Produced by Matti Jrvinen and PG Distributed Proofreaders. JEPHTHAS BOK En Minnes-Sng i Isral Af Joh. Jac. Nervander. Frst publicerad 1840. Imprimatur: S. J. BACKMAN. I. Capitlet. Innehll: Midianiterne infalla i landet sterut, hrja bygden; en flykting rddar sig; undkommer ytterligare Moabiterne; men faller i ett af Ammon utlagt frst. Profeternes sner bda detta t Samuel. I den tiden trdde ngre af de Profeters sner[1] infr Samuel i Siloh, sgande: Abba, vlsigna oss, att vi m draga hinsidon Jordan till att beska vr slgt; men Han svarade: Drager i frid, och s drogo de hdan. Vinterns kulna dagar lyckta, Vren ned till jorden drar, Och de tunga molnen flykta Frn en himmel bl och klar. * * * * * Ren Midian har flyttat tlten,[2] Och springarn, tyglad af Hans hand, Ren skymtar fram vid fstets rand; Och frn de aldrig-sdda flten, Frn cken-hafvets brnda sand Mot vra skrdbetyngda land -- Han, stdd p lansen, dystert skickar De giriga, de skarpa blickar. Men dagen flyktar, mer och mer Sin skugga Han frlngas ser, Och nu Hans fle sporren knner, Och vingad fver sltten spnner, Der sanden under hofvens lopp I tta hvirflar hfves opp. Och denna sky af damm och stolt, Som nrmar sig allt mer och blnker S mildt uti det purpurdoft, Som qvllens sista strle stnker; -- Utur dess skt likvl en flod Af jemmer, trar, brand och blod Sig strtar ren, o Isral! Utfver Dina trygga tjell. Ty ej Hynor, hvilka hasta, Med hop p hop, i Rfvarns spr[3] Mer skonslst p den skrd sig kasta, Som stridens lia t dem slr, n sjelf Han ses mot likar rasa Och sprida kring sig dd och fasa. -- Och vckt i tid af deras skrn, Som vrnlst fr Hans mordlust falla, Knappt _en_ den undgr bland dem alla, Och flyr med ddens ngest hn. Ja fly! en sker fristad sk t hvad Du rddat -- barn och maka; Frgfves ser Du Dig tillbaka; Din hydda har gtt upp i rk, Din hjord r fiendernes rof, Frtrampad r af hingstars hof Din vingrd, som s herrlig stod, Och klingor, hvilka nn sig frga Af Dina stamfrvanters blod, Frn Dina tegar skrden berga. Men ren Du tror, Du stanna kan D skogen Ephraim Du hann.[4] -- Ser Du d elden ej, som flammar I natten mellan trdens stammar Och p ett svrd sig speglar der; Ty blank r klingan, hvasst r stlet, Det mot en ovn slipadt r, Och i Din barm det hunne mlet! -- Vet, Moab har mot landet dragit[5] Och der Hans skaror lger slagit; Men vgen dit br till Din graf. Och flyktingen med fasa ryggar, Som fgeln midt i flygten skyggar, Fr dunsten frn det Dda Haf;[6] Han sin kamel mot bergen styr, Och redan Han dem lyckligt hinner; Men ej Han det undanflyr Och stunden Honom _der_ ock finner. Ty Tigern lik, som springer opp Frn Meroms hvass och, med ett hopp, Sig mordiskt kastar p Gazellen, Som nalkas vattnet under qvllen[7] Och knappt sin ovn knnt igen, Ja, knappt en fara anat n, D ren Hon sprjer i sitt hjerta Den hvassa klon och ddens smrta; S lmsk, frsnd af osedd hand, En pil p flyktingen sig kastar, Der sorgls Han i skuggan rastar Och hugger i Hans barm sin tand. Af ddens natt Hans blick betckes -- Dock nej, utaf de Sinas skri Han till frnyad jemmer vckes Och skdar, hur i slafveri En Ammons krigar-flock dem fr,[8] Och tiofallt Han dden dr. Ty allt hvad lifvet bittrast har, Och allt hvad tanken hemskast ger n med en hr af fasor drar Frbi Hans sjl p smrtans lger. Ack! trla skall med hoppls sorg I Rabbat-Ammons[9] stolta borg Hon, som ndock Din maka var Och tjenarinnor van befalla; Du sjelf, som, ansedd infr alla, Frtrycktes vrn och usles far, Ibland de ldsta af Ditt folk I porten satt, en lagens tolk,[10] Ej samlas skall till Dina fder I klippans tysta grifte-stder;[11] Men obehedrad, bortglmd r Ett rof fr himlens fglar hr.[12] En fremling tar Din arfvelott; Ditt namn bland folket dr och blott Med hn skall af en ovn nmnas, Ty han, som bordt Ditt minne hmnas,[13] Din mandoms frjd, Din lders std, Din Son, som hr ifrn Din sida S spd man slet, att brist och nd Och lifstidsbojans smlek lida -- Hvem lr vl Honom lagens bud Och fdrens namn och Jacobs Gud? -- S vardt Hans klagan lnge hrd, Men nu Hans barm en suck ej snder, Och dubbelt hemsk, sen hon blef strd, Till nejden tystnan tervnder. Och Profeternes sner vnde hasteliga till Samuel tillbaka. Men d Han sg dem, sade Han: r det frid med Eder? D bdade de Samuel det som skedt var. Nr nu Samuel detta frnam, ref Han sin mantel, kldde sig i sck och asko, fastade och bad till Herran frn solens uppgng allt till dess nedergng. II. Capitlet. Innehll: Samuel lter blsa i basunerne. Isral drager i hrnad. Stammarne upprknas. Ett bud tervnder frn hren och frkunnar Samuel, att fienderne blifvit slagne. Men d dagen till nda var, och natten instundade, reste sig Samuel, den fverstepresten, och befalte Leviterne, som stodo infr Arken: Blser i basunerne och tnder eldarne p bergen, Sderut och Norrut, sterut och Vesterut. Men Samuel var gammal vorden, s att Han sjelf p den tiden ej plgade draga ut med folket i rlig. Hren basunen, hur mktig den ropar Eldarne skden p bergens topp![14] Vgarne fyllas af vpnade hopar; Isral drager till Siloh opp. * * * * * Rachel sina barn begrter, fver dem ej trstas kan,[15] Brders blod ur jorden ropar, upp, O Jacob! som en man; Gjorda Dina lnder Juda, ned frn vggen af Ditt tjell Tag Ditt pantzar, kld Dig i Din starkhets-rustning, Isral! Se! och ren hgtidligt bryter arken upp och stam vid stam,[16] Under klangen af trummeter, tgar fver Jordan fram. Frmst, ett Lejon, drager Juda; frmst, ett Lejon djerft och ungt;[17] Stolt r gngen, stark r stmman, ramens tag r djupt och tungt. Simeon sitt hrskri hjer invid Hans; och frn sin vg[18] Hafvets rnar, Dan och Asser, sluta sig till deras tg.[19] Ofrskrckt till strids Naphthali drar frn sina fjellar ner,[20] Lik tigrinnan nr hon frn dem hungrig sig p rof beger. Sebulon, Din pil r sker, och Isaschars herdelans,[21] Blank och stlsmidd fjerran sprider, stridens stjerna! Du Din glans. Ephraim vlsignad vare och Hans vandring ut och in,[22] Josephs dubbelsvrd ej sviker,[23] slungan ej i Benjamin.[24] Ingen saknas; Gad och Ruben landets skldar begge tv, Ren p andra sidan Jordan lngesen i vntan st.[25] Hel Dig hr, Du Jacobs trygghet, hel Dig i Din ras glans; Se, Du hastar hn till striden, glad som jungfrun till en dans, Stark som vrens flod frn Hermon ned uti Dameseks dal; Ho kan vl dess vgor tlja? ho kan Dina kmpars tal? Hrligt sl de vid hvarannan, hrlige i vapnens dn, Ssom palmer invid vatten, cedertrd p Libanon. Ho r d som Du, Din like?[26] ho han stnda Dig emot? Hvilken Gud r som de starkes, r som Herran Zebaoth.