Produced by Tapio Riikonen ARVID KURCK OCH HANS SAMTIDA. Skildringar frn Finlands medeltid af V. LINDMAN. K. E. Holm, Helsingfors, 1893. Hufvudstadsbladets Nya Tryckeri. INNEHLL: I. Kurckska tten. II. P sotsng och br. III. Rnker. IV. I knektstugan. V. Klas Kurck hller ting. VI. Frsmdd. VII. Brllop. VIII. Varningar. IX. Dramat utspelas. X. Epilogen. XI. I bo skola. XII. Affrslif p 1500-talet. -- Arvid Kurck p vg till Paris. -- Sjrfvare. XIII. En gammal bekant. XIV. I Paris. XV. Domkapitlet hller sessioner. XVI. Otto Rud brandskatter bo stad och Ndendals kloster. XVII. Arvid Kurck blir biskop. -- Kristian Tyrann. XVIII. Syskonen sammantrffa. XIX. Kyrklig stt. XX. Kristian II vinner styret i norden. XXI. Fosterlandsvn och fosterlandsfiende. -- Arvid Kurck vacklar. -- Gamla vnner mtas. XXII. Arvid Kurcks fosterlndska sinnelag. -- En afton p Kuust slott. XXIII. List och blodsdd. XXIV. Nils Giabbe och hans fribytare. -- Kuust slott kapitulerar. -- Arvid Kurck flyr. XXV. Slutet. I. Kurckska tten. Laukko grd ligger i Vesilaks socken. Stllet hvilket i Finlands historia utmrkes ssom stamstet fr den s beryktade Kurckska tten, skall jmvl till en brjan utgra den frnmsta anknytningspunkten fr hndelserna i denna skildring. Nmda tts anor g tillbaka nra nog nda in i den gr forntiden. Vi lta till en brjan sgnen redogra fr hvad som ej finnes bevaradt p hfdens blad om densamma. Bland de p sin tid s mktige Birkarlarne lefde, berttas det, en inflytelserik man vid namn Mathias. Under sina hrfrder dels mot lapparne, dels, ssom svenske konungens bundsfrvandt mot hedniska landsmn och ryssar hade han utfrt bermda krigsbragder, genom hvilka hans namn och ryktet om hans tapperhet och otroliga kroppsstyrka ntt vida omkring. Hnde sig s, att ryssarnes anfrare fick i sin tjnst en jtte vid namn Potko, som gde oerhrda mnskliga krafter. Honom snde denne nu fvermodigt till Sverige med order att dr utmana landets tappraste man till envig. Ingen vgade emellertid upptaga kampen och den svenske konungen emotsg redan med ledsnad den skymf, som skulle vederfaras riket, d jtten hemkom med underrttelsen hrom till ryssarne. Men d rann honom i hgen Mathias, hvarfr han uppmanade Potko att resa fver till Finland. Hr skulle han finna den efterfikade. Samtidigt lt konungen underrtta sin man om hvad som frestod. Mathias var ingalunda litet stolt fver det honom visade frtroendet, men kunde tillika ej skingra den oro, tanken p den frestende kampen samkade. Och denna oro vxte dess mera, d han hos de trollkunniga lapparne, dem han beskt fr att frga sig till rds i denna brydsamma angelgenhet, erfor, att jtten genom en frtrollning gjorts osrbar. Sedan han dock tillika ftt veta att denna utomordentliga egenskap genom en besvrjelse kunde frntagas denne och han hr inlrt sig densamma, tervnde han lugnad till hemmet. Kort hrp infann sig Potko och en gng medan denne sof lyckades det Mathias att uttala fver honom besvrjelsen i frga och upphfva frtrollningen. Enviget frsiggick sedermera en liten holme, "Kurjen kivi", i Vesilaks. Sedan kmparne landstigit sparkade Mathias till ryssens bt med sdan fart frn land, att den skt ett godt stycke upp p fjrdens motsatta strand. -- Hvarfr gr du s? tillsporde Potko honom. -- Den, som hr skall finna sin hvilostad behfver ej vidare ngon bt, var Mathias svar. Uppbragt hrfver grep jtten till sitt svrd och afskilde med ett hugg Mathias hgra arm frn kroppen. Bedfvad sjnk finnen ned p ena knet. -- Sina hyppt kuin kurki (du hoppar som en trana), ropade ryssen satiriskt till sin motstndare. Mathias, som snart terfick sansen, reste sig nu upp, grep i sin tur till svrdet med sin vnstra hand -- han var lyckligtvis vnsterhndt -- och tilldelade under orden: "nnu kan jag ocks flyga" Potko ett s kraftigt slag med detsamma, att denne fll dd till marken. Fr denna bedrift belnades Mathias sedermera af konungen med Laukko grd och antog till familjenamn det af hans fiende honom gifna spenamnet Kurki (sedermera Kurck). Den frn honom hrstammande tten frde i sin skld en trana. Rrande Mathias Kurcks efterkommande har man ej rtt sker knnedom. r 1362 nmnes vl en Jakob Kurck ssom underlagman i Finland, och samme man terfinnes nnu ren 1373 och 1383; men i brjan af 1400-talet synes svl Laukko grd som det Kurckska namnet, antagligen genom gifterml, hafva fvergtt till en annan slkt, hvilken egentligen burit namnet Svrd. Nils Hermansson Svrd, den frste af nmda slkt, som tog det Kurckska namnet, bibehll jmvl den gamla Kurckska vapensklden; men hans efterkommande antogo ter Svrdarnes skld (svrdet), ehuru de samtidigt anvnde namnet Kurck. Den siste manlige representanten fr denna tt var biskop Arvid Kurck, som dog 1522. Stamfader fr den yngre Kurckska tten blef Knut Eriksson, hemma i Smland. Han trdde i ktenskap med biskopens syster Elin Klasdotter Kurck. Knut Eriksson fungerade 1492 ssom domare i sterbotten och 1512-1535 ssom lagman i sterbotten och Satakunta. Laukko grd kvarblef under en tid af mer n 500 r eller till 1817 i Kurckska ttens go, d densamma efter Fredrikshamns-freden, sedan tten bosatt sig i Sverige, frsldes jmte Tottijrvi till arkiatern J.A. Trngren. Nmda gods hade r 1800 frvandlats till ftiherrligt fideikommiss. P senaste tider har detsamma fvergtt till tten Standertskld-Nordenstam. II. P sotsng och br. Den ldrige fiskaren Pekka Niilonen hade nyss vaknat upp ur den feberslummer, som frlnat hans utmrglade, bleka kinder en matt rodnad. Hustru Esra sysslade med den yngsta i familjen vid den matta spiselglden, medan sonen Penttu satt moltyst vid faderns hufvudgrd stirrande tanklst in i det halfdunkel, som rdde i den trnga kojan. -- Hvad r det fr hsttramp dr ute? sporde den gamle, som nyss vaknat. -- Jag kan ej upptcka ngot, invnde hustrun. -- Hr du ej gnggningarna, ropen och grten? Hans nd, herr Klas, har visst terigen ltit utgjuta skuldlst blod fr att tillfredsstlla sina onda lustar, fortfor gubben. -- Fader, infll sonen ttt invid, mrker hvilar fver njden. Ingen mnniska vistas dr ute i den bistra vinternatten. -- S, lt mig bara se. Han skte resa p sig. Ffngt. Krafterna stodo honom ej lngre bi. Den nyss s glansfulla blicken antog i en hast slhetens prgel, de sakta frammumlade orden blefvo alt mera svrfrstdda. -- Ndig herre -- -- -- de ro ju oskyldiga -- -- -- -- deras blod skall -- -- -- -- frkunna fr vrlden, att ni handlst frgripit er p arma, hjlplsa -- -- -- -- Det blef snart alldeles tyst dr inne, en tystnad, som dock inom kort strdes af ett galt skrik frn den vr, dr mor Esra och hennes ngra veckor gamla dotter Katri befunno sig. Glden falnade alt mera af. Man upptkte nu mera blott ngon enstaka glimt, som likt ett gnistrande ga log fram genom nattdunklet. Barnet fortfor trots moderns hyssningar att grta och snart sllade sig hrtill ngra entoniga, hgljudda snarkningar frn den p annat hll inslumrade Penttu. S frflt en lng stund, d ett knappast hrbart: "moder!" brt fram genom mrkret. -- Jag r hr; hvad vill du, min son? -- ro drrarne riktigt lsta? Jag r s rdd, att ngot ondt vntar oss. -- Ja. Sof du lugnt bara. Natten r de vrnlsas bsta vn. -- Ja, men vet du, jag tykte just nu att en af hr Kurcks fogdar trdde hit in och befalde far att stiga upp och laga sig ut p sjn fr att skaffa fisk till begrafningen, och d han ej orkade stiga ur sngen, sjuk som han var, tillsade fogden sina fljeslagare att slpa ut honom och gifva honom ngra rapp med piskan. Och det gjorde de ocks. Men dr ute fll han som en sten till marken. S kommo de in och togo mig i stllet och d de sgo mig sklfva af rdsla hotade de mig med samma straff, om jag ej genast satte af ned till sjn och fullfljde befallningen -- -- -- --. r du bara riktigt sker p, att intet ondt skall hnda oss? -- Du har drmt, barn. Alt r som frr ddstyst dr ute. Mnen ler fver de frusna drifvorna och skogens furor st fulla af rimfrost. -- S. D mtte jag vl blott hafva drmt. Men en stygg drm var det. Penttu kunde emellertid ej sofva lngre. Knapt hade han inslumrat innan den ena drmbilden fasansfullare n den andra fresvfvade honom. Omsider steg han upp, tnde ett prtbloss och satte sig ned p spiselkanten hos modern. Den ena rysningen kallare n den andra ilade genom hans spda lemmar. Han skte hr uppfnga den lilla vrme, hvilken den snart utslocknade brasan nnu bjd p. -- Och i morgon r det d hennes salig nds jordafrd, afbrt han slutligen tystnaden. -- Ja, den heliga jungfrun frlne henne en salig frid. Hon har alltid varit de fattigas bsta vn i alla prfningar. -- Du menar, att andra tider nu skola stunda, se'n hon gtt bort? -- Ja, det skola vi nog f se. Kirsti skall helt skert brja sitt gemena spel, blott den dda en gng rtt kommit ned i kyrkovalfvet. -- Det har hon ju ocks gjort redan medan hennes nd lefde, fastn hon aldrig fullt vgat visa det. -- Ja, och att hon har ganska hga tankar om sin blifvande stllning hr p Laukko r ocks visst och sant. Och fr hon blott en gng alt om hand, hvilket ej r otnkbart, s nog bjuder hon till att gra sin vilja frstdd alltid. Samtalet strdes af ngot buller. Det var ej s skert ngonstdes mer p Laukko. Ugglorna kunde nr som hlst lura i mossen. Ty den misstnksamme och vildsinte Klas Kurck hade bespjare litet hvarstans. Sedan man emellertid frvissat sig om, att det blott var ngon vindbruten fura, som dr ute fallit till marken och framkallat bullret eller ngot annat dylikt, som manat ekot i skogens enslighet till lif, tog man i dr man nyss slutat. -- Ocks vistas ju herr Klas mesta tiden p sina resor i bygderna, s att han ganska litet kan veta hvad som sker hr hemma. Och nu d hon lmnat oss skall vl alt g som Kirsti vill hafva det. Hr fins ju knappast ngon, som vgar hysa en annan sikt n hon. -- Den heliga Guds moder skydde oss fr den strnge herrns tjnares onda uppst. Ty framtiden r rtt mrk nu sedan fars krafter en gng brutits och han ej lngre kan fullgra sitt kall. -- Men du, Penttu, har ju tv starka armar att arbeta med. -- Moder, du vet ju att Kirsti och jag ej ro goda vnner alt se'n jag upptrdde till frsvar fr Matts, som de ville plga till dds, fr att han vgat kalla henne en blodsugare. -- Det dr r vl redan glmdt. -- S tror du med ditt goda hjrtelag, men jag vill pst, att sdan herre sdan drng. Kirsti r ju ock s vl inskrifven hos herr Klas, att d hon en gng sger nej, s str ingenting i den vgen vidare att ndra. -- Men om du p sjlfva jordafrdsdagen i morgon trdde fram till den hge herren, knflle och bad om hans frbarmande fver oss, tror du ej hans hjrta veknade, nu drtill, d denna stora sorg hemskt honom. -- Jag vet det ej. tminstone hyser jag intet synnerligt hopp i den vgen. -- Men det gr ju ndock an att frska. Man kan vl ej gra dig ngot ondt fr det. -- Ja, det r visst sant. Penttu frfll ter i en sl likgiltighet. S satt han en stund, d tanken p moderns bn vakte honom till besinning. Han hade tv starka armar, menade hon. Nej, starka kunde de vl ej vara efter de mnga umbranden han redan ftt utst s ung han var. Men de voro ndock vida starkare n fars, som ej hade mycket kvar, dr han, en skugga af hvad han en gng varit, lg p sin torftiga halmbdd. Men om han misslyckades i sin mission? N vl. Man kunde ej gra honom strre men n hungersdden frr eller senare skulle gra det, i hndelse de alla blefvo utdrifna bland kld och frsakelser. Han steg upp och gick ut att andas frisk luft. Det var s kvaft dr inne i stugan. Mnen blickade nnu klar och kall ned p den i rimfrost kldda skogen rundtomkring. Drifvorna lgo liksom fversllade af de klaraste diamanter och en djup tystnad rdde fver alt. Penttu begaf sig upp p den nrliggande hga sen, frn hvilken man hade en s vidstrkt utsikt. Lngst borta vid synranden upptkte kan skymten af ljussken. Det kom frn Laukko, dr man var stadd i full ifver med tillrustningarna fr den snart gryende dagens stora hgtidlighet. Han satte sig ned p en sten. Trots sitt stndiga armod hade han aldrig frut knt sig s beklmd som nu. Det var farhgan fr det annalkande, som hos honom fostrade denna dystra sinnesstmning. Och s kom han att tnka p sin egen svaghet och ringhet gent emot alt det stora och mktiga i lifvet. Han fann sig i detta nu lik flarnet, som viljelst kastas hit och dit ute bland vreda vgor. Det hade ju ej hller ngot fste att haka fast i under kampen mot fvermakten. Denna till frtvinan grnsande misstrstan om framtidsdagen gjorde honom fven alt mera vacklande i beslut och tgranden. Vl hade han lofvat sin moder att uppoffra alt fr hemmets rddning. Han hade till och med frbundit sig att trda fram till den stolte Klas Kurck och ska bringa vekare strngar till dallring inom dennes brst. Men nu frefll honom detta frsk rent af draktigt. Det vore, tykte han, blott att yttermera frvrra det redan brydsamma lget fr alla i hemmet. Hvad brydde den mktige sig om att lyssna till den ringes bner. Hade han d frut gjort det? Och skulle han vl lita p Penttus lften att trda i sin faders fotspr, att taga i dr den gamle slutat. Men om hans mor skulle tillgripa denna utvg. Kanske hennes trar bttre kunde uppmjuka den stolte dlingens stenhrda hjrta. Ja, han fattade utan vidare betnkande sitt beslut. Han skulle ska fvertala henne drtill. I denna afsikt tervnde han nu till det torftiga hemmet. Det var mrkt och tyst hr inne. Endast ngra djupa andetag gfvo vid handen, att ocks den olyckliga Esra omsider ftt sluta gonen och smaka af en kort hvilas stma, hon, den goda, som nu skulle utgra den ringa familjens nra nog enda rddningsplanka. Penttu kastade ocks han sig ned p sitt hrda lger och frskte sofva. * * * * * fver den angrnsande insjns snhljda isflt hviner nordan mktig och bitande, drivande yrsnn upp i tckenlika moln, hvilka oafbrutet hvlfva sig fram fver den vida ytan. Men trots elementernas raseri, trots det oangenma att vistas dr ute en dylik mindre gstvnlig nordisk vinterdag ser man likval det ena kdonet efter det andra stanna vid trappan till Laukko grd. Byggnaden med sina tv vningar, uppfrda af stadiga timmertrd frn bygdens skogar, erbjuder i intet afseende anblicken af en sttlig adlig riddarborg, sdana man vant sig att tnka dem under medeltiden. Hos oss lade man ej hller d fr tiden s mycket an p yttre stt. Men inredningen vittnade dremot om, att jmvl vr inhemska adel frstod sig p att gra sina fretrden gllande, dr s pfordrades. I den stora sal, som strcker sig genom nra nog hela frsta vningen, vimlar det af sorgkldda gster. Alt br hr prgeln af djupt allvar, en prgel s frmmande fr lifvet p det Kurckska ttegodset, att den bjrt afsticker mot den hjdlsa stt, det glam och lif, man frut plgat skda hr inne. Redan det ljus, som under den molndigra dagen blott sparsamt lyckas trnga sig in genom de mlade fnsterrutorna, ger det hela en vemodig anstrykning. De kolossala snidade ekskpen och de hgkarmade stolarna ka den stela stmningen. Endast de glimmande svrden, lansarne och skldarne sknka en om ock svag reflex af lif. Frn ett af rummen till hger hres ett entonigt oafbrutet mummel. Det r den officierande prsten, som hr lser mssor fr den hdangngnas befrielse ur skrseldens kval. Ikldd en lng alba (mss-skjorta) ligger han knbjd framfr bnestolen, ofvanfr hvilken Maria med barnet, mlade en stor vggfast tafla, blicka ned p den nitiske sjlasrjarens fromma andakt. Ttt intill honom varsnas p en katafalk den bastanta ekkistan, hvari stoftet af Klas Kurcks maka ftt sitt sista hvilolger inom hemmets vggar. Ett drag af frid hvilar fver den ddas bleka anlete, kring hvilket skenet frn de dr invid brinnande vaxljusen sveper en mystisk gloria. I ett rum p motsatta ndan af denna vning sitter den mktige Kurck med strng uppsyn. Men ur det bistra anletet synes dock fven framskymta ett svagt drag af vemod. Han har nyss dragit sig hit in frn gsternas krets i salen invid och med armbgarna stdda mot det vggfasta ekbordet blickar han ut p vinterstormens lek med de hvita flingorna. Han hade aldrig kunnat frledas till pjunkighet. Han hade tagit lifvet som en strid frn brjan till slut, ssom han uppskattat det och ssom tidsandan inom det stnd han tillhrde ocks uppskattade detsamma. Det egna jaget skulle stllas i frgrunden, vare sig det sedan glde egna eller andras intressen, och dr man ej kunde gra sin vilja annorlunda gllande n p vldets vg skulle denna fljas. Det dr var ju det naturligaste, hade han tykt. Men nu frekom det honom som om lifvet ocks egde ngot annat n blott detta att strfva fr, ett ngot, frn hvilket det uppbrusande fvermodet var bannlyst. Han knde i detta nu knappast igen sig sjlf. Och denna underbara knsla hade smningom ftt makt fver honom alt sedan hans makas pltsliga bortgng. Budet hade ntt honom alldeles ofrberedt lngt uppe i Satakuntas demarker. Hon hade vl alltid varit klen till hlsan och srskildt efter dottern Elins fdelse hade hennes krafter mrkbart aftagit. Men dock trodde han ej, att slutet var s nra. Hade han anat detta skulle han stannat hemma en tid, ty han hade aldrig kunnat undg att med frtroendets band sluta sig till sin maka. Hon hade ju stdse varit en god skyddsande i hans hem. Vl hade han pigan Kirsti kvar, och hon hade redan s vuxit in i husets alla vanor, att hon fullt kunde taga hand om alt, och drjmte hyste han en underbar tilltro till henne -- ngot, som han fr resten gjort redan medan hans maka lefde --; men dr lg likvl ett tvng i hans frhllande till denna underordnade individ; redan hans brd frbjd ju honom att inlta sig i ngra intimare relationer med henne. Med dylika tankar i hgen hade han suttit nnu lngre, glmsk af sin plikt mot de mnga gsterna, om ej den tydliga klangen frn klokkorna i den nrbelgna kyrkan vakt honom till besinning. Den frkunnade ju, att liktget snart skulle stta sig i rrelse. Han reste sig upp frn sin plats, antog sin sedvanliga barska uppsyn och trdde ut till gsterna. Man redde sig redan till aftg hrinne. Drrarne till det motstende rummet och till salen stodo p vid gafvel, mssan hade tystnat och ljuslgorna flammade hftigt till af luftdraget. Snart var hela huset nstan folktomt. Endast ngra tjnare frmrktes dr, sysselsatta som de voro med att stka undan efter de mnga frmmande. Och i ett af fnstren i andra vningen kunde man varsna ett barnaanlete, hvars blick ifrigt fljde processionens affrd. Det var den unge Arvid Kurck, Finlands blifvande siste katolske biskop, som p detta omedvetna stt snde sin moder ett sista farvl. III. Rnker, Hgsommarsol strlar fver bygden. Insjns vgor skvalpa helt makligt mot de i praktfull grnska inbddade strnderna och fglarnes kvitter i den angrnsande skogen med sina skyhga furor frlnar denna tilltalande bild af kta nordiskt sommarlif n hgre behag. I en af naturen sjlf danad bers ett stycke frn stranden sitter Kirsti med sina skyddslingar Arvid och Elin Kurck. Arvid har just ftt sikte p en vacker fjril, som fladdrar i vg frn blomma till blomma och anstrnger sig med full ifver att f fatt "den vackra fgeln", som han kallar den. Elin sitter p en tufva och rycker tanklst upp de spda blomster, hvilka lna densamma dess fgring. Hon synes helt stolt och belten, d hon lyckats fullflja sitt frstrelsevrk. Kirsti har p senaste tider gtt med hufvudet fullt af allehanda planer rrande sin framtida stllning p Laukko. Hon har till och med vgat hysa den tanken ssom ngot ej oupphinneligt, att hon genom ett klokt och varsamt tillvgagende kunde tillvinna sig sjlfve herr Klas' hand och drigenom frn den underordnade stllning hon nu innehade svinga sig upp till den af alla aktade husfruns. Behfde hon vl hller hysa ngot tvifvel i detta afseende? Hade hon ej dag fr dag alt mer och mer nrmat sig det syftade mlet. Och knde hon ej s vl till sin herres vanor och sinnelag, att hon blott behfde gifva desamma lmplig nring fr att vinna gehr? Nu hade Arvid ftt fast den granna fjriln, hvilken han med en triumferande tbrd rkte t Kirsti. Likgiltigt fattade hon tag i den, kramade den med ett tag till dds och trampade dess brustna lemmar under sina ftter. Trar af frtrytelse stego upp i barnets gon, men hon ltsade ej mrka dem. Hennes uppmrksamhet riktades i detsamma p en bt, som lade till vid stranden. Hon reste p sig och blickade forskande fram mellan trdstammarne. -- Sitten hr och leken s lnge, barn. Jag skall g ner till Olof. Hon lmnade dem. D de sm sgo henne aflgsna sig brjade de storgrta, men hon ltsade ej hra det. De skulle nog tystna, sen de ftt grta ut, tnkte hon. -- Se goddag, Kirsti. Tror I ocks lockats ut af det vackra vdret. -- Jag mste vl en gng ut med de sm. De hafva s trkigt dr hemma nu sen hennes nd gtt bort. -- S barnkr I blifvit af eder. Jo, jo, har ftt fvertaga modersbekymren sen dess -- och herr Klas r naturligtvis fullkomligt njd med eder mma vrd om de sm? -- Jag har ej sport honom drom, svarade hon sttt. -- Ja hvad skulle ni hller gra det. Det r vl _han_, som skall gifva sitt bifall tillknna. Men fr resten pratar jag ondigt skrp. I veten vl sjlf bst huru vl inskrifven I stdse varit p det hllet. Kirsti ltsade ej frst hugget utan gaf samtalet en annan vndning. -- Hvarifrn kommen I Olof? -- Ah jag var bara dr ute fr att litet ordna om fisket, sedan vr gamle hederlige Niilonen ej mer frmr taga hand drom. Det r ndock rtt synd med det stackars folket. -- S. I tycken vrkligen det. D beklagen I vl ocks det misslyckade frsk att blifva hulpen hans hustru gjorde p jordafrdsdagen? -- Ja, herr Klas r stundom rtt hjrtls af sig. -- De orden saden I icke, om han hrde p. -- Ja, skam nog, tycker man ej om sanningen hr p Laukko. Luften frefaller frpestad litet hvarstans. -- Och ndock stannen I Olof hr s grna. -- Huru grna jag gr det hr ej hit -- man mste i alla fall lefva. -- Men jag tergr till Niilonens. Viljen I Kirsti med ert inflytande hos herr Klas ej lgga in ett godt ord fr dem? Det r ju synd att se mnniskor svlta ihjl. -- Nej, det tror jag mig ej hafva lust till. -- Hvarfr tron I det? -- Hvarfr? Hvad har jag med dem att skaffa? -- Tnk er sjlf i deras belgenhet. -- Jag gr min plikt. M de ock gra sin. -- De vilja ju arbeta. -- Men kunna ej, borden I tillgga. -- Jag tror nog att de kunna, om de blott blefve i tillflle att lmna prof drp. -- Undras just huru lngt ni Olof komme, om I haden idel folk som de att dras med. Mnne ni ej lngt fr detta ftt knna fljderna af deras efterltenhet p egen rygg. -- Det dr hr ej hit. Hade blott hennes salig nd lefvat skulle Esra helt visst ej behft g ohulpen frn grden. -- Ja hon var alltid en medgrlig stackare. Mina rd ville hon dock s litet lyssna till. -- Hon frstod sig p frhllandena bttre n ngon af oss. Nu r det andra hnder som styra och leda. -- Det dr skulle vara ett hugg t mig. -- Som I viljen. -- Och huru ginge det vl, om ingen funnes som ledde det hela. Hans nd r ju sjlf nstan stndigt borta frn hemmet. -- I hafven mhnda rtt i edra frehafvanden, men mtta i alt r, skulle jag tro, dock det bsta. Fgeln faller vingbruten ned, om han flyger fr hgt. Dessa sista ord yttrade han liksom i frbigende, medan han redan styrde sina steg int skogen. -- Hrd, hjrtls och maktlysten som alltid, tnkte han drvid fr sig sjlf. Har ftt fr fria tyglar hr. Hyser godt hopp om att tillvinna sig fruskapet. Men det gr ej, s vidt jag knner till min herres stolta sinnelag. Kirsti tervnde nu till de sm dr borta i skogsdungen. De hade bda grtit sig trtta och slutligen somnat in p grsmattan. Vid tanken p den granna fjril, hon nyss trampat under sina ftter, runno henne i hgen grdsfogdens sista ord. Var det hr en bild af hvad som vntade jmvl henne. Fjriln hade ju ocks nyss fladdrat och yrat frn blomma till blomma. Nu lg den krossad till stoft. Kanske den man, p hvars frtroende hon nu bygde, en vacker dag skulle tillfoga henne samma frdmjukelse. Hon fann dock snart denna tanke alt fr fverdrifven och mste helt enkelt hnle t detta drag af svaghet. Lnge fick denna frdmjukande knsla ej hller bo inom henne innan hon tergick till sin frra sinnestmning. Ja hon knde till och med huru en blygselns rodnad steg henne uppt kinderna och gjorde dem gldande heta. Omildt tog hon sig nu till att vcka barnen fr att med dem tervnda till hemmet. De sgo visst frst litet tvehgset p sin vrdarinna, men fljde henne sedan otvunget. Hon hade ett sreget inflytande jmvl p dessa sm. * * * * * I Niilonens stuga var det nu trngare n vanligt. Per Eriksson snickare hade hr uppslagit sin vrkstad och feberifver rdde, dr han stod nedbjd fver sitt arbete med de kvistiga furubrderna. Kistan skulle ju ocks vara frdig innan sndagen och redan var det ganska lngt lidet fram p lrdagen. Visst brydde han sig ganska litet om att forma materialet sltt och finbonadt -- det var ju i alla fall en fattiglapp, som skulle hvila inom dess trnga vggar -- men tid behfdes nog fven fr ett mindre konstrikt arbete. I sin sng vid ena lngvggen lg den aflidne med de glanslsa gonen uppsprrade, och de magra, knotiga kinderna med sin gulbleka hy ingfvo ngonting skrmmande obehagligt. Mor Esra hade nyss hemkommit frn grannarne, hos hvilka hon tigt ihop ngra bitar hr och dr fr att f ngot till lifs t husets frmmande gst, den enda ersttning hon fr resten kunde lmna fr denna sista tjnst t hennes man. Hon hade vl ocks dristat sig fram till Kirsti p sjlfva godset, men ganska omildt afskedats drifrn. Hos fogden Olof hade hon dock ftt ngra kakor brd. Sonen Penttu inkom i detsamma med ett fng ved och uppgjorde en munter brasa i den nedrkta spiselvrn. Han viste ocks frtlja, att bolmannen under moderns bortavara varit dr p besk fr att utkrfva skatterna till grden; men hade han dock velat lta anst drmed, tils den gamle ordentligt kommit ned i jorden. -- Ja, han kunde nog taga det lilla de gde. De mste ju i alla fall ndock gripa till tiggarstafven bara alt det hr var fverstndet, menade mor. Esra Att han likvl hade s mycket hjrta i sig att han lt anst drmed, tillade hon med ett vemodsfullt uttryck i sitt aftrda anlete. -- Ni m sga det, infll Per Eriksson snickare, som hittils ej yttrat sig, men vl egnat samtalet ett halft ra. En sdan vlgrning har han vl ej p lnge ltit komma sig till last. Men mhnda fann han bytet hr s ringa, att han tykte det grna kunde f frblifva orrdt till hrnst. -- Kanske bland dem ocks finnes en och annan med hjrta i brstet, fastn de ej alltid blifva i tillflle att lmna prof drp. -- Nog torde sdana vara mera sllsynta alltid, och det r ej underligt hller, ty gra de ej sin plikt f de stta sitt eget skinn emellan. Hrda tider r det vi lefva i. Om hlst de rika vore litet mera mnskliga. -- Ja godt och vl om s vore. Men rik man frstr ej den fattiges bekymmer. -- Ni lr frskt tala ngra bevekande ord till herr Klas? -- Ja. Men draf vardt intet. -- Hvad svarade han er? -- Han hotade npsa mig fr min djrfhet, om jag ej snarast mjligt satte i vg. -- Var det dr hemma p Laukko? -- Hvarfr frgar ni det? -- Jag tnkte bara, att mhnda Kirsti i frtid ftt vetskap om edra afsikter. -- Och intalat honom att handla som han gjorde. -- Just s. -- Nej. Den hr gngen tror jag hon ej ftt drifva sitt onda spel. -- Det var ute p kyrkogrden efter hennes nds jordafrd. Jag hade infunnit mig dr bland mngden fr att hra mssan, predikan och sngen och se p de mnga ljusen och all frig stt och prakt, som hrskade dr. Jag begrep vl ej mycket af alt detta, vra prster bjuda ju ocks till att gra Guds ord fr oss smfolk s ofattligt som mjligt; men ett s hgtidligt tillflle som detta terkommer ej ofta och drtill hade jag, som ni redan hrt, fr afsikt att ska lindra vr ndstlda belgenhet. D sorgen hemsker en plgar ju ens hjrta alltid blifva mottagligare fr vekare knslor. -- Och ni fullfljde er plan? -- Ja ute p kyrkogrden knfll jag fr honom och bad, att han skulle lta oss bo kvar och antaga Penttu till fars eftertrdare. -- Och han afvisade er kallt? -- Ja, som jag redan sade. Och fr mig terstod ej annat n att skamsen smyga mig undan den talrika menigheten omkring mig och med tyngre steg n frut uppska hemmet. -- Och nu har ni ndock ftt bo kvar nda in p sommaren? -- Ja, s ofrklarligt det n ser ut. Men saken r den, att hans nd alt sedan jordafrdsdagen varit ute p resor i sin domsaga och Olof r i alla afseenden en god mnniska, fastn han ej i alt vgar styra och stlla efter eget behag. -- Och nu sedan Kirsti ftt knnedom om frhllandet har hon naturligtvis gjort sin myndighet gllande. -- Ja hrda tider stunda. Mtte jag blott f den dde ordentligt ned i mullen en gng. Mor Esra, som under samtalets gng sysslat vid spiseln, framsatte nu af sina tarfliga anrttningar t sin gst. Efter slutad mltid tog denne ter i tu med arbetet och innan kvllsolen nnu hunnit nedg bakom skogstopparne var den groft tillyxade kistan frdig att mottaga sin grd. Nu infann sig ocks en kvinna vid namn Hedda, knd vida omkring fr sin underbara frmga att bota allehanda sjukdomar, fr att hjlpa till vid kistlggningen. Hon hade ock, s vidt i hennes frmga sttt, bjudit till att bota fiskaren Niilonen; men dr det skulle bli till dds stod naturligtvis ingenting att hjlpa, menade hon. Per Eriksson snickare hade aflgsnat sig efter fullgjordt vrf. De tv kvinnorna och sonen i huset sysslade med den dde. -- Vi hafva haft bolmannen p besk i dag, hviskade mor Esra till Hedda liksom fruktande att ngon obehrig kunde uppsnappa samtalet och genom ngot frtal nnu yttermera frvrra det svra i deras stllning. -- Kunde just gissa det, d jag sg honom vandra frbi stugan min tidigt p morgonkvisten. -- Penttu var allena hemma med barnet och den dde och han for ganska varligt fram. Men hade han vetat -- -- -- -- -- Hvad d -- -- --? -- Jo, att jag har litet p kistbottnen, som jag enkom sparat fr att f far ordentligt i jorden, s nog hade han med ppna armar gripit i rofvet alltid. -- Du tnker d best klockor med? Men hvad tror du man sger drom p Laukko, d det blir kndt? -- Det gr mig detsamma. Vi mste i alla fall bort hrifrn. Samtalet