Produced by Martin Agren, Tapio Riikonen and DP Distributed Proofreaders BARON OLSON OCH ANDRA HISTORIER AV SIGGE STRMBERG STOCKHOLM HLN & KERLUNDS FRLAGS A.-B. STOCKHOLM 1919 HLN & KERLUNDS FRLAGS A.-B:S BOKTRYCKERI INNEHLL BARON OLSON 7 TUSEN TJOG GG 25 MSESIDIGT FRTROENDE 39 DEN GYLLENE PLOMMONBLOMMAN 44 EN RTTSFRGA 56 SVRSLD VARA 64 ARTIGHET I BARBACKA 70 JRNVGSSTREJKEN I FLANDA 77 EN SPRITAFFR 87 MAJUMBA 91 EN KRIGSLIST 107 EN ITALIENSK EPISOD 112 DJURVNLIGHET 121 EN LIVLIG JULAFTON 126 ETT SJUKDOMSFALL 139 VGEN TILL ENA PIGO 148 WATERMANS IDEAL 154 EN HEMSK HISTORIA 160 MOTORDRIFT 166 EN BRA MEDICIN 170 NUTIDA JRNVGSRESOR 176 MRKSENS GRNINGAR 180 MANNEN SOM VAR EN TIDTABELL 198 I SNSTORMEN 205 FRSTA APRIL 211 JOURNALISTIK I VILDA VSTERN 218 BARON OLSON Direktr Askengrens 75:a Zuleika hade nyss kastat ankar i Lyngs bthamn, jollen hade gjort ett par turer mellan kuttern och kajen, och direktren och hans sllskap, inalles fyra solbrnda seglare voro p vg till restaurangen fr att underska mjligheterna dr. Visserligen fanns det mjligheter ombord, stora mjligheter, men en seglare vill ju alltid grna gra sm strandhugg, ven om han r aldrig s vlfrsedd ombord, och det var drfr med spnstiga steg och hoppfulla ansikten som direktr Askengrens sllskap nalkades restaurantens hgrande centiliter. Kanske var det drfr som direktren rkade knuffa till den unge man, som lugnt och vrdigt steg ut genom restaurangdrren nr direktren steg in. Frlt! sade Askengren och frde tv fingrar till msskrmen. Drummel! svarade den unge mannen kallt. Direktr Askengren stannade. Mitt namn r direktr Askengren, sade han. Och jag r inte van att bli tilltalad p det viset. Jag r baron Silverbuckla, och jag byter inte ord med ofrlse, svarade den unge mannen likgiltigt och fortsatte sin vg. Askengren med besttning stannade frbluffade och sg efter honom. Sg ett ord, Askengren, sade direktr Boman och rtade p sina breda axlar, s skall vi doppa honom ett slag. D kanske en del av adelskapet gr av honom. Men Askengren skrattade. Strunt i pojken, gubbar. Det mtte vl vara straff nog, att vara sdan dr. Framt p bljan bl! Centiliterna vntar! Ngra timmar senare, nr sommarnatten lg ver kobbarna etc. etc., nalkades direktr Askengren med besttning ter kajen fr att slcka av med en liten nattgrogg ombord, och sedan sova litet tills det blev tid att ge sig av igen. Zuleika ohoj! ropade Askengren och gasten svarade. Kom hit med jollen, Olson! Kommer, direktrn! Och snart skilde sig jollens silhuett frn jaktens. F--hrdmt skrik mitt i natten. Hupp! sade en rst, vars frnma nasalton ngot strdes av en viss sluddrighet, och baron Silverbuckla steg med ngot vajande gng fram ur skuggan av ett skjul. Nu, sade direktr Boman, kan ingen makt i vrlden hindra mig att doppa honom. Men Askengren hll honom tillbaka. Mig lyster tala lite med denne stolte dling. Stilla ditt blodiga svrd ett slag! Jag har en liten id om hur man skall ta den vrsta hgfrden ur kroppen p honom. Silverbuckla stannade p tv stegs avstnd frn sllskapet och granskade dem genom sin monokel, som han med mda lyckades hlla kvar i hgra gonvrn. Hr ska--va-hara tyst--hupp--om ntterna. Tyst, sger jag! G er vg! sade Askengren stramt. Jag tl ingen inblandning av plebejer. Baronen vacklade ett par steg tillbaka. Ple-plebejer! Kallar ni me--hej plebej? En sdan ofr--skrskmdhet! Jag r greve Gyllenkrona, och jag byter inte ord med ofrlse! Askengren vnde sig likgiltigt frn honom. Ofrlse! Mitt namn r Silverb--buckla, baharon--hupp--Bilversuckbuckla! sade Silverbuckla med stolthet. Jag r ta mej kahatten inte ofrlse! Askengren blev genast idel lskvrdhet. N, det var en annan sak. Srdeles angenmt att gra barons bekantskap. Lt oss glmma vr lilla meningsskiljaktighet, baron, och flj med mig ombord p min jakt! Silverbuckla log och strckte fram sin smala hand. Glder mehej att trffa er, herr--hupp--greve. Vill ni frestlla--stlla mig fr ert sllhllskap? Det skall bli mehej ett nje, att g ombord p er charmanta jakt! Och Askengren frestllde. Greve Lejonklo, greve Schaber och baron Bom--hm--Bolschevitch, rysk slkt, som ni frstr. Silverbuckla kom i gott humr. Verkligen--hupp--roholigt att trffa _mnniskor_. Frut fahanns hr bara boskap, s--hupp--jag mste roa mig sjlv i kvll. Lyckligtvis hade jag lite whisky, s... Olson, fr baron ombord! sade direktr Askengren. Baron Bolschevitch fr nog plats i jollen ocks. Med ngot besvr hjlptes Silverbuckla ombord, och direktr Boman fljde efter, men frst sedan han utbett sig Askengrens medgivande att f kantra bten, och endast motvilligt frmtts att avst frn sitt uppst. Nr baronen med ngot besvr frts ombord fljde de vriga dlingarna efter, och sedan vidtog utan ondigt drjsml ett av de kraftigaste sjslag Silverbuckla ngonsin haft frmnen att bevista. Med energi och mlmedvetenhet verkade Askengren fr att innehllet i en helbutelj whisky skulle frsvinna genom baronens strupe, och nr detta ml efter en timme var uppntt, sjnk dlingen tyst och stillsamt ned p durken, dr han blev liggande, utan att med annat n en stnande andning rja att han nnu levde. Nr direktr Askengren efter upprepade frsk vertygats om att baronen omjligen kunde frms att svlja en enda droppe till ropade han p sin gast. Olson, kld av den dr karlen. Alltihop, ven underklderna! Aj, aj, kommendrkapten! svarade Olson, ty s var han dresserad att svara, och brjade genast att med snabbhet och omsorg utfra sitt vrv. Klart, kommendrkapten! rapporterade han en stund senare, nr Silverbucklas vita lekamen lg naken utstrckt p durken. Kld nu p honom en skjorta, ett par byxor och en trja av sina egna, men inte landgngsriggen, utan det smsta han har, och lgg honom sedan i plikten. Aj, aj, kommendrkapten! Snart nog lg Silverbuckla, ikldd en sjmans skepelse, och sov i plikten, och d fick Olson sin sista order. G nu i land, Olson, och tag klderna med sig. Lmna dem p baron Silverbucklas rum p hotellet. I morgon kvll mter han mig hr. Aj, aj, kommendrkapten, svarade Olson, varefter han tog klderna och frsvann ur historien. * * * * * O, mitt huvud, mitt arma huvud! stnade baron Silverbuckla, och strckte ut handen efter ringledningsknappen. Han trevade ngra gonblick ver en grov plankvgg, tervann s smningom mera medvetande och slog upp gonen. Var i herrans namn var han? Han tnkte efter, men hjrnan snurrade som ett gyroskop, dock utan gyroskopets jmvikt. Allt var mrkt omkring honom och ngonstans i nrheten plaskade vatten, han tyckte sig stiga och falla. Dessa sjgngssymptom hade han frut erfarit nr han vaknat utan att veta var han befann sig, s dem fste han sig inte s mycket vid, men de frmmande freml, som hans i mrkret trevande hnder sttte emot, frbryllade honom. Hans hjrna klarnade allt mer trots det hrda och regelbundna dunkandet i tinningarna och s smningom brjade han frst, att han befann sig ombord p en bt. Han funderade en stund, men kunde inte minnas ngot av fregende natts erfarenheter, med undantag av att han i sitt hotellrums enslighet druckit ett par, tre groggar med sig sjlv, och sedan gtt ut fr att promenera. Antagligen har vnnen Gyllenkula kommit in till Lyngs med 'Bianca', och jag har kommit ombord till dem och ftt ett par groggar mer n jag tlde, resonerade han. Han trevade omkring sig och fick tag i ankaret. Ja, visst, s r det! tnkte han. Och s har jag p ngot stt drumlat ner i det hr hlet, dr dom har ankaret och de andra grejorna och det dr ofrlse ft som stter seglen t dem och sitter till rors nr det blser. Nordstrm eller Sderman eller vad det nu r fr osmaklig benmning han har. Frdmt stt av pojkarna fr resten, att lta mig ligga p det hr ovrdiga viset. Gyllenkula! skrek han s hgt han orkade. Gyllenkula! Ovanfr Silverbucklas huvud lyftes en lucka, och med ens var guds fria natur inne hos honom. Ett strlande solsken och en frisk bris flktade svalt in och hans ron smektes av vgornas glada brus och knarrningarna frn riggen av en jakt under segel. Men ngra gonblick senare frmrkades luckan av en mnniska. Det var en fr Silverbuckla fullkomligt oknd man av fullkomligt ofrlse snitt. En stor, kraftig karl, solbrnd och litet rdbrusig och i segelsllskapets uniform. Var r Gyllenkula? frgade Silverbuckla med all den lilla vrdighet han fr gonblicket kunde uppbringa. Upp nu med sig, Olson, och ligg inte dr som ett svin! svarade herrn i segeluniformen. Vem katten talar karlen till! tnkte Silverbuckla. Det sg min sjl ut som om han riktat sig till mig. Hr inte Olson vad jag sjer? frgade karlen med skarpare rst. Upp, sjer jag! Vi ha varit under segel i tv timmar, men jag har verkligen varit hygglig nog att lta Olson sova ut. Men det kan jag tala om fr honom, att om han en gng till kommer ombord i ett sdant tillstnd som i gr kvll, s fr han g i land p gonblicket. Silverbuckla hpnade. Karlen talade verkligen till honom. Det fanns ingen mjlighet att misstaga sig p den saken. Det var tydligen misstag p person, ett fruktansvrt misstag p person. Hela Silverbucklas inre uppreste sig emot att bli tagen fr en Olson. Mdosamt satte han sig upp, reste sig s smningom p alla fyra, och stod till slut i luckan. Vinden svepte kring hans brnnande tinningar. Det kndes sknt. Omkring honom lg Stockholms skrgrd i strlande morgonsol, grnkldda holmar tecknade sig som en smaragdkant kring en fjrd dr de vita gssen jagade varandra ver vgtopparna. Sjlv befann han sig ombord p en tmligen stor segeljakt, som lg med nsan ut mot havet; ur sittrummet stirrade ngra glada, borgerliga ansikten under segelsllskapsmssor mot honom, och hg som ett torn stod den vilt frmmande mnniska, som kallat honom Olson, p dcket ovanfr honom, och betraktade honom med ett godmodigt, men dock mycket bestmt ansikte. N, hur gr det? frgade han. Min herre! svarade Silverbuckla stelt. Hur jag kommit ombord p den hr jakten vet jag inte, och nnu mindre frstr jag anledningen till att ni kallat mig Olson, men i varje fall knner jag er inte och anhller att genast bli satt i land. Mannen i segelmssan skrattade. Bakruset sitter i nnu, tror jag. Hissa upp en pyts vatten och spola huvudet med, s blir nog Olson bttre. Och stda sedan i kojerna. Silverbuckla klev upp p dck, stllde sig mitt framfr den talande och sg honom kallt i gonen. Mitt namn r baron Silverbuckla och jag begr att genast bli satt i land. En kr av skratt steg upp ur sittrummet, och en av herrarna dr reste sig. Det r bst att sl en sladd om hans hgvlborenhet och sklja honom ett slag. Jag har hela tiden tyckt att en doppning skulle gra honom gott. En sn jdrans baron! Titta p'n, gossar, s dr ser en svensk dling ut! Silverbuckla sg ned p sina klder, och ter brjade vrlden snurra runt fr honom. Var detta verkligen han? En sweather med hl fr armbgarna prydde hans lekamen, och elegansen avslutades nedtill av ett par smutsiga bl byxor och dito smrtingskor med gummisulor. Gode Gud, vilken toalett! Och hur hade han rkat bli kldd p det viset. Han frskte erinra sig vad som passerat kvllen frut, men frgves. Det fanns ett stort tomrum i hans minne. Men mina herrar, sade han. Det hr r ett frskrckligt misstag, som fr mig r fullkomligt ofrklarligt. Jag r baron Silverbuckla, och bor fr nrvarande p Lyngs. Jag har bott dr den senaste veckan, och i gr kvll gick jag ut fr att ta mig en promenad. Sedan minns jag ingenting mer, varken hur jag kommit hit eller hur jag blivit kldd s hr. Skulle herrarna mjligen kunna frklara saken? Askengrens ansikte mulnade. Mycke bakrus har jag sett, sade han, och en hel del har jag sjlv varit utsatt fr, men det hr slr, ta mig tusan, rekord. Karlen tycks tro p vad han sjer. Antagligen har han drmt ngot nr han lg nere i plikten full som en alika, och det sitter kvar i huvet p honom. Ryck upp sig, Olson, och g ned och stda! Men min herre, jag r-- Ja, jag vet att Olson r greve Gyllensilver och att han har legat p Lyngs och vrkt sig bland societeten den senaste veckan, men jag vet ocks att herr greven heter Olson och varit min gast hr ombord p 'Zuleika' i fjorton dar, och den smsta gast jag haft, till p kpet, supig och okunnig, och om inte herr greven behagar lyda order, s ska tusan ta Olson. Silverbuckla greps pltsligt av tv kraftiga nvar, omskakades som en vante, och slngdes akterut. Ner nu och stda, Olson, sen tar han svampen och torkar dcket, sen diskar han det som str kvar sen i gr och sen lagar han frukosten. Rr p spelet, annars skall jag stta liv i hasorna p honom. Hrnu, min herre, jag protesterar mot denna ovrdiga be... Tyst! rt Askengren och kom nrmare. Inte ett ord mer om de dr dumheterna, fr d smller det, frstr Olson. Doppa honom, s blir han nog frstndigare, uppmanade grosshandlare Boman frhoppningsfullt, men efter en blick p Askengrens beslutsamma ansikte frsvann Silverbuckla utan vidare protester ned i salongen. Dr satte han sig en stund och funderade ver situationen. Den var omjlig, totalt omjlig, och dock var den faktisk. Han, friherre Baltzar Kasimir Silverbuckla, hade p ngot underbart stt blivit ifrd gamla paltor och placerad ombord p en frmmande bt, bland fyra vilt frmmande mnniskor av upprrande ofrlse typ. Och dessa mnniskor kallade honom Olson, och behandlade honom som om han vore gast ombord. Och detta tycktes de gra i god tro. Var han verkligen en Olson? Hade han varit gast ombord hr i fjorton dar? Han stirrade in i ett stort mrker utan den minsta lilla ljusglimt. Nej, sga vad man sga ville, han var dock en Silverbuckla, och skulle hellre lta sl ihjl sig n han gjorde drngtjnst t ngon, vem det vara mnde. Detta stolta och manliga beslut sammanstrtade dock lika pltsligt som det fattats, ty Askengrens solbrnda ansikte avtecknades pltsligt mot himlen och livligt uppmuntrad av hans tillrop, brjade Silverbuckla stda. Att koka vatten och diska blev hans nsta groml, vilket utfrdes frst efter hot om allvarlig kroppsaga, sedan fick han tvtta dcket, servera en lttare sillfrukost och syssla med en hel del annat, som han aldrig drmt om att hans aristokratiska hnder ngonsin skulle behva befatta sig med. Mellan varje groml, och ofta mitt under utfrandet av de vrv han ftt sig lagda, frskte han protestera och frklara sin identitet, men alla dylika frsk nedtystades kraftigt och summariskt. Och nr han fr sjunde gngen blev befalld att langa upp vatten ur isldan teg han och lydde. Han hade kommit till insikt om, att protester inte tjnade till ngonting; de ledde bara till obehag. Det bsta vore nog att tiga, och lta polisen ta hand om saken nr han kom i land. Till dess beslt han att resignera. Under de nrmaste tv timmarnas segling uppvckte han drfr sin arbetsgivares livliga gillande genom att lyda order, inte som en rlogsmatros visserligen, men han lydde i alla fall, och drog sig drigenom en serie uppmuntrande tillrop frn grosshandlare Bomans sida, vilket dock, underligt nog, inte tycktes gldja honom s mycket som Boman avsett. Men nr man gjort an kajen vid Skrgrdsholms stad, och herrarna gtt upp p hotellet, steg Silverbuckla i land. Vid ett hrn stod platsens poliskonstapel inbegripen i samtal med en kvinnlig bekant, och Silverbucklas blick var grym och hrd nr han nalkades denne lagens representant. Mitt namn r baron Silverbuckla! sade han. Konstapelns lantligt troskyldiga blick avspeglade en med tvivel blandad frvning, och hans kvinnliga sllskap fnittrade till. De hade tydligen inte tnkt sig att en brare av detta stolta, om ock ngot frska namn brukade se ut p det dr viset. Silverbuckla rodnade. Jag nskar ange en person, som tycks heta direktr Askengren, och som fr nrvarande uppehller sig p hotellet. Jas, svarade konstapeln svligt. Va de som han sulle ha gjort d? Han har med vld bortfrt mig ombord p sin segelbt och underkastat mig en upprrande skamlig behandling. Konstapeln sg fundersam ut, ett dylikt fall hade tydligen aldrig frr frekommit i hans erfarenhet. Hm, sade han. Och den dringa Askengren sulle ha gjort d? Silverbuckla ppnade munnen fr att svara, men avbrts pltsligt av en rst, som han redan knde allt fr vl: G ombord, Olson! Bakom honom stod Askengren, och konstapeln gjorde vrdnadsfullt honnr fr segelsllskapsuniformen och det vlmende utseendet. G ombord, Olson! upprepade Askengren, och vnde sig sedan till konstapeln. Karlen r inte vid sina sinnens fulla bruk. Han har varit redlst berusad kvll efter kvll ett par veckor, och nu har han huvudet fullt av sdana dr underliga ider. Tro inte p honom, infll Silverbuckla. Jag r baron-- Jas, r han baron nu, avbrt Askengren brutalt. I frmiddags pstod han att han var kejsar Wilhelm. Det gr visst nedt p rangskalan. Vill konstapeln vara god och se till att han kommer ombord, och att han stannar dr. Och hr inte p hans dumheter. Silverbucklas protester tjnade till ingenting. Konstapeln grep honom i armen och frde honom ombord p Zuleika, och hll sig sedan envist p kajkanten nda tills Askengren med sllskap kom ombord. Hemresan blev inte angenm fr Silverbuckla. Ett par upprorsfrsk kvvdes summariskt, och till slut fann han sig ter, fast med ytterlig motvilja i att utfra Askengrens befallningar. Det var lngt lidet p eftermiddagen nr de ter nrmade sig Lyngs bthamn, och Silverbucklas hjrta lttades nr han sg att Zuleika hll nstan rtt in mot kajen. I Lyngs visste alla vem han var, och nu skulle vedergllningen drabba Askengren och hans medbrottslingar. Drfr lydde han ocks med verraskande villighet nr Askengren sade: Opp, Olson, och lgg ut friholtarna. Men nr Silverbuckla stod bjd ut ver relingen fr att lgga ut en friholt reste Boman sig ur sittrummet och lt sin handflata med ett vldigt slag drabba den bl byxbak, som var riktad mot honom. Som en torped skt Silverbuckla ut frn sidan, och nr hans huvud ngra gonblick senare kom upp ur vattnet, lg Zuleika fr fulla segel ut frn honom. Adj Olson! dnade Bomans kraftiga rst ver vattnet. Tack fr sllskapet. Sina klder finner han i Silverbucklas rum p hotellet. Fyra solbrnda nvar vinkade farvl t honom, och med drjande tag sam baron Silverbuckla mot land, TUSEN TJOG GG Det r ondigt att i detalj relatera de orsaker, som kommo Bill och mig att pltsligt lmna Minneapolis. Det m vara tillrckligt att nmna, att vi startat ett tidningsfretag, vars ml var den svensk-amerikanska ungdomens andliga hjande, och vr ekonomiska stdjepelare i detta lovvrda fretag var en skomakare, gare av fem tusen dollars. Efter tre mnaders verksamhet, under vilken den svensk-amerikanska ungdomen icke mrkbart hjts, terstod av vrt kapital endast skomakaren, och dagen innan nsta tryckerirkning skulle betalas kommo Bill och jag verens om, att ett luftombyte skulle vara vlgrande fr oss. Nsta frmiddags sol sg oss stiga av tget i Bismarck, Nord Dakotas huvudstad, och efter att ha tvttat oss i stationens toalettrum och ftt ett par biffstekar inombords, knde vi oss frdiga att ta ett tag med livet. Varfr vi utvalt just Bismarck till verksamhetsflt minns jag inte, kanske var det endast drfr att biljettpengarna rckte dit, och dessutom gav oss tre dollars tillsammans att leva av tills vi lyckats gra ngon affr, vilket vi ansgo vara minimum men dock tillrckligt. Well, sade jag nr frukosten var undanstkad. Vad ska vi nu hitta p, Bill? Har du ngot frslag? Inte precis, svarade Bill lugnt och sjlvskert. Men jag kommer nog snart med ett, skulle jag frmoda. Min hjrna brukar alltid klcka det rtta frslaget i det rtta gonblicket. Jag opponerade mig inte. Det var Bill, som freslagit att vi skulle lmna Minneapolis, och jag mste erknna att det frslaget var klokt. Kom, fortsatte Bill, nu gr vi ut och tittar p sta'n. Den ser s festlig och flaggprydd ut, att ngot mste vara i grningen. Det var det ocks, ty just den veckan avhlls North Dacota State Fair--Nord Dakotas Statsutstllning--en strre marknad som rligen frekommer i de flesta av unionens stater, och vid vilken statens produkter utstllas, samt en massa cirkusar, karuseller och andra marknadsnjen locka de mnga tusen lantbor, som strmma till staden under utstllningsveckan. Och stadsborna med fr resten. Vid marknaden mste det finnas ngot jobb fr oss, sade Bill. Dr finner vi alldeles skert ngon som har anvndning fr ett par starka, friska karlar med gott stt, frdelaktigt utseende och motvilja mot kroppsarbete. Vi promenerar dit, s fr vi samtidigt se sta'n! Du har rtt! sade jag. Vid marknaden finns alltid ngot att gra. I vrsta fall kan jag frevisa dig som dvrg. Dvrg! sade Bill frtrytsamt. Sex fot och tv tum. Ja visst! Vrldens strsta dvrg naturligtvis. Det blir en utmrkt attraktion! Skaffa bara ett tlt s--. Hll muggan! sade Bill. Det dr r dumheter, men ngot slags gra fr vi skert. Marsch framt! Sakta vandrade vi genom gatorna i solskenet mot den utkant dr utstllningen var uppstlld. Strmmen av festkldda mnniskor och flaggprydda vagnar gled frbi. Hela sta'n var p benen. Pltsligt stannade Bill och vdrade i luften. Jag knner en doft, sade han. Ja, svarade jag, som knde doften utan att vdra. Det r vtesvavla. Jag knner igen den frn nattluften i kasern, nr jag var bevring. Du har det, sade Bill. Och eftersom det str 'eggs wholesale' p skylten ver det dr planket, s r det tydligt att grossren i gg ftt ett parti frstrt av den skna vrmen. Frmodligen, svarade jag. Come along! Nej, vnta ett gonblick, sade Bill. Dessa ruttna gg r skert till salu billigt-- , hll-- Tyst! Str mig inte! Jag har en id! Vnta! Jo visst! Jag har det, jag har det, unge man! Vr frmgenhet r gjord! Och utan ett ord vidare rusade han in genom gghandlarens port, och jag fljde naturligtvis efter. Innanfr porten stodo tio ldor och en mycket bekymrad man. Det var ldorna som luktade. Jdrans vrme, sade Bill innerligt. Bill var en stor psykolog. Ja, fy fanken, instmde karlen med en vrme, som inte stod klimatets efter. Hr str jag nu med tio ldor gg, tjugu tusen gg, gossar, platt frdrvade s de stinker. Det r fr galet, sade Bill. Ni mste ha bort dem genast. Lukten knns ute p gatan, och det missrekommenderar er affr. Tag en cigarr, sade karlen. Ni har fullkomligt rtt, gossar, men hur skall jag bli av med dem. Inget folk i dag, alla r p utstllningen, och om jag hade ngot folk, s ville de inte dra i vg med ett s stinkande lass nu nr det r s gott som helgdag. Jag ville ge tio dollars fr att bli av med elndet. Hit med lngschalen, sade Bill, och lt oss lna er handkrra, s skall min kamrat och jag kra bort ggen fr er. Dels r vi frmlingar i sta'n, s oss gr det ingenting och dels vill vi grna hjlpa er. Tag en cigarr till, sade karlen, och tio minuter senare knogade Bill och jag ut genom gghandlarens port med tio doftande ldor p en krra och tio hrliga dollars omsorgsfullt nedstoppade i Bills hgra byxficka. Du r ett snille, Bill, sade jag utanfr. Den hr saken gick storartat. Nu gller det bara att bli av med elndet. Ska vi stlla krran och kila, eller ska vi vlta ut dem p gatan? ggen! svarade Bill. Gosse, gosse, du blir aldrig miljonr! Det, som du nu bevittnat r endast frspelet, pass p, nu gr strax ridn upp fr det stora dramat. Hugg i! Jag hgg i, krran rullade framt, och jag gjorde den observationen, att en hel del gott folk vnde sig fr att titta p den, fastn den nrmade sig dem bakifrn. Doften mtte ha varit rtt stark. Men s var det ocks mnga gg. Vart menar du att vi ska hn med den hr dekolongen? frgade jag Bill. Till utstllningen, svarade han endast. Och sen? Vnta, s fr du se! Jag knde hans envishet och svaghet fr dramatiska effekter och teg drfr, tills vi stodo mitt i positivlten utanfr festplatsen, som lyste riktigt lockande med sina flaggor och vimplar och vita tlt. D stannade Bill. Se dr, sade han, dr r just den plats, som vi behver. Och han pekade p en obebyggd tomt med en lergrav i mitten och ett plank p andra