[26] -- Hvad, men kommer ej frn hren ren en man tillbaka der? Och af frjd Hans blickar strla, segerbud han till oss br! "Salighet af Herran gifven r t Jacobs hus i dag. "Hrarne tillsammandrabbat, slagit r ett vldigt slag. "Fienden i trenne lger stod i gr vid Jaboks flod[27] "Och i dag dess blja hvlfver rd utaf hans kmpars blod! "Isral mot honom trdde; se! och ren den myckna hr, "Hvarupp Han stolt frtrstat krossad och frskingrad r. "S nr dagens konung, Solen, upp p himlahvalfvet gr, "Nattens rofdjur fly till bergen, lemnande ett blodigt spr;[28] "S den vilda grshoppskaran, nr som stanvinden bls, "Rycks frn halflrtrda fltet, drifs till hafvet och frgs.[29] D nu Samuel detta af budet frnam, vardt Hans ande ter lefvande i Honom och Han prisade Jacobs Gud och drog ter till Sitt hus i Ramath. III. Capitlet. Innehll: Medan nu Hren skflar och gifver allt till spillo i fiendernes land samlas qvinnorne p Gileads berg fr att begrta Jephthas dotter. Men i de dagar, d mnnerne ute voro i hrnaden, stundade ter till den tiden, d qvinnorne gingo till och begreto Jephthas, den Gileaditens, dotter; ssom sedvnjon var i Isral. Nejden r lugnad; floderne svalla Purprade endast af aftonens frg; -- Israls dttrar! frsamlen Er alla; Samlen Er alla p Gileads berg. * * * * * P murn, i vntan, Rabbaths qvinnor drja,[30] Men ingen segertidning till dem frs; Och snart vid Arnon jemmerrop sig hja, Och klagolt till Zoar hrs.[31] I vild frvirring flyktingarne hasta Frn stridens flt till sina hem; Men dit med dem sig krigets vgor kasta Och hmndens svrd r fver dem. P Moabs sltt, p Sibmas drufvokullar,[32] Man mer ej glada snger hr; Ty hrjningen sin tunga vlt der rullar Och skrden fre anden gr.[33] Och doft, vid klang utaf basuner, falla Nu torn och fasta murar ner; Och hvad derinnom rrs och lefver -- alla Man Herranom till spillo ger.[34] Och till frsvar ej hjas spjut, ej dragas Af kmpahnder svrd frn lnd; Men folk och frstar af en skrck betagas Utfver dem af Gudi snd.[35] Sig Ammon skyl i dolda klyftors nsten,[36] Och Kedars hyddor de st,[37] Och upp sjelfva Karraks klippe-fsten Med bfvan Moabs vakter g.[38] -- Men fjerran mnnens split och fjerran striden Och hmndens blodbestnkta hamn, Lt _oss_ en hgtid fira under tiden Fr alla knslor utan namn; Fr knslor hvilka, p sin vilda bana, Lik blommor mannen fverser, Hvars milda doft han icke mktar ana, Hvars spda vekhet han beler. Och hvad i qvinnans barm sig gr att sluta, Fr lifvets kalla blickar skyggt I drmmens land vid diktens vrflgt skjuta Sin blyga krona m i dagen tryggt. En flyktig stund, frstdd i syskonrunden, En suck, en tr hon gjuta skall, Men sen igen vid stilla pligter bunden Hon fylla m sitt tysta kall;[39] Och mannen trtt af dagens tunga, finna[40] I Dina hyddor, Isral! En glad, en m, en trogen tjenarinna[41] Och trefnad innom Jacobs tjell. S frblefvo nu qvinnorne i fyra dagar p bergen. IV. Capitlet. Innehll: Qvinnorna helsa solens uppgng med snger och strngaspel. Vrens hrlighet beskrifves. De naturliga tingens vansklighet och ffnga bevisas. Om morgonen, den frsta dagen, voro qvinnorna tidliga redo och sungo hvarandra till med Psaltare i Choren.[42] Dagen nalkas, morgonvinden Bdar det frn dal till dal; Turturdufvan vaknat, hinden Skymtar fram ur skogens sal. * * * * * Frsta Half-Choren. Se! solen vnlig och ung gr opp, Och skdar glad ifrn kullens topp De vida flten, de blomsterrika; Allt r s festligt och r s lika, Som d i fjol Hon vid vrens hand Hr sg ikring fver Juda-land. Hon samma blommor ser marken hlja Och samma skrdar fr vinden blja, Och skogen kldas i samma skrud, Och luften fyllas af samma ljud, Och samma dofter dig deri hja, Ja samma skyar nnu der drja. Andra Half-Choren. Ja; vl nu Saron i liljor str Och doft frn Jerichos rosor gr; Vl ax vid ax i Megiddo svalla[43] Och lrkesnger derfver sklla; Vl Sykomoren i Mamres lund Sin skugga bjuder t middans stund,[44] Och hvita skyar, lik hjordar skrida I stilla vandring vid Nebos sida;[45] Men dock, hvad sist Du hr sg, ej mer, Du blida Sol, nu emot Dig ler; Den vrens barn, som Du _d_ hr funnit, Ack! lngesedan de ren frsvunnit; Dess sky sitt silfver kring knen strtt, Dess doft frskingrats, dess blomma dtt, Dess snger tystnat, dess lunder hrjats, Dess grnska bleknat, dess skrdar bergats; Utaf dem alla ett spr ej finns, Och deras rum dem ej mera minns. Det fylles nu af ett yngre slgte Som upp ur natten och gruset brckte, Till samma de, till samma lott, Som ren dess Fder har fvergtt. Hel Chor. Men Du, hvars skatter ej tervnda,[46] Som, grnslst gifmild, ej trttnar snda Till jordens skaror Din strles guld, Som lika r mot dem alla huld, Frn luftens rn och frn bergets ceder Till dldens mygga och isop neder,[47] Och rknar alla dem till Ditt hus Och mttar alla dem med Ditt ljus, Du Sol ej vet, att s mt dem alla Du fostrar blott fr att offer falla t dden, hvilken i lifvets spr, I evig skrd fver jorden gr! Ack! visste Du, att hvart Du m skda, En stndig kamp och frstring rda, Att jorden endast en graf Dig ter, Som drager allt i sitt skte ner; Ditt gyllne hr Du af sorg frdde Och skuggans stoft p Din hjessa strdde Och sjufallt mrker upp Dig drog,[48] Och jord och himmel en nde tog! Och den dagen frstrdde sig qvinnorna i lunderne samt byggde sig lfhyddor, ty serlaregnet gick fver landet. V. Capitlet. Innehll: Menniskans magt och hennes skepnads dgelighet upphjas. Dock r fven hennes lif flyktigt och vanskligt samt hon, liksom det ringaste, underkastad frgngelsen. Men d regnet var fverstndet samlade de sig ter fverst p berget, ssom sedvnjon var. Dagen sjunkit nedom Karmels toppar[49] Och sitt lugn kring nejden qvllen spred; Blott i dalen, ljumt och tyst, n droppar Sista skurn af serlaregnet ned.[50] * * * * * Hur lifvas allt! -- Hvar bck en blja br,[51] Hvar trstig dal r ter vattnad vorden, Hvar bleknad lund nyo grn sig klr Och i sin fgring strlar ter jorden;[52] Men stolt, ssom en Fader till sin slgt, Ssom en Konung till sitt folk sig vnder, Se qvinnans son, i Majesttets drgt, Som sina blickar kring den jorden snder. Och hvart de vandra och hur lngt de g, Sin hyllning ger hon t hans magt och ra, Dem hgt frkunnar allt, som bor derp, Och sjelfva djupen derom vittne bra. Se fltet blommar till hans gnalust Och fgelns stmma till hans fgnad ljuder, Och marken honom till ett arf sin must Och himmelen sin dagg derofvan bjuder; Han trampar djerf det vreda hafvets rygg, Till bergens djup han malmens gng frfljer, Och knens Konung sjelf, fr honom skygg, Bland Jordans snr sig rytande frdljer;[53] Mer ljuft hans tal, n doft frn Hermon, gr;[54] Och mer n guld hans lppars visdom vger; Hans vxt med blygsel hljer Zalmons Rr;[55] Och ej Dameseks ros hans fgring ger.