fortgick hviskande under hela kistlggningen och d alt var undanstkadt och mor Esra med sina tv barn ter satt allena i den mrka stugan kunde hon lmna sina knslor fritt lopp. Trarne rullade utan afbrott nedfr de bleka kinderna och den ena sucken djupare n den andra brt fram ur hennes beklmda brst. Penttu hade en lng stund suttit frsjunken i sina tankar fven han. Nu kunde han ej lngre se att hans mor satt dr allena med sin djupa sorg. Han trefvade sig fram till henne, slog sina armar om hennes hals och hviskade till henne: -- Moder, hvartill bta trar? Hafva vi ej armar nnu att arbeta med? Vrlden r vid. Dr skall vl finnas en vr fven fr tre hemlsa stackare som vi. Hon svarade intet. Hennes hjrta var s fullt af de senaste tidernas mnga motigheter. Likvl kunde hon ej underlta att i sitt inre egna en osynlig hgre makt en grd af tacksamhet, fr att hon i all sin bedrfvelse hade sina barns krlek att trygga sig till. Och Niilonen fick pfljande dag sin plats i fattiggrafven; men kyrkklockorna ringde hans stoft till den eviga hvilan. Dr var visst mngen, som menade, att det aldrig stod rtt till med det fiskarfolkets fattigdom, d man s slog sig p stort; men andra funnos ock, hvilka ansgo, att det dr mhnda bestods honom, fr att han i s mnga r varit fiskare p det rika adelsgodset. Kirsti hade emellertid ftt gonen n mer ppna och ofrtfvadt afsndt bud till bolmannen att hsta in hvad dr stod att taga i skogstorpet, innan man hann gra af med altihop. IV. I knektstugan. Kirstis regemente p det Kurckska godset vxte dag fr dag; hon betjnade sig ock af allehanda finter fr framgng i detta hnseende. Men huru klokt hon n manvrerade kunde hon likvl ej undg att omsider frrda sig. Flerfaldiga gnger hade hon fr herr Klas framhllit, att husets angelgenheter ej nu kunde ordnas med samma energi och framgng som om en husfru funnes, ty dennas bud och order hrsammades vida bttre n den underordnade tjnarinnans. Vl hade hon bjudit till att efter bsta frmga fullgra sina ligganden, men om hans nd det oaktadt i hennes granden och ltanden upptkte brister berodde dessa blott och bart drp, att hon p sin nu innehafda post ej vgade handla alt fr egenmktigt. Hade hon dremot tyglarne en gng fria i sin hand skulle alt gestalta sig vida annorlunda. Men trots detta fagra tal frmrktes som sagdt fveralt tydliga spr af hennes framfart. Den ena af hennes medtjnare efter den andra hade ftt lmna grden; naturligtvis fr att hon infr frmmande gon skulle kunna handla friare. Jmvl i knektstugan vxte missnjet med hennes sjlftagna vrdinnerttigheter dag fr dag, om detsamma ock tils vidare stannade inom dess fyra vggar. Hon hade knappat in p alt mjligt. let, som frut fldat i strmmar p Laukko, tminstone d feststmning rdde dr, hade rakt torkat in. T.o.m. p hennes nds jordafrd hade det besttts ganska litet af denna vlfgnad, och detta frtrt naturligtvis de flesta af knektarne, hvilka voro gamla stllet. * * * * * Ltom oss trda in i de fventyrslystne sllarnes hemvist en sensommardag. Infr oss hafva vi en rymlig sal med bastant korsvirke i taket. Tv stora ugnar st uppfrda vid midten af bda kortvggarna. Lngs lngsidorna lpa vggfasta bnkar och framfr desamma st hr och hvar massiva, groft formade ekbord. P hvardera sidan om ugnarne resa sig hvilolgren i flere afsatser ofvan hvarandra nda upp till takrstet. P vggarna finnas upphngda vapen: hillebrder, lansar, spjut o.s.v. Tomrummen mellan dessa ter upptagas af harnesk och hjlmar, hvilka med sina mngbrokiga buskar framkalla en pittoresk anblick. P annat hll blnka skldarna som vore de af renaste silfver. Vid ett af borden sitta tvnne knektar infrlifvade i ett samtal, hvari i synnerhet den yngre af dem synes deltaga med lifligt intresse. -- Karin har stdse visat sig sdan hon i sjlfva vrket r, hres han falla in i den andres tal. -- Du menar s, du. -- Ja visst menar jag det. -- D knner du ej kvinnfolket rtt, hr jag. -- Inbilla dig ej, att alla ro lika Kirsti. -- Karin har gtt i hennes skola. -- Hon har aldrig tagit ngra exempel af henne. -- Men hon har i alla fall ftt lof att gra henne till viljes, och med tiden kan sdant blifva en inrotad vana, frstr du? -- Sg hvad du vill. Du tager i alla fall ej frn mig den sikten, att Karin kan blifva en god hustru t mig. -- Men hvarfr skall du d egentligen stad och gifta dig. Med det fria lif vi nu fra kan du vl aldrig blifva en stadgad husfar. -- Jag mnar ej hela mitt lif dras med detta hr hller och p Laukko trifs jag ej rtt. Det vare sagdt oss emellan. -- Och hvem hin i vld annan tror du d gr det under det regemente hr nu fres. Den frdmda slinkan tar sig ju den ena friheten vrre n den andra. -- Det m du sga. Jag har ocks ftt ett och annat ur Karin, som Kirsti frsts anfrtrott henne. -- Dr ser du t.ex. redan huru pass ordhlligt kvinnfolket r. -- Hon har naturligtvis omtalat det endast fr mig. -- Eller med andra ord sagt, att du var den frste och siste, som ftt del af hemligheterna. -- Rtt gissadt. -- Kan du vga ditt lif p, att ej mjligen ngon annan ocks ftt del af dem? -- Ja, det kan jag. -- Lofva ej fr mycket. Den hr gngen kan du slippa helskinnad; men du br hrnst vga dina ord och frskringar bttre. -- Skulle Karin d berttat dig drom ocks? -- P stt och vis. Dock ej medelbart hon. Men hon har omtalat Kirstis frtroenden fr andra, som sedan ltit mig f del af dem: Att Kirsti fullt och fast fresatt sig att vinna herr Klas Kurcks hand och att hon ej mnar sky ngra medel fr att hmnas p den, som mjligen komme att vinna frsteget framfr henne infr hans nd. Och att hon rnar stta Olof i sticket om det s behfves, ty hon har aldrig rtt kunnat frdraga honom, fr det han mer n mngen annan genomskdat hennes onda spel. Och att hon p eget bevg beslutit draga in p alt mjligt fr att gra lifvet fr sig desto gladare och bekymmerfriare i synnerhet nu, d ingen fvervakar hennes frehafvanden. Detta alt och mycket drtill har jag sport; men det r ondigt att jag upprepar gamla knda saker fr dig. Hvad sger du nu? -- D mtte Kirsti sjlf anfrtrott sina hemligheter jmvl andra. P Karin vill jag fortfarande fullt lita. -- Du har alltid varit envis och lttrogen. Mtte du blott i lngden f framhrda i dina goda sikter. Jag vill ej frtala den ena eller andra. Samtalet afbrts af ett hgljudt buller utanfr. I detsamma intrdde ngra knektar dragande ganska omildt med sig en bonde, hvars hnder de bundit med ett bastant tg. -- Vi skola nog lra den hunden dansa, framhvste en af de krigiska sllarne med blixtrande gon. -- Ls honom, befalde en reslig man med vderbitna men sympatiska drag. Vi vilja frst hra hvad han har att framfra till sitt frsvar. Medan tget lsgjordes hade hopen skingrats hit och dit i det stora rummet. Ngra klefvo upp p sina hvilolger och strkte makligt ut sig. Andra slogo sig ned p bnkarne och frsjnko i sl likgiltighet fr det, som tilldrog sig omkring dem. Nu begynte frhret med den sakskyldige. Man anklagade honom fr att olofligt hafva intrngt p Laukko grds skogsmarker och dr flt timmer, som rttvisligen ej tillhrde honom. Blodet syntes koka upp i den olyckliges anlete. Han var visst medveten om det ortta i sitt handlingsstt, men hans frseelse var dock ett intet, stld vid sidan af de friheter och grsligheter herr Klas Kurcks flje tillt sig. -- Har du ngot att invnda mot vra pstenden, bonde, tillsporde honom ter den reslige knekten vid ett af hufvudborden, dr han slagit sig ned. -- Intet annat n att vi bnder skatta s mycket till de hge herrarne, att vi saklst p ett eller annat stt kunna utkrfva gengld drfr. Ett hgljudt skrn frn den hmdgiriga knekthopen fljde p detta uppriktigt menade yttrande. -- Hllen kften, lymlar, rt den som hade ordet, hvarp han fortsatte till den ertappade: -- Du menar alts, att I bnder fritt fn frfoga fver er laglige herres gods och bohag, blott I en gng fullgjort edra skyldigheter. -- Jag menar hvarken det ena eller andra. Men att man skall stlla till allehanda omak, om vi taga vrt behof ur hans fverfld, hvaraf han ingen nytta drager, det anser jag aldrig vara den hge herrens egen vilja. Denna rtt hafven I, frdmde latdrifvare, tillskansat er. -- Hr du, bonde, infll den af knektarne, som hade ordet, bevara ditt skinn fr slika fvermodiga yttranden. -- Jag vet nog hvad jag sger och fr resten fruktar jag ej fr mitt lif, om I hafven lust att krfva en blodig hmd. -- Nps honom, skrnade hopen. Det r skam fr oss att lida dylika frolmpningar. -- Du medger alts att du handlat rtt, fortfor ledaren fr knekthopen. -- Ja, jag har handlat som allmn sed varit, fastn man ej alltid fverrumplat vldsvrkaren. -- Hr, hr. Den uslingen trotsar ju uppenbart vra rttvisa tillgranden. Skam t dig, Per Eriksson, om du lter honom g helskinnad, hrdes det frn alla hll. -- Hllen kften, har jag sagt, rt den tilltalade s det ekade genom salen. -- Vill du godtgra din frseelse? tillsporde han drp den anklagade. -- Med hvad skulle jag gra det, man har redan nog utsugat oss. -- Utsugat. Du medger sledes ej, att I bnder ren skyldiga att fullgra edra lagliga plikter? -- Jo, till vr laglige herre lmna vi grna hvad freskrifvet r; men hvad hans upproriska flje prssar ur en fattig fan, det ro vi ej skyldiga att ro ut med. -- Fram med piskan, hr hfves ej annat, skrnade den uppbragta hopen. Och huruvida Per Eriksson sjlf insg det berttigade i denna fordran eller han fruktade fr sina medbrders mjliga stmplingar mot honom, i fall han ej gick dem till mtes, alt nog, han lt domen falla. Den dmde frdes ut i den nrbelgna skogen och exekutionen vrkstldes hr med all den grymhet, en r och uppbragt knekthop var frmgen till. V. Klas Kurck hller ting. Per Hindrikssons grd i Sastamala socken hade varit ett hiskeligt stk alt sedan skrdetiden. Hstetinget skulle nmligen inom kort vidtaga och tillrustningarna i och fr denna viktiga tilldragelse krfde ej s ringa bekymmer, ty mycket folk samlades vanligen vid tingsterminerna vinter, sommar och hst tingsstaden och att gra lagmannen och nmden i lag lg i hvars och ens intresse. Mhnda kunde man slunda i en framtid blifva ihgkommen med en mildare rfst, om man mjligen komme att frsynda sig mot rttvisan. Men det var ej ensamt i sjlfva tingsgrden lif och vrksamhet rdde. I hela den kringliggande byn var frhllandet enahanda och man afbidde fven hr med spndaste intresse hvad som frestod. Ofta sgos redan tidigt p den viktiga dag tinget skulle brja skottgluggarna skjutas t sidan och ett eller annat anlete spja l alla hll och kanter fr att tillfredsstlla nyfikenheten, eller uppslogs sjlfva stugudrren p vid gafvel, fr att man hrifrn bttre skulle kunna gra sina iakttagelser. Byns ungdom smg sig omkring bland buskar och snr fr att uppspra de bsta utkiksstllena eller stack ngot tofvigt hufvud fram bakom stuguknuten vid det frsta misstnksamma ljud utom hemtorfvan. De som d hade dragit sin sak infr rttvisans handtlangare eller af underordnade tjnstemn kallats att fr begngna frseelser infinna sig vid tingen samlades naturligtvis ocks i vederbrlig ordning tingsorten och kade i ej ringa mn den befolkning, som eljes hade fast fot drsammastdes. Men vi terg till skildringens gng. Den 3 oktober, d tinget nu skulle taga sin brjan, anlnde ett stycke fram p frmiddagen lagmannen Klas Kurck med en skara af sina ryttare till Per Hindrikssons grd. Hindriksson hade redan i timtal sttt ute i frstugukvisten i frvntan p sin hga gst, ty lagmannen var en mkta ansedd man och detta drtill hr, d han ju var en representant fr vr inhemska adel, som i allmnhet i hgre grad n de utlndska herrar, hvilka samtidigt med denna hade fvervldet i vrt land, tillvunnit sig folkets frtroende. Efter lagmannen infunno sig de tolf nmdemnnen. Sedan man intrdt i den rymliga domsalen satte sig lagmannen vid ena ndan af det p midten af golfvet anbragta domarbordet. Han adjungerades under frrttningen af en bisittare, som frde ett kort, summariskt protokoll p svenska sprket, om ock frhandlingarna frsiggingo p parternas sprk. Nmden tog plats p de vggfasta bnkarne. Nu inkallades tvnne kvinnor, hvilka rkat i delo med hvarandra i fljd draf, att den enas man uppe i eriemarkerna gjort en bttre fngst n den andras. Tillvitelsen innebar, att den senare af mnnen alt fr mycket fumlat om med kvinnfolket dr uppe och frsummat sitt arbete. Konflikten hade urartat till handgripligheter, hvarvid mor Susanna Persdotter kvarlmnat hos mor Erika Thomasdotter rtt eftertryckliga spr af sin vredes fversvall. Nu hade mor Erika kallat mor Susanna till tinget och yrkade p rttvisans npst fr grannens egenmktiga och hmdlystna handlingsstt. Sedan kromlet framlagts aflade nmden ed, hvarp vittnesmlet och ransakningen vidtogo. Nmdeman Eskil Jakobsson knde till mor Susannas syndaregister p sina fem fingrar. Hon hade lnga tider upptrdt som en rnksmiderska inom socknen och mer n en gng gtt handgripligt till vga, d det glde att f sin vilja gllande. Ocks pminte han de friga om, att hon var en gammal bekant i dombckerna, ty hon hade flerfaldiga gnger tidigare blifvit npst fr sina fula handlingar. Jmvl Anders p Bagvals hade en hel mngd ogynnsamma vittnesbrd att afgifva om hennes person. Dr hemma rasade hon som en furie mot mannen och strde drjmte grannsmjan med allehanda rnker. An hade hon ertappat den ena, n den andra af hjonen i olofligt umgnge med honom. Men hon teg visligen med sitt eget lsaktiga lefverne. Mns Klensmed hade knt henne redan som ung flicka och radade upp den ena mustiga historien efter den andra om hennes maktlystna stt och lsaktiga lefverne. Klas Kurck tog omsider till ordet och skade tystnad. Hr tarfvades ej vidare bevis. Saken var solklar. Hon hade af pur hmdlystnad fver mor Erikas pstenden ltit sin vrede sjuda fver. Frlsemannen Thomas Simonsson ville nnu bifoga, att det nog var troligt att Persson intresserat sig fr kvinnfolket dr uppe, men ansg han tillika, att det ej var s mycket att undra p om denne tog sig sina friheter, d hustrun hans var mer n lofligt mn om att skela bakom hans rygg. Parterna inkallades hrp och lagmannen afkunnade den dom, att hustru Persdotter befunnits olofligen hafva frgripit sig hustru Thomasdotter, hvarfr hon lades bota 50 boska penningar eller motsvarande belopp i ekorrskinn. * * * * * Medan tinget pgick drefvo Klas Kurcks ryttare sysslolsa omkring i bondgrdarna och lto dr undfgna sig med det bsta, som stod till buds. Man tillfredsstlde ocks grna deras tr, ty de morska bussarne hade en ovanlig respekt med sig och fr mngen ungm utgjorde drjmte deras resliga figur och stolta hllning en kr gonfgnad. Genom upprepade frder i bygderna hade mngen jmvl formerat bekantskap med en och annan ts, som fll i smaken, bekantskaper, hvilka ofta nog lofvade blifva vida varaktigare n fr blott ngra flyktiga timmar. Traktens unge mn, hvilka i frigt ocks lgo i harnesk mod de fvermodige och framfusige sllarne, sgo naturligtvis med afundsamma blickar p deras framgng hos det tcka knet. Mnget nappatag blef ock i slika fall en naturlig fljd, en batalj, dr de fvermodige ofta fingo anlita retrtten, om alt fr mnga hrdade armar ville taga hand om deras vrda personer. Slunda hnde det sig en sen hstafton p den ort, dr nu omordade ting pgick, att en af ryttarne under sina drmvandringar med Elsa Pedersdotter, dotter till den i bygden ssom mkta frmgen ansedde frlsemannen Peder Hansson, fick rdda sitt skinn undan fridstrande unge mn genom att gra afbn med lfte att fr framtiden gifva alla varmare knslor i den vgen p bten. Elsa, hvars frldrar redan gjort till hlften upp angende gifterml med grannens son, mste jmvl rna de menliga fljderna af detta ovarsamma steg. Utom frldrarnes och brdernes ond, som i liknande fall ej var af mildaste art, fick hon mottaga budskapet, att smjan grannarne emellan tack vare hennes obetnksamhet blifvit bruten och det var fara vrdt, att hon blef en visa i hela socknen. Sedan tinget p en ort afslutats afreste man omedelbart till den tingsstad, som var nrmast i ordningen, och s fortgick det, tils rttvisan i det t lagmannen anvisade omrdet var till fullo skipad. Ting hllos, som redan antydts, tre gnger om ret, nmligen vinter, sommar och hst. Huru pass samvetsgrant man vid dessa gick till vga r ej svrt att sluta till under tider, d upplysning och bildning nnu ej slagit djupare rtter. Att egoismen mngen gng spelade en ansenlig roll vid nmdens vittnesml och ransakningar frtiga ej hfderna. VI. Frsmdd. Kirstis lynne var mer n vresigt i dag. Hon hade farit fram som en furie fver hela Laukko. En hvar hade ftt sin beskrda del. Och sedan hon rasat ut hade hon stngt in sig p sitt rum. Dr satt hon nu och snyftade hgljudt, medan en stor tr d och d rullade nedfr hennes kinder. Men dessa trar voro framsprungna hvarken af nger fver hennes onda sinnelag eller minnet af ngot bittert framfaret, som nu rann henne i hgen, de voro tvrtom ett utbrott af den vrede som rasade inom henne och msom frgade hennes kinder rda som rosor, msom ter hvita som sn. Pltsligt rusade hon upp frn den stol hon suttit p och med de knutna hnderna lyfta hgt mot taket och ansiktet frvridet af ilska utbrast hon: -- Den slynan skall ej blifva gammal hr. Hon skall aldrig i lifvet det, om man sedan ocks stekte mig till dds. Detta knsloutbrott mste emellertid alt fr starkt utmattat henne, ty hon sjnk viljelst ned tillbaka p stolen och satt dr lnge alldeles tillintetgjord, medan blicken irrade utan ngot bestmdt ml. Sedan hon dock hmtat sig frn den frsta fverilningen och dess fljder brjade hon ngot mera sansadt reflektera fver den situation, som s drifvit henne ur sinnets jmvikt. -- Och detta skall blifva lnen fr mitt rslnga slp hr p Laukko. Det r nedrigt handladt. Jag kan ej finna ett lindrigare uttryck fr hans beteende mot mig. Dock fattar jag fr vl hans bevekelsegrunder. Jag r naturligtvis fr ringa att st vid den hge herrens sida ssom hans maka, fastn jag godt duger drtill i en tjnarinnas skepelse. Det skall kantnka flyta adligt blod i drorna p den blifvande husfrun, om hon ock ej r vuxen en s ansvarsfull post som en husmoders p ett stort adligt gods. Kirstis grmelse var ju ocks helt naturlig. Den mjliga missrkningen rrande de planer, hvilka redan lnge nog fresvfvat henne och invaggat henne i en alt strre frlitan p deras framtida realiserande, mste ovillkorligen obehagligt berra den relystna kvinnan. Klas Kurck hade under sin senaste vistelse p hembygden tidt och ofta fretagit korta resor, hvilkas ml Kirsti nog var underkunnig om. Det var granngrden Suomela de glde, och lika klart var ju ocks, att den allom beprisade Elin Stenbock dr lekte honom i hgen. Det var ej hller ngon oknd sak fr henne, att den efterfikade sknheten stod i slktfrbindelser till hennes aflidna nd p Laukko. Den vidt bermda ungmn hade fr frigt med sina anhriga mngen gng gstat godsets salar och njutit af det fverfld, som vid dylika hgtidsstunder hr stod till buds. Men stdse hade Kirsti funnit henne fr ung och oerfaren och lngt ifrn vuxen det kall, som vntade henne. Hon var ju nnu ett barn, som tog lifvet ltt, fjrilsltt och endast tykte om att mta dess ljusare, gladare sidor. Och hon skulle nu fvertaga ledningen hr. Hon skulle uteslutande f makt och myndighet fver alt. Fr henne skulle Kirsti underdnigt bja sig, hon, som redan vant sig att ensam ordna alt och befalla fver alt. Och drtill skulle hon, tjnarinnan, kantnka med tacksamhet st till tjnst med alla de rd hennes erfarenhet p stllet otvifvelaktigt borgade fr, och ej vga inlta sig i ett frtroligare umgnge med den man, som dock ltit henne hoppas s mycket. Alt detta grmde henne oerhrdt. Hon hade hlst lmnat altsamman, men hvad skulle hon vl taga sig till? Hennes tankar kretsade i ett ogenomtrngligt mrker, hvarifrn ingen utvg gafs. Ngot mste hon ju ndock gra fr att hjlpa upp den fatala stllning, hvari hon rkat. Ja hon hade redan lnge gtt och rufvat drp. De planer hon hrfr utstakat utgjorde en trogen bild af hennes egen karaktr. De vittnade om vld och blod. De skulle komma att kasta en skamflck p hennes stolta jktan, fr hvars framgng hon ansg intet medel klandervrdt. * * * * * Suomela grd, som innehades af Johan Olausson Stenbock och hans maka Margaretha Fleming, hade naturen liksom Laukko strtt sina hfvor i rikaste mtt. Det till det yttre enkla landtliga godset lg inbddadt i en ram rik p grnskande skogar och glittrande insjar. Men hemlifvet p Suomela bar en vida innerligare prgel n Laukko och skaran af den ungdom som fans hr, dess okonstlade upptg och lekar kade i ej ringa grad hemtrefnaden. Elin, yngsta dottern, var sin moders gonsten och sin faders stolthet, och hennes intagande yttre och hjrtevinnande godhet voro vida knda. Henne hade som sagdt den stolte Klas Kurck utkorat till sin andra maka. Och fven Elins sida mtte i detta afseende ej ngra hinder, om man ock enligt tidens sed ej tillsporde henne s mycket hrom. Klas Kurck var nmligen nnu jmfrelsevis ung och hans sttliga och ridderliga gestalt kunde ej frfela att gra intryck p den oerfarna ungmn. Den frmsta orsaken till giftermlsplanernas pskyndade realiserande torde sttt att ska i det intrigspel Kirsti p senaste tider nra nog ppet bedrifvit. Ehuru hon insg, att redan Klas Kurcks hga stllning frbjd honom att till sin maka utkra ngon annan n en med rang och brd lik hans, dref likvl hennes relystna och inbilska sinnelag henne att fverskrida frnuftets grnser. Och frutom alt detta frglmde Klas Kurck ej hller de sm, Arvid och Elin, hvilka efter deras moders bortgng, nsknt Kirstis frskringar rrande sin vrd om dem, ofta saknade den mhet och krleksfullhet, som endast kunde lmnas dem af den, hvilken med vrkligt intresse omfattade hemmet i dess helhet. Dessa och liknande tankar fresvfvade Klas Kurck tidt och ofta och den ensamhet, som rdde omkring honom, dr ingen fans med hvilken han frtroligare kunde meddela sig, dr ingen rtt frstod hans innersta nskningar, dref honom omsider att tillgripa ngonting afgrande. VII. Brllop. P Laukko grd vimlade det af sadelfasta ryttare i den tidiga morgonstunden. Hstarnes hr glnste som det finaste silke. De stolta kmparne sjlfva voro ifrda praktfulla hlgdagsdrkter. Svrden och ridtygen strlade hrligt i solskenet. Nu satte sig det lysande tget med Klas Kurck i spetsen i gng och lngsamt och sirligt bar det af bort mot Suomela. Morgonsolen sknkte den omgifvande naturen en rikedom af fgring och liffullhet. Skogarnas yppiga grnska liksom badade i ett haf af guld, vinden smekte ltt bladen, barren och blommorna, hvilka sist nmda med sin brokiga frgprakt bekransade tufvorna och grsmattorna. Redan framskymtade konturerna af Suomelas byggnader i fjrran, belysta af solens blndande sken. Vgen, som hittils varit ganska olndig och p sina stllen ledt genom svrgenomtrngliga buskar och snr vidgade sig nu, frefll alt mera jmn och vrdad. Redan trdde man ut ur den djupa skogen och mtte ltt vajande rgflt eller saftigt grna ngsmarker. Hstarne gnggade af frjd vid anblicken af det mer och mer sig nrmande mlet, och kort drp sprngde skaran muntert upp p Suomelas vida grdsplan. Elin med en fljeslagarinna vandrade just fver grden brande en kopparvacka till visthuset, d hon frnam dnet af hstarnes hofslag. -- Dr kommer Klas Kurck, yttrade hon till den sist nmda. -- Huru kunnen I p detta afstnd knna igen honom? sporde denna. -- Ltt knnes p hllningen den stolte, store mannen, genmlde Elin lifligt. Frvnad fver detta svar yttrade fljeslagarinnan: -- Finnes Laukko d inga andra stolta mn n Klas Kurck? -- Ja vl, se blott dit bort p den sttliga skaran, som nrmar sig. Men hans sknhet och resliga yttre fvergr dem alla. Knapt hade Klas Kurck med sitt flje stannat p grden innan det uppstod lif inomhus. Stllets innebyggare emotsgo alt fr vl hvad ndamlet med den hge mannens besk var. Ryktet om hans planer hade ju redan i frvg flugit vida omkring. Elins brder skyndade ocks genast den rike och frnme friaren till mtes. -- Ers nd vrdes med sitt stolta flje stiga in och njuta af den gstvnskap vi kunna erbjuda er, yttrade en af brderne, som frde de andras talan. Bjudningen efterkoms beredvilligt och hstarne omhndertogos af stllets betjning. Inkommen i frstugan sttte Klas Kurck med svrdet upp drren till gstrummet och slt den efter sig med slidan. Hr mottogs han af Elins moder, som med en djup nigning vlkomnade den hge gsten. -- Fins hr jungfrur som man sljer, ngon flicka fr min rkning? sporde han henne. -- Vra flickor ro nnu alla fr unga och stadda i vxten, genmlte modern. -- I han ju er dotter Elin, lten mig f henne, infll herr Klas. Elin, som fven infunnit sig hr, vnde sig vid denna anhllan bedjande till modern. -- Moder, lofva ej bort mig t herr Klas. nnu r jag alt fr ung att hlla styr p tjnstefolket, att ombesrja matlagningen och skta om ladugrden p det stora godset. Modern upprepade sin dotters ord fr den entrgne friaren. Men denne trstade henne med att Kirsti, som var gammal och van stllet och som nu frestod hushllet, nog skulle ombesrja alt detta. Denna upplysning ville dock Elin ej nja sig med. Hon invnde: -- Hafven I redan lmnat Kirsti vrdinneskapet skall hon helt visst med alt annat n blida gon se mig intrda p Laukko. -- Lugnen Er, stolts jungfru, invnde hrtill Klas Kurck. Kirsti skall aldrig vga krnka den maka jag utkorat. -- Se hr d min hand och mitt hjrta, genmlte Elin varmt, styrkt i sin barnsliga tro om herr Klas' krleksfulla hgn vid mjligen gryende motigheter. Klas Kurck slt den sklfvande spda varelsen i sina armar och trykte en gldande kyss p hennes sammetslena rena panna. Kort hrp antrddes terfrden till Laukko. * * * * * Giftstmman hade utsatts till om en mnad. Redan hade frsamlingens herde delgifvits om den stundande frbindelsen och den vrdnadsvrde fader Henricus Martii hade tre sndagar rad vid kyrkdrren tillknnagifvit fr menigheten om det tillrnade giftermlet, fr den hndelse ngon skulle afveta ngot, som kunde lgga hinder i vgen fr detsamma. Kirsti hade med grmelse i sitt inre hrt denna offentliga kungrelse och skulle helt visst ondligt grna velat gra alt om intet, men till sin stora frtret saknade hon fullt giltiga vittnesbrd hrfr, och hennes planer mste sledes stranda. Den oundvikliga dagen fr brllopet nrmade sig med stora steg. Tillrustningarna Laukko antogo en mer och mer feberaktig karaktr, ty enligt tidens sed firades brllopet i mannens hem. Kirsti gick frmst i ledet vid anordningarna. Hon skte fvertrffa sig sjlf, endast och allenast fr att lgga fram i dagen, att hon, d det glde, var sin herres hgra hand, samt fr att desto mera stlla den blifvande arftagerskan af hennes makt och myndighet i skuggan. Sedan slutligen de blifvande makarne skriftat sig och tagit nattvarden voro alla frberedande ceremonier undanstkade. * * * * * P den utsatta dagens morgon sgs ter ett praktfullt tg stta sig i rrelse mot Suomela. Brudgummen red i spetsen, efterfljd af ett i guld, silfver och sttande drkter prydt flje. Sedan man uppntt resans ml trdde Klas Kurck jmte en utvald skara af de lste fram till brudens anhriga, som gtt dem till mtes, och anhll om frskran af frid. Denna begran beviljades ofrdrjligen, hvilket bevisade, att ankomsten hit skedde i lofliga afsikter. Samtliga ryttare stego nu af hstarne och lmnade sadlar och vapen i husbondens stllet vrd, fr att fven de drigenom dagalgga sin fredliga hllning. S framfrdes till bruden de t henne utfsta gfvorna, hvilka i landslagen bestmdes till en gngare med sadel och betsel, en rmkappa och en htta. Drp intrdde man i gstrummet, dr de massiva ekborden dignade under frfriskningar af allehanda slag. let flt i strmmar och de i mngen tidigare dust af detta slag beprfvade kmparne frsummade ingalunda tillfllet att njuta af den vlfgnad hr stod till buds. Omsider uppsteg Per Eriksson, en af fljets hufvudmn, hvilken vi tidigare sett skipa rttvisa Laukko, och vndande sig till Olausson Stenbock yttrade han: -- Min hgadlige herres frtjnster ro allom bekanta, hans hjrtas sanna, ofrfalskade hngifvenhet till den vldla Elin Stenbock r fven omissknnelig. Jag anhller drfr hans vgnar att hon t honom enligt tidigare stadgadt lfte nu utgifves och inviges i det kall, hvartill hon korad r. Nu satte sig bruden i brudbnken eller det s.k. helga stet, dr bon srskildt stod under lagens skydd. Griftomannen uppsteg drp och yttrade: -- Jag gifter dig till heder och husfru, till half sng, till ls och nycklar och till hvar tredje penning I gen och ga fn i lsren, och till all den rtt som Sveriges lag r och den helge konung Erik gaf, i namn Faders, Sons och den Helige Andes. Nu fortsattes gillet ter. Glada kmpavisor och sklar till brudens och brudgummens vlgng aflste hvarandra och sist fattade ocks Klas Kurck en af vinbgarene och hll ett tal, hvari han okonstladt och rttfram hembar en tack till alla de nrvarande bde ldre och yngre fr dagalagd gstvnskap, trohet och endrkt. Snart gaf den s.k. vapendrycken tecken till uppbrott. Bruden, af de sina begfvad med nya klder, steg nu till hst och med henne fljde hennes frnder. Fyra af hennes och lika mnga af brudgummens slktingar buro brllopsklderna. I sakta mak med spelmn och fackelbrare i spetsen satte brllopstget sig i rrelse till kyrkan, ty till den borgerliga vigseln, d.v.s. det tal hvarmed giftomannen bortgaf bruden, fordrade kyrkan att jmvl skulle lggas den kyrkliga. Sedan man framkommit hit stannade brudparet utanfr kyrkdrren, Klas Kurck till hger och Elin till vnster. De mottogos hr af frsamlingens herde, som upplste vlsignelsen fver den gyllene vigselringen, hvilken hlls af brudgummen. Han yttrade drvid: -- Vlsigna, Herre, denna ring, som vi i ditt namn vlsigna, p det han som br honom m varda bestndande i din frid, frblifva i din vilja, lefva och ldras i din krlek och mngfaldigas i dagarnes lngd, genom Kristus vr Herre. Gud, du som skapat och uppehller