och bsta. Till stilen utmrka sig Lucidors griftqvden af ett visst manr, en stark patos nda till hftighet. Han uppradar en mngd ord efter hvarandra t. ex. ngslan, pust, suk, snyftan, immer, Sorg, kval, trar, hierte-kvaaf, Alt hvad sil-bedrfligt klmmer, Grufste sorgers olyks-haaf. Etc. Det handlar dock om ett litet barns dd. I allmnhet besitter han stor kraft i att frekasta menniskan hennes frgnglighet och lyfter sig d ofta till verklig poesi:-- Hvad vrt falsk-nembde lijf dock r: rk som frsvinner, En dimma som frgr, et reep som silar binner, Frnufftes fngetorn, et tukt-huus fylt md ndh, Gallblandad stma ok halfflefvandes en ddh.-- All theras prl ok prackt ok mackt r platt frsvunnen, Lijk som en giller rst som hrs ok ey blijr funnen, Lijk tijden, som nu r i varelsen ey str, Lijk som en skugga flyr, och lijk en drm frgr.-- Hvem veet ey, han skal d? Men hvem kan timman veta? Sltt ingen. Du m fritt i hand ok himmel leta. Spr alla stiernor th ok lysta granligt til, The sia: Tu mst d. Mn nr? Nr som Gudh vil. Men lika ofta faller hans patos s lngt ner, att den vcker ett ljligt intryck, t. ex. der han begagnar fljande upprepade interjektion: O, o, o, usle vrld! eller Sg: Jemmer, iemmer, ah, ah, at herr _Wibbling_ dog! eller Hvi liommar[38] klokkors rst mdh srgligt bing, bang, bong? eller vid handelsman Brandbergs dd: S stog herr _Brandberg_ fast i olyks-storm ok nd, Bar himlen _Atlas_-lijk p axlen til sin ddh. S slsar han ofta med ett smicker, som svrligen kan hlla lsaren allvarsam. Och ett allt igenom ljligt intryck gr fven hela griftqvdet vid Axel Gyllenstjernas snlle dock slle ddzflle. Det r en knappt ttarig pilt. Poeten frskrar nu, att han var skapt aff Gudh, et underverck at blij, att han redan var i barne-skona gr aff dygder ok frstnd, thet neplig then kan n, som fr sin kappa skuld _Philosophus_ vil heeta; hans redan daga lagda minneskraft jemfres med Cyri, Hadriani och kejsar Ottos, som kunnat nmna hvarenda soldat i deras arm vid namn. Det sges, att, om han ftt lefva, han fvergtt bde dem. Csar och Scaliger. P sin ddsbdd frmanar pilten de ldre att vara gudfruktiga. Ej under d, att hela parnassen srjer, och allrafrmst Apollo, som har kldt sig i svarta sorgklder, afspnt sin lyras strngar, fltat cypresser i sitt gyllene hr och sitter med kinden stdd mot bda hnderna och stirrar oafbrutet rt ndast op i skyyn p en lysande Gyllenstjerna, som redan frdunklar den bredvid stende Phoebus. Hvem igenknner ej hr en mjligen minnesgod, men lillgammal liten gosse, hans familjs fverdrifna frhoppningar och sorg, faderns anhllan om ett srskildt sorgepoem och den stackars poetens tiggarmessiga smicker infr den hgfrnma familjen? Den bifogade grafskriften r med rtta bermd:-- Solen i sin neer- ok opgng hller vissan tijdh ok lopp, Men nys gek en _Gyllen-stierna_ genom nedergngen op. Men det mrkvrdigaste hos Lucidors griftqvden r deras blandning af hgt och lgt, hgtidligt och profant, snillrikt och ljligt, som redan Sondn anmrkt, och som ligger alldeles bredvid hvartannat utan lngre fvergng. Vi kunna ej gifva ngot bttre exempel hrp n verserna vid Lorens von der Lindes graf. Hr beskrifves den rtta adels dygde-vg, hur all adel utan dygd r En balsam, som haer mst sin bste lufft af lijk, En prktig fattidom, then andras dygd gir riik, -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- En lys-mask, som man blott fr mrka sinnen lys, Et herligt slott ok borg, som dumman bonhunn hys; men nr sonen vill efterapa faderns ra, D kan en dvrg md skil iett-fttren effterfllia, D drifs en liten vg utaff en strre bllia. -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- Then kan md rtt gtt skihl aff bsta adlen kallas (Hvad elliest titt om slijkt i bonde-grdar rallas) -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- Mig tykkes at en slijk, som hafver konst ok modh, r dubbel adlig fdd aff dygd ok adlig blodh. O. s. v. Man kan ej frneka det snillrika i mnga uttryck, men hvilket lgt sprk deremellan, och detta vid ett riksrds och fltmarskalks sorgehgtid! Men tidens naiva sed var sdan. Det r ej han ensam som skrifver s. Vi hafva hr Lucidors sigter om adeln--han har ofta intresserat sig fr mnet och ej saknat anledning dertill--och framstlda infr detta hga sllskap i samma tonart, som han troligen begagnade p kllaren, d han diskuterade infr sina lyssnande bekanta. Hr frekomma dock ord om adeln, som ro det sknaste loford, den ngonsin i Sverige frtjenat:-- Ett konst-hvass-slipat svrd ok sinn-klook-skurin fider r stodren. Mellan them all landsens vlfrd str. Det var hemligheten af adelns och Sveriges d varande storhet. S har han ofta poetiska tankar och vlformade fraser, men de ligga djupt inbddade bland massan af orediga och simpla framstllningar och ndlsa reflexioner. Den antika mytologien anvndes hr naturligtvis mindre n i brllopsrimmen, men den uteblifver dock icke helt och hllet. Skalden har tydligen tminstone lika mycken bengenhet fr Olympen som fr den hgkyrkliga teologin. Man finner Jupiters namn ej lngt frn Guds eget, och Jesu heliga namn, visserligen aldrig profaneradt, frekommer hgst sllan. Men den bibliska arsenalen tillgripes ofta, och Jonatan och David, Achitophel och Susanne-gubbarne, Asmodeus och benrangelsmannen (then trr-vijg-skanklad dd) figurera vid sidan af antikens heroer. Men allra mest citeras de gamles historia, och exempel hemtas oupphrligen derur. Dessa exempel ro likvl ej alltid efter vr tids smak lmpade fr mnets hgtidlighet. S anfres som bevis fr oberkneligheten af ddens ankomst historierna om hur Fabius drack in ett hr med mjlken och dog deraf, hur en ostra liksom en rn slpptes ned p schyli flintskalle, hur Catulus afled af kolos, och Priseus af ett fiskben. Samma naiva smak visar sig fverhufvud vid den hop lrdom, som r instrdd i den allvarliga betraktelsen, och sgnerna taga sig ut som anekdoter, hemtade ur den tidens lrobcker. Derunder begagnar han tillfllet till att gra filosofiska rsonnemanger om hvad som sysselsatte hans tankar, att fundera fver den p modet varande kemin, hvarp vi frut anfrt exempel, slutligen att meddela biografiska notiser och en och annan mlning, efter hvars och ens frhllanden. Slunda omtalas vid Bjrnklos graf p flytande vers, huru han blef snd till kejsar Ferdinandus till Regensburg och efter dennes dd till riksdagen i Frankfurt vid Leopolds val, huru han som sndebud hos fransmnnen parerade deras sluga statskonst och vid hemkomsten blef hofkansler. I en gammal krigsfverstes sorgverser skildras lifligt, huru fienden var mer skrmd fr honom n haren, nr han hr at trumman taar p g, huru han stod stadigt, nr eld-mortlar hgt md tunga stenar spelte, och rytterit brt in p skarpa piqvers hegn, at hijt et hufvud flg, thijt armar eller been, huru han tligt trotsat hunger, trst, kld och hetta, regn, dagg, slagg, hagel och sn, men ej varit s rik p ord som den, som vid lkannan och tobakspipan bestmmer, huruvida en general gjort rtt eller icke, fastn han sjelf i flt ej ens sett en dd hund. Om en assessor omtalas bland mycken patos, att han var af urgammal frlse- och prestslgt, att hans farfarsfar var den frste luterske prest i Vadstena, att fadern ville ha fven honom till prest, hur han gjorde motstnd, kom till Gestrikland, blef rdman och borgmstare o. s. v. Dessa uppgifter hade vl den aflidnes anfrvandter helt menlst velat f in i de bestlda verserna. En kpman fr det bermmet efter sig, att han, en simpel bondson, som lskade handel, dock var ingen jude ell' korne-buuk, som frjdade sig t missvxtrens hgre spanmlspriser och bedrog folk p jern och klde. Mest betecknande hrvidlag ro dock de p sin tid bekanta verserna om Truls Khre, utrikes-resanden. De synas vara skrifna, ej fr den sorgkldda skaran kring likkistan, utan, fr den massa folk, som d lpte till vid begrafningar. Poemets frsta afdelning brjar med en hnsyftning p, att vi hr i lifvet ju alla ro vandringsmn. Sdana behfva passande reskostym, matrensel och staf med tv knappar, bra dock ej vara utstyrda (skmtar poeten, som vl hrt ngon sjhistoria derom) som den pfviska bilden i Calicuth, hvilken liknar hin, der han mottager de troendes hyllning i en stor lder-kraga md kors ok krke och med sjskal och en mngd andra prydnader, som stndigt hvlfva sig omkring slijk soomagas hals. Det behfves fven godt och troget ressllskap, och derp omnmnas en resandes alla faror till land och vatten, liknande frestelserna i lifvet. Den andra afdelningen fvergr nu till mannen sjelf, som ej fick vara ngon hampus eller en pankaka ok mors grijss, utan med ringa mynt i pungen gaf sig ut i verlden. Denna resa, som vl d var fr vra landsmn lika ovanlig som nu en resa kring jorden, omtalas i korthet blott med angifvande af kursen och ortnamnen. Han beskte Danmark, Holland, Portugal, seglade genom Gibraltar sund omkring p Medelhafvet, sg Spanien och Madrid, Genua, Sicilien, Malta, Cypern och Alexandria, genomstrfvade s landvgen Syrien och Palestina med de heliga orterna nda till Eufrat och kom tillbaka med en karavan till Egypten, hvars under ngot utfrligare beskrifvas. Hrifrn gaf han sig ter ut till sjs, kom till Rodus, Mindre Asiens kuststder, Stambul, Aten och Korint. Men Hellas' underskna ruiner hafva ej gjort det minsta intryck hvarken p resanden eller poeten. Man begrep