[56] Och fver sig dock samma dom han har, Som hvar och en den ringaste hans broder; Han fven kallar Vanskligheten Far Och till Frgngelsen han sger Moder. Ja, fran nsta Sol frn hvalfvet gtt, Fran frn Thabor hon frjagat dimman,[57] Har stunden kanske redan honom ntt Och blomman vid hans fot dock ser den timman. Och ej af ungdom, ej af sllhet rrd Sitt egg allt blindvis dets lia prfvar, -- Den natt som sagt en Far: "Din bn r hrd, En son Dig fddes!" sjelf den spda rfvar; -- I vntan str en brudgum; allt r redt Af Mirrha doftar bruden, facklor tndas,[58] Och tget rr sig; se, d stannar det Och brllopssngerne i grt frvndas. -- Den rfda tegen mannen har bestt, Och axet mognat, men hans barn och maka Vid skrden honom sakna; han har gtt Den vg, som ingen kommit n tillbaka. -- Och s, hur lngt ett menskolif n var, Hur sent dess ml den lderstigne hunnit, En rk, ett moln det endast varit har, Och som en skugga har det hn frsvunnit. Och snart begrafnings-stten varder all, Och tren torkar af den lejda gjuten,[59] Och vandran gr frbi Din grift s kall, Som klippan, hvaruti den blifvit bruten. Och fridlyst r ej engng detta hus, Af tiden Sarkofagen sjelf blir frten,[60] Och dagens strle leker p dess grus, Och, som den der ej fanns, Du r frgten. S vardt nu af morgon och afton den frsta dagen. VI. Capitlet. Innehll: Menniskolifvets frlopp visas ytterligare genom en Liknelse vid Jordan. Barndomen liknas vid Meroms sj. Ungdomen vid Genesareths haf. Mandomen vid Jordans flod, som slutar i Ddens Haf. Om morgonen, d qvinnorna tillhopa voro, satte Bilhah, Sallums dotter, dem en Liknelse fre; men Hon var en af de visa qvinnor i Abel.[61] Ur sterns portar solen blodig stiger, I tyst frbidan all Naturen tiger; Blott dundret doft kring Hermon gr, Som molnbekldd och dyster str. * * * * * Af himlens skyar kring dess topp, Af jordens spenar nrd, Vid bergets fot, ur nattlig verld En klla springer opp. Hon spd nnu ej har ett namn,[62] Och fr sitt lopp ej ban, ej hamn. Och obemrkt och tyst hon rinner Och snart sig tagen upp hon finner, Du lugna Merom, i Ditt skt; Der strandens grna skuggor hlja I vnlig skymning hennes blja, Der ingen storm dess ro n brt, Och flgten blott med silfvertunga Sin vaggsng fr i hvassen sjunga. Men skumbetckt bland fjellen brusa Ses, frn den vaggan vuxen bort, Med grna strnder, vgor ljusa, Den unga floden innan kort; Och strtar, tnd af lngtan, neder, Det fjerran, rika ml emot, Der Kinnereth i vntan breder Sin vida dal infr hans fot![63] Hur hgt hans bla vatten hvlfva, Hur stolt sin ban de vidga ut, Och djerft och gladt der skapa sjelfva Ett mktigt haf t sig till slut. Der n vid flgters sus hans blja Sig smyger fver perlesand, Att mt med kyss p kyssar hlja, Som brud, sin fagra, slla strand.[64] n klar, som spegeln, lter skda De rena djupen af sin barm,[65] Och jord och himmel se der bda Af sig en trogen bild, en varm. Och n emot sig sjelf att rasa Utaf en il blott upprrd, gr;[66] Och hljer hvalfvets rymd med fasa Och klippans grund med bfvan slr! Men snart sin ungdoms tummelplats han byter, Med manlig hg, mot nya, hgre kall Och med ett namn, ett redan frejdadt, bryter Som Jordan, ur dess rund sitt rika svall. Och nu, med bragd p bragd, Du Starke drager, Du Jacobs vktare, Din kungastrt,[67] Och krossar hllar, sprnger fjellens lager, Hvars spillror sjelf Dig ndgas flja t.[68] Och bergens strmmar strtande sig hasta, Och knens kllor skynda p sin vg, Att med sin hyllning sig fr Segrarn kasta Och flja Frstens ibland brder tg. Och hvart Han vandrar, honom lunder bida Och stolta stders tornbekrnta rand, Och oljobckar flda vid Hans sida[69] Och balsam dryper p Hans rika strand.[70] Men af Sin makt Han dock frgfves Och sina vgors tal frhfves; Hans ml r Honom fresatt, Och nrmre Han allt mer det hinner Och snart med mattad gng frsvinner[71] Uti dess afgrunds hemska natt;[72] Hvars dimmor dag ej genomtrnger, Der tystnan som dess grdar stnger,[73] Af minsta fgels ljud ej brcks, Och der bland strnder, evigt kala Hans tunga vg, utur sin dvala Af flgtens ande aldrig vcks.[74] -- S Herren har uti Hans bana Den kloke ltit mening ana, Och tydning t den vise gaf. Se menskolifvet! -- Det ju skrider Igenom frjder, hopp och strider, Som Jordan, hn till Ddens Haf. Detta r nu Bilhah, Sallums dotters Liknelse. Och den fann behag infr Israls dttrar, s att de lrde den t sina barn, allt intill denna tid. VII. Capitlet. Innehll: D nu lifvet r kort och frgngeligt, klagas att det fven r fullt af qval och vedermdor. nskas att dess korta tid vore lustig och utan sorger. Nu r det s besvrligt, att fleste nska, att det n ytterligare blefve afkortadt. Om aftonen, d dagen sval vardt och skuggorne begynte afvika, frsamlade sig qvinnorna ter endrgteliga till samsprk, med strngaspel och snger. Vesterns himmel fllt sin purpurskrud, Natten fstets stjernelampor tnder Och sitt frsta mma klagoljud Nktergalen, lyss! frn dlden snder. * * * * * Hvad fder, o Sngare! vl i Ditt hjerta Den trnande lngtan, den eviga smrta, Hvars makt Du frkunnar med smktande rst? De hinna, Du spde, d fven Ditt brst? O qvinna! -- de srjande tonerne svara -- Vak upp till att hra, och allt skall frklara Och allt skall frkunna Dig plgor och strid. Hf upp Dina gon; hvar finna de frid? P fltet Dig mter den suckande vinden Och blomman med nattliga trar p kinden; Vid stranden af hafvet, dess klagande vg; P fstet de sargade skyarnes tg. S lidandets sprk fver allt ju sig hjer; Snd blicken hur lngt, och blott qval Du der rjer, Slut honom innom Dig, och likas arm, Du rjer det n i Din klappande barm. Hvad r d vl lifvet, med dagar, som fda En vxande oro och amma upp mda, Med frjder, som flykta lik dimmor -- med hopp, Som, skyar i torkan, frgfves g opp?[75] -- Ett lf, som fr hstliga vindarne sklfver Vid Akko ett flarn, som i brnningen hvlfver,[76] Kring Ascalons sltter ett irrande rop Ur molnen af tranornes flyktande hop![77] Men Du, som t menniskan vgt hennes tider, Som satte en grns, fver den hon ej skrider, Du Herre, som talt hennes mnaders tal, Hvi talde Du dem d ej rena frn qval? Som vattnen i knen, de snabbt ju frrinna, Snart skuggans och domningens land skall hon hinna,[78] Der brstet ej mera fr njutningen slr; Der kllan frtorkar till sllhetens tr. S blicka d bort, att i frid hon af lifvet[79] M tmma det malt, som t Henne blef gifvet, Och sluta dess Sabbath och mtt af dess frjd, Bege sig till tystnadens boningar njd. Nu tynger Din hand fver henne; Du jagar Med sorger, som pilar, allt jemt hennes dagar, Till dess hennes sjl in i dden r trtt, Tills slafvens och konungens nskan sig mtt; En nskan, att snarliga hdan f vandra, Och gisseln den ena och spiran den andra Frbyta, och allt hvad som lifvet n gaf, Mot lugnet och ron i sin ensliga graf. Och vardt af morgon och afton den andra dagen. VIII. Capitlet. Innehll: Simeath, Eliasaphs dotter, visar att om menniskans lif r fullt af vedermda, s r dock qvinnans besvrligare n mannens, i thy att hon i tysthet och utan klagan mycket lida mste. D nu qvinnorna ter om morgonen sammankomne voro, talade infr dem Simeath, Eliasaphs dotter, Jethers hustru, en af de Belials mns. Det ljusnar ren kring Basans dystra topp;[80] Ifrn sitt lger springer skuggan opp, Sin dunkla mantel kring sig kastar Och skyndsamt bort frn dalen hastar.