Produced by Eva Eriksson, Jens Sadowski, and the Online Distributed Proofreading Team at http://www.pgdp.net. This book was produced from scanned images of public domain material from the Google Books project. SAMLADE SKRIFTER AF ZACHARIAS TOPELIUS FEMTONDE DELEN STJRNORNAS KUNGABARN ANDRA DELEN G. W. EDLUND. HELSINGFORS. STJRNORNAS KUNGABARN EN TIDS- OCH KARAKTERSSTUDIE FRN DROTTNING KRISTINAS DAGAR AF ZACHARIAS TOPELIUS ANDRA DELEN G. W. EDLUND. HELSINGFORS. STOCKHOLM. Alb. Bonniers boktryckeri 1899. ANDRA DELEN. DE TRE. 1. Vgornas lekboll. Spegla dig i din motbild! Den 16 September 1642 gick hennes majestts rlogsbrigg Andromeda till segel frn bo med destination till Norrkping, fr att dr utbyta sina sexton malmkanoner mot lika mnga jrnkanoner af billigare metall och den frbttrade konstruktion, hvilken kronans kommissarie herr Louis De Geer nyligen begynt tillverka efter modeller frn hollndska flottan. Andromeda hade rykte om sig att vara en af kronans styfvaste sjbtar och fick nu tillflle att visa sin fverlgsenhet. Hon befann sig p hjden af Gotska Sandn, midti stersjn, nr hon fverraskades af dagjmningsstormarna och ndgades ligga hrdt upp i vinden fr att hlla kurs p det gentemot liggande Norrkping. stersjn r, som bekant, ett lttsinnigt haf: det upprres ltt och kan lika hastigt ter lugna, men efter ett utbrott af vresigt lynne ro dess kuster betckta med spillror. Det var middagstid, regnbyar, och sydvstvinden, som hade fritt spelrum fver den vida flackan af ppet haf i sder, tillvxte i raseri, nr han pressats tillsamman i Kalmar sund, slekt lands kalkdamm och tagit ett bocksprng fver nordvstra kusten af Gotland. Det gick hg sj, Andromeda lg fr styrbordshalsar och skte frgfves komma under skydd af svenska vallen. Hon krngde starkt, doppande sina rr i den hvita vgen. Dcket lg snedt; dr behfdes balanserkonst att rra sig och att lyda en order. Allt hvad lst lg ombord rullade fver t lsidan; den ena sjn efter den andra slog frsande fver babords bog. Men fram skulle Andromeda; hon var af finskt virke, byggd p Rfs varf utanfr Bjrneborg. Och likasom detta icke hade varit nog att intyga hennes nationela halsstarrighet, frdes hon af unge Herman Fleming, hvars hela slkt var knd som den envisaste af alla envisa finnar. Herman Fleming var son till den bermde riksamiralen Klas Fleming och frn barndomen uppfostrad till sjmansyrket. Stadd p utrikes resor fr att utbilda sig till sin faders eftertrdare, hade han, tjugutre r gammal, denna hst tillflligtvis beskt Villns grd i hemlandet, nr Andromeda kommenderades till sjss, och utbedt sig att f fra briggen fver till Norrkping. Det var hans frsta lrospn som beflhafvare; fram skulle bten, och fram skulle han, om det ock blste stickor. Den unge sjmannen liknade icke sin lskvrde fader; han var tvr och frnsttande, sdan han sedan gjorde sig hatad af sitt stnd som reduktionsman och en af de mest inflytelserike stormnnen under Carl Gustafs regering. Men han var klok, frslagen och djrf, han kunde trotsa ett tidehvarf, ssom han nu brottades mot stersjns vgor. Han hade nyss fvertygat sig, att kanonportarna i l voro ttt tillslutna. Nu satt han med ett tg om lifvet p akterdck, med den stadiga, trumpna blicken riktad n p rorkarlen, n p den i en masurbytta likaledes fastsurrade kompassen. -- Hvad nu, Parainen? utfor han hftigt mot rorgngaren. -- Fller du af? ... Fll i Helsingland icke, karl! Lofva! -- Focken lefver, var det lakoniska svaret. Parainen var en gammal vderbiten fr detta strmmingsfiskare frn Pargas och hade smakat saltvatten alltsedan han frmdde lyfta en ra. -- Skot an dr borta! ... Och du, becktrja, hll strecket! Vstsydvst till vsten! Han friskar i. -- Han gr mera p syd, nr vi preja vallen, djrfdes rorgngaren anmrka, i det han med ett fnurrigt grepp lydde kommandot och lofvade upp. Briggen reste sig stampande med en vldsam ryck mot vgsvallet och krngde strax drp fr en ny vindstt. Seglen backade, en strtsj, hgre n sina fregngare, slog fver bogen och fverstnkte en kvinnlig varelse, hvilken satt lngst fram vid bogsprtet och skyddades af den sammanrullade ankartrossen. I detsamma hrdes ett brak. Dckskanonen i lovart ytterst mot fren hade lossnat i sina surrningar och