nnu ej deras vrde. F r derefter skjto ju Knigsmarks venctianska kanoner p Panteon. Truls mnade sig nu fver det Adriatiska hafvet, men blef af korsarer jagad kring Afrikas och Spaniens kuster, anlnde dock lyckligen till Rom och besg Italien, frst Neapel och, sedan han oantastad passerat Schylla och Carybdis och tnas svafvelrkande brand, Palermo, s Venedig, Mailand och Florens. Hemfrden skedde genom Frankrike, England, Holland och Tyskland. Alla dessa och mnga flera orter ro p ett ledigt stt inpassade i alexandrinen. Men d Truls kom tillbaka, var han ej lik dem, som yfvas Ok skrppa[39] hvad de lrt: tre bokke-sprng at springa, At stta en falsk quart md udde-lsan klinga, At hosta tv, trij ord uth effter franskt humeur Ok veta, om ey mehr, vous ok serviteur. Han hade lrt sig frfarenhet och vett och blef rdman i hufvudstaden. Och derp fljer grafskriften: Then hela vrden fr tykt nstan alt fr trng. t then r thenna plass--trij ahlnar iord--fr lng. Utan tvifvel var hela detta qvde p sin tid mycket lst och bermdt. Vi se att till och med sorgepoesin fick tjena till mngahanda ndaml. Likvl r sdant undantag, och tyvrr fylles strsta delen af begrafningsrimmen af ett i ondlighet uttnjdt rsonnerande, merendels utan poetisk lyftning. Vi skola i korthet angifva de ider, hvarmed Lucidor hr rr sig, endast anmrkande, att de poetiska vndningar, som medflja, ro af oss uppletade, der de sparsamt frekomma i massan af frigt rimgods.--Alt r inte och underkastadt frgngelsen; sjelfva de hrda metallerna upplsas. Och hvad str qvar af Assurs, Persiens, Alexanders, Csars makt, Solons vishet. Ganymedes' och Adonis' djlighet? Ingen konst, s mktig den vara m, kan rdda frn dden, som leker med menniskan p mngtusende stt. Liksom en ljuflig ros ler vid morgonrodnaden, men innan qvllen r bortrifven, eller som de strsta trden i skogen fllas ner af yxan, eller qvittrande och glada foglar fastna i snaran, s skola vi alla gripas af dden. Och huru olycklig r vr bekymmersamma lefnad och huru ffnga dess strfvanden! En samlar som Euclio egodelar, en annan lper efter Thais i Korint, en tredje lefver i sus och dus bland kort och trningar, men endast samvetsqvalen terst fr dem p slutet, Nr lifves trtta skepp fr stryka seglen neer. Dden kommer ju och jemnar allt. En heerd-kip ok en rijksstaf blifva lika. Det ser till och med ut, som om allt skulle bli smre och smre:-- Lucretia dr bort, Xantippe lifver kvaar. Gud lter ofta den onde tnjuta verldens frdelar och den gode deremot lida brist. Det r s hans underfulla rd. n tager han den gode hastigt bort till sig ur den hr snda verlden, n lter han enligt sitt lfte honom bli lnglifvad p jorden (detta anvndes msom efter den aflidnes olika lder och omstndigheter). Lijkvll, om en vill rtt beskda ok betrackta, finner man att dden just r lifvet och vrt ml, liksom rnen flyger mot solen, och elden sker himmelen. S r det ocks med den aflidnes salig-slle sil. Men man mste hafva ett tigersinne och en leopards natur eller vara gjord af Pyrrh stenar och uppfdd p Kaukasus af drakgift fr att ej smlta i trar vid en sdan br. Ty mot honom har afunden sjelf intet att sga; Zoili och Theons laster-tand kan ej skada honom. Nu prisas hans dygder (vanligen sammanfattade under en benmning dygden) och jemfras med forntidens store mns egenskaper, hvilka han fvertrffat. Man kan af honom lra, hvad man br gra och br undvika i lifvet. Dervid frsummas ej heller att omtalas den nd, som kongl. maj:t kunnat bevisa honom. Men den, som vrdigt frmr sjunga hans lof, vore blott en Cicero och Demostenes, Mantuas svan eller sjelfva Suada. Poeten vet med sig, att han ej duger dertill: han sf aldrig n upp Parnassi klint. Fr frigt r tiden alltid fr kort att upprkna alla dygder och frtjenster. Dock skulle minnet i evighet fortlefva i den verld, som han lemnat, s lnge denna funnes qvar. Poeten vnder sig derefter med trstens ord till de anhriga. Han str'et gierna til att deras sorg r bitter, men de bra besinna, huru vl den aflidne nu har det i jemfrelse med oss, arma ddliga. Han gr fver stjernors hvalf i snhvita klder och tittar ned p oss och undrar fver mrkret p jorden. Hans salighet r lngt strre n den, som de hedniske skalderna trott sig finna i Tempedalen och de elyseiska flten, i Amphions rst ok Orphei lyre-klng. Derfre m hans nrmaste och vi alla underkasta oss Guds vilja och frtrsta p hans hjelp samt laga s, att vi i likhet med den aflidne m ur pust til lust ing i den eviga saligheten och icke till helvetet. Bland de bttre begrafningsrimmen mrka vi dem till grefve Tott vid hans kta hlfts, fdd Oxenstjerna, dd, som ega flera praktfulla oratoriska satser. Utan tvifvel har man mycket beundrat denna till den srjande grefven: Ey skires utan kvaal ens halfva hierta aff, Mn himlen gier thet heelt igen, ok halfft en graff. De vid grefve Gabriel Oxenstjernas dd ro mrkliga fr den dystra frgtonen i Lucidors filosoferande vid slutet af hans lif samt fr den lysande tts skull, med hvilken Bruter, Fabier, Meteller och Scipioner jemfras. Man stod dock nnu midt i ljuset af de stora utfrda bragderna. Tiden hade ej hunnit kasta minnets skugga derfver. Det ser ut, som om skalden efter Giljareqvalet sorgflligare skurit sin penna, d han vnde sig till de frnma. Men mest bermdt var dock qvdet Oundvijklige ddens de vid vlborna jungfru Strijks graf. Det r det enda, som Blom finner ha frnuftig mening, och vi kunna vga det pstendet, att det, med ngon liten modernisering och frkortning, eger ett varaktigt och stort vrde. Som kronan af Lucidors griftqvden skola vi analysera det nrmare. Det skall gifva en skdlig bild af hela hans skaldskap inom denna genre. Brjan r sant patetisk: Hijt, iordemaskar, hijt! Hr kunn' I rttlig lra, Hur ffngt all ting r, gods, hgheet, fgring, hra. I, som falsk-lysand' skijn, som sminkte lykans prakt, Ok hvad som drars hug pl kitla, haa i akt, Hijt, sger iag, hijt, hijt! Gran-skden denna bren Och thenna sknheets roos, i bsta ungdoms-vhren Aff ddens kalla nord ifrn sin dla stamm Affrijfvin, nederlagt! Kom, kommen, trden fram I, som ehrt ffngt hopp med drlig vllust spijsen Ok med olustig lust the glade sorger lijsen, Til hgheet, prl ok makt igenom eld ok si Med fahra fijken ok ey tnken til at d! Endast ett bestr, sjelfva ostadigheten, ty hvad trotsar tiden? Als intet. Hvar ro nu t. ex. Babels mur, Rhodos' rese, Pharos torn? Lngstlijfvede _Phoenix_ sielff r (om han r) ey frij. Huru vill d menniskan, tu mullsk, maskemaat, undg frgngelsen? Intet kan frlsa henne, hvarken all apthekens hlso-maat, mumie-balsamering eller Molukkernas kryddor. S mste fven hon, flickan, hvars berm nu fljer, betala sin tribut t benrangelsmannen:-- Tnk, fver-tnk, betnk! The gon, som s tkka Md sit kysk-klara skijn kund' _Venus_-stiernan slkka Ok trossa solen silf, r uthan ngot liuus Ok liggia uthan skijn i ddens mrka huus. The ron, them s kirt Guds helga ord at hra, r hrsel-ls' ok vet' ey, hvad nu maskar gira. The lppar aff corall, aff roser ok rubin r d-blt fverkldd' ok hafva mist sit skijn. Then snabba hand, som frr med _Pallas_ kunde kmpa Ok i hand-konstig vrk _Arachnens_ klookheet dmpa, r stlnad lijk som steen, lijk marmor ok kristall, Fr mehr n marmor hvijt, nu meer n marmor kall. The ftter, som s vijgt then trnga dygd-stijg trdde Ok genom olyks-trn ok tistel cronan ndde, Nu the i dden ey mehr ngon krafft frm, Mst til sit hvijlorum med andras ftter g. Sedan flja fyra utmrkta frmaningsstrofer i kort trokeisk vers. Vi anfra de tv frsta som prof: Menniskia, tnck hvem tu st! _Inte_ ok een blotter gst. r thet t ey under, At tu vilt s ffngt troo, Thet tu vigt hr kan boo, Som dr alla stunder? Haar tu fr tit gne-mhl Hgheet, makt ok svijkfult prhl, Tnk, at _alt_ r _inte_! Frty dden, som tig taer Ok tog tin fahr-fahr-fahrs-fahr. Gillar inte mynte. Slutligen ansls en lenare tonart p strngaspelet. Vi citera de sista raderna: -- Begrten thenna vrden! Rttferdigheetens sool lys henne, vij haa flrden. Hoon r frij, trlar vij. Vij ligge, ok hoon str. Oss brenner sool ok kild, hoon haer en vig vhr. Vij st nnu i strijd, ok hoon haer seger-vunnit. Vij slpe syndens ook, ok hoon hae'r hvijlo funnit. Hoon leer i himmelsk frgd, vij grta hr vr nd. Hoon lifver fvig sll, vij vnta n vr dd. =Om een ms plikt=, ett samtal emellan Anna och Phillis, afdeladt i 43 stycken, hvart och ett med sin latinska fverskrift som anger innehllet, r det enda strre arbete vi ega af Lucidor. Men det r endast en fversttning frn den hollndske skalden Cats och dessutom ofullbordadt samt senare af Nils Keder fversedt och rttadt. Dertill kommer att vi mste erknna, att vi sakna ndig insigt i det hollndska sprket, s att det r oss omjligt att uppgifva, hvad som hr r Lucidors eget. Dock trsta vi oss ltt med att denna vr okunnighet ej kan berfva honom det minsta af hans frfattarra, ty ingen skall nu mera vilja tillrkna Cats' arbete ngot poetiskt vrde. Emellertid hafva vi genomblddrat hans skrift med ett intresse, som visserligen ej var af kritisk eller poetisk natur, men som hr m i ngra ord uttalas. Ett exemplar finnes p kongl. biblioteket. Redan sjelfva dess yttre utstyrsel med sitt solida och ljusgula pergamentsband mste uppvcka bokvnnens nje. Titeln lyder Jacobi Catzii I. C. Silenvs Alcibiadis, sive Protevs. Volumen r tryckt