[81] * * * * * Men sltt och kulle ar betckt Af blomstrens folk i hgtidsdrgt, Som helsa strlen frn det hga; Och daggens perla, mild och klar -- Det enda sprk, som blomman har -- Mot honom ler ur hennes ga. Nr han med qvllen hdan gr, Vid vnnens flykt igen en tr Upp den spdas kind sig rjer; -- Den frra, knappast fdd, vardt all; Men denna svller tung och kall Och natten om den drjer. S qvinnan ock har p sin lott Af lifvets hfvor tren blott; Den fds af frjd, den fds af smrta. Men frjdens skymtar och frgr, Och den allena terstr, Som ammas af ett krossadt hjerta. Ack, blott de tysta trar -- hvem, Hvem rknar under sljan, dem En make vckt, som hon ej vljer, Men lydas skall utaf den brud, Den otspord, en Faders bud, En Broders, blindt t honom sljer.[82] Hur rik mot hennes, mannens verld! Han vidgar sjelf den med sitt svrd, Han fyller den med hopp och drmmar, Lik vandraren i knens sand, Hvars blick sig trollar der ett land Med lunders sus och svala strmmar.[83] Hans lit d likne Jordans tg, Men hennes r blott Kidrons vg, Som hljd af bergens skuggor rinner,[84] Och vid den sorgsna banans slut, I Ddens haf -- men ej frut, Den stolta flodens blja hinner. Han stupar glad i segrens famn, Och ger sin son sitt hjeltenamn, Sin bragd t hfden att bermmas; Hon ngongng blott ledes fram, Fr Juda folk ett offerlam, Att vrnlst blda och frglmmas. Men qvinnorna vordo mkta bedrfvade i sitt sinne. IX. Capitlet. Innehll: Till styrko hraf, och ssom frebild af Qvinnans de anfres Jephthas dotters bedrfliga ndalyckt, som Israls dttrar i den natten srdeles begrta. Nr nu aftonen ingngen var, frsamlade de sig kring Abigail, den Gileaditiskon, att hon skulle frtlja dem granneliga, huru det med Jephthas dotter, Domarens i Isral, skedt var. Men Abigail var till hg lder kommen, s att hennes gon skumma voro. Frn hafvet flkten tyst sin svalka br;[85] Uppfver knen lngsamt mnen stiger Och n en hjd med silfverdok beklr, Och n en dal vid nattens skymning viger.[86] * * * * * Kunnen J ett skimmer rja, Ngot, som sig tyckes hja Fjerran fver kullen der? -- Om, der berget ned sig snker, Ngot hvitt ur dunklet blnker, Ramoths torn och mur det r.[87] Der, nr Ammons hand frtryckte Herrans folk och till sig ryckte Jacobs arfvedel och stad,[88] Fdrens Gud t de frskrckte En frlossare uppvckte, Jephtha, son af Gilead. Der Hans dotters barndom grydde; Innom dessa ngder flydde Jungfruns dag s ljuft och ltt, Som bland palmbetckta kullar Kisons silfverblja rullar Hdan p Israls sltt.[89] _Dit_, p hjden, hjelten hunnit, Sedan Han sin seger vunnit, D han Dottren varse blef Festligt till sitt mte dragen, _Der_, af sorg och fasa slagen, Fadren sina klder ref. Hr upp de samma hjder, Der Hon lifvets drmda frjder Sen begret i vnners rund;[90] Under samma ekar vljas[91] Lt vr plats och hr frtljas Sagan af de Gamlas mund. n en gng med blommor hljas, n en gng med grt beskljas, M det altar, der Hon bldt. -- Snart ej mera ngon finnes, Hvilken Hennes de minnes; Hennes namn ju redan ddt.[92] Ack! den tr, som der vi flle, Ej allena Henne glle, Oss den ock begrta m! -- Fast bland obemrkta den Mnga n mot offer-dden, Ssom Hon, men lngsamt g! D nu qvinnorna frnummit om Jephthas dotters ndalyckt, srjde de svrliga, slogo sig fr brstet, sjngo klagosngen, som till dem kommen var, och jemrade sig hela den natten: Ack, vr Syster! Ack, att det med Dig s gnget r! Och vardt af morgon och afton den tredje dagen. X. Capitlet. Innehll: Thamar, Asareels dotter, trstar qvinnorna med lftet att, till vedergllning, Hjelten, som utlofvas, af dem fdas skulle. Hans rike och hrlighet beprisas. P den fjerde dagen nr Solen uppgngen var, uppvckte Gud Thamar, Asareels dotter, Ethams sons, Jabes sons, en af de Frstar i Isral, att Hon qvinnorna trsta skulle, och Hennes rst hrdes ibland dem; men Hon talade denna visones ord. Din dag, o sol, r skn och klar Fr jorden ter uppenbar; Och natt och mrker sig p nytt I glans och hrlighet frbytt. * * * * * S Herren ser ocks engng till de betryckta neder; Hans Ndes Ljus Sig fver det, som lg i skuggan breder; Ur knen strutsens jemmerrop intill Hans ra nr,[93] Evinnerlig Hans Godhet ej ens matkens bn frsmr. Ho r alsvldig dock som Han, en Konung fver alla; In fr Hans anlet solar d och himlens stjernor falla, Han byggde jordens fasta grund, Han den p ingo stllt,[94] Och fstet med dess skyar spnt derofvan som ett tlt. Han stormen som en tjenare, som bud Han blixten snder, Han hafsens djup i skum rr upp, Han landsens skick frvnder; Lofsjunger Honom p Sin thron; Hans Vldes makt r stor, Och salig den, hvars tillit fast upp Dess klippa gror. Som str d fr Hans fot frgs m slgter efter slgter, Fr Honom vare tusend r som en af nattens vkter; Hvad r det mer? -- Orubbeligt bestr Hans lfte dock, Och Isaacs Gud i Sinom tid skall det fullborda ock! Och Du, som till Sitt hvrf Han tcks bland Juda qvinnor kalla, Vlsignad vare Du bland oss, bland Dina systrar alla; Vlsignad Du, om i vr rund Du redan vandrar hr; Vlsignad om Du komma skall, och brstet som Dig nr. Ty lik det regn frn Hermon gr, att ned p Zion dugga,[95] S salighet af Herran skall Din hjessa fverskugga. Din Fader bugande skall g Dig p Din stig emot, Din Moders sner falla ned till jorden fr Din fot. Ty Herren Den, Han snder, vill med kraftens svrd omgjorda, All verlden som en fotapall Han lgger fr Sin Smorda, Hvars dagars tal som sand, hvars stol frblir till evig tid; Men ljufligt kyssas i dess sken rttfrdighet och frid. S blefvo nu qvinnorna upprttade till sitt sinne af Thamar, Asareels dotter. XI. Capitlet. Innehll: Ytterligare propheterar Thamar om den kommande Herrans Smorde, hvars frebild Hon ser i den hjelte, som nu anfrt till seger den Isralitiska hren, till hvars mte qvinnorna nedstiga frn bergen. Men medan Hon n talade, upphof Hon sina gon, och se, Hon sg lngst borta p bergen ett blnkande, ssom af vapens blnkande, och Herrans Ande kom fver Henne, s att Hon ytterligare propheterade.[96] Och Hon dansade fr qvinnorna och de fljde Henne, den tervndande hren till mte, med sjungande, trummande och spelande.[97] Hvad? glimmar ej mot solens brand En lans der lngst vid fstets rand? -- Den lansen skars vid Jordans strnder,[98] Till hemmet hren tervnder. * * * * * Upp hsten Er d, med blomsterkransar, I festligt hvimmel, i helga dansar, O Qvinnor, Jungfrur i Isral, Att mta Hjelten, som Herren rrde, Som landets kmpar till seger frde Och frid som byte till Jacobs tjell! -- Och finns en qvinna med Andans ljus, En Profetissa i Jacobs hus, Hon trde fram och med kastad slja[99] Sin stmma m till en lofsng hja: Hel Judas Horn och Hans ovns fall![100] Hel, Bild af Hjelten, som komma skall! -- *Som komma skall!