mnniskoslktet, gifver andeliga gfvor och sknker evig salighet, utgjut din heliga, hugsvalande ande fver denna ring, p det hon, som br honom, m varda vpnad med himmelsk frsvarskraft och g framt till evinnerlig salighet genom Kristus vr Herre. Nu fljde bestnkandet med vigvatten, hvarp prsten och brudgummen satte ringen p brudens tumme, drp p pekfingret och sist p lngfingret, alt p hgra handen. Under det denna ceremoni pgick sade prsten: "I namn Fadrens, Sonens och den Helige Andes. Amen." Sedan yttermera en bn och drp Fader vr upplsts yttrade prsten: -- Herre, se frn din heliga himmel ned p detta frbund; ssom du skickade din helge ngel Rafael till Tobias och Sara, s vrdigas Herre snda din vlsignelse fver dessa, p det de m frblifva i din vilja och varda bestndande i din trygghet, lefva och ldras i din krlek och frkas i dagarnes lngd genom Kristum. Paret bestnktes nu ytterligare med vigvatten och leddes in i kyrkan under psalmlsning och bn, "att Abrahams, Isaks och Jakobs Gud ville vlsigna dem, i deras sjlar uts det eviga lifvets fr, p det att de mtte stunda gra hvad de till sitt gagn lrt, att Gud ville vlsigna och helga dem, s att de vxte till i Hans namn, bevarades i kyskhet och tjnade honom i alla sina lifsdagar, till dess de efter vrldens slut mtte f vara nr Gud obeflckade." Hrp lstes ter vlsignelsen fver dem. Nu fljde mssan och sedan prsten kommunicerat fll brudparet p kn, pllet (pallium) hjdes fver dem och hlls af ledsvennerna och brudpigorna. Lstes s ter bner, frst med lg och drp med hg stmma. Till bnerna fogade prsten jmvl frmaningar. S yttrade han rrande bruden bl.a.: -- M hon vara lsklig som Rachel, vis som Rebecka, lnglifvad och trofast som Sara, m hon vara uppfyld af vrdnad, vrdnadsvrd genom blygsamhet, undervist i himmelsk lrdom, rik p affda, rttfrdig och oskyldig, och m bda komma till de saligas ro och himmelens rike och m de se barn och barnabarn intill tredje och fjrde led och hinna eu nskansvrd lderdom genom Kristum vr Herre. Slutligen svngdes karet med doftande rkelse kring brudparet och de sista bnerna upplstes, hvarp tget satte sig i rrelse till fstmannens hem. * * * * * Laukko grd, som under de senaste trenne ren s sllan sett festkldda skaror stmma mte inom sina salar, prlade nu i full festskrud, och munterhet, lust och lif spordes frn dess inre. Men var gsternas skara dr inne talrik s var den utanfr p grden och nere i ryttarestugan frsamlade menighetens n strre. Alla af godsets talrika underhafvande, som blott kunde slita sig ls frn hem och hrd, men fven frn Suomela och nrgrnsande bygder hade strmmat till fr att se stten och mjligen fven f sig en slng af trakteringen. Och i intetdera fallet blefvo de nyhetslystna gckade i sina frvntningar. Den rike och aktade Klas Kurck ville ter en gng visa hvad han, om det glde, kunde stadkomma, och denna dag var ju fr honom af utomordentlig betydelse. Det tvng han under sitt enklingsstnd ndgats plgga sig gentemot den efterhngsna och pocknde Kirsti, hvars tjnster han i alla hndelser ej kunde undvara, skulle frn och med denna dag lyftas frn hans skuldror. Den ena vin- och ltunnan bars dit ut efter den andra och stopen och kannorna vandrade flitigt frn hand till hand. Och ju mera upprymda skarorna blefvo dess eftertryckligare gfvo de sin beltenhet och sin beundran fr den ndige herren och hans unga maka luft. Men midt under de glada yttringarna hrdes pltsligt utmanande rop: -- Ned med den frbannade trollpackan! -- Tag fast hxan! Hon har onda planer i sinnet. Det uppkom oordning i hopen och alla hastade t det hll, drifrn lystringsropen hrledde sig. Men man stannade hpen, och de som stlt till detta ofog, som man nmde det, togo sig skamflata bakom ronen. Man frskrade likvl, att personen i frga vrkligen blifvit varskodd hr. Hela dagen hade man fr resten sett en misstnklig skepnad kretsa omkring i grdens nrhet men lika snabt frsvinna ur synhll, d man satt efter densamma. Samma individ hade jmvl varit synlig invid kyrkan under brllopshgtidligheterna och den skrmmande gestalten med de aftrda anletsdragen och de blixtrande gonen hade vakt mngens uppmrksamhet. En och annan skall ocks i henne trott sig hafva igenknt fiskaren Niilonens hustru, som fr allehanda ofog efter mannens dd, ssom ryktet viste frtlja, drifvits frn godset. Men dock kunde man ej med skerhet pst att det var hon. Mot ngra af de mest tvrskra hjdes uppenbara protester, medan andra togo saken frn en mera skmtsam sida frmenande, att det flitiga pokulerandet framkallat dessa sregna synvillor. Andra ter hllo fast vid, att hrmed ej stod rtt till. Det var helt skert ngon ovn, som rufvade p utfrandet af ngon fvertnkt plan. En misstmning smg sig i fljd hraf ocks bland skarorna och gldjen ville trots den fortsatta frplgningen ej rtt mer hjlpas till sitt frra igen. * * * * * Hinderdagsmorgonen ingick solljus och hnfrande vacker, liksom ville ocks den p sitt stt hembra det lyckliga paret sin hyllning. Gsterna lockades redan tidigt ut i den hrliga naturens skte. Ngra styrde kosan ned till insjstranden, vnligt smekt af de glittrande vgorna, andra hade slagit sig ned i den angrnsande skogen och inandades dr med vlbehag doften frn blommornas rike. I jungfrustugan satt Kirsti och stirrade bistert ned framfr sig. I hennes hjrna rdde en tankarnes vildaste lek. Hon kunde ej frgta den likgiltighet, hvarmed herr Klas under grdagens festligheter bemtt henne. Hon kunde ej frdrifva ur sitt minne, huru lskvrd han varit mot Elin Stenbock. Och under grubblet fver den otacksamhet, som slunda trots alla hennes anstrngningar att infr de talrika gsterna framstlla Laukko i dess rttmtiga dager, vederfarits henne, rann henne i hgen ryktet om ngot hemligt anslag, hvilket under det nattliga jublet ntt fram till henne. Hennes anlete ljusnade mrkbart vid tanken drp. Mhnda en medhjlparinna vid genomdrifvandet af de planer, hvilka efter de sista tidernas nederlag inom henne mognat till ett oryggligt beslut. Mhnda ngon frskjuten, som traktade efter hmd, ngon vilsefrd, som fordrade upprttelse. Hon slog upp ett af fnstren till sitt rum. Hvilken rikedom af lifslust och svalka strmmade ej hit in. fven naturen dr ute tyktes liksom hnfrd af stundens stmning. Mellan de resliga furorna i fonden gtos solens strlar rikligt ned p de brokigt kldda tufvorna. Lngst borta genom en uthuggning i skogen kunde hon varsko vgornas glittrande ryggar. Fglarna kvittrade s otvunget i olika tonarter. Brllopsgsternas muntra samsprk ndde henne frn nr och fjrran och d och d sg hon ngon af knektarne trda ut p grden och med ett gladt utrop sknka sitt bifall t den gynnsamma vderleken. Men trots alt detta, trots den omkring henne hrskande gldjen frnam hon en knsla af otillfredsstllelse i sitt eget inre och detta plgade henne mer n medvetandet om att hafva begtt ngon odel handling kunnat gra det. Hon hade ej nnu sett till herr Klas Kurck och hans unga maka. Det var fr frigt henne fven likgiltigt om hon sg dem eller ej, tykte hon. Den frsta berusningen svallar alltid s snart fver -- och sedan -- -- -- -- --. Kirsti knde s vl till hans sinnelag. Och med hans unga maka kunde hon lika litet som med hvarje annan hysa ngon medmkan. Denna hade ju i alla hndelser nu gjort ett intrng p hennes rttmtiga omrde. * * * * * I den stora salen p nedre botten, dar tystnaden och tomheten trdt i det nyss sprittande lifvets spr, rdde en behaglig oreda efter nattens frstrelser. P ena sidan en ttt hopad mngd af hgkarmade, rikt snidade stolar, motsatt hll massiva ekbord belamrade med i guld ornerade silfverbgare, af hvilka mnga blott voro till hlften urdruckna. I ngra af de vggfasta stakarne brunno nnu vaxljusen smnigt, fverrumplade af ljusreflexerna utifrn. De blanka skldarne, svrden, lansarne och spjuten blickade hotfullt ned, liksom bringande en varning tiil hvarje ovn att ej stra hemfriden p stor mans grd. Och p de i allehanda frger prunkande fnstren med sina blyinfattningar blickade solen s gladt och lngtansfullt, liksom trdde ocks hon efter att f komma hit in, dit ungdom och krlek nyss gjort sitt intg. Nu intrdde tvnne tjnarinnor och togo i hop med att aflgsna den rdande oredan. Tv rdblommiga tser, hvilka, efter hvad det syntes, ej voro frsta gngen med om att styra och stlla till rtta p detta hll. Utifrn frstugan hrdes i samma nu spda, glada rster och kort drp ppnades en af drrarna p glnt. -- Hr du, Stina, har du ej sett till vr nya mamma, sporde en liten parfvel om 6 7 r, och en nnu yngre ljuslockig liten ts flikade lika snabt in ett: -- Sg t mamma, att hon nu genast kommer ut med oss. Det r s vackert, s vackert. Dessa tv unga plantor knna vi sedan gammalt, de voro Klas Kurcks barn frn frsta giftet. Redan frn frsta stund Elin Stenbock satte sin fot fver Laukko grds trsklar hade de med barnsligt frtroende slutit sig till henne, och hennes vnliga stt och ungdomliga vsen bidrogo ocks i vsentlig mn att hja detta frtroende. Och under dansen och glammet i gr kvll hade de jmvl tumlat om och frjdats med de andra och hade haft s roligt -- s grnslst roligt. De talade nu drom fr de med sitt stk sysslande tjnarinnorna, Och s tillade Arvid: -- Vet du, Stina, nu tror jag vi ej mer behfva vara rdda fr Kirsti, ty jag skall tala med mamma, att hon lter oss g med ngon af er andra, och I ren nog snlla mot oss. -- r du riktigt sker drp, skmtade Stina. -- Ja det r jag. Och vet du Arvid och jag tycka Kirsti r riktigt stygg, frklarade liten Elin. Men hr du hvar r vr mamma, har du ej sett henne alls i dag? -- Kra barn, hennes nd r nnu ej uppstigen. Det r ju ocks nnu s tidigt. Men d hon blir frdig skall hon nog helt skert frga efter er. De tyktes synbart beltna med upplysningen och mnade ter begifva sig ut, d Arvid i detsamma trdde tillbaka in igen. -- Hr du, Stina, vi sgo Kirsti fr en stund sedan och hon hade ingen nyckelknippa mer, som hon frut alltid brukade g och skramla med. Tror du hon tappat den? -- Nej, det tror jag visst inte. Den har ju er mor ftt. Ty nu r det hon, som tager hand om alt hr p Laukko. -- Men tror du inte Kirsti blir ledsen p henne drfr? -- Ja, inte tycker hon vl riktigt om det. Men hon fr ndock lof att finna sig dri. -- Jag frgade bara drfr att hon, d vi mtte henne, sg styggare ut n vanligt. Hon m ej blifva elak mot mamma bara. Fr jag se det kommer jag bestmdt att sga drom t pappa. -- Ock hvad tror du pappa d gr? -- Ja hvad skulle han vl annat n grla p Kirsti drfr. -- Det tror jag inte. Jag tror tvrtom, att han skulle kalla ditt prat barnsligt pladder eller annat dylikt. -- Tror du d att han tycker om, att man r stygg mot mamma? -- Nej, det tror jag hller inte. Men det dr r alt saker som du nnu inte begriper. Arvid aflgsnade sig nu smtt sttt fver tillrttavisningen. -- De barnen! Man vet ej hvarifrn de hmta sina funderingar, yttrade Stina till sin medhjlparinna. -- Ah du, sm grisar hafva ocks ron. Dessutom hafva de unga nog ocks ftt smaka af Kirstis regemente. Det var riktigt synd att hennes nd skulle g bort s tidigt, ty s god som hon var mot oss alla tror jag den nya husfrun vl nd aldrig blir. Jag har redan tykt mig frmrka vissa drag af stolthet hos henne, fastn hon ej r gammal i huset. -- Menar du det. Jag ter tycker hon ser s lsklig och oskyldig ut, att det r rtt synd om henne att s tidigt ndgas taga i tu med alt det brk och alla de besvrligheter, hr vnta henne. -- Kanske du har rtt. Jag vill hller ej bestmdt hlla p hvad jag sade. -- Ses nu brjar det arta sig hr, yttrade Stina efter en lngre paus, hvarunder man med kad ifver stkat hvar sitt hll. Om vi nu skulle ppna fnstren en smula. Hr kns s kvaft och instngdt. Hon slog upp dem p vid gafvel och af det ltta luftdrag, som strmmade in frn olika hll, flammade de nnu brinnande ljusen till och slocknade. Nu frnummos steg i angrnsande rum, inom kort ppnades ocks en af sidodrrarne och herr Klas med sin unga maka trdde in i salen. -- O, hvad hr r ljust och hrligt, fint och pyntadt, utropade hon och lt blicken frn sina vackra gon glida fver hans resliga gestalt. Han sade intet utan slt henne blott ltt till sitt brst, genom denna stumma tbrd bejakande hennes ord och bevisande, att ocks han var mktig till varmare, dlare knslor. De hade omedvetet fattat posto invid ett af de ppna fnstren, genom hvilka solen snde sina strlar hit in och gaf den unga sklfvande kvinnogestaltens lockar ett utseende som om de varit af renaste guld. Och ur hennes gon log en himmel s ren och skr som den dr ute; hoppets och krlekens gld lyste ur densamma i rikaste mtt. Han knde sig ocks nu s lycklig och mild till sinnes som han ej varit det alt sedan hon, hans frsta krlek, slocknade bort i dden. Huru gladt och fridfullt skulle han ej bereda alt fr sin nya maka. Intet skulle saknas henne hr och fven under sina resor frn hemmet skulle han ordna om alt p bsta stt, s att hon ej vantrifdes. Och i de husliga omsorgerna skulle Kirsti bist henne -- dock ej som ngon jmlike -- utan som den villiga, lydiga tjnarinnan. Det var nu slut med alla hgt syftande planer p detta hll. O, hvad det kndes ltt att hafva sluppit denna brda! De anade ej att dr nedanfr, dold af trden och buskarna, befann sig en tredje person, som med ett infernaliskt minspel i sitt anlete gaf akt p denna episod af huslig lycka. -- I ren lyckliga nu, mumlade denna fr sig sjlf, men lt den frsta berusningen svalla fver -- och glden skall snart, mycket snart falna af -- tminstone fr hans nd. Jag knner dig fr vl fr att ej behfva tvina p sanningen af mina ord. Mycket behfves ej, blott en liten yttre pstt, det oskyldigaste frtal och solen sjunker blodrd ned p er lyckas ljusa vrhimmel. Hon aflgsnade sig med en triumferande tbrd. Beslutet inom henne var lnge sedan fattadt -- hon afvaktade blott ett lgligt tillflle fr sin plans utfrande. Gsterna samlades s smningom ter i godsets salar. Tystnaden, som blott ngra flyktiga timmar rdt hr inne, eftertrddes nyo af skmt och lif. Klas Kurck, som med ungdomlig ifver deltagit i alla de glada upptgen och samsprken, framtrdde kort hrp och skade tystnad. Det s.k. morgongfvointyget skulle nu skriftligen affattas. Fr dess uppsttande hade han ocks tillkallat djknen Jeppe Klausson, som fr tillfllet befann sig orten p djknegng. Personen i frga fattade nu posto vid ett af borden i salens midt och akten begynte. I detta morgongfvobref frklarade Kurck, att han sin maka till heder och ra p rttan hindersdag gifvit Laukko grd i Vesilaks socken till ett vrde af 1,500 mk. Om Gud gfve honom och hans maka barn, skulle godset rknas ssom barnens mderne-, icke ssom deras fdernearf. Finge de icke barn, skulle den lngst lefvande af makarne behlla egendomen, hvarp densamma tillflle barnen af frsta giftet jmte Tottijrvi honom fven underlydande grd med alt bde lst och fast desamma befunnes. Sedan frbindelserna slunda skriftligen affattats undertecknades aktstycket af Klas Kurck sjlf och de frnmsta af de nrvarande gsterna ssom vittnen, samt nedlades drp i en srskildt fr ndamlet anordnad lda i ett af de massiva ekskpen i salen. Nyckeln till densamma liksom ock tidigare husets friga innehades sedermera af Elin Kurck. Sedan denna hgtidliga ceremoni undanstkats fortsattes brllopshgtidligheterna under omvxlande lekar, upptg och gillen bde denna dag och en rad af de fljande. VIII. Varningar. Vrens lifgifvande sol hade redan utplnat alla spr af en bister nordisk vinter. fver dal och hjd ljd fgelsngen fulltonig och skog och lund prunkade i sin rikaste fgring. Elin Kurck hade med sina tv skyddslingar stlt kosan ned till insjstranden. Efter en spatsertur dr stego de upp p en af de grsbevuxna klipphllar, hvilka frikostigt kantade vattenmassorna och frn hvilken utsikten var rik p omvxlande vyer. Barnen voro upptagna med sina lekar och sprng i den angrnsande skogen, medan Elin slog sig ned i ro p den mjuka grsmattan fr att en gng rtt njuta af det friska och fria lif, en vrsommardag i naturens skte erbjuder. Men ocks andra tyktes vilja taga del af det vackra vdret. Farkost efter farkost sgs ila fram p den ltt vattrade sjn och glada landtliga melodier sllade sig till vgornas sorl och fgelsngen omkring henne. Nu syntes en bt styra kosan ttt nedanfr den klipphll, p hvilken hon satt. rtagen saktade af mer och mer och upphrde alldeles, d bten hunnit frbi den grandunge till vnster, som skymde all vidare observation t detta hll. Elin Kurck fste sig ej hller lngre vid farkosten, utan fortfor att i en angenm frsoffning njuta af friheten hr ute och tillfredsstllelsen med lifsyttringarna omkring sig. Men hennes drmmar blefvo helt ovntadt strda af ett ltt prassel alldeles i grannskapet. Hon blickade upp. Mhnda var det de sm, som sysslade dr uppe i skogsbacken. Nej, de befunno sig nu alldeles i hennes nrhet. Hon blickade t motsatt hll. Mycket riktigt. Hon sg huru grenarne bjdes undan af ett par knotiga hnder och huru ett utmrgladt anlete stack fram genom det grna omhljet. Hon mnade utstta ett rop af fasa, men den annalkande, som observerat hennes oro, framhvste med hes stmma: -- Var fullkomligt lugn. Jag rnar ej tillfoga er ngot ondt. Jag kommer tvrtom i de bsta afsikter. Barnen, hvilka ocks observerat den framtrdande spklika skepnaden, slto sig ttt till Elin. -- Jag sg er sitta hr uppe, d jag rodde frbi, fortfor hon. -- Ja, hvad vill ni af mig? pskyndade Elin Kurck. -- Och det gjorde mig vrkligen ondt, att ni som r s ung och blomstrande -- -- -- -- -- Sg rent ut hvad ni vill. Ser ni ej huru de sm sklfva af frskrckelse. -- Fr resten har jag mngen gng frut skt f trffa er mellan fyra gon -- och i dag -- alldeles af en tillfllighet -- -- -- -- -- Hvarfr skall ni tala om alt det dr? Har ni ngot p hjrtat, s lt hra! -- P Laukko tyckes ni fr resten vara vl bevakad, s att man med svrighet kan f sga rent ut hvad som dock rr ert sanna bsta. Hon trdde ngra steg nrmare. -- Ers nd vrdes frlta om jag stter mig ned. Mina krafter ro s uttmda. -- Ja, sitt ni ned bara. Men var ej s frfrligt omstndlig. -- Jo jag skulle grna vilja lmna er ett godt rd, om det ej upptages illa. -- Lt hra! -- Som ers nd mhnda vet, var min aflidne man fiskare hr p Laukko. -- Nej, huru skulle jag hafva reda p det. Jag har ju endast s kort tid vistats hr. -- N, det r ocks detsamma. Och han dog genom idel misshandling af herr Klas' illvilliga knektar, uppggade som de voro af den djfvulen Kirsti. Hennes gon blixtrade till hrvid och liksom hotade att trngas ur sina djupa hlor, under det hon krampaktigt knt samman sina hnder. -- Jag ber om frltelse, att jag uttrycker mig s ohyfsadt. Men jag kan ej annat n frlikna henne vid den lede sjlf, ty hon har kommit stad s mycket ondt i sina dar. -- Var det det ni ville sga mig? -- Ja, och nnu mycket mer. Ni br taga er till vara fr denna Kirsti. Hon har onda planer i sinnet ocks mot er. -- Huru kunnen I sga slikt. Hvad skulle hon vl vinna med dessa? -- Tro mig. Hon har det. Hon vill skaffa er undan, som hon en gng dref mig och de mina frn grd och grund. Mig, fr att jag arbetade troget i min herres tjnst, er, fr att ni intagit den plats vid herr Kurcks sida, som hon velat vinna. Elin drog p munnen. -- Ja, det roar er, invnde frmlingen. Men mrk, att den ringa ocks kan hysa hga tankar. -- Och vill ni nu hra mina den sedan min mans dd? Jo, vi hade knappast ftt honom ordentligt ned i kyrkogrdsmullen, innan man kom och tog alt det lilla vi gde och dref oss ut i kld och mrker. Det var ngra obetalda skatter, som skulle godtgras. Vi vandrade lnge, mina bda barn och jag, irrande omkring i demarken, utsatta fr kld och hunger. En natt, jag mins ej mer fr huru lnge sedan, ty mitt minne har s underbart flytt bort under alla sorger och strider, hade jag slumrat in p en sten i den vida skogen. Mitt lilla barn, som jag hllit ttt slutet till mitt brst fr att sknka det den gnista af vrme, som nnu fans kvar, hade drunder rullat ned i drifvan. D jag uppvaknade var det stelt som is, dess blick slocknad och dess lppar stumma. Min frtviflan knde inga grnser. Jag ropade p Penttu, min son, men fick intet svar. Mhnda hade skogens ulfvar srjt fr hans befrielse undan alla de kval vi ledo. Sen dess har jag ej hller sport ngot af honom. Jag gjorde nu en kraftanstrngning fr att kunna kmpa mig fram till ngon mnniskoboning. Jag ihgkom nmligen, att jag en gng i min barndom beskt en grd, som ej bort vara s lngt drifrn. Jag tog mitt dda barn upp frn drifvan och brjade stappla framt. Det gick ocks ngra steg, men det som nyss varit min kraste skatt frefll mig nu som en oerhrd brda. S tnkte jag: Om jag skulle bdda dig ned hr. Du sofver ju lika godt hr som vid din stelnande moders barm. Och s lade jag den lilla frsiktigt ned p drifvan och bredde ngra grna kvistar drfver. Vgen borde nu blifvit lttare, tykte jag, men jag hade misstagit mig. Gng p gng mste jag stanna och blicka tillbaka p det stlle, jag nyss lmnat. Jag varsnade den grna kullen resa sig dr borta bland snhvita drifvor. Mitt hjrta sklfde af fasa -- -- -- jag hade begtt ett mord; jag rusade i vg som en dre. Vid mrkrets inbrott hrde jag rster ej lngt ifrn mig, och inom kort upptkte mina blickar en mnniskoboning. Jag trffade bonden Persson sjlf p grden och bad att han skulle sknka tak fver hufvudet t en uttrttad, frtvinad stackare. Han kastade tvifvelaktiga blickar p mig. -- Niilonens hustru, mumlade han drvid fr sig sjlf. -- I hvad rende stryker ni omkring s sent, tillsporde han mig drp. Jag frskte skildra min ndstlda belgenhet. Jag anropade hans frbarmande. Hans hjrta veknade, ehuru Persson var knd som en hjrtls mnniska ocks han. Jag fick bli fver natten. D jag uppvaknade om morgonen rdde en allmn uppstndelse i grden. Ngra karlar, som varit ute p hygge i grannskogen, hade dr ptrffat ett barnlik, nedbddadt under nyss brutna grankvistar. Min berttelse fr Persson hade dragits fram i dagsljuset och man hade kommit fverens om, att det var mitt barn, som jag under nattens enslighet afdagatagit. Persson hade drfr ltit snda efter lnsmannen och denne tog nu hand om mig. Bunden och stmplad ssom en barnamrderska blef jag slpad frn grd till grd, innan vi hunno fram till lnsmannens bostad. Hr stngdes jag in i ett unket visthus. Men jag lyckades slita banden och fly. Jag hade blifvit oskyldigt frtalad. Jag hade intet straff att utst. Sen dess har jag irrat omkring i bygderna och uppehllit mitt lif s godt jag kunnat. Skulle ej ers nd vilja bereda mig en ringa lindring i mina vedermdor? Elin Kurck satt stel af fasa. Hon hade hrt mnga sgner om troll och vidunder, de dr strfvade omkring i skog och mark och stlde till allehanda ofog fr mnniskor och djur. Var denna mhnda en af dessa? Nej! Hon kunde ej vara det. Ur de trda dragen framskymtade ett rbart mnskligt anlete. -- Jag skall frska bist er s godt jag kan. Kom till Laukko senare i dag, svarade hon henne, och frga efter mig. Den olyckliga tyktes belten med det gifna lftet, ty hon reste p sig och brjade ter stappla stad samma vg hon kommit. Efter en stund var det ter tyst omkring Elin och hennes sm skyddslingar. Endast fglarnas kvitter och det lugna vgskvalpet vittnade om lifsyttringarna i den vida skapelsen. IX. Dramat utspelas. Jungfru Kirsti hade i mnadtal gtt och rufvat p sttet fr sina planers utfrande. Hon hade tnkt hit och dit. Nu hade hon fattat sitt beslut. Nu skulle det afgrande ske. Klas Kurck hade under ngra veckors tid vistats hemma frn sina tingsresor och hade ytterligare frlngt hemvistelsen, ty ngot afgrande frestod Laukko. Hans maka hade nmligen p senaste tider frefallit trtt och sjuklig och fr det mesta hllit sig inomhus. Ryktet viste bertta, att hon gick och bar ngot under sitt hjrta. Vrdinneskapet hade under denna tid nstan uteslutande omhnderhafts af Kirsti och flitigt nog hade hon ocks nu tagit tillfllet i akt fr att gra sin vilja gllande. Men det stora slutmlet hgrade nnu i fjrran fr henne. En tillfllighet fogade dock, att hennes djrfva plan frr n hon hoppats det gick i fullbordan. Det var en af de frsta vinterdagarne. Solen hade redan gtt ned och den tidiga skymning, som knnetecknar nordens vinter, fll alt ttare p. Kirsti, som i ngot rende befann sig ute, rkade kasta en blick upp mot godsets fra vning. Det skymtade eld frn herr Klas' fnster. Fru Elins voro dremot hljda i mrker. Hon hade ej hller varit synlig p hela dagen, s att Kirsti med skerhet viste, att hon befann sig p sina rum. Tnk om hon skulle drista sig att trda in till honom. Hon hade s viktiga frtroenden p hjrtat, som han ndvndigt borde f del af. Hon tvekade ej hller lnge. Det vore skada, tykte hon, att lta ett s gynnsamt tillflle som detta g sig ur hnderna. Med en ltthet och smidighet som en katts smg hon sig in i ett af sidorummen p nedra botten, ppnade en liten drr hr och fortsatte s uppfr den smala trappa, som hrifrn ledde till mlet. Hon stod redan vid den drr, som tillstngde denna lnngng uppifrn och trdde tyst och varsamt in. Herr Klas satt vid den stora, ppna spiseln, i hvilken en munter brasa flammade och spred ett magiskt skimmer kring det rymliga rummet. Vid ljudet af drrens ppnande och tillslutande spratt han till och vnde sig frgande om. -- Ers nd vrdes lmna mig tillgift fr min dristighet att s hr utan vidare intrnga strande. Men jag har viktiga saker p hjrtat, hvilka jag ju frr dess bttre ville meddela er. -- I s fall str jag grna till din tjnst. Lt hra! -- Ers nd torde redan frut haft anledning att betvina Olofs afsikter med sina tgranden? -- Du menar fogden? Nej, s vidt jag kan pminna mig, har han stdse fullgjort sin plikt. -- Till skenet ja; men i sjlfva vrket sitter dr mycket af rf p djupet. -- Du skulle vga pst det? -- Ja, och jag hoppas, att mina ord stdse befunnits sanningsenliga. Klas svarade intet hrtill. Hon fortsatte: -- Men all hans orlighet r dock ett intet mot det han p sista tiden ltit komma sig till last. Och brottet blir desto betnkligare, d han drvid dristat sig att gra intrng p er lagliga rtt. -- P min lagliga rtt. Hvad syftar du p? infll Klas Kurck intresseradt. -- Jag skulle ej vilja lpa omkring med skvaller, det har aldrig varit mitt stt, och allra minst rubba friden i ett lyckligt hem. Men d det brjar g fr lngt anser jag mig skyldig att, medan det nnu r tid, ppna edra gon. -- Den skurken! -- Ja. Ni valde just det rtta ordet, Ty med ett lindrigare namn kan ej den stmplas, som smyger sig in mellan make och maka. -- Hvad sger du? Skulle den uslingen -- -- -- --! -- Ja, jag svr vid alla hlgon, att det r sant. Och tillika vgar jag betvifla, att det barn hennes nd br under sitt hjrta r ert. Klas Kurck rusade upp frn sin plats och fattade hrdt om Kirstis armar. -- Hvem har ingifvit dig denna sikt? -- Jag har bildat mig den sjlf. -- Och om den vore oriktig? -- Den kan ej vara det. Han upprepade nnu en gng: -- Om den vore oriktig. Vet hvad du d har att vnta! -- Ers nd kan sjlf fvertyga sig om sanningen af mina ord. Han slpte sitt tag och sjnk viljelst tillbaka ned p stolen. -- Huru menar du? -- Genom att sjlf iakttaga det hemliga frhllandet mellan Olof och hennes nd. -- Huru skulle jag kunna gra det. Han skall vl aldrig hller, om s r fallet, vga drifva sitt spel i min nrhet. -- Det tror jag fven. Dock, ers nd kunde ju ltsa resa bort, men i stllet dlja sig hr i nrheten. Jag skulle nog sedan passa p tillflle att ppna edra gon. Han frsjnk i en stunds grubbel. En fasansfull kamp rasade inom hans inre. En kamp mellan tvifvel och segervisshet. I ena stunden ville han rusa upp och rasa som en furie fram genom Laukko grds salar, i den andra knde han sig fegare n hunden, som efter en begngen frseelse lismande smyger sig fram till sin husbondes ftter. Omsider yttrade han kort och afmtt: -- Du fr g. Jag skall fvertnka saken. -- Kan det vrkligen ligga ngon sanning i alt hvad jag nyss hrt, tnkte han fr sig sjlf, d Kirsti lmnat rummet. Skulle alt det dr blott vara illvilligt frtal. Ett utbrott af hradknsla? Nej, hon kunde omjligt drista sig till ett dylikt steg. Fruktan fr att blifva fverbevisad borde ju afskrcka henne. andra sidan kunde han ej tro ngot dylikt om Elin, som under hela deras sammanvara med barnslig hngifvenhet slutit sig till honom. Dock -- han ville reda ut denna trassliga hrfva, utkastad i hans vg. Det skulle ske snart. Redan i morgon. Pfljande dag tillknnagaf herr Kurck fr sin maka, att han helt ofrmodadt blifvit kallad p mbetsgroml norrut samt att resan omedelbart mste fullfljas. Denna underrttelse kom som ett skslag fver Elin och bedrfvade henne desto mer som hon under den viktiga katastrof nu vntade henne hotades att blifva ensam, lmnad i den maktlystna Kirstis vld. Men Klas syntes obeveklig. Han bad henne blott fortast mjligt lta iordningstlla hans matsck och trstade henne med allehanda smekningar och mhetsbetygelser. Bedrfvad yttrade hon vid hans afresa: -- Min gode Klas drj ej lnge borta. Jag vntar som du vet hvarje dag min nedkomst. Skynda drfr alt hvad du kan. Lt gromlen hllre blifva halfgjorda efter dig n du lter mig frgs af oro. Klas lofvade gra sitt bsta och for sin vg. Men i stllet fr att styra kosan norrut begaf han sig till en ej lngt frn grden belgen hlada, dr han tog in fr att afvakta hndelsernas frlopp. Husets herre hade knappast afrest, innan Kirsti satte hela sitt intrigspel i gng. Den mask af underdnighet och tjnstaktighet hon hittils burit aflade hon nu helt och hllet och bjd s mycket hon frmdde till att genom olydnad och trots oroa sin matmoder. Detta kade naturligtvis ytterligare det brydsamma i den unga makans belgenhet, d hon slunda fann sig fvergifven af alla under den kris, hon inom kort skulle genomg. Husets friga tjnstefolk hade ej hller lust att genom sin tjnstvillighet mot den fvergifna blottstlla sig fr Kirstis nycker. Elin instngde sig nu i Klas' kammare; hr skulle hon vl tminstone ostrd