i Amsterdam by Willem Blaev, op't water inde vergulde Sonnewyser, hvars knnemrke vl stod och speglade sig i ngon kanal. rtalet finnes ingenstdes utsatt, men en latinsk anteckning p frmre permens innansida upplyser, att den 12. augusti 1651 en viss Nicolaus Jon Galatius fick boken till sknks af sin krlsklige broder. Det kan hraf tyckas, som om den varit mnad fr det lrda publikum. Men man ndrar snart sin tanke. Ty efter det sedvanliga fretalet p latin och hollndska med sitt Lector -- -- vale eller Leest dan -- -- en waert wel, kommer en tillegnan till damerna p Zeeland (Aen de Zeevsche Ionckvrovwen), och slutligen nda till 11 parentationer till frfattaren sjelf. Boken bestr af moral- och krleksstycken, dock i hollndsk mening, d. v. s. faderliga eller lekande rd till folk, som tnka gifta sig, helst till fruntimmerna. Det lngsta r det, hvarmed vi skola sysselstta oss, och kallas Monita amoris virginei eller Maechden-Plicht, srskildt egnadt ten de eerbare, achtbare, konstrijcke Ionch-vrov Anna Roemers, hvilket r en desto strre komplimang, som hennes namn och lof sammanfalla med poemets bsta figur, Anna. Men de hollndska verserna ro dessutom parafraserade p i sanning vl gjorda latinska pentametrar, och alltsammans r frsedt med lmpliga noter frn bibelsprk eller latinska och franska auktorer. Att Montaigne ofta skall citeras r naturligt. Bland de latinska f Seneca, Gregorius Nazianzenus, Augustinus och Erasmus figurera bredvid mnget pikant ord af Ovidius och Lucretius. Till och med Euripides antrffas p originalsprket. Men hvad som allra mest slr an, det r planscherna, som skdliggra en i texten anvnd liknelse eller berttelse. Hvilken skilnad mellan den tidens friska och vra stillsa kopparstick! Man ser genast att hr finnes konst frn kronan till roten af lifvet, frn handtverket till Rubens och Rembrandt. Det mest betecknande r just stilen, s vl en konstnrlig som patriotisk. Det r terigen den hollndska genren, som mter oss i hela sin egendomlighet. n fr man se den sinlige dandyn med sin promenadvrja och starkt plymagerade hatt samt frken med sin styfkjortel och stora spetskrage, n bonden grinande t nappet p metkroken, n en mngd barn, gende p styltor eller lekande med dockor eller ridande ranka. n se vi benrangelsmannen, som skyndar i vg p en krokodil, eller en hvalfiskfngst med skepp och btar. Alla djur betrakta skdaren n i dag med de lifligaste menniskogon. Guden Amor, som ofta frekommer, ser ut som en vlfdd hollandspilt. n r genren genomfrd nda derhn, att hela planschen bestr af ngra fingrar, som med en starkt stiliserad ljus-sax snoppa ett talgljus. Den yttre omgifningen r lika nationell. Det r Holland man ser bde i gatan med sina sirliga gatuportar, smrutiga fnster och utvecklade takbyggnader, i trdgrdspromenaden, der fransysk rtlinighet och hollndsk smtreflighet sammansmlt med hvarandra, i det sanka, trdfattiga landskapet med sin krrmark, sitt kyrktorn och sin oundgngliga vderqvarn, och i dynerna vid kusten, upplysta af en flmtande vrdkas, medan ett btsegel synes i fjerran, och hafsfglar skynda fver scenen. Framfr allt frekomma mycken renlighet och blommor. Man blir omsider fvertygad om, att detta pergamentsband utan rtal skall vara en elegant bok, en slags fruntimmerskalender eller rdgifvare fr hvad man kallar verlden. Att hlften r latin och franska, betyder ingenting, ty sdant ingick ju i det tcka knets uppfostran. Man blir naturligtvis nyfiken att f reda p innehllet och se hvad en sextonhudratalets fashionable poet har att sga till damerna samt huru han sger det. Vi vnda oss d frn originalet till Lucidors fversttning, endast anmrkande att den senare, lngt ifrn att vara en fri disposition af det frra, mycket nra ansluter sig dertill, s att all sjelfstndighet saknas. Den r som originalet skrifven p 8-fotade jamber och p ett ledigt och mera vrdadt sprk n vanligt, hvilket troligtvis r Keders frtjenst. Men man trttnar dock snart p de evinnerliga maskulina rimmen. Och hvad vrre r, arbetet r genomtrkigt, man kan ej sga annat. Hvilken frstndig prosa i innehllet! Skalden frestlles i hemlighet lyssna till tvenne flickors samtal fver en ms pligter och gifterml. Den ena, Phillis, str midt i sin ungdoms vr, r giftassjuk och af inbillning frn rtta vgen villad. Den andra ter, Anna, r mognare till ren, mera sansad och betnksam. Nr flickorna komma underfund med att man lyssnar p dem, gra de slut p debatten, hvarvid skaldestycket fven upphr, sedan i sjelfva verket sista ordet i mnet blifvit utsagdt. Det r till hela sin anlggning och i hvar enda detalj en lrodikt och ej ens en sdan, hvilken eger det mindre mtt af poesi, som ligger i gnomerna eller i fverraskande vndningar. Det r endast en torr och skolmessig frmaning p vers, uttnjd i det ondliga. De bda karaktererna beherrska ej framstllningen, utan ro rent liflsa, tillkomna fr att bttre uttmma rsonnemanget frn tv synpunkter. De hra till dessa stela dockor, i hvilkas mun man mlat en papperslapp, full af frstndigt tal. Fljden r, att de komma att sakna all individualitet och nyansering, och att hela dialogen str qvar p samma punkt och af brist p utveckling och dramatiskt lif icke frmr att i lngden intressera. Liknelser anvndas ymnigt, men de ro ej framsprungna ur fantasins eld utan att borttappa mnet. De ro mdosamt hopletade frn hvarjehanda simpla saker, frn kket och bakgrden, frn diverse yrken och en trivial erfarenhet, ngon gng frn de yttre naturfenomenen. Till p kpet hafva de blifvit matematiskt och omstndligt utfrda. Men nnu besynnerligare mste det frefalla oss, att de ofta ro opassande, ja, rent af oanstndiga. Den populre skalden begagnar dock den samtalston, som d flickor emellan brukades. Ehuru Lucidors rykte r fr hela stycket indifferent, skola vi dock till frsvar fr det ofvan sagda lemna ett kort sammandrag af innehllet och dervid anfra de uttryck, som synas oss mest lyckade. Redan i inledningen begr frfattaren ett poetiskt misstag, i det han ej fverlemnar poemets intryck t framstllningens egen konst eller lsarens uppfattning, utan genast i brjan frklarar: Hvad Phillis sijer r full mst Gott, men, hvad Anna sijer, bst. (Al spreeckt oock Phyllis met bescheyt, Het is u best dat Anna seyt.) Phillis uttalar helt naivt sin trosbeknnelse: Hvem gifftes eij? Hvem blifver m, Som icki heller ville d? En mdom r een brda tung, Odrglig fr den, som r ung. Anna rder henne d att vnda sig om saken till far och mor, men Phillis anmrker alldeles riktigt, att det har sig svrt fr en ung flicka att yppa sitt frsta krleksbehof och sin blyga lga till hvem det vara m, ty nr een modig piga fr Tri sex uti sin lders hr, Frldrar, mrken d frvist, At hon haer feel frutan brist Och, fast hon tiger, ngon brck. At hon r lustig, stlt och kck, At hon r modig i sin gng Och lskar en liuf lskogs-sng, At hon upbeenar nett sit hr Och lagar, at alt artigt str, Band, kraga, knytning, rmekrus, Frn som hon gr utur sit huus, r mrken, mrken, moer och faer, At hon eld uti hiertat haer. En mangill[40] piga tnker kring. Fast om hon sijer ingenting. Troo fritt, hon haer af sorg sin deel, Fast hon haer alt, lell haer et feel. Anna svarar, att det aldrig skadar att vnta och se sig fre. Man skall ltsa hrdhet mot mnnen, men lagom, s att de ej g sin vg i frtviflan. Man skall gifva dem hopp emellant, ty derigenom blifva de s mycket mer frlskade. Alldeles som vrdkasarna (vhlbten) locka med sin eld seglarna att ankra bredvid sig, men icke sjelfva g ut frn hamnen. Mot detta berknande tal invnder den lifliga Phillis, att hon tror p friarens krlek, fven sedan han ftt ja, att en flicka ej alltid r ung och efterskt, att man kan brja underhandlingen genom mellanhand. Och nr Anna frmanar henne att noga lra knna och ransaka sin friare, innan hon ger honom ngra rttigheter, utbrister hon i en tanke, som hos oss skulle heta hvad gr en kyss, nr ingen den ser?, men hr lyder: Och gier man kyssar utan breck, Eij smeta de ell gie en fleck. Et ermkl trkar mngen af, Och man behller hvad man gaf. etc., der det lngrandiga talet bjert afsticker mot det lifliga i tanken. Anna visar nu arten af sin erfarenhet. En ms oskuld, sger hon, r mycket skr och br aktas vl. Med guld och sknker s fr man ju allt. Och om man springer och leker med mnnen, lt vara i fria naturen, p Djurgrden, Liljeholmen eller Bralund[41], inbjuder man frestelsen eller skadar tminstone sitt goda rykte. Phillis har svrt att underkasta sig ett sdant tvng:-- Man m full binda beest och trl, Men kvinnans dla mood eij vl. Ls femton ls om hennes krop, S blser hennes vet dem op. Efter dessa vackra verser frkunnar hon till sist, att hon allra minst vill gifta sig med en bokmal, som lter henne sofva i fred om ntterna. Anna hller ett lngt och frstndigt tal liksom en gammal tant, att man br kta en medellders man, som r lugn och trogen, och ej taga ngon svrmande kurtisr. Men han fr ej vara fr gammal heller, ty En purpur-mun och ijs-grt skgg, En fager mlning, rutten vgg, Flintskallot hufvud, gullgult hr, Ijs-kaller sn och liuflig vr, Een unger m och gubbe-gloop, De skicka sig eij vl i hoop. Taen ingen gammal, ty han kan Mehr synas faer eer n eer man, Och fast han lefver, r han d. I blifven kirng ock ren m, Een nkia och lell giffter fru. I synnerhet fr en flicka ej taga en enkling, ty han har kanske frut stora barn, som det blir svrt att reda sig med. Slutligen frmanas systern, att, sedan hon vl r gift, aldrig tnka p ngon annan n sin kta man, och som dervid de bda flickorna mrkte den lyssnande skaldens nrvaro och sprungo sin vg, r utan tvifvel Annas sista frmaning fven dennes sluttanke. Vi kunna dock ej lemna fregende korta redogrelse utan att ppeka en betecknande omstndighet. Det frekommer vid slutet en afdelning, den fyrtiondetredje i ordningen, som ej r utfrd i den svenska fversttningen. Phillis r villig att medgifva, att Anna har rtt. Men, frgar hon omsider, hvad skall jag gra, om min far skickar mig en gubbe p halsen, ty s mycket vrde har dock ej hans frmgenhet fr mig, att jag skulle vilja tillhra en ldring. Anna svarar hrp med en omskrifning. Qvinnans vapen r ej kraften utan bnerna. Med lydnad vinner hon hrda sinnen hellre n med motstnd.