* Och rstens Dttrar i klippans hall[101] Upprepa skola nnu de orden, Och himlen fyllas deraf och jorden! * * * * * Ja lter Cymbaler och Harpor nu skalla Psalmernes jubel sig trnge fram Fjerran till Israls fiender alla, Att med frfran till jorden de falla; -- *Lejonet segrar af Juda-stam!* D nu Mnnerne hrde, huru Herrans Ord var kommet till qvinnorna, prisade de Gud och undrade storliga: Hvad mnde detta betyda; och de gmde orden granneliga i sitt hjerta. Men de tolkade dem efter sitt sinne, och d nu ret omgnget var och Isral frsamlade sig i Ramath, talade de ldste infr Samuel och sade: Smrj oss en Konung! Anmrkningar: [1] *Propheters sner.* S kallades lrjungarne i en af Samuel inrttad Bildningsanstalt. [2] *Ren Midian har flyttat tlten.* Biblens Midianiter voro Beduin-Araber i Syriska knen. Vid vrens ankomst uppbryta desse frn sina vinterlger och nrma sig de odlade trakterne, som de oroa med sina oupphrliga plundringstg. [3] *Ty ej Hyaenor, hvilka hasta Med hop p hop i Rfvarns spr.* Hynor tflja i sterlanden flocktals de tgande hrarne, for att mtta sig af de fallne. [4] *Skogen Ephraim.* Dess lge r omtvistadt. Ngre pst att den lg vester om Jordan, andre att den lg ster om denna flod. Det sednare fallet r hr anlaget. Troligen lg den p *begge* sidor om floden. [5] *Vet Moab har mot landet dragit.* Moabiterne voro det stra Jordanlandets Sydliga grannar. [6] Dunsterne frn Dda Hafvet anses vara, tminstone p vissa tider, s giftiga, att fglar som vilja flyga derfver antingen vnda om eller nedstrta som dda. [7] I hvassen kring Meroms sj uppehlla sig tigrar och andra rofdjur, hvilka lura p de djur, som om qvllarne och ntterne nalkas vattnet fr att dricka. [8] Ammoniterne voro det stra Jordanlandets nordliga grannar. [9] Rabbat-Ammon var Ammoniternes hufvudstad. [10] *Ibland de ldste af Ditt folk I Porten satt, en lagens tolk.* I Palstina samlades de ldste i Stadsporten fr att skipa lag bland sina medborgare. Beskrifningen p den srades anseende och dygder trffar in med den, som frekommer i 29 Cap. af Jobs Bok. [11] *Klippans tysta grifte-stder.* Hebreernes grafvar voro uthuggne i kalkbergen, i lnga rader vid hvarandra. [12] *Men obehedrad, bortglmd r. Ett rof fr himlens fglar hr.* Israeliterne, liksom de fleste forntidens folk, ansgo fr den strsta skymf och olycka, att ej f en ordentelig begrafning. [13] *Han som bordt Ditt minne hmnas.* Enligt Moses' lag var Sonen eller den nrmaste arfvingen frpliktad att utkrfva blodshmnden. Det ansgs ssom en stor sorg, att ej efterlemna ngra sner, dels af nyssnmnde anledning, dels fven fr att fdrens namn, hvars slgtlngd frvarades vid Arken, slunda skulle utd och arfslotten fverg till fjermare Stamslgtingar. [14] *Hren basunen hur mktigt den ropar Eldarne skden p bergens topp* Genom slika signaler finner man af Biblen att Hebreerne tillknnagifvit hvad som hastigt borde blifva bekannt i landet: Sabbather, Nytndningar, Folkfrsamtingar etc. [15] *Rachel sina barn begrter fver dem ej trstas kan.* Bibliskt uttryck, att beteckna en allmn landssorg. [16] *Se! och ren hgtidligt bryter arken upp och stam vid stam, Under klangen af trummeter tgar fver Jordan fram.* Frbundsens Ark medtogs endast i flt, nr hela Isral, och ej enskildta stammar ensamt, utfrde kriget. Under Domarnes tid frvarades denna ark i Siloh, som d var Palstinas hufvudstad. Under Samuel frvarades den dock i Kiriath-Jearim. Hr frekommer sledes en anachronism, i fall man ej fr antaga, att arken undantagsvis ngongng varit frd till Siloh under Samuels tid. [17] *Frmst, ett Lejon, drager Juda frmst ett Lejon djerft och ungt.* "Juda r ett ungt lejon -- -- -- -- han hafver nederbgdt sig, och lgrat sigt som ett lejon, och som en lejinna." Jacobs vlsignelse. 1 Mose Bok 29. C. 9 v. [18] *Simeon sitt hrskri hjer invid Hans.* Simeons stam bodde innom Juda-stams Snre eller arfslott. Begge stammarne tyckas hrigenom hafva varit sinsemellan nrmare frbundne n de friga. Se Domar. B. 1 C. 3 v. [19] *Hafvets rnar, Dan och Asser.* Dan och Asser bodde nrmast Medelhafvet. [20] *Ofrskrckt till strids Naphthali drar frn sina fjellar ner.* Naphthali bebodde en vild bergstrakt, hem fr tigrar och andra rofdjur. [21] *Sebulon, Din pil r sker och Isaschars herdelans etc.* Sebulon och Isaschar innehade till en del brdiga Alptrakter -- Gilboas, Hermonims, Thabors berg -- och voro sledes Jgare och Herdar. Begge stammarne, fvensom Naphthali, voro ganska krigiska. Se Deboras Segersng. [22] *Vandring ut och in.* Bibliskt uttryck, att beteckna: frehafvande, fretag. [23] *Josephs dubbelsvrd ej sviker.* Josephs stam ansgs som tvenne: Ephraim och Manasse. Ephraim var, till makt och storlek, den frsta eller andra i ordningen, bland de Isralitiska stammarne. Manasse var obetydlig. [24] Benjaminiterne voro utmrkte bgskyttar och slungare. [25] Gad och Ruben bebodde grnslandet ster om Jordan, voro derfre mest utsatte fr fientliga anfall, och sledes krigiska samt betraktades med skl som landets frmurar. [26] Bibliska uttryck. [27] *Fienden i trenne lger stod i gr vid Jaboks flod.* Lgren voro tre, troligen af den anledning att de utgjordes af trenne olika folk: Midianiter, Moabiter och Ammoniter. -- Jaboks flod rinner genom landet, ster om Jordan. [28] Hynor, Panthrar o. d. rofdjur utg om qvllen p rof frn sina snr och klyftor samt tervnda dit vid dagningen. [29] Till Palstinas landsplgor hra grshopporne, hvilka i tallsa svrmar frtra all grda p marken. I sin flygt flja de alltid en viss strt, den frn sder till norr; men frn denna strt drifvas de ofta, d de rka ut fr den starka stanvinden, hvilken bortfr och drnker dem i Medelhafvet. De frpestas d dess vgor, nda lngt ut frn kusten, med sina frruttnande kroppar. [30] Rabbath-Moab eller Rabbath, hufvudstaden i Moabs land; ssom Rabbath-Ammon, den i Ammons. Uttrycket r sledes tvetydigt, d Israliterne voro inbegripne i strid med begge folken. Af det fljande synes dock att det r Moabiternes hufvudstad, som hr menas. [31] Arnon och Zoar voro Moabs yttersta grnsor i norr och sder. [32] *P Moabs sltt, p Sibmas drufvokullar -- --* Moabs sltt, en fruktbar dal. Sibma, en fr sitt vin bermd stad, msom tillhrig Moabiterne, msom Hebreerne. [33] *-- Skrden fre anden gr.* "Anden, andetiden" gammalt Svenskt och Bibliskt uttryck fr skrdetid. [34] *Och hvad derinnom rrs och lefver -- alla Man Herranom till spillo ger.* "Gifva Herranom alla till spillo" r ett Bibliskt uttryck fr att beteckna, att allt lefvande, menniskor och djur, nedergjordes. Derjemte frstrdes ofta och jemnades med jorden all fienden tillhrig egendom, af hvad slag det vara mnde. [35] *Men folk och frstar af en skrck betagas Utfver dem af Gudi snd.