f g sitt de till mtes. Man vgade vl ej rikta sina intriger till det omrde, husets herre tagit i sin srskilda besittning. Under beklmning, nra nog frtviflan framfdde hon hr sitt barn. Ryktet hrom utgjorde signalen till det drama, som lnge frberedt nu nalkades sin fullbordan. Kort efter denna katastrof hastade Kirsti ned till grdsfogden Olof. -- Hennes nd ber er ofrtfvadt komma upp till sig. Hon vntar er i herr Klas' kammare. -- Ni menar vl ingalunda allvar med detta? -- Jo det gr jag visst. Hon har ngot uppdrag till er, som tarfvar skyndsamt utfrande. Han lofvade genast begifva sig dit upp, efter det s pfordrades. Men knapt hade han trdt in i rummet innan Kirsti slt igen drren och bommade vl till densamma. Hrp hastade hon till herr Klas. -- Ers nd behagade nu infinna sig Laukko fr att bevittna sanningen af mina ord, ropade hon till honom redan p afstnd. De ro bda i skert frvar, s att hvarje flykt r omjlig. Herr Klas knde vreden koka upp inom sig och skyndade i vg till grden. Frsiktigt smg han sig fram till den drr, som afstngde hans rum frn salen i fra vningen. Han lyssnade. Han kunde tydligt urskilja ett samtal dr inne. Nu svallade vreden fver. Frbittrad rt han till sin maka: -- Nu har jag dig i fllan, min ndiga; men denna bedrift skall ocks blifva din sista. * * * * * Det var en solig och vacker dag. Sn hade kort frut fallit och de lst hopade flingorna glimmade som silfver i furornas kronor, p drifvorna och byggnadstaken. Alla i huset bosatta hade ftt order att skyndsamt utrymma detsamma. En talrik skara tjnstefolk, ryttare och andra sgos frsamlade ute p den stora grdsplanen. Frvning och fasa afspeglades i deras anleten. Sedan alla ingngar till byggnaden vl tillbommats gaf herr Klas befallning till ngra af knektarne att frn olika sidor sticka huset i brand. Snart sgs en svag rk trnga ut frn olika hll och smningom blifva alt intensivare. Kort drp slog elden likt korta slokande tungor ut ur springorna, kretsade en stund utanfr och drog sig ter in fr att dr fortstta frstringsarbetet. Det vxande dnet och lukten af branden lto de innestngda genast ana till vidden af den fara, som hngde fver dem. Frtviflade rusade de till fnstren och uppbrto desamma i afsikt att kasta sig ut. Men en tt rad af framstrkta spjut afhll dem frn fullfljandet af denna afsikt. Herr Klas stod mrk och hotfull och ledde det hemska skdespelet. Och vid hans sida vandrade Kirsti med satanisk ifver uppmuntrande honom i hans frehafvanden och uppeldande hans mod, d det hotade gifva vika. Branden tilltog smningom mer och mer. Nu upptkte man Elins af smrta frvridna ansikte i fnstret till herr Kurcks rum, hon strkte fram fingret med vigselringen och ropade med ett genomskrande ljud: -- Dyre Klas, skall ej din egen ring rdda mig! Den hjrtlse, af svartsjukans dmon behrskade och af jungfru Kirsti inspirerade maken uppfattade detta som en ny smdelse. Vredgad drog han ut sitt svrd ur skidan och afhgg det framstrkta fingret. Elin sgs fr ett gonblick digna ned, fvervldigad af smrta; men sedan hon ngot hmtat sig samlade hon nnu sina sista svaga krafter fr att n en utvg till rddning. Hon fattade den nyss fdde, strkte honom mellan vxande rk och lgor fram till sin make och ropade grtande: -- Klas, rdda dock din egen son, om du lter dess moder frgs i lgorna! Han ville ej lngre hra ngra bner frn detta hll, tviflet i hans brst hade nu mognat till fvertygelse. Kallt och hnfullt afgaf han sitt svar: -- Brinn med ditt barn, du skka! Detta barn r icke mitt utan Olofs! Denna hjrtlsa grymhet syntes djupt gripa till och med friga utanfr stende. Mngen af knektarne snkte redan vapnen och svfvade mellan tvekan och lydnad. Var hon brottslig eller skuldls? Om man skulle bryta med alt, trotsa den egensinniges vilja och sprnga fjttrarna till undergngens portar fr den olyckliga. Men han stod dr obeveklig, manande till obrottslig lydnad. Ett drag af trots -- och samma de stkte den egna viljan, det sjlfviska omdmet. Den olyckliga makan fann ocks snart, att hennes de var besegladt. Alla bner frklingade sprlst. Och midt under den fasa som omgaf henne runno henne i hgen den spklika gestaltens ord der nere vid insjstranden: "Tagen er till vara fr jungfru Kirsti, hon har redan bragt s mycken ofrd stad." Ja hon var det som fven bddat Elins graf. Hon frmrkte den smilande gestalten lutad till hennes makes sida. Oupphrligt sg hon henne tillhviska den eljes viljestarke, nu fege mannen ett fvertygelsens ord, som ej frfelade sitt ml. Denna anblick kade n mer det fasansfulla i det skdespel, som p alla sidor omgaf den olyckliga makan. Nu sgs Olof trda fram till fnsterppningen, fven han hade ftt sikte p den lga rnksmiderskan, och det spel hon satt i scen vaknade mer och mer till visshet inom honom. -- Ers nd, ropade han med af ngest och raseri kvfd stmma, stt den dr uslingen ifrn er sida, hennes djfvulska planer sluta ej med detta. -- Hll munnen p dig, du nedrige, mumlade knekthopen nerifrn. -- Hopa det brott ni r p vg att nu beg ned p den ensamt skyldige, och befria er frn ett straff, som evigt skall drabba er! Hans ord mttes af ett sarkastiskt hnlje. Han fortfor: -- Lt dina knektar spetsa den mrderskan p sina spjut och sedan slunga henne midt ibland lgornas raseri, ty hon frtjnar det, vid alla hlgon r hon ensam skulden till all den ofrd, du nu r p vg att bereda oskyldiga. -- Tnk p det som vntar dig, framhvste jungfru Kirsti. Din dag r snart ute. Nu var mttet fr Olof rgadt. Han samlade sina sista krafter och med ett vilddjurs raseri kastade han sig ut fr att npsa den kallblodiga, men i detsamma hjdes spjuten, och spetsad p dessa bortdogo hans ord inom kort. -- Slunga in den frrdaren i lgorna, rt herr Klas, och befallningen efterkoms utan drjsml. Elin Kurck hade i ett lugnare gonblick ftt sikte p den lille Arvid, som under grt och verop bevittnade det drama hr utspelades. -- Spring, spring till Suomela, ropade hon t honom, och kalla hit min moder. Men sg ej huru hr r. Som en blixt var han frsvunnen. Krleken och hngifvenheten till henne, som efter hans egen moders bortgng utgjort hans bsta std gent mot Kirstis elakheter fven mot honom och hans spda syster, hade enat dessa tv med band fastare n mngen kunnat ana. Hon sjnk nu ned i rummet och bad en brinnande bn till Gud och den heliga Guds moder, att henne mtte frunnas nden att fre sin ddsstund f sga sin moder farvl. Och hennes bn blef hrd. Eldens rasande framfart frhindrades delvis af den fukt, som efter hstregnet trngt in i stockarna, och af den p desamma lagrade snn. Inom kort anlnde Elins moder till skdeplatsen och anande hvad hr var frde kastade hon sig ned till herr Kurcks ftter anropande honom i de mest bevekande ordalag om nd och frbarmande. Modrens rst uppfngades snart af dottern dr inne. Hon trdde ter fram till fnstret och under bner till den hgste, som lindrat hennes ddskval med anblicken af den lskade modern, bedyrade hon sin oskuld. Emellertid hade Kirsti lyckats frm herr Kurck att pskynda branden genom att lta i huset inkasta allehanda ltt brnnbara mnen. Medan Elin nnu talade till sin moder och den utanfr stende tjnarinneskaran sgs hon pltsligt svikta. Frst frnams ett vldigt brak, lgorna slogo drp hgt upp mot skyn. Golfvet i herr Klas' rum hade nu instrtat och elden krft sina offer. X. Epilogen. Medan Klas Kurck var stad p mbetsresor intrffade mnga hemskelser af svraste art p Laukko grd. En morgon, d man intrdde i stallet fr att rykta hstarne, befunnos de ligga liflsa, utan att man kunde ptrffa ngot spr till yttre vld. Intet ls var hller uppbrutet hr. Frsommaren, som fljde p den vinter morddramat utspelades, utmrkte sig genom en ovanligt hg temperatur. Redan i maj brnde solen som under vanliga frhllanden midsommartiden och vegetationen bjd p en sregen yppighet. En natt, d alt redan var tyst p hela godset, vidtog ett skvder, hvars fasansfullhet trotsar all beskrifning. Himlen var ett enda eldhaf. Blixtarne fljde s ttt p hvarandra, att man ej kunde rkna deras tal. Midnattens ltta mrker hade omsvept njden, alla sofvo i sin staste smn, d ett galt skri frn knektstugan frkunnade, att eld utbrutit i ett af visthusen. Den rapporterande hade vaknat upp af en skarp, bedfvande skrll och d han trdde ut fr att efterforska hvad som var frde sg han en klar, hg eldpelare stiga upp mot skyn. Ovdret fortfor med ofrminskad hftighet och snart sllade sig stormen till det upprrande skdespelet. Frn den angrnsande skogen frnams brak p brak af nedstrtande jttefuror. Snart voro gamla och unga p benen. Men ngon utsikt att dmpa det rasande elementets framfart fans ej. Det enda som kunde gras var att frska f branden inskrnkt till de byggnader, inom hvilka frstringsarbetet brjat. Det var en arbetsdryg natt, och d morgonsolen omsider lyckades trnga sig fram ur den mrka molnmassan mtte hennes strlar en hg ruiner p den plats, dr nnu fr kort tid sedan sttliga byggnader rest sina tinnar mot rymden. Lngst borta vid hufvudndan af grdsplanen lgo de frkolnade lmningarne af hufvudbyggnaden redan kallnade, och ett stycke hrifron frmrktes en lng rcka andra, ur hvilkas famn hvita, skra rkpelare uppstego. Vemod hvilade fver allas drag. Hvarje gldjeyttring hade lngt fr detta flytt frn detta gods. Man liksom vandrade sin tysta gng fver en sjudande vulkan, under hvars brckliga yta oknda makter arbetade p sitt frstrelsevrk. fveralt tyktes luften liksom mttad af ngonting tryckande. Var det mhnda hmden, som vakade fver detta stlle? De hr boende stlde till sig alla mjliga frgor utan att kunna f ett tillfredsstllande svar. Men hvad man mest frvnade sig fver var, att jungfru Kirstis bengenhet att ensamt gra sin vilja hrd betydligt afmattats. Den nyss s stolta, egensinniga kvinnan hade i ett nu, alt sedan Klas Kurcks unga makas bortgng, blifvit mer och mer ordkarg och hennes order frklingade ofta ohrda, utan att hon drfr s mycket brydde sig om att befordra de ohrsamma till vederbrlig npst. En af de mindre boningsbyggnader stllet, hvilka hittils sttt de, hade nu i en hast inredts fr att hrbrgera lagmannen under hans vistelse p hembygden fvensom hans barn Arvid och Elin samt pigan Kirsti. Det friga tjnstefolket hade ftt sig anvisadt ett rum i knektbyggnaden. Det var naturligt att alla bullrande njen, hvilka tidigare skingrat tystnaden det adliga godset, under liknande frhllanden voro bannlysta. Den enda frlustelse herr Klas Kurck d och d beredde sig och ngra af sina intimaste umgngesvnner under sin vistelse p Laukko var en och annan falkjakt i de vidstrkta skogsmarkerna rundtomkring. Men jmvl dessa hade p senaste tiden uteblifvit. Den frr s lifskraftige, energiske mannen hade i en hast mrkbart frldrats. Man trodde sig p mnget hll hafva reda p anledningen hrtill och ordade i strsta hemlighet med hvarandra drom; men hgt vgade ingen uttala sina misstankar. Ty till det svrmod, som mrkbart trykt sin prgel p honom, hade fven sllat sig en stegrad ifver att p alla upptnkliga stt ge sin retlighet luft. I den unge Arvid Kurcks upptrdande hade fven en underbar frndring intrdt. Den frr s barnsliga gldtigheten var frsvunnen och ett drag af vemodsfullt allvar frmrktes hos honom. Ofta sgs han ska ensamheten ute i skog och mark eller satt han dr ute p Laukko och blickade frstrdt p de kolnade brnderna af sitt fdernehem. De senaste hndelserna hade lifligt invrkat p den eljes knslige gossen och manat till lif tankar, hvilka mste grumla hans hittils rena uppfattning af lifvet. Ocks bland grdens friga bebyggare rdde en beklmning och frstmning, som ej undgick Klas Kurcks uppmrksamhet. Alla voro fvertygade om att ett frfrligt brott blifvit begnget och att initiativet drtill tagits af Kirsti, som s vl frsttt att vidrra de knsligaste strngarne i sin husbondes brst fr sina planers lyckliga genomdrifvande. Ock med fasa emotsg man nu det straff, som oundvikligen mste drabba frfvarene af brottet, d deras oerhrda missgrning en gng kom fram i dagen. Men en hgre vilja hade beslutit, att saken skulle utageras helt annorlunda. * * * * * En mrk hstafton, lika mrk som de tankar Klas Kurck under de sista mnaderna gtt och burit p, finna vi Laukkos herre ensam strfva omkring p sina egor. Han har frirrat sig djupt in i den nrbelgna skogen. Stormens sus genom furorna frekommer honom som en underbart ljuf musik, mktig att skingra hans dystra sinnesstmming. Han slr sig ned p en sten vid den smala stig, han fljt. Han sitter s en stund liksom frsjunken i en dvala. S spritter han till och rusar upp. Han hr sitt namn nmnas. Han lyssnar. Han kan ej frnimma annat, n det entoniga suset. Han mtte blott ha drmt. ter slr han sig ned. Men nu tycker han sig igen alldeles tydligt hra en rst ur fjrran, som tillhviskar honom ett: "Klas, rdda din egen son, om du lter dess moder frgs i lgorna", och ndock kan han ej upptcka hvarifrn orden hrleda sig. S kommer han ihg branden p Laukko. Det mste vara hans sjuka fantasi, som framlockat dessa ord ur glmskan. Han pminner sig nu, att hans maka vid detta tillflle flde just dessa samma ord. Men suset i skogen bortdr s smningom. Stormen har upphrt; en och annan stjrnas bleka skimmer frmrkes p den molnbefriade himlen ofvan honom. Han stiger upp i afsikt att antrda hemfrden. Medan han slunda tyst och sluten trefvar sig fram genom buskar och snr tycker han sig ter uppsnappa ljudet af en rst alldeles i nrheten. Han stannar och lyssnar. Det frnimmes alt tydligare. -- Heliga Guds moder bj mig ej till jorden under oket af de kval, som plga mig. Lt mig genom en lng lefnad rik p goda handlingar finna frid med dig, med mig sjlf och frsoning med alla, alla, som jag i min blindhet frorttat och marterat -- -- -- -- eller, om du stakat ut min bana kortare, lt mig redan hr utst det straff mina handlingar frtjna -- -- -- -- S frnimmer han hgljudda snyftningar, hvarp alt ter blir tyst. Det svindlar fr hans gon. Han mste ter sl sig ned. Vidden af den afgrund, mot hvilken han nu stapplar, har i en hast blifvit solklar fr honom. Han har erhllit en osviklig bekrftelse p de farhgor han p senaste tiden hyst: Han har utgjutit oskyldigt blod. Han har med lg misstro och under ett fversvall af svartsjuka sknkt strre tilltro till en hjrtls rnksmiderskas frtal n till sin trofasta, milda makas frskringar. Han har med den strsta otack belnat en tjnare, som stdse bevisat honom trohet och tillgifvenhet. Han har gjort andra till sina medbrottslingar -- och han satt till doms fver sin nstas sm villfarelser. -- -- Det var oerhrdt. Han fattade ej, huru han kunnat lta frleda sig till dylika grsligheter. Och dr satt han nu med sitt samvete skuldbelastadt. Frledarinnans frtvinade bner och utgjutelser runno honom i hgen. En bfvan genomlopp hans inre. Han hade aldrig hyst fruktan fr ngot. Men nu frefall honom alt s skrmmande. Trden, stenarna blickade s hotfullt ned p honom. I hans fantasi frvandlades de till vsenden fulla af lif, hvilka ville kasta sig fver honom och frinta honom. Han gaf till ett skri af fasa. Men ett mngfaldigt eko upprepade hnfullt hans egen rst. Och dr borta i fjrran frnam han vgornas sakta skvalp mot strandhllarne. Ett underbart, vemodigt svall frst saktare, s ter kraftfullare och sedan fortsttningsvis med vxlande styrka. O hur ljuft att f vaggas till ro af denna smekande musik. Han hade ej p lnge tillslutit sina gon. Det trtta hufvudet sjnk s smningom ned mot hans flmtande barm och en orolig slummer flde ned hans trtta gonlock. D trdde dr fram ur ett af de nrbelgna snren en mrk, spklik skepnad. Tyst som en ande smg den sig fram och d och d frnams ett enstaka mummel, ett upprepande af ord. Kirsti, ty det var hon, hjdade sitt lopp vid anblicken af den slumrande enslingen i sin vg. Lnge stod hon som frstenad och betraktade honom, dr han tyktes njuta af en flyktig frid. Huru grna hade ej ocks hon velat sjunka ned hr och mottaga smnens ljufva hfvor, men det var omjligt -- hon kunde ej finna ngon ro. En knsla af afund ingts hos henne. -- Du har delat ljuft och ledt med mig, tnkte hon, du skall ocks kmpa striden ut vid min sida. Vi mste blifva bundsfrvandter fven nu. Hon frde sin hand ltt till hans panna och tillhviskade ett: "Herr Klas!" En nervs ryckning genomilade den nedhukade gestalten. Drp rusade han upp som strd af ngot obehagligt midt under en angenm drm. -- Hvad vill du af mig? Hvem r du? mumlade han frvirradt. -- Herr Klas, tillhviskade hon honom nnu en gng med det mildaste tonfall. -- Ja, det r jag, genmlte han. Men du r ju redan bland de dda. Jag har intet att skaffa med dig. Ser du ej, att jag r frisk och sund. -- Dyre Klas, knner du ej igen din egen Kirsti, fortsatte hon. -- Den skkan har jag fr lnge sedan lnat efter frtjnst. Men plga mig ej. Jag skall grna utst mitt straff. Jag skall trla, lida, frsaka -- lna mig blott frid -- frid! -- Se s vakna d upp frn din frsoffning, yttrade hon ngot barskare. -- Jag vet nog att jag begtt ett frfrligt brott, att jag mrdat -- brutit emot den rttvisa, som jag sjlf tillmpar. Men lt mig gra upp rkningen allena med dem vldet hafva, vik ifrn mig goda eller onda ande -- hvem du n m vara. Kirsti lmnade honom och brjade lngsamt ter sin vandring utan att egna ngon tanke t hvart hon egentligen styrde sina steg. Herr Kurck hade lnge suttit kvar p denna plats. Omsider lyftade han upp sitt hufvud och blickade frstrdt omkring sig. Han stirrade hemskt en stund och drp begynte han hjdlst ila stad, liksom frfljd af ngot. S fortsatte han genom buskar och snr, fver tufvor och stenar, tils han kom fram till Laukko. Morgonsolen grydde redan lngst borta vid synranden, d han uppndde hemmet. Han stannade ett gonblick p grdsplanen. Han syntes begrunda ngot. Drp trdde han till ett af knektstugans fnster och bultade p. En yrvaken knekt rusade snart ut p grden. -- Jag vill trffa fogden, mumlade han knappast hrbart. Den tilltalade frsvann inom husets vggar och kort drp stod den eftersporde infr sin husbonde. -- Lt spnna fr; min plikt kallar mig. Fogden sg litet tvekande p sin herre. Hvart skulle det vl bra af s hr burdus tidigt p morgonkvisten. Men han efterkom befallningen och snart stod spnnet med sina frustande hstar frdigt p grden. Fogdens frvning kades nnu mera, d hans herre ofrtfvadt satte sig upp i kdonet utan att afvakta krsvennens ankomst. Men herr Klas, som varseblef hans frgande min, frklarade, att han nu ville skta om sig sjlf. Och den frbluffade tjnaren hann ej gra en invndning, innan det redan bar af. Det gick med svindlande fart utfr allen, drp fortsattes den vilda frden lngs en sidovg, som slutade vid en hg klippa, Pireniemi, hvilken stupade brant ned i den nra Laukko belgna insjns bljor. Om Klas Kurck nu ocks velat det hade det varit en ren omjlighet att hjda de eldiga hstarnes raseri; men han syntes ej hller nska detta, utan sporrade i stllet deras ifver. Och mlet nrmade sig med blixtens hastighet. Nu ndde de randen af klippan, ett utrop af fasa -- och hstar och alt strtade ned i den vta grafven. En kort kamp, och vgorna slto sig med ett tungt svall fver sina offer. Jungfru Kirsti, som fortfarande strfvade omkring i den nrbelgna skogen ett rof fr frtviflan och samvetsfrebrelser var ensam vittne till sin herres och medbrottslings undergng. Denna hemska syn gjorde ett fvervldigande smrtsamt intryck p henne. Hon insg fr vl, att fven detta sjlfmord sllade sig till hennes redan frut rika skuldregister. Hon hade skt frsoning med en hgre vilja, hon hade under nger och ruelse tillbragt tiden efter morddramat p Laukko, hon hade traktat efter frid med vrlden och med sig sjlf, men frgfves. Tviflet fver, att hon ej mer i tiden skulle finna den samvetsro hon skte, hade smningom bragt hos henne till mognad tanken att g bort frn ett lif, som blifvit henne en brda. Och hvarfr kunde det ej ske lika fullt nu som annars. Behfde hon ett bttre de n den make, hon frledt. Han var ju ndock mindre skuldbelastad n hon. Hon trdde fram till klippans rand och blikkade dit ned. Vgorna skvalpade ltt mot de kala stenvggarna. Det sg s lugnt och fridfullt ut dr nere. Hvad hade hon vl emot att f hvila vid hans sida i dden, efter detta ej unnats henne i lifvet. Dr kunde rang och brd ej lngre skilja dem. Hon stod lnge kvar vervldigad af hvarandra korsande tankar. S syntes beslutet till ngot afgrande mognadt inom henne. Med ett fverlyckligt leende kastade hon sig ned, kmpade en stund mellan lif och dd och frsvann i djupet. XI. I bo skola. In obscuro nasoitur illustrator solis, stabulo reponitur princeps terrae molis. Fasciatur dextera -- -- -- -- Sngen klingade klar och fulltonig, om ock ngot lngslpig ur en ungdomlig skaras brst, ock i det hela blandade sig en hes, skroflig rst, som tyktes intaga den ledande stmman. Det var rector scholasticus, magister Magnus Johannis, som anstlde sngfning med sina djknar. Rummet var svagt upplyst i den tidiga morgonstunden. Ngra smniga dankar brunno p ett af fnstren och ur den oformliga spiseln kastade en vldig brasa sitt matta sken fver det kvistiga furugolfvet, p hvilket eleverna enligt tidens sed sutto under lektionerna. Bord och bnkar voro nmligen bannlysta frn skolsalarna. Frn angrnsande rum spordes ett hgljudt svammel. Alphabeticas elever bjdo hr till att efter bsta frmga inplugga i sig vetandets frsta grunder. De leddes dri af en instructor eller auditor, ssom de mera frsigkomna eleverna i denna sin egenskap af lrare benmdes. -- Det gick trgt, men frlan, som hngde hotfull p vggen, lifvade intresset och sporrade fliten, d dessa ville tryta. Detta var fr frigt ett redskap, som i medeltiden rtt ofta kom till anvndning vid hvarjehanda frseelser bde frn djknars och underlrares sida. Den unge lrarens tlamod synes dock ej lta stra sig af frsta motgng. Men ngon gng tillknnager likvl en och annan min i hans anlete en tydlig missbeltenhet med sina disciplers trga uppfattningsfrmga. Vi igenknna i honom en fr oss gammal bekant: Arvid Kurck, nu elev grammatica. Vid medeltidens slut utgjordes eleverna vid bo katedralskola nnu fr det mesta af allmogesner. Men ngon gng snde ocks de hgre uppsatta, t.o.m. adeln, sina sner hit fr att uppfostras till mottagare af hga kyrkliga vrdigheter. Samma ml synes jmvl hafva fresvfvat Arvid Kurck vid hans intrde i nmda skola. Men ocks andra orsaker drefvo honom hrtill. De uppskakande hndelserna p Laukko hade otvifvelaktigt s berrt den knslige gossen, att han fr alltid beslutit att afsga sig familjelifvet och ing i det andliga stndet. Af samma skl uppkallade han sig ej hller, ssom vid denna tidpunkt annars var vanligt, efter sin fader Arvid Klasson Kurck, utan helt enkelt Arvid Kurck. Klasserna i bo katedralskola voro till antalet fyra, nmligen rhetorica, grammatica, donatistica och alphabetica eller elementaria. Rektor var ende ordinarie lraren. Han erhll sin aflning af kyrkan, olika vid olika skolor. S omnmnas rectores beneficiati och rectores non beneficiati. De frres ln utgjordes af ngot prebende vid domkyrkan eller ngot pastorat (beneficium), fri kost och salarium scholasticum (afgift af eleverna). De senare ter erhllo fri kost, salarium, djknepenningarne frn Lundo om hsten och Hauho om vintern. Under ferierna fretogo eleverna fr att hopsamla t sig de lifsmedel och andra frndenheter, de fr den fljande terminen behfde, s.k. djknegng i drtill af rektor anvisad frsamling. Dessa tiggerifrder, hvarunder man vandrade frn grd till grd, medfrde ocks oftast afsedt resultat. De vanligaste hfvorna utgjordes af spannml (bladum), penningar eller skinnvaror. Djknarne kunde drjmte gra sig en ringa inkomst genom fullgrandet af diverse uppdrag, hvartill de, d skolans plikter ej kallade dem, anlitades. Srskildt betjnade ssom man kan sluta exempelvis af anteckningar i bo domkyrkas rkenskaper, den skolan nra belgna domkyrkan sig ofta af deras bitrde. Angende bo katedralskolas elever i frigt m framhllas, att desse ej voro synnerligen aktade af den stora allmnheten. Ofta ingingo klagoml rrande deras konflikter med slottstjnare och andra. Skolundervisningen begynte frn ABC. Skoltiden var mycket lng, andan i skolorna r och tukten strng. Men detta oaktadt syntes eleverna jmvl frst beakta lifvets gladare sidor och med lust deltaga i de lekar, njen och frstrelser, hvilka erbjdos dem p enkom hrtill bestmda dagar. Latinet var medelpunkten i all undervisning, men det latin, som hr inlrdes, var barbariskt munklatin. Lrobckerna i detta sprk voro vanligen affattade p vers, och dessa mste eleverna lra sig ord fr ord utantill. Bland friga undervisningsmnen m nmnas kristendomens hufvudstycken (Fader vr, Symbolum apostolicum, Ave Maria och Davids 7 botpsalmer), vidare ngon scholastisk teologi, de frsta grunderna i den kanoniska rtten samt sng (musica choralis et figurata, latinsk sng och mssande), hufvudbestndsdelen vid den katolska gudstjnsten. Bcker voro under medeltiden och fven senare ganska sllsynta och i fljd draf belades desamma vanligen med fabelaktigt hga pris. bo domkyrka egde dock ett ganska omfattande bibliotek, vid denna tid det strsta i Finland. Antagligt r att ocks klostren hade sina boksamlingar, d man erfar, att sdana fven egdes af skolorna. Flertalet af bckerna utgjordes af: manualia, missalia, breviaria, bibelfrklaringar, scholastisk teologi, dekretalsamlingar och hlgonlegender. XII. Affrslit p 1500-talet. -- Arvid Kurck p vg till Parte. -- Sjrofvare. Lars Vadmal var en af Aurastadens mktigaste borgare p denna tid. Han stod i lifliga handelsrelationer med hansestderna och de tyska handelsombuden, "junge" eller "gster", som de kallades, uppvaktade honom stndigt och jmt fr att afsluta affrer. Vadmal gde ej mindre n sju bodar i bo och hans redan knda namn samt vidden af hans vrksamhet lockade naturligtvis till honom de talrikaste kunderna. En tidig junimorgon var det en stor uppstndelse i en af dessa butiker. En skara slottstjnare hade med vld och hotelser intrngt hr, genomstrfvat rummen och vndt upp och ned p alt samt hotat med eld och brand, i hndelse garen ej rodde ut med den tyske krmaren Johan van der Marve, hvilken sist nmde skymfligen lockat med sig en af slottstjnarnes, Germundsons kresta. Germundson och Marve hade kvllen frut suttit och pokulerat tillsamman kllaren "Sista styfvern" och den frre hade visst lagt mrke till de krvnliga gonkast de vxlat med hvarandra, Marve och hon, men hade dock ej kunnat ana, att den listige djfvulen hade dylika planer i sinnet. Lars Vadmal stod nnu lngt efter det fasansfulla upptrdet och pustade af fveranstrngning i drrppningen till den fverrumplade butiken och tackade sin lycka att hafva kunnat muta de arglistiga sllarne med en rundlig frplgning. Men han var ej s litet orolig fr sin affrsvn, ty ndde fram till slottstjnarne ryktet att denna nnu befann sig ej s lngt utom stadens rmrken skulle skdespelet ofrtfvadt upprepas och kunde sluta blodigt nog, ssom det fr ej s lnge sedan gick under ett tumult mellan "gster" och knektar, drvid en af de sist nmda fick stta lifvet till fr motpartens dolk. Banemannen, van dem Bokel, lyckades vl komma undan, men af den upphetsning ddet framkallat fingo mnga af hans landsmn lida lngt eftert. Marve, som jmvl sjlf tydligt insg hvilka fljder hans tilltag skulle framkalla, hade varit omtnksammare n de roflystna slottsknektarne anat. Redan tidigt p morgonen hade han ltit fra och frankra sin skuta utom synhll frn slottet och ombord densamma dolt sin skatt, med hvilken han under tidigare affrsresor "gjort upp rkningen utan vrden." Sjlf hade han inlogerat sig p en bondgrd ett stycke utom stadsporten och beslutit att drja hr, tils den frsta hettan hos hans fiender lagt sig. Drp skulle han tervnda till Vadmal och vidtaga de ndiga anstalterna fr afresan. I frigt kunde han ock vara jmfrelsevis lugn, ty lasten var redan instufvad i skutan, bde slspck, smr, hafre, ktt och fisk, och alt slunda segelklart, blott han en gng kom sig s lngt, att han befann sig ombord densamma. De upprorslystne sllarne hade ocks knapt hunnit lmna tummelplatsen fr sin krigiska ifver innan Marve krde in genom porten till den grd dr den Vadmalska hufvudaffren var frlagd. En lycka i olyckan var att han ej tervndt ngra gonblick tidigare, i hvilket fall han ftt mta hrdt mot hrdt, helt visst utan hopp att slippa helskinnad frn fventyret. Ocks nu varskodd p den fara, som mjligen nnu ej var helt och hllet afvrjd, begaf Marve sig in i ett af de inre lagerrummen. Genom hans intrde strdes det frtroliga samsprk, som Arvid och Elin Kurck, hvilka jmvl sammantrffat hr, frde med hvarandra. De sade nu hvarandra ett lngt, innerligt farvl, ty Arvid skulle med samma tyske affrsman afresa till Stralsund och drifrn vidare till Paris. Sedan dock alla farhgor fr ett frnyadt fverfall skingrats och affrden utsatts till kl. 3 e.m. lmnade Marve de bgge syskonen fr att nnu undanstka ngra ndiga arrangement innan afresan. Lmnade p tu man hand terupptogo syskonen det nyss afbrutna samtalet. -- Du mste frlta mitt intrng i ditt innersta knslolif. Men den tillgifvenhet, som stdse bundit dig vid mig, tvingar mig att lmna dig de rd, jag rimligtvis ser mig frmgen till. Det steg du mnar taga r nmligen ett af de viktigaste i lifvet, och, kra Elin, vi ha ju bda, s unga vi n ro, redan skdat afvigsidorna af ett ktenskap, knutet utan ndig varsamhet. Hon medgaf, att han hade rtt. Hon skulle ocks med frstnd fvervga alt, innan hon gaf de lften, hvilka voro bindande fr ett helt lngt lif. Men om hon trots alt skulle frg sig, borde han ej dma henne alt fr strngt. Mnniskan kan ju s ltt fara vilse t.o.m. d hon tror sig vara mest frutseende. Laukko grd hade brodern fverltit t henne, ty han mnade med allvar egna sitt lif uteslutande t kyrkans tjnst. Och s fljde det rrande afskedet. De hade visst redan en tid bortt varit