sidan. St hr och vakta krran, s skall jag ordna det hela. Efter en kvart eller tjugu minuter kom Bill tillbaka brande ett rep och ett par stolpar samt hammare och spik. Saken r klar, sade han. Jag har hyrt tomten och planket dr borta fr i dag, och nu har vi bara att stta upp affren. Ser du, yngling, vi ska sl ls en brda i planket dr, sga bort en bit p mitten och spika det dit igen p sdant stt att det blir ett hl i planket, stort nog fr en karl att sticka ut huvudet genom. Och sedan-- Sedan stter vi naturligtvis rep runt tomten hr, stller ggldorna innanfr och s brjar affren. Ser du tltet dr inne p utstllningsplatsen: 'Sl negern i skallen s fr ni en fin cigarr', str det med stora bokstver ver ingngen. Du vet hur det gr till: en neger sticker ut huvudet genom ett hl i en vgg, och man frsker trffa honom med en boll. Jag mnar arrangera ngot liknande hr, fast med ruttna gg i stllet fr bollar. Sg uppriktigt om du tror, att det finns en enda man hr i dag, som inte med frtjusning kommer att ta emot detta tillflle att sl en neger i skallen med ett ruttet gg. Hr behvs inga cigarrer till lockbete. Fem cent stycket, sex fr en kvartsdollar. Nettofrtjnst ver tta hundra dollars. S stod iden klar fr mig i all sin enkla storslagenhet. Vr neger i hlet skulle ta loven av varenda annan liknande inrttning p utstllningen. Hr skulle vi st utanfr omrdet och bokstavligen konkurrera ihjl de legitima fretagen. Men det fanns en svrighet och jag ppekade den: Bill, sade jag. Iden r lysande, briljant, underbar, men hur tnker du f tag i en neger, som str fr det bombardemanget. Oroa dig inte fr den saken, svarade Bill. Var dag har sin egen plga; allting ordnar sig. Det tog oss inte lng tid att f allt i ordning: hlet upptaget, tomten inhgnad med repet; och ggldorna placerade innanfr. All right, sade jag nr allt var klart, var ha vi nu negern? Tja, sade Bill, det gller flera hundra dollars per man, s nog br en neger kunna anskaffas. En konstgjord gr lika bra som en kta, tycker jag, s jag har en krullperuk och en stng brunt smink hr i paketet. En hemsk misstanke vaknade i min sjl. Vad har du tnkt dig? Joo, du spelade neger frbaskat bra p den dr kostymbalen i Svithiods Hall, du minns. Skulle inte du-- Eller du, sade jag, hgst indignerad. Jag bidrar med idn, vilket r det vrdefullaste. Den, som r trg i hjrnan bte med kroppen. Det gller pengar, yngling, och-- Spara munldret du, sade jag. Jag gr det aldrig. Men i detsamma satt Bills nve som ett skruvstd i min nacke. Tnk efter, unge man, du gr det nog till slut. Jag tnkte efter allt under det jag gjorde mitt bsta fr att sparka benen av min kre kamrat, och frst sedan jag stiftat intim bekantskap med jordskorpan och tagit ett par munnar fulla av den tomt dr det fljande dramat skulle utspelas, ndrade jag mening och gick in p saken. Snart stod jag allts, svart i ansiktet, ikldd krullperuk och med en scktrasa om halsen p andra sidan planket med huvudet ut genom hlet. Och fr att omintetgra alla frsk till flykt surrade Bill fast mig sedan jag krt igenom huvudet och allts var hjlpls. Mina knslor tvinga mig att endast i strsta korthet skildra det som nu fljde. Bill stllde sig vid ggldorna, upphov sin rst och vrlade: Kom hit alla friska pojkar! Sl negern i skallen med ett ruttet gg. Fem cent stycket, sex fr en kvartsdollar. Hr hit alle man! Det drjde knappt en minut frrn ett par karlar stannade. De tittade p mig och en av dem slngde med en vrdsls gest t Bill ett mynt, samt fick i utbyte tv gg. Jag stod i spnning. S kom det frsta gget farande. Det var visserligen en bom, men trffade naturligtvis planket, och ggets vidriga innehll gav mig en dusch frn vnstra sidan. Brrr! Mitt ansikte mste ha visat vad jag knde, ty karlen, som frn brjan varit rtt loj, fattade ett livligare intresse fr min person, och skickade av gget nummer tv med fruktansvrd kraft. Bom igen, men en ny doftande dusch. Ngra frbigende hade stannat fr att titta, egendomligt nog tyckte de visst att det sg roligt ut, fr de skrattade och ett par av dem kastade slantar till Bill. Nu brjade ggen vina p allvar. Plask, pladaplask, plask-plask slogo de mot planket, den gula smrjan stod som en sky omkring mig, och folkhopen borta hos Bill brjade bli livlig. Allt flera mnniskor samlades dr borta, skrattsalvorna dnade och den frsta fulltrffen hlsades med hurrarop, som kallade dit folk frn alla hll. Sedan vet jag inte mera vad som hnde dr borta vid repet, men ggsmattret mot planket steg frn ett brus till ett dn och frn ett dn till en rytande orkan. Hur Bill hann langa ut s mnga gg frstr jag inte, men han pstod sjlv, att han fick en viss vana att gripa sex gg i taget och slunga dem till kunden med ena handen medan han inkasserade med den andra. Sjlv var jag borta frn vrlden. Jag stod i ett moln av rutten ggula, den stnkte p mig frn alla hll, fyllde gon, nsa och mun, rann runt mitt huvud och nedfr planket omkring och bildade en sj nedanfr mig. Och alltjmt smattrade gg runt planket i alltmera ttnande salvor, och om jag ibland var nra att lmna detta jordiska piggade en ny fulltrff upp mig till fortsatt existens. Tid och rum plnades s smningom ut fr mig, och den enda skymt av medvetande som fanns kvar i min hjrna var begreppet ruttna gg. Hela min omgivning, atmosfren som jag inandades, jag sjlv, hela vrlden var ruttna gg. Och svagt trngde till mina igenmurade ron ljudet av hundrastmmiga jubelrop ngra meter borta. Hur lnge det drjde innan jag mrkte att ggorkanen tunnade av och slutligen upphrde vet jag inte. Bill pstod att det endast var tre timmar; fr mig verkade det tre veckor. Men innan min hjrna fullkomligt ftt klart fr sig att bombardemanget var slut, drog ngon mig bakifrn ut ur hlet och nr jag utmattad sjnk ihop p marken, skljde en strm av kallt vatten ver mitt huvud. Jag slog upp gonen. Bill stod bredvid mig med en pyts i handen. Du sktte dig fint, gosse, sade han, och sken som en sol. Du var prktig, helt enkelt. Ska du ha dig en pyts till, s blir du kry. Nr livet tervnt i mig gingo vi till ett stlle, dr vi trots frbudet kunde f en verkligt rafflande rwhisky, och jag frmodar att jag den kvllen skaffade mig ett rykte som stor lskare av varan. Men ta kunde jag inte, och nr uppassaren freslog gg ssom varande ltttet, var han nrmare dden n han anade. Och litet bakom var jag hela tiden tills vi delade upp kassan och jag fann att min del var fyrahundratrettioen dollars och sextiofem cents. D blev jag mig sjlv igen, och Bill, som frefallit litet bekymrad, lyste upp. Du gosse! sade han. Jag har en god id till, en id som kan skaffa oss lika mycket kosing till. N, vad r det? frgade jag med endast lindrigt intresse. Jag hade ju pengar. Jo, i morrn gr vi omkring till alla stans gghandlare och kper opp ruttna gg och-- Jag slog inte ihjl Bill; nej, det gjorde jag verkligen inte, men jag reste mig utan ett ord och gick ensam ut i natten. MSESIDIGT FRTROENDE Den unge mannen, som sakta gick framt gatan, var blgd och ljushrig, betydligt bgge delarna, hans byxben slngde vida ovanfr ett par knliga skor, och under nacksnagget var skinnet rakat. Jo d, det var en svensk-amerikan. Den uppfattningen fingo ocks Anton Frjd-Karlsson-Grnsten och Johan Jrnhand, och de frsiktigt nrmade sig den unge mannen, ty Grnsten och Jrnhand voro ett par framstende medlemmar av bondfngarnas skr, och de vdrade skna, amerikanska lngschalar i svensk-amerikanens plnbok. Den ljushrige tittade uppt husvggarna och smlog verlgset. Trevningshus! Att de gitte bygga snt. Nej, om de hade minsta begrepp om saker och ting s skulle de smlla opp tio-tolv vningar i snder. Mer kunde man vl inte begra hr i gamla landet. Han vcktes ur sina drmmerier av en rst. Och rsten var Grnstens. Beg pardon, mister. Kan ni sja mej hur jag skall g fr att komma till jrnvgsstationen? No! svarade den ljushrige. Inte? Ja, d fr jag frga ngon annan. Se jag r frmling i stan, kommer just frn Amerika. Det r ett land det, skall jag sga herrn. Det r annat n Sweden. Den ljushrige log verlgset. Yes, jag vet! Kommer ocks just drifrn. h, n men det var roligt-- Bekantskapen var snart formerad, och en liten stund senare sutto tre svensk-amerikaner inne p ett kaf och lskade sina strupar med krisl, och de skrto i munnen p varandra om hur mycket pengar de frtjnat dr ute i det underbara landet. Se hr! sade Grnsten och blddrade vrkigt i en plnbok stinn av reklamlappar, som vid flyktigt pseende liknade sedlar. En riktig tusenlapp och ett par hundralappar hll han fram till nrmare inspektion. Hr brcker du ingen! sade Jrnhand och vinkade med en lika stinn sedelbok, dr det ocks fanns ngra kta hundralappar. Visa nu att du ocks har pengar, Jackson! Svensk-amerikanen ndrade inte en min, men drog upp sin plnbok, och lt en bankanvisning p femton tusen dollars glimta framfr bondfngarnas lystna gon. De vxlade en blick. Hr var ett kap att gra. Jrnhand bestllde in vin. Vinet dracks, och mera vin dracks och nnu mera vin togs in. Men nr de tre korten kommo fram vgrade Jackson i alla fall i vndningen; han spelade inte kort, sade han. Visst ska du spela nr vi bjuder p vin, s Grnsten hotande. Du ska vl inte bara sitta och bli bjuden utan vara kamrat ocks. Well, hickade Jackson, som ftt lite fr mycket. Jag skall bjuda p middag med champagne i stllet. Fast jag har inga kontanta pengar. Mste i banken frst, vnta hr, grabbar. Han frskte resa sig, men sjnk tillbaka. Det r inte vrt du gr ut, sade Jrnhand vlvilligt. Hit med anvisningen s skall jag hmta pengarna t dej, s fr du sitta hr och nyktra till under tiden. Vill du det? sade Jackson, glatt verraskad. Det var hyggligt! Han fiskade upp checken ur plnboken, men hejdade sig med en misstnksam blick just nr han var i begrepp att rcka fram den. Det r ett stort--hupp--frtroende, sade han tveksamt. Visst, sade Jrnhand lite ngsligt. Men vi har vl frtroende fr varandra! Jag skall flja med och se efter att han utrttar det ordentligt, frskrade Grnsten. Nh, sade Jackson pltsligt. Vi har frtroende fr varandra. Lgg opp era plnbcker p bordet! Hick! N opp med dom! Bondfngarna lydde tvekande. Ses, fortsatte Jackson. Nu ligger dom dr. Jag vet att det r mycke pengar i dom. Nu vaktar jag plnbckerna medan ni gr i banken. Jag har frtroende fr er och ni fr mig. Bondfngarna vxlade ter en talande blick. Det var ju cirka tv tusen i kta sedlar i plnbckerna, men checken var p ver femtio tusen i svenskt mynt. Bytet var gott! Hit med checken! sade Jrnhand. S ska vi hmta pengarna. Jackson strk t sig plnbckerna och stoppade dem i fickan, sedan lade han anvisningen p bordet. Skynda er tillbaks, pojkar, ropade han efter bondfngarna nr de frsvunno genom drren. Men knappast var drren stngd frrn svensk-amerikanen pltsligt blev nykter, betalade sin frtring och med spnstiga steg avlgsnade sig bakvgen. Dagen drp meddelade tidningarna, att polisen ntligen ftt sak mot de knda bondfngarna Jrnhand och Grnsten. De hade hktats under frsk att prngla ut en falsk check i banken. Nr de hktades dukade de upp den gamla vanliga historien, att de ftt checken av en obekant person. DEN GYLLENE PLOMMONBLOMMAN Skeppar Broman stod p Ida Mathildas dck och log som en sol. Omkring honom utbredde sig Nagasakis hamn med sitt myllrande vimmel av fartyg i alla storlekar, frn sm korthuggna bogserare till Nippon Yusen Kaishas vldiga linjengare. En yankeeliner, som varit inne fr inspektion, gled just ut. Bromans lyckliga bla blick fljde oceanvinthunden, som stack ut mot det solglittrande havet. Mongolia of San Francisco stod det i aktern, och skepparn myste. Snart s r det jag, som reser ver till Frisco p en s'n dr baddare, mumlade han beltet fr sig sjlv. Det r annat, det, n att lusa sig fram med gamla Ida Mathilda.--Jungman! Klar med giggen, jag skall ro ver till bergensaren dr borta. Bergensaren var en norsk trampngare, svart och smutsig som det kol den brukade fra, frn toppen av de stubbade masterna nda ned till vattenlinjen. Men kapten Pedersen, som mtte skeppar Broman vid fallrepet, var en slende motsats till sitt fartyg. Han var nmligen klar att g upp till sin mklare, och landgngsriggen var splitt sprngande ny; kpt i Cardiff p sista resan. God aften, kapten Broman, sade norrmannen och rckte fram sin nve till hlsning. Det var fanden vad de ser lykkelig ud. Har det hnt Dem noget? Skeppar Broman log frn ra till ra, och hans vldiga nve drabbade hans norska kollega i ryggen med ett slag, som skulle ha tagit andedrkten frn en mindre massiv man. Joo, det kan kapten hoppa opp och kyssa sig p, sade han och halade upp en bl telegramblankett ur fickan. Hr r nyheter s det frslr! Jag har just ftt kabel hemifrn att skutan r sld och skall verlmnas till kpare hr. r det ngot att vara s glad ver? frgade norrmannen, som vi hdanefter lta tala svenska. Om det r, svarade Broman. Jo, ge sig katten p det, kapten. Skutan r sld fr tvhundrafemti tusen och vi gav bara tti fr den gamla skorven nr vi kpte henne ifrn Finland. H, fanken! Jojomensan! Och jag ger fjrdedelen i den, kapten. Vad tycks om det? Stter in tjugutusen lock och fr igen sextiotv fem. Norrmannen lyfte p mssan och kldde sig betnksamt bakom rat. Ja, det r kriget, sade han. Allt tonnage har ju gtt upp i orimliga priser, men s r frakterna ocks orimliga. Hemma i Bergen r dom miljonrer allihop s gott som. De r skeppsredare dr en och varann som kapten vet. Skeppar Broman brydde sig inte om att svara. Han hade fr mycket annat att tnka p. Nu, jdrans, kapten, svarade han. Nu ska vi ta och stta sprtt p Nagasaki ett slag. I kvll r det jag som bjuder, och s mycket skall jag sga kapten, att det r inte lnt att han rknar med att komma ombord i natt mer. Jag tar min styrman med, det gr vl inget? Det r en hygglig pojk hemifrn Grebbestad och lite slkt till mig fr resten. Vi tre ska visa dom sm gulbruna japparna hur det gr till nr skandinaviska pojkar r ute p hrjningstg. * * * * * Den trio, som ngot senare p kvllen hemskte det ena efter det andra av Nagasakis europeiska hotell, var vl gnad att tilldraga sig uppmrksamhet ven av annan anledning n ett tmligen uppsluppet humr. Det var tre blonda nordmannatyper, med gon bl som det hav dr de hrde hemma, och med axlar som kom de sm atletbeundrande amerikanskorna att se sig om efter dem bde en och tv gnger. Och ingen blickade frgves, ty de tre unga mnnen voro alltid frdiga med ett smleende eller en blinkning, nr de mrkte att ett vackert gonpar riktades t deras hll. Endast styrman Bryngelson var ngot reserverad. Han var i sllskap med frmn och verordnade. Men inte ens i Nagasaki ro de stora hotellen ppna natten igenom, och innan de tre sjmnnen p allvar tyckte sig ha brjat sjslaget stodo de p gatan utan huld och skydd, medan deras senaste tillflyktsort obevekligt stngde sina portar. Nu gr vi och hlsar p japparna, sade kapten Pedersen. Nr dom vita mnnen inte vill ta emot oss lngre, s sker vi trst hos de bruna kvinnorna. Visst fanken, instmde Broman. Om vi skulle fara till ett tehus och se p geishorna? r du galen? frgade norrmannen. Dricka teblask, r det vad du vill? Fast geishorna r ju .... Styrman Bryngelson hostade ltt. Annars skulle jag kunna visa vgen till ett annat hus, dr man slipper att dricka te, sade han. Vad fr man dr d? frgade Broman. Man fr ngot, som dom kallar fr sak och som smakar ungefr som brnnvinet hemma. Lika starkt r det tminstone. Det gillas, sade norrmannen. Och geishor finns vl dr? Nog finns det jntor, alltid, svarade Bryngelson. Men om det r geishor vet jag inte. Dom kallar dom visst yoshis. Kapten Broman gjorde pltsligt ett luftsprng, slog ihop klackar och hnder och gav till ett tjut, s att den lille japanske poliskonstapeln, som stod ett stycke drifrn, vrdnadsfullt bugade sig och beklagande slog ut med hnderna, varmed han antagligen ville antyda, att dylika tjut helst icke borde frekomma. I nsta gonblick bugade han sig en gng till. Fr att ta upp en amerikansk silverdollar, som glimtade till i luften och slog ned framfr honom. Kr i vind, skrek kapten Broman. Nu har vi druckit champanj och vin bland grevar och baroner. Nu ska vi dricka brnnvin ett slag. Stt i gng, styrman. Vi ker vl,, sade Pedersen och vinkade p tre rickshakulier, som alltsedan herrarna kommo ut frn hotellet avvaktande drjt i nrheten. De travade fram, sjmnnen ntrade upp i krrorna, utan att i ngon mn utveckla den vighet, som annars utmrker deras yrke, och s bar det i vg. Bort frn de moderna stadsdelarnas blandning av occident och orient bar det i vg, in p rent japanska smala gator. Outtrttligt travade de kraftiga lparna med sitt glidande, vargliknande lopp. S krde de in genom en gatuport, svngde ned i det som borde ha varit en rnnsten, och stannade utanfr ett hus, dr en rad vaggande papperslyktor utefter taklisten lyste p en vgg, som i hela sin lngd och tredjedelen av sin hjd upptogs av trburar, vilkas spjlor lyste matt av frgyllning i det bleka skenet. Hr r det, sade styrmannen och hoppade ur rickshan. Om dagarna sitter jntorna i burarna. h, i hlsingland heller! sade skepparen. Jo, jo, det r min sjl sant, intygade norrmannen. Det r bruket hr i landet. Kom s gr vi in! I drren mttes de av en underdnigt leende fet japan, som under de mest underbara vrdnadsbetygelser frde sina gster in i ett stort vackert rum, upplyst av ett otal brokiga papperslanternor, som dinglade var en sdan mjligen kunde placeras. P vggarna lyste brokiga kakemonos med fglar, blommor, samuraier och det heliga Fujima i skn blandning, p golvet lgo mattor och kuddar strdda, fr vrigt var rummet bart. Fasen s enkel mblering, anmrkte Broman med ett flin. Inte s mycket som en stol att sitta p. Den fete japanen tecknade mot kuddarna och inbjd p dlig engelska de hgtrade herrarna att taga plats, och eftersom intet annat tycktes vara att fredraga, uppfyllde de tre vikingarna vlvilligt denna rimliga begran. Genast trippade ett par snedgda sknheter in med sak, risbrnnvin, p lackerade brickor, andra sknheter brjade knppa p strngaspel och ter andra trdde dansen. Och det var icke barnkammardans. Kapten Broman var frtjust. Skl, styrman, skrek han. Det hr var inte dumt phittat. Tag emot hr, jntor! Och hans tunga silverdollars slogo som ett underbart slagregn mot golvets smala bambutiljor. Denna exponering av rikedom och en frisk vilja att skiljas frn den tilltalade i hgsta grad den fete japanen, och han nrmade sig under djupa bugningar. Hgtrade herre! Jag skall visa er det bsta mitt usla hus har att bjuda. Edra hgtrade gon skola vila p den sknaste bland de skna, p Kinum, 'Den gyllene plommonblomman'. Han gav ett tecken. Musiken tystnade, och de sm yoshis, som nyss dansat, drogo sig mot vggarna. Ett nytt tecken, en drr drogs t sidan, och in kom Kinum. Hon gjorde skl fr sitt namn, Den gyllene plommonblomman, ty hon var liten och ltt och skir som ett av plommontrdets skra blom, hennes frgyllda lppar logo, och som en fladdrande fjril dansade hon in, hennes ftter tycktes knappast rra golvet, hennes gula kimono, versllad med plommonblommor i guld, bljade n vitt, n smekte den mjukt kring linjer, som kommo kapten Broman att knna en hissnande knsla i brstet. Inte ens de fem skramlande skldar av frsilvrad plt, som slngde omkring Kinum, frmdde dlja det faktum att hon var Nagasakis sknaste yoshi. Det r en jnta fr mig, det! skrek skeppar Broman. Den skulle jag ha lust att ta med mig hem till Sverige. Norrmannen skrattade. Kp henne! sade han. Dom hr pikerne r till salu har jag hrt. Broman var genast med p saken. Hr hit, skrek han t jappen. Jag kper jntan dr. How much? Med en flott gest drog han upp en packe engelska sedlar ur plnboken och kastade dem t japanen. Rcker det dr? Styrman Bryngelson vaknade upp ur den halva dvala allt dryckjomet frsatt honom i. Men kapten, protesterade han. Det r ju nra tvhundra pund. Hll mun, det har jag rd till, skrek Broman. Och styrman teg. Japanen, i hast allvarlig, tog upp sedlarna och rknade dem. S bugade han sig djupt och stack dem i barmen, frsvann och kom tillbaka om en stund med ett lngt papper, fullskrivet av japanska bokstver, vilket han lmnade skepparen. Den gyllene plommonblomman tillhrde kapten John Broman. * * * * * Tidigt nsta morgon fick Ida Mathildas jungman det ovanliga njet att ro en ung japanska i land. Hon var kldd i gul guldbroderad sidenkimono med skepparns gamla ulster utanp, och hennes lppar buro spr av frgyllning. Men hon var glad som en lrka, ty i ulsterfickan lg ett lngt papper med japansk skrift; och nr hon kom i land tog hon en ricksha och krde bort. * * * * * Fem timmar senare gick kapten Broman i land. Han var i mndagshumr, huvudet vrkte och han hade redarn p morgonkvisten lrt sin besttning gudsfruktan och rena seder. Srskilt hade styrman Bryngelsson kommit i tnjutande av hans omvrdnad, ty han gjorde styrmannen direkt ansvarig fr att han, Broman, kvllen frut burit sig t som en idiot och kastat bort nra tre tusen kronor. Men nr han steg i land blev han freml fr en mindre vanlig vrdnadsbetygelse, ty en liten japan lade sig p magen fr honom p den smutsiga kajen och slog pannan tre gnger i stenlggningen. Oh, you honorable captain, sade japanen. Vad r det om? frste Broman. O, hgtrade kapten, sade japanen, jag r Motu, som lskar Kinum, och du, hgtrade kapten, har kpt henne frn Yoshivara och givit henne friheten. Vid krsbrsblommornas fest fira vi brllop. O, hgtrade kapten, jag r din tjnare fr en tid av sju existenser. Dra t helsicke! sade kapten Broman. EN RTTSFRGA jo, sade ingenjren. Nog kan man alltid skilja p rtt och ortt, det dr har varje mnniska medftt inom sig. Jag fr min del behver aldrig ta miste p de tv sakerna. D gratulerar jag bror, sade advokaten. Fast bror i s fall knappast hr till de mnniskor, som ge mig mitt levebrd. Vad som r moraliskt rtt eller ortt kan ofta vara svrt nog att avgra, tycker jag, olika mnniskors uppfattning om de dr sakerna variera ju s hgst betydligt, men den juridiska rtten kan alltid fastsls. Prat, sade ingenjren. Just den moraliska rtten r det, som man minst behver tveka om. Den juridiska kan dremot bli ganska kvistig att f tag i. Det skter advokaterna om. Advokaten ignorerade hugget. Jag erknner grna, fortsatte han, att det ofta nog kan vara kvistigt att avgra vilken av tv parter, som har juridiskt rtt eller ortt, men avgra det kan man alltid till slut. Har du hrt talas om ett enda fall d en domstol uppgivit frsket att dma i ett rttsfall? nej, utslag blir det alltid. Journalisten tnde en ny cigarr. Det kan dock finnas fall, d det r omjligt att avgra bde vad som r moraliskt och juridiskt rtt. Exempel! sade advokaten. Jag skall dra fram ett exempel ur min egen erfarenhet, sade journalisten och satte sig bekvmare till rtta i stolen. En liten episod, som hnde mig fr mnga herrans r sedan ute i Amerika. Som ni vet reste jag dit ver som nybliven student fr att se litet av livet och tillfredsstlla min ventyrslystnad. Mina frldrar voro i mycket goda omstndigheter, s jag var frsedd med en rundligt tilltagen reskassa, och naturligtvis skulle jag lngt innan den var slut ha en bra plats, det hade jag klart fr mig. Tacka fr det, att en ung, frisk, energisk svensk pojke med goda skolkunskaper och ett friskt humr ltt skulle sl sig fram dr ute. Jag kom allts till Chicago och brjade med att se mig om i staden litet. Den var s stor, och full av s mycket nytt och underbart, och om min reskassa nr den vxlades i dollars inte blev s mnga hundralappar bekymrade det mig fga. Jag skulle snart skaffa mig en plats. Men ngon brdska med den saken var det ju inte, utan jag levde dagslndans glada liv, tills jag en dag helt pltsligt upptckte att mina pengar voro p upphllningen. N det fanns gott om lediga platser. I varenda tidning stod det spaltvis med annonser om dylika. Frst sedan jag svarat p en hel hop av dem och frslsat mycken tid och mnga dollars p anmlningsavgifter och vrdelsa provkollektioner fick jag klart fr mig att de flesta voro humbug. Jag var allt bra grn. Det r ju ondigt att i detalj relatera mina den under denna tid, det m vara nog sagt att en dag stod jag p gatan utan en cent p fickan. Att skriva hem efter hjlp frbjd mig min stolthet, och nnu hade jag litet hopp kvar om att det till slut skulle ljusna. S smningom vandrade det ena plagget, den ena smsaken efter den andra till pantlnaren, och till slut stod jag dr utan att ga mera n de klder jag gick och stod i. D brjade svlten p allvar. D och d kunde jag komma ver en slant s att jag fick ett ml mat, men mnga dagar fick jag nja mig med en kopp kaffe och en bit paj som dagsranson, och ofta fick jag ingen mat alls. En dag just vid den tidpunkt d jag mrkte, att mina kroppskrafter brjade ge vika, mtte jag p gatan en vlkldd man, som efter en forskande blick p mitt ansikte stllde sig i vgen fr mig. 