rullade med lavetten tungt mot lsidans reling. Ett gonblick nnu, och han skulle med sin ofantliga tyngd hafva krossat bordlggningen, lsryckt en spant ur briggens sida, tagit fverhalning och strtat i hafvet. Men i rtta sekunden kastades i hans vg ett ekblock, som legat i nrheten, och detta lyckades hejda kolossens lopp. -- Fll! ljd kommandot. Briggen fll af tv streck fr vinden och reste, likasom dragande andan, sina rr ur vgsvallet. Beflhafvaren skyndade med ngra matroser till fren och lyckades hkta frrdaren, som s nr hade vllat briggens undergng. Det var ett snabbt, men tungt arbete. Fr hvarje ny krngning gjorde den upproriska kanonen frsk att slita sig ls. Han stegrade sig, han stngades som en srad buffel, han krossade btsmannens lr och klmde blod ur styckjunkarens naglar. ndtligen var han fngen. Man sg till, att de frige bufflarne ej fingo gra leken om, och Andromeda var rddad. Herman Fleming betraktade ekblocket och den kvinnliga skepnaden, som stod darrande bredvid honom, hljd i en vt lderkappa. -- Det var ett raskt tag, det dr med ekblocket! anmrkte han med blidare ton, n han vanligen brukade. -- Hvad gr du hr? -- Jag lser, svarade skepnaden, kastade tillbaka en flik af kappan och lt se ett ungt, vackert flickansikte, som skrattade fr att dlja ett par frstulna trar af skrmsel. -- Lser? Midti strtsjarna? frgade den unge beflhafvaren med ofrstlld frvning. -- Det var fr mrkt dr nere, och tiden blef lng, sade flickan. -- Det kallar jag att vara lshungrig. Hvad r det du lser? Frmodligen Sankt Britas underverk? Och Fleming tog smleende en genombltt bok, som flickan ej hann nog hastigt dlja under sin kappa. -- Latin! _Tacitus!_ utropade han vid en blick p titelbladet. -- Lser _du_ latin? Men hvem r du d? r du -- och han antog en aktningsfullare ton -- r ni en af jungfrurna Kurck? Hon svarade icke. Hon slank ltt som en ekorre in i den trnga kajuttrappan akterut och var frsvunnen. Andromedas frvnade unge beflhafvare hade ingen tid att flja henne; briggen tog i ansprk hela hans uppmrksamhet. Han beslt att vid frsta tillflle gra sig nrmare underrttad om de passagerare han tagit ombord i bo. Andromedas beflhafvare knde den frnmste bland dem, presidenten i bo hofrtt, riksrdet Jns Knutsson Kurck, hvilken nyligen blifvit utnmnd till lagman i Vstergtland och Dal samt begagnat tillfllet att fverresa till Sverige med kronans fartyg, som erbjd mera bekvmlighet. Fleming hade fven betygat sin vrdnad fr presidentskan, den frnma och fint bildade Sofi De la Gardie, och fr ldsta dottern jungfru Barbro, som sades vara frlofvad med herr Gustaf Evertsson Horn. Men Herman Fleming var ingen damernas riddare och vrdade sig fga om en bekantskap med presidentens friga talrika flje. Han hade t familjen Kurck och dess tjenare afsttt sin egen kajuta och allt disponibelt rum p akterdck, medan han sjlf njde sig med en styrmanshytt midskepps, tyckande sig drmed hafva bevisat passagerarne all den hflighet, som tillkom deras hga samhllsstllning. Fartygets akterdel var, enligt dtidens bruk, upphjd, ssom i vra dagar en hollndsk koff, och lmnade utrymme fr tv kajutor fver hvarandra. I den fra, som var frsedd med ljusa, men nu mot vgsvallet tillbommade fnster, bodde familjen Kurck i fyra sidoafdelningar, mellan hvilka lg en liten salong, den s kallade kajutkampagnen. I den undra kajutan, som upptog ngra trnga och mrka sofplatser mellan frrdsrummen, logerade tjenarne. Andromedas passagerare hade nu lefvat instngda under hrdt vder p sjette dagen i denna sjmansbostad, frsedde frn bo med alla frndenheter, som den rike presidenten ej ville umbra ens under en sjresa. All frtnksamhet passagerarnes sida fr deras vlbefinnande kunde likvl ej hindra, att ju deras ndtvungna arrest var allt annat n angenm. Fngelse med mjlighet att drunkna -- lydde den korta beskrifning, som C. A. Ehrensvrd ett rhundrade senare gaf om en sjresa. Familjen Kurck fick erfara alla obehagligheterna af en sdan tillvaro. Det r icke njsamt att se golfvet i sin bostad uppresa sig nstan vinkelrtt, medan vggen antager skepnaden af ett golf och fverplaggen p motsatta vggens knaggar resa sig spklikt ut i vinkel mot vggen. Det r lika litet behagligt att vid en mltid f fat och