rykta frn hvarandras sida, men tillfllen gfvos dock, d de kunnat sammantrffa och meddela hvarandra sina frjder och sorger. Nu for han till frmmande land fr att under lngvariga studier taga de grader han fr sin framtida befordran behfde. Under denna tid kunde ju s mycket intrffa och de mhnda aldrig mera terse hvarandra. Men hvad som n intrffade gde de dock bda kvar minnena af tillsamman delade ljusa och bittra stunder, hvilka, tminstone de sist nmda, orubbligt mste fresvfva dem under alla skiften. * * * * * Aura s ena strand fretedde en liffull anblick. Farkoster lgo i mngd frtjda sida vid sida och under hgljudt stoj och glam lastades in och lossades ur. Och hvilken sprkfrbistring sedan. Men man frstod hvarandra likafullt, ty dr orden trto hjlpte talande tbrder och miner en ur frlgenheten. Individer antrffades hr af alla samhllslager frn domprosten ned till den ansprkslse knuthandlanden. Hans hgvrdighet stod som andra p den tiden, d handeln p hansestderna befann sig i sitt flor, i lifligaste frbindelse med de tyske handelsmnnen och frn Stettin, Danzig, m.fl. stder tog han sina rsbehof. Men intimiteten mellan affrsvnnerna utstrktes ofta nog nnu lngre, i det de tyske kpmnnen snde sina sner fver till Aurastaden fr att inackordera dem dr hos kyrkans eller skolans mn och slunda stta dem i tillflle att inhmta erforderliga bde sprkliga och andra kunskaper. Affrsfrbindelsen ledde ocks smningom drhn, att en mngd utlnningar fverflyttade till vrt land och frmst i bo nedslogo sina boplar. Hrifrn idkade de sedan en fr tiden omfattande affrsvrksamhet. Stojet ombord skutorna tystnade fr ett gonblick och allas uppmrksamhet riktades p en bt, som i ilande fart roddes nedfr Auras bljor. Man hade i den korpulente mannen i btaktern genast igenknt Marve och frbittringen fver det omak denne genom sitt nyss omnmda tilltag beredt jmvl de andra utlnningarne bragte vreden att sjuda inom dem. Slottsknektarne hade nmligen, berusade af let, som de inmundigat hos handlanden Vadmal, begifvit sig hit ned, stlt till allehanda upptg och hotat att gifva de tyska skojarene fan i vld fr deras rackerier. Man hade blott genom nya mutor kunnat blidka dem, hvarp de tillfredsstlde hemvndt till slottet. Marve, som ocks frutsett dessa vredesyttringar af sina landsmn, hade drfr aftalat med Vadmal, att han skulle frambefordra honom och hans gst frn ns fre del ut till det lngt borta p redden frankrade fartyget. De frbittrade landsmnnen hade emellertid trots detta tagit tillfllet i akt fr att lmna honom en grundlig uppstrckning; men vid anblikken af det allvar och den vrdighet, som terspeglade sig i den bredvid Marve sittande ynglingens anlete, hvars tjnster de mhnda i en snar framtid komme att behfva, lto de orostiftaren helskinnad fara. * * * * * Man hade redan hunnit ett godt stycke ut i skrgrden, d kvllen begynte skymma. Men d vinden, ehuru inomskrs svag, antogs blifva friskare s snart man kommit ut p mera flott vatten, lt man det fortfarande bra af utan att bry sig om att kasta ankar. De ombordvarande frdrefvo tiden under lifligt samsprk uppe p dck. Det vackra vdret kvarhll dem dr, och besttningen lt ingalunda hller de frfriskningar deras husbonde bjd den p kvarligga orrda. Marve sjlf satt nere i kajutan hos sin skatt och det glada skratt, som d och d drifrn trngde hit upp gaf vid handen, att han ingalunda hller var missnjd med det knep, hvars hotande fljder han nyss helskinnad undsluppit. Lngst borta i fren drjer Arvid Kurck och betraktar med frtjusning de sommargrna skren rundtomkring eller riktar han sin sorgsna blick bort mot de strnder, hvilka, hljda i det ltta nattdunklet, mer och mer frsvinna ur synhll. Vinden har emellertid mer och mer mojnat af, seglen hnga alldeles slappa och farten r nu nstan ingen. Man anmler hrom t Marve och fr order att ankra och invnta morgonen, som mhnda medfrde en friskare bris. Snart hade alla skt sig tillhvila; endast den vakthafvande af besttningen syntes nu mera uppe p dcket. Medan han mekaniskt vandrade fram och ter, fr att p detta stt kunna hlla sig vaken och fullgra sin plikt, kom han som af en hndelse att gifva akt p en stor, vild, enstaka holme p hger hand och hans nyfikenhet sporrades desto mer af den rk, som bakom skogstopparne syntes stiga upp mot sommarhimlen. Han hjdade pltsligt sina steg och brjade i tankarne leta efter ngot framfaret minne, frknippadt med denna anblick. Han hade varit med om mnga sjresor i sina dagar, men det fventyr han upplefvat fr, ja det kunde vl vara runda tio r sedan, gick ej ur hans minne. Och ju mer han blickade omkring sig desto bekantare frefll honom hela omgifningen. Det mste utan tvifvel varit just p denna plats fverfallet skedde, det nattliga illddet, d han och hans kamrater blefvo plundrade p alt och blod flt i strmmar. Och i hvad afsikt kunde man vl denna sena tid p dygnet syssla med eld dr borta p holmen. Det var helt visst samma illsluga sjrfvarpack, som uppehll sig hr fr att lura ut sina rof. Pltsligt gjorde han allarm. Marve, som rusade yrvaken upp, tilldelade den plikttrogne mannen en rund portion afgrundstillmlen och tillsporde hvad fan som gaf honom anledning att stra honom i hans nattro. Men d vakten hjdlst kallade p honom och med en tyst tbrd pekade p den hemlighetsfulla n midt emot skeppet, brjade Marve omsider gnugga smnen ur gonen och tog sig fr att underska situationen. Och drunder trdde matrosen fram till honom och hviskade ngra ord i hans ra, de dr ej tyktes frfela sin vrkan. Ofrtfvadt sgs skeppets gare sjlf hasta ned under dck och purra an hela besttningen, som inom kort bevpnad in till tnderna afvaktade hvad som komma skulle. Tiden var ocks dyrbar, ty redan sgos tv vl bemannade farkoster runda holmens udde och stlla kosan ut till skeppet. Marve hade i tid gifvit sina mn befallning att kasta sig ned p dcket och i denna stllning afvakta order till uppbrott. Sjlf fljde han jmvl exemplet, hvarp den gamle sjbussen som om ingenting passerat fortsatte sin vandring. tminstone bibehll han till skenet sitt lugn; men s beprfvad han n var p det vta erfor han likvl en underbar beklmning kring hjrtat, som ej tyktes bda godt. Snart voro de bda farkosterna redan ttt invid skeppets sida och frn en af desamma tillropade en hes och skroflig stmma ett: -- Hvems r skutan och hvad fr den ombord? Den tillfrgade svarade med ltsad likgiltighet: -- Skutan r min herres och inombords har den bde vtt och tort af bsta slag. -- Den dj--ln fr morska ord p lpparne, hrdes de angripandes ledare yttra till sitt flje, men han skall nog snart blifva spkt, det lofvar jag. -- Vi komma frn slottshfdingen och fordra i hans namn att f underska fartyget. -- Drtill hafven I frdme mig ingen rttighet, gaf den tilltalade till svar, ty frst och frmst ro vi p utgende och fr det andra har slottshfdingen ingen laglig rtt att fverrumpla fredliga sjfarande. Och r ngon nog inbilsk att tillta slikt, s bra ej alla vara likadana narrar. Hlsa er herre och sg honom det. Nu uppstod oro bland btlagets besttning. -- Fram till skutan och upp p dck! dundrade en rst fver mngden. -- Tron I jag ej knner er frdmde rfvarpack, jag har en gng frut prfvat edra listiga pfund och vet denna gng att taga mig till vara, ropade vakten. Man hll redan p att ntra skutan och ett och annat hufvud var just i berd att n fver relingen, d Marves manskap redde sig till motvrn. Nu uppstod en blodig lek, hvari sjrfvarene stodo sig sltt i den kinkiga position de innehade, klngande som de befunno sig lngs skeppets sidor. Den ene efter den andre sgs efter ett vl mttadt hugg slppa sitt tag och falla tungt ned i det glupska djupet. De kvarvarande, som funno situationen mer n kinkig, skyndade tillbaka i btarne och rodde i vg tfljda af Marves och hans besttnings hnfulla tillmlen och tillnskningar om bttre lycka nsta gng. Marves byte frn bo, som uppvakts af det fasliga bullret och tumultet uppe p dck, hade rusat upp yrvaken och sllat sig till de uppbragta besegrarne. Nu fick man p btarne sikte p henne, och igenknnande nymfen frn "Sista styfvern" slkte man sin frtret fver det misslyckade angreppet med att sa ut okvdingsord fver Marve och henne. -- Du r en nnu strre tjuf n vi, du stjl mnniskor, vi srja endast fr brdfdan. Men vnta, tyske skojare! Om vi nnu en gng f fatt i ditt kull, d skall du ta mig f--n ha betalt fr gammal ost. Snart rdde ter frid ock stillhet p den vida fjrden. Nattvakten ensam vandrade uppe p dcket, uppmrksamt spjande omkring sig fr att varsko om nya "ugglor lurade i mossen." XIII. En gammal bekant. Bland Finlands f mera bemrkta stder i medlet af femtonhundratalet intog Raumo ett af de frmsta rummen. Ock fr sin frkofran hade staden helt visst mycket att tacka det dr frlagda franciskanerklostret. r 1442 hugnades dess borgare med tillstnd att bygga ock bo, slja och kpa med samma rtt och frmner som borgarene i bo tnjto. Sist nmda stad hade i nmda afseende erhllit privilegier, hvari bl.a. stadgades, "att fartyg frn Nyland, Egentliga Finland ock Bottniska vikens kuster skulle beska bo ock Stockholm, med frbud att i sydligare orter eller i utlandet afstta sina varor, hvarigenom bo vid sidan af Stockkolm blef en hufvudstapelort i riket. Icke hller fingo utlndska fartyg segla norrut frbi bo fr att i de bottniska kustorterna frslja sina varor." r 1444 erhllo Raumo stads borgare kpstadsrtt. De skulle nmligen hafva borgmstare och rdmn. Jmvl frordnades, att en byfogde skulle sndas dit fr att uppbra konungens skatt. r 1476 beviljades staden bde in- och utrikeshandel mot en rlig skatt af 80 mark. Ju strre privilegierna slunda blefvo desto lifligare blef jmvl affrsvrksamheten orten och vid sidan af denna vxte vlstndet. Bengt Lydikeson var en af stadens mera burgna borgare p 1480-talet. Han stod i affrsfrbindelser ej blott med kustborna lngt upp i norr, utan talrika af hans farkoster pljde fven Bottenhafvets bljor och hemfrde frn Sveriges hufvudstad klingande mynt eller ndvndighetsartiklar i utbyte. Ja t.o.m. de tyska hansestderna mottogo ofta besk af hans skepp. Ngra af dessa frdes af hans sner, hvilka alt frn tidiga r gjort sig hemmastadda p hafvet; men drjmte hade han i sin tjnst mngen beprfvad sjbuss, som trots en ftalig besttning gjorde snabba och lyckliga resor. En oktoberafton, omild och vresig, sdana hsten i norden s ofta har att bjuda p, finna vi borgarfamiljen samlad i det lga trhusets gstrum. Vningen utgres frutom detta af butik, kammare och stuga, hvilken sist nmda jmvl tjnstgr som kk. Till grden hr drjmte en rad rymliga uthus, bland hvilka fven varuupplagsmagasinen befinna sig. I gstsalen r konversationen i full gng. Husets herre och man dryftar med en af sina kolleger borgaren Granson om de frsvrade utsikterna fr handeln p Nevan och Narva, ty i fljd af de ondsinta ryssarnes stmplingar sterifrn hade den hgsinte och modige hfdingen Erik Axelson Tott det s velat, att ngra affrsfrbindelser ej lngre skulle bedrifvas med slika orostiftare. Enkefru Byning, som ofta beskte stadens borgmstares hus, hade hrt, att det ocks skulle draga ut p tiden innan ngon fred med de ryske fridsstrarene kunde fs till stnd. Vi g ej hller sjlfva s varliga till vga mot vra fiender, menade hon. Slunda hade exempelvis hans nd Axelson gjort mnga utfall, hrjat och slagit ihjl folk och f till hmd eller frnjelse. Husets fromsinta vrdinna infll d och d blott med ett ord, framhllande det beklagliga i, att mnniskan stdse skall stadkomma strid och ofrid. Lydikesons sextonriga dotter Greta, knd orten fr sina utomordentliga behag och sin huslighet, lyssnar blott med ett hlft ra till de ldres samsprk, medan hon ombesrjer serveringen, ty konvenansen fr tiden fordrade, att de yngre familjemedlsmmarne blott ytterst sparsamt skulle gifva sina egna sikter tillknna. Och under samtalen smuttade man p fruntimmerssidan p basterten, ett slags stt spanskt vin, som endast bestods i burgnare borgarehus och vid de hgre uppsattes gstabud. herrsidan ter strkte man sig med godt hembrygdt l, hvartill maltet hmtats frn Lydikesons eget hemman ngra mil utanfr staden. Humlen var frn Tyskland. Gstfriheten var en knd dygd i vrt land bde hos allmogen och de hgre stnden. Sllan fick en frmling lmna ett hus, innan han undfgnats med mat och dryck efter vrdsfolkets rd och lgenhet. Efter det man smuttat ut vinet och tmt lkrusen bjd Lydikesons p en kvllsmltid i strsta hvardagslag, men ndock vrdig det frmgna borgarhuset och gster, hvilka fr resten ofta voro sedda inom familjen. Till smrgsbordet hrde utom det delikataste hembakade hvetebrd -- hvete odlades vid denna tid blott p land och i sydvstra Finland -- flere p olika stt inlagda fisksorter, bland hvilka laxen intog hedersrummet. Smret var en delikatess, ty boskapssktseln hade nnu fga utvecklats. S fljde bastantare anrttningar. Frst hgg man i en lcker tjderstek och sedan man efter densamma lskat sig med en mugg l inbars en ugnstekt gdda, prydligt garnerad med grnt. Fisket var jmte kerbruket folkets frnmsta nringsfng och en icke obetydlig del af den till kronan erlagda skatten utgjordes just af dess produkter. Man hade s smningom hunnit till desserten, som denna gng bestod af frn utlandet infrd konfekt och pplen, d utifrn frstugan frnams ljudet af steg. Snart ppnades ocks drren till angrnsande rum. Lydikeson uppsteg nu och begaf sig dit ut fr att efterse hvem den beskande var, men fann till sin frvning sin dotter redan sluten i armarne p en axelbred ung man, hvari han snart igenknde sin fosterson, den duktige skepparen Penttu Niilonen. -- Se s, slut nu med smekningarna och kom och tryck far din till efter den lnga skilsmssan. Anar du haft fullt upp att gra under de bistra dagar vi nyss upplefvat. Penttu hastade frn dottern till fadern och sedan varma handslag vxlats fann han sig snart fjrran frn storm och ovder frflyttad till den fridfulla kretsen af kra anhriga och vnner. Nu var det skepparen ensam frbehllet att hafva ordet. Han skildrade om resans besvrligheter, om nyheterna frn den svenska hufvudstaden, om varuprisen och det goda byte han som vanligt gjort. Och gubben Lydikeson, som jmte sin stallbroder Granson med stegrad nyfikenhet och spndaste intresse blickade upp till den manhaftige ynglingen, var ej sen att upprepade gnger rcka honom lkruset med en uppmaning att strka sig efter vl fullgjordt vrf. Under berttelsens gng skte Niilonens blickar upprepade gnger den vackra Greta, som sin sida med stilla vlbehag och af varma knslor klappande hjrta mtte dessa krvnliga gonkast. Penttu hade ocks knappast hunnit fullgra, som han tykte, sin skyldighet mot de gamla, innan han hastade ut i stugan, dit hans skatt kort frut dragit sig undan. -- De kra barnen, hviskade borgarfrun till enkeborgmstarinnan, hlla rtt mycket af hvarandra. -- Det synes s. Tnk hvilken lycka fr den fvergifne stackars gossen, att han hos er fick hem och hgn. -- Ja, det har mngen gng beredt mig och min man den innerligaste gldje att hafva kunnat utfra detta barmhrtighetsvrk. Och egentligen gr jag ortt i att kalla det s, ty han har redan hundradefalt tergldat vra sm tjnster mot honom. -- Och ett godt och lyckligt par bli de unga, det frskrar jag. Ty Greta r en flicka som f. -- Ja nog har jag efter bsta frmga bjudit till att uppfostra henne. Men att min man vill hlla henne undan fr folk s mycket som mjligt, det har aldrig varit min vilja. -- De fderna hafva ibland sina egna ider och tidsandan r sdan. -- Tidsandan! F ej frldrarna bestmma fver sina barn efter eget godtycke. S var det tminstone i mitt hem. Undras just hur man eljes kunde vara tillsamman med folk, d man en gng satt foten under eget bord. -- Med tiden lr man sig nog alt. Och Greta r helt visst lraktig i ett som annat. Granson gjorde nu uppbrott, ty det brjade redan lida mot nio och tidens sed fordrade att man skulle bittida till sngs p kvllen, fr att ej sedan sofva bort de fr driftig vrksamhet efter en strkande natthvila bst egnade morgontimmarne. Borgmstarinnan skte nnu d hon bjd godnatt intala den vrda borgarfrun att anvnda all sin vltalighet p sin man fr att frm denne att lta Greta handla mera tvngfritt, ty p detta stt fr karaktren tillflle att utbilda och stadga sig, ssom hon fint uttrykte sig. I annat fall blef hon en lekbll fr andras nycker. * * * * * Efter ngra rs frlopp finna vi Niilonen som vlbestld kta man p ett litet men vl upparbetadt hemman i Raumo stads nrhet. Hemmanet hade de unga tu mottagit af frldrarne ssom frlning och genom flit och sparsamhet hade Penttu redan inlst sig ett af foster- och svrfaderns mnga fartyg. Med detta gjorde han fortfarande, d ej brda hemsysslor frestodo, fraktresor p Stockholm. Af den fattige fiskargossen, hvilken efter hemmets frskingring frsvann i obekanta den, hade slunda blifvit en vl brgad kta man, som trots de motigheter han upplefvat nu kunde blicka framtiden an med frtrstan och tillfrsikt. Minnena frn barndomens dagar och skilsmssan frn mor och syster, dem han sedermera aldrig tersett, tyngde dock mngen gng honom fven under de gladaste gonblick. Men d fans det stdse en, som frstod att skingra bekymren och ingjuta trst i hans sorgsna hjrta. Hans hustru Greta var stdse en god ngel i det hem, som idoghet och trohet bygt och som sent skulle berfvas den frid, som hr gjort sitt intg. XIV. I Paris. Universitetet i Paris utgjorde nda till slutet af medeltiden den frnmsta samlingsplatsen fr kunskap skande mn och ynglingar frn hela den vsterlndska kristenheten. Ja t.o.m. pfven hade ssom bevis p dess fruktbringande vrksamhet frklarat, att "dr de sknaste smykken fr Kristi brud frfrdigades". fven ett antal finska ynglingar, frmst de, hvilka utbildade sig fr hgre kyrkliga mbeten, fortsatte hr sina studier, andra ter stlde kosan till hgskolorna i Prag och Leipzig. Bland finske mn, hvilka srskildt utmrkt sig under sin vistelse i Paris, m i detta sammanhang framhllas biskop Olaus Magni, som 1427 dr aflade sitt frsta lrdomsprof, i det han frsvarade en s.k. baccalaureat-afhandling. Sedermera blef han licentiat och magister samt vrkade ssom lrare under titeln "lector ethicorum". Han nmnes fven "pedagogista" eller frestndare fr en enskild, frberedande lroinrttning. Den filosofiska fakulteten var delad i fyra "nationer", af hvilka den engelska omfattade ynglingar hrstammande frn England, Tyskland, den skandinaviska norden, fven Finland. Nationerna utsago sjlfva sina mbetsmn, kallade "receptores", hvilka frvaltade deras ekonomi, och "procuratores", hvilka voro ordfrande, hvarjmte de fyra nationerna gemensamt fr tre mnader i gngen valde universitetets rektor. Olaus Magni innehade flere gnger alla dessa frtroendeuppdrag. Han var t.o.m. medlem i en deputation, som 1436 sndes att universitetets vgnar underhandla med Frankrikes konung Karl VII. D den 18-rige Arvid Kurck 1482 afslutat sina studier vid bo skola utgjorde universitetet i Paris det stdse hgrande mlet fr hans lngtan att vidare utbilda sig fr det prsterliga kallet. Vi hafva sett honom lmna Auras strnder bakom sig och slita de band syskonkrleken enat fr att g hgre uppgifter till mtes. Vi terfinna honom kort hrp i den bullrande vrldsstaden i kretsen af kunskapstrstande ynglingar frn vidt skilda lnder. Arvid Kurck begynte i likhet med andra landsmn sina studier i den filosofiska fakulteten, dr han under en ldre magisters uppsikt fvade sig i de akademiska disputationerna. Efter tv rs studier aflade han baccalaureiexamen och fungerade som sdan ren 1485-86 samt ssom s.k. incipient 1486-87, hvarp han tog magistergraden. Magistervrdigheten hade p denna tid stort anseende; dess innehafvare betraktades ssom riddares vederlikar. En person med denna lrda grad hade vgen fr sig ppen till kyrkans hgsta vrdigheter och kunde genast vid sin hemkomst prkna ngon indrktig prsttjnst. Arvid Kurck lmnade i Paris mnga vnner, men fven nationen i dess helhet hade skl att sakna honom, ty han var den rikaste finne, som under hela medeltiden studerat dr och hans afgifter till nationskassan hade drfr varit ganska betydliga. * * * * * Det r r 1485. En ltt hstskymning hvilar fver det lilla rummet i ett af de aflgsnare stadsdelarne af den redan ansenliga vrldsstaden. Tv unge mn skda tankfullt ned p det nnu myllrande lifvet utanfr; men d och d mtas deras blickar under det lifliga samtal, som upptager dem. Vi igenknna genast i den enes spda, men retliga gestalt en af hufvudpersonerna i vr skildring, den blifvande biskopen Arvid Kurck. Den andre har fven ssom innehafvare af kyrkans hgsta vrdigheter inristat sitt namn i Finlands kyrkohistoria -- Johannes IV Olavi, bda nu baccalaurer vid den fjrran frn hemlandet belgna hgskolan. Deras samsprk gller norden, och de skiftesrika hndelserna dr: Unionens stormar, fiendernas hrjningar i fosterlandet och fosterlandsvnnernes frsk att bringa reda i den trassliga hrfvan. Bda varmt hngifna dessa fosterlandsvnners strfvan upprkna de med smrta de mnga hinder, man dr borta sker lgga i deras vg. D, liksom eldad af en inspiration, utbrister Kurck, medan en sregen glans strlar ur hans bl gon: -- Den tid skall vl stunda, d ocks vi kunna lmna vr skrf fr det allmnna bsta, tror du ej det? -- Ja, om vra planer ej afbrytas af en hgre vilja. -- Och hvarje vlvillig handrckning synes desto mera af nden, d faror stndigt hota frn alla hll, faror, hvilka kunna bringa fven dem, som ro den fosterlndska saken mest hngifna, att vackla. -- Du syftar p Kalmar recess. -- Ja och det bryderi, den dle Sten Sture genom en obetnksamhet rkat i. -- Det r ej s godt hller att st ensam mot mngden och dess nycker. Fr att f sina hgsta nskningar uppfylda skyr den ej att bruka hvilka medel som hlst. Det allmnna bsta fr d vika fr personliga intressen och frdelar. -- Ja ocks kyrkans mn hafva p stt och vis lofvat kung Hans sin hyllning, blott han frbunde sig att g in p deras nskningar. -- Men denna vacklande hllning r ej det enda hotfulla i fderneslandets lge. Sten Stures missmja med Svrdsbrdraorden har rykt frn riket ett kraftigt vrn mot stmplingarne frn ster. -- Och gr det blott en gng drhn, att ryssarne sluta frbund med kung Hans, blir den sista villan vrre n den frsta. Johannes Olavi yttrade intet hrtill, han syntes med sin sjls inre ga liksom ska trnga in i den dunkla framtiden. Omsider sade han med vemod: -- Kyrkans stllning r brydsam under alla dessa krigets fasor. I stllet fr att lugnt f fortg p den sanna fridens vg ndgas hon omfatta vanskliga intressen och uppoffra sina egodelar fr att ska bereda segrar, hvilka antingen ej alls vinnas eller, om de ngon gng blifva en vrklighet, ro af kort varaktighet. -- Du har rtt. Men d ovnnen str och klappar p drren mste man ur huse. Ovnnen vljer ej, han tager hvad han fr bst finner. Och kyrkans vlfrd hotas lika vl som alt annat, om han fr husera fritt. -- N vl. Men de personliga intressena d? -- Det r skamligt att lta det sjlfviska tala, d det gemensamma fosterlandets vl str p spel. Vare detta vr lsen fr framtiden. -- Tag min hand drp. Frmmande frtryck r dubbelt frtryck. Dess intressen g endast ut p att rifva ned hvad andra under svett och mda uppbygt. Vnnerna tskildes; men deras rdslag fortforo sedermera under hela deras sammanvara i den franska hufvudstaden. Fga anade de nnu d, att de bda vrkligen en dag skulle sttas i tillflle att utfra hvad de nu i ungdomlig ifver planlade, att den ene skulle taga i dr den andre slutat, att kyrkan skulle g nnu brydsammare den till mtes, men att den utblottad vl p timliga godelar skulle erhlla en rik godtgrelse hrfr i den gryningsperiod, som med reformationen gick upp fr henne. XV. Domkapitlet hller sessioner. nnu ngon tid fre den stora brand, som 1827 fvergick den gamla Aurastaden, stodo omkring domkyrkan frn ldre tider tillbaka flere stenhus. Bland dessa fsta vi hr srskild uppmrksamhet vid ett, belget i stra delen af den kyrkan omgifvande byggnadskomplexen. Byggnaden, uppfrd i tv vningar under biskop Tavasts lefnad, anvndes under katolska tiden fr domkapitlets sammantrden; men sedan t detsamma anvisats sessionsrum i sjlfva kyrkan, blef husets fra vning nedrifven och den nedra begagnad dels till landtrnteri, dels till smedja fr kyrkans behof och senast till kyrkans materialhus. Ltom oss gra ett besk hr r 1492. Genom en lg ytterdrr instiga vi i en rymlig frstuga, hvars golf r belagdt med tegel. Hrifrn leder en smal trappa upp till byggnadens fra vning upptagande ett enda stort rum, till hvilket ljuset instrmmar genom fyra fnster. Kring ett lngt bord placeradt midt p golfvet sitta domkapitlets ledamter samlade. I ena ndan af detsamma varsnas biskopen, Magnus III Nilsson Stjernkors till Srkilax. Drnst i ordningen flja de 12 kanikerne eller capitulares, bland hvilka frmst mrkas domprosten, rkediakonen, rkepresbyteren och dekanen. Bland de friga ledamterna terfinna vi vra vnner frn Paris: Arvid Kurck och Johannes Olavi. nnu m vi anteckna tvnne personer, hvilka tagit plats vid en af sidovggarne, landtprosten Ericus Simoni och kyrkoherden i Somero Michal. -- -- -- -- -- Magnus Stjernkors ppnade sessionen med ett andragande, hvari han redogjorde fr hufvudinnehllet af de Statuta synodalia, hvilka p det kort frut sagda r afhllna synodalmtet i bo pbjudits. Pastorerne, yttrade han, bra frn predikstolen undervisa folket att i ddsfara hvem som hlst, fven fader eller moder, kan dpa sitt nyfdda barn. Dpelseformeln r: jag dper dig i Fadrens, Sonens och den Helige Andes namn. Amen. Pastorerne i Norrfinlandia och Suderfinlandia bra hafva ny chrisma fre Pskhgtiden [chrisma var en helig smrjelse, bestende af olja och balsam, hvarmed de, som dptes, smordes p hjssan], i Satakunda, det aflgsnare Nyland och Tavastland 15 dagar efter Psk samt de frige fre Bnsndagen. Chrisma fr endast med olja uppblandas. Vid lggandet af botfningar br den strsta varsamhet iakttagas, s att de biktande vl underrttas om det straff, hvartill de genom hvarje ddssynd gjort sig skyldige; men sjlfva penitensen beror af biktfadrens prfning och br lmpas efter den biktandes beskaffenhet. Kvinnors bikt fr icke hras i kammare eller slutna hus, ty under sken af dygd hafva laster ofta insmugit sig. D ingenting hos mnniskan r dyrbarare n den till Guds belte skapade och af Kristus terlsta sjlen, s anbefalles pastorerne p det strngaste att med sidosttande af annat utan minsta drjsml beska fven fattige sjuke, fven med egen hst. Pastor m icke excommunicera ngon af sina hrare utan srskildt tillstnd af biskopen, domkapitlet eller sin landtprost. Pastor br hafva upptecknade de fall, i hvilka det r honom tilltet att utesluta ngon frn nattvarden vid Psken, fvens br han ega Canones poenitentiales, enligt hvilka han kan plgga hlsosamma botfningar. Ingen m uteslutas frn nattvarden fr vrldsliga frbindelser eller personliga skulder. P hvarje landskyrkas invigningsdag bra frn predikstolen namnen p kyrkans vlgrare upprknas och dagen drefter hgtidlig begngelse med mssa och vigilier fr dem firas. Pastor eller Capellanus br hvarje sndag frn predikstolen p modersmlet upplsa Fader vr, Ave Maria, tron samt biktformeln och ligger det honom att hafva dessa stycken p folksprket skrifna, p det att han alltid m p samma stt lra sina sockenboar och desse lttare lra sig dem. t biskop frbehlles uteslutande rttighet att aflsa hlgedomsrnare, fvensom den, som burit hnder p en prst. Prst m icke utan biskopens och domkapitlets tilltelse begifva sig utom stiftet. Kyrkans dyrbarheter bra vara noggrant upptecknade, icke blott i en utan i olika bcker. Likaledes bra prstgrdens inventarier vara frtecknade, icke blott i kyrkans bcker, utan fven i pastorns egna, fr eldsvdas skull. Prst, som af sin fretrdare icke mottagit fulla och oskadade inventarier, br dock vid sin afgng lmna dem i fullgodt stnd. Pastor eller vikarie br vrda sig om prstgrdens hus, hlla taken fria frn takdropp, underhlla drrar och ls samt icke betunga sina sockenboar med alla sm frbttringar. Pastor br grda ng och ker samt grfva brunnar. Frsummar han detta, s br han vid visitationerna strngt bestraffas, erstta skadan samt icke hafva rttighet att gra testamente, innan denna frsumlighet blifvit godtgjord. Biskopen betonade hrp, att han uppgjort dessa stadgar fr att s vidt mjligt afvnda tidigare missbruk. Ty kyrkans vrf r att infra skick och ordning i frsamlingarna, att motarbeta lastbart lefverne och lttsinniga handlingar. Dess egendom, som genom Gudi behagliga och varmhjrtade mnniskors bistnd sammanfrts och endast kunde anlitas till dess egen framgng och fderneslandets bsta, mste ordentligt frvaltas. Han vnde sig nu till Ericus Simoni och sporde hvad denne hade att anfra. Mster Ericus uppsteg och meddelade, att han under sin senaste visitationsresa af socknemnnen i Somero ltit sig berttas om en mngd grofva frseelser, hvartill socknens herde gjort sig skyldig. Han hade sedermera sjlf nrmare underskt frhllandet och funnit denne mot sitt bttre vetande hafva frbrutit sig mot sina medmnniskor och den heliga kyrkans bud och freskrifter, fr hvilket han ej kunde undg npst. Men d kyrkans stadgar intill nu varit ngot svfvande och ej fullt tydligt framhllit hvad dess tjnares plikt och rtt r och hans hgvrdighet biskop Stjernkors' vlvisa stadgar frst senare utfrdats anhll han, att hgvrdiga domkapitlet ville skonsamt dma dessa felsteg. Frbrytelserna bestodo bl.a. dri, att kyrkoherden Michal utan skl uteslutit frsamlingsbor frn nattvarden, att han drjt att infinna sig hos sjuka, som drfr dtt utan ndemedlens bruk, att han ltit en dd person ligga obegrafven o.s.v. Biskopen vnde sig nu till den anklagade och tillsporde honom angende orsaken till dessa frseelser. Kyrkoherden Michal hade intet annat att anfra till sitt frsvar n att personerna i frga bemtt honom ogstvnligt under hans sockenresor