--Var Lucidor missnjd hrmed, s att han lt det utfalla ur sin bearbetning? Och vgade Keder ej ndra hans text eller knde han ej till originalet hrutinnan? Men hvad Cats sjelf tnkte vid ett slikt kinkigt fall, det se vi af fverskriften: Vis omnis abesto. Guldet skulle segra, hjertat uppoffras. Detta samtal prfvar nu tlamodet alltigenom elfvahundra jamber. Nog finner man der diverse tal om krlek, men krleken finner man ingenstdes. Och frfattaren har ej heller den tillfredsstllelsen, att vid slutet lemna lsaren fvertygad om den grundsanning, som han i inledningen proklamerade. Ty tminstone fr oss framstr Anna trots skaldens hela didaktik i en mycket smre dager n Phillis, just derfre att den senare tvrt emot hans medvetenhet rkat f en liten gnista af poesi. Ett i sanning olyckligt resultat fr en didaktisk poet! Men om ocks fader Cats' bok p sin tid gllde som ett mnster i Holland, som en versifierad lngkatekes (hvilket ord verkligen r trffande), intager den inom den europeiska litteraturen en mycket lg plats. Att Nils Keder skulle kasta sig fver hans Weck-wyser ten Houwelick, som ocks r ett namn p mns pligt, frundrar oss icke, ty han har efterlemnat tv ondligt prosaiska och frstndiga men lngdragna brllopspoem. Men att en sdan natur som Lucidors skulle vlja Cats till fredme och fverstta honom, kastar ett egendomligt ljus fver hela tidens uppfattning af poesin, ssom varande till fr allt annat n fr sig sjelf. Vi skynda oss att lemna denna qvafva poetiska atmosfr och lta Lucidor fra oss fver till en lngt friskare i =De verldsliga visorna.= Hvad vi frut genomgtt, var skrifvet p bestllning eller till fr skalden sjelf mer eller mindre likgiltiga frhllanden. Han har ocks der ltit pennan skena i vg, och vi mste ur massan af rimgods uppleta det poesins guld, som hrde till hans begfning. Hdanefter, lt vara ngon gng manad af tillflliga knslor, r han fullt sin egen och antager en djupare och allmnnare ton. Han vrdar mera sin stil och stafning. Han, s att sga, slr sig ned inom skaldernas gemensamma krets. Vi hafva frst hr hans poesi i ordets egentliga betydelse. Antalet af hans knda visor r 31, hvaraf 8 p tyska. Men olyckligtvis ro 9 svenska och 3 tyska frlorade och blott till begynnelseorden bekanta. En, Nys, nr Frigga satt i bade, r slipprig. terst sledes endast 5 tyska och 13 svenska, hvarom vi kunna bilda oss ett omdme. De ro med undantag af tv dryckessnger och en trstevisa alla samtliga (svl som de oknda) krleksvisor till fingerade namn. Bellinde, Climene och Lisille hafva hvardera ftt tv tyska. Castalinne, Belikinne, Margaris, Iris, Fillis och Lisette hvardera en svensk. De friga styckena hafva ingen benmning. De tyska visorna, ssom tillhrande en utlndsk sngm, g vi frbi (huru skn r ej t. ex. Lass't uns die Blht der Zeit!). Vi anmrka blott, att de alla i motsats till de svenska funnit nd infr den strnge Sondns gon och af honom anfras som bevis p, hvad skalden kunde hafva blifvit. Har ej hrutinnan granskaren mera ltit sig nja med det frmmande sprkets alster och deremot allt fr mycket sttt sig p det inhemskas gammalmodighet? Sanningen r dock, att Lucidor liksom alla poeter p hans tid till formen redde sig bttre med det uppodlade tyska tungomlet. Vi hafva frut omnmnt, att han skref en och samma krleksdikt p bda sprken och sid. 15 citerat en strof deraf p tyska. Vi skola nu till lsarens prfning anfra samma strof p svenska. Skilnaden r tydlig:-- Om jag haer feelat med min mund, S skall han ock s af alt hiertans grund Dit purpur-lppars paar (Som jag mig har Til mit sielfz-straff-altar Utvalt med kirleck stoor) Bekyssa, min hiert-sihl- och ngla-moor. Pfui! Sin koos alt frtreet. En kyss, som ingen veet-- Frlijkning skedt. Af de andra sngerna knna vi redan tre: Skulle iag srja, d vore iag tokot och den vid utresan, som begynner S mste iagh digh, kirste vnn, frlta. Den tredje str frst i samlingen och r troligen ldst. Den bestr af en samling stoiska sentenser p ett virtuosmessigt sprk och utgjorde vl ngon poetisk fning i Upsala. Brjan lyder: Hvarfre skal iag mig med sorger qvlia? Columbus har skrifvit en liknande. Hvad r det t, att jag mitt sinne qvljer (se hans Od Suetic, X., med fverskrift Naturlig ddsbetraktelse intagen hos Atterbom), i skaldevrde Lucidors betydligt fverlgsen. Sedan nu alla dessa snger blifvit afrknade, terst fr vr granskning endast tv dryckesvisor och sju krleksvisor, dock dessfrinnan mste vi gra en vsendtlig anmrkning. Man har visserligen medgifvit, att Lucidor begagnat en omvexlande och liflig, ja, ibland konstmessig meter, men man har fven psttt att han gr miste om denna formella frtjenst, just derfre att han fverdrifvit den och gjort den osmaklig. Det r ej nog med rimmen i slutet af hvarje rad, utan de frekomma midt uti raderna och upplsa derigenom tankens rytmiska behag till en, som Atterbom icke ofvet kallar, p samma flck fortgende slngpolska. I bsta fall mrker man dem ej, tills de hr och der strande uppfattas af rat. Vi bestrida ej det fullkomligt berttigade i anmrkningen, men man borde andra sidan besinna, att i sprkets d varande tillstnd en sdan virtuositet mste frefalla hgst beundransvrd. Den trga svenskan behfde framfr allt upparbetas fr musernas fria lekar, och hvarje tungoml och litteratur har i sin brjan egt sdana rena formvirtuoser, som gjort sin stora nytta, men fven lockat verkliga skalder till rimfrkonstling. Dock drabbas icke Lucidor s tungt af frebrelsen, ty man har ej uppmrksammat, att, hvad som i hans poem tager sig illa ut fr rat vid upplsningen, kan taga sig helt annorlunda ut vid musiken. Olyckligtvis knna vi ej nu till hans melodier, men sjelf har han uppgifvit sig hafva komponerat visor, och fr frigt har vl han som s mngen annan satt nya ord till redan brukliga melodier. Det r en ny sida af hans begfning. Hans sngers hela struktur hnvisar tydligt p, att de ro mnade att sjungas, nda derhn att p vissa stllen (Ich liebe dich etc.) da capot finnes utsatt i texten. Poemen skola sledes egentligen sjungas eller--om vi f begagna uttrycket--halfsjungas. De nu fr oss fverfldiga rimmen kunna d beteckna tonfallen eller ackompanjemanget. fver hufvud taget har poesi och musik, innan de uppdrefvos till konster, rckt hvarandra handen till menniskornas nje. Men derigenom blir det ocks svrt fr oss att rtt uppfatta skaldestycken, som frlorat en del af sin naturliga luft. Till och med Bellmans rykte har i ngon mn lidit deraf, och det vore orttvist att ej beakta saken hos Lucidor, som har ran likna honom hruti som i tskilligt annat. D vi jemfrt honom med Bellman, har det icke skett helt godtyckligt fr att nrma honom till en skald, hvars namn r s stort, att det r en heder att st till och med i dess skugga. Det r nemligen ett faktum i den svenska litteraturen, att Lucidor r Bellmans fregngare. Hammarskld sjelf har medgifvit, att man i alla hans bacchanaliska qvden mrker en aflgsen gryning till det egna genialiska skaplynne, som sedermera med fullndningens glans framstrlade i de bellmanska dryckesvisorna. I visan Kom, kire brder, kom hafva vi ju--Lucidors originalitet ostrd--en hel bacchiscen i deras anda framfr oss. Skalden uppmanar sina kra brder till ett gladt lag och att sl bort alla sorger. Han ropar t drngen, att, om han vill undvika bas, sklja ett glas t honom i baljan. Men i sllskapet kontrasterar mot de friga en jungru gran gosse, som ej r s van att dricka och sitter tyst. Drick hin lilla flikkans skhl, som boor i nstan ghl tillropar honom poeten, och sedan han enligt bruket i stende stllning druckit sklen och tryckt en kyss p glaset, utbrister ett ursinnigt jubel. Vrden framstter tv a tre pipor tobak per man, och fr att let bttre skall smaka lutar man sig t vggen och bolmar, s att rken str som ett tcken upp i taket (de d varande kllarrummen voro sm). Sedan dobblas med trning och kort (trij p ra). Poeten vinner. Rundadinellula! Allt let r nu utdrucket till sista droppan, men se, se, vinet spritter i stllet upp och ner i bgaren. Den stackars ynglingen, som tycker att det kunde vara nog, fr en ytterligare uppmaning att resa sig, sga topp och klinga laget rundt med glasen och stopen. Men han tmmer ej i botten som en rlig svensk man. Skrif d upp din frtring p rknebrdet och g i sng, min herre, ty vr sed r, att den, som ej kan dricka, fr bjuda god natt.