'Ni svlter!' sade han kort och rakt p sak, s som det brukas i det landet. 'Ja', erknde jag hoppfullt, i tanke att mannen kanske skulle ge mig en dollar till ett par ordentliga ml mat. 'Bertta edra nrmare omstndigheter, s fr jag se om jag kan gra ngot fr er!' Och jag berttade utan omsvep bde vem jag var och hur jag kommit i den situation som jag var. 'Ni r allts av en hederlig och p sin ort aktad familj?' 'Ja, det r jag.' 'Och sjlv r ni en hederlig karl?' 'Ja.' 'Har aldrig begtt en ohederlig handling?' 'Aldrig', svarade jag litet harmset. Om jag icke varit s utsvulten hade jag skert inte tlt det. 'Gott', sade han och drog fram en sedelbunt ur fickan. 'Hr r hundra dollars, vill ni frtjna dem?' Om jag ville! Hundra dollars! Min tanke svindlade infr en sdan summa. Det betydde ju nytt liv, nytt hopp--en biljett hem om jag s ville. 'Vad skall jag gra fr att f dem?' Han tycktes betnka sig ett gonblick. 'Jag r vad man kallar en excentrisk man', fortsatte han sedan. 'Och det roar mig att studera mnniskorna. Nu vill jag se om hundra dollars kan fresta en fattig svltande sate som ni, som hittills varit hederlig, till att bryta med sitt fregende liv. Ni fr dessa hundra dollars om ni begr en ohederlig handling.' 'Vilken handling vill ni att jag skall gra?' frgade jag. Herrarna bra komma ihg att jag svalt; och jag tyckte det kunde vara skl i att hra vad som begrdes av mig. Uppfattningen om vad som r hederligt varierar ju. 'Vilken handling som helst, bara den r ohederlig.' 'Och nr bli pengarna mina?' 'Pengarna verg i er go i samma gonblick som ni begr handlingen i frga.' Jag funderade ett gonblick. _S ryckte jag till mig de hundra dollarna och sprang min vg_. Kan du, herr jurist, avgra om min handling var ohederlig eller ej. Advokaten tvekade inte ett gonblick. Naturligtvis var den det, svarade han. Journalisten smlog stilla. Pengarna blevo allts mina i samma gonblick som jag tog dem? Ja visst! Men d var det ju mina egna pengar, jag tog, och att ta sina egna pengar r ingen ohederlig handling. Hm! sade advokaten. Man fr tnka sig, att det i utfrandet av handlingen fanns ett ohederligt moment innan pengarna vergingo i din go. Det fr man inte tnka sig, svarade journalisten. Ty verenskommelsen var, att pengarna skulle bliva mina _i samma gonblick_ som jag begick en ohederlig handling, inte i gonblicket efter, allts intrdde min gandertt _samtidigt_ med detta ohederliga moment, och de pengar jag tog voro allts mina egna. Hm! sade advokaten. Men, fortsatte journalisten. Om penningarna voro mina egna var handlingen icke ohederlig. Och d handlingen icke var ohederlig hade jag heller icke uppfyllt villkoret fr att f pengarna--och pengarna voro icke mina. Har jag rtt? Hm, sade advokaten. Journalisten skrattade kort. N! Jag tog sledes pengar, som icke voro mina. Detta var en ohederlig handling. Men d jag begick en ohederlig handling blevo pengarna mina;--fljer du med?--jag tog allts mina egna pengar, vilket icke r ohederligt, pengarna voro allts icke mina; allts var handlingen ohederlig, allts voro pengarna mina; allts var handlingen hederlig, allts voro pengarna icke mina; allts var handlingen ohederlig, allts -- Stopp, stopp! sade advokaten. P det viset kan du hlla p hela natten. I evigheters evighet! svarade journalisten. Faktum r, som jag haft njet att bevisa, att om min handling var ohederlig s var den hederlig och tvrtom. Kan du dma vad som i detta fall r rtt och ortt? Hm! sade advokaten. Ett hgst invecklat rttsfall. Herrarna kan tvista om den juridiska rtten, men moralisk rtt att behlla kovan hade du lika frbaskat, avgjorde ingenjren. SVRSLD VARA Nu fr tiden kan man slja allting och f bra betalt fr det, sade direktr S:son Silverling beltet och drog ett par bloss p sin cigarr. Tre av de fyra andra unga gulascher, som utgjorde hans auditorium, nickade instmmande--de hade alla erfarenheter i den vgen--men den fjrde, direktr P:son Pern sg betnksam ut. Inte allt, sade han. Min vrderade broder, sade Silverling. Vill du vara av den godheten att ge oss ett exempel, som br upp ditt absurda pstende. Har du inte sjlv slt hboss som tesurrogat med ett par tusen procents avans, och har vi inte allesammans p samma stt bevisat ktheten av min sats. Tror du, sade Pern, att du skulle kunna slja en hundralapp fr hundratjugu kronor? Silverling skrattade. Ja, nstan, sade han. Men det var inte precis s, jag menade. N, sade Pern. Tror du, att du skulle kunna slja en hundralapp fr tjugu kronor? Fr tju--jo, tacka katten fr det! Det skulle vl vem som helst kunna. Pern tog lngsamt upp sin plnbok och plockade fram fem fina och slta nya hundralappar. Antag att vi utnmner Ansn till frsljare. Han r opartisk och dessutom smrt nnu. Han gr hem och tar p sig en av de kostymer, som han brukade anvnda innan han brjade tillverka mjlsurrogat av sgspn, samt en sportmssa och nr han s ser ut som en vanlig, enkel medborgare skall han g ut p gatan och frska att slja dessa fem hundralappar till fem vlkldda medborgare fr tjugu kronor stycket. Men han fr. endast frga fem personer. Om tre eller flera kper har jag frlorat och ger dig, Silverling, tio tusen kronor, kper ingen eller endast en eller tv, anses din sats, att man katn slja allt, vederlagd, och du ger mig tio tusen. Dessutom bjuder den frlorade sllskapet p en bttre middag. Topp! sade Silverling. Bestll middagen genast, du som kommer att frlora. Det sger ju sunda frnuftet, att den, som blir erbjuden en hundralapp fr tjugu kronor tror att sljaren har mist frstndet, och passar p tillfllet att gra ett litet kap. Svida inte samvetet--, sade en av de andra. h hll mun, sade Silverling. Ngon timme senare drev direktr A:son Ansn kldd i sportmssa och en av de kostymer, han ansg snygg nr han nnu var bitrde i en speceriaffr p norr, utefter Hamngatan, med de fem nya, fina hundralapparna i handen. De vriga fyra herrarna fljde hans frehavande frn andra sidan gatan. Till frsta offer utsg han en ung man av affrstyp. Skall herrn kpa en hundralapp! Vafalls? sade den andre och stannade. Kp en hundralapp! Ny och garanterad kta, fr tjugu kronor. Den unge mannen granskade Ansn ett gonblick och blev rd. Dra t skogen, sabla drummel, rt han. Vore det inte mitt p gatan, s skulle ni f smrj. Har ni inget bttre att gra n att g ute och driva med folk? S gick han. Nsta offer blev en ldre gentleman, som frst noga frhrde sig om sedelns kthet, och sedan s demonstrativt sg sig om efter en poliskonstapel att Ansn fann sig franlten att frsvinna i folkhopen fr en stund. Nummer tre var en medellders dam, och hon blev genast intresserad.. Men hon vgrade envist att ta upp tjugu kronor ur vskan fr att lmna dem i utbyte mot hundralappen. Dremot var hon fullt villig att ta emot ttio kronor om Ansn ville vxla hundralappen i en affr. Drp strandade den affren, och som tre personer nu vgrat kpa mste Silverling till sin frvning erknna sig slagen, men efter ett kort sammantrde beslts att experimentet skulle fortsttas. Pern srskilt yrkade p detta, emedan han ville ha faststllt att sedlarna ver huvud taget icke voro sljbara ens till det begrda lga priset. Nr allts en landsortsljtnant p vg till Gymnastikcentralen nrmade sig, antastades han av Ansn: Vill ljtnanten kpa en hundralapp! Kpa vad? svarade officern och stannade. Ansn hll fram sina fem hundralappar solfjdersformigt och sade: Kp en hundralapp, ljtnanten! Ny och fin och garanterad kta! Kostar bara tjugu kronor. I detsamma anlnde den femte kunden. Det var tillfllighetsarbetaren Karl Anton Severin Johansson-Blomstergren-Kvick, som passerade vgen fram p spaning efter middagskovan, och hr sg han den pltsligt i sagolik riklighet utstrckas framfr sig. Kvick gde inte tjugu kronor, men dremot gde han en hgt uppdriven frmga att gripa tillfllet i flykten. Och hans stora svarta nve krde blixtsnabbt fram mellan ljtnanten och Ansn, och grep det i form av fem nya, fina hundralappar. Va sjer'u, grabb! Sljer du hundralappar fr tjuge spnn styck. hr fem stycken. Hll rejt, jag tar klabbet. Fem gnger tjugu r hundra, vassego, hr hundra kronor till betalning. Med en artig gest rckte Kvick tillbaka den ena hundralappen till Ansn, stoppade lugnt de andra fyra i fickan och fortsatte sin vg mot de vntande dekolngnubbarnas mngfald. ARTIGHET I BARBACKA Den som inte knner till Barbacka, kanske tror att detta lilla samhlle med sina 2,394 sjlar som alla knt varandra sedan barnsben, och ro lika hemma i varandras familjehistorier som i sina egna byxfickor, r srdeles demokratiskt. Men han tar miste. I Barbacka finns en rangskala vars otaliga hrfina nyanser endast en infding kan hoppas att ngonsin kunna bemstra, och det kastvsen, som existerar dr r ondligt mycket hrdare och mera omjligt att bryta ned n Indiens. Bitrdet i Olsons diversehandel, Johan Persson, var infdd barbackabo, och knde sin stad och alla dess frhllanden p sina fem fingrar, om nu ett s bleklagt uttryck kan anvndas om en s ingende knnedom. Han visste sin egen position, vilken r den enda punkt p rangskalan, som evigt frblir oklar fr mnga barbackabor, och hade p pricken klart fr sig hur mycket han skulle lyfta p hatten fr borgmstaren, kyrkoherden, lektorn, veterinren och de andra honoratiores, och hur pass litet han behvde lyfta den fr samhllets vriga inbyggare. Han fann det alldeles i sin ordning att borgmstaren besvarade hams dmjuka hlsning genom att lyfta ett finger, och kyrkoherden hela handen till hattbrttet, men skulle ha blivit djupt frolmpad om inte provinsiallkaren tagit i hattbrttet och pastorsadjunkten inte lyft hatten tv tum. Persson var sledes efter barbackasynpunkt en srdeles korrekt ung man med lovande framtid, och sjlv drmde han rosiga drmmar om att en gng sjlv bli diversehandlare, och f se ven borgmstaren lyfta p hatten kanske en hel decimeter. Men Persson hade ocks andra drmmar. En av hans bsta vnner och f. d. kamrater i affren, Pelle Andrn, hade emigrerat till Stockholm dr han ftt plats i ngot s oerhrt fint som Nordiska Kompaniet, och Persson drmde ibland att denna upphjelse skulle kunna vederfaras ven honom. Och fr att underska mjligheterna i den vgen, tog han sig en gng ledigt och reste till Stockholm. Persson hade aldrig sett ngon annan stad n Barbacka frr, och Stockholm gjorde honom nstan andls. Ngot s storslaget hade han aldrig ens i sina djrvaste drmmar kunnat frestlla sig. I Andrns sllskap beskte han sagolikt praktfulla njespalats, sdana som Berns och Svarta Katten, och sg hus s stora, att hela Barbacka samhlle skulle kunna bo i dem, om ocks lite trngt. Andra dagen nr de promenerade uppfr Birgerjarlsgatan knuffade Andrn honom i sidan och sade: Pass opp! Hr kommer utrikesministern. Han r kund hos mig! Persson hll andan och stirrade. Denne vldige man sg ut som en vanlig ddlig, men dock inte fullt s vanlig som honoratiores hemma i Barbacka, och fastn han inte var kldd i cylinder betraktade Persson honom med en vrdnad, som grnsade till andakt. Men nr Pelle hlsade p mannen och denne artigt och frbindligt hlsade tillbaka brast frtrollningen: N du, Pellskurk, du gr och driver med mig! sade han litet frtrnad. Det dr var ingen minister. Visst var det det! Varfr skulle det inte vara det? svarade Andrn frvnad. Du hlsade ju p honom som p en manufakturhandlare med tio tusen kronors inkomst, och han hlsade tillbaka. Om det hade varit en minister, s skulle du ha gjort halt och front och han skulle inte ha sett t dej. Andrn skrattade. S r det hemma i Barbacka, ja. Dr r brackorna ohvliga bara fr att dom tycker att dom ngot. Men hr r det inte s. Hr hlsar en schentleman p en annan schentleman, och bryr sig inte om vad han har till levebrd. Du vill vl inte sl i mig att en minister tar av sig hatten fr ett handelsbitrde. Du har nyss sett en gra det. D var det fr att du r i Nordiska Kompaniet. Andrn strckte p sig. Kanske delvis, sade han sjlvmedvetet. Men inte uteslutande. Om jag hade varit anstlld i en vanlig butik, dr statsrdet var kund, s hade han lyft p hatten i alla fall. Persson var fortfarande tmligen tvivlande, men hans tvivel brjade rubbas nr Andrn d och d hlsade p greve den och konsul den, ofta flotta herrar i cylindrar och lackskor--ty Andrn stod i herrekiperingsavdelningen--och Perssons frestllningsvrld stlldes allt mer p huvudet. Men fullt vertygad blev han frst nr de p Strandvgen mtte kronprinsen. Nu ihrde kromprinsen visserligen inte till Andrns kunder, och hade inte heller p annat stt dragit sig frmnen av denne herres personliga bekantskap, men nr han och Persson, i synnerhet Persson, som lojala rojalister strko av sig hattarna, lyfte han ocks p hatten. Och hans blick tangerade ett gonblick Perssons ansikte. Det var en ganska avsevrt frndrad Persson, som kvllen drp reste tillbaka till Barbacka, och nr han p sin frsta middagsrast efter ledigheten mtte borgmstaren p Storgatan, hlsade han endast som p en specerihandlare med sex tusen kronors inkomst. Borgmstaren gav visserligen Persson en frvnad blick, men lyfte dock fingret till hatten och gick vidare. Men i Perssons sjl sjd vreden. Han hade sett statsrd, grevar och konsuler lyfta p hatten. Svea rikes kronprins hade lyft p hatten fr honom, just fr honom, och s bevrdigade en vanlig borgmstare honom endast med en knapp honnr. Han beslt att gra revolution. Nsta gng han mtte borgmstaren var hans ansikte blekt men bestmt. Nr borgmstaren sg honom hja armen mot hatten gjorde han enligt vanan honnr med pekfingret. Och Persson svarade p samma stt. Mitt p Barbacka storgata. Som trffad av den traditionella blixten stannade borgmstaren och sg efter Persson, som stolt, men kanske med ngot veka knn, skred vidare. Men den blick, borgmstaren slungade efter den unge mannen, kom de nrvarande Barbackaborna att bva fr Perssons de. Tredje mtet mellan Persson och borgmstaren skedde, ven det, p Storgatan, och det p blanka sndagsfrmiddagen till p kpet. Nyheten om Perssons oerhrda beteende hade naturligtvis spritt sig, och med andls spnning avvaktade det sndagspromenerande Barbacka det som skulle ske. Ty att borgmstaren skulle ta den uppstudsige i grundlig upptuktelse stod klart fr alla. Men ngot helt annat skedde. Nr borgmstaren nrmade sig Persson, strk han nmligen av sig hatten med en dmjukhet, som var alldeles fr stor att kunna kallas vl spelad, och bjde dessutom sin stolta rygg mot jorden. D gjorde Persson sitt stora misstag. Han frde nonchalant pekfingret till mssan och gick frbi. Han hade glmt kronprinsen. * * * * * Det gr an att gra revolution i Ryssland och Portugal, ja, det kanske ven kommer att lyckas hr i gamla Sverige som stat betraktat. Men i Barbacka gr det inte. Persson r nu bitrde i Karlssons diversehandel i Blmla och stryker hatten ned till knt nr han mter Blmla borgmstare. Och borgmstaren gr honnr med ett finger. JRNVGSSTREJKEN I FLANDA Den stora lokmannastrejken hade gtt sprlst frbi Flanda--Bondkra jrnvg. Varken lokfraren eller eldaren, som frde tget tv gnger dagligen de sjutton kilometerna fram och tillbaka, voro nmligen organiserade, och hade fljaktligen inte en aning om vad som frsiggick, ty som var man vet har ingen av stderna ngon annan jrnvgsfrbindelse n den korta stump, som frbinder dem med varandra; kommunikationen med yttervrlden uppehlles fr vrigt medelst ngslupen Karl Gustav, som varje mndag, onsdag och lrdag avgr frn Flanda till Kosseby, varifrn man ju med endast sju kilometers landsvgsskjuts nr Kalvas hllplats vid stambanan. Men lser inte Flandaborna tidningen? frgar den undrande lsaren. Jo, Flandaposten. Men Flandaposten r en verklig lokaltidning, och lgger flandasynpunkter p allting. Dess redaktr anser det vara en mycket viktigare nyhet att slaktare Nyblads bitrde vid styckandet av kalv rkat hugga sig i handen, n om ett par kejsardmen ramla omkull. Och dri har tidningen utan tvivel rtt. Ur flandasynpunkt. Vrldskriget var ju omnmnt i Flandaposten, fastn det icke direkt berrde tidningens spridningsomrde, men p en sdan smsak som lokmannastrejken gnade tidningen inte ett ord. Allts gick den stora strejken sin gng och avblstes utan att Flanda hade en aning om det, men fjorton dar efter dess slut fick fru Olson, som har matservering, genom ett brev frn en slkting veta, att det var ngot trassel med jrnvgarna, och meddelade genast sin oklara mening drom till eldare Frjd nr han kom fr att ta middag. Nr Frjd sedan kom ned till stationen fr att elda eftermiddagstget, meddelade han nyheten p sitt stt till sin frman, lokfrare Johansson. Dom lr strika, sade han. Hocka? frgade Johansson. Lokfrara och eldara, upplyste Frjd. Johansson blev fundersam och det blev tyst en stund medan Frjd ordnade med fyren. ss Johansson tycker som ja, s r de vl bst att vi strikar ocks, sade Frjd tveksamt till slut. Ja str just tnker p't, Frjd, svarade Johansson. En ska ju hlla ihop. Efter en stunds ytterligare diskussion fattade maskinpersonalen vid Flanda--Bondkra jrnvg definitivt beslut att strejka, och tgade mangrant upp till trafikchefen, diversehandlare Erikson, fr att meddela den remarkabla nyheten. Johansson steg in i Erikssons butik med Frjd diskret i bakgrunden. Gudagen, sade trafikchefen, och snodde ihop en strut av tidningspapper. Va vell I fr ngot? Joo, Eriksson, sade Johansson litet frlget. D s, att vi tnker strika. Strika, skrek trafikchefen och tappade struten, som nu innehll fr tio re karameller. Va i hlsefyr r det med er, pjkar? Jo si, svarade Johansson. Lokmnnera strikar ver hela Sverige nu, och vi fr la flja exemplet. Det var det vrsta jag har hrt, sade Eriksson. om en halvtimme ska ju tget g te Bondkra. Vem ska kra det? Johansson tittade p Frjd, och Frjd p Johansson. h hum, sa lokfraren till slut. Vrre d vl inte med strikinga n att vi kan kra tget fram tebakars, s fr vi vl tala om saken sen hur vi vell hat. Det var hygglit det, sa trafikchefen. Jag kunde vl tro, att I inte vell strandstter oss. Allts gick Bondkra-expressen som vanligt femton minuter efter utsatt tid frn Flanda centralstation, och anlnde som vanligt trettiofem minuter frsenad till Bondkra dito. Senare p eftermiddagen gjordes terresan i laga ordning. Morgonen drp kom Eriksson ned till Frjd, som hll p att putsa loket. Strikar I fortfarande? frgade trafikchefen och bjd p snus. Ja vesst, svarade Frjd. tminstone har ja inte hrt n't annat. Men I kr la tget nu p frmiddan nd. De tnker'a vl vi gr! Han kan ju tala ve Johansson om'et. Johansson visade sig inte heller omedgrlig, och ven p eftermiddagen och nsta dag lt han tala med sig, s att den enda rubbning, som strejken stadkom var att trafikchefen fr varje tgs avgng mste komma verens med lokfraren. Flanda- och Bondkraborna voro livligt intresserade av strejken, som i Posten behandlades i spaltlnga artiklar, och varje gng tget gick eller kom vid endera av stationerna mttes det av vldiga mnniskomassor av nda upp till fyrtio personer, som voro ute fr att se p strejken. P fredagen kommo de strejkande som vanligt fr att hmta sin avlning. Hm, sade Eriksson. Egentligen skulle ni inte ha nka ln ttersom I strikar, men I s hyggliga nd, s hr har I pengar. Men va strikar I fr egentligen. Vell I ha mer ln? Vi strikar fr att dom andra strikar, upplyste Johansson. Men ss vi fr mera ln, s fr vi la tacka. Ja, sade Eriksson. Ja har tnkt te ka p me en femma i veckan t er var ss I fortstter te kra tge.. Lvar I de? De kan vi la lva, sade Johansson. Och tack sa han ha, Eriksson. De va hederligt av honom. Men ja vill bara sja de, atte strikar de gr vi i alla fall. S fortsatte strejken och trafiken tills ngra dagar senare en ung ingenjr som bolaget i ett anfall av hgfrdsvansinne anstllt, kom fr att tilltrda sin plats. Nr han fick hra talas om strejken fann han tillfllet lmpligt att genast visa sig p styva linan, och gick drfr ned till loket nr frmiddagstget krt in fr att avg till Bondkra. Ni strejkar ju! sade han till Johansson. Vi gr de, schenjrn! medgav lokfraren. Vad ska ni d p loket att gra? Va? Ni tnker naturligtvis gra sabotage, era lymlar, men det skall frhindras. G ifrn loket! Vecket? G ifrn loket, sger jag! Annars-- Men vi har lvat--, protesterade Johansson. Jag ger katten i vad ni lovat, rt ingenjren. G ifrn loket gonblickligen! Johansson och Frjd hasade sig frvnade ned, och med ett spnstigt sprng hoppade ingenjren upp i frareboxen. Han sg p klockan. Det var avgngstid. Stinsen syntes inte till, men utan att vnta p avblsning satte han i gng. Fr frsta gngen sedan banans ppnande avgick tget p bestmd tid, vilket hade till fljd att personvagnen gick tom, och att det sades mnga fula ord av de flandabor, som den frmiddagen tnkt resa till Bondkra men rttat sig mera efter de verkliga tgtiderna n efter de officiella. Men lokmnnen gingo bekymrade hem till Johansson fr att vid en kopp kaffe diskutera den situation som uppsttt. Diskussionen vervars ven av Pelle Johansson, lokfrarens minderrige son, och det var denne frhoppningsfulle unge man, som lste knuten. En stund senare begvo lokmnnen sig till trafikchefen. Det r en snygg historia det hr, hlsade Eriksson dem med. Dr ser I hur det gr nr en strikar. Det r elva stocken passagerare som inte har kommit med tget nu, och ibland dem r sjlvaste borgmstaren i Bondkra, som skulle hem hlla rstu. Inte de varat fel, sade Johansson. Hade vi bara ftt strika i fre, s hade detta allri hnt. Och s vet en ju allri va en sn dr kan gra m tget. h nog kan han krat, sade Eriksson, han ju schenjr. Men tror Eriksson han kan f ppet fr den stora backen ve Fby? frgade Frjd. Jag vet bst hur en fr ella p fr klara den. Tnk om tget blir stende ute p linjen. Vi tar la dressin far dit, sade Johansson. ss Eriksson fljer m, s kan vi ju ta oss te klara upp'et ss de behvs. Naturligtvis var trafikchefen genast med p den saken; de gvo sig av, och ovanfr stigningen lyftes dressinen ur spret. Snart hrdes det vlknda pustandet p avstnd, expressen kom sniglande mot kurvan och brjade knka uppfr backen. Det gick inte lngt, farten minskades ytterligare, och snart stod tget stilla, med lokomotivets hjul vansinnigt snurrande p samma flck. S brjade det sakta ka baklnges. Tv gnger till frskte ingenjren frgves f upp tget, sedan inskred Eriksson: Stig ner ifr loket, schenjrn, sade han. Vafalls? Stig ner ifr loket, sjer'a. Johansson och Frjd ska kra hem tget! Men det r ju strejk, och-- Lgg se; inte i det hr, schenjrn, fr det begriper han inte, sade Eriksson. Kom nu bara, s stter vi oss i personvagnen, s kr pojkarna hem tget. De vell sja, sade Johansson. ss vi