tallrikar med deras innehll i sin famn eller att vckas ur en orolig smn af motsatta sidans bord, stolar och tvttkommoder, hvilka fretaga sig utflygter p egen hand mot den sofvandes bdd. Dr kunde ju icke allt fastlsas, spikas eller surras med rep. Presidenten Kurck hade njet att se sina mrdfodrade kragstflar, dem han medtagit fr hstkylan, fretaga en promenad, utan innehll af ftter, frn hans sng till den motstende vgglisten och drefter, genom dets underbara skickelser, lika fotlsa vandra tillbaka till hans sng igen. Utan tvifvel var det rdligast att vid en s ostadig tillvaro blifva liggande dr man engng lg, hvilken frsiktighet familjens medlemmar ocks tlmodigt underkastade sig, med de f variationerna af en dryck vatten eller en bit sill i stllet fr de medfrda lckra anrttningarna, utan att dock lyckas frekomma allt inre uppror. Men de olyckliga tjenarne och kammarpigorna, hvilka, sjlfva redlsa, mste vga sig ut p dessa golf som voro vggar och vggar som voro golf, fr att betjena sitt redlsa herrskap, sgos ofta stupa under brdan af sitt nit och krumbukta sig utan all skyldig respekt i de mest vidunderliga stllningar. Under all denna bedrfliga vedermda p stersjn hade endast en bland passagerarne ftter, hnder och hufvud nog i sin makt fr att icke blott reda sig sjlf, utan ock vara en frsyn fr sina illa medfarne reskamrater. Det var samma unga flicka, som nyss visat s mycken rdighet vid Andromedas bog och som stundom fick den vederkvickelsen att smyga sig upp p dck fr att dr, midt under strtsjarna, frdjupa sig i en kr bok. Hennes smrta, behagfulla gestalt var som byggd p stlfjdrar. Ingen krngning, intet sluttande plan bragte henne ur jmnvikten: hon tycktes skapad att g i taket, ssom en fluga. Och hon var fverallt, dr hon behfdes bst -- n hos herre, fru och barn, n hos de fotfallne tjenarne, n med en bgare vin eller vatten, n med en styrkande matbit, n med en handrckning, dr ingen annan frmdde det, n ter med ett muntrande ord, en frhoppning om snart slut p vedermdorna. Tjenade hon sina ndstllda likar af mhet, af deltagande, af ett tjenstvilligt hjrtelag? Kanske, kanske icke. Mnniskohjrtat innesluter mnga frdolda djup. Var det deltagande, s var det mhnda blandadt med andra knslor. Det smickrar ungdomens stolthet att ensam st rak, dr alla andra stappla och falla. Det r ocks en fverlgsenhet att ensam frm tnka och handla med hufvud, hand och fot till sitt fria bruk, nr alla friga ligga ofria, bundna i vanmakt. Utred denna psykologiska gta den som frmr! Fullkomlig sjlffrsakelse r den hgsta, men ocks den sllsyntaste af alla dygder. Det finnes blott _En_, som kunnat det helt. Jag sg lifvets trd, och dess lf voro alla frvissnade, blott _ett_ var grnt. Skymningen inbrt. Flickan trdde in i den fra kajutan, hvilken belystes endast af en dinglande taklampa, och frnam genast en hftig ringning, som pkallade hennes bistnd. Det var presidentskans ringklocka. Den ndiga frun lg dr hjlpls och grtande, nervst otlig i den fvergifna belgenhet, som fr henne var s ovanlig. -- Finnes hr ingen lefvande varelse? Jag har ringt en half timme, och ingen hr mig. O, jag dr, vi frgs, och de stackars barnen, lefva de n? G, Hagar, se t, om de ro vid lif, och hjlp dem, du, som ensam kan rra dig! Min Gud, hvarfr skulle vi gifva oss ut p detta frskrckliga haf? Fartyget gr i stycken, det kan ej uthrda, vi skola aldrig se Sverige mer, det r ute med oss! Hagar -- ty det var hon, det var hafvets vilsna spn, lekbollen fr lifvets vgor, den fader- och moderlsa frn Kaskas torp -- Hagar sprang till barnens hytt, fann dem sofvande, fann guvernanten i det bedrfligaste lge p golfvet, men utan fara fr lifvet, och tervnde till presidentskan med denna lugnande underrttelse. -- Unga jungfrurna sofva, mademoiselle de Meran r sjsjuk, det r ingen fara alls, ndig fru. Vi nrma oss svenska kusten; fre dagningen ha vi lugn sj, och i morgon ro vi lyckligt i Norrkping. Hvad befaller ers nd? Ngra droppar _essentia dulcis_? Eller kanske en bit stekt sill? Ers nd har ej spisat ngot sedan i frgr. -- Hagar -- sade den hjlplsa frun, midt under grt och suckar bemdande sig att lgga band p sin otlighet -- jag har ej alltid varit god mot dig, och du har fel, barn, stygga fel