och annars bevisat honom uppenbar ringaktning. Medgaf vl att han kunnat lna ondt med godt eller anvnda lindrigare medel mot sina ovnner, men betonade tillika, att ingen, ej ens kyrkans mn, kan fritaga sig frn syndens vlde fver mnniskan. Nu tillsades parterna att uttrda, hvarp fverlggningarna vidtogo. Under dessa lade samtliga domkapitlets medlemmar frn den yngste till den lste kaniken sitt ord i vgsklen fr eller emot. Sedan domen formulerats, hvarvid ssom frmildrande omstndigheter upptogos, att kyrkoherden Michal stdse dessfrinnan uppfrt sig redeligen och att hans frseelser denna gng frmst borde tillskrifvas hmdlusta, hvarfr dock en hvar, mest en prstman, br akta sig och bedja om Guds kraftiga bistnd att kunna undg slikt, inkallades de nmda personerna ter och kyrkoherden Michal fldes mildt nog endast till penningebter. P landsbygden utfvades domsrtten eljes i biskopens frnvara af de nmda s.k. landtprostarne, som frde ordet vid prostetingen. Kyrkoherden Michals frbrytelser mot ordning och skick mste dock ansetts af ngot svrare art, eftersom de framdragits nda till sjlfva domkapitlets och biskopens beprfvande. * * * * * Det var dock ej ensamt kyrkan och dess vl hvilka stodo dess mn nra om hjrtat, fven vrldsliga saker och ting och frmst de politiska hvlfningarna, hvilka tidt och ofta uppdko, bidrogo att p detta hll framalstra handlingskraft och vcka fosterlandsknslorna till lif. Och detta lnder dessa vr kyrkas mn till dess strre heder, d frhllandena p andra sidan Bottenhafvet gingo i en kontrrt motsatt riktning. Slunda kunna vi hr i frbigende omnmna, att medan vra prsters mbetsbrder i Sverige mer och mer anslto sig till danskarnes intriger och slunda motarbetade fosterlandsvnnernes goda afsikter, biskoparne p Kuust slott underhllo en truppstyrka till eget frsvar samt drjmte snde bde till de ryska och danska krigen soldater och vapen samt ej sllan bisprungo svenska regeringen med penningeln. Ltom oss ter fvervara en session i domkapitlet ngon mnad efter nyss skildrade tilldragelse dr. Biskop Magnus' anlete r i dag mulnare n vanligt och fven ur de andras min, spel framskymtar bitterhet ja t.o.m. vrede. Hans hgvrdighet har skildrat den hotande situation, infr hvilken landet otvifvelaktigt stod, han har i stora drag gifvit en bild af den sndring, som rdde i norden, dar inre och yttre split nedref hvad under rhundraden med svett och mda uppbygts. Han har framhllit riksfrestndaren Sten Stures dla afsikter, men tillika de svrigheter denne hade att kmpa med, omgifven som han var af hycklande och upptgslystne rnksmidare. Biskopen har s fvergtt till fredsunderhandlingarne mellan Sveriges och Rysslands regeringar. Angende en varaktig freds afslutande sade han sig dock hysa fga hopp. Denna sin sikt hade han ocks framhllit i ett bref till Sten Sture, dri han bland annat ifrgasatte, huruvida det ens vore skl att i Ryssland ska utvrka en bestende sdan. Redan frut hade man nmligen frgfves gjort frsk i detta syfte, hvarfr det kunde synas mera ndamlsenligt att nja sig med ett stillestnd. En fred sluten t.o.m. blott fr en tid af tio r skall icke hllas, ty s framt storfursten af Moskva ser sig i tillflle att angripa oss, skall han gra det. De fordringar Ivan III drjmte uppstlde voro s stora, att det syntes omjligt att bringa ngon fverenskommelse till stnd. Det vore drfr att befara att striden nyo mste upptagas, hvarfr man borde p alt stt anstrnga sig, fr att till dess vara beredd till motvrn. Biskopen hemstlde drfr nu till domkapitlet huruvida ej nya underhandlingar med Svrdsbrderne i Liffland, med hvilka naturliga bundsfrvandter Sverige, ssom tidigare nmts, ej mer stod p sin manliga vnskapliga fot, borde inledas. Frslaget godkndes enstmmigt af de frsamlade och srskildt lade Arvid Kurck och Johannes Olavi de varmaste fosterlndska sikter i dagen, sikter, hvilka, ssom vi skola finna, nnu mera i framtiden, d nmda personer sjlfva fingo kyrkans roder i sina hnder utgjorde ofrgtliga bevis p handlingskraft och ett delt tnkestt. Vi anfra blott hvad den sist nmde r 1504 midt under stridens brand skref till Svante Sture: "Gud vet att detta landet str vedermda fre och rlig bde af kristne och okristne fiender, s att det icke kan blifva vid sig, utan Gud allsmktig och de helige Sveriges patroner ville det desto bttre beskrma och Eders herradme med makt, folk och goda rd. Huru sdana frdrf, som nu tillstunda, mtte afvrjas, dr vele vi hjlpa till efter vr yttersta makt och frmga." Resultatet blef, att man utsg tvnne medlemmar af domkapitlet: Erik Ragvaldson och Henrik Venne, hvilka tillika med tvnne frlsemn Knut Posse och Magnus Johansson skulle ska undf Svrdsbrdernes hjlp mot den ifrn ster hotande faran. XVI. Otto Rud brandskatter bo stad och Ndendals kloster. Angreppen sterifrn, hvilka medfrt mnga blodiga offer och spridt oro och armod i nordens bygder, hvarfr detta krig ocks ftt det betecknande namnet: stora ryska kriget, hade nu upphrt. Men den vlbehfliga hvila, hvarefter vrt land suckat, unnades detsamma ej. Fiendtliga skaror frn motsatt hll brjade hr utfra dater, knappast mindre rofgiriga, mindre blodiga. Under alt detta hade Sten Sture aflidit och Svante Sture efter honom utsetts till riksfrestndare. * * * * * Det r den 2 augusti 1509 p kvllen. Lifvet i gamla Aurastaden gr sin sedvanliga gng. Vespersngen frn S:t Henriks dom p vnstra stranden ljuder hgtidlig. Borgaren str vid ingngen till sin butik med mssan i handen och sedan sngen tystnat bommar han varligt till ytterdrrarna och gr till de sina att njuta af hvilan efter dagens vrf. Kvinnorna pskynda sina kvllssysslor, lystna ocks de att f njuta af smnens famntag. Luckorna slutas fr husens fnster. Snart rder nattlig stillhet fveralt, tystnad och liksom frnvara af alt lif. Dock, lifvet har ej helt dtt bort, frn ett och annat fnster glimmar nnu en smnig talgdank och bakom detsamma varsnas ett nedhukadt hufvud forska bland folianter eller ser man pennan trtt glida fver det ojmna pappersbladet. Frn ett gatuhrn hres ngon gng ett hgljudt skrl eller en disharmonisk sng -- det r ngon slottsknekt, som gr sin myndighet gllande gent emot de hatade tyske krmarene, eller besttningen frn handelsskutorna, som af gldje fver ett godt kap blickat fr djupt i glaset. Men fven skrlet bortdr s smningom. Ljusen slckas fveralt. Tornuret, som frkunnar tidens flykt, str ensamt tystnaden. D, liksom gynnad af den ltta nattvinden, styr en fiendtlig flotta upp fr Auras bljor. Den har undgtt vktarene p bohus. Tyst och ostrd skrider den frbi de inslumrade besttningarne de tyska handelsfartygen. Nu har den ntt sitt ml och lagt till vid stranden. Flottans anfrare Otto Rud ger order att landstta trupperna och skdespelet tager sin brjan. Redan str en af de nrmast belgna byggnaderna i ljusan lga, antnd frn alla sidor af de hmdgiriga danska krigarne. Halfkvfda af rken och yrvakna af fasa rusa husets olyckliga bebyggare genom lgorna eller kasta de sig handlst ut genom fnstren, men mottogas dr ute af halfvilda horder, som antingen spetsa dem eller sl dem till dds. Och till jmmerropen slla sig de blodtrstiges vilda hrskri, trumpeters ljud och trummors larm. Frskrkta eller nyfikna rusa stadens innevnare ut frn sina bostder. Ett grsligt drama mter dem. Mn, kvinnor och barn flyende undan frfljarene; andra dignande till marken, fvervldigade af blodfrlust. Hugg och slag mttas hjdlst mot en hvar, som vgar stlla sig till motvrn. Dr faller en moder med hnderna krampaktigt famlande efter sitt i en dansk knekts armar grtande barn, hr glider ett redan knappast hrbart ave fver en kyrkans tjnares bleka lppar. Men de vilda skarorna bry sig ej om att lyssna till bner. Efter ett vl mttadt hugg hemfaller denne t en obeveklig dd. Mnga af stadens magistratspersoner, kpmn och andra nedgras utan hnsyn till stnd, lder eller kn eller bortslpas ssom fngar ned till fartygen. Det ena huset efter det andra frvandlas till rykande ruiner, sedan de utplundrats p det bsta de ga. Tusenden fly ut frn staden utan att kunna rdda annat n sina lif, mngen lmnande t.o.m. sina anhriga antingen i det gapande eldhafvet eller till ett byte t fiendens blodtrst. Nu synes danskarnes vilda framfart stillas fr ett gonblick. Man har gjort rent hus och har intet vidare att frukta. Genom hopar af lik och spillror tga skarorna fram till stadens Stortorg, dr de kring en lifligt flammande stockeld lta det skummande vinet och let frn de kringliggande butikerna sig vl smaka. P lifsfrndenheter lida de ej hller brist. De ro ensamma herrar i alla visthus och kllare och frsumma ingalunda tillfllet att smrja krset. Och trtta efter nattens strapatser och orgier ska de sig till hvila i de angrnsande husen, sedan talrika utposter och vktare sndts till olika delar af staden fr att vaka fver, att deras planer ej blefvo i frtid afbrutna. Den redan hgt p himlen stende morgonsolen fverraskade de vilda sllarne, dr de med vlbehag strkte ut sig p sina mjuka bddar, en vlfgnad, som ej p lnge sttt dem till buds. Med vresighet och trots efterkommo de omsider de trumpetsignaler, hvilka utifrn kallade dem till uppbrott, till nya fventyr, nya illbragder. Snart var krigarenes brokiga flje ter uppstldt p torget och Otto Rud gaf nu sin rfvarhord order att tga af till domkyrkan, dr det rikaste bytet helt skert vntade den. Framkomna hit begynte de vilda sllarne ofrtfvadt frstrelsevrket. Kyrkogrdens trportar nedbrtos inom kort ock fver kullar och grafstenar rusade man rofgirigt fram till kyrkdrrarne. Hr mtte dem ett kraftigare motstnd, hvarfr de ndgades gripa till storm fr att f drrarne att remna i sina fogningar. Inkomna i sjlfva domen, hvars hgtidliga frid de ej drogo i betnkande att oskra genom svordomar, skrl och hrskri, genomletade de alla vinklar och vrr. De intrngde i kapellen och plundrade dem p deras dyrbarheter. De nedstego i grafhvalfven och togo frn de dda hvad som var af vrde. I sakristian gjordes dock det bsta bytet. Bland skatter, som Otto Rud och hans flje berfvade det ldriga templet, m anfras: den med delstenar rikt prydda biskopsmitran, biskopsstafven, en mngd kalkar af guld och silfver, rkelsekar, hlgonbilder, reliker och kyrkoskrudar samt de vrdefullaste bcker och manuskript. Hvad som ej kunde medtagas slogs till spillror eller frbigicks fraktfullt. * * * * * Frn bo fra vi lsaren p en tripp till det nrbelgna birgittinerklostret i Ndendal, som nu utgjorde det nrmaste mlet fr Otto Ruds och hans krigares blodtrst. Ngra klmtslag tillknnagifva att middagsmssan slutats och nunnorna med abbedissan samt munkarne med generalkonfessorn i spetsen vandra par om par bort till sina refektorier, dr middagsmltiden vntar. Mltiden, uppdukad p ett lngt bord midt p golfvet, tager under ddstystnad sin brjan och sedan man gripit sig an med anrttningarna brjar en af systrarna upprabbla en mngd latinska glosor, hvarmed hon fortfar under hela mltiden. Lsningen afstannar blott p ett tekken af abbedissan, hvarvid systrarna hja sina hnder och trenne gnger framsga sitt Ave Maria. P liknande stt aflper mltiden jmvl i munkarnes refektorium. I frbigende nmna vi, att mltiderna fvervakades i de manligas refektorium af generalkonfessorn och i de kvinnligas af abbedissan eller i hennes stlle af en aktad och revrdig klostersyster, kallad priorissan. Man har redan uppstigit fr att tyst, med blicken snkt mot jorden begifva sig till sina celler, d i ett nu en af klostertjnarene andlst inrusar och tillknnagifver, att en bt med flere nda till tnderna bevpnade krigare just nu landstigit nedanfr klostrets murar. Denna underrttelse stadkommer en viss oro i sinnena och de fromma brderne och systrarna stras i sin taktfasta gng, men en vink af abbedissan och generalkonfessorn infr ter ordning och skick i lederna och med sviktande knn ilar den kunskapande tjnaren tillbaka ned p sin post vid klosterporten. Han har knapt anlndt hit innan ngra hgljudda slag med portklappen och ngra barskt uttalade befallningar om intrde bringa reglarne att falla. Den bfvande klosterbrodern str nu ansikte mot ansikte med Otto Rud och tio tolf af hans kraftfullaste kmpar. -- r detta ett munk- eller nunnekloster, tillsprjer han den mrke skepnaden, som ifrigt korsar sig. -- Bdadera, ers nd, genmler munken med sklfvande rst. -- Under hvems fverinseende str detta kloster? -- Under moderklostrets i Vadstena i Sverige. -- Godt, och klostret skall vara det rikaste hr i landet? -- Ja, ers nd, det har omfattats med stor tillgifvenhet; men lagens skydd har ocks stdse erbjudits hr en hvar, som dr ute rkat ut fr en syndfall vrlds mnga faror och ondsintas, lttsinnigas frestelser. Han gjorde ter korstecknet. -- Hll in med ditt ifriga pladder, svartkpa. Hvar har du skattkammaren? Otto Rud sg med ett illistigt grin p lpparne huru det sviktade i den lismande munkens knn. -- Guds moder skydde mig. Jag r en ringa tjnare. Jag kan ej besvara eder frga. -- Beknn, eller mste vi anlita vld. Ser du desse mn ro ej vana att lekas med. Han pekade hrvid p de bakom stende krigarene, hvilkas gon tyktes skjuta blixtar. -- Alla hlgon bevare mig fr ers nds vrede, jag talar sanning, genmlte han ngot modigare. Men p en vink af den obeveklige danske sjhjlten att gripa till stormning ndrade han ton och utbrast: -- Ers nd vrdes vnda sig till dem, som fver detta heliga hus vldet hafva. -- Du vill alts, usling, att vi skola gra en omvg upp till Vadstena, fr att I under tiden mtten f tillflle att fly undan med alla rikedomar. Nej, tack, s enfaldige ro vi nd inte. -- Ers nd, jag har nnu aldrig farit fram med svek. Det var en orttvis beskyllning. Jag syftade blott, att I hos abbedissan eller generalkonfeseorn anhllan om bttre besked n hvad jag kan lmna. -- S visa oss till dem d och st ej hr och frhala tiden. -- De trffas i sakristian, till hvilken drren dr borta leder. Han pekade p en jrnbeslagen drr af manshjd, hvilken befann sig i den framfr klosterkyrkans hgkor uppfrda utbyggnaden. Efter ett slag p drren ppnades den af abbedissan, som drp hgtidlig och med vrdig hllning drog sig ngra steg tillbaka int det halft skumma, stora rummet. Generalkonfessorn, som sysslade borta vid ett af fnstren, vnde sig vid bullret af de intrdande om och gaf p ett ingalunda mindre gonskenligt stt sin vrdighet tillknna. -- I min konungs namn, brjade Otto Rud utan att blifva tillfrgad, fordrar jag, att I genast till oss, hans utsnde, fverlmnen all fverfldig lyx och rikedom I hr hafven eller ock en drefter lmpad brandskatt. Gren I ej detta, hafva vi af honom makt och myndighet att med vld krfva ut hvad ej i godo lmnas. Abbedissans anlete antog en alt bistrare uppsyn och med armarna korslagda fver brstet genmlte hon: -- Och detta dristen I uttala i ett heligt rum som detta. Hlgonen vare eder sjls salighet ndig! Hvem r denne eder konung, att han dristar fra detta sjlfviska sprk? Vi veta vl att norden lnga tider oroats af fienders ofog och onda stmplingar, men att en kristen man lter dylika ord g fver sina tjnares lppar, det hafva vi till denna stund ej erfarit. -- Jag knner edra och edra prsters stora ord och frsk att slingra er undan, men denna gng skall du hgvrdiga hxmstarinna ej trffa ditt ml. Vet, att min flotta ligger ett stycke hr utanfr. Den rymmer alla klostrets skatter mer n vl, om ock bytet i bo var godt, och er sjlf och alla edra nunnor och munkar med. -- Och du tror att jag ej kan nedkalla Guds eviga straffdom fver den, som hdar honom och hans heliga. -- Jag ger edra glosor hin, antingen betalen I brandskatten eller befaller jag ofrtfvadt mitt folk att anlita vld. Abbedissan och generalkonfessorn, p en hemlighetsfull tbrd af henne, frsvunno nu genom en lndrr lmnande de frbluffade krigarene t sitt de. -- Frdmda trollpacka, rt Otto Rud och rusade mot den drr, som stngde den hemliga utgngen, hafva de ej fverlistat oss och gjort oss till sina fngar. Han gjorde nmligen ngra ffnga frsk att komma ut denna vg och gripa flyktingarne, men frgfves. -- Sprngen ytterdrrarna, rt han t de nra nog handfallna krigarne. Men deras ansatser, s eftertryckliga de n voro, frblefvo resultatlsa. Ett svall af svordomar gick fver en hvars lppar, d frn ett angrnsande rum en kraftfull, entonig sng framkallade deras uppmrksamhet. -- Dd och pina, framhvste en af det danska fljet, de uslingarna sjunga redan hlgonens lof fver att hafva lyckats fnga oss i fllan. -- Det skola de ej ha gjort frgfves, dnade Otto Rud. Jag skall nog nnu lra de skenheliga odjuren dansa. Hrvid gjorde han en hftig ansats p den till hgkoret frande drren, hvilken han frst nu upptkte, och ropade: -- Fram med skatten eller sticka vi hela hrligheten i brand. Rdde sig drp den som rdda kan. Sngen fortfor oafbrutet. Man tyktes ej vilja lta stra sig af de fverretade vilda sllarnes skrl och svordomar. I detsamma ppnades lndrren ter och abbedissan och generalkonfessorn intrdde tfljda af tvnne munkar, hvilka buro ett stort, jrnbeslaget skrin. -- Edert heliga nit brjar g fr lngt, yttrade Otto Rud vresigt till de intrdande. -- Kre vnner, frifren eder ej. Vi skola ska gra hvad p oss ankommer. -- I hafven velat hafva oss till edra fngar. Veten I hvad det vill sga att utan orsak instnga danske mn inom ls och bom. -- I boren veta, att klostrets drrar alltid ro lykta och att blott vi kunna lsa deras fjttrar. -- M s vara. Men s haden I tminstone kunnat befria oss frn det ronpinande skrlet dr inne. Vi ro vana vid helt annan musik. Abbedissan knpte sina hnder och frammumlade en bn. Hon hade samlat systrarna och brderne dr fr att omstmma krigarenes onda sinnen. Hon fann nu, att deras hjrtan nnu voro fr stenhrda fr att uppmjukas. -- Gif oss nu hvad oss br tillkomma, pskyndade Otto Rud. Vi hafva nnu mycket p annat hll att utrtta. -- N vl, m ske, genmlte abbedissan, och huru stor skall brandskatten vara? -- 25 mark i penningar. -- Gif dem detta och rdda klostret frn vanra, yttrade hon vndande sig till sin mbetsbroder. Och du heliga Birgitta, frlt din svaga tjnarinna denna synden. Jag gr detta fr ditt heliga namns skull, fr den sak hvarfr vi uppoffrat alt krt och dyrbart p jorden fr att hr i ensamheten i frid med dig och alla heliga frsaka och strida mot synden och kttet. Bnhr din svaga tjnarinna. Amen. Veni sancte spiritus, bifogade den till hgkoret frlagda kren, som tydligt uppfattat de hgt, uttalade orden. De danske krigarene stodo som p nlar. Men d det klingande myntet hamnat hos dem fingo de snart en gladare uppsyn, och sedan de lmnat klosterportarne bakom sig och stigit ned i de vid stranden nedanfr frtjda btarne, lekte dem intet annat i hgen n nya rof, nya illbragder. Utfver hvad vi nyss ordat om lifvet i Ndendals kloster m vi i detta sammanhang nnu ngra korta meddelanden lmnas. Klostrets frmste upphofsman var biskop Magnus II Olofsson Tavast, som 1412-1450 innehade biskopsstolen. Detsamma styrdes af en abbedissa, vanligen tillhrande ngon af landets aristokratiska familjer. Den frmste bland munkarne var generalkonfessorn. Bland friga tjnstemn omnmnes den s.k. sysslomannen, som hade uppsikten fver klostrets gods och tjnare och ombesrjde dess frvaltningsangelgenheter. Han inspekterade klostergodsen, frde jordebok fver dem, aflade rkenskap infr abbedissan och vakade fver, att klostrets underhafvande fullgjorde sina skyldigheter. Frestndaren fr klostergrden kallades grdsmstare. Frbindelsen mellan detta kloster och moderklostret i Vadstena var liflig och i alla viktigare frgor inhmtades dess rd och anvisningar. Moderklostret tillsatte abbedissan och generalkonfessorn, dock sedan det inhmtat munkarnes och nunnornas i Ndendal uttalande drom. Angende klosterbefolkningens antal i Ndendal under klostrets vlmaktsdagar har man ej fullt noggrann knnedom. Men att flere af dess invnare tillhrt landets adliga tter, ssom Fincke, Bitz, Fleming, Kurck m.fl. inhmtas af nnu till hands varande gfvobref. Enligt ordensregeln borde ett Birgittinerkloster best af 60 nunnor, 13 prster, 4 diakoner och 8 lekbrder. Fga troligt r att Ndendals kloster ngonsin varit i stnd att uppfylla dessa freskrifter, men s mycket vet man likvl, att pesten r 1508 hr bortrykte 35 personer af bgge konventen, utan att klostret likvl gick under, hvaraf kan slutas, att dess bebyggares antal mste varit betydande. Klostertukten var strng, lifvet inom dess murar enformigt och fullt af frsakelser. Srskildt glde detta nunnorna, hvilka till antal fverstego munkarne. Nunnorna skulle enligt moderklostrets freskrifter med strsta omsorg akta sig fr ett opassande och ansttligt uppfrande. I kyrkan skulle de hlla gonen snkta mot jorden och vnda sina hjrtan till Gud samt undvika att frn de platser, dem anvisats drstdes, blicka ned till den friga frsamlingen. Fyra gnger rligen egnades dde brder och systrar en hyllningsgrd genom vakande och bner. Detta skedde jmvl, d ngon broder eller syster aflidit. Klostret omfattades med varm tillgifvenhet af allmnheten. Gods, penningar och godelar strmmade till detsamma frn alla hll. fven konungarne och riksfrestndarene visade klostret sin vlvilja genom sknker och gunstbevisningar. Men redan i brjan af 16:de rhundradet brjade detsamma mrkbart aftyna. Gfvorna glesnade mer och mer och obetydligheten af de kp, klostret efter denna tid afslutat, hntyder p ansenligt frminskade tillgngar. D slutligen 1508 rs pest ndde fven dess invnare frmdde detsamma efter denna svra hemskelse ej mera repa sig, utan frfll synbarligen s smningom. Slunda hade dess anseende och inflytande redan betydligt aftagit innan Vesters recess 1527 gjorde ett slut p alt kloster vsende i Sverige och Finland. * * * * * Frn Ndendal begfvo danskarne sig dels till svenska kusten, dels till Hangudd, drifrn de hotade bo med ny hemskelse, i hndelse de ej erhllo 12,000 mark i brandskatt. Af biskop Johannes Olavi, som tagit sin tillflykt till det starkt befstade Kuust slott fordrade de en lika stor penningesumma i lsen fr biskopsskruden. De frsvarstgrder, hvilka genast trffades p finska sidan gjorde dock dessa hotelser om intet och lngre fram p hsten afseglade den danska flottan till Gottland. I hvad mn Arvid Kurck personligen led af bo stads plundring r obekant. Sannolikt var han en bland dem, hvilka genom flykten undsluppo fiendens blodtrst och hrjningsbegr. XVII. Arvid Kurck blir biskop. -- Kristian tyrann. Den 10 juni 1510 mottog domkapitlet i bo det ovntade och sorgliga budskapet, att biskop Johannes Olavi fregende dag pltsligt aflidit Kuust slott. Under en mltid hade han ftt en matbit i lufstrupen och dtt i fljd af kvfning. Underrttelsen hrom vkte allmnt deltagande, ty den hdangngnes nitiska vrksamhet och fosterlndska sinnelag voro vida knda. Domkapitlet, som frn Johannes dd till hans eftertrdares utnmning hll sina sessioner Kuust, sammantrdde omedelbart till val af ny biskop, fr att frekomma bde den vrldsliga makten och pfven, af hvilka den sist nmde mngen gng egenmktigt inskridit vid valet af nordens biskopar. Sedan domprosten Henrik Venne och rkedjknen, magister Paul Scheel, hvilka i andlig vrdighet stodo nrmast, frbigtts dels emedan de redan voro ngot lderstigna, dels emedan de saknade nog mktiga relationer, utsg domkapitlet Arvid Kurck till Johannes Olavi eftertrdare i mbetet. Arvid Kurck uppfylde nmligen, ssom vi jmvl tidigare erfarit, alla de ansprk man kunde stlla p kyrkans frmste man i landet. Han vgrade vl frst att mottaga den honom erbjudna vrdigheten, inseende det ansvar han genom dess antagande ndgades plgga sig och det ofta brydsamma lge, under rdande stormiga tider mste vnta honom p denna post. Men p de friges bner lt han sitt motstnd omsider vika, hvarp en skrifvelse uppsattes till rkebiskopen i Upsala med underrttelse om valets utgng. Drjmte anhlls om dennes medvrkan till den pfliga sanktionens erhllande. En ifrig fresprkare fick nu Arvid Kurck i Svante Sture, som i den nyvalde sg en trogen och fr de fosterlndska strfvandena plitlig bundsfrvandt, hvarfr han ock genom svenska sndebudet i Rom pskyndade den slutliga stadfstelsen. De utfsta rundliga penningegfvorna, hvilka vid dylika tillfllen utfvade det vrksammaste inflytandet, bidrogo helt visst ocks nu till sakens snabba och lyckliga utgng. I fljd af kyrkans brydsamma lge mste Arvid Kurck dock uppskjuta sin invigning i mbetet till den 4 okt. 1511, d den hgtidliga akten gde rum i Strngns. Angende den finska kyrkans utblottade tillstnd lmnas oss mnga talande bevis i de bref, Arvid Kurck aflt till riksfrestndaren. Biskopen skrifver drom bl.a.: "Sorgliga ro de frhllanden hvari den finska kyrkan fr nrvarande befinner sig. Den hgtidlighet och stt, hon mst frena med sin vrksamhet fr att invrka hjande och vckande p mngdens slumrande knslor och likgiltighet fr ngot hgre och dlare, ha s uttmt hennes krafter, att om ej gynnsammare tider stunda mycken kraft och ihrdighet krfves fr att stlla alt till rtta igen. Och det ser ej ut som den nrmaste tiden i detta hnseende kunde ppna ngra ljusare utsikter, ty frhllandena ro vill jag tro sdana, att landets frsvarskrafter mste s vidt mjligt strkas och i detta afseende kan ej hller kyrkan st likgiltig. Fosterlandets frsvar r ju alla gode mns gemensamma angelgenhet. Jag har drfr ock genom besparingar och de yttersta anstrngningar sett mig i stnd att till den finska skrgrdens skydd utrusta ngra fartyg, om rlig och hrda dagar ter stunda, drifrn Gud oss frhjlpe. Fr fortsatta utrustningar af folk och fartyg samt fr proviantering af fstningarne ndgas jag med Ers ndes vlvilliga gunst och nd jmvl afhlla mig frn herremtet samt uppskjuta med min invigning till det mig genom medmnniskors vlvilja och Guds rika nd anfrtrodde biskopsmbetet, sedan jag tillika hugnats med befrielse frn den kostbara resan till Rom." Svante Sture afled redan den 2 januari 1512. Hans bortgng gaf vl upphof till nya frvecklingar, utmrkta genom sin stormiga karaktr, men efter en rad af blodsutgjutelser, nederlag och segrar frigjordes norden likvl frn de band, hvilka unionspolitikens bemdanden att vinna fastare mark under ftterna och fosterlandsvnnernes energiska om ock ofta ffnga motanstrngningar plagt densamma. Kort efter Svante Stures dd valde riksrdet vid ett mte i Arboga en af unionspartiets anhngare Erik Trolle till rikets hfding. Men Sten Sture d.y. bemktigade sig snart de flesta slott och mottog trohetsfrskringar af hela allmogen, s att han den 23 juli 1512 kunde hyllas som riksfrestndare. 