fr strika i fre sen. Annars gr vi't inte. I fr gra hur i vell, pjkar, sade Eriksson. Kom nu, schenjrn. De bda herrarna stego upp i personvagnen, lokmnnen togo sin platser i frarboxen, tget backade, tog sats, och rusade med den vansinniga hastigheten av nra tv mil i timmen mot backen. Och ur buskarna hoppade Pelle fram med en pse i handen och brjade, springande framfr lokomotivet str sand p rlsen, som han en stund tidigare omsorgsfullt spat. Stolt ngade Flanda-expressen uppfr backen. Strejken och trafiken g fortfarande sin gilla gng p Flanda--Bondkra jrnvg. EN SPRITAFFR Det hr hnde i den gamla, goda tiden, d restriktionerna inte nnu voro uppfunna. Runt kajerna i den stora sjstaden vandrade mnga underliga existenser, som togo emot fartygens trossar och gingo renden fr beflet fr en tolvskilling, vilken sedan omedelbart omsattes i ett par dragnaglar med tilltugg. Bland dessa hamnens typer var Kalle Skjorta en bland de bst knda och anlitade. Ty Kalles hjrna hade inte nnu fullkomligt bortbrnts av systemsprit, och gllde det en mera delikat affr, som smuggling eller annat, s var hans medarbetarskap mycket anlitat. En het sommardag hade emellertid Kalle inte lyckats frtjna ett korvre, och trsten var fljaktligen ytterst pinsam. Stenpllaren som han satt stdd emot brnde het, presenningen ver sckstapeln bredvid luktade tjra, och ver ngaren Venus' svarta pltdck stod luften dallrande av vrme. Kalle Skjortas blick gled sltt ver Venus' dck. Skulle han frska tigga en tolvskilling av kapten Olsson eller styrman? Man var ju gamla bekanta. Eller kanske det fanns ngot skrot ombord som man kunde lgga vantarna p och realisera. Nej, p dck lg ingenting utom en kutting om trettio liters rymd, och den var det nog inte vrt att knycka. Men---- Det frste till i Kalle Skjortas hjrna, och med ett flin, som blottade trettiotv snusiga tnder, reste han sig och gick ombord fr att ta reda p styrman. En halvtimme senare steg den vlknde hamnbusen Kalle Skjorta in i Larsons vinhandel brande en kagge ver axeln: Jag skulle hlsa frn kapten Olson p Venus och f tjugu liter konjak av den vanliga sorten p den hr kaggen. Det r tio liter i frut. Det skall bli, sade bitrdet, tog emot kaggen och skickade en lagerkarl bort att fylla den. Kalle Skjorta vntade lugnt p sin vara och underhll under tiden bitrdet med en del historier frn hamnen, ty Kalle var sllskapligt anlagd och alls inte hg. S kom kaggen tillbaka, och Kalle svngde med en elegant gest upp den p axeln: Kapten tittar in och betalar nr han gr frbi! sade han flott och nrmade sig drren. Men bitrdet var dr fre honom. Nej, stopp, min gubbe lilla, kapten Olson brukar alltid betala kontant. Vafalls, sade Kalle Skjorta. r inte kapten Olson betrodd i den hr giftbutiken, va? Jo, fr all del, det r han visst, men inte du. Stll ner kaggen och g och skaffa antingen kontanter eller ocks en rekvisition frn kapten Olson, s lmnar vi ut spriten, men annars inte. Lngsamt och med ondlig vrdighet stllde Kalle ned kuttingen. Och ni tror att det skulle falla mig in att komma med en dylik hlsning till min vn och gynnare kapten Olson? Faller mig aldrig in. Tappa ni ut era tjugu liter svavelsyra, s skall jag g tillbaka till kapten Olson med kaggen och de tio liter han anfrtrott mig och meddela honom hur ni uppfrt er. Det skulle frvna mig om han ngonsin mer kper en droppe i den hr butiken. Fullkomligt oberrd av Kalles frebrelser lt bitrdet tappa av de tjugu literna, varefter Kalle med sin skvalpande brda p axeln stolt avlgsnade sig. Nu gjorde allt Kalle Skjorta ett bondfrsk, sade bitrdet till lagerkarlen, men det misslyckades. Oss lurar han inte s ltt. Men Kalle Skjorta fortsatte sjlaglad sin vg ned till hamnen fr att dricka sitt lystmte av den utmrkta grogg han hade i kaggen. Han hade nmligen tappat tio liter vatten i den innan han gick till spritaffren. MAJUMBA Decemberregnet strilade ned och piskade med ett entonigt, svande smatter mot kafrutorna. Himlen stod jmngr och mulen och konturen av Hotel de Villes vackra filigranstorn suddades ut i den mulna dsligheten. Fy tusan, vilken julafton! sade jag. Jag ngrar, att jag inte reste hem. Jeg ogsaa! sade Tolns, norrmannen, med knsla och vertygelse. Men dels vilde jeg ikke rejse fra jer, och dels hade jeg slet ikke nogen penge. dla sjl! sade Strand. Harrison hade pengar, han, och fr resten r ju biljetten till London inte en s blodig historia, att inte en karl med ngon energi kan klara den biffen. Harrison ter allts plumpudding i kvll medan vi, arma satar, fr finna oss i att dricka vr vanliga caf-cognac p den vanliga syltan i Calais, dr det behagat placera oss fr nrvarande. Tolnses suckade och ppnade munnen fr att sga ngot, men jag avbrt: Klaga inte, Tolns, fastn vi sitter ensamma och vergivna denna heliga kvll. Du har aldrig varit borta frn din mamma frr, men var lugn, min son, fortstt att vandra lite i vrlden, s fr du nog fira din helg p mycket besynnerligare stt n nu. Julen fr tv r se'n var jag med och fick smrj efter en sprvgsolycka i Amerika, och-- Och julen frut! stack Strand in. Den glmmer jag aldrig. Bertta! sade Tolns och jag samtidigt och vinkade t kyparen att fylla p vra kaffeglas och servera mera cognac. Vi visste av erfarenhet att Strand var en god berttare, och att han upplevt en hel del under en rad brokiga r ute i vrlden. Strand log och tnde en Maryland-cigarrett. Som ni vet, pojkar, brjade han, var jag i min ungdom dum nog att rymma hemifrn vid sexton rs lder. Gav fanken i gymnasiet och den komfortabla handelsbana farsgubben stakat ut fr mig, och gav mig till sjss. Efter tre r kom jag hem igen, och begick dumheten nummer tv, nmligen att ta vrvning. Ytterligare tre r senare, nr jag som distinktionskorpral fick mitt efterlngtade avsked ur armn, begick jag dumheten nummer tre; jag lt anstlla mig i Kongostatens arm. Gossar, gossar, det var den strsta dumheten av alla, men jag var bara vid er lder d, s man kan inte fordra, att jag skulle ha vett. Hut! sade vi. Tyst pojkar, ni kommer att instmma med mig om ngra r. Enfin, tiden i Kongo var ett helvete. Hade jag inte tagit min Matts ur skolan nr mina fem r voro ute, hade jag nog med tiden blivit lika stor bandit som belgierna sjlva. Hur negrerna behandlas vet ni frut genom underskningskommitternas rapporter, som publicerats i pressen. Och det var inte det vrsta. Men att se kamraterna d undan fr undan. Friska, prktiga svenska pojkar. Kommer dit ned med hlsans rosor p kinderna. S smningom mlas de malariagula, och en vacker dag--good bye, little girl, good bye! Vet ni hur man begraver en kamrat dr inne i djungeln? Jo, man slr kortsidan ur en gevrslda, spikar fast en hg hatt--sdana finnas alltid i lager som bytesartikel, det r ju kungaemblemet dr nere--allts, man spikar fast en hg hatt p ldans kortsida. D rcker gevrsldan, om karlen inte r alltfr lng. Ruskigt, sger ni. Tja, man blir van. Jag tog allts avsked ur Kongostatens tjnst, men p utresan trffade jag i Leopoldville en engelsk affrsman, som hade en rad faktorier, byteshandelsstationer, utefter kusten av engelska Vstafrika. Han tyckte om mig, och nr han fann att jag kunde konsten att behandla bde negrer, portugiser och vita mn, s engagerade han mig genast fr ett ganska hyggligt gage. Frst skulle jag bitrda vid ett faktori ngon tid, fr att sedan, nr jag lrt mig de speciella tjuvknep, som anvndes i detta slags affrer, sjlv bli frestndare fr ett dylikt. Bien, ett par veckor senare hll jag mitt intg i Nulla-Nulla, d. v. s. jag sam i land frn valbten som kantrat i surfen, och drev med ett par sparkar och ngot blomstersprk roddarna ut i vattnet igen fr att dyka efter mitt bagage. Det brgades, och jag mrkte, att jag gjort ett gott intryck, ty faktoriets svarta arbetare, Kroo-negrer varenda man, betraktade mig med vrdnad, och faktoriets frestndare, en gammal malariainpyrd skotsk suput, hlsade mig vlkommen och bjd p gin och champagne. Nulla-Nulla var ungefr lika glatt och trevligt som en kyrkogrd i regnvder. Ngra hyddor av korrugerad plt inskjutna p en relativt torr landremsa mellan havet, en flod, dr en gyttjig gul lervlling sakta flt mot modersfamnen, och det eviga trsket, vars dimma verskyggade allt och alla, s att man mste frvara rakkniven i en burk palmolja fr att den inte skulle rosta. Den anvndes fr resten inte s ofta, ty man var inte mn om sitt yttre. En solhjlm, en kostym smutsiga pajamas och ett par vita skor, som sllan besudlades med piplera, detta var den prakt i vilken vi civilisationens representanter upptrdde. Komforten var en tltsng med moskitnt, fdan konserver, fisk, kinin och genever. Ja, det var en hrlig plats, men jag hade varit med om sdant frr i Kongo. Fram p hsten flg fanken i kroppen p den skotske suputen. Han fick fr sig att han skulle resa hem till julen. Han hade inte sett Skottland p tolv r, sade han, och ville grna se det en gng till innan whiskyn och febern gjorde kl p honom. Och i november gav han sig mycket riktigt i vg med en av de gamla smutsiga oljetankar frn Liverpool, som trafikera kusten, och jag var ensam med faktoriet, ngra niggrer, ett par portugiser och ett par miljarder myggor. Dr satt jag, som sagt, p stranden av den gula floden, p vilken kanoter, gjorda av urbrnda trdstammar, kommo flytande med olja, gummi och blodiga elefantbetar frn det hemlighetsfulla hinterlandet, och jag tnkte p skottens avskedsord: 'Skt vl om faktoriet, my boy, och vad du gr, frsk att stlla dig vl med den gamle skojaren Majumba.' Majumba, ja. Jag hade ofta hrt namnet p den fruktade hrskaren dr inne i de mystiska skogarna. Han som tog tull av alla, som frdades genom hans omrde till kusten, till och med av de stridbara haussanegrerna, som svuro vid profetens skgg och djupt fraktade fetischdyrkarna. Han var en mktig man, Majumba, ty han kunde med ett ord gra slut p all byteshandel om vi rkade draga oss hans misshag, han kunde skicka en negerhr, som sopade bort oss frn vrldskartan p ngra timmar, och andra sidan kunde han lta rika hvor regna ver oss, om det fll Hans Blanksvarta Majestt in. P sistone hade han emellertid inte varit riktigt ndig, om det nu var Hans Brittiska Majestts regering som sttt honom fr huvudet, eller bolaget, som inte varit nog frikostigt med gin och champagne p hans senaste visit till kusten, vet jag inte, nog av, kung Majumba hade brjat ta s hga tullar av de niggrer som foro genom hans omrde, att den mera vrdefulla byteshandeln brjade kringg hans maktsfr och allts hamna vid andra faktorier, uppt eller nert kusten. Nu har jag egentligen aldrig varit rdd fr ngot i hela vrlden, och minst av allt fr en s'n dr operettkung i simbyxor och cylinder, och jag brjade lite smtt fundera p hur jag skulle f honom att ta reson. Frgan var kvistig, men lyckligtvis fr mig lste den sig sjlv s smningom. Medan jag var i militrtjnst hade farsgubben hemma aldrig velat veta av mig--jag hade ju svikit hans hopp om att f se mig som stor businessman--men nr jag ftt anstllning p det hr faktoriet slngde jag p mf av ett brev hem, och si, det tog skruv. Ndens sol brjade ter skina. En vacker dag fram i december tjt det gamla skrovet Omungas ngvissla utanfr surfen, och med valbten kom skepparn i land fr att f en whisky med orangebitter och se efter hur mycket gods jag hade att lta honom f. 'Jag har en lda med till er, Strand', sade han vid tredje whiskyn. 'En lngvga en, nda frn Norge, eller Sverige eller vad fanken det r fr land ni r ifrn.' 'Hut, gamle havsvagabond!' slngde jag t honom och kilade ut fr att f tag i ldan, fr ta mig katten var jag inte s pigg p att f se vad den innehll, att jag inte kunde styra mig. Och det var ett innehll som stod i mantal, m ni tro. Svensk punsch och brnnvin, glggkryddor, lutfisk konserverad i glasburkar, skinka likaledes konserverad, och klenter med mera tbara saker, och sist men inte smst en massa julgransgrannlt, som skulle gjort niggrerna vansinniga av avund om de ftt se den. Ett brev fanns det ocks i ldan, och i det uttalade farsgubben sin tillfredsstllelse med, att jag ntligen kommit in p affrsbanan, och att morsgumman, som ville att jag skulle fira en kristlig jul ute i det hedniska landet, plockat ihop lite smtt och gott t mig fr julafton 'och s kanske det kunde vara roligt fr mig att bjuda mina vnner p svensk julmat'. Gud vlsigne gumman! 'Mina vnner'! Ensam vit man bland niggrer och portugiser! hnej, jag finge nog ta min julmat ensam, om jag inte ville associera mig med mindrevrdiga raser. Well, Omunga gick, och julen kom, och jag hade ett herrans besvr med att lra min niggerkock, Bootlace, 'Kngsnret', att laga svensk risgrynsgrt. Jag beskrev konsten fr honom cirka hundra gnger, och varje gng svarade han orubbligt: 'Savvy plenty, Stann!' fastn jag mycket vl visste att han inte begrep det minsta. Men det stod skrivet i stjrnorna att jag inte skulle f julfrid, ty p sjlva julaftonsmorgonen, nr jag som bst funderade p vad jag skulle hugga fr trd till julgran, anlnde en lpare med bud att Hans Majestt Konung Majumba var i antgande fr att gra en visit hos den vita pampen. D blev det liv i luckan. Opp med Union Jack fr att hedra den svarta slusken, Frankrikes staste och smsta champanje p is, opp med en lda hollndsk genever. Allt klart till att blidka den vldige. En timme senare satt en av vrldens fetaste niggrer, en koloss om hundratjugo kilo, i en suckande rrstol p min veranda och lapade gin och champagne som en katt lapar mjlk. Hr var det bst att smida medan jrnet var varmt, och jag gjorde allt i vrlden fr att vertyga Hans Mejstt, att jag var en ovanligt sympatisk person, men fast han sp som en prmskeppare s blngde hans sm runda tjurgon lika lmskt i alla fall. Nr jag en stund mste g ifrn honom fr att skta om ngon syssla, gav jag honom en engelsk jultidning att roa sig med, och nr jag kom igen, hade han ftt tag i en frgplansch av kung Edward i ordnar och grannlt, och han ville partout veta vem denne verkligt elegante man var. Jo, det var den store vite konungen. Majumba betraktade lnge och uppmrksamt planschen, och det syntes p den drummeln att han var avundsjuk. Tacka fr det fr resten. Sjlv var han ju bara kldd i en hg hatt, ett par blrandiga simbyxor och en trasig gul parasoll. Men d flg den onde i mig. Jag fick idn till hur jag skulle vinna den svarte lymmelns eviga vnskap. 'Majumba', sade jag oskyldigt. 'Varfr r inte du, som ocks r en stor konung, lika fin som den vite konungen.' 'Uff! Mum! Skl!' sade Majumba. 'Majumba', fortsatte jag. 'Din makt och glans har inte blndat mig fast den r stor, men din tjusande personlighet har vunnit min vnskap, och det r min vilja att du, o Majumba, blir minst lika elegant som den vite konungen.' Svartingen sprrade upp korpgluggarna och spetsade ronen, och jag skickade Bootlace efter min mammas lda. Majumba skulle kldas till julgran. Ett stycke rd kalik omskapades hastigt till uniformsjacka t honom. Det var ltt gjort, bara ett par hl fr armarna och ett snre genom ngra hl i halsen. Ett par skerhetsnlar hllo ihop det hela. Majumba var en aning tveksam till en brjan, men den rda trjan gjorde ett visst intryck p honom, och nr han fick syn p glitterbuntarna, stjrnorna och snrena med alla nationers flaggor i en lng rad veknade han fullkomligt och lt mig gra som jag ville. Och ni m tro, att Majumba blev fin. Trjan versllades av stjrnor och blev katten s mycket elegantare n kung Edwards, frn ett snre runt magen fll glittret i en glnsande frans ned mot knna, snrena med alla nationers flaggor lindades kors och tvrs ver blen, i ronen hngde andra snren med ptrdda frgade glaskulor, en julgranstopp av frsilvrat glas krnte den ruggiga cylindern, vars framsida pryddes av en rosenkindad julngel av silverglitter. En massa andra smsaker, ssom frgyllda grankottar etc., placerade jag p mf dr mitt konstnrliga sinne sade mig, att de gjorde sig bst. Nr ldan var tmd var ocks Majumba s grann att det nstan gjorde ont i gonen att se p honom, och nr han fick se sin bild i min spruckna spegel, spred sig ett skimmer av verklig lycka ver hans mera feta n egentligen vackra anletsdrag. Och niggrerna grepos ocks av sann vrdnad fr honom. Bde mina egna och hans svit, som satt p hasorna nedanfr verandan och sg p hur den vite mannen prydde deras hrskare. Majumba har nog aldrig i sitt liv blivit s vrdsamt bemtt. Men jag som nu hade min julgran, beslt att fira jul riktigt. Bootlace fick gra sitt bsta med hvorna, vilket inte var mycket, men snart sutto dock jag och Majumba vid det dukade julbordet och to risgrynsgrt med kondenserad mjlk, och lutfisk och skinka. Majumba smorde krset och tog snapsar och sken som en sol, och svor att jag var hans ende vn p jorden och hans broder och fader och moder. Sen serverades kaffe och punsch. Majumba fann punschen vlsmakande och hvde i sig enorma kvantiteter. Mina och hans negrer beskdade p ngot avstnd med andakt de bda vldiges frosseri, och nr den tropiska natten pltsligt brt in och jag lt glggens bl lgor flamma hgt mot den mrka himmelen, och Majumba full och bra och lite rdd fr sin vite vn, som kunde s hantera elden, vajande reste sig, s att grannlten glittrade och glnste vid lgornas fladdrande spel, d kastade hela negersvrmen sig p magen och stmde upp ett hyllningsvrl: 'Ooo, Majumba! Oooooo, Majumba!' Majumba var tydligen utnmnd till gud. En timme senare hade Majumba ftt nog, och hans kungliga snarkningar tonade mktigt frn rrstolen. D steg sviten fram, grep med vrdsamma hnder sin monark, lmpade honom varsamt ombord p hans stora kanot och rodde med tysta rslag bort i natten. Annars bruka niggrerna aldrig vga frdas under den mrka tiden p dygnet, men antagligen ansgo de Majumbas nya _ju-ju_, trollmakt, s stark, att de onda andar som strva i mrkret inte skulle vga sig p dem. Majumbas vnskap hll i sig, och han inte bara tvingade de andra niggrerna att lta sina bytesaffrer g genom mig, utan lttade ven p sina egna vldiga frrd av landets produkter. Jag gjorde enorma affrer och funderade just p att brja p egen kula och bli miljonr, nr Majumbas timme slog. skdandet av sin egen bild med all julgransgrannlten i min spruckna spegel, som han skickat en srskild deputation att byta sig till mot ett par manshga elefantbetar, steg honom s smningom t huvudet. Han blev storhetsvansinnig, beslt att ervra hela Afrika och anfll till en brjan nrmaste engelska utpost med hela sin arm, fyra tusen man. Men p utposten fanns en engelsk underljtnant med ett par irlndska sergeanter och tv hundra haussa-soldater, och denne unge engelsman hade inte mera knsla fr det passande, n att han inte bara vgrade att lta sig ddas, utan ven piskade upp Majumbas arm, ryckte in i hans land, brnde ett dussin byar samt frklarade Majumba avsatt och utnmnde en ny nigger till kung. Och eftersom Majumba nog varit litet hrdhnt ibland och tagit livet av en och annan, accepterade folket sin nye hrskare. Dock frst sedan en av hovmnnen stuckit en assegaj tvrs igenom Majumbas mage. Och eftersom jag var Majumbas vn, ansg den nye konungen mig som sin fiende och lt meddela bolaget, att han skulle knna sig angenmt berrd, om han fick mottaga mitt huvud som krningspresent. Och som jag hade anledning frmoda, att han, om inte presenten kom punktligt, skulle skicka ngra hundra man fr att hmta den, steg jag ombord p ngaren Umballa av Liverpool, nr den angjorde vrt faktori, och avreste till Europa. EN KRIGSLIST Malmtget var fullt redan nr de bda kompanjonerna Esselgren och Anderstein anlnde till perrongen, men eftersom de redan dagen frut frsett sig med platsbiljetter, s vilade dr inga ledsamheter, utan de trngde sig glatt in i sin vagn. Men nr de kommo in i sin kup frdystrades deras anleten hgst betydligt, ty fastn de bestllt fnsterplatser, funno de, att de hade att sitta mitt i var sin soffa, rtt upp och ned, utan std p ngon sida. Utom baksidan frsts. Om inte Esselgren och Anderstein haft s viktiga affrer i Malm, s hade de skert stigit av och rest med ett annat tg, men nu var saken den, att de bda herrarna, som voro rtt avsevrda smgulascher, kunde gra upp en jobbaraffr och svindla svenska folket p 25,000 vardera om de lyckades hinna till Malm p kvllen. I annat fall skulle skert varan g till hederliga affrsmn, och det nedslende frhllandet skulle intrffa, att den skulle komma bemlda folk tillhanda utan den lilla prisfrhjning p ett par hundra procent, som herrarna syftat. Nu var emellertid all fara fr intrffandet av denna sorgliga eventualitet undanrjd. De bda kompanjonerna hade vaknat i god tid, och sutto nu inklmda p sina obekvma platser med utsikt att om en sexton timmar vara i Malm, och p nattkrken gra upp affren. Det gick ngot s nr bra fr de bgge affrsmnnen att sitta p mittplatserna under de frsta tv timmarna eller s, men sedan trttnade de. Det brjade vrka i sidor och rygg, huvudena blevo tunga och de knde behov av att luta sig. Men de hade intet att luta sig mot, utom ett par medpassagerare, som emellertid energiskt protesterade mot varje frsk till dylikt nrmande. Situationen var kritisk. Men det r vid sdana tillfllen, som Esselgrens snille gr sig mest gllande. Det gjorde sig gllande nu. Hr du, Anderstein, sade han hgljutt. Nu gr vi vl snart in i restaurangvagnen och ter frukost. Och i detsamma blinkade han lngsamt och omsorgsfullt med vnstra gat, fr att Anderstein skulle frst att ngot var i grningen. Anderstein frstod, men visste inte vad. Vi gr vl det, svarade han. Det blir annat det n i Petrograd! utropade Esselgren entusiastiskt och gnuggade hnderna. Joo, det vill jag lova! Hr fr man ju ett ml _mat_ fr ngra kronor, dr en flsksvl och ett par skedblad stuvade potatisskal fr femti rubel. Medpassagerarna hade blivit intresserade av konversationen och en av dem vgade en frga. r det verkligen s hemskt i Petrograd? Jo, var lugn fr det, sade Esselgren hgtidligt. Ingen mat, inga klder eller skodon. Gatorna fulla av rvare och mrdare s att ingen gr sker, och s rasar sjukdomar dr. Hemskt! instmde Anderstein. Ja, koleran gr ju s frfrligt dr, sade den intresserade herrn. Ohyggligt! sade Esselgren. Tusentals fall om da'n, mycket vrre n man tror hr hemma. Dom stupar p gatorna, dom drser. Rtt som man gr och pratar med en god vn s fr han magplgor och da'n drp s r han dd. Det r ju frfrligt! kom det i kr frn passagerarna. Var det lnge sedan herrarna var dr? N d, frskrade Esselgren fryntligt. Vi kommer direkt. Det vill sga, herrarna har legat i karantn en tid. Inte! sade Esselgren. Man achtet sich! Inte har vi affrsmn tid med snt. Vi kilade tvrs ver Finland och s smet vi ut p land och seglade ver till Grisslehamn, tyst och stilla, och nu r vi hr. Fint sktt, va? En halv minut senare voro de bda herrarna ensamma i kupn, och strckte ut sig p var sin soffa. Dr ser du, gosse, sade Esselgren stolt, hur man klarar en situation. Du sg vilken fart dom fick. Nu sover vi ett slag, och sen ter vi frukost och sen ker vi i vr egen abonnerade kup till Malm. Snarkningstvlingen mellan Esselgren och Anderstein, hade pgtt i cirka tv timmar och den senare tycktes ligga litet ver, nr de vcktes av att drren ppnades. I drren stodo en man i polismssa och en herre i pincenez. Bakom skyltade nnu ett par karlar. Vad r det? frgade Esselgren. Herrarna ska flja med doktorn hr, sade polismannen. Herrarna ska interneras. Va katten-- Herrarna har beknt fr sina medpassagerare att ni kommer frn Petrograd och undvikit karantn. Opp nu och flj med. Stopp, brjade Anderstein. Det dr var bara skoj... Frsk inte, sade polismannen. Kom med bara. S frdes de bda smgulascherna ut till en vntande ambulansvagn. Och s gick malmtget. Och med det drmmen