--Vi se ju det glada kroglifvet p 1600-talet i hela sin natursanning, med dess olika njen, l och vin, tobaksrkning, kort och trning samt en flickas skl. Man spelade fver allt den tiden, frn gallerierna i Versailles och Whitehall till den hollndska bykrogen. En fullndad dandy mste vara stark spelare. Dock fven hr hafva vi nnu ingen Bellman. Den glada scenen r hvarken som hos honom satt i frbindelse med den skna naturen utanfr, hvad som frlnar hans baccanalier s mycket idylliskt behag. Ej heller har den genom sina karakterer svllt ut till ett allmn-menskligt drama. Det r blott, s att sga, ett stundens lif p krogen, men som sdant hgst lefvande skildradt. Det originellaste bestr i den hftiga patos, som strmmar fver det hela. Man hr nnu festens buller, kamraternas sorl och glasens klang genom de tv sekler, som skilja oss derifrn. Rytmen passar mera fr utrop n toner. Den skall sjungas af en hel kr af dryckesbrder, och ingenstdes har Lucidor s konstfullt slsat med rimmen som hr. Hur leker han ej med svenskan t. ex. i fljande:-- Hvem gier en strre kup? Dreng, fort, fort sklj' et glaass! Pojke, snart, ell' du fr baass! Bdlen m vara maass. Kom nu, nu vill vij taas, Intill alt r drukkit up. Then, som fr glaass, stoop, kannor, bolkar[42] skolkar, Han m fritt g, ok tr Han som med then blijr vn. Lt sij, at I som iagh i lagh r mn! Den andra dryckesvisan r s bra skrifven, att den ganska vl lter lsa sig utan melodi. Det r en hg centrallyrik, som ocks en dylik sng mste vara fr att ej den flygande poesin m rka i delo med moralen. Att visan r hgst genialisk lr ej kunna bestridas. Eget nog finnes af honom ej mera n dessa tv bacchisnger, ehuru han var s mycket ute med kamrater och vnner. Men Lucidor tillhrde ej det glada Sverige i samma mening som eftert en Hallman och Kexl, och hvilket Bellmans fver sorg och frjder upphjda sngm skulle evigt frherrliga. Dertill var han i djupet af sitt sinne fr patetisk och allvarsam, och hruti ligger ett annat skl, hvarfre han ej kunde hinna Bellman. Men fr att fylla den felande lnken har man tskilligt af Runii diktning att fsta sig vid. Vi tro oss gra lsaren ett nje med att citera Lucidors andra dryckessng: -- I mnn af hga sinnen, Som skmmes at drikka, minnen At drikken gier strsta lust! Frachten then hiernlsa hopen, Som lefver i srg och pust, Ock sk som iagh frgd uti stopen! Fast om I pengar gmmen, Vij kasta them eij i strmmen, Vij hlla them i vr krop. Alt mynt girs ju at frtra? Dy hempten et fullt stoop op, S lngi mig beenen kunn bra! Lt then som siuk, sigh qvllia. Vij vele then dricken vllia, Som hafver then bsta smaak: Iagh lskar mst dubblade drickar, Hvar gldie str op i taak, Till thess iagh b hickar ock nickar. Tross them, som thet frtryta, Fritt lt them migh thet frvijta, At iagh r med dricken dull[43]. Iagh lter ju gilliare gillia. Nr iagh hafver fylt mig full, Kan iagh migh frn sorgen bst skillia. Dy drick hvar stund ock timma! Lngt bttr' r i vijn att simma n lijda heet krleeks brand. Slck uth een slijk skrs-eld med kannan Ock md ett glaass i hvar hand, Till thess man blier heeter om pannan! Blier iagh af dricka dder, S beer iagh alla drickz-brder, At the min afddde krop Nr under ett vijnfaat uthstrkka, Om torsten migh vkker op, At iagh strax thensamma m slkka. Lucidors krlekssnger skola nu andas emot oss, men de ro alldeles stumma om de enskilda frhllanden, som bragt dem till lifvet. Af deras ordning i upplagorna r det omjligt att bestmma ngot derom, och hlften af dem han skref ro ju frlorade. Vi hafva dock frr antydt, att de ej ro ngra blotta fantasiskapelser, och dervid citerat ett och annat drag. Ett tillfllighetspoem i ordets inskrnktaste mening och tillkommet fr stunden r t. ex. sngen Hvad begr du, hierta lilla? Visor? Visor gir hvar man. Etc. Man har velat finna den opassande. Visserligen r den litet sjelfsvldig, men medgifvas mste, att den i all sin enkelhet r ett mnster i sitt slag. En annan gng firar skalden p ett hgst snillrikt stt under festens gamman en allmnt beundrad sknhet, i hvars berm, utom andra artigheter, antikens gudaverld sttligt figurerar. Hon frliknas vid Diana, nr gudinnan hvilar sina af jagten trtta lemmar i skogen, och hon frdunklar Frigga, s att man mste ropa: Slekken _Paphos_' eldar uth, ok du, _Cypern_, var bedrfvad! Den visa, som brjar S r dit hierta frn mig vndt, r allt igenom sngbar och utmrker sig fr sitt musikaliska vlljud. En helt annan ton ansls i den till Fillis, Lt hvem, som vill g, der han ppet frklarar sig som nu mera endast knets goda vn utan att besvra sig med frieri och ktenskap. Den r skrifven p 5- och 6-fotade jamber med en den tiden ovanlig ledighet och dertill mrklig fr sin konstfulla rytm. Men bst ro de snger frn hans ungdomsdagar, hvarest han lemnar mytologi och galanteri sido och endast sjunger om sin saknad. Mit hierta vil uti mit brst mig brista heter en, der han klagar: En hiort, som uti mrka skogar vistar, Han lper ofrhindrat med sin hind. S leeker fisk i sin, fogl up qvistar; Men iag kan see ock mste vara blind. Etc. Och samma knslostmning genomgr dem alla. Den besjungna kallas ofta hans andra iagh, hvars trl han r. Han vet att hennes sknhet frtr honom s smningom till dds, men han skall vara evigt trogen intill grafven. Nu ro de tvungna att lefva tskills, men man mste dock till slut finna sig i hvad som r himlens vilja. Poemet till Margaris r lika framstende fr sin passion som sin poesi. Dock har fven hr besannat sig, att poeter knna djupt, men tyvrr ej alltid ihrdigt, och att man tl mycket frrn man frgs. Lucidor r med alla sina mma qvden ingen Petrarca-natur. Huruvida nu dessa stycken under olika namn tillhra en och samma eller flera gudinnor r emellertid af ringa vigt. Hufvudsaken r--och det betecknar just skalden--att det allmn-menskliga trffar oss i de enskilda frhllandena och bibehller sig friskt bortom seklerna. Och dessa snger, huru skna ro de icke i all sin enkelhet! De ro inga produkter af konstnrliga strfvanden och studier, inga rosenhaneska sonetter, ej heller s delt finpolerade som Myrtillus af Bergen frstod att gra det. De ro bara visor till att sjungas, men Lucidor intager dock genom dem en lika hg och sker plats inom vr frsta litteratur som ngonsin Columbus eller Elisandras skald. Med undantag af en och annan ordlek och besynnerlighet, som tiden ej kunde undvara, ro de frfattade p korrekt och flytande meter. Det karakteristiska hos dem r ej innehllets omvexling, liknelsernas glans och fantasins rikedom, utan endast sprkets lena vlljud, den melankoliskt veka stmningen och knslans innerlighet. Vra damer skulle kanske finna dem mycket enfaldiga, men skerligen skulle de nska sina tillbedjare ngot af deras knslighet. Hr uppvaktas ej den kraste med ngon grannt utstyrd bukett frn orangeriet af frmmande rosor, utan med ngra blommor frn den svenska ngen, hvilken vra frfder knde och lskade. Och man kan ej undg att tycka sig se den nnu ungdomlige Lucidor njuta ngon af dessa herdestunder, hvilkas saknad han eftert begrter. Det r simpla blomster han rckt sin lskade. Och flickan och hennes mor ppna sin smrutiga och blyinfattade fnsterluft fr att lta sin qvafva kammare dricka aftonens vind, medan de ppna sitt hjerta fr sngarens verser och sakta melodi. Det r det enkla som utgr deras behag. Och det r en betecknande omstndighet, att just han, hvars lif var s stormigt, hvilken omkom, genomborrad af svrd, och som gifvit oss vra hemskaste psalmer, i dessa poem fven sknker oss, vi veta icke hvilken lderdomlig och ljuf flgt frn den gamla goda tiden. S mste iagh digh, kirste vnn, frlta, hvars slutverser vi frut citerat, r enligt vr mening den innerligaste af dem alla. Men fljande str ej lngt efter: Iris, aldrabste vnn, Ach, nr sijr iag dig ign Ock fhr md dig tala? Nr uprinner dok then dagh, At min sil ok andra iagh, Du, migh skalt hugsvala? Aldrig gifver ngon ting Strre qval och hierte sting n en vnn, som sther. Ddligt r ju sre vist, Nr man halfva hierta mist Ock md vn'n frlter. Mins, nr iag sidst frn dig drog, At iagh grt-gd afsked tog Ock slijk srg n lijder. Srgse ti min strste lust, Lijkvhl glader i min pust, At iagh fr digh qvider. Nr sigh solen till sit lopp Reser utur hafvet op, Reser och min immer, Som mehr stadig n hon str, Dy min srg eij nedergr, Nr sig solen gmer. Nr seen natten fverhlgt Mlne kappan, mnen, flgdt Utaf stiernor, skijner, Qvellier _Morpheus_' drmmar migh, At iagh, ffngh-glad, sijr digh, Som md sorgen tijner[44]. I alt, hvad iag sijr och hr, Uti alt, hvad som iag gir, r olust i lije, At iag vmjes hvar iag r Ok du intet md st nr Som mit eenda nije. Mngen sknheet finnes hr, Som md skil dyrckvrdig r, Lell mig ingen krncker[45], Dy iag, lijk sool-bloman sigh Effter soolen vnder, migh Til digh, min sol, lnker. Segelsteen[46] och iernet haer Vexel-kirlek, som them draer. At the samnas girna. S draer du ock hierta mit, At det rttas effter dit, Min _magnet_ ok stierna. Hvij frdenskuld klagar iag fver himmelens behag, Thet man billigst lijder? Ty, hvad ingen ndra kan, Mst een lijda, lijk een man, Som, hvad vrst, bst tyder. Trooheet, then iag en gng svor, Skall, m'n lijf i brste boor, Ey frn mig frsvinna. Dy slut mig uti din sihl Som mit hierta dig lijk trhl Dyrckar, min Gudinna! =Psalmerna.