1513 ppnades nya fredsunderhandlingar med Ryssland, hvilka, trots intriger frn Danmark, fven utfllo lyckligt. Kung Hans dog sist sagda r och eftertrddes af sin son Kristian II. Dennes frsta ml blef att kufva Sverige. Innan vi emellertid g att skildra de strider och frvecklingar Kristian Tyranns regering framkallade i norden och under hvilka biskop Kurck nra nog stdse iakttog en honom vrdig och del hllning, afbryta vi hr fr ett gonblick den historiska trden fr att skildra andra, fredligare vrf. XVIII. Syskonen sammantrffa. Det r en kall vintermorgon 1513. Sn har under natten fallit i mngd. Vgarna ligga igenyrda af hga drifvor och barrtrden p mse sidor om den smala skogsstigen blotta sparsamt sin grna skrud mellan det hvita hljet, som likt lenaste bomull lagrat sig p deras grenar. Men skyarna dr uppe skingras s smningom och mnen trder majesttisk fram fr att frhrliga stillheten rundtomkring. Snart synes alt som fverslladt af de klaraste diamanter och en sakta nordan, som far fram genom den vidstrkta skogen, smeker de vgfarandes anleten. Men vinterkylan, som nyss frekommit helt mild och uppiggande, blir i en hast bitande, och med frsiktighet svepa de i slden sittande omkring sig fllarna, hvilka nyss legat vrdslst hopade nere vid ftterna. De ett stycke efter biskopen och hans krsven fljande ryttarne brja ocks huttra af klden och gng p gng sporra de sina hstar fr att genom lifligare rrelser ka kroppsvrmen. Arvid Kurcks knsliga sinne hade rnt lifligt intryck af den fridfulla stmningen dr ute i den tidiga morgonstunden, och de minnen, som voro fstade vid det hem, mot hvilket han nu strfvade, framkallade hos honom tankar, hvilka, trots mnga, mnga r flytt, se'n han sist gstade detsamma, bragte hans hjrta att sklfva af fasa och bitterhet. Det var Laukko grd, hans barndomshem och de nya frhllandena dr han nu ville bese och en gng bevittna. Och den lngtan, som trots alla vedervrdigheter dref honom dit, kades desto mer ju nrmare han kom mlet fr densamma. Skogen brjade nu s smningom glesna och snart sg man insjns vida, snhljda isflt utbreda sig fr den framtstrfvande lilla skaran. Det brjade ocks redan ljusna och mnen sjnk lngsamt ned bakom skogstopparne. Efter ungefr en half timmes jmt traf kunde Arvid Kurck tydligt sknja konturerna af ett tv vningshus, som helt bjrt stack af mot den enformiga hvita omgifningen. Rken, som i sirliga ringar hvirflade upp ur dess skorstenar, gaf vid handen, att man redan lngt fr detta dr skakat smnen ur sina armar och gtt till dagens sysselsttningar. Klockan kunde vara vidpass nio p f.m., d man gjorde sitt intg Laukko grd. Uppmrksamgjorda af hstarnes tramp rusade ngra af grdens vpnare nyfikna ut ur knektstugan, ty ehuru vana vid frmmande besk hr kom detta dock ngot ovntadt denna tid af dygnet. Det behfdes blott ngra flyktiga gonkast p den ur sldens bakste uppstigande reslige mannen, fr att han genast af dessa skulle blifva igenknd ssom en kr och saknad gst stllet. Mnga af Klas Kurcks mn voro nmligen nnu i lifvet och hade troget stannat kvar p den post, de under en fljd af r, mngen nda frn sin ungdom, bekldt. Men vi lta grdsfogden och hans mn taga hand om biskopens flje och ledsaga honom in i det hem, hvars nuvarande lycka och frid bilda en s bjrt kontrast mot de fasansfulla skdespel, hr tidigare utspelats. Arvid Kurcks besk i fdernebygden, hvilken han ej tersett se'n han ssom barn sprang omkring hr, gladde frmst hans syster Elin. Ty de band, hvilka nda frn deras spdaste barndom enat syskonen, hade ej ens den lnga skilsmssan kunnat rubba. Men ocks hennes make, den mktige lagmannen i sterbotten och Satakunta Knut Erikson, sg i den anlnde anfrvandten en man, hvars bde framstende plats inom samhllet och hjrtevinnande stt ovillkorligen mste egnas all den aktning och vlvilja det stod i hans makt att kunna lgga fram i dagen. Rrande var syskonens mte. Med utbredda armar ilade Elin mot sin broder redan ute i frstugan, sedan hon dock frst rtt kunnat fatta, att hon vrkligen hade honom i sin nrhet. Lnge stodo de slutna i en innerlig omfamning, d hennes man ndtligen fann sig franlten att bedja den kre gsten stiga in och hlla till godo med hvad hans hus frmdde prestera. Sedan ett kraftfullt handslag vxlats mellan svgrarne och Kurck nedkallat Guds vlsignelse fver det hem, hvars trsklar han nyss betrdt, egnade han sig helt och hllet t den husliga samlefnaden hr och t hgkomsten om flydda tider. Och gldjen och det fridfulla, stilla hemlifvet gjorde, att han helt glmde bort alla de mnga bekymmer, som legat honom om hjrtat, att han som ett barn jublade med de unga plantor, hvilka varmt omhuldade af en m moder och omtnksam fader uppvxte hr. Knut Erikson och Elin Kurck gde i sitt ktenskap redan trenne barn, sonen Johan och dttrarna Birgitta och Kristina. Af dessa hade dock Birgitta lmnat hemmet fr att egna sig t det vrf, hvartill hon redan vid fdelsen utkorats. Hon intrdde nmligen tidigt ssom nunna i Ndendals kloster. Hennes sllsporda begfning lofvade henne en lysande framtid p detta flt och hrtill skulle ogensgligen i ej ringa grad jmvl bidraga en fast energi och en tadelfri vandel samt det anseende det Kurckska namnet frskaffat sig bde hr och lngt utom Finlands grnser. Vi terfinna ocks r 1567 Birgitta Kurck ssom frestndarinna fr det kloster, inom hvars murar hon under entrgen andakt och hngifven sin fresats sett sin ungdoms fgring vissna bort. Hon afled r 1577 ssom dess sista abbedissa. * * * * * -- Lyckan har varit vr gst alt sedan vi satte bo hr, yttrade Elin med gldje strlande uppsyn under ett samtal till brodern. -- Det r en stor gfva ofvanifrn, den man ej grna ville frlora, men som dock s ofta berfvas oss antingen genom egen obetnksamhet eller andras illvilja, genmlte han med vemod. -- Kre Arvid, jag har s mngen, mngen gng tnkt p dig och de svra plikter din ansvarsfulla post af dig fordrar, och i mina bner har jag stdse anropat den hgste, att han mtte bist dig och frlna dig kraft att med framgng kunna uppfylla de frhoppningar man hyser till dig. -- Jag tackar dig fr din orubbliga krlek och frskrar som en ringa tertjnst, att ditt vl icke mindre varmt legat mig om hjrtat. Men fullt lycklig har jag ej ens i medgngens rikaste gonblick kunnat skatta mig. Och vet du hvarfr? Jo, det framfarna gmmer s mycket, mycket bittert, som vi borde terglda. -- Ja vr faders blodsdd kunna ej nog dyrt betalas. Medan jag gick med vrt frsta barn blefvo tankarna p de krckscener vr barndom bevittnat mig mngen gng fvermktiga och jag frfll i ett svrmod, som ej kunde undg min mans uppmrksamhet. Jag viste att detta bedrfvade honom, desto mera som han anade anledningen drtill. En dag, d vi sutto slutna till hvarandra och han frskte mla framtiden ljus och lftesrik, beslt jag fr honom yppa det, jag lnge nog gtt och rufvat p. "Dyre vn", sade jag, "om vi skulle bestmma vr frstfdda till en medlare mellan oss och den allmakt, hvars vrede hvilar tungt fver dessa bygder." Han hlickade frfrad ned p mig och genmlte: "Ofvervg noga med dig sjlf om vi hafva denna beslutandertt fver ett vsen med frnuft och fri vilja." Jag gjorde s, men ju mer jag rdgjorde med mig sjlf dess naturligare, Gudi och hlgonen mera tacknmligt fann jag det vara, att detta barn ptog sig klosterlifvets band. Min plan vann slutligen ocks min makes samtycke och vr frstfdda fick i dopet namnet Birgitta. Redan frn sin spdaste barndom var hon ett allvarligt och tnkande barn och den uppfostran jag egnade henne syntes mer och mer gra henne mogen till det vrf hon sedan efter egen nskan ptagit sig. Sg mig har jag handlat ortt? -- Ett lif i from andakt, i umgngelse med den helige ande och trons martyrer kan ej skattas nog hgt, svarade Kurck undvikande fr att ej genom lnga utlggningar angende sina sikter i detta hnseende grumla den lskade systerns dla afsikter och ingjuta hos henne tvifvel rrande det mer eller mindre berttigade i den plan, som fr henne mognat till en lefnadsuppgift. De villfarelser klostren trots sin i mnga afseenden fven fruktbringande vrksamhet slto inom sina murar samt det intrng dess bebyggare skte gra p kyrkans lagliga gebit voro honom nogsamt bekanta. Detta deras samtal, som uteslutande rrde sig kring minnena frn barndomshemmet eller lifvet i det nya hem brodern nu gstade, fortsattes sedan timmar igenom utan att ngondera, infrlifvade som de voro, varsnade tidens flykt. Mrkret hade lnge sedan fallit p och mnen kastade sitt trolska sken genom de frgade sm fnsterrutorna in det rum, dr de tagit plats. Omsider kom hon dock att tnka p de husliga plikter hon nnu hade ouppfylda fr dagen och dessa tvungo henne nu att slita sig frn den omfamning, de tillgifna, varmhjrtade syskonen egnade hvarandra ssom ett tyst tecken p bestende vnskap. XIX. Kyrklig stt. Om biskop Kurcks vrksamhet ssom kyrkans frestndare ro de underrttelser, hvilka gtt till vr tid, ganska tunnsdda. S mycket r likvl bekant, att han med nit och allvar srjde fr folkets upplysning och sedliga frkofran. Hans tta och ofta lngvariga visitationsresor utgra fven de en bekrftelse hrp. Men trots katolicismens ihrdiga strfvan att fortplanta kristlig tro och kristlig sed hos befolkningen vidldde densamma dock brister, hvilka i en snar framtid blefvo orsaken till dess undergng i norden. Ssom ett exempel p dessa brister m hr nedan lmnas en bild af den yttre stt och prakt, det ofta toma sken, hvarmed den katolska kyrkan skte imponera p mngden. r 1339-1365 hade p bo biskopsstol suttit en from och nitisk man vid namn Hemming. Han var en storhet i sin samtids gon, men nnu mera frhrligades han i legenden fr efterkommande slkten. Vi erinra exempelvis om Messenii ord i mindre Rimkrnikan: "Han var Gudfruktig och fast vis, Fr sin helighets skull br pris, Hon btade honom s stort Att han mnga under har gjort." r 1495 anfres, att Gud genom Hemming i bo vrkat mnga tecken och under, att dylika undervrk genom honom dr skett alt sedan r 1416 samt att man drfr vore betnkt upp att med frsta hos pfven anhlla om hans kanonisation eller tmistone skrinlggning. Dvarande domprosten i Linkping, Hemming Gadd, Sten Sture den ldres ombud i Rom och pflig kammarherre, fick i fljd hraf i uppdrag att till pfven framfra och hos honom bedrifva detta rende. Han lyckades fven r 1499 att af Alexander VI erhlla tillstnd att frn grafven upptaga biskop Hemmings ben och med tillbrliga hgtidligheter och vanliga ceremonier flytta dem till en upphjdare och rofullare plats i bo domkyrka fr att dr med vederbrlig vrdnad hedras, "intill dess vi kunne komma till sjlfva kanonisationens hgtidlighet, som vi hafva i sinnet." Rikets oroliga tillstnd vllade likvl att biskop Hemmings nu beviljade skrinlggning frsiggick frst r 1514. Det blef slunda biskop Arvid Kurck frunnadt att fira denna hgtidliga fest. Redan lngt innan den betydelsefulla dagen ingtt rdde liflig vrksamhet p Auras strnder. Hga och lga, rika och fattiga ville p ett eller annat stt deltaga i den "heliga" handlingen i hopp, "att hvar och en, som hedrar den helge Herren Hemming hr i vrlden, honom hedrar han ter utan tvekan i himmelriket." Alla hus i staden pryddes med blomsterkransar och lfkvistar. Portarne till de hgst uppsattes bostder voro formligen omhljda af grna guirlander och blommor i alla frger och mellan dessa framskymtade adliga skldemrken och frlnade frgrikedomen en n strre prakt. I domkyrkan och dess nrmaste omgifning voro fliten och ifvern likvl strst, ty hr skulle de mest omfattande anordningarne ombesrjas. Mellan pelarne uppfrdes en 4 alnar hg och 30 alnar lng estrad, hvarp bygdes ett altare. Ofvanfr estraden upphngdes 100 lampor och p densamma placerades s mnga vaxljus den mjligen kunde rymma. Vid foten af hvarje pelare ombragtes fat, i hvilka rkelse och myrrha skulle afbrnnas. Midt i kyrkan upphngdes riksfrestndarens, rkebiskopens och biskop Hemmings p bda sidor mlade vapenskldar. Hvarje pelare pryddes drjmte med Hemmings bild och vapenskld, hvilka omgfvos med talrika vaxljus. Blomsterguirlander fstes i midten af hvalfvet och midten af hvarje pelare och mellan dess placerades mindre vapenskldar och dekorationer. Kyrkogrden och dess portar smyckades lika rikligt, och det hela tedde slunda ett i allo hgtidligt och prunkande utseende. Den nyss omnmda estraden eller parken som den kallades fick betrdas endast af biskoparne, riksfrestndaren, rdsherrarne och ridderskapets samt prsterskapets frnmste representanter. Till hgtidligheten anlnde fven frn Sverige flere af dess frmste mn, bland hvilka m nmnas rkebiskopen i Upsala Jakob Ulfsson och biskop Matthias Byning frn Strengns. Deltagarne frn eget land voro nnu talrikare och i spetsen fr dessa frmrktes naturligtvis biskop Arvid Kurck. Angende sjlfva hgtidligheten, hvarunder den tidigare omnmda stten ytterligare frhjdes genom det formliga ljushaf hvari domkyrkan badade och genom den vllukt, som strmmade ut fveralt frn rkelsefaten, lmnas fljande nrmare detaljer: Sedan de heliga relikerna blifvit upptagna och inlagda i ett frgyldt skrin, p alla sidor prydt med biskop Hemmings vapen, anstldes, under det heliga snger afsjngos, med skrinet en procession ifrn hgkoret omkring kyrkan, hvarefter skrinet frdes in upp parken. Riksfrestndaren och "ed fversta" buro hrunder skrinet och hvar och en, som deltog i processionen, brinnande vaxljus. D skrinet blifvit nedlagdt p altaret uppstmde rkebiskopen: "Veni Sancte Spiritus", drefter afsjngos Litanian och Kyrie Eleeson samt slutligen sjng rkebiskopen ensam: "In sancto hoc negotio hujus beati patris, beati Hemmingi, nos non contingat errare" och kren svarade: "Te rogamus, andi nos." Drefter frdes skrinet i procession omkring kyrkogrden och sedan ter in p parken. Nu begynte mssan och medan introitus sjngs bars skrinet upp p hgaltaret eller till ett annat stlle, dit folket bst kunde komma fr "att offra, kyssas och gra sin gudlighet." Af riksfrestndaren och biskoparne offrades hrunder ett frgyldt och ett frsilfradt brd, en frgyld och en frsilfrad fjrding mjd eller vin, hvilket offer tillfll de tjnstgrande prsterna. De officierande prsterne skulle vid detta tillflle ej erhlla ngot annat offer. Men, heter det dock, om likvl ngon af dem som bra brdet eller fjrdingarne vill lgga 50 eller 60 gyllen p altaret, "ther varder ingen vredher om." Efter offrens slut hlls ett latinskt tal p "parken" och fven p kyrkogrden predikades om den helige Hemming. Nu frrttade rkebiskopen den heliga handlingen och d denna begynte skedde undervrk i domkyrkan. Eld lopp frn hvalfvet till "parken" och ter frn denna till hvalfvet; lefvande dufvor flgo hit och dit, med hvar sin eld; frn hvalfvet nedsvfvade oblater och stycken af oblater och ibland dem bl, bruna, grna, gula och hvita blomblad; lefvande fglar, ssom dufvor, hjrpar, steglitsor, sparfvar och andra sm fglar foro hit och dit i kyrkan; bllar af linblr, fylda med krut, antndes, nedkastades och deras sken liknade ljungeldars. Sedan den heliga handlingen frsiggtt och mssan ndats upplstes vlsignelsen och bnerna. Festen afslutades med hgtidliga mltider och gstabud, hvarvid biskop Hemmings lefverne och undervrk frelstes och dyrbar rkelse brndes. Skrinlggningen, hvilken vanligen fregick kanonisationen, var mindre kostsam n den sist nmda och omfattade frre ceremonier. Den som skulle frklaras salig (beatus) mste hafva varit dd tminstone i 50 r, hafva frt ett srdeles heligt lefverne och efter sin dd gjort undervrk. Kanonisationen eller upptagandet i frteckningen (canon) fver hlgonen frsiggick under de kostsammaste hgtidligheter och medfrde den hgsta utmrkelse. Till den kanoniserades ra kunde kyrkor byggas, altaren resas, fester firas, hans reliker kunde kringfras i processioner och han sjlf offentligen kallas. Den t biskop Hemming utlofvade kanonisationen gick aldrig i vrkstllighet, ty genom reformationens insteg i norden skingrades, innan denna ceremoni gt rum, det mrker, katolicismen spridt fver land och folk. XX. Kristian II vinner styret i norden. r 1515 tervnde Erik Trolles son, Gustaf Erikson Trolle, frn Rom till Sverige, dr han utsetts till rkebiskop. Genom detta val vktes de gamla tvisterna ter till lif. Trolle vgrade att erknna Sten Sture d.y. ssom riksfrestndare och belgrades drfr af denne p sitt slott Stket. Samtidigt skte jmvl kung Kristian II fullflja sina planer p Sveriges underkufvande. r 1517 kom han rkebiskopen till hjlp, men blef slagen och kunde ej hindra Stkets fall och Trolles afsttning, hvarom beslut fattats p riksdagen i Arboga den 25 nov. nyss nmda r, dr ocks Arvid Kurck med sin rst understdde Sten Sture. Nu vnde sig kung Kristian med sin flotta till Finland och hrjade lngs lands och fastlandets kuster. r 1518 gjorde han ett nytt angrepp mot Sverige, men rnte nu lika liten framgng som frra gngen. Vredgad hrfver skte han hmden p annan vg. Han anropade pfvens bistnd och utvrkade, att denne frklarade Sten Sture i bann och belade Sverige med interdikt, d.v.s. frbjd fullgrandet af alla kyrkliga ceremonier och fromma frrttningar. Ett nytt anfall i januari 1520 slutade fr Kristian lyckligare. Riksfrestndaren blef nmligen nu af en dansk hr slagen i Vstergtland sjn sunden i nrheten af Bogesund. Sten Sture srades hrvid och afled p tervgen genom mellersta Sverige den 3 febr. samma r. Danskarnes seger var nu afgjord och rdsmtet i Upsala d. 2 mars erknde riksrdet i folkets namn Kristian II ssom konung. Den enda som nnu frblef det fosterlndska partiet trogen var Sten Stures dla och ofrskrkta enka Kristina Gyllenstjerna, som frde beflet Stockholms slott. Men ocks hon ndgades snart vika fr fvermakten, likvl frst sedan hon utvrkat frskran om tillgift fr flere af hennes aflidne makes trognaste anhngare. Bland dessa mrka vi i Finland: Arvid Kurck, Tnne Erikson Tott, ke Granson Tott och Nils Eskilson Banr. Den 10 juni 1520 ingick frn den nyvalde konungen till riksrden och andra i Finland bosatte bref med befallning att med det allra frsta infinna sig i Stockholm, s framt de ville srja fr sitt eget, den heliga kyrkans och menige mans i riket framtida vl och bestnd. Denna befallning efterkoms likvl ej, ty man anade hvad afsikten med den samma var, en aning, som ocks snart skulle s grymt besannas. XXI. Fosterlandsvn och fosterlandsfiende. -- Arvid Kurck vacklar. -- Gamla vnner mtas. -- Godkvll, frnde! Hvad ser du s jmmerligt andktig ut? -- Tiderna, vi lefva i, ro ej just s glada hller, genmlte den tilltalade, medan han hll in rarna. Aftonen var mild och lugn. Ej en vg krusade den vida fjrden, i hvars famn skog och strnder speglade sin saftiga sommarskrud. De bda mnnen fortsatte hrp sida vid sida under ett lifligt samsprk rodden. Den vida vattenspegeln smalnade mer och mer af och inom kort styrde de in i ett lngstrkt sund, p mse sidor omgifvet af dunkla skogar och ngsmarker. Pltsligt hll den ene af de samtalande ter in rarna och yttrade: -- Hr du sngen dr borta. Hans hgvrdighet gr det storsttligt fr sig, medan andra fattigstackare f knoga och arbeta fr brdfdan eller ock svlta ihjl. -- Jag vet ej annat n att han fullgr sin plikt, som en rans man och kyrkans frestndare br gra det. -- Jo, jag tackar. Att genom uppenbart trots draga kung Kristians vrede ned fver oskyldiga landsmn, det kallar du att fullgra sin plikt. Och att sedan lta sjunga fromma snger fr att f oss att tro honom vara en uppriktig Guds man, det tycker du bevisar hans varma nit fr kyrkans och folkets sak. Men att han lter sina vpnare stinga ihjl oskyldiga mnniskor, som anropa hans bistnd, hvad kallar du d det? -- Det kallar jag lgnaktigt frtal. -- Jas, du tror kanske att jag ej knner till huru biskopens folk stack ihjl Hans Erikson, fr att han dristade sig ska upprttelse mot Sturens orttvisa fogdar. -- Men du glmmer att tillgga, huru vpnaren Mnson flydde undan Gud vete hvart fr att undg sin herres straffdom och huru han frgfves efterspanades bde nr och fjrran. -- Och snde han ej skepp och soldater till Sverige fr att motarbeta konungens afsikter? -- Det hade han rtt till och drmed fullgjorde han sin plikt som en rlig och god finsk man tillkommer. -- r det d rtt att stta sig mot sin fverhet? -- Kung Kristian r ingen laglig styresman fver Sverige och oss. Han har med vld intrngt hit och med blod och rnker gtt fram fver fredliga bygder. -- Akta ditt hufvud! Om dylikt talestt komme till hans ron, kunde det g dig illa. -- Det betydde s litet. Mngen hgre uppsatt och vrksammare man n jag har redan trffats af hans blodsdomar. -- Det dr vill jag i min tur kalla nedrigt frtal. Har han ej lofvat oss lugn och frid efter de mnga r af oro, som rdt i bygderna. -- Idel fagert tal fr att locka oss i fllan. Du tyckes ej knna till Stockholms blodbad och mordet de finske adelsmn, hvilka han dock tidigare lofvat huld och hgn fr deras rliga och modiga upptrdande fr fosterlandets vl. -- Om han gjort dem ett hufvud kortare, hvilket jag betviflar, s hafva de vl frt dylika ord p lpparne som du och deras straff varit vl frtjnt. -- S pratar du som ingenting hrt om alla dessa grsligheter. Men att p en enda dag strax efter sin krning lta halshugga nittioen af Sveriges frnmsta och dlaste mn, frutom personer af menigheten och borgerskapet, och att kort drp lta samma grsliga dd fverg riksrdet ke Granson Tott p Tavastehus slott och ngra veckor drp Nils Eskilson Banr p Raseborg det kallar jag att rasa vrre n ett vilddjur. -- Men den dr uslingen dr uppe p slottet invid oss sitter trygg och lefver Herrans glada dagar. Skulle alt det dr vara sant, som du nu krt i halsen p mig, borde vl kungens straffdom frmst drabbat honom. -- Du r, hr jag, en nedrig skurk, som br fiendtliga anslag mot fosterlandet i ditt brst. Gjorde jag rtt skulle jag stta ned dig eller kalla hans hgvrdighets mn att stnga in dig i det mrkaste nstet dr uppe, tils ditt uppbrusande lynne lagt sig. -- Gr som du vill. Jag r ej den ende, som lngtar efter ett annat regemente n det vi hittils varit nra att digna under. Fienden har mer n en gng brnt upp mitt hus och alt det lilla jag haft och endast genom flykten har jag rddat lifvet. Nu kommer en ny hrskare och lofvar oss hgn och lugn efter alla dessa vedermdor, och honom kallar du ett vilddjur. -- Och hvilka fiender hafva d gjort dig alt detta? Jo just desamma, hos hvilka du nu vill ska skydd. Jag har nyss nnu kallat dig frnde. Nu ser jag i dig en fosterlandsfrrdare. -- Och jag har hrintils trott mig i dig mta en vn och medhjlpare vid frbttrandet af vr stllning. Nu finner jag dig vara en nedrig pultron. -- Lycka till p den hala stig du betrdt, yttrade hrvid den frre. Da har vl ingalunda hller hrt huru det gtt med Hemming Gadd, den listige ormen, som frst tjnade fosterlandet och sedan brjade g i den danske konungens ledband. Hans hufvud fll invid Banrs Raseborg. Den tilltalade ltsade ej hra hans sista ord. I djupet af sitt hjrta misstrodde han sin forne vn. Den, som en gng br afvog skld mot sin laglige konung, kan ocks uppfinna hvilka historier som hlst fr att fra sina fiender bakom ljuset. Men d den senare sett sin motstndare frsvinna bakom nrmaste udde, sjnk han ned p kn i sin bt och bad alla osynliga goda makter gifva honom kraft att kunna fullgra sina plikter mot fosterlandet samt fortg p den vg, den dle, varmhjrtade Arvid Kurck stakat ut fr honom och hans medbrder. Och lngt nnu sedan han hunnit hemmets strand kunde han ur den i skymningen redan inbddade borgen midtemot uppfnga tonerna af en andaktsfull sng, som steg mot osynliga rymder och hembar honom lof, som ensam kan leda mnniskolifvets den genom alla vedervrdigheter. * * * * * Vi finna biskop Kurck en tidig hstmorgon sittande tankfull i sitt arbetsrum, en stor, ljus sal, strckande sig genom en del af fasadbyggnaden af Kuust slott och p bda lngvggarne frsedd med tvnne fnster. Frn sitt skrifbord, som str under ett af de sdra fnstren, kan han blicka lngt ut fver angrnsande holmar, skr och vatten, hvilkas stormupprrda vgor sl oroligt mot strandhllarne. Sdra borggrden ligger de och tom, endast i sydvstra utkikstornet kan biskopen sknja vaktens enformiga vandring af och till eller ngon gng se denne stanna och spja omkring sig, fr att efterforska om ngot ovanligare frmrktes inom synhll. Han har suttit en lng stund med hufvudet stdt mot vnstra handen och armbgen hvilande p det massiva ekbordet. Hans blick r drunder liksom fastnaglad vid det pappersblad, p hvilket han nyss nedskrifvit ngra rader. Ju lngre han blickar p detsamma dess mulnare blir hans uppsyn, den hga, ljusa pannan klr sig i veck och pennan i hans hgra hand glider omedvetet ned p bordet. S rusar han upp liksom strd af ngot obehagligt i sin nrhet och brjar mta det hrda stengolfvet med lngsamma och taktfasta steg: -- Jag har stdse afskytt hyckleriet som en pestsmitta och nu ndgas jag sjlf till egen frdel anlita denna utvg fr att rdda mitt hufvud undan bdelsyxan? Nej, det r ej endast _mitt_ lif som str i fara, Finland, tminstone de rttnkande af dess sner och dttrar, blickar upp till mig som dess vrn mot den trstige blodhundens raseri. Har jag d rtt att hyckla fr mitt lands vlfrd? Jag r en svag ddlig, som ej kan utransaka dina vgar, du evige dr uppe, men jag vet att du straffar menedaren och ditt straff gr ifrn slkte till slkte. Och du har ju lrt oss att lna ondt med godt. Rttvise Gud styrk din svage tjnare i hans brydsamma lge! Men du har ju fven sagt, att missddaren skall befordras till vederbrlig npst. Jag vet, att du kan gra honom oskadlig, men du vill ingen syndares dd. Han tog sig fr pannan och stannade midt p golfvet liksom fr att samla sina tankar. Drp fortsatte han mekaniskt: -- Men r det d hyckleri att jag lofvar honom trohet och lydnad, efter han en gng erknts ssom konung fver Svea rike och detta land, som ju r en del af moderlandet? Jo, det r ett brott s till vida, att hvarje fosterlandsvn borde resa sig mot tyrannens vldsbragder. Men r det ett brott att ltsa trohet, tils tidsfrhllandena ingifva hopp om en utvg till ljusare framtidsutsikter? Mitt samvete sger att jag fr anvnda hvilka medel som hlst fr att vrna mig mot vilddjurets fverfall, fr att kufva dess blodtrst, fr att krossa dess raseri. Och i denna frtrstan, fr fosterlandets vlfrd, fr uppoffringen om s skall ske af min egen vlfrd, jag den ringaste af dess sner, skall jag fullflja min fresats under liflig kallan af din nd och frltelse och alla saligas frbner. Han trdde ter till sitt arbetsbord och slog sig ned vid detsamma. Pennan flg fver pappret och inom kort hade han afslutat brefvet med orden: "Vi frskre eder trohet och lofva att med yttersta makt och frmga st eder till tjnst med folk, skepp och vrjor, s snart oss drom tillsagt blifver. Eders nds dmjuke kapellan Arvid, med samma nd biskop i bo." Sedan brefvet frseglats och alt slunda var redo knde biskopen liksom en tyngd lyftad frn sitt hjrta och hngaf sig s t andra, mindre brydsamma betraktelser. Han hade just stannat vid ett af de fnster, frn hvilka han kunde fverblicka den nedanfr liggande norra borggrden med de densamma begrnsande vstra och stra flyglarna, hvilka inrymde slottets vrkstder och frrdsrum och dr en liflig vrksamhet rdde, d en af hans svenner intrdde och tillknnagaf, att en frmmande person nskade aflgga hos honom ett besk. -- Lt honom stiga in, svarade biskopen vnligt. Kort drp intrdde en kortvxt, muskulst bygd man, hvars brunstekta kinder och rttframma upptrdande tillknnagfvo en allmogeskeppares. Han drjde en stund vid drren, men efter en blick p det vnliga anlete, som lngre int rummet fixerade honom, fann han sig snart och yttrade: -- Ers hgvrdighet har ltit kalla p mig i och fr en beskickning till Stockholm. -- Ja vl, genmlte Kurck. Jag har ett brdskande bref till kunglig majesttet, och detta tarfvar icke blott skyndsamhet, utan ock en sker frambringare. -- Ni kan lita p mig. Och det glder mig desto mer att f gra ers nd en ringa tjnst. Biskopen blickade frvnad upp till frmlingen. Han bad denne emellertid taga plats en af de vggfasta bnkar, hvilka funnos anbragta i fnstersmygarne. En stunds tystnad uppstod. -- Ers hgvrdighet torde ej knna igen mig. Nej, nej, det r ock s mnga r sedan vi senast sgo hvarandra och d var ni nnu blott ett barn. Men jag igenknner edert vnliga och dla anlete om ock mnga tiotal r ligga bakom oss, och edra gons varma blick kan aldrig frfela sin vrkan. Arvid Kurck drjde en stund fundersam. -- Ni var vl ej en bland den tyske kpmannen Marves sjbussar, som frde mig fver till Tyskland? -- Nej, s lngt hafva mina resor nnu ej strkt sig. Men jag har varit lycklig att tillbringa mnga r af min ungdom i ert grannskap. D frmlingen frmrkte att biskopen frgfves skte tyda hans gtfulla ord yttrade han omsider mera ofrbehllsamt: -- Kanske ni i er barndom hrt omtalas en fiskare Niilonen, som p er faders grd tjnade ut nda till sin dd? Kanske ni tillika minnes att han hade tvnne barn, af hvilka det ldre, sonen Penttu, mngen gng lekt med eder? Kanske ni ocks hrt omtalas er faders och jungfru Kirstis hrdhet mot oss, d far dtt och vi stodo blottstlda p alt? -- Och hvarfr spor ni mig om alt detta? -- Drfr att jag stdse lskat och hgaktat er och jmvl er syster, drfr, att jag med intresse fljt alla edra frehafvanden. Ty ni m veta det frst som sist, att just jag r samme Penttu Niilonen, som en gng biltog lmnade er faders grd och drog ut i vida vrlden, frfljd af illvilliga mnniskors rnker. Arvid Kurck stod som fastnaglad och skte efter ord. Efter en stund sansade han sig dock och yttrade: -- Och trots alt det onda, som vederfarits er i mitt fdernehem, r ni likvl villig att gra mig denna stora tjnst. -- Har jag ej redan sagt er, att ni stdse bevisat mig endast vlvilja, att ni ej kunnat r fr de andras onda stmplingar. Fr resten var ni ju d nnu blott ett barn. Rrd rkte biskopen honom sin hand och bad honom taga plats bredvid sig. Och drp frtljde Penttu fr honom sin skiftesrika lefnadssaga med alla de vedermdor han ftt utst, innan han lyckats vinna fast mark under ftterna. Sen dess hade han lefvat lycklig och nu var han en vlbrgad man med ett ganska ntt hemman, som han erhllit genom sin hustru. Han egnade sig tillika ocks t sjlifvet, ty vgornas lek, hvaraf han redan som barn njutit p fiskefrderna tillsamman med far och mor, kunde han aldrig frgta. Sedan samtalet slutfrts lmnade biskopen sin gst fr en stund allena och begaf sig in i ett angrnsande rum. Efter en kort bortavara terkom han med en silfverked i handen. -- Denna ked gifver jag dig som en gengld fr din trofasthet mot din otacksamme herres son och som ett minne af vr barndom. D du i en framtid kanske ej mera terser mig, ty Gud allena vet hvad morgondagen under dessa oroliga tider br i sitt skte, sknk mig d vid anblicken af denna ringa tingest en vnlig hgkomst och var frvissad, att den gifvits dig af en man, som ej velat annat n fosterlandets och hela dess folks sanna vl. Rrd hngde han keden p den hpne mannens hals och gick drp fram till sitt skrifbord, drifrn han tog det nyss slutna brefvet. -- Hr. Tag detta och haf det fram till konungen. Det r af vikt att du gr det ju frr dess bttre. Och jag litar p, att du utfr detta uppdrag efter bsta frmga. Niilonen lofvade fullgra alt s vidt det i hans frmga stod; ej hller tvekade han, om det s pfordrades, att drvid vedervga sitt ringa lif. Och sedan han haft frmnen att n en gng f trycka den gode biskopens hand begaf han sig i vg. Lnge stod Kurck kvar vid fnstret och blickade efter den bortseglande, en kr om ock p samma gng bitter reminiscens frn flydda dagar, d frjden visst mngen gng grumlades af motgngar och vedervrdigheter, hvilkas minne ingen tid mera kunde utplna, men d han dock utan bekymmer kunde blicka den kommande dagen an och ostrd staka ut den vg, vid hvars slutml han kanske snart nog stod. XXII. Arvid Kurcks fosterlndska sinnelag. -- En afton p Kuust slott. Arvid Kurcks fosterlndska sinnelag och den hngifvenhet hvarmed han omfattade arbetet fr nordens befrielse ur det danska ok, hvarunder det nu slafvade, tvang honom, ssom vi nyss sett, att fr sakens framgng t.o.m. vika en hrsmn frn den rttrdiga vg, han stdse i frigt betrdde. Att ocks kung Kristian gde fga tilltro till Kurcks frskringar om trohet och lydnad finner man af samtida handlingar; men han fruktade tillika smtt den ansedde mannen och ville drfr undvika ppen brytning med honom. Likvl hyste den frre hoppet att genom hot kunna invrka p honom, ssom vi t.ex. finna af ett bref af den 20 november 1521, d Gustaf Vasa redan hjt frihetsfanan i bygderna p bda sidor om Bottenhafvet. Konungen skrifver dri bl.a. fljande: "Vi agte straxt med det allra trsta att gifva oss dit in i riket med ett mktigt tal krigsfolk till hst och fot, alle vare vnner och trogne understare till gldje och undsttning och drjmte tillbrligen npsa och straffa alla, som sig emot oss uppstta och ej vilja akta ra, ed, redlighet, eller vilja veta deras eget och deras barns och barnabarns bsta, vlfrd och bestnd." D brefvet kom Arvid Kurck tillhanda befann sig denne redan i ppen strid med kung Kristian och lifligt vrksam fr framgngen af den sak, hvarfr Gustaf