* Ett flttg afgjordes vanligen genom ett enda slag, ssom man ser af s mnga stllen i Bibeln. Efter slagets frlust fattades vanligen det besegrade folket af en panisk skrck och sg modlst sitt land frhrjas af fienden. [36] *Sig Ammon skyl i dolda klyftors nsten.* Ammons land har otaliga, ofta otillgngliga klyftor och grottor. [37] *Och Kedars hyddor de st.* Med Kedars hyddor frst Propheterne tlten, hvari de Beduin-Araber bodde, som vistades i Syriska knen nrmare Euphrat. [38] *Och upp sjelfva Karraks klippefsten Med bfvan Moabs vakter g.* Karrak-Moba, Moabs borg, var en otillgnglig, ointagelig bergsfstning. [39] Juda-qvinnor voro, ssom plgseden n r i Orienten, noga bundne innom sin husliga krets, och sllan, utom vid folkfester och andra utomordentliga hndelser, i tillflle att se hvarandra i strre samqvm. [40] *Dagens tunga* Svarar mot Dagens tyngd, mda. [41] *En glad, en m, en trogen tjenarinna.* sterlandets qvinna betraktar sig ej blott som mannens Maka, efter vrt uppfattningsstt, utan mera som Hans tjenarinna -- "Sarah var lydig Abraham, kallande Honom Herra." [42] Israliternes Psalmer och Hymner synas ofta hafva blifvit afsjungna i Vexelchorer. Se 1 Sam. 18 C. 7 v. [43] Sarons liljor, Jerichos rosor och dalen Megiddos fruktbarhet ro ryktbara. [44] *Vl Sykomoren i Mamres lund Sin skugga bjuder t middans stund.* Mamres lund r nnu bermd fr sina herrliga, skuggrika Sykomorer. Hela uttrycket om Mamres Sykomor, som inbjuder middagsstunden att njuta af sin svalka, tycks vara en Orientalisk allusion p Abrahams gstfrihet mot Herran och Hans Englar: "Och Herren syntes honom i den lunden Mamre, ther han satt vid sins tjlls drr, t hetast var p dagenom" etc. Se 1 Mose Bok 18 C. [45] Nebo, ett hgt berg ster om Jordan, frn hvilket Moses fversg strre delen af frlofvade landet. [46] *Du, hvars skatter ej tervnda.* *tervnda* nyttjas i Bibeln i mening af: *upphra, blifva slut*. [47] *Till dalens _mygga_ och _isop_ neder.* Uti Hebreernes potiska sprk motsvarar detta uttryck vra skalders: *till dalens _fjeril_ och _blomma_ neder*. [48] *Ditt gyllne hr Du af sorg frdde Och skuggans stoft p Din hjessa strdde Och sjufallt mrker upp Dig drog.* Dessa uttryck ro bildade efter Hebreernes bruk, att vid intrffande olyckor rifva hret, str aska och stoft p hjessan och klda sig i "sck" eller i grofva och smutsiga klder. [49] *Karmels toppar.* Berget Karmel, som ligger i Palstina t vester, vid Medelhafvet, har *tvenne* toppar. [50] *Sista skurn af serlaregnet.* Det regn, som i Palstina faller kort fr n hvetet mognar, hvilket der sker om vren, kallas serlaregn i Bibeln; i motsatts mot arlaregnet, som faller om hsten. Serlaregnet, ehuru det blott varar en par dagar, ofta blott en par timmar, r hgst ndigt fr vxtligheten. [51] *Hvar bck en blja br.* De flesta, fven strre floder i Palstina uttorka till sommaren och fyllas ter af regnet. [52] *Och i sin fgring strlar ter jorden.* Resande kunna ej nog utmla den frndring och det lif som i Palstina af en regnskur uppvckas i det af hettan frtorkande landet. [53] *Och knens Konung sjelf, fr honom skygg, Bland Jordans snr sig rytande frdljer.* Lejon uppehllo sig p Jordans buskbevxta strnder. Lejonet ryter, ssom bekant, d det hungrar och sledes r vildast. [54] *Mer ljuft Hans tal, n doft frn Hermon, gr;* Hermons berg var bermdt fr sina blommor och sin honing. [55] *Hans vxt med blygsel hljer Zalmons Rr.* Zalmon, ett af Ephraims berg, var skogbevxt och ett hem fr Gazeller och Rdjur (i Biblen: Rr), hvilka af sterlandets skalder i alla tider hafva blifvit framstlda fr att liknelsevis beteckna en idealiskt skn vxt. Se Sal. Hga Visa 2 C. [56] Rosorne i Damascus bermmas fr sin sknhet och vllukt. [57] *Ja, fr n nsta Sol frn hvalfvet gtt, Frn frn Thabor hon frjagat dimman.* Vr- och sommartiden hvilar vanligen om morgonen fver Thabors berg en dimma, som frskingrar sig vid middagen. [58] Bruden frdes i procession, med tnda facklor och under snger, till Brudgummens hus, hvarest Han invntade Henne. [59] *Och tren torkar af den lejda gjuten.* Vid Hebreernes begrafningar lejdes "grterskor", fr att med sin klagan, sina trar, och sitt beprisande af den hdangngne ka hgtidligheten. [60] Israliternes i kalkberget uthuggne grafvar ro, troligen utan undantag, uppbrutne. Inscriptionerne hafva frvittrats och blifvit olsliga. Sarkofagerne ro ofta snderbrutne samt utslpade p fltet. Resande hafva sett Araberne begagna sdana till sina hsthoar. [61] Abel, i Naphthali, en stad hvars innevnare voro bermda fr sin vishet. Se 2 Sam. 20 C. 15, 16 v. [62] Jordan, som dock ej vid brjan af sitt lopp har detta namn, uppvller i dagen vid foten af Hermon, sedan den en tid runnit under jorden. [63] Frn Meroms sj eller trsk faller Jordan, efter ett kort lopp mellan bergen, ut i Kinnereths eller Genesareths haf eller sj. [64] *-- -- -- Sin fagra, slla strand.* Genesareths brdiga strnder beprisas hgt af Josephus och nyare resande fr deras ovanliga sknhet. [65] *n klar som spegeln lter skda De rena djupen af Din barm.* Genesareths vatten r hgst klart, s att sanden och sjdjuren p dess botten ro synliga. [66] *Och n att sjelf emot sig rasa Utaf en il blott upprrd gr.* Vderleken r hgst nyckfull p Genesareths sj. Lugn och stormar, hvilka uppdrifva de vildaste vgor, omvexla ofta och ofrmodadt med hvarandra. [67] *Och nu med bragd p bragd Du starke drager, Du Jacobs vktare, Din Kungastrt.* Jordan utgjorde det egentliga Palstinas frmur mot ster. Den dal, hvari den framrinner, kallas emellant Konungsfltet. [68] *Och krossar hllar, sprnger fjellens lager Hvars spillror sjelf Dig ndgas flja t.* Jordans flodbdd tskiljer Basalt- och kalkformationerne i landet. Under regntiden slpar floden ofta med sig stora stenblock. [69] *Och oljobckar flda vid Hans sida.* Det fordna Palstina var ryktbart fr sina Olive-planteringar. [70] *Och balsam dryper p Hans rika strand.* Balsam-trdet vxte kring staden Jericho, som lg nra Jordan. [71] *Och snart med mattad gng frsvinner.* Jordan rinner, vid sitt inlopp i Dda Hafvet, srdeles trgt och lngsamt. [72] Beskrifningen om Dda Hafvet, denna "Caminus Inferni," afgrundens skorsten, ssom den af en Frfattare kallas, r aldeles enlig med den knnedom man har om denna underbara sj. [73] *Der tystnan som dess grdar stnger.* Grd betyder i Biblen ofta endast: *vistelseort, omkrets*. [74] *Hans tunga vg utur sin dvala Af flgtens ande aldrig vcks.* Dda Hafvets vatten r hgst saltigt och blir derigenom specifikt tyngre, s att det ej af stormen kan upprras i betydligare vgor. [75] *-- -- -- -- -- -- med hopp, Som, skyar i torkan, frgfves g opp.