om 25,000 gulaschkronor per man. EN ITALIENSK EPISOD Kupn doftade av damm, gammal inpyrd smuts, mgel och vitlk, och det var med verklig frtjusning ke sg den lille italienske borgmstaren, svept i den vrdighet han iakttagit under hela resan, plocka ihop sina effekter och ge sig i vg nr tget stannade. N, Gudskelov att man blev av med den, sade ke ur sitt svenska hjrtas djup. Opp med fnstret nu, och in med frisk luft, det var sjlva tusan vad den lille fete kamorristen var rdd fr att slppa in sitt fosterlands klimat. Folk r likadana vart man kommer, anmrkte Johan lugnt. r det inte likadant hemma i Sverige, va? Jo visst, ja visst! svarade ke. Men det hr var en helsikes stor station. Det mtte vara Bologna. Petrus, du som rdbrkar lingot, stick ut ditt nordiskt blonda huvud genom fnstret och frga den dr guldbeslagne kamorristen hur lnge vi str hr. Nej, frga ngon annan, freslog Johan. Den dr tycks ju vara jrnvgstjnsteman, och en sdan vet aldrig ngot om tgtiderna hr i Italia. Men Petrus hade redan rest sig upp, stuckit ut huvudet genom fnstret och adresserat sig p srdeles grammatikalisk italienska till jrnvgstjnstemannen: Quanto tempo ci fermiamo in questra stazione? Venti minuti, signore! Vad sger kamorristen? frgade ke. Tget stannar hr i tjugu minuter, svarade Petrus. Dom talar fr resten en vacker dialekt i de hr trakterna. Du r allt bra slngd i italiano, sade Johan erknnande. hja, tja, man redet sich! svarade Petrus blygsamt och gnade en tacksam tanke t den i Stockholm inkpta 50-resparlren. Men ke grep sin mssa. Kom Johan, p tjugu minuter hinner vi se efter om dom har ngon katedral i den hr stan, och jag r fr resten trstig, ett glas chianti, eller vad det r dom kallar pilsnern hr i landet, skall smaka sknt. Du Petrus kan vnta hr och vakta bagaget. Se efter att ingen stjl ngot, glm inte att hr i landet stjl alla mnniskor allt vad de komma ver. Och hll srskilt gat p plden. Ett brett och soligt leende spred sig ver Petri hemtrevligt feta ansikte, nr ordet plden nmndes, och hans blick smekte mt det nmnda kollit, medan ke och Johan hoppade av tget och frsvunno in p _il ristorante_. Innerst inne i plden, mjukt bddad bland filtar, lg nmligen en skatt, medfrd frn landet i hgan nord, och avsedd att tagas fram i Monte, en sllsynt och dyrbar skatt--en liter O. P. aqvavit. Petrus var nra att frsjunka i drmmar om hur ppnandet av denna O. P. lmpligen skulle firas, d ett pltsligt ryck gick genom tgsttet. Ryck i helsingland! sade Petrus skmtsamt till resplden. Men omedelbart drp kom ett ryck till, och s satte tget sig i gng. Dom vxlar! upplyste Petrus plden. Men han hade ortt, ty tget kade alltmera farten och var snart i s full gng som ett italienskt tg kan vara. Och samtidigt kom Petrus ihg att ke hade hand om bde hans biljett och hans pengar. Nja, biljetten var det ju inte s noga med, fr den hade konduktren redan sett, men pengar--det r inte s angenmt att vara utan pengar i ett frmmande land, av vars sprk man inte knner mera n vad man kunnat inhmta av 50-resparlren. Tio minuter senare anlnde konduktren och Petrus sg till sin fasa, att det varit konduktrsbyte i Bologna. Biglietto! sade han och rckte ut handen. Petrus frskte en bluff. Vado a Firenze! sade han och ltsades frsjunka i en tidning. Favorisca monstrare il suo biglietto! sade konduktren, och denna gng var rsten skarpare. Biglietto? sade han. Si, si! Biglietto vergessen, glmt, oubli? Begriper du? Konduktren sg allt bistrare ut. Fr ett par lire kunde han kanske verse med att en resande inte hade biljett, men bara brutet och utlndskt prat imponerade inte p honom. Biglietto, signore! D blev Petrus rasande. Hans italienska ordfrrd rckte inte till en frklaring, och han tillgrep svenskan. Begriper du inte, rt han hotfullt, att ke har biljetten och han blev kvar i Bologna med bde den och pengarna. Och sjer du ett ord till krossar jag skallen p dej, frbaskade kamorrista. Konduktren gick omedelbart vidare, och Petrus stod som segrare kvar p slagfltet. Han trodde att det var hans manliga upptrdande som satt skrck i konduktren, och kanske hade han rtt. En del av hans samtida anse det emellertid vara mera sannolikt att konduktren tagit honom fr en kamorrist. I varje fall fick Petrus sitta i lugn och ro och smeka msom campagnan, msom resplden med sina blickar till tget ntligen stannade i Florens. Men d mttes han av ett annat problem. Han hade elva kolli bagage, och inga pengar. Frut hade alltid en av reskamraterna brukat kra ut bagaget genom fnstret till ngon svartmuskig bandit, medan ngon av de andra hoppat av och gjort sig klar att gripa bemlde bandit fr den hndelse att han skulle frska ge sig av med kollina. Men nu gick inte det systemet. Nu mste Petrus klara sig sjlv. Med stort besvr lyckades Petrus lasta p sig sex kolli, och praktisera sig av vagnen med dem, fr att gonblickligen bli omgiven av ett band operettrvare, som hggo sig fast i bagaget. Det var ett detachement ur Firenzes stadsbudskr, som p detta stt i verfldande vlvilja skte ta hand om Petri bagage, men sllan har stadsbudskren i frga mtts med s kallt ofrstende. Petrus vrlade invektiv t operettbanditerna p alla av honom knda utlndska sprk, fr att sedan tillgripa svenska skllsord, och som han r hemma i trakten av Delsbo, ger han fullkomligt herravlde ver denna gren av sitt vackra modersml. Med dettas hjlp lyckades han ocks frm stadsbudskren att dra sig ngot tillbaka, dock inte p lngt nr s mycket som han bett dem dra, och efter att ha satt ned sina sex kolli, strtade han in efter de andra fem. Hans inneboende misstroende fr italienare i allmnhet och _facchini_ i synnerhet kom honom att skynda mer n han ngonsin skyndat frr, och dri gjorde han klokt, ty av hans sex kolli voro fem redan p vg till fem olika hotell. Det sjtte, plden, fanns kvar, ty den hade tv _facchini_ gripit tag i fr att bra t var sitt hll, och de voro just i frd med att vlja ut var sin mjuka, behagliga flck p den andres kropp, dr en stilett lmpligast kunde placeras, nr Petrus slog ned som en nordisk bjrn och slet tvisten genom att rycka till sig den dyrbara brdan. Genom en skarp hetsjakt ver perrongen lyckades han terervra ven de andra fem kollina, varefter en ny hetsjakt tog vid fr att f fatt i de sex andra, ty naturligtvis lade vlvilliga brare vantarna p dem s snart han vnde ryggen till. Att i detalj skildra Petri kamp mot de italienska brarna skulle bli fr lngt, det r tillrckligt att konstatera att han efter en lng och het strid lyckades samla sina elva kolli i en stor hg, p vilken han sedan satte sig. Omkring honom samlades p respektfullt avstnd Firenzes stadsbudskr, av vilka varje enskild medlem med frtjusning skulle ha satt en kniv i Petrus om han kunnat gra det utan ngon som helst risk. Men det var frbundet med en viss risk fr en _facchino_ att nrma sig Petrus just d. P detta stt hittades han av ke och Johan nr de ett par timmar senare kommo med nsta tg frn Bologna. Nr tget drog in p stationen hngde de ut genom vagnsfnstret bleka av ngslan fr Petri och respldens de, och det jubelrop som hjdes nr de fingo se honom lt som ett hrskri frn det gamla Germaniens dystra skogar. Hej, gamle Petrus, roligt att se dig vlbehllen. Skaffa hit en kamorrist, som kan bra bagaget, s far vi till hotellet och fr oss lite mat. _Facchini_ nrmade sig lystet men tveksamt. Nej, sade Petrus. Ingen av dom dr fhundarna skall tjna p oss. Vi tar bagaget. Jag svarar fr fem kolli. All right, sade ke och grep resplden och ett par vskor. Har du ngot emot stadsbuden, s kan vi ju sjlva bra bagaget till en droska. Och med det ledde han vgen. Men Petrus, som tagit upp fem kolli satte ned dem igen och satte sig sedan sjlv p dem, ty hans knn veko sig. Dr resplden bars fram tecknade sig en smal, vt linje p perrongen. DJURVNLIGHET I Barbackan knuffades isstyckena, sakta och makligt s som det passar i staden i frga, men de knuffades i alla fall. S satte ett av dem sig p spjrn mellan ett par av kajens plar, ett annat stannade sllskapligt bredvid och ett tredje och fjrde slto sig snart till sllskapet. Om ngra minuter lg isen som en bro tvrs ver n, och i mitten tronade den av hela Barbacka knda stora msen, som bekvmt kommit seglande p ett av flaken. Jrn- och herrekiperingshandlare Granson, ordfrande i Barbacka djurskyddsfrening, kom lngsamt promenerande utefter kajen och betraktade med tjusta blickar hur vren sprngde isens bojor, som hans poetiska sjl kallade det. Han nickade gemytligt t sin gamle vn msen, som dock inte besvarade artigheten, och fortsatte sedan sin vg nedt n. En timme senare kom han tillbaka. Nu lg n isbetckt ovanfr isdammen men msen stod fortfarande lugn och majesttisk, fullkomligt oberrd av svl Granson som de alltmera hopade isstyckena. Granson stannade. Str du dr n, var den srdeles verfldiga frga han riktade till msen, som heller inte nedlt sig att besvara den. Granson var inte djurskyddsordfrande fr ro skull. En mrk tanke vaknade i hans hjrna och han beslt prva om den var riktig. Drfr tog han upp en sten frn gatan och slungade den, s djurvn han var, mot msen. Naturligtvis trffade han inte, och msen tog inte minsta notis om projektilen. Pang! Nsta sten slog nrmare, men resultatet blev lika negativt, och under en stund blev msen utsatt fr ett formligt bombardemang. Men han uthrdade elden briljant. Barbacka poliskonstapel, Jnsson, som en stund frn ngot avstnd iakttagit Gransons underliga beteende, nrmade sig nu betnksamt. Vad r det han har fr sej, Granson. Gomorron Jnsson! sade Granson. Jo, si jag tror att msen har frusit fast. M d! sade Jnsson. Jo, han har sttt s dr en hel timme nu och det r ju klart, att han inte skulle st s p en isbit och frysa om ftterna om han inte var fastfrusen. Och fr resten s rr han sig inte ur flcken nr jag kastar sten p honom. M d? sade Jnsson igen. Jojo men! Och nu kan en inte gra ngot annat n att skjuta den, det r barmhrtigast. Jnsson sg bekymrad ut. D vet vl Granson, att han inte fr skjuta skott inom stadens hank och str! sade han. Visserligen! Men under sdana hr omstndigheter. D blir till att tala med kumsarjen d, sade Jnsson. Men han r ju bortrest! D fr Granson vnta tills han kommer igen, sade Jnsson orubbligt. Granson funderade. Att lta det stackars djuret st dr ute och lida gick ju inte fr sig. Skjuta mste han om han ocks skulle f bta fr det. Fr en djurskyddsordfrande fick inga dylika smsaker utgra ngot hinder. Jnsson, sade han efter en stund beslutsamt. Hur mycke bter blir det om jag skjuter msen nd? Jnsson lyfte p mssan och rev sig omsorgsfullt i huvudet. Jae, en tio kronor blir det nog minst. Utan ett ord styrde Granson vgen till sin jrn- och herrekiperingsaffr och kom strax ut igen kldd i ett hgtidligt ansikte och en dubbelbssa av skrckinjagande kaliber. Jnsson, flj med mig i bten hr, sade han fast. Och hll anteckningsboken frdig, fr nu ska hr begs ett brott. Uppmrksamt iakttagen av en folkmassa p nra sju personer steg Granson i bten ttt fljd av Jnsson, vars hgtidliga min stmde skdarnas sjlar till andakt. Nr bten kom p fem meters avstnd frn msen lade Granson ned rorna och grep gevret. Pass p nu med anteckningsboken, Jnsson, sade han, lade gevret till gat, siktade noggrant mitt i msens brst och tryckte av. Pang, pang! Frst den ena pipan och sedan dem andra. D flg msen. EN LIVLIG JULAFTON Under mina vandringar hit och dit p jordskorpan har jag firat julafton p rtt mnga olika stt. En gng firade jag den fr oss svenskar s betydelsefulla dagen med att vandra omkring bland starka mn, dresserade hundar och snurrande tvsous-rouletter p en marknadsplats i en fransk smstad; en annan gng nr jag ocks befann mig sderut, blev jag bjuden p resa till Egypten ver december och januari, men brjade lngta efter risgrynsgrt och lutfisk, som jag inte smakat p diverse r, och stllde i stllet kosan norrut--samt firade jul under storm p Nordsjn. Men den livligaste julafton jag hittills varit med om, var julaftonen 1904 i Minneapolis, Minnesota, U. S. A. Jag hade anstllning vid en svensk-amerikansk tidning och hade det ganska omvxlande. Min uppgift dr var nmligen att dammtorka, lsa korrektur, skriva notiser, slja svenska bcker och vykort samt elda centralvrmeledningen, vilket senare uppdrag jag sktte med sdan bravur att brandkren en vacker natt mste tillkallas. Nja, den behvde inte stanna lnge. Det brann bara i den trlda, dr jag, frtnksamt nog, brukade lgga den heta aska och gldande kolstybb som jag kratsade ut ur vrmepannan, och eftersom spegelrutan, som brandkarlarna kommo in genom, var frskrad, slutade min intervju med chefen s, att han vlvilligt, om ocks utan entusiasm, sade t mig att jag fick behlla platsen. Tidningen hade sin officin i affrscentrum p Mississippis vstsida, jag bodde hos min vn Rosn p stsidan, lngt frn all ra och redlighet, dr fabriker och potatisflt nnu hllo stnd mot stadens framryckning, och dr jrnvgarnas vxelspr gingo fram i gatans plan. Det var billigt att bo dr. P slaget sex p julaftons eftermiddag lmnade jag officinen fr att resa hem och ta plumpudding i Rosnska familjens skte. Han var postexpeditr, och vi hade kommit verens om, att om jag tog den sprvagn som tv minuter ver sex krde frn hrnet av sjtte gatan och frsta avenyen, s skulle han mta vid hrnet av Hennepin- och Washingtonavenyerna, s att vi skulle f sllskap hem. Men vid hrnet mtte jag unga Bessie, som brukade slja strumpor till mig i Plymouth-stores Basements-salesroom, och vem kan motst ett par vackra irlndska gon? Jag var nitton r och kunde det inte. Naturligtvis glmde jag bde sprvagnen och Rosn, fr att sjunka i ett sllhetsrus, som dock tyvrr blev av ganska kort varaktighet, fr Bessie skulle med 8:de avenyvagnen t andra hllet och reste tre minuter senare sin vg, hjrtlst nog utan att lta mig gra sllskap. Om tv minuter steg jag, betydligt avkyld, p vagnen till Central avenue, fr att fara hem till plumpuddingen. Vid Hennepin- och Washingtonhrnet tittade jag pliktskyldigast efter Rosn, men han var inte dr. Tydligen hade han, enligt verenskommelse, farit med fregende vagn, och eftersom jag hade all anledning frmoda att han skulle hitta hem ensam, for jag bekymmerfritt vidare nedfr avenyen, p den lnga bron ver Mississippi och vidare framt den ondliga Central-, mot 18:de avenyen. Men i nrheten av sextonde avenyen stannade vagnen. Det hrdes en ropandes rst vid frmre plattformen men man kunde icke urskilja vad den sade, och stlntsgrindarna, som stngde av bakre plattformen, ppnades inte. Det blev oroligt i vagnen. Varfr kr ni inte vidare?--Va--str ni hr fr?--Rr p spelet!--r det meningen att den hr vagnen ska bli ett hotell, och st hr jmt? Konduktren kunde inte besvara alla de frgor som slungades mot honom. Men d ppnade fraren sin lilla lucka och sade: Linjen r blockerad! Det har hnt en olycka lngre fram! ppna grindarna! ppna grindarna! Vi voro ett tjugutal friska viljor som slungade oss mot ntgrindarna och rto med vra lungors fulla kraft. En olycka! D mste man naturligtvis dit. Genom opinionens makt vertygad om att grindarna borde ppnas tog fraren ett tag i sin handspak s att de svngde upp, och i nsta gonblick etablerades kapplpning mot olycksplatsen. Mina lnga ben gjorde mig till etta, men ambulansen, som med dnande gong-gong kom i fullt galopp, krde i alla fall frbi mig. Som god tva lyckades jag nd placera mig. Nr jag kom fram till olycksplatsen stod det genast klart vad som hade hnt. Ett vxelspr gick vid 18:de avenyen snett ver gatan och p detta stod ett lokomotiv, medan en sprvagn lg kullvrkt tvrs ver jrnvgsspret. Den sprvagn, som jag skulle ha kt med. Tydligen hade fraren haft dlig utkik, och frskt kra ver jrnvgsspret utan att frvissa sig om allt var klart. Min frsta tanke gllde Rosn. Var han en av de dda, som bars in i verkstaden bredvid, eller fanns han bland de srade, som brandkarlarna snabbt och varsamt langade in i ambulansvagnen? Jag trngde mig fram. Nej, dr stod min vn! Vit som ett lik, men dock inte ett lik, och darrande i alla leder. En liten beskftig herre skrev just upp hans namn och adress nr jag hann fram, och ett par bekanta hade redan tagit hand om honom. r du skadad? Han stirrade p mig halvt som i en drm, s knde han pltsligt igen mig, ryckte upp sig och svarade: Nej, men vilken upplevelse, vilken frfrlig upplevelse! Jag frstod honom. Min vn Rosn var ingen modig man, det hade jag mrkt vid ett och annat tillflle frut, och olyckan hade skrmt honom frn vettet. Men annars var det intet fel p honom, och nr han ftt tid att hmta sig skulle han inte ha ngot men av det. Jag lt de andra ta hand om honom, och intresserade mig ter fr det som hnde och skedde omkring mig. En redskapsvagn kom krande med rasande fart och med rent otrolig snabbhet var den pkrda vagnen vrkt ett stycke t sidan och spret klart igen. Ambulansen krde ter sin vg och nedifrn avenyen nrmade sig en rad sprvagnar, som av olyckan bringats i stockning. Men bland folkmassan, som samlat sig hrdes ett hotande mummel som vxte och steg. Tv eller tre mnniskor hade blivit ddade genom en sprvgsmans frsumlighet, flera skadade, och massan var bjd fr att utkrva en summarisk hmnd p sprvgsmnnen. Dessa hrde mumlet, sgo massans allt mer hotande hllning och slto sig ttare tillsammans, och frn redskapsvagnen hmtade de skruvnycklar och andra smsaker, som kunde bli anvndbara. Med klingande klockor nrmade sig sprvagnarna sakta och folkmassan gav motvilligt vg fr dem. Men pltsligt sprang en man upp p den frmsta vagnens skyddsskrm, som parallellt med marken skt ut frn vagnen p en decimeters hjd. Han hade tydligen firat julafton, ty han vajade litet, och med vnstra handen mttade han ett slag mot fraren dr innanfr rutan. Jag, som stod ett par steg drifrn, mnade springa fram fr att hindra honom, men skuffades t sidan av en sprvgsman som rusade fram och placerade sin nve mot den drucknes underkke. Karlen slungades till marken och lg stilla. Det var en ren och klar knock-out. Sekunden drefter vacklade sprvgsmannen bakt, sjlv trffad av en nve i ansiktet, ty med ett rytande gick massan till anfall mot sprvgsmnnen, som genast, med skruvnycklar och andra tillhyggen i hgsta hugg, mtte med ett motanfall. Just dr de bda svallvgorna mttes stod jag, och jag greps genast av en livlig nskan att befinna mig p ngon annan plats p jordklotet. Jag hade ingen anledning att blanda mig i leken tyckte jag, det var ju inte jag, som blivit ihjlslagen, och jag beslt att snarast mjligt frflytta mig ut ur stridens centrum. Men striden stod mellan sprvgsmn och civila. Jag var civil, och mina fredliga avsikter syntes inte utanp. En skruvnyckel, frd av en kraftig grkldd arm, susade mot min stetsonhatt, men jag parerade och vek undan. Sprvgsmannen nummer tv lyckades jag ocks undvika men rusade mitt i armarna p en tredje som prompt och snabbt slog till. Jag lyckades endast delvis parera, och slaget, som trffade hgra kinden, satte mina bohuslnska frfders vikingablod i svallning. Sprvgsmannens nve susade redan fr andra gngen mot mitt ansikte. En ltt bjning p kroppen och slaget gick frbi, pang, min vnstra slog till i hans plexus solaris strax under brstbenet, och d han med bda hnderna tog sig t mellangrdet slog den hgra som en blixt mot hans underkke. Karlen vacklade ett par steg tillbaka, fll och blev liggande. Det var ocks en knock-out--min frsta--och jag kan inte frneka, att det kndes lite underligt. Men jag hade inte lng tid att reflektera ver saken. Ett ansikte skymtade framfr mig och jag slog till, s fick jag ett slag i nacken s att det sjng i huvudet, jag svngde runt, men i detsamma frefll det. mig som om en stngjrnshammare trffat mig under rat-- Nr mitt intresse fr omgivningen ter vaknade satt jag p gatan ett stycke lngre bort. Stridens vgor gingo nnu hga, men slaget under rat hade avkylt vikingablodet och jag hade ingen lust att ter blanda mig i leken. Med ngon mda steg jag upp och borstade av mig, och med ett vemodigt leende konstaterade jag att ven jag ftt mottaga en med frikostig hand utdelad knock-out. Pltsligt hrdes piketvagnens gonggong ringa p avstnd, den kom i galopp nrmare och de civila elementen skingrades som agnar fr vinden, och som inte heller jag hade lust att rka ut fr poliskonstaplarnas battonger kilade jag i vg hem fr att se hur Rosn mdde. Han mdde bra, hade lugnat sig, ftt lite frg i kinderna, och satt nu i sktet av sin familj och berttade fr sextiosjtte gngen hur det hela gick till och hur det kndes nr vxelloket krde p vagnen och glasflingorna flgo som sn kring passagerarna. Sjlv hade han sluppit undan med skrcken och det var han, som sig borde, tacksam fr. Nr man varit s nra att f fira julafton p brhuset har man vissa frutsttningar att uppskatta hemmets visserligen inte lugnare, men ljusare och gladare omgivning. Sedan jag tvttat av mig dammet efter bataljen och ftt p mig rena klder firade vi julen enligt gammalt recept, eller rttare, efter tv recept, det amerikanska och det svenska, s att lutfisk och grt, plumpudding och kalkon, julgran, jrnek och mistel frekommo i ljuv och innerlig frening. I synnerhet fann jag misteln ljuv, ty Rosns unga kusin var ganska st. Fram p kvllen kom bemlda unga kusin till mig med ett bekymrat ansikte. Det r simply disgusting, sade hon p sitt vackra blandsprk. Jag rent forgettade Annies julklapp at home, och nu mste jag fetcha den. Vill du mka kompani? Ja, visst ville jag flja den unga kusinen hem och hmta paketet, fastn hon bodde nnu lngre bort i utkanten av staden, i Columbia Heights, det stligaste som finns p stsidan. Utan att vcka ngon uppmrksamhet kilade vi i vg. Paketet hmtades i vederbrlig ordning och vi voro p vg tillbaka, nr ett par skott smllde inne i en krog ett par hus frn den plats dr vi befunno oss. Utanfr krogen stod en buggy, en ltt fyrhjulig vagn, i vilken satt en figur insvept upp till nsan i en lng rock. h kom, for heavens sake, lt oss hurry! Nu fajtar dom dr inne ocks. Och som jag inte hade ngon anledning att blanda mig i saken, fortsatte vi vr vg. En minut senare small det ter skott, men nu ute p gatan, och med ett hastigt grepp tvingade jag flickan bakom nrmaste hrn, och fljde sjlv efter. Det r inte hlsosamt att komma i vgen fr frlupna kulor. gonblicket drefter kom buggyn i ursinnig fart rusande frbi och nu kte ytterligare tv mn, som skto bakt. Skotten besvarades av karlar, som kommit ut frn krogen. Flickan vgrade att vnda om fr att p ort och stlle se vad som hnt, och allts fortsatte vi hem till julklappsutdelningen. Men p juldagen voro tidningarna fulla av saken. P saloonen hade man haft en enkel fest och lottat ut en kalkon, nr mitt i festligheterna tv maskerade mn stego in, skto ned bartendern och en av gsterna samt togo kassan plus gsternas klockor och pengar och kte bort i buggyn. Bytet var inte vrt mnga tiotal dollar. Det stod ocks i tidningen om sprvgsolyckan och min vn Rosn hade p grund av sitt vettskrmda utseende blivit antecknad som srad, vilket franledde honom att genast lgga sig sjuk fr att f ersttning av bolaget. Han lg en vecka och vntade p bolagets ombud, men p nyrsdagen trttnade han och steg upp. D kom ombudet. Rosn begrde tusen dollars i ersttning fr de skador han inte ftt, och fick hundra. Om han varit sngliggande hade han nog ftt femhundra. Mrdarna grepos ngon vecka senare, och tminstone en av dem blev mycket ordentligt hngd. ETT SJUKDOMSFALL Du ska ta en sjukfrskring, Isidor, sade stkvist, och lade sin arm p sin kollegas arm. Det var fr tillfllet inga kunder i butiken, s att de bda bitrdena hade tid att prata. Jag har aldrig varit sjuk, svarade Perander. Alltid en ny anledning att frskra