Vasa kmpade. Gustaf Vasas fosterlndska strfvanden krntes ocks efter mnga motigheter och umbranden med framgng. Den 24 augusti 1521 utropades han ett mte i Vadstena till riksfrestndare och kort drp brjade han fven egna vrt land en tanke p dess befrielse ur danskarnes frtryck. En tidigare beskickning till land misslyckades vl, motarbetad af Severin Norrbys fverlgsna skaror, men icke desto mindre afsndes i september samma r en annan krigshr till fastalandet under befl af Nils Arvidson. I mngd skyndade de mot det danska vldet afvogt sinnade finnarne till dennes bistnd, s att han redan i november trodde sig stark nog att angripa bo slott, som jmte Stockholm och Kalmar ansgs fr en af rikets tre hufvudfstningar. Hfvidsman p bohus var denna tid junker Thomas Wolff, vanligen knd under namnet "junker Thomas" och liksom kung Kristian en grym och roflysten man, som grna valde hvilka medel som hlst fr genomdrifvandet af sina planer. * * * * * Vi fra lsaren ter p ett besk till de katolska biskoparnes stamste, Kuust fasta slott. Det r en sen vinterafton. Vi kunna nmna den s, enr sn under dagens lopp fallit i betydlig mngd, om ock hafvets vgor nnu fria frn isens fjttrar vrka sig tungt mot strnder och klipphllar. Lif och rrelse rder slottet och genom fnstren i andra vningen strmmar ljusskenet rikligt ut p den enformiga, i drifvans hvita skrud inbddade omgifningen. En talrik skara af Arvid Kurcks anhriga och jmvl andra af landets mest framstende personer antrffa vi samlade i slottets salar, och trots de mrka moln, hvilka mer och mer skockas vid synranden, har man fr stunden ltit alla dystra tankar vika fr att njuta af gldjens flyktiga gonblick. Arvid Kurck deltar med lif och lust i de andras oskyldiga njen och frtljer fr dem mnget gladt minne frn sina resor och sin vistelse i den franska vrldsstaden. Hans syster Elin knner sig ter glad och lycklig att se de dystra dragen fly frn broderns dla, hga panna, och med barnsligt deltagande blickar hennes nyss med Arvid Erikson Stlarm frmlda dotter Kerstin upp till morbroders vnliga och vinnande anlete. Systersonen Johan deltar vl ock i den allmnna gldjen, men hans blickar kunna dock ej skiljas frn den unga och blomstrande Elin Grabbe, och tid efter annan ser man de unga tu draga sig undan till ngot af sidorummen fr att anfrtro hvarandra meddelanden uteslutande afsedda fr dem sjlfva. Den enda, som minst synes egna de andras gldje sin uppmrksamhet, r den redan i lifvets strid mognade hjlten Nils Grabbe, Elins fader. Fordig, stundom liksom glmsk af alt omkring sig spatserar han ensam fr sig sjlf och stannar ofta lnga stunder i ngon aflgsen fnstersmyg, frn hvilken han spjar dit ut i nattmrkret. Sllskapet har just slagit sig ned vid det rikligt frsedda kvllsvardsbordet, fr hvars utrustande biskopens kksmstare uppbjudit all sin frmga, d en man frn den utanfr posterade lifvakten hastigt intrder och anmler en hg gsts besk. Biskop Kurck ger de andra tecken att ej lta sig stra draf och drar sig undan i sitt arbetsrum, dit den frmmande inom kort intrder. -- Frid med Er vrdade kyrkofurste. Min herres riksfrestndaren Gustaf Vasas vlbevgna tack och hlsning bringar jag Er fr alt hvad I utfrt till fderneslandes vl. -- Min herre, jag igenknner i Er den tappre och vlaktade Nils Arvidson. Mottagen min hand till en hjrtlig vlkomsthlsning af den finska kyrkans ringe tjnare och frskran om hgn och frid i den boning, hvars trsklar I nyss betrdt. Arvid Kurck bjd sin gst hedersplatsen vid sin sida och snart utspann sig mellan de tv ett samtal, hvarunder frvecklingarna i norden dryftades. I lifliga frger skildrade krigsmannen Gustaf Vasas den och det varma nit han, oaktadt hotande faror omgfvo honom, dagalagt fr Sveriges befrielse ur lngvarigt frmmande frtryck. Med ljusnande anlete hrde biskopen hans hnfrande skildring. Ehuru han knde till hufvuddragen frut kom genom densamma dock s mycket nytt fram i dagen, som bragte hans hjrta att sl hgre och ingt hos honom knslor af ofrstld hgaktning fr den man, hvars strfvanden fven han redan lnge i djupet af sitt hjrta understdt och gillat. S fvergick samtalet smningom p det som nrmast utgjorde anledningen till Nils Arvidsons besk Kuust slott. Den i hast utrustade flotta, hvars befl han ftt sig anfrtrodt, saknade vl ej det ndvndigaste, men var dock i alla afseenden fr svag att mta sig med junker Thomas vl befstade slott. Arvid Kurck lofvade nu som stdse att lmna alt det bistnd han blott kunde stadkomma, hvilket lfte han ocks ofrtfvadt synes uppfyli, d han frn sin arsenalkammare Kuust tillsnde den svenska flottan bssor (kanoner), lod och krut samt drjmte utbeordrade till hrens undsttning krigsvane officerare och hofmn (ryttare) af sin egen lifvakt. Medan samtalet pgick hade Nils Grabbe intrdt och sllande sig till de frst nmde utgjorde han snart sjlen i den lilla kretsen. XXIII. List och blodsdd. Nils Arvidsons afsikt att intaga bo slott ville ej lyckas. Detta berodde frmst drp, att hans trupper ej befunnos i det skick, att de kunde mta sig med besttningen p bo slott. Och ehuru den frn Kuust erhllna handrckningen lmnade intet frigt att nska, bestod den friga delen af Nils Arvidsons styrka fr det mesta af illa utrustade och ofvade finska bnder, hvilka fga kunde utrtta mot slottets vl fvade legotrupper. Afven slottet sjlft hade namn om sig att vara starkt befstadt. Dess fasta torn och grstensbyggnader, den p hgra sidan lpande hga muren med en tredubbel vall och tv djupa grafvar kunde trotsa vida fverlgsnare skaror n dem den svensk-finska hren bjd p. Redan hade flere utfall frn slottet gt rum, hvilka samtliga medfrt talrika frluster fr de belgrande. Vid ett dylikt kort fre jul 1521 tillfngatogs ett antal svenska och finska officerare, bland dessa fven Nils Arvidsons broder Bengt. Stor nedstmning vkte detta nederlag bland de kvarblefve, ty intet tvifvel kunde rda angende de fngnes de, d ju junker Thomas Wolffs grymhet och blodtrst voro vida bekanta. Fljande morgon fingo de allierade svenskarne och finnarne jmvl bevittna en fasansfull scen, d man nmligen midt fr deras syn upphngde de nyss tillfngatagna p yttre sidan af slottsmuren. Men blodsdden slutade ej hrmed. P Kristian tyranns befallning halshggos i januari fljande r af slottets fngar riksrden Tnne Erikson Tott och Henrik Stenson Renhufvud fvensom junker Thomas egen skrifvare Mns. Trots all tillgifvenhet till sin danske herre fick den sist nmde dela de andres de blott och bart drfr, att han var fdd svensk. Erik Fleming var den ende, som lyckades undg bilan. * * * * * Midvinierskymningen faller alt ttare p Auras strnder; dagens strid och kif tystna bort s smningom. fven p bohus har man dragit sig inom slottets murar och endast ngra svaga ljusglimtar gifva nu mera vid handen, att alla dr ej nnu uppskt natthvilan. Frn midten af norra flygelns andra vning faller dock ljuset intensivare ned p den ensliga, snbetkta borggrden och ljudet af en enformig mssa trnger fram dit. Uppe i tornlanterninerna fortstta nattvakterne sin taktfasta gng och gnola d och p ngon hemlandsmelodi fr att lifva den lnga vakan. Pltsligt sgs en mrk skepnad lmna stra tornet, varsamt smyga sig lngs norra flygeln och frsvinna i den under vstra tornet befintliga krutkllaren. Framkommen till dess drr trefvade han sig genom kolmrkret nedfr de trappsteg, som frde till kllarens ingng. -- Sten, hviskade han sakta, men dock tillrckligt hrdt, fr att hans ord kunde uppfngas af den tilltalade. -- Ndig herre, jag r hr. Erik Fleming tog nnu ngra famlande steg och satte sig ned p det fuktiga golfvet vid Stens sida. -- Ni har en hemlighet att anfrtro mig, var det ej s ni hviskade i frbifarten i dag p borggrden. -- Ja, viktiga saker frest hr p slottet. Vill du vga lif och lem, om det gller, fr en rttvis sak? -- Till er tjnst. Sten Mnson har nnu ej ryggat tillbaka, vore det ock fr sjlfvste f--n. -- Du hr ddsmssan dr uppe i munkkyrkan. Vet du hvem domen gller? -- Ja, drom tror jag ingen i hela slottet r okunnig. Den frdmde blodhunden hr har nog ltit budkafveln om morgondagens arbete g frn man till man, och I blifven vl ock d som de andra ett hufvud kortare. -- Nej, ser du Sten, det r just det jag ej mnar g in p och drfr har jag kommit hit till dig fr att be dig bist mig att utfra min plan. -- Och I tron vrkligen, att den listige djfvulen lter fnga sig. Nej drtill r han fr klok. -- Jo, han skall lta fnga sig och hade jag kommit p den tanken frut sutte bde Tnne Erikson Totts, Henrik Stenson Renhufvuds och skrifvare Mns hufvud skra. Den gamle svenske krigsbussen skakade betnksamt p hufvudet, men syntes dock villig att efterkomma sin hgt vrderade herres lifliga stundan. Erik Eleming fortsatte: -- Jag mnar af junker Thomas utvrka mig tillstnd att anfra ett utfall, hvars fljder du sedan fr erfara. Sten vill du nu gra mig en tjnst? -- Jag har ju redan sagt er, att ni trygt kan lita p mig. -- Men hr du, det uppdrag jag lmnar dig skall fullgras redan denna natt. -- Lika godt frst som sist, genmlte Sten. -- Du skall smyga dig fver till Nils Arvidson och underrtta honom om min plan. Jag rnar nmligen s snart vi kommit utanfr slottets muror fverg till de belgrande och tillfoga danskarne en ringa tertjnst fr deras frikostiga vldsbragder mot oss. -- Det var d ett klokt phitt af er, men -- -- Inga men, du har frbundit dig att bist mig och drp litar jag. Ty en redlig svensk man kan ej svika sitt lfte. -- Tack fr dessa ord. -- Och nattmrkret skall nog skydda dig fr alla rofgiriga blickar; ej hller kan man tro annat n, att du kvarstr p din post hr nere. Sttet fr fullgrandet af ditt uppdrag fr du sedan sjlf uttnka. Farvl nu, kamrat. Jag har nnu mycket att utrtta innan morgondagen gryr. Han rkte krigaren sin hand till ett varmt handslag. Drp smg han sig ter bort samma vg han kommit. En knapp half timme hrefter finna vi Erik Fleming uppe i vstra tornet hos slottets hfvidsman. Efter ifriga bner har han omsider denna sena aftonstund lyckats f fretrde hr. -- Du afsvr dig sledes fullkomligt frn alt vidare umgnge med det svenska och finska packet och lofvar din laglige herre tro och lydnad? fortstter Thomas Wolff frhret med sin fnge och mter honom frn topp till t med strnga, ja nstan roflystna blickar. -- Ja, ers nd kan trygt lita p mina ord. Jag har omsider p ett underbart stt kommit till insikt om de rnker, de dristat sig att hopsmida mot en god och rttvis sak. -- Godt och vidare bnfaller du om? -- Att ers nd ville lta mig lgga denna min uppriktiga trohet i dagen genom att lta mig anfalla de frrdarne. -- Redan har fr mycket danskt blod utgjutits frgfves fr deras skull. Min konungs hmd skall nog snart trffa dem. -- Men ers nd vrdes lta mig taga svenske och finske mn af besttningen och lta desse med sitt lif umglla hvad deras landsmn tillfogat den danska kronan. -- Hvad frslr detta ftal mot de belgrande, och dessutom ro dessa sllar ej mycket att lita p. I en handvndning kunna de vnda ryggen mot dig och oss och lpa fver till fienden. Erik Fleming bejakade denna invndning och syntes frsjunken i en stunds begrundan fver, huru man skulle reda sig ur detta dilemma. Omsider vgade han dock fresl, att hans nd ville hafva godheten att, fr den hndelse ett dylikt svek skulle lggas fram i dagen, fr skerhets skull fven bispringa med ett godt ryggstd ur den danska besttningen. -- Dina redliga afsikter, ditt ungdomliga mod och den skicklighet du helt visst skall lgga i dagen vid fullfljandet af din fresats inge mig det bsta hopp och det glder mig desto mer, att du genom denna tergng p det rttas vg icke blott rddat ditt lif utan jmvl gjort dig frtjnt af kung Kristians nd och bevgenhet, hvarom alt jag ej skall frsumma att underrtta honom. Audiensen aflopp alts lyckligt. Erik Fleming skulle om tv dagar f anordna nmda utfall och erhlla manskap till erforderligt antal, bde svenskar, finnar och danskar. * * * * * Fljande dag fretedde slottsgrden en hemsk anblick. Lngst borta ena sidan af densamma, ett stycke frn stora ingngen, stod schavotten och invid denne mrktes slottets bdel mrk och hotfull med ena handen hvilande p skaftet af bilan, hvilken blank och vass glnste vid hans fot. Snart sgs en brokig skara, i vars spets slottskapellanen vandrade hgtidlig och med strng uppsyn, brande ett krucifix i handen, fatta posto kring den blodbesudlade estrad, hvarp stupstocken var upprest. En hgtidlig tystnad rdde dr ute p borggrden, som till sista tum var upptagen af de frsamlade, bland hvilka slottets talrika besttning utgjorde hufvudparten. De till dden dmde riksrden Tnne Erikson Tott och Henrik Stenson Renhufvud samt Thomas Wolffs skrifvare Mns stodo med bakbundna hnder nrmast schavotten. Ett drag af vemod frmrktes vl i deras anleten, men de gonkast de sknkte den i ett midt emot belget fnster i ster tornet sittande danske hfvidsmannen liksom sprutade eld och de sammanprssade lpparne genomilades af en nervs darrning, medan de skte bekmpa den afsky, som rdde i deras inre och hvilken de med dden fr gonen ej ville gifva luft. Ffngt upprabblade prsten med tjnstvilligt nit sina latinska glosor fr dem. De viste med sig sjlfva att de gfvo sina lif i kampen fr en rttvis sak, nordens frigrelse ur frmmande frtryck och pfvedmets mrker. Svartrockens bner fr deras sjlars salighet frekom dem nu som ett nedrigt hn. Frrn exekutionen vidtog lt junker Thomas nnu en gng upplsa det bref, hvari kung Kristians befallning rrande afrttningen uttalades, hvarp riksrdet Tott ssom den frste leddes fram till stupstocken. Innan denne nedlade sitt hufvud densamma riktades hans blick p det i den motstende vggen alldeles i nrheten inmurade Stureska vapnet, och den varma, hnfrande gld, som i ett nu frmrktes i densamma, vittnade mer n ord om de fosterlndska knslor, hvilka nnu i ddsstunden fylde hans brst. Kort drp fll Tnne Erikson Totts hufvud och riksrdet Renhufvuds blandade snart sitt blod med hans. D Wolffs skrifvare Mns bestigit schavotten kunde han ej terhlla den vrede och afsky, hans herres otacksamhet frammanat inom honom. -- Usle niding, detta skuldlsa blod skall draga rttvisans hmd fver dig, utropade han. Jag har stdse fullgjort mitt vrf och varit dig trogen och detta blir lnen drfr. -- Du r svensk och frtjnar ditt straff, rt slottets hfvidsman pskyndande exekutionen. Erik Fleming hade bland de frmst stende sett den blodiga scenen. Han mste uppbjuda all sin kraft och energi fr att ej bryta ut i raseri. Han hade sjlf p listens vg undgtt de andras nesliga dd och hans hmdplan skulle lyckas. Men hans bundsfrvandters undergng skar honom djupt in i sjlen. Han knde sig i detta nu som en frrdare fven mot dessa. Han hade kunnat rdda ocks dem, om han blott tidigare uttnkt sin plan. Nu var det fr sent och han sjlf mhnda en brottsling, d dremot dessa med sitt lif beseglat sin aktningsvrda kamp fr fosterlandets vl. * * * * * Trumpeternas skall och trummornas larm borta p bohus tillknnagfvo att ngot dr var i grningen. Men man frhll sig lugn de beigrandes sida, ty man viste p frhand, att dagens drabbning ej skulle blifva synnerligen het och maktpliggande. Snart sgs en talrik skara med Erik Fleming i spetsen storma ut frn stra tornet och rikta sitt anfall mot den stadssidan lgrade svensk-finska styrkan. Omsider redde Nils Arvidson sig till motvrn, fr att ej genom ltsad likgiltighet frrda sig i frsta hand. Med frtvifladt mod frde Fleming sin nrmast fljande skara framt och de ptrngande danskarne formligen rasade af blodtrst vid utsikten om ett godt kap. Men knapt hade handgemnget och skottvxlingen med fienden ppnats innan Fleming och hans mn drogo sig genom en snabb manver t sidan och lmnade de ifrigt framtrngande danskarne i gapet p Nils Arvidsons trupper, hvilka under ett jubelskri mtte hrdt mot hrdt. Striden blef alt betnkligare fr Thomas Wolffs landsmn och sedan Erik Fleming med sitt folk anordnat mot dem ett anfall frn motsatt hll ndgades hvarenda en af danskarne gifva sig p nd och ond. Hr bjds ej p skonsamhet. Desse blefvo nedgjorda till sista man och Fleming med den slunda undan tyrannens hmd rddade skaran lmnade belgringshren en vlbehflig frstrkning. XXIY. Nils Grabbe och hans fribytare. -- Kuust slott kapitulerar. -- Arvid Kurck flyr. Nyss omnmda sm motigheter nedstmde likvl ej danskarnes mod. Tvrtom sporrades de hrigenom desto mera i sin ifver att fortstta sina planer. Ett godt byte hr vid lag sgo de i vrt land, ett byte, som de ej grna ville slppa sig ur hnderna, ty mjligheten att hrifrn kunna frskaffa sig lifsmedel under frsvaret af Stockholm mot Gustaf Vasa lg dem varmt om hjrtat. Redan p vren 1522 fversndes drfr ocks den danske amiralen Severin Norrby till Finland fr att bispringa besttningen bo slott. De betydande frstrkningar han medfrde bde af kanoner och ammunition kunde ej annat n fvertyga Nils Arvidson och Erik Fleming om deras ofrmga att lngre hlla stnd mot den vxande fvermakten. Man beslt drfr att upphfva belgringen och draga sig int landet. Vid utrymmandet af bo tnde de eld p sin tross, bland hvilken krutfrrdet fven befann sig. Det stenhus, hvari detsamma frvarades, sprang drvid i luften och elden spred sig inom kort kring hela staden och lade denna i aska. Severin Norrby dagalade naturligtvis vid detta tillflle den grymhet, som utmrkte danskarne fver hufvud, ty i stllet fr att ska hjda eldens framfart gaf han order att plundra och frntaga de olyckliga stadsinnevnarene alt hvad som kunde tkommas samt att anstlla blodsdd utan tskillnad till lder, stnd eller kn. Danskarnes vilda framfart inskrnkte sig dock ej blott och bart till bo stad och dess omnjder. Hrjande trngde de vidare bde int landet och lngs kusterna och lmnade frdelsens styggelse i sina spr, hvarhlst de drogo fram. Arvidson och Fleming rnade frst fatta posto vid Janakkala bro och hr stta sig till motvrn, men inseende sin ofrmga att kunna hjda danskarnes framfart fortsatte de sitt tertg och fverfrde sina trupper till Sverige. En liten skara under Nils Grabbes befl kvarblef dock och vann genom sitt mod och sin ofrvgenhet ett rykte, som frtjnar att ihgkommas fven i denna skildring frn flydda tider. Severin Norrbys nrmaste ml utgjorde nu det fasta Kuust slott, dr ryktet viste bertta att stor prakt och rikedom rdde ock dr den man hade sitt ste, till hvilken Finlands befolkning blickade upp med ett frtroende och en tillfrsikt, som kommit f af samtidens mest framstende mn till del. Den danska flottan kastade ocks snart ankar ett stycke frn den vl befstade borgen. Af skeppens besttning landsattes en del, den friga delen kvarblef fartygen. Vi fra lsaren en juninatt ut till dessa njder. Men innan vi upprulla de scener de danska trupperna frammana lta vi ett nattligt intermezzo utspelas af Nils Grabbe och hans tappra fribytareskara. -- Vid en klippig strand inom i nrheten af Lemo udde har nyss ett tiotal btar kastat ankar. Besttningen desamma r ftalig, men i dess hllning rjes kraft och okufligt mod. Snart flammar en munter brasa under en skyhg brgsbrant stranden och de lifliga eldslgorna slicka glupskt den fasta brgvggen ofvanfr. En skara af omkring femtio man har snart lgrat sig kring stockelden och under glam och prat invntar man, att fiskanrttningen i den p en str upphngda grytan skall blifva frdig och lmna en vlbehflig gruta efter lnga dagars sparsamma vlfgnad. S snart den ngande grytan aflyftats frn elden slr man sig ned kring densamma och lter dess innehll sig vl smaka, och Nils Grabbe sjlf ger ingalunda efter fr de andras aptit. Bst man sitter s lgger en liten bt till just invid och med feberaktig ifver hastar dess roddare till kamraterna p stranden. -- Se opp, godt folk, ropar han redan p afstnd. Vi ro i sjlfvaste vilddjursgapet. Norrbys flotta ligger ett par stenkast hrifrn och hans folk stimmar vida omkring p land och sj. -- Tack fr budskapet, invnder Nils Grabbe, vi skola nnu lra packet dansa efter vr pipa. Efter slutad mltid fortsttas samsprken, sngen och glammet nnu en stund, hvarvid tillika fverenskommes om de anordningar man har att vidtaga, innan man skrider till fullfljandet af sitt vrf. Hrp sndas ngra man att spana ut terrngen och infrskaffa uppgift om hvar man kunde gra det bsta kapet fr natten. Efter omkring en timmes vntan tervnder Peder Brask med underrttelse att en hop vilda sllar inlogerat sig i en alldeles nra belgen bondgrd, hvilken de med vld tagit i besittning af dess olyckliga bebyggare, som fr att rdda sina lif skt sig en tillflykt i angrnsande skogar. -- Godt. De skola ha betalt hrfr, utropar Nils Grabbe. Snart hafva alla vl bevpnade spridt sig i skogen rundtomkring och slunda formligen omringat danskarne. Det blir fr mngen ett mdosamt arbete att komma fram, ty alla spr af stigar saknas och nattskymningen i den tta skogen gr strapatserna hr stundom lifsfarliga. Men ocks dessa svrigheter fvervinnas och ngot efter midnatt ser man en efter annan trda fram vid skogsbrynet och bilda kedja kring bjrnidet. Grabbe ger order att frst med vldiga stokkar tillbomma alla drrar fr att slunda hindra hvarje utvg till flykt och befallningen fullgres fven till allmn beltenhet, ty man har insomnat tungt dr inne efter kvllens orgier. S snart dessa frberedelser undanstkats antndas nu byggnaderna frn alla sidor och hga eldpelare strcka sig inom kort mot natthimlen och sprida en intensiv hetta omkring sig. Frst nu varsnar man faran dr inne och rusar frskrkt upp. Ngra trefva sig halfkvfda af rken fram till fnstren och kasta sig handlst p marken nedanfr, andra rusa ursinniga af raseri och fasa genom lgorna och utsa frbannelser fver de nattliga fridsstrarne. Men knapt hunna ur den ena faran hasta de blindt i en ny. Ty efter hand nedgras de af Grabbes mn. Frtviflad synes en af de f nnu fverlefvande gripa till krigstrumpeten fr att gifva signal t andra, nrbelgna danska hopar, men han sjunker i detsamma med klufven panna ned bland sina kamrater. Efter vl frrttadt vrf hasta Grabbe och hans mn ter ned till btarne och gunga snart bort frn Lemos strnder fr att hlla sig undan, tils ett nytt tillflle till hmd fver fienderna yppar sig. * * * * * Ett nyss frn Severin Norrbys flotta mot Kuust slott fretaget angrepp hade vl af slottets besttning tillbakaslagits, men manfallet de frsvarandes sida vardt s stort, att biskop Kurck brjade hysa de allvarsammaste farhgor fr att alt fr lnge kunna uthrda en belgring. Hoppet att p flyktans vg komma fver till Sverige och dr erhlla skydd hos riksfrestndaren fvensom fruktan fr tyrannens hmd, hvilken helt skert, i hndelse slottet fll i fiendens vld, skulle trffa honom, bragte honom att med kad ifver vidtaga anordningar till fullfljandet af denna sin afsikt. Samma de som vntade honom skulle helt visst ocks vederfaras de med honom frbundna adliga familjer, hvilka slottet funnit en fristad undan fiendens rasande framfart. Sedan danskarne efter sitt nederlag dragit sig tillbaka till bo slott gaf biskopen slottsfogden Gregorius Stutorder att med mjligast strsta skyndsamhet taga ihop med frberedelserna fr afresan. Alla dyrbarheter, som blott kunde medtagas, packades in; kksmstarene arbetade med feberaktig ifver p den talrika skarans utrustning i matvg under den lnga och besvrliga resan. I slottets bageri, hvars vldiga, ovala ugn grddade ansenliga kvantiteter i en enda inlggning, svettades man dygnet om och nere i handtvrkerierna hamrades, smmades och tillyxades af hjrtans lust. Under alt detta brk, hvari Arvid Kurck fven sjlf tog del och jmte slottsfogden gnade det hela ndig uppsikt, sgs han dock mngen gng draga sig undan i sitt rum och i ensamheten snda en brinnande bn upp till den rtta beskyddaren under alla sorger och strider. Ett sreget svrmod hade ock p senaste tiden trykt p honom sin outplnliga prgel. Mhnda hyste han inom sig aningar, hvilka snart nog skulle p ett s sorgligt stt uppfyllas. Hur som hlst -- han mste i alla hndelser afbryta den vrksamhet, han med hela sin sjl omfattat och lmna de strnder, hvilka mhnda nu mera n ngonsin frut behft hans bistnd och manliga fretagsamhet. * * * * * En fridfull kvll, kort fre nattens inbrott, sgos flere vlbemannade btar styra kosan fver Kuust sund. Sedan de upphunnit den motsatta stranden, hvarest talrika hstar och kdon vntade, en del af de sist nmda redan fullastade med de resandes bagage, satte det lnga tget i vg med en skara vpnare och svenner till hst ssom skyddsvakt. Hufvudmlet var Raumo stad, dr ett vl utrustadt fartyg vntade fr att fra flyktingarne fver Bottenhafvet. Ofta sg man biskopen vnda sig om och blicka tillbaka mot sitt stolta fste och de mnga trogna tjnare, han kvarlmnade dr att g oknda den till mtes, och d och d sgs en tr drvid rulla utfr hans kinder. Men den i brjan lngsamma farten mste mer och mer pskyndas, ty man var ej rtt sker p nr fienden satte efter i hack och hl. Fr att vilseleda mjliga frfljare gjordes en lng omvg, som i betydlig mn frdrjde framkomsten till destinationsorten. Men den frnmsta bevekelsegrunden hrtill torde dock varit Arvid Kurcks innerliga stundan att nnu en gng f terse sina nrmaste, innan de mhnda skildes fr alltid. Man gjorde nmligen en afstickare Laukko grd. Rrande var syskonens afsked. Skilsmssans gonblick frefll dem nu s fullt af vemod och bitterhet, att de knappast sjlfva kunde fatta hvarfr det frhll sig s. De hade en gng tidigare p Auras strnder bjudit hvarandra ett som det tyktes vida lngre farvl. Ty nu mste helt visst ljusare tider snart randas fr norden, sedan Gustaf Vasas mktiga spira brjade samla massorna till kamp fr fosterlandets vl, och d hans seger en gng var fullstndig kunde ju den lskade brodern ter trygg vnda tillbaka till fosterlandet. Men innan dess kunde ju dock s mycket intrffa och Arvid Kurck var ju ej hller mera ynglingen, som fri frn skolans plikter drog ut i vrlden att prfva lifvet. Han hade redan mognat till en man, som hade sin bana skert utstakad och mlet klart fr sig. Hans namn var p allas lppar och bland dessa funnos ej s f, som nskade bereda honom hans fall. De tankar p alt detta, hvilka helt visst vaknat till lif hos syskonen, gjorde drfr, att afskedet denna gng frefll dem som ett farvl fr alltid. XXV. Slutet. Vr skildring nalkas nu sitt slut. Den mynnar ut i blod och undergng fr mngen af dem, hvilka hr utgjort de frmst handlande personerna. Sedan skaran lyckligt framkommit till Raumo och stigit ombord det skepp, som hr vntade dem och hvars beflhafvare r fr oss en gammal bekant, fiskaren Niilonens son, hade fr flyktingarne ej tersttt annat n att stta kurs fver till Sverige och dr anlita Gustaf Vasas hgn som en tertjnst fr dagalagd trohet. Men motigheterna begynte nu med sina starka jrnarmar omfamna Arvid Kurck och hans flje. Ryktet om biskopens flykt hann snart fram till Norrbys ron och denne hastade ofrtfvadt med sin flotta till de vatten, hvilka af de flyende ndvndigt mste betrdas i och fr fverfarten. Nu terstod dem ej annat n att lngs finska kusten segla norrut fr att undg en ofrivillig fngenskap och en neslig dd. Resan stldes frst till Ulfsby och vidare till Nrpes. Hrifrn ansg man sig omsider trygt kunna vga fverfarten och under densamma antager man att Arvid Kurck med sitt flje landat vid Storskrs holme ytterst i Malaks sockens skrgrd, dr han invigde en begrafningsplats, som nnu skall terfinnas. Sgnen frmler nmligen, att en ung dam af Arvid Kurcks anfrvandter aflidit under resan och jordfsts denna holme. Denna prsterliga frrttning var emellertid biskop Kurcks sista, ty kort drp funno alla skeppet ombord varande sin dd i vgorna. Fruktan fr att upphinnas af danskarne pskyndade nmligen fverfarten och trots den hftiga storm som rdde gaf man sig af till sjss. Man hade redan kommit fver Bottniska viken och hade land i sikte, d vid Viggan, utanfr regrund, fartyget frgicks och sjnk i djupet. * * * * * Vi afsluta denna skildring med fljande ord, flda af en tidigare tecknare af Arvid Kurcks lefnad och den: "Slunda omkom om sommaren 1522 Arvid Kurck, Finlands siste katolske biskop. Hans lefnad hade varit stormfull och orolig. Ifrn sin barndomstid hade han endast ett fasavckande minne, som stdse mste ha frdunklat i hans sjl alla andra bilder af frldrahemmet, och den frid, han i kyrkans skte sedan hoppades vinna, blef strd af de maktpliggande vrldsliga bestyr, hvilka han bde af sitt kall och sin fosterlandskrlek knde sig manad att fullgra. Midt ibland de olyckor, som frdystrat biskop Arvids lefnad, kvarstr ndock hans minne hos eftervrlden i en vacker dager. Hans dla och uppoffrande fosterlandskrlek r frnmligast det som gifver hans minne denna dager och gr, att han vrdigt slutar raden af de utmrkta mn, som under katolicismens tidehvarf innehade Finlands biskopsstol. "Arvid Kurcks kvarlefvor fingo icke den hedersbevisning, att ssom en stor mngd andra utmrkte finske mns begrafvas i bo domkyrka, detta vrt lands Pantheon, de ha drifvits hit och dit af Bottenhafvets bljor eller mhnda krossats mot ngon de strand; men varaktigare n alla grafmonument r den minnesstod Arvid Kurck upprest t sig i Finlands historia. "Dock, fven ett yttre monument pminner om denne vrt lands siste mktige hierark. Det r ruinerna af hans forna slott Kuust. Till belning fr gjorda tjnster gaf Kristian II (den 17 juli 1522) nmda slott jmte biskop Arvids friga gods t Severin Norrby. Dennes besittning var dock icke lngvarig, ty redan fljande ret fversnde Gustaf Vasa en ny hr till Finland, som fullkomligt befriade landet frn danskarne och drunder fven erfrade Kuust. Slottet lt Gustaf Vasa nedrifva. Reformationen frndrade sedermera biskoparnes stllning och gjorde dem frn mktige, nra nog oberoende kyrkofurstar till dmjuka understar." End of Project Gutenberg's Arvid Kurck och hans samtida, by Voldemar Lindman License: Share Alike