* Under sommaren, eller torkan, regnar det ej i Palstina. Ett eller annat moln visar sig vl vid Solens uppgng, men frsvinner ter. [76] *Vid Akko ett flarn, som i brnningen hvlfver* -- Akko eller Acre, Palstinas hufvudsakliga eller enda hamn, har en kust, klippig och full af brnningar. [77] Trakten kring Ascalon r ngot sumpig; man ser der ofta tranor rasta under sina flyttnings-tg. [78] *Snart skuggans och domningens land skall hon hinna.* Hebreerne frestlde sig att de aflidnes andar befunno sig i *Scheol*, skuggans och domningens land, uti ett tillstnd af dvala. [79] *S blicka d bort* -- -- -- Detta uttryck och denna nskan r lnad ur Job. [80] Basan r en hg bergskedja af basalt, nordost frn Gileads-berg. [81] Manteln nyttjades af Hebreerne om natten till tcke. Dagen vexlar i sdern med natten, tvrt och nstan utan ngon skymning. [82] Hebreerne *bortslde* sina dttrar t deras friare. Vid fadrens dd var brodren giftoman. Isralitinnorne gingo besljade. [83] *Lik vandraren i knens sand, Hvars blick sig trollar der ett land Med lunders sus och svala strmmar.* Genom en skallad luftspegling tycker man sig ofta i knen se sjar och lunder, der i sjelfva verket endast sand frefinnes. [84] Kidron flyter genom "Juda cken", mellan hemska bergsklyftor, hvarefter den faller ut i Dda Hafvet. [85] Om qvllarne blser i Palstina en svalkande vind frn Medelhafvet. [86] Mnskenet lskas af sterlnningarne; vid dess glans bertta de helst sina sagor. Se Chateaubriands resa i Orienten. [87] Ramoth eller Mizpa; Jephthas fdelseort. [88] Det var i anledning af Ammoniternes pstende, att terf strre delen af stra Jordan-landet, som det krig uppstod, hvilket franledde Jephtha att offra sin Dotter. Se Dom. B. 10 och 11 Cap. -- "Stad" utmrker egenteligen ort, *stlle, vistelseort*. [89] *Israls sltt*, den brdigaste dal i hela Palstina, vattnas af Kisons flod. [90] *Hr upp de samma hjder, Der Hon lifvets drmda frjder Sen begret i vnners rund.* Se Slutanmrkningen. [91] Gileads berg ro bevuxne med Ekar. [92] *Hennes namn ju redan dtt.* Jephthahs dotters eget namn frekommer ej i Bibeln. [93] *Ur knen strutsens jemmerrop intill Hans ra nr.* Strutsens skri liknar ett grtande barns jemmer. [94] *Han byggde jordens fasta grund, Han den p ingo stllt.* "Han strcker ut Nordet p *ingo*; och hnger jordena upp intet." Job. 26 C. 7 v. [95] *Ty lik det regn frn Hermon gr att ned p Zion dugga.* Hermon och Zion ro toppar af Antilibanons bergskedja; Hermon hgre, Zion lgre. De moln, som bildas kring den frra, afbrda sitt vatten p den sednare. [96] Uttrycket "profetera" har i Biblen ofta fven helt enkelt betydelsen af att *blifva inspirerad, rka i hnryckning och Enthusiasm, dikta*. [97] Vid National-fester plgade qvinnorne uppfra hgtidliga dansar *med snger* och musik af trummor och andra instrumenter. S t. ex. efter tget fver Rda Hafvet. Se 2 Mos. B. 15 C. 20 & 21 v. "Och Mirjam, then Profetissan, Aarons syster, tog ena trummo i sin hand; och alla qvinnor flgde henne efter i dants med trummor. -- Och Mirjam sng fre dem: etc." [98] *Den lansen skars vid Jordans strnder.* Lansarnes skaft frfrdigades af Jordans rr. [99] *Hon trde fram och med kastad slja.* Hustrurna viste sig obesljade vid vigtigare National-tilldragelser och d de voro inspirerade. [100] *Hel Judas Horn.* *Horn* nyttjas i Biblen ssom ordet *svrd* p vrt potiska sprk. Judas *horn* betyder sledes detsamma som Judas *svrd* eller Judas *kraft*. [101] *Rstens dttrar i klippans hall.* S kallas Echo af Rabbinerne. Slutanmrkning. Hvarje tids konst reflecterar frsvunna seklers och Nationers uppfattning af det Skna. Vr tids poetiska litteratur har isynnerhet, med bibehllande af sin sjelfstndighet, rikhaltigt i sig upptagit och reproducerat andan och formen af skaldekonstens olika uppenbarelser hos fven de mest aflgsna tidsldrar. Mrkeligt nog har den hrvid mer n billigt fversett Hebreernes Diktkonst. Vl ro vr Kyrkas psalmer att anses fr barn af den Isralitiska Lyriken; men i dem ingr dock det Christliga Elementet fr mycket, fr att de frn den sthetiska synpunkten kunde betraktas som "snger i Zion." nnu mindre kan den Europeiska Litteraturen uppvisa ngra Didactiska skaldestycken af den tonart som Hebreernes. D likvl dessa Lrodikters dystra och majesttiska sknhet, d det sublima i tankarne, det poetiska i uttrycket deri, mste ansl hvarje sinne, kan orsaken till den ofvanantydda frsummelsen att dem efterbilda endast skas i den vsendtliga skilnaden eller rttare sagdt motsatsen mellan deras och den Westerlndska skaldekonstens skaplynne. Ett frsk -- och ett ansprkslst sdant r Jephthas bok -- ett frsk, att sammansmlta dessa motsatser till ngot helgjutet har sledes visserligen ej att frukta jemfrelsen med Fregngare, som knappast torde finnas, men vl destomera de faror och klippor som ligga i sjelfva fretagets natur. Brdan af de noter hvaraf den korta texten nedtryckes, mste derfre af Frf. nnu ytterligare kas med denna Slutanmrkning, hvaruti han gr att antyda den synpunkt, ur hvilken han uppfattat lsningen af sitt problem. Den hufvudsakliga svrigheten hrvid ligger isynnerhet i den stora olikhet, som rder mellan sjelfva planen samt anlggningen fr vr tids och Hebreernes skaldestycken. -- S, fr att exempelvis hlla oss till Jobs bok, denna i sthetiskt hnseende mest utbildade af Gamla Testamentets Lrodikter, hvem fattar ej der den storartade sknheten af hvarje enskildt stlle, men hvem kan utan ett grundeligt studium f en fversigt af gngen och utvecklingen af hela detta skaldestycke, som under episoder, naturmlningar och den orientaliska Diktkonstens hela sprk- och bild-prakt, n framskrider sagta och stagnerande, n ter mktigt framstrtar mot det slutliga mlet, fr att dock snart genom en tertagning aflgsna sig derifrn, hvarefter den nyo, med utveckling af en annan sida och p en ny vg, nrmar sig detsamma. Uppgiften blir sledes att frlika det logiska och skarpt tecknade i planen fr ett af nutidens Poemer med den djupsinniga, men obestmdt contourerade anlggningen af Hebreernes skaldestycken; eller -- fr att nyttja en bild -- uppgiften blir att frena den Westerlndska Poesiens nakna upprnning, hvars alla trdar man s tillsgande kan rkna, med den Orientaliska Diktens yppiga vxt, hvars stam och alla grenar till den grad hljas af frodande slingvxter, att det ofta blir svrt att afgra, hvilka blad och blommor tillhra det ursprungliga trdet och hvilka de snrjande Parasiterne. Det vore att aldeles frfela mlet, om man genom att borttofsa de fremmande utskotten, och genom att klippa och tukta de lummiga grenarne, skte att gifva t denna son af sterns varmare sol ett naknare och med telningarne i vra Hesperidiska trdgrdar mera fverensstmmande utseende; men vl kan man, utan att stta den sthetiska blicken, under det fylliga lfverket dlja ngra std och sammanbindningar af tillrcklig styrka fr att emotst vr konstkritiks kallare