dig, Isidor, fortsatte stkvist. Varje mnniska blir sjuk en eller annan gng i sitt liv, och om du aldrig varit det, kan du ge dig s mnga som flyger och far p, att din tur snart str fr drren. Tja, om en nu blir lite krasslig ngra dar, s str en vl rycken, anmrkte Perander, som hade sparbanksbok. Du gr det, ja, svarade stkvist med ett s. k. sardoniskt leende. Om du till exempel fr ledgngsreumatism och mste ligga till sngs i fyra, fem mnader, eller ngon annan sjukdom som rcker lnge. Nej du, sjukdom och nd hr i hop. Det vill sga om du inte r frskrad! Se p Bruno, han lg i sex mnader och fick tio kronor om dagen, hur skulle det ha gtt fr honom, om han inte varit sjukfrskrad? Perander blev betnksam. Det var nog ngot i vad stkvist sade i alla fall. r du frskrad? frgade han. Ja, naturligtvis! Du tror vl inte, att jag r lttsinnig nog att g ofrskrad genom livet? Hm. Men var kan man f tag i en agent, om man nu skulle fundera p saken? stkvist log. Jag r agent, Isidor, sade han stilla. Tio minuter senare var Perander frskrad. Nr Isidor Perander skrivit under anskning till bolaget Liv och lycka, var han ganska belten med sig sjlv, men redan nr ett ombud frn bolaget tta dagar senare hmtade frsta halvrsavgiften brjade han ngra sig, och denna knsla stegrades oerhrt nr han fann, att han skrivit under en laglig frbindelse att gra en lika stor betalning varje halvr under de nrmaste tio ren. Han var nmligen srdeles fst vid sitt lilla mammon, och satte tusen gnger hllre in sitt verskott p sparbanken n han stoppade det i ett rikt frskringsbolags ficka. Och ju mera han ngrade desto fastare formade sig en plan i hans hjrna: bolaget skulle f betala tillbaka hans pengar, och det med rnta, han skulle bli sjuk, och fortstta att vara det s lnge som mjligt. Om han ocks frlorade sin ln i butiken under tiden s var det bara 175 kr. i mnaden, mot de 300 han skulle inkassera. Men hur skulle det ske? Erfarenheten frn bevringstiden hade lrt honom, att lkare inte ro s ltta att lura, och efter moget vervgande bestmde han sig fr frlamning i ben och underkropp, vilket han ansg vara mycket ltt att simulera. Dagen drp uppskrmdes kunderna i Johansson och Johanssons bod av att det omtyckta bitrdet Perander under det han hll p att vga upp en kvarts kilo vetemjl till fru Pilmans husassistent, pltsligt segnade till golvet med mjlskopan i hand. Vad r det med Perander, rt patron Johansson. r han onykter? Men Isidor kved matt till svar: Jag vet inte vad det r med mig, patron, men bena vek sig under mig, och nu kns dom inte. Nr man ftt klart fr sig vad som verkligen intrffat, buro patron Johansson och stkvist med frenade krafter in Perander p kontoret och lade honom p tagelsoffan. Perander var fullkomligt lugn och behrskad. Han hade tydligen inga smrtor. Skicka inte efter lkare n, sade han. Fr hem mig frst och lgg mig. Jag knner ett behov att komma i sng. Och som patron Johansson var en human principal lt han stkvist och grdskarlen kra hem Perander p en handkrra fast det var i brdaste affrstiden. Dessa tv omhuldade Perander som ett barn, kldde av honom, lade honom och gvo honom konjak att dricka. De gingo till och med s lngt, att de inte lto honom dricka ensam. stkvist, sade Perander nr han komfortabelt lg i sin sng. Titta efter i skrivbordsldan, dr ligger frskringsbolagets papper. Det r ingen brdska med det, sade stkvist. Du fr nd inget, om du inte r sjuk minst en vecka, Isidor. Jag knner att jag kommer att ligga hr i mnader, svarade Isidor. Tag fram papperen och fyll i anmlningsblanketten. Hur knner du dig nu? frgade stkvist. Hela underkroppen kns fullkomligt kall och knslols. stkvist stack sin hand under tcket och knde p sin kamrats ben. Jag tycker det kns varmt, jag, sade han. Utanp, ja, svarade Isidor. Men det kns en kldknsla inifrn. Hur sjutton kan du knna det, nr benen r knslolsa? frgade han, och Isidor sg irriterad ut. Du vet inte hur det r att vara sjuk, sade han. Fyll nu i anmlningsblanketten. Muttrande fr sig sjlv fyllde stkvist i. Hr skall st lkarens namn med, sade han efter en stund. Skriv doktor Andersson, sade Isidor. Det r en gammal hygglig prick. Bolaget brukar anvnda doktor Holst, svarade stkvist torrt. S vi tar vl honom, jag ska be honom komma hit nr jag gr tillbaka till butiken. En timme senare steg doktor Holst in i Peranders enkla kammare och brjade underska patienten. Doktorn var en ung man med skarpa, klara gon, och Perander brjade bli rdd att han skulle visa sig svr att lura. Men farhgorna besannades inte, ty det gick utmrkt. Alla symptom som Perander beskrev tycktes vara precis som doktorn vntat sig, och hans ansikte blev alltmera bekymrat. Ett svrt fall av partiell paralysi, sade han. Ett mycket svrt fall. Frgan r om ni ngonsin skall kunna terstllas. r ni fullkomligt knslols i underkroppen? Absolut! svarade Perander. Fullkomligt? frgade doktorn igen, och gav Perander ett kraftigt nyp i vaden. --hm--ab-absolut! svarade Isidor, som endast med svrighet lyckats behrska sig. Ja, det tycks verkligen vara fallet, sade lkaren. Och vi ha endast tv medel att vlja p. Vi skola brja med det lindrigaste. Jag skall hjlpa er att lgga er p magen. Nr helomvndningen var effektuerad drog doktorn ned tcket, och blottade Peranders akter, och s ven hans spanska rr genom luften. Oau! lt Isidor ofrivilligt nr rret drabbade hans bakdel. Kndes det? frgade doktorn frvnad. I-inte det minsta! svarade Isidor. Jag blev bara verraskad. Nej, jag kan tro det, sade doktorn. Ni r ju absolut knslols, s var inte rdd, ni kommer inte att ha det minsta obehag av behandlingen. S spottade han i nvarna, grep rret och brjade arbeta. Perander hade aldrig ftt s mycket smrj i sitt liv, men han bet i kudden och behrskade sig medan hans bakdel randades gul och bl. Det var svrt men det gick, ty han tnkte p de trehundra i mnaden. Till slut stllde lkaren ifrn sig kppen och torkade svetten ur pannan. Kndes det inte? frgade han. N--hm, n, in-hinte ett dugg, svarade Isidor hjltemodigt. D vergr vi till behandlingen nummer tv, sade doktorn, och tog fram en kniv ur fickan. Va tnker doktorn gra? frgade Isidor oroligt. Var inte rdd, ni kommer inte att knna ngot, svarade doktorn leende. Ja, men vad skall det bli av? h, jag skall bara slppa ut det sjuka blodet ni har i benet. Det gr s till, att man sticker in kniven till skaftet p ett par tre stllen p bda benen, och i svra fall sprtter man opp det hela, men det kns-- Sprtta opp? sade Isidor. Vad menar doktorn. Var lugn, sade doktorn. Det r inte farligt alls, och han nrmade sig mlmedvetet med kniven i hand. Isidor terfick pltsligt sina lemmars bruk och flydde frfrad ur sngen. Doktorn fr inte skra, skrek han. Vad nu d? sade doktorn. Kan ni rra er. Det var ju roligt. Det r massagen, som verkar, den stter blodet i omlopp, ser ni. Vi kanske borde ta litet till? Nej, tack, sade Isidor. Det hr rcker fullkomligt. Tack s mycket fr hjlpen, doktorn, nu mste jag skynda mig tillbaka till butiken. Tjugu kronor kostar besket, sade doktorn. Och fr ni terfall, s tar vi behandlingen nummer tv. Isidor har aldrig ftt terfall. VGEN TILL ENA PIGO Kyparen p stadshotellet P.A. Kvist lskade Ottilia Johansson, och kyparen p Stora Hotellet J.A. Blomgren lskade ocks Ottilia Johansson. Hrmed r klaven given till ett av de dramer, som dagligen utspelas runt omkring oss; om man sedan vill betrakta det som en fars eller en tragedi, m vara vars och ens ensak. Ottilia Johansson lskade bde Kvist och Blomgren, den frre om mndagarna, nr han var ledig, den senare om torsdagarna som var hans ledighetsdag. Dessemellan gnade hon sig t sina vriga beundrare, vilka icke voro ftaliga, vilket man kan frst nr man vet att Ottilia var en st flicka och arvinge till minst 20,000 kalla sekiner. Bland dessa beundrare fanns det dock ingen, som gick upp emot Kvist och Blomgren. Deras elegans, deras vrldsmannavana och trevliga stt stllde dem i en klass fr sig sjlva, och om endast en av dem varit med i tvlingen, fanns det intet tvivel om att han blivit segrare p valplatsen. Men nu var det omjligt fr Ottilia att bestmma sig. Hon fick, som sagt, nja sig med att lska dem vxelvis. Kvist och Blomgren hade situationen fullkomligt klar fr sig, och lskade allts inte varandra inbrdes. Fr den vriga kren av beundrare hyste de, som sig borde, ett suvernt frakt. Men vlvde mrka planer mot varandra, och en vacker dag fick Kvist en id, som gick ut p att djupt frdmjuka rivalen. Nsta mndag steg drfr han och Ottilia in i Stadshotellets matsal och slogo sig ned vid ett av Blomgrens bord. Kypare! ropade Kvist myndigt och knackade i bordet. Frbaskat sl! Hr hit fr katten, vaktmstare! Blomgren kom blek men behrskad fram till bordet och bugade s litet han vgade. Hans blick skte Ottilias, men fann dr ingen sympati, ty det var mndag, och hon lskade Kvist. Dlig servering p den hr krogen, skall jag sga vaktmstarn, sade Kvist. Men nu skall ni lta bli att dra benen efter er, annars skall ni f se p annat. Jag--, sade Blomgren. Tyst! Svara inte, drummel! sade Kvist strngt. Har ni ngot tbart p den hr syltan? Ta hit ngra ostron och en hela gula nkan och lt det g undan. Blomgren frsvann genom kyparnas drr och lttade sitt sinne genom att ge smrgsnissen ett par orrar. Men knappast hade han lmnat sin bestllning vid kassan frrn en kamrat anlnde med bud till honom: Dom knackar p fyran. Det r Kvist p Stora, och han lever som om han gde stan. Blomgren svljde de vltalighetsblomster, som pockade p att f slippa ver hans lppar, och gick in. Hrnu vaktmstarn, sade Kvist och pekade p en nstan osynlig flck p bordduken: Vad r meningen med att lgga en sn hr lortig gammal disktrasa p bordet dr en _dam_ skall ta. Tag bort den genast, _genast_ sger jag. Det blev en frdmjukelsens eftermiddag fr Blomgren. S hundsvotterad hade han aldrig blivit frr, inte ens av den enklaste nybakade gulasch, och nr hans knslor tvingade honom att sl ut en halv ssskl ver Kvists smoking, tillkallades hovmstaren och han fick ovett frn tv hll. Men nsta torsdag stelnade Kvist av fasa, nr Blomgren och Ottilia stego in i Stora Hotellets matsal och slogo sig ned vid hans bord. Han visste vad som komma skulle, och det kom. Den hundsvottering han p mndagen utsatt Blomgren fr var ett intet mot vad han nu sjlv fick genomg. Och Ottilia tyckte tydligen att det hela var roligt, ty ju djupare Kvists frnedring blev, desto gladare skrattade hon. Det var ju torsdag, Blomgrens dag. Men nr Blomgren utfrt denna sin hmndeakt, gick han i bvan tills mndagen, och hans dystra aningar gingo srdeles fullkomligt i fullbordan. Kvist skndade honom ohyggligt, och blev s upplivad drav att han kallade till sig hovmstaren och skndade ven honom, samt uttryckte sina tankar om hotellet i sin helhet p ett stt, som i tydlighet icke lmnade ngot vrigt att nska. Blomgren rasade. Han knde sin vanmakt och mste d och d ute i kassan strka sig med en konjak, och detta gjorde han s grundligt, att han fumlade nr han skulle servera desserten. Kvist upptckte genast orsaken och kallade gonblickligen Blomgren fyllsvin, ett skllsord, som han genom ett beklagligt frbiseende icke frut kommit att anvnda. D kokade Blomgrens blod ver. Sa du fyllsvin, din lille uppnosige bondfngare, rt han och grep Kvist i kragen. Var det fyllsvin du sa? Tag d den hr, och den hr-- Och med kraftiga nvar gav han sin rade gst den ena sittopp'en efter den andra, som gonblickligen besvarades med rnta. Matsalen kom genast i uppror. Hovmstare och kypare skyndade till och skilde de kmpande t. Kvist greps av starka hnder, tvingades att betala sin frtring och slungades sedan ut p gatan, och Blomgren fljde strax efter. Men hovmstaren tog chevalereskt hand om Ottilia, hjlpte henne p med ytterklderna och ringde efter hennes bror, som kunde flja henne hem. P aftonen ringde kllarmstaren p Stadt till kollegan p Stora hotellet och relaterade vad som frefallit. Jag sparkade naturligtvis genast min drummel, sade han. Vad tnker du gra? Precis detsamma, nr fhunden kommer hit i morgon, svarade kollegan lugnande. Men tre veckor senare eklaterades Ottilias frlovning med hovmstaren p Stadt. WATERMANS IDEAL Utrikesdepartementets mest obemrkte person gick in genom garaget, genom en liten drr, dold bakom en hg skrp, uppfr en smal baktrappa, letade sig igenom diverse krngliga korridorfrhllanden, och stod till sist framfr en tapetdrr. Han lyssnade ett gonblick, och d intet ljud hrdes tryckte han ljudlst upp drren och kikade in. I nsta gonblick slank han hel och hllen genom drrspringan och stod infr departementets mest bemrkte man. Ers excellens har kallat mig! Ja, ritningarna ro frdiga, utfrda p silkespapper ssom ni nskade det. Utmrkt! Och det r ju ondigt att hos en s beprvad man som er inskrpa den oerhrda vikten av att de komma fram till sin bestmmelseort? Jag frstr fullkomligt den saken, ers excellens. Dessa ritningar vore ovrderliga fr den andra sidan. Och de andra komma skert att gra allt fr att stta sig i besittning av dem. Tror ni? Men de skola misslyckas, ers excellens. Departementets mest obemrkte man tog ritningarna, som hans chef rckte honom, och rullade omsorgsfullt ihop dem till en liten hrd rulle, drp tog han en reservoarpenna ur fickan, skruvade av locket till blckbehllaren, stoppade dit pappersrullen, skruvade till locket och stoppade pennan i fickan. Departementets mest bemrkte man betraktade hans frehavande med gillande. En god id, sade han. En utmrkt god id. En reservoarpenna, vrdslst buren i fickan skola de aldrig misstnka! Jag hoppas det, ers excellens. Det r vanligen de nrmast till hands liggande stllena, som aldrig bli underskta, och min Watermans Ideal r utan tvivel ett skert gmstlle. Om fem dagar skall jag enligt order lmna papperen p vr legation i Kristiania. Och departementets mest obemrkte man avlgsnade sig p samma diskreta stt som han kommit. * * * * * Bergenstget hade redan dundrat mer n halva vgen till Kristiania, och de resande hade redan hunnit trttna p fjllscenerierna och nnu mera p de evinnerliga sntunnlarna, som alltid kommo, nr utsikten var som mest intressant. Man dsade ver en bok eller en tidning, och en och annan lade reskudden till rtta och frsvann i drmmarnas rike. Den medellders herrn, som lst ett gammalt nummer av New York Heralds kontinentalupplaga i sex timmar, tappade tidningen och brjade stillsamt smsnarka i sitt hrn. Detta tycktes verka irriterande p den unga dam, som var hans enda medresande i kupn sedan ett stojande sllskap ungdomar av Bergens frskaste kpmanstyp avlastats i Finse. Elinor Glyns senaste missroman tycktes inte lngre ha samma grepp ver hennes sinne som frut, och allt som oftast smg hon en blick ver bokens kant p herrn mitt emot. Han fortsatte fridfullt att dra sina timmerstockar. Till slut lade den unga damen ned boken. Min herre..., sade hon. Min herre svarade med en timmerstock. Frlt, min herre..., sade hon igen. Samma svar. D bjde hon sig fram. Hennes lilla vita hand vek snabbt och mjukt hans rock t sidan och tog en reservoarpenna, som stack upp ur vstens brstficka, och ersatte den med en likadan, Watermans Ideal, senaste konstruktion. Sedan frsjnk hon ter i njutandet av Elinor Glyn. Mannen fortsatte att snarka. Efter en stund reste damen sig tyst, tog sitt pick och pack och bytte kup. Men hennes plats frblev inte lnge tom. En herre med semitiskt utseende hade d och d under resan haft rende fram och tillbaka i korridoren, och nr han nu fann denna kup tom med undantag av den sovande herrn, gick han in och satte sig. En kort stund lyssnade han till den andres snarkningar, s tog han upp en reservoarpenna, Watermans Ideal, ur fickan. Hans svartkantade hand dk snabbt in under den sovandes rock, och nr den drogs tillbaka fanns det fortfarande en penna i den. Med ett litet leende stoppade den semitiske herrn pennan i fickan och lmnade kupn. En liten stund senare vaknade den sovande herrn. Nr han fann sig ensam i kupn stack han oroligt handen innanfr rocken och knde p reservoarpennan. Sedan tog han lugnad upp New York Heralds kontinentalupplaga och fortsatte att studera den tills tget nrmade sig Kristiania. D steg han upp, ordnade sitt bagage och gick ut i korridoren fr att ta p sig verrocken. Utanfr kupn stod en herre, som artigt steg t sidan fr att lta den andre passera, men tgets skakningar kastade dem fr ett gonblick i famnen p varandra. De skildes om en sekund, med msesidiga urskter, och medan den ene ofrmrkt kontrollerade att det fanns en reservoarpenna kvar i hans vstficka, smg den andre med ett beltet litet leende en Watermans Ideal i sin ficka. Utanfr stationen tog den medellders herrn med New York Herald en droska och kte direkt till sitt lands legation. Han gick rakt uppfr stora trappan och stod snart infr ministern. N, hur gick resan? Utmrkt, svarade den resande och tog fram sin reservoarpenna. Jag bar hela tiden papperen p mig ltt tkomliga fr vem som helst med lite fretagsamhet, men fastn tre stycken konkurrerande agenter frn andra sidan voro i verksamhet fr att f tag i dem, och fastn de ha en nstan onaturlig frmga att skaffa sig underrttelser om var man gmmer papper, som de vilja t, s anade de den hr gngen ingenting. Var har ni papperen? frgade ministern. Hr, innanfr svettremmen, svarade den andre och rckte fram sin hatt. EN HEMSK HISTORIA Att bli kr nr man ligger borta fr att vila sina nerver, r ett av de mera meningslsa fretag, som en ung man kan inlta sig p, ty dels river krleken upp hans redan frut trasiga nervsystem, s att han knner nervdallringarna nda ut i fingertopparna, dels verkar han drigenom s nervs, att flickan skerligen inte tycker om hans upptrdande, utan drar sig undan, vilket ter har till fljd, att han blir olyckligt kr och fljaktligen mera nervs n ngonsin. Som man ser, en mycket olycklig vxelverkan. Det var emellertid just detta, som Gustav Oscarson rkade ut fr. Nr, efter en arbetsam vinter och vr, hans lkare rdde honom att stryka arbete, vin och tobak frn sitt program, och han, till fljd drav reste till Vind pensionat fr att vila upp sig, mtte han dr Gerda Palm, som var s st, att Oscarson aldrig sett ngot s stt frr. Tyckte han! Och fljden blev den ovan antydda. Han blev kr, och samtidigt kades hans nervositet i s orovckande grad, att den skna Gerda sprang lnga vgar fr att slippa att mta honom ensam. Detta mrkte Oscarson blott alltfr tydligt, men vad han inte tnkte p var, att Gerda grna var tillsammans med honom i andra mnniskors sllskap. Saken var nmligen helt enkelt den, att hon tyckte mycket bra om honom, ja kanske till och med var en liten smula verliebt, men helt enkelt inte vgade vara tillsammans med honom ensam innan han kommit i bttre balans. Men en ung man, som r kr, r energisk, och om det lskade fremlet skall lyckas undvika honom nr de bo p samma lilla , och i samma pensionat, s mste hon vara i stnd att utfra underverk. Och det kunde inte Gerda. P grund hrav hnde det, att nr Gerda en vacker frmiddag satt p en soffa vid Flirtstigen och tittade p havet, upptrdde pltsligt Oscarson p vadplatsen och gick genast till anfall. Han slog sig ned, tog hennes hand med sin hgra och slog samtidigt en trumvirvel mot bnken med den vnstra. Hans hjrta slog 120 slag i minuten, men han var beslutsam. FrkenGerdajaglskarer!! sade han med rasande fart. lskarnimej? lskarnimej?? Svaragonblickligenomnilskarmej! Gerda rodnade. Herr Oscarson--, brjade hon. Sjutsjutgenastomnilskarmejannarsexploderarjag, sade Oscarson, sklvande i hela kroppen av nervositet. Med ett pltsligt ryck slet Gerda sig ls. Nej! sade hon hrt. Ni r otck. Jag blir rdd fr er. Sedan strtade hon ivg. Gerdagerdagerdagerdagerdagerda! skrek Oscarson frtvivlad och strtade ocks i vg. Fast inte t samma hll. Frst nr han var inne i sitt rum slutade han att skrika, och slog sig i stllet ned p schslongen. Nerverna dallrade som telefontrdar i storm, och han kunde inte tnka, men en cigarr brukade ofta hjlpa fr sdant, och han rusade upp och snurrade runt rummet fr att leta reda p cigarrldan. Enrkenrkenrkenrkvarkattenfinnscigarrerna! mumlade han. S fann han dem. Men i detsamma han satte tndstickan mot cigarren kom han att tnka p sin vrdinna. I ett svagt gonblick hade han talat om fr henne att doktorn frbjudit honom att rka, och som hon, ssom varande nka, inte hade ngon att vervaka, hade hon gjort det till sin livsuppgift att hindra honom att ngonsin f ett bloss. Till den ndan brukade hon allt som oftast sl ned p honom och nosa i hans rum fr att upptcka doften av tobaksrk. Men Oscarson lurade henne. Nr han ngon gng behvde en rk hemma stllde han in sin enda stol i garderoben och sig sjlv p stolen, ty han hade upptckt, att en stor prktig ventil utmynnade dr. Och nr han blste ut rken genom den, kunde han inte bli sedd, och ingen lukt blev heller kvar. Allts sg han sig om efter sin stol. Den var frsvunnen, tydligen lnad fr tillfllet. Vemfankenhartattminstol! rt Oscarson ursinnig. Sen satte han cigarren i munnen, gick in i garderoben, grep med hnderna tag i ventilens underkant och hvde sig upp. Dr hngde han sedan och rkte i lugn och ro, ty han var en stark karl, och nikotinen bredde sakta sitt ljuva lugn ver hans uppslitna nervsystem. Men medan han hngde dr steg pensionatets tjnsteande, Johanna, in i Oscarsons rum fr att stda, sg den ppna garderobsdrren, sg ven Oscarsons underkropp hnga dr, bleknade och strtade tillbaka ut, under upphvande av hga skrik. Oscarson rkte vidare utan att hra ovsendet. Men nr den vrlande Johanna kom strtande nedfr trappan mtte hon Gerda, som var p ingende, rdgrten och prktig efter en enslig stund i skogen. Sedan hon rusat frn Oscarson, hade hon nmligen upptckt, att hon lskade honom trots allt, och sedan hon fljaktligen pipit en stund var hon nu p hemvg fr att tvtta bort spren efter trarna. Hon och Johanna mttes i trappan. Vad r det? frgade Gerda oroligt, nr Johanna fyrat av ett kraftigt illhoj mitt i hennes ansikte. Vad har hnt? Oooo! svarade Johanna. Kamrer Oscarson har hngt sig i sin garderob! Gerda tog trappan med tv sprng och ett skrik, som stllde Johannas prestationer fullkomligt i skuggan. O, Gustav, Gustav! skrek hon. Fr min skull! Om ett gonblick var hon inne i hans rum och stirrade skrckslagen mot garderoben. Jo, dr hngde hennes Gustav mycket riktigt, med benen och halva kroppen synliga i garderobsdrren och resten tydligen ovanfr. O, Gustav, min lskade lskling! skriade Gerda. Kom ner, kom tillbaka till din Gerda. Och se: lugnt och stilla snkte hennes Gustav sig ned, ngot frvnad kanske, men fullkomligt levande, och med ett skri av lycka kastade Gerda sig i hans famn. Jag tror vi lmnar henne dr. MOTORDRIFT Nr vi vandrade frbi logen kom agronomen ut, rd och frargad och torkade svetten ur pannan. Begriper ngon av herrarna sig p motorer? frgade han. Nej, det gjorde ingen av oss. Janson och Rosenberg, som bda hade motorbtar, svarade visserligen 'ja', men nr de under en halvtimme krnglat med motorn, som skulle dra trskverket men inte gjorde det, och blivit lika rda, svettiga ooh frargade som agronomen, gick sanningen upp fr oss allesamman, inklusive agronomen, men icke fr Janson och Rosenberg. Sedan prvade vi vr uppfinningsrikedom litet var p trskverksmotorn, men utan aningen av ett resultat. Annars brukar ju en motor tminstone vara tillmtesgende nog att spluttra och frsa litet, eller sl tillbaks nr man vevar, men den hr mottog vr uppmrksamhet med en kylig oberrdhet som fullkomligt distanserade allt vad ven den mest bortfjsade av damerna uppe p turisthotellet kunde prestera i den vgen. Dr ser herrarna, sade agronomen. Det finns inga planer att f