= Vi ro hr som genom ett trollslag frflyttade till en helt annan atmosfer. De mma krlekssngerna hafva tystnat fr suckar och ngest. De andliga styckena ro sju, hvaraf vi redan anfrt en del af det p tyska. Frst i samlingen mter oss en versifierad ndelra, som erinrar om moraliteterna. Menniskan frestlles redan hafva tit af kunskapens trd. Tvenne allegoriska figurer, Rttvisan och Sanningen, framtrda infr Gud och frorda evigt straff. Tvenne andra, Nd och Frid, tala fr den fallna. Slutet blir att de senare vnda sig till Guds enfdde Son, som tar skulden p sig och frlsar menniskan. Sedan anmrka vi ett stycke, Ach, huru ligger staen s platt aldels de, hvilket r en grann parafras af det frhrjade Jerusalem, som, landsflyktigt och bespottadt af hedningarna, vnder sina gon tillbaka mot sin frgngna storhet. Redan hr rder den dystra frgton, som betecknar skaldens andliga diktning. Vi mena de trenne poem, som ro upptagna i vr nu varande psalmbok. Nr 463 r en fri, nstan sjelfstndig parafras p alexandriner i fyraradiga strofer af den tyska sngen: O Ewigkeit, Du Donner Wohrt, O Schwerd, das durch die Seele bohrt, O Anfang sonder Ende! Denna, som innehller 16 strofer i helt annat versslag, d vr r en stark frkortning och har 12 strofer, r skrifven af Johann Rist eller Risten och utkom 1658 i Lneburg bland hans Himlische Lieder. Sedan blef den nyo infrd i en mngd tyska psalmbcker och fversattes till och med i Amerika, Eternity, tremendous Word!, samt i Frankrike, Eternit, ta dure pouvante! Hgmarck uppgifver, att den r bearbetad af Lucidor och eftert ngot stdad af Lagerlf. Beckman lutar t den sigten, att endast Lagerlf r frfattare. Vi kunna ej finna de skl giltiga, som vilja berfva Lucidor ran af denna skna psalm. Det r sant, att den hvarken r med bland de tre sngerna, som under namn af Lucida intervalla utgfvos 1685, eller frekommer i Helicons blomster. Men den har kunnat senare antrffas. Beckmans pstende, att dess sansade stil r ett starkt bevis mot Lucidors frfattarskap, synes oss gendrifvas just deraf, att Lagerlf ftt genomse den. Fr frigt r den till hela sin anda fullt fverensstmmande med den frres andliga dikter. Den r slutligen skrifven p alexandriner liksom en af hans friga psalmer. Dess melodi skall hafva varit nyttjad inom den reformerta kyrkan till konung Davids ttonde psalm och r 1552 anvnd fr Marots bearbetning deraf. I Svedbergs psalmbok intager den nr 477, i den s kallade gamla af r 1695 nr 407.--Den nsta i ordningen eller nr 465, som likaledes r p alexandriner, utgr jemte den fljande psalmen och It samtaal det lilla hfte, som utkom 1685. Dess nummer i den svedbergska psalmboken r 479 och i den gamla 409.--Den tredje eller nr 467 bestr i originalet af 20 strofer, blef af Spegel sammandragen till 13 och intar hos Svedberg numret 475 och i den gamla psalmboken 406. I vr har den omsider blifvit hardt nr oigenknlig. Nio strofer ro ngorlunda bibehllna, men de friga 11 frkortade till eller--rttare sagdt--ersatta med fyra nya. Wieselgren anmrker dock med skl att flera kraftfulla strofer ftt bortfalla. Det r bekant att frn pietistiskt hll en skarp och ofrsonlig kritik angripit den wallinska psalmboken, i synnerhet betrffande de ldre sngernas modernisering. Man har velat terfra dem jemte hela den teologiska andan till det gamla. Visserligen hafva de ibland vunnit p den senare granskningen, i det att flera ondiga omsgningar och plattheter ftt frsvinna, men vi tro att klagomlen ej sakna all grund, och att af hela den massa ndringar, den forna psalmdiktningen ftt underg, lngt ifrn alla voro behfliga. Mnga konkreta uttryck, hvaruti ett kraftigt lif uppenbarade sig, hafva blifvit ersatta af intetsgande abstrakta begrepp. Man har fr mycket aktat sig att stta en ljum rationalism fr hufvudet, och ord sdana som Satan och helvetet ro nstan bannlysta. Vi taga ngra exempel ur Lucidors dikter fr att skdliggra vr sigt. Icke har framstllningens styrka vunnit p en sdan frndring som: Fr gudlshet, med uppst hr bedrifven, I Herrans lag str sjlens ddsdom skrifven. Originalet har: Fr synden, the hr en kort tid ha drifvit, Ett stndigt ve och qvahl them blir thr gifvit. Eller: O syndatrl, som i din dvala drjer, Der syndens lust din skra sjl frnjer. Originalet har dock: O syndig man, som sker r och trygger, I syndsens smpn och ddsens dvala ligger. P samma stt r Lucidors vldiga patos, som verkar genom de hopade frgorna med sin tvra motsttning, i vr psalmbok alldeles omgestaltadt och olika. Man har ftt en mera regelbunden och genomskinlig tankefljd, men det kan blifva frga om, huruvida ej just det abrupta gr en lngt kraftigare verkan. S hr lser man hos Lucidor sedermera fverarbetade verser: Hvad r tit lijf? It damb, som snart frsvinner. Hvad r tin lust? En strm, som fast bortrinner. Hvad djligheet? En frgad maske-stek. Hvad godz och guld? En glittrand mull och treck. Hvad adlig tt? It ord, som bara nmpnas. Hvad styrkia? Svagheet, som i grafven lmnas. Hvad hgvis konst? It tacklst hufvudbrot[47]. Hvad nijt och flijt? Besvr fr spee och spott. Hvad saligheet? En frgd frutan nda. Hvad himmelen? En hambn, dijt oss br lnda. Hvad Gud? Alt got, al gldie, trst och nd. Hvad samvets-ro? It dagligt gistebod. Hvad evighet? En tid frutan tider. Hvad helvetet? En eld, hvar silen lider. Hvad verldens gunst? En byggning satt p sand. Hvad Satan? Ach, vr grymme afvundzman. Pietisterna terfinna ej de varma trosuttrycken fr 200 r sedan och anklaga de nya frbttrarne. Och poesin skall gifva dem rtt, hruti men af ett ngot olika skl. Det kan ej frnekas, att fven det religisa medvetandet som allt annat gr framt och att den gamla tidens gudsuppfattning var sinlig och r. Men sdan den nu var, hade den ftt sitt fullgiltiga uttryck i sina psalmer, och ingen som helst abstrakt grannlt kan erstta deras egendomliga skaplynne. Det r endast genom att bibehlla det konkreta och personliga i dem, som man lr knna tidens karakter, och de erhlla ett sant poetiskt och allmn-menskligt intresse. Vi ndsakas derfre pst, att Lucidors andliga diktning ej kan studeras i de snger, som uti den svenska psalmboken bra hans namn. Men andra sidan fordrar rttvisan att erknna, att Wallin och hans medhjelpare hufvudsakligen mste lta sig bestmmas af, hvad den allmnna frsamlingen begrep, och hvaraf den uppbyggdes, d vi ter uteslutande afsett de gamla frfattarnes poetiska individualitet. Wieselgren har rknat Lucidor till den svenska kyrkans strsta psalmsngare. Det visar sig likvl af det jemfrelsevis lilla, han i den vgen skrifvit, och af en viss begrnsning hos honom af det omtliga mnet, att han ej kan gra ansprk p en sdan plats. Om han ej br stllas i jemnbredd med vra strsta andliga diktare, Spegel och Wallin, frsvarar han dock vl sin stllning som en pater minorum gentium. Mot Wieselgrens vitsord strider redan det, att det kan blifva frga, om han skrifvit psalmer af ett verkligt religist intresse, eller om det icke snarare skett af ett blott poetiskt. Han var ingen andlig frfattare ex professo som en Arrhenius eller Spegel. Men vi behfva blott kasta en blick p det d varande svenska samhllet fr att inse, huru ltt hans skaldeskap kunnat sl in p en sdan vg. Kyrkan var i sjelfva verket den tiden allrdande och uppslukade i sitt skte hela det litterra lifvet. Dogmerna funno d nnu fullt opartiska frsvarare. Mlsmnnen fr de olika vetenskaperna hade ej nnu lsslitit sig frn det ortodoxa beroendet. Presterna voro lika mycket skta af folket som hedrade vid hofvet. Lt vara, att vi nu uppfatta religionen ur en vidstrcktare och frnuftigare synpunkt, men bristerna i det d varande sinliga gudsmedvetandet ersattes mer n tillrckligt af den religisa kraft och fvertygelse, som genomgick kyrkan. Huru ifrigt sktte ej presterna sitt kall och gingo frmanande eller bestraffande omkring i sin hjord! Huru andktigt och fulltonigt brusade ej psalmsngen genom kyrkorna! Det uppstod en stor andlig poesi, full af lif och tro, fr oss numera omjlig att efterhrma, ty vi ega ej dess frutsttningar. Den rknade snart en skara af ifriga, till en del utmrkta idkare. Dessutom infrde man andliga snger ifrn Tyskland och fversatte dem sjelfstndigt, ty det rdde naturligtvis d en mycket liflig svl andlig som politisk frbindelse med trosbrderna p andra sidan hafvet. fven andra n prestmn lemnade sin tribut t denna poesi. Lagerlf fvergaf sitt latin fr att rikta vr psalmbok med trenne snger. Frnma damer frskte sig p gladeligt rimmande. Rikskansleren de la Gardie fann trst fr den verldsliga storhetens vexlingar genom att frfatta psalmer. Kongl. rdet Lindskld roade sig p lediga stunder ej blott med qvicka divertissementer fr hofvet utan fven med att skrifva psalmer. Ej under sledes, att Lucidor, en poet ex professo, skulle frska sig i andlig diktning, och han valde d den genre, som var egendomligast fr hans patos och kanske hans lif. Men ett dylikt patos var p samma gng i full enlighet med tidsanden. Ty trolldomsvsendet stod d i hgsta flor, hexeriblen frn Dalarna kastade sitt hemska tersken fver landet, och man trodde p fullt allvar, att Satan var ls och vandrade omkring i vra svenska bygder. Den 20. februari 1670 lg hela riket frsnkt i bn i kyrkorna, d en srskild solemn bnedag p regeringens befallning hlls fr den frskrckliga och oerhrda trolldoms skull, som mest fver hela Sverige bland den gemena hopen gick i svang. Somliga trodde verldens frstring och domdagen vara nr. Andra frdystrade sina dagar och ntter med funderingar fver hemligheten af Guds ndesanning, synden mot den heliga ande och den eviga frdmelsen. Biographiskt lexicon lemnar oss ngra bilder af dessa olyckliga prestmn, som, om de ocks aldrig egde ngot af Bunyans snille, dock genomgtt alla hans sjlsqval. Af sdana frger blefvo nu Lucidors religisa dikter sammansatta. Han har slunda alldeles icke behft hemta anledning ur sitt eget lif. Han utgr helt enkelt det poetiska uttrycket fr en tidsstmning. Men det lnder till hans heder, att han aldrig sagt ett ord fr ngon vidskepelse, oaktadt hans patos kunnat ypperligt begagna sig deraf. Det visar, att tminstone han ej trodde p trollen och skorstensfrderna. Men att ppet uttala sitt tvifvel, skulle hafva varit farligt. Dock om vi efter bokstafven f uttyda slutorden i hans dystraste sng: Merk tu thet, som thetta hrer, Fr thet r mit Testament! Och om thet tit hiertat rrer, Hvad mig nu r skeet och hendt, S fly synden!, och ej blott anse det som en stmning under psalmens frfattande, har han sjelf i sin innersta varelse erfarit sin tids anfktelser. Mjligen har han p denna mrka och jemmerfulla vg skt frsoningen. Ty vi sakna ej alldeles exempel p, att mn, hvilka eljest ej begagnat ndemedlen fr att besitta sin Gud, dock frmtt nalkas hans tron vid handen af poesins genius. Arten af Lucidors religisa diktning ligger innesluten i fljande hans verser: Ryys, hisna, skilf, bf, darra, krop och leder! Rees up, mit hr! Min tankar, stigen neder Til afgrundz diup och seen, hvad kval ther r, Som frter allt, men ingen ting frtr!-- Kroppen ryys, och hiertat skilfver, Nr iag tnker therup, Ropandes til bergen: Hvlfver fver mig och lt mig f Hastig enda, ty jag veet Ingen nd och skerheet. Ah, hvar skal iag, usle, blifva, Nr Gud vil mig fvergifva? Det r en centrallyrik inom det rysligt patetiska. Man ser att frfattaren har djupt dykt ner i frdmelsens jemmer. Han r den svenska kyrkans qval- och straffsngare par preference. Hvilken skilnad r det ej mellan honom och en Svedbergs pligttrogna eller en Spegels andaktsfulla eller en Arrhenii enfaldiga, barnaglada kristendom! Man ser att dessa senare haft stndigt umgnge med Gud. Lucidors poesi har vndt honom ryggen med frtviflan i hjertat. De andra hafva trots alla prfningar sina gon stadigt riktade mot den milda, frsonande aftonglansen kring Golgatas kors. Han ter har stigit ned i ngstens och frdmelsens mrkaste afgrunder. Frsoningen frekommer hr mindre, den r skjuten i bakgrunden. Det ser ut som skalden i sin koncentrerade ungdoms- och olyckas kraft rent af frsmtt att skildra och prisa den. Troligen hade det skett annorlunda om han, en resignerad gubbe, sttt vid lifvets afton. Nu r det idel natt, och en tung natt fver Lucidors andliga sng. Om vi vandra der, knna vi att evighetens ondlighet omgifver oss, och att helvetet ej r lngt borta. Den onda menniskan strfvar der omkring med alla ngerns och frtviflans qval mlade p sitt ansigte. Hon vill undfly dem, men ondskan bor i hennes hjerta och fljer henne, hvart hon gr. Samvetet gnager henne som en orm, sargar henne med pilstygn, och d hon sker trst genom att frammumla Skriftens sprk och lften, klmtar det hgt till, s att hon terfaller i sin misstrstan. Hon till och med drmmer att hon r frdmd. Af frtviflan lngtar hon till grafven, men drifves ter derifrn, d hon knner lukten af svafvelstrmmen. Hennes lif r s elndigt, att hon anropar bergen att falla fver och skyla henne. Slutligen uppnr fasan sin hgsta spets. Alla goda englar hafva gtt bort, och onda andar smyga sig, tassande, omkring hennes fjt. Vid hvart fotsteg hon tar tycker hon att jorden, som ej vill bra henne, ppnar sig. Satan raskar efter henne, och dden synes grslig. Ett svagt sken faller omsider in frn ndens himmel, och den olyckliga kan vga hoppas. Tron r dock nnu ringa och som en frbrkad r. Hennes krafter ro utarbetade, och hon sjunker af den orsaken ned till ro. Nog skall d Jesu hand lgga sig fver hennes smn! Sdan r denna Lucidors poesi. Hr har han ocks, liksom jgtad af en feber, uppbjudit hela sin kraft och patos. mnet r ofrnderligen detsamma under fga omvexlande former. Det r ngot af den hebreiska profeten i honom. Slutrefrngen r alltid en uppmaning till att gra snar bttring och frlita sig p Guds nd genom hans enfdde son. Men hvarje sng stegrar oupphrligt det skakande intrycket. Den mttfullaste af hans psalmer r den sjelfstndiga bearbetningen efter Rist. Den framhller betydelsen af en tid, som har ingen grns, och en pina, som aldrig upphr. Lsarens tanke svindlar liksom skaldens. Men intrycket--s vldigt det n r--uppvcker ingen egentlig fasa. De mellersta stroferna ro allmnt erknda som ngra af de herrligaste toner, den svenska kyrkan eger. Och den skna stmningen fullndas genom psalmens afslutning med samma vers hvarmed den begynt: O evighet, tin lngd mig fast frskrecker. Sedan kommer psalmen O syndig man, som sker r och trygger, hvarest motsatserna mellan lifvets intighet och ddens sanning, himlens salighet och helvetets pina starkt skildras. Men psalmen Herre Gud, fr tig iag klagar r en enda syndajemmer alltigenom tjugu verser. Hjden af Lucidors religisa diktning intages dock af det poem som br titeln It samtaal emellan dden och een sker menniskia. Det har ett sublimt innehll, som ovilkorligen kommit oss att tnka p Belsazars mltid eller de allmnna ddsfantasier, som understundom liksom pesten smgo sig fver medeltidsfolken och fven inspirerade Orcagnas och Holbeins mlningar. Det r ej otroligt, att Lucidor knt till ddsdansen och velat imitera den. Men han har ocks kunnat f sitt mne frn svenska folkets egen inbillningskraft. Ty p en tid, nr lkekonsten nnu var maktls mot en mngd farsoter, gjorde dden frfrliga hrjningar. Vi se af hans begrafningsqvden, att helst om sommaren liktgen voro talrika. Och hvilken andlig ngest lg ej fver nationen! Men detta stycke r ingen vanlig psalm, utan Lucidors snille springer hr i framstllningssttet fver den vanliga psalmformen och nrmar sig dramats handling och lif. Vi beklaga, att utrymmet skall frneka oss att fullstndigt citera de femton tta-radiga stroferna, men vi skola ange hufvudinnehllet. Dden r ej hr en blek allegori, utan upptrder som en fullt lefvande person. Han slr sig frtroligt ned midt emot en sker menniska, och de brja samtala. Menniskan sger sig vilja lefva i glans och lycka. Dden varnar fr Guds misshag och sin egen allmakt. _M._ Jag r uti silke kldder, Och min sng r kostelig. _D._ Jag med ormar t tig beddar Och med matkar skylar tig. _M._ Hvar man seer och hedrar mig. _D._ Men si, Gud frachtar dig. _M._ Alle g mig nu til handa. _D._ Til thes jag taer bort tin anda. -- -- -- -- -- -- -- -- -- _M._ Iag r i got vlstnd satt. _D._ Tu skalt mistat thenna natt. _M._ Nu vil iagh mig krsligt gda. _D._ Nu skal iagh tig pltsligt dda. Den fvermodige fortstter sitt gstabud och frosseri. Han bjuder Dden skla med honom, ja, spela trning om hvad som helst: -- _M._ Stora glaas r mit behag. _D._ Tu st sielf som glaset svag. _M._ Lustigt speel och skna krantzar. _D._ Faalna, nr tu med mig dantzar. -- -- -- -- -- -- -- -- -- _M._ Drick en skl! Hvem borier frst? _D._ Tu, som fr en evig trst. _M._ Spela vi, trotz hvad thet giller? _D._ Silen, nr tu tig s stller. _M._ Lefver s, att hvar man merker Al vr gldies bng och liud! _D._ Ah, det onda, som tu verkar, Ropar nogsampt up til Gud. _M._ Nr iag en gng varder gr _D._ (Om tu kan thet drgzml f) _M._ Vil iag from och nychter blifva. _D._ Viltu Gudi drggen gifva? -- -- -- -- -- -- -- -- -- _M._ Mine barn f nog nt. _D._ Tu i helvetet och s. _M._ Iag skal dela med min nsta. _D_, Satan fr kanske thet bsta. Vi se att den skre syndaren utlofvar bot och bttring p gamla dagar, ty han tror fullt och fast p att ndig tid skall beviljas honom. Men nu sger Dden till, att timglaset r utrunnet. Han sker beveka honom och slutligen ber han blott om ett kort uppskof. Men frgfves. Fasan fr makt med honom: -- _M._ Iag kan ei fr ngest tala, Ia, at sukka r mig svrt. _D._ Sukka och tig Gud befalla, Gr thet snart! Tin tid r kort. _M._ Ah, Gud som rtfrdig gr! _D._ Hans budord man lyda br. _M._ Ah, lt mig tin nde niuta! _D._ Beed och d! Tin tid r ute. Det r ett mstardrag af skalden, att han ej intrnger i ndens hemlighet, utan lter menniskans tillkommande de efter skilsmssan af kropp och sjl liksom frlora sig i ondligheten. Ty Dden str hrefter ensam qvar och varnar: Then r fort. Men om han hade Hiertans tro, s fann han nd. Derfre sen er i tid fre om ert eviga vl, ty ingen har upptecknat min dag, s att han m minnas mig hvarje dag. Man kan sig vl seent omvnda, Men hoo veet, hvad t kan hnda? Vi knna intet enda skaldestycke inom hela den svenska litteraturen som i det hemskt sublimas genre frmr mta sig med detta Lucidors poem. * * * * * Vi hafva slutat vr granskning. Det r oss en gldje att erknna, att de farhgor, vi hyste vid brjan af vrt arbete, nu vid dess slut blifvit bragta p skam. Visserligen knde vi p frhand att fr oss personligen denna granskning skulle medfra den nyttan, att vi kunde strka vr krlek till den svenska litteraturen. Ty det r ej s mycket genom att beundra densamma frn den period, d den hunnit fullt utbilda sina flygande