stormar. Frfattaren har derfre trott sig nrmast vinna sitt syfte, d han uppkastade en conseqvent och i minsta detaljer utarbetad plan, men skte att s rikt drapera sjelfva utfrandet, att denna plan n nstan doldes, n likvl s mycket framskymtade, att gngen af det hela ltteligen kunde anas och utfinnas. -- Slunda framtrder i VI Cap. Liknelsen om Jordans lopp nog episodiskt. Den afbryter tankegngen och utvecklar endast p en ny sida -- och under den af Hebreerne s omtyckta parabelformen -- hvad som nyss frut blifvit sagdt; men frbindes ter vsendtligt med det hela genom hnsyftningen i 6:te strophen af VIII Cap. Den handling, hvarmed det didactiska -- eller rttare sagdt speculativa -- i Dikten blifvit frknippadt, r lnad ur berttelsen om Jephtha och Hans dotter, i Domare-bokens 11:te Capitel. -- D Jephtha vid hemkomsten efter sin seger fver Ammoniterne mtte sin enda dotter och frklarade, att Han mnade hlla sitt lfte att offra Henne t Herren, begrte Jungfrun blott ett uppskof af tvenne mnader fr att g med sina leksystrar p bergen och begrta sin ungdom och de lifvets frjder Hon mste frsaka. Fadren beviljade detta och i anledning hraf hnde det, att efter hennes dd, "*en sedvnja kom upp i Isral, att Israls dttrar gingo hrliga till och begrto Jephthas den Gileaditens dotter, fyra dagar om hret.*" Det ligger i sakens natur, att vid en sdan rligen terkommande folkfest -- den m d ursprungligen glla sorg eller gldje -- dess frsta anledning allt mera trnges i bakgrunden af det rent nationella, hvarigenom den fr en allt hgre och allmnnare betydelse. Hvem erinrar sig ej den frsta anledningen till de Olympiska, Pythiska och Nemeiska spelen, och hvilken utveckling de i tidernes lopp erhllo. En sdan hgre utveckling i sitt slag mste fven Minnesfesten fver Jephthas dotter anses hafva tagit, och det *r* kring dess fyra dagar, som Frf. derfre trott sig berttigad att gruppera det vigtigaste af Hebreernes lefnads-sigter och frhllanden. Frf. har hrvid skt s troget som mjligt iakttaga tids-costymen och local-frhllanderne; men ansett ondigt att citera Auctoriteter vid de upplysningar och anmrkningar, som hrigenom blifvit ndiga. Skulle Lsaren nnu fsta sig vid ngra ovanliga och frldrade ordvnningar, s fr Frf. engng fr alla nmna att de, fven om det ej i anmrkningarne blifvit utpekadt, ro lnade frn den gamla Svenska Bibel-fversttningen. Frf. hoppas att inga vigtigare historiska misstag blifvit af honom begngne. Likvl torde ett par stllen behfva nrmare frklaring. Genast i brjan lter Frf. Midianiterne gra sitt plundringstg till hst, ehuru vl Han knner, att det p starka grunder blifvit betvifladt huruvida Araberne den tiden begagnat sig af hstar till *ridt*. D man likvl ser att Absalon i striden red p en "mula," att flere af Domarnes sner och dttrar redo p snor och sninnor, samt att i Jobs 39 Cap. frekommer en vidlyftig beskrifning p en Stridshst, utan att ett ord om stridsvagn derjemte nmnes, torde detta allt vara nog skl att frsvara dikten, som lter Beduinerne i Domarnes tid, liksom deras afkomlingar nu, p snabba hstar genomila knen. -- Apostrophen till Solen visar en vrdnad och en slags cult fr henne, som frklaras derigenom att vi pminne oss att Hebreerne, i Domarnes tid voro srdeles bengne fr och ofta fvergingo till Baals dyrkan, hvilken sledes mste yttra ngon verkan p deras frestllningsstt. I Cap. VIII se vi till och med att en af qvinnorna var gift med en "Belials man," med hvilket uttryck p det stllet visserligen nrmast en i allmnhet sedesls menniska, betecknas, men hvilket dock ej hindrar att derigenom tillika antydes, att han var en Baals dyrkare. Angende Frbundsens Ark, som fr tillfllet skulle hafva befunnit sig i Siloh, torde frklaringen i 15 Anmrkningen f glla som urskuldande. I sig sjelf hade det varit ltt att frbyta ordet Siloh, mot Kiriaith, men detta har Frf. ej velat, dels derfre att det dock blefve oskert huruvida Arken under Samuels tid ngonsin varit medfrd i krigen, dels fven af fljande anledning. Jephthas bok bestod ursprungligen endast af den versifierade delen, och d Samuels namn der ej frekommer,[1] var Frf. berttigad att lta Arken frvaras i Siloh. Sedermera hafva dock de obundna ingresserne och sluten i hvart Capitel, i ungefrlig likhet med hvad i Jobs bok frekommer, blifvit tillagde. D nemligen Frfattaren vid nrmare eftersinnande fann, att Han ej var berttigad att prkna hos Lsaren ett interesse, nog lifligt att medgifva det begrundande, som erfordrats, fr att lemna en fversigt af det utan sammanbindande ingresser nog bortskymda sammanhanget af det Hela, har han sednare bifogadt ifrgavarande tillgg, hvilka fr Vesterns sner fverbygga luckor, som hos Orientens Skalder ro s vanliga, att de vant sina lsare att fylla dem med deras egen inbillnings-kraft. Fr att i dessa ingresser fsta hndelsen vid ett bekant namn, har Frf. valt Samuels framfr de friga mindre bekanta Domarnes, och derigenom har nu den lilla Anachronismen uppkommit. Det r slutligen en skyldighet att nmna, att Jephthas bok r 1832, och d utan ifrgavarande tillgg, erhllit andra priset af *Sv. Academien*. Krleken fr de Isralitiska Skaldernes Skrifter -- den snart sagdt enda poetiska litteratur, hvars bekantskap Frf. i sin barndom var i tillflle att gra -- ytterligare nrd i hans yngliga-r utaf ett alfvarligare studium af Gamla Testamentet, vann slutligen nog fvermakt fver hans sinne, fr att liksom tvinga honom till frsket af denna efterbildning. Det torde anses frltligt att han sedermera till vgledning fr sig sjelf, underkastade detta sitt frsk en competent Auctoritets omdmme; men den lnga tid sedan dess frflutit, utan att Jephthas bok blifvit i tryck utgifven, bevisar tillrckligt, att han ej ngonsin inbillat sig att detta frsk skulle vinna hvad man kallar popularitet. Ocks skulle -- fven med frutsttning af all mjlig Frfattare-ffnga -- ett sdant sjelfbedrgeri varit ofrltligt, d sjelfva det valda mnet, dess plan och dess behandling redan frn brjan uteslto allt hopp om en sdan framgng. nnu mindre sannolikt r, att ett sdant hopp kunnat hos Frf. uppvakna numera, d andra tider och andra frhllanden hos honom hunnit undantrnga gamla och vcka nya interessen. Troligen skulle derfre Jephthas bok aldrig blifvit framdragen ur sin gamla gmma, om ej Frf. tyckt sig dertill uppmanad af en yttre anledning, en anledning som fr Finska lsare tillrckligt antydes genom denna Slutanmrknings datum: _Helsingfors den femtonde Julii 1840_. [1] _Den enda persons namn, som deruti anfres, r Jephthas; och af denna anledning har titeln "Jephthas bok" blifvit vald, i enlighet med Hebreernes bruk att uppkalla ett arbete efter den deri frekommande hufvudpersonens namn._ End of the Project Gutenberg EBook of Jephthas bok, by Joh. Jac. Nervander License: Share Alike