den rackarn i gng. Jag har hllit p i fyra timmar med honom, skruvat isr s mycket som jag vgat mig p, gjort rent verallt dr jag misstnkte att ett dammkorn kunde sitta hindrande i vgen, men nd gr han inte. Kanske r det just drfr, sade den lilla notarien, som alltid varit en spyfluga. Tnk vad ni r kvick, svarade agronomen. Det dr skulle jag inte ha kunnat hitta p. Agronomens humr var tydligen lite kort. Rosenberg gick fram till maskinen och granskade den noga. Tja, allt tycks vara i sin ordning, sade han nr inspektionen var avslutad. Jag kan verkligen inte frst att den inte vill g. Det tror jag visst att ni inte frstr, sade agronomen. Jag begriper mig inte ngot vidare p motorer, men jag kan skilja p en frgasare och en hstrvsa i alla fall, och det r alltid ngot. Kan herrn det? Rosenberg blngde ilsket. Kom, s fortstter vi vr promenad, sade han. Vi brjade rada ut ur logen, men pltsligt fick ljtnanten en lycklig tanke. r det bensin i tanken? frgade han. Nej, bet agronomen. Det r bensol! Och nu ringer jag till stan efter en montr. Diskussionens vgor gingo hgt under vgen tillbaka till hotellet. Rosenberg och Janson hllo styvt p att motorn var behftad med ngot underbart och mystiskt fel, ty om det varit ett vanligt fel skulle dessa experter ofelbart ha upptckt det, vi andra voro eniga om att motorn var betydligt mera felfri n Rosenbergs och Jansons motorkunskap. Vilket dessa bda herrar ansgo fr sig i hg grad krnkande. P eftermiddagen kom montren efter fyra timmars jrnvgsresa, och vi infunno oss samt och synnerligen fr att se hur det skulle g. Agronomen sade ingenting nr vi tgade in p logen i hlarna p honom och montren, men Janson och Rosenberg frklarade som sin samfllda sikt, att motorn knappast torde komma att snurra frrn ett antal av dess dlare delar ersatts av nya. Montren hrde p dem en stund medan han kliade sig bakom rat och betraktade motorn. Han vevade ett slag, men den var lika kall och otillgnglig som frut. En gng till tittade montren. S ppnade han bensinkranen och drog i gng motorn. EN BRA MEDICIN Nr en mnniska hr hemma i gamla Sverige fr ont i halsen eller skoskav eller magkatarr, gr han vanligtvis till en lkare, som r specialist p den sjukdom som han lider av, blir underskt och fr en medicin, som tillsammans med ngot litet kolartro och god tur gr honom kry och frisk igen. Svida han inte dr. Men ute i det land, som gamle Christoffer Columbus p sin tid drumlade p nr han skulle segla till Indien, gr det mycket enklare till. Dr gr man bara in i en butik och kper en flaska Ku--ri--ko eller Pe--ru--na eller Kill--me--quick eller ngon annan av de tusen patentmediciner, som bota alla sjukdomar, och med litet kolartro och god tur r man snart kry och frisk igen. Svida man inte sjlvdr. Fr en svensk, som r van vid den mera omstndliga och dyrare proceduren hr hemma, sitter emellertid kolartron i det senare fallet litet lngt inne. Man har litet svrt for att tro att det hela r riktigt om man inte blir klmd p magen och knackad p brstet och fr hosta och andas en stund frst. Men det r bara en dum frdom, det vet jag av egen erfarenhet. Fr mnga herrans r sedan, i brjan av detta rhundrade, nr jag som ung spoling var sysselsatt med att rycka upp Columbi gamla land en smula, hnde det en gng att jag knde mig sjuk och elndig. Jag led av praktiskt taget alla knda sjukdomar, tandvrk och ont i halsen och ryggskott m. m., m. m. Kort sagt allting utom liktornar. Vad i hela friden r det med dig? frgade min kamrat Freedlund, nr jag p morgonen, mer n vanligt blek och glmig infann mig p redaktionen av den tidskrift fr den amerikanska ungdomens frdlande som vi bda gvo ut. Jag mr som en hund, s jag skall g upp till en lkare, svarade jag. Om det var sanningsenligt vet jag inte, fr jag har ingen aning om hur en hund mr, men Freedlund begrep vad jag menade, och blev ganska betydligt upprrd. Nej, fr katten, gr inte det, svarade han. Tag Painkiller i stllet! Vad r Painkiller fr ngot? frgade jag. Medicin, yngling. En hrlig medicin som hjlper just i sdana fall som ditt. Fr huvudvrk? frgade jag. Visst! sade han. Tag Painkiller! Men jag har ont i halsen ocks. Tag Painkiller. Och ont i magen! Tag Painkiller. Och ryggskott! Tag Painkiller. Och tandvrk! Tag Painkiller. Och reumatism och ronsusning och vrk i lederna och dessutom litet ont i hret sen i gr kvll. Freedlund lyste som en sol. Hrligt! sade han. Du r just ett Painkillerfall! Dom sjukdomarna hjlper Painkiller osvikligt mot. Jag betraktade honom skarpt. r du agent fr Painkiller? frgade jag eftertnksamt. Ja, medgav han utan att rodna, och drog fram en flaska ur en lda. Tjugufem cent, om jag fr be. Jag knde en stor lust att sl Freedlund i planeten, men han var stark och jag klen. Jag kpte flaskan. Fram emot middagen orkade jag inte lngre utan gick hem. Det var ntt och jmnt jag lyckades slpa mig upp fr trappan och in i mitt rum, det sjng fr ronen, knna veko sig och jag var fullt vertygad om att denna dag var den sista d den amerikanska nationen skulle ha njet att rkna mig som en rad gst. Med stort besvr fick jag upp korken p Painkillerflaskan och kastade en blick p bruksanvisningen. Fyll en matsked-- stod dr, och jag lste inte lngre utan tog nrmaste cigarrkopp, hllde i den s pass mycket av medicinen som jag ansg motsvara en dryg matsked, och hllde i mig klabbet. Ett gonblick tidigare hade jag varit sl, sl intill dden, men Painkillern vckte pltsligt mina livsandar. En minut eller kanske tv lg jag baklnges p sngen och kippade efter andan, sedan rusade jag upp med en spnstighet som nyss frut varit mig fjrran, och strtade vrlande ut i min vrdinnas kk fr att gapa under vattenledningen. Hela mitt inre brann. Munnen var fldd, halsen brnde och i magen skedde vldsamma omvlvningar. Vad Painkiller n hade fr egenskaper, brist p smak kunde ingen beskylla den fr. Det kndes som om en gldande lavastrm runnit ned i mitt inre, en lavastrm tillsatt med cayennepeppar. I tv timmar lg jag sedan p min sng och knde svedan sakta avtaga, medan jag funderade p vad jag skulle gra med Freedlund. Men nr till sist allt var ver med undantag av en smak i munnen, som skulle sitta kvar i flera dagar, steg jag upp och knde efter hur det stod till med min sjukdom. Och resultatet var frvnande. Tandvrken borta, huvudvrken, ryggskottet, alltsammans var sin kos och jag var frisk som en ntkrna. Sablar i det, sade jag till mig sjlv. Freedlund var inte s dum nd. Jag frlter honom! Men det var en hstkur. Och med tacksamhet i hjrtat tog jag Painkillerflaskan och tittade ter p bruksanvisningen. Fyll en matsked, stod dr, nstan till randen med vatten, och hll dri ngra droppar Painkiller. NUTIDA JRNVGSRESOR Kammarherre Rosenhane reste hgst ogrna. Visserligen frdades man ganska bekvmt i en frsta klass sovkup, men han saknade dock dr det utrymme han ansg sig behva och tgets dunkande strde hans nattro p ett hgst obehagligt stt. Men nr hans syster i Gteborg fr nittonde gngen lade honom att fira sin fdelsedag i sktet av hennes familj, ansg han sig inte grna kunna neka lngre, utan gav sin betjnt order att bestlla en frsta klass kup med nattget till Gteborg, varefter han skrev och lovade att komma. Nr betjnten kom tillbaka fick kammarherren en vldsam sjlsskakning. Alla sovplatser voro bestllda en mnad i frvg, frsta klass funnos fr resten ver huvud taget inte, och den enda mjligheten att komma till Gteborg var att resa i sittvagn andra klass. Andra klass. Kammarherrn rs. Han visste sig vara en hgst frstklassig person, och det bar honom emot att stta sig i en vagn dr orden andra klass stodo som etikett p drren. Och sittvagn. Trngas med kreti och pleti i en trng jrnvgskup! Det var fasansfullt. Men lftet var givet och mste infrias, och med tungt hjrta skickade han betjnten till stationen fr att kpa en biljett och en platsbiljett. Fnsterplats. Det var en mycket vemodig kammarherre, som p aftonen tog sin fnsterplats i besittning i en kup, dr sju andra personer redan voro installerade. Visserligen var kammarherrn aristokratiskt smrt, man skulle till och med kunna sga mager, men det var trngt nd, ty de tre medresandena voro ganska gedigna och lto inga falska hnsyn hindra sig att breda ut sina kroppshyddor s mycket som det begrnsade utrymmet tillt. Det var varmt i kupn, animalisk vrme, och kammarherren lovade sig sjlv att bostta sig i Gteborg nr han en gng kom dit, fr att slippa att nnu en gng stuva in sig p detta vedervrdiga stt p uppresan. Till p kpet voro de medresande srdeles gemytliga personer, som hastigt blevo bekanta och inledde en animerad konversation, i vilken man gjorde flera misslyckade frsk att indraga ven kammarherrn. Hettan blev alltmer kvvande och det dunkade olidligt i skenskarvarna. Kammarherrn frskte fr frsta gngen p flera r lsa en bok, eftersom han ju inte grna kunde lgga patience i kupn, men typerna snurrade runt fr hans gon. Han led outsgligt. Till rga p olyckan kommo Jones flickor, som slde smrgsar och dricka, och nu brjade plebejerna runt omkring ta smrgs och dricka krisl. Ett par av dem satte till och med buteljerna fr munnen. Kammarherrn greps av vmjelse. Aldrig skulle han kunna frm sig att ta en bit i denna kvava jrnvgskup, och att stta en butelj fr munnen--Ohyggligt! Han slt gonen och fll i en barmhrtig dvala. Tgets dunkanden blevo allt mer avlgsna, den hemska verkligheten sltades ut. Kammarherrn sov. Vid Saltskog steg fru Anderson frn Skvde in i kupn. Hon hade varit p besk hos sin dotter i Sdertlje och skulle nu hem igen. Men fru Anderson kunde inte hitta ngon sittplats. Alla kuper voro fulla och som fru Anderson var ett resolut fruntimmer och hade fattat ett oryggligt beslut att inte st med sina nittio kilo hela natten, steg hon in i den kup dr kammarherren satt. Den var ju inte fullare n de andra. Att soffan endast rymde fyra personer generade inte p minsta stt fru Anderson. Hon slog sig ned nd, och som ingen av de tre andra massiva resandena grna ville ha henne i knt makade de sig och beredde en liten plats, som fru Anderson snart genom energiska bemdanden lyckades gra fullt tillrcklig. Nr tget kom fram till Gteborg kunde kammarherre Rosenhane icke terfinnas. Men en underbart portrttlik silhuett av honom fann man p fnstervggen i en andraklass kup. MRKSENS GRNINGAR. _ventyrsroman i fyra kapitel._ KAP. I. Det hade varit en fruktansvrd afton. Blkpings stadshotell hade skakats i sina grundvalar, och dettas kllarmstare hade med list och bner frmtts att langa fram betydligt mera av det trdda ransonerade fluidet n han frn brjan tnkt sig. Men nr klockan slog tolv var det i alla fall obnligt slut, och herrarna mste g. Handlanden Erlandssons svensexa hade varit glad. Och glada voro ocks deltagarna nr de vandrade Storgatan framt fr att vdra av sig det vrsta innan de drogo sig tillbaka till sina bddars kvava iden. Deras glada skratt ekade mellan husvggarna och vckte mngen frtretad borgare, som enligt stadens sed gtt till sngs redan klockan tio. Men s smningom minskades den glada skaran, splittrad i smgrupper, som drogo av t olika hll utefter tvrgatorna, och till sist terstod av det glada laget endast handlanden Erlandsson sjlv samt tv av vnnerna, som p grund av hans uppsluppna och ventyrslystna sinnelag beslutat att flja honom hem. Erlandsson lt sig rtt beskedligt fras den gamla knda vgen, utan andra eskapader n att han ndvndigt ville stanna fr att flirta med vaxdockan i fnstret till Lundstrms manufakturaffr, varjmte vnnerna fingo ingripa fr att avstyra ett hotande slagsml mellan festfremlet och en lyktstolpe, som p ett lmskt och brutalt stt skt lgga krokben fr det. S smningom svngde man emellertid om hrnet till Erlandssons gata, men dr uppstod genast nya komplikationer. Utanfr Erlandssons port stod en droska. Och icke nog med att den stod dr, utan--o fruktansvrda frestelse fr en fretagsam man,--ingen kusk fanns inom synhll. Var--hupp--var har kuschken ta-tagit vgen? var den frga som Erlandsson stllde till den sovande hstkraken. Kraken fortsatte lugnt sin lur utan att bevrdiga Erlandsson med ett svar. Nu--nu ska vi ka! var Erlandssons nsta yttrande, och med glatt mod gjorde han sig redo att bestiga kuskbocken. N hrru, inga dumheter! sade vnnerna. G och lgg dig nu! Nej, va fadren,--hupp--nu ska vi ta en prome--homenix i vagn. Jag kr! Hoppa upp--hopp gubbar! Men fyra hnder grepo honom hvligt men bestmt och skto honom innanfr porten. Nu gr du upp och lgger dej i alla fall, min kra Erlandsson, sade vnnerna. Och inga dumheter. Tyst, sade Erlandsson. Det r ngon i trappan. Vnnerna lyssnade. Det r n-hgon i trappan, viskade Erlandsson hest. Det r kanske in-hinbrott, hupp. Inte, svarade en av vnnerna, som hade Sherlock Holmesanlag. Det r naturligtvis ngon, som skall resa med nattget. Nedgende frn Stockholm passerar ju en stund efter ett. S har han bestllt en droska och nu r kusken uppe och hjlper till med kofferten. De-he ger jag tusan, anmrkte Erlandsson. Nu--hupp--gr jag upp och knyter mig. Ja gr det, gamle sjrvare, svarade vnnerna. Hej p dej! Tjing! Och arm i arm tgade de ut ur porten och fortsatte sin glttiga vg nedt gatan. Men Erlandsson stod kvar och lyssnade till ljudet av deras avtg, och nr han tyckte att de hunnit lagom lngt spred sig ett sltt leende ver hans ansikte. Nu ska vi -hka i alla fall, lallade han och dinglade ostadigt med beslutsamt ut genom porten. Hur han kom upp p kuskbocken vet endast han sjlv och hans skyddsngel--eller hans skyddsngel och han sjlv, fr att nmna dem i rangordning--men dit kom han, och pltsligt vcktes den sovande skinkmrren av ett rapp. Opp och hoppa, gamle stridshingst, lallade Erlandsson och ter ven piskan. Mrren ryckte till, satte ena benet framfr det andra, upprepade proceduren och droskan brjade rulla. Ett rapp till och mrren fll in i sin jmna lunk. Erlandsson hojtade och krde, dubblerade ett hrn med ett par millimeters luft emellan droskan och en lyktstolpe och befann sig ter p Storgatan. Men spritngorna brjade gra Erlandssons hjrna alltmera oredig, gonlocken fllo igen och han nickade till, katten vad han satt obekvmt. Men nr han flyttat sig ett trappsteg ned, s att ryggen satt mot kuskbocken och benen hngde dinglande ver fotstdet satt han sknt. Och d somnade handlanden Erlandsson som ett gott barn. Hsten fortsatte sin jmna lunk. KAP. II. Efter en timmes uppfriskande smn vaknade Erlandsson. Han visste inte vad han vaknat av, men ekot av en rst klingade nnu i hans sjl. Erlandsson gnuggade sig i gonen och sg sig omkring. Var tusan var han. Mrkt var det som katten, men s mycket var i alla fall klart, att han satt p fotsteget till kuskbocken p en droska, som outsgligt sakta rullade p en landsvg. P bda sidor strckte sig ppna flt, en bck porlade, stjrnorna tindrade och allting var poetiskt. Var fglarna r jag? frgade Erlandsson och ntrade upp p sittbnken. Men i detsamma vaknade ett svagt minne. Svensexan, en droska utanfr porten, och han klev upp och krde! Jo, visst, nu kom han ihg. Det var ett ganska bra phitt. Han log. Men leendet stelnade hastigt p hans lppar, ty ur droskans djup ljd ter ett rop: Kusken! Kusken! Det var en kvinnlig rst, och Erlandsson drog ofrivilligt in tmmarna, varvid hsten med strsta beredvillighet stannade. Vad i--, sade han och bjde sig ver kanten. Det var mycket riktigt ett kvinnligt vsende som hngde halvvgs ut genom vagnsfnstret. Kusken, vad vill detta sga? Var r min man? Erlandsson blev arg, och det kan man knappast frtnka honom. Var det ett stt, att bombardera honom med frgor. Hur farao skulle han kunna veta var kvinnans man var? Han visste ju inte ens var han sjlv var. Han svarade med en motfrga: Var innerst i Kappadosien kommer fruntimret ifrn? Var jag kommer ifrn? frgade damen indignerad. Var jag kommer ifrn? Som om han inte skulle veta att han var bestlld fr att hmta mig och min man till tget, och jag kom ner och sa t er att g opp och hjlpa min man ner med kofferten, och sen steg jag in i droskan fr att vnta och d mste jag ha somnat och s--ooo. Det r ju inte kusken! Damen hade stigit ut p landsvgen och Erlandsson, som artig kavaljer, hade genast skyndat till hennes sida. Det r vl ingenting att tjuta fr, sade Erlandsson brutalt. Hon var vl inte s frtjust i kusken att hon inte tl att se en annan karl? Ooo! kved damen, som genast hade sin slutsats klar. Goda boven, mrda mig inte. Min man har alla pengarna. Snlla banditen, lt mig behlla livet! Lugna sig, frun, lugna sig, sade Erlandsson. Jag vill er inget ont. Jag r handlanden Erlandsson, och r inte farlig alls. Damen fattade genast mod, men i stllet fr att knna lttnad och gldje vid denna underrttelse blev hon ursinnig. Jas, ni r ingen bov, skurk? skrek hon. Vad menar ni d, usling, med att uppfra er som en bandit, lymmel? Hur vgar ni rva bort en rbar kvinna? Snlla frun, sade Erlandsson. Jag har inte alls menat ngot illa. Det har bara hnt mig detsamma som er. Jag var lite trtt, och klev upp p kuskbocken fr att stta mig och vila en stund, och s somnade jag, och s mste hsten ha skenat med oss. Jag r fullkomligt utan skuld. Hur kan man komma p en sdan id som att klttra upp och stta sig att vila p en kuskbock? frgade damen en hrsmn mildare. Det gr jag alltid, upplyste Erlandsson trohjrtat. Ja, sade damen och steg ter i vagnen. Nu fr ni vara s god och kra mig tillbaka till stan. Och jag tycker det blir synd om er, nr min man fr tag i er. Han r hemskt hftig och svartsjuk, och stark som en bjrn. Och vi skulle ha rest till Kpenhamn med nattget. Ltt bleknande klev Erlandsson ter upp p kuskbocken, fick med ngon svrighet hsten att vnda och krde sedan i lunk tillbaka t samma hll som han kommit. I det mrka perspektiv som ppnade sig framfr honom brann en enda svag hoppets stjrna. Det kunde ju hnda, att karlen rest ensam till Kpenhamn. KAP. III. Men medan handlanden Erlandsson och bleckslagaremstare Olssons lagvigda (ty det var hon) p detta relativt fridfulla stt frdades kring landsvgarna, var det inte utan att Blkpings grundvalar i ngon mn brjade darra p nattkulan, och det r ju strngt taget inte att undra p. En kusk, som frlorat sin droska och en man som frlorat sin hustru bra tillsammans kunna stadkomma ett rtt gott resultat. Som lsaren utan tvivel redan anat, upptckte kusken och bleckslagaremstaren nr de kommo ned med kofferten, att svl droskan med dess dyrbara innehll som ven hsten totalt frsvunnit, och bgge blevo i hg grad upprrda, kanske mest den kta mannen. Han hade ju ocks icke blott frlorat sin lagvigda maka utan det var ven sannolikt att han skulle f sina sovvagnsbiljetter makulerade, fr att inte tala om utsikten att f slpa den tunga kofferten uppfr trapporna igen. Kusken var den, som frst i ngon mn fattade galoppen. Vart har herrns fru dragit i vg med min droska? frgade han hgljutt frebrende Olsson. Det blir en dyr historia fr herrn. Dra t skogen, svarade Olsson, med rtta indignerad ver detta frsk att lgga skulden fr det skedda p hans redan tyngda axlar. Det r vl er frbaskade hstkrake som har dragit i vg med bde droskan och min lagvigda och olyckliga maka. Att hon r olycklig kan den frst, som knner herrn, sade kusken bitande. Men det kan vl herrn frst, att ngon mste ha krt mrren. Hon har skenat, skrek Olsson. Min hustru ligger snderslagen ngonstans p gatorna. Skenat? svarade kusken och log hjrtligt. Herrn knner inte min gamla mrr. Jag hller herrn ansvarig fr frlusten. Olsson hrde inte p kusken, och i synnerhet inte p det rat, utan satte helt pltsligt i vg nedt gatan. Av ltt insedda skl travade kusken genast efter. Hrnu herrn, hojtade han. Vart skall han hn? Jag skall till jrnvgsstationen och se om min hustru r dr, svarade han och satte full fart. Kusken fljde s nra han kunde. Vid jrnvgsstationen fanns icke den saknade, men dremot stodo bde nedgende snlltget och ett uppgende persontg inne, det senare p nrmaste spret. Hon kanske r ombord p tget, sade Olsson till kusken, och trots sakens osannolikhet ntrade de ver persontgets plattform och klevo ombord p Malmtget. Mnga fruar fanns dr men ingen av dem var Olssons, och den sovkup han abonnerat gapade sorgligt tom. Med tungt hjrta steg han av tget, fljd av kusken, som vrdsamt ppekade, att det kunde vara s gott att Olsson lmnade en revers p droskans och hstens vrde nr som helst, eftersom det var tydligt, att frun avvikit med ekipaget. Olsson svarade inte. Han skulle naturligtvis haft god lust att krossa skallen p kusken, men han ansg sig beklagligtvis inte ha tid. Han tog ett skutt upp p persontgets plattform, men i detsamma satte persontget i gng. Kusken fljde trofast efter. Brdskande skyndade Olsson tvrs ver plattformen, slngde upp grinden, tvekade ett gonblick och hoppade sedan av. Kusken fljde efter, men nr han stod p trappsteget hade tget kat farten betydligt, och han tvekade ven han. Denna tvekan avgjorde hans de. Vagnen som han stod p passerade perrongens kant, gled ut bland bangrdens spr och vxlar, han stod infr valet att hoppa av och eventuellt bryta benen av sig, eller flja med tget, och efter hastigt men moget vervgande stannade han kvar. Olsson sg inte ens efter sin outtrttlige fljeslagare och fordringsgare. Han rusade utan drjsml bort frn jrnvgsstationen och till polisdito, som han med verhngande fara att bli haffad fr oljud och frargelsevckande beteende, lyckades vcka fr att ange den hemska hndelse, som utspelats. Inom kort var stadens poliskr, inklusive detektiven Hemliga Karlsson ute p spaning efter det frkomna kdonet med dess innehll. KAP. IV. En konduktr vid en svensk jrnvg r ofta en hggradig gentleman, men det finns undantag ven frn denna regel, och ett av dessa undantag tycktes det vara som frde beflet det tg, som med den ungefrliga hastigheten av en bttre torparskjuts--detta drama utspelades nmligen under kristiden--frde kusken norrut. Konduktren visade nmligen en illvillig gldje nr han upptckte, att den nye passageraren saknade biljett, och vgrade envist att tro p hans uppgifter om hur han kommit ombord p tget, samt fordrade avgift. I synnerhet denna senare begran upprrde kusken i hg grad. Han ansg sig nmligen vara lmskt enleverad av tget och Olsson i kompani, och icke utan visst fog fr ett skadeersttningsansprk, varfr han naturligtvis helt tvrt vgrade att lmna ifrn sig ett re. D stannade konduktren tget vid Svltebo anhalt, frpassade med en kraftig spark droskkusken ned p perrongen och krde sedan vidare, hjrtlst lmnande sin frre fripassagerare utan frldravrd och tak ver huvudet mitt i natten. Sedan kusken yttrat allt han hade behov av att sga, drog han en djup suck och letade sig fram till landsvgen fr att till fots g de tta kilometerna till staden. Men knappast hade han kommit ut p vgen frrn han hrde mullret av vagnshjul, som nrmade sig, och konturen av en vagn skymtade otydligt i mrkret. Hrligt, hr kan man f ka, sade han till sig sjlv och stannade full av frvntan. Detta nje var visserligen inte nytt fr honom, men han hade ett behov av att komma fort till staden och utkrva skadestnd av sin f. d. passagerare. Vagnen materialiserade sig lngsamt ur mrkret, och pltsligt brjade kusken spetsa ronen. Det var ngot vlbekant i dess kontur, som vckte hans uppmrksamhet, de trtta hovslagen pminde om en del springares som han knde till, och sjlva skramlet frn vagnen verkade vlbekant. Han steg fram p landsvgen och hejdade utan svrighet hsten. Intet tvivel mera! Det var hans egen, saknade Stjrna p vg till staden efter sin utflykt. En vg av vldsam vrede steg upp inom kusken, och med ett ryck frpassade han Erlandsson frn kuskbocken. Varvid Erlandsson vaknade fr andra gngen. Va--va r'e? frgade han smnigt men uppskrmd. Nu r du fast! tillknnagav kusken dovt, och drog fram en tndsticksask. Nu ska vi se vad du r fr en. h katten, fortsatte han spakare, nr stickans fladdrande sken upplyste ett glmigt ansikte med hngande, ljusa mustascher. r det herr Erlandsson, som r ute och ker? Han hade mnga gnger krt herr Erlandsson frn glada tillstllningar, och ibland ven burit upp och bddat ned honom. D stack ett kvinnligt ansikte ut genom vagnsfnstret. Varfr kr ni inte vidare? frgade en vass rst. Och vem r det ni talar med? Jas, frun, ja! sade kusken. Henne hade jag s nr glmt. Herr Erlandsson! Herr Erlandsson!