vingar, som fastmera genom att uppska den frn dess omogna barndom och dess frsta bekymmersamma steg, som man erhller en kanske mindre ltt och intressant, men desto mera uppoffrande och derigenom gedignare krlek till denna litteratur. Men vi hafva ocks, hvad vrt mne betrffar, ftt en ny bekrftelse p vr tro, att i de flesta fall menniskan vinner p, att man nrmar sig henne. Ty d vi fretogo oss att fverskrida den dubbla grnslinie af andras ogynsamma omdmen och eget vrdslsadt skaldeskap, som frdunklade Lucidors bild, skedde det ej utan farhga, att resultatet af vr granskning skulle blifva ledsamt, och att hans gestalt genom att gras klarare skulle framst i en ofrdelaktig dager. Vi hade nmligen framfr allt beslutat att hlla oss strngt vid sanningen, fljden mtte blifva hvilken som helst. Men vi tro oss nu mera kunna frskra, att, om det frsta intresset som Lucidor hos oss uppvckte berodde p hans isolerade stllning, han hdanefter har mer grundade ansprk p att uppmrksammas och studeras. Vi stllde honom blott under belysningen af hans egen tid, och han blef ej lngre den fraktlige vagabonden. Vi sgo ej ned p hans poesi frn hjden af vra tiders konst och poetiska resurser, och den upphrde att vara ett handtverksmessigt och hoprafsadt rimsmideri. Man har ngon gng anmrkt, att hans inflytande p vr litteraturs utveckling varit ringa eller alls intet, att ingen skola af honom bildats, och att ingen ens visat sig hafva varit pverkad af honom. Man har sett honom som en fribytare utom sina samtidas krets och som en varnande skalderuin fr efterverlden. fven om man hade rtt hruti, skulle vi sga, att den svenska snggudinnan mste tacksamt erknna hvarje begfning och frsk inom sin sfer. Ty det kan ej bestridas, att Lucidor har, fven han, upptagit den fosterlndska lyran, d den nnu ej var s efterskt och ltthandterad, och derur frsttt att framlocka toner, som skola hras till en sen efterverld. Men man har ej haft rtt. Lucidor str lika vl som ngon annan inom den svenska kulturstrmmen. Han har varit en lnk deraf. Han har egt och fyllt en bestmmelse deruti. Han hr till de byggmstare som i tidernas lngd upprest den svenska civilisation, i hvars solljus vi nu frnja oss och hvilken understundom kommer oss att glmma vr pligt att vara tacksamma. Emellertid mste det dock tillika sgas, att hos honom liksom hos s mnga andra skalder anlagen fverflyglade karakteren. Men man m besinna, hvilken grad af karakterens storhet det behfves fr att riktigt handtera och utveckla alla resurserna hos det vldiga instrument, som heter snille. Hos Lucidor frmdde ej viljans roder betvinga de brusande anlagen, utan dessa drefvo honom ur den rtta kursen. Den ltta frmgan att frambringa vers lnade sig allt fr vl t likgiltigheten och vrdslsheten i hans lynne. Om derfre strsta delen af hans skrifter kan utan afsaknad bortkastas, terstr dock tillrckligt mycket fr att utgra ett betydande resultat af hans poetiska verksamhet. Detta resultat lter i korthet s bestmma sig, att tminstone ett brllops- och ett begrafningsqvde bland hela samlingen af dylika stycken eger ett varaktigt poetiskt vrde, att dryckessngerna erinra om Bellmans framtida skaldestorhet och kta nationalitet, att ngra visor finnas, som i sin enkla sngbara genre ej kunna undvaras af den svenska litteraturen, slutligen att i vissa psalmer utvecklas hela kraften af skaldens egendomliga patos. Med allt detta skall Lucidor vl alltid synas som en ofullgngen natur, och man skall frgfves vid den frtidiga graf, hvaruti den trettiorige mannen nedstrtades, gissa, hvad som kunnat blifva svl af hans lefnad som poesi, om de ftt fortfara. Men redan i afseende p vrdet af hvad han verkligen blifvit skall den menskliga omdmeskraften f medgifva sin otillrcklighet. Huru mycket af hans skuld afplanas genom de kalla och trngande omstndigheterna omkring honom, och huru mycket af hans talang skt hastigare fart under ngot krlekens och lyckans solsken? Huru br man uppdraga grnserna af hans anlag, och huru mnga verksamhetsflt skulle hafva tillhrt honom framdeles, om fven vid hans dd obegagnade? Allt frgor, som tminstone vi ej kunna besvara. Vi vilja blott sga, att emellan de glada dryckessngerna och de mma krleksvisorna samt de hemska psalmerna finnes ett stort mellanrum inom hans frmga, och att den man, hvars ofullndade poesi frmtt uppresa s vidt skilda grnsstenar, af naturen varit mnad till lngt mera n hvad han blef. Men redan det bsta, han lemnat efter sig, bevisar en verklig skald. * * * * * ----- [32] = upphra med. [33] = der. [34] = stter p. fr min mun. [35] = anstndighet. [36] = frmon. [37] Likas vid en ung gift qvinnas graf: Lijk som nr rosen-bladh md ljufve nlker blandas, Fast om the vissna bort ok torkas, lijkvl andas. The md en liuf-st luft, som sprider sigh omkring: S r og hennes prijs -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- Vij vele md full hand fiol ok amaranth Iempt andra blomster mehr uthstr kring hvarien kant Ok rund kring grafvens bredd. [38] = ljuder. [39] = skryta med [40] = giftvuxen. [41] Det frtjenar anmrkas, att intet ord frekommer i dikten om dessa trakters skna natur och lifliga folknjen. Men visst fanns der ett rikt mne fr behandling. Medelklassens d varande frstrelser i Stockholm voro nemligen om sommartiden att ro ut och sl sig ner i det grna samt leka t. ex. Tick-tack, Blindbock, Gim grant, Tag fatt p den, Mig mter monsieur. Hur heter han?, Min vn, kom snart igen (hvem igenknner ej flera af dessa namn nnu?). Deruti deltogo d gamla och unga, gifta och ogifta. Om vintern ter klingade bjellrorna fver isen, och man gjorde en utflykt till Drottningholm, Brahelund (i Haga-trakten) och Fittja. Utom dessa enkla och landtliga njen var lifvet monotont, s vida ej en mycket stor fest ngon gng mste firas. [42] = bollar, trsklar. [43] = det tyska toll. oredig, galen. [44] = smlter bort. [45] = gr intryck p mig.--r visan skrifven i Stockholm 1669 och rr den ngon flamma i Upsala? [46] = magnet. [47] = hufvudarbete. De =kllor=, som vi till vr afhandlings utarbetande hufvudsakligen begagnat, ro fljande: Helicons blomster, plckade ok wid tskillige Tillfllen utdelte af Lucidor den Olycklige. Det r alle de Potiske Skrifter, som frfattade blefne af _Lasso Johansson_. Sthm 1688. Samlade Vitterhets Arbeten af Svenska Frfattare frn Stjernhjelm till Dalin. Efter original-upplagor och handskrifter utgifna af _P. Hanselli_. Upsala 1856-1875. Lars Johansson Lucidor. En litterr studie af _Birger Schldstrm_. Utgifven i 25 exemplar. Sthm 1872. Frsk Till Et Biographiskt Lexicon fver Namnkunnige och Lrde Svenske Mn, af _Georg Gezelius_. Sthm 1778-87. Biographiskt Lexicon fver namnkunnige Svenske mn. Upsala och rebro 1835-57.--Ny fljd rebro 1857-68. Svenska Adelns ttartaflor, utgifna af _Gabriel Anrep_. Sthm 1858-64. _Joannis Schefferi_ Svecia litterata sive de scriptis et scriptoribus Gentis Sveci. Opus posthumum. Holmi 1680. Historiola Litteraria Potarum Svecanorum, quam pro laurea exhibet _Joh. Henr. Lidn_. Upsali 1764-72. _Isak Reinhold Bloms_ Samlade skrifter. Sthm 1827. In Historiam Poseos Suecan Hypomnemata, qu--p. p. _P. Ad. Sondn_ Upsali 1817. Svenska Vitterheten, Historiskt-Kritiska Anteckningar af _L. Hammarskld_. Andra upplagan, utg. af _P. A. Sondn_. Sthm 1833. Sveriges Skna Litteratur, en fverblick vid Akademiska frelsningar af _P. Wieselgren_. Lund och Upsala 1883-49.--Jemte Tredje upplagan. Del. I. Lund 1866. Svenska Siare och Skalder, eller Grunddragen af Svenska Vitterhetens hfder. Intill och med Gustaf III:s tidehvarf tecknade af _P. D. A. Atterbom_. Upsala 1844-52. Grunddragen af Svenska Vitterhetens historia. Akademiska frelsningar af _Bernhard Elis Malmstrm_. rebro 1866-89. Psalmopoeographia. En utfrlig Beskrifning fver them, som hafva sammansatt, fversatt och frbettrat Psalmerna i Sv. Psalmboken af 1695. Af _Lars Hgmarck_. Sthm 1736. Den nya Swenska Psalmboken, framstlld uti Frsk till Swensk Psalmhistoria af _Johan Wilhelm Beckman_, Sthm 1845-72. Ur en Antecknares Samlingar. Sthm 1868-1874. [Af _G. E Klemming_.] Samlade Skrifter af _Hedvig Charlotta Nordenflycht_. Upsala 1852. _Jacobi Catzii I. C._ Silenvs Alcibiadis, sive Protevs: Human vit ideam, Emblemate trifariam variato, oculis subjiciens. -- -- -- Amsterdam. Palmskldiana. (Samlingar i Upsala universitets bibliotek). Olof Celcii d. y:s anteckningar. (Handskrift i Upsala universitets bibliotek). Stockholms kmners- och rdstufvu-rtters protokoll fr ren 1669, 1670 och 1674. (Handskrifter i Stockholms rdhusrtts arkiv). Frst sedan afhandlingen brjat tryckas, fstes vr uppmrksamhet p en till Nya dagligt allehanda 1872 insnd notis, undertecknad C. A. K., hvarigenom tvetydigheten af Lucidors hrstamning p mdernet synes frsvinna. Amiralens hustru, Barbro Jnsdotter, hade nmligen i sitt frsta gifte (Ume 1622) en son och fyra dttrar. Antagligt r, att en af dessa dttrar var den olycklige skaldens moder. En hennes syster har kunnat blifva gift med Assersson. Insndaren beropar den likpredikan fver amiralens son, som hlls 1649 i Stettin af Mathias Decenius. Om den assersonska familjen lses en uppsats af Sve i Land och Folk fr 1874. End of the Project Gutenberg EBook of Om Lars Johansson (Lucidor den olycklige), by Josef Linck License: Share Alike