--Det fanns bde frebrelse och en viss grad av beundran i tonen. Men Erlandsson reagerade inte. Slheten hade oterkalleligen snkt sig ver hans psyke och med fumliga hnder fick han upp ett par tior ur plnboken. G'afton, kar Enqvist, sluddrade han. K' mej hem, som vanligt! S stupade han p huvudet in i droskan, och kusken besteg sin gamla bock. Nr droskan krde in p Storgatan slamrade den s, att inte ens Hemliga Karlsson kunde undg att mrka den, och vid hrnet av Tegelslagaregatan hejdades den fljaktligen av stadens poliskr, frstrkt av bleckslagaremstare Olsson. Alla betraktade varandra en stund under tystnad, och Olsson var den frkroppsligade frvningen. Han hade sett kusken fara frn sta'n med norrgende tget, och hr kom han nu lugnt krande sin droska mitt p Storgatan. Kuskens blick var hrd. Han hade fattat ett dovt hat till bleckslagare Olsson. Hemliga Karlsson steg fram. Hr nu Enqvist, sade han. Vad skall allt det hr betyda. Hr kommer den hr herrn och vcker upp polisen mitt i natten och sger att eran hst skenat med hans hustru, och att ni rest med tget, och hr kommer ni krande som vanligt. Var r hans hustru? Hon kommer dr, svarade kusken dystert, d fru Olsson i detsamma steg ur droskan och kastade sig i sin makes armar. Och det skall jag sga Karlsson, fortsatte kusken, att min mrr skenar inte, men faktum r, att den dr herrn lurade opp mej i sin vning medan frun frsvann med hst och vagn--samtliga polisgon riktades misstnksamt p Olsson--och sen lurade han opp mig p tget fr att bli av med mig. Men jag steg av vid Svltebo, och dr mtte jag herr Erlandsson, som hade ftt tag i skjutsen p ngot stt, och kom krande hem med den igen. Om inte han varit hade jag nog aldrig ftt se varken hst eller droska igen. Sex kraftiga polisnvar grepo bleckslagaremstare Olsson, och verkonstapel Flammn sade stolt: Snt dr kan man kanske gra i Stockholm, men inte hr, fr hr ker man fast. Nu fljer herrn med till kontoret. Och medan nnu fru Olssons frtvivlade skri dallrade i atmosfren, stack handlanden Erlandsson ut sitt smniga huvud genom vagnsfnstret: K' hem, ha' ja sagt, Enqvist! sade han. Och Enqvist krde. MANNEN SOM VAR EN TIDTABELL Handelsresanden Ivarstrm satt ensam i Grand Hotell Bondkras tmligen enkla kaf. Hans uppsyn var dyster och i handen hll han ett exemplar av den innehllsrika tidskriften Sveriges Kommunikationer, och den gjorde honom inte glad. Om jag hade redaktren fr den hr tidningen hr! sade han till kllarmstare Johansson, som just passerade p sin inspektionsrond, med sdan lidelse i rsten att denne stannade vid hans bord. Vad r det d fatt? frgade kllarmstaren, som trivdes i Bondkra och drfr sllan kom i kontakt med den publikationen. Fatt! svarade Ivarstrm bittert. Den lata frskallen har ju tagit bort frbindelsesiffrorna i tabellen, s att en annan fattig sate som flnger land och rike kring fr sl och sl och notera och skriva fel s att han blir grhrig i frtid. Kllarmstare Johansson log. Handelsresande voro ju trevligt folk och hans bsta kunder och han tyckte fljaktligen om dem, men han hade ingen frstelse fr deras nomadiserande levnadsvanor. , ditt distrikt r ju inte s stort. Du reser ju bara mellan den hr stan och Barbacka och Flanda ooh Smrmla med omnejd, s nog tycker jag att du borde kunna lra dig de f fattiga tgtiderna utantill. Hut, kllarkrk! svarade Ivarstrm frolmpad. Jag reser p Blmla ocks. Och kllarrdet vandrade leende vidare p sin inspektionsrond. Men Ivarstrm satt kvar och lppjade p sin invalidpilsner och funderade. Jdrans i den krumeluren, tnkte han. Krgaren r inte s dum nd. Om jag skulle ta och sl i mig de huvudsakligaste frbindelserna mellan de tre, fyra strsta stderna i mitt distrikt, s vore inte s litet vunnet. D behvde jag bara sl efter lokaltgen. Nr han ngra timmar senare satt p tget till Barbacka studerade han Sveriges Kommunikationer med ett nyvaknat intresse. Han hade utvalt tgtiderna Barbacka--Flanda till specialstudium, och det var inte mera vidlyftigt n att han lrde sig dem p en timme, ty expresstgen dugga inte alltfr ttt p dessa stora strkvgar, och nr tget lugnt och sansat ngade in p Barbacka centralstation kunde han dem flytande, bde tgen frn Barbacka till Flanda och frn Flanda till Barbacka, samt ven det ensliga tg som utgr frn Flanda 9,32 samt stannar redan i Brackeboda. Nr han dagen drp frdades till Smrmla fortsatte han sitt studium, och lyckades under denna korta strcka, om ocks rtt lnga tid, fullkomligt bemstra tiderna Barbacka--Smrmla och vice versa. Det var inte utan att han skrt litet med sin knnedom om tgtiderna nr han satt i manufakturhandlarnas lag p Stora Grand hotell i Smrmla, och den beundran dessa mindre beresta herrar visade, sporrade honom till ytterligare anstrngningar p den inslagna vgen. Det drjde inte lnge frrn Ivarstrm kunde alla tgen mellan sina huvudstationer som ett vatten, med tgombyten och allt, men d var hans aptit p tgtider vckt, och han brjade omedelbart sl i sig ven smstationerna. Varje ledigt gonblick gnade han t Sveriges Kommunikationer, och hans konversation rrde sig med s stor frkrlek om tgtider att kunderna brjade finna honom litet trkig, och orderna inte blevo fullt s stora som frr, nr han undfgnade dem med historier, som en mindre van gardist skulle rodnat t. Men Ivarson tnkte inte s mycket p order nu, han tnkte p tgtider. Och s smningom hade han ntt sitt ml. Han kunde alla tgtider i hela sitt distrikt, och kunde dem som ett vatten. D slutade han studera och orderna brjade ter bli bttre, fr nu var Ivarstrm rolig igen. Det blev en omtyckt sport bland kunderna att frhra Ivarstrm p tgtiderna och de brukade sl vad med sina vnner om att han utan ett gonblicks betnkande skulle kunna sga nr vilket tg som helst kom, eller borde komma, till vilken station som helst inom hans distrikt. Ivarstrm demonstrerade grna, mycket grna, sina frdigheter, och berttade dessemellan sina bermda historier, och kundkretsen brjade tycka att han var en sabla karl, som gick utanp alla sina kolleger, varav fljde att hans orderlistor blevo allt lngre och lngre, och hans provisioner fljaktligen fetare och fetare. Men en vacker kvll i kafet p Grand Royal Palace Hotel i Flanda trffade Ivarstrm en annan provare, som med en viss vana talade om tgen i Norrland. Visserligen besatt han inte p lngt nr den knnedom om norrlandstgen som Ivarstrm om sitt distrikt, men hans yttranden tnde i alla fall hgmodsdjvulen i Ivarstrm, om ocks inte utan sjlskamp, att lra sig hela tgtidtabellen. Nu brjade ter en studietid fr Ivarstrm. Varje ledig stund och en hel del stunder, som inte borde ha varit lediga, gnade han t Sveriges Kommunikationer. Sina samkvm med kunderna inskrnkte han till det minsta mjliga och det drjde inte lnge frrn firman fick anledning skicka honom brev, som fastn icke i sig sjlv uppmuntrande, dock voro gnade att sporra honom till ytterligare frsljningar. Men tre mnader efter samtalet med sin yrkesbroder steg Ivarstrm ter in p Grand Royal Palace Hotels kaf i Flanda, och det var inte den dystre, tankspridde Ivarstrm, som man sett p sista tiden, utan ett nytt ljus sken i hans blick, och det gamla leendet spelade kring hans lppar. Hej, gubbar skrek han till manufakturhandlarna, som redan sutto dr i vntan p den sup han skulle bjuda p. Nu kan ni inte kugga mig p ett enda tg i hela Sveriges rike. Jag kan dom varenda ett, snll-, person-, blandade och godstg, och alla stationer och hllplatser. D log manufakturhandlare Bergstrm sade: Kanske du kan sga mej nr 7,38 frn Oxelby lmnar Busks i morron. 8,47, svarade Ivarstrm genast med ett stolt leende. Men Bergstrm log nnu bredare och svarade: Knappast! Det r den frste november i morron vet du vl, och alla tg som inte ro indragna har ftt ndrade tider. I flera minuter stirrade Ivarstrm rakt framfr sig, sedan skrattade han, ett tomt skratt, och brjade rkna upp stationerna p Bergslagsbanan baklnges. * * * * * Stackars Ivarstrm tillbringar nu sina dagar med att sakta och varligt luffa omkring i Konradsbergs trdgrd. Han tror, att han r ett snlltg p Statens jrnvgar. I SNSTORMEN Stig utanfr med mig ett gonblick, s ska du se vad du fr! Det var den starke John Oxelgren som talade, och han riktade sin vnliga inbjudning till Zackeus Boman. Zackeus blinkade litet. Han var inte alls nyfiken, och hade ingen som helst lust att stiga med John Oxelgren ut. andra sidan sg han Rosa Eriksons bla gon riktade p sig, och knde att bemlda unga dam vntade sig ett enklare hjltedd av honom. Saken var den att Zackeus lskade Rosa, John lskade ocks Rosa, varav fljer att Zackeus och John icke i ngon nmnvrd grad lskade varandra. Rosa sin sida lskade bda och delade sina gracer tmligen lika mellan dem, men i dag, p Dansens Vninnors bal, hade hon dansat tre danser rad med Zackeus, vilket i s hg grad upprrt John, att han fann sig franlten att efter tredje dansens slut nrma sig paret och invitera kavaljeren att ute p bakgrden deltaga i ovan antydda friluftsnje. N, hur gr det? Kommer du eller r du rdd? Zackeus betraktade Johns resliga figur och agressiva haka och hans knn knackade ltt mot varandra. Rdd? sade han. Ha, ha! Inte fr dig. Men jag avskyr brutalitet. En gentleman slss inte annat n fr att frsvara en dam, som blir frolmpad. I det fallet var Zackeus lugn. John skulle inte fr sitt liv vga frolmpa Rosa. Men Zackeus vgade han frolmpa, och gjorde det ocks ofrtvat. Harkrank! sade han fraktfullt. Du skulle inte ingripa om jag s frskte kyssa Rosa mitt fr nsan p dig. Du r ett fegt krk. Hundsvott! Kom Rosa och dansa med mig. Bry dig inte om den vettskrmde stackaren. Rosa bevrdigade inte Zackeus med en blick utan stack lugnt sin arm under Johns. Feging! kastade hon ver axeln t sin avskedade kavaljer och Zackeus erfor fr frsta gngen sanningen i skaldens ord: mannens mod r kvinnan krt. Med klappande hjrta stod Zackeus kvar ooh vervgde vad han skulle gra. Enda sttet att rehabilitera sig vore att i sin tur invitera John ut p bakgrden, och detta vore liktydigt med en oerhrd massa smrj. Gjorde han det inte blev han fr evigt stmplad i den sknas gon. Men d blevo hans egna gon tminstone inte igenmurade. Med en djup suck gjorde han sitt val, tog sin rock och mssa och lmnade balen. Ute rasade snstormen. Den lg som en vit vgg omkring honom, piskade honom i ansiktet med tusen isnlar, tvingade vta flingor innanfr hans krage och uppefter armarna. Men Zackeus njt av obehaget. Hans lidande sjl behvde ett litet ackompanjemang av fysiskt lidande. Sakta och mdosamt pressade han sig fram mot stormen, ett steg, tv steg, tre steg, sedan blev det inte mera, ty Zackeus slant p en hal isgata, som lg lmskt dold under snn, fll baklnges, slog huvudet i rnnstenskanten och blev liggande mitt utanfr danslokalens port. Stormen drev upp snn mot hans lovartsida, snart bildades dr en liten driva, som snabbt vxte och skt fram sina tentakler ver Zackeus medvetslsa kropp, tckte den allt mera, och till slut betecknade blott en avlng drivas mjuka linjer den plats, dr Zackeus lg. Hur lnge Zackeus lg s vet han inte sjlv, men till sist brjade ett begynnande medvetande glimma igenom hans sjls tillflliga mrker, och nr han pltsligt hrde sitt namn nmnas blev allt ganska klart. Han lg varmt och gott. Till en brjan trodde han att han var dd och var i himlen, ty p det andra stllet kunde han inte vara, s varmt var det inte. Han strktes i sin uppfattning av att hra Rosas rst, men nr han gonblicket drefter hrde ven Johns rst s frstod han att han var kvar p jorden, och i sitt halvt omtcknade tillstnd greps han av ett vilt begr att frinta sin rival. Han vnde p sig ett tag fr att befria sig frn snn, och strtade sedan upp med ett dovt rytande. * * * * * En timme efter det Zackeus lmnat balen hade Rosa ftt nog av dans fr en kvll och trots kavaljerens ivriga bner beslutat sig fr att g hem. John skulle naturligtvis flja henne. Han var ju kvllens hjlte och hade dansat s mnga danser med henne, att det sttte p skandal. Upprymd och segerstolt fljde han henne ut genom drren, tog hennes arm, tryckte den ttt intill sig och sade: Var inte rdd, Rosa lilla, fast det r mrkt. Jag kan frsvara dig om det behvs, men det hade inte den dr harkranken vgat. Tala inte om Zackeus, bad Rosa. Nej, fy katten, sade John, och i knslan av kvllens framgng fortsatte han: Men innan vi brjar promenaden hemt vill jag ha en kyss! Rosa drog sin arm ur hans. Skms, John! sade Rosa indignerad. Om indignationen var kta eller icke har dock aldrig blivit fullt utrett. Prata nu inte sn't, som du inte menar! svarade John galant. Hit bara med lilla nbbet, s ska-- Han tystnade pltsligt. I sndrivan vid deras ftter tycktes en mindre jordbvning ga rum, och pltsligt reste sig ur dess vita famn en versnad figur, som med ett oartikulerat vrl gav den verraskade John Oxelgren ett slag, s att han utan ett gonblicks drjsml intog figurens plats i sndrivan. Zackeus! ropade Rosa, som knde igen figuren. Frsvara mig! Och med ett fraktigt leende tog Zackeus hennes arm och frsvann i snstormen. FRSTA APRIL Tyst som en ande, men en inte alltfr eterisk ande, kom stderskan in fr att hmta klderna till borstning, och Dalstrm slog upp ena gat. Jas, kassrn r redan vaken, sade stderskan. Go morron, kassrn! Skall jag dra ifrn gardinen? Dalstrm grymtade ngot, som stderskan fattade som ett jakande svar p sin frga, ty hon gick fram till fnstret och drog frsiktigt gardinen t sidan. N men si! sade hon med knsla och tryckte nsan mot rutan. Oj, oj, s vackert det snar. Och hon kisade med ena gat bort sngen. Dalstrm vnde p sig och ppnade sitt andra ga. Snar det? sade han och sg mot fnstret. Inte kan jag se ngon sn. Stderskans hnfrelse knde inga grnser. Hi, hi, hi! Nu lurade jag allt kassrn nd. Det r frsta april i dag, vet vl kassrn. Tnk, att kassrn skulle g i fllan s ltt. Hon avbrts av ett oartikulerat rytande frn sngen. Tag klderna, mnniska, och dra...! N, r hon ute n? Stderskan frsvann, och Dalstrm hoppade upp p golvet. Sabla kring! muttrade han. Kalla det dr att lura folk april! S vackert snvder! Ungefr lika intelligent som att 'det ringde i telefon'. Du milde gud! Men nu r det slut fr i dag, ingen mera idiot skall kunna g omkring och skryta med att han har lurat Johan Fredrik Dalstrm. Dalstrms humr, nr han en timme senare intog sin plats vid kontorspulpeten, var inte det bsta, och hans misstnksamhet nrmade sig det patologiska. I varje ord, i varje frga, och framfr allt i varje meddelande vdrade han ett frsk att lura honom april, och han var p sin vakt med en ngslighet, som gjorde varje sdant frsk frn brjan dmt att misslyckas. Drfr r det ju tmligen klart att yngste bokhllarens frsk att lura honom in till chefen skulle sl slint. Den affr, dr Dalstrm var underkassr, var mycket stor, s stor, att chefen snarare var ett begrepp n en person, och det hnde hgst en gng om ret att denne mktige man hade ngot att sga Dalstrm. Men nd kom unge Blomgren och ville sl i honom att chefen nskade Dalstrms nrvaro i det allra heligaste. Dalstrm bevrdigade inte Blomgren med ett svar. Han endast morrade ngot ohrbart och fortsatte att addera i kassaboken. Men han blev allvarligt ond, nr springpojken tio minuter senare stack in huvudet innanfr drren och vrlade: Herr Dalstrm till chefen! Att yngste bokhllaren var nsvis var han van vid men att karlen skulle ha den ovanligt dliga smaken att anvnda en springpojke som medbrottsling, nr det gllde att driva med en verordnad, retade honom. Hlsa chefen, rt han med en rst, som frhll sig till springpojkens vrl som en mistlur till ett fgelpip, att om han vill mig ngot, s fr han komma hit. En halv minut senare kom chefen. Dalstrms skri hade ntt honom genom ett par ppna drrar, och hans i vanliga fall rtt rda ansikte sttte nu i bltt. Jag har tv gnger skickat bud p herr Dalstrm, men ni har inte behagat komma, sade han. Dalstrm bleknade. Jag tnkte--, stammade han. Jag hrde ert svar till springpojken, fortsatte chefen, och--tyst, frsk inte frklara er, ni gr bara saken om mjligt vrre--men ngot dylikt har aldrig frr frekommit i min affr. Jag hade verkligen tnkt ka er ln, eftersom ni varit i affren i fem r och jag ansett er vara en trogen tjnare, men sedan jag nu ftt veta er verkliga karaktr, kan jag endast be er se er om efter en annan sysselsttning. Pang! Drren slogs igen. Den nrmaste timmen satt Dalstrm tyst och feladderade kolumn efter kolumn i kassaboken. Ingen av kamraterna tilltalade honom heller; det lg en stmning ver kassakontoret som vid en bttre begravning. Men framemot lunchtiden rckte kontoristen Bergkvist, som sktte telefonerna, honom luren och sade kort: En dam! I Dalstrms inre flammade en pltslig ilska upp. Han hade bett sin lskade, frken Andersson, att aldrig ringa till kontoret, s han visste skert att Bergkvist ven under nuvarande sorgliga omstndigheter var simpel nog att vilja lura honom. Men han tog emot luren. Dra t skogen, sade han behrskat in i tratten. Jag har viktigare saker fr hnder fr att lta mig stras av sdana hr frbaskade dumheter. Men, Johan, vad sger du? svarade frken Andersson. Skall jag dra t skogen? Skms, herr Dalstrm! Augusta! skrek herr Dalstrm, men det var fr sent. Avringningen surrade redan i luren. Kallsvetten trngde ut p Dalstrms panna. I dag var sannerligen en olyckornas dag. Han frskte ter addera, men inte ens feladderingen ville lyckas, och nr lunchtimman slog, drog han en suck av lttnad. Nu skulle han genast strta till sin lskades bostad och frklara saken, och sedan skulle han skicka ett brev till chefen och stlla allt till rtta ven dr. Men nr han drog p sig verrocken, kom hans specielle vn Andrn, som gtt frut, springande tillbaka uppfr trappan. G ut bakvgen, Dalstrm, sade han. Johansson str nere i porten och vntar p dej, och du vet att han lovat sl snder vartenda ben i din kropp, drfr att du slagit honom ur brdet hos frken Andersson. Dalstrm log stilla. Han ansg sina utsikter att stlla allt till rtta hos frken Andersson och chefen vara mycket goda, och hans humr hade drfr frbttrats. Jas, Andrn tnkte f tillflle att skryta med att han lurat Dalstrm att g ut bakvgen! Knappast. Jag r inte rdd fr Johansson, sade han lugnt. Men du vet hur vildsint han r, Dalstrm, sade Andrn. Och han r dubbelt s stark som du. Men Dalstrm log nnu en gng milt verseende och gick ned stora trappan. I porten stod mycket riktigt Johansson. JOURNALISTIK I VILDA VSTERN (_Utdrag ur Harristown Tribunen_.) Det r endast med motvilja som vi i dag fatta pennan fr att bemta de lgner, som utspritts av den svinpls, som brukar sl dank ngra timmar om dagen p Harristown Trumpetens s kallade redaktion. Till en brjan vilja vi bestmt ha sagt ifrn, att vi inte ett gonblick fsta oss vid vad ett s lumpet stinkdjur som denne gamle hsttjuv skriver. Det r ett allmnt knt faktum att hans hrvaro endast beror drp att gallren i Illinois' statsfngelse ro rostskadade, och ven p att sheriffen i hans senaste boningsort, West Lake, Montana, inte kunde skjuta rtt. Frnvaron av trd i denna del av landet gr honom storordig och oppkftig och frleder honom att begagna en polemik, varifrn vi, i likhet med alla andra anstndiga tidningar, p det bestmdaste ta avstnd, en polemik som uteslutande bestr av skllsord och personliga beskyllningar. Han pstr s, att verste Jeffries Mills i sin ungdom har med bertt mod bervat fyra mnniskor livet. Detta r en frdmd lgn. Vr aktade redaktr har visserligen fyra skror i sin skra 36:a, men ingen av dessa hrrr frn en mnniska i egentlig mening. Tv av dem, som dukat under fr hans fenomenala skjutskicklighet, voro nmligen negrer, den tredje visade sig vid ett pokerspel vara innehavare av tv spaderess och den fjrde var redaktr fr Little Rocks Veckoskrn. Nedskjutningen av denne individ var fr vrigt ven ur en annan synpunkt en mnniskovnlig handling, d mannen i frga annars inom kort skerligen skulle ha gtt till mtes en kvalfull dd av svlt. Men om ngon av Harristown Trumpetens inskrnkta lsare verkligen skulle hysa den uppfattningen, att vr ansedde redaktr gjort sig skyldig till ngon lindrigare vrdslshet med skjutvapen, s frga vi: Har ngon, vem det vara mnde, ngonsin beskyllt verste Mills fr att ha stulit hstar? och: Vilket r att fredraga, en skjutskicklig hedersman eller en hsttjuv? Allt vad vi hr ovan sagt om Trumpetens redaktr gller ven den borgmstarekandidat, som ovannmnda smutsiga trasa frordar, verste Spencer Brown--vr medfdda artighet kommer oss att nmna detta avskum vid hans sjlvtagna verstetitel. Fr vrigt lr denne individ i ett sllskap gentlemn, som han p Flanagans saloon ptrngt sitt vidriga sllskap, ha yttrat, att han skulle vilja se vr redaktrs, verste Jeffries Mills, huvud p ett fat. Vi se dagligen verste Browns huvud p ett fat. P ett whiskyfat. Rsta p verste Jeffries Mills, vars dla drag synas hrovan, vid det stundande borgmstarevalet! _Ett intressant fredrag_ om verste Pete Jenkins hrstamning och sjlsfrmgenheter, fregende, nuvarande och srdeles eventuella framtid hlls i fredags afton av verste Joe Mullins infr en intresserad hrareskara. Nrmaste anledningen till fredraget var den, att verste Jenkins vid senaste boskapsmrkningen av misstag skulle ha ltit placera sitt mrke p ngot hundratal av verste Mullins ungboskap, som rkat strva i nrheten av hans flock. Talaren tycktes fullkomligt behrska sitt mne och hnfrdes av det till den grad, att han till sist blev profetisk och frutsade verste Jenkins snara hdanfrd. _Mr Charles Williams_, vr framstende svinuppfdare, upptrdde i gr afton fullkomligt nykter p Storgatan. _Stadens finanser_ befinna sig fr nrvarande i ett srdeles lysande skick, genom att den frn stern som bekant nyss inflyttade boskapshandlaren Hunter var barnslig nog att erlgga den skatt, som pfrdes honom. Summan uppgr till ver hundra dollars och frgan om vad man skall anvnda den till har mycket dryftats i styrande kretsar. Frslaget om anordnande av en liten medborgarfest tycks ha strsta utsikterna att g igenom. Vi bitrda det kraftigt. _Upphrd prenumeration_. verste Pete Jenkins trffade i lrdags p Storgatan verste Joe Mullins. _Fr hlsans vrdande_ avreste i gr afton Bill Webber vsterut. Han hade nyss frut postkontoret avhmtat de under dagen influtna kontanta medlen. _Med en hedersvakt_, bestende av Revolver-Dick och Fighting Fred, har stadskassr Adams hugnats. Pojkarna ha skyldighet att flja honom vart han gr. tgrden, som fretagits p sheriffens initiativ, r uteslutande att betrakta som en hyllning t Adams, fr det utmrkta stt, varp han sktt stadens finanser. _En anslende hgtidlighet_ blev det i sndags, nr verste J. Mullins nedstoppades i ttens blivande familjegrav. Efter akten avtgade begravningsfljet till Flanagans saloon, dr, enligt ingngen rapport, verste Jenkins var sysselsatt med att frfriska sig. Han omhndertogs och hissades hgtiden till ra p halv stng i telegrafstolpen utanfr postkontoret. Pojkarna samlades sedan till en enkel fst p Great Western Hotel. End of Project Gutenberg's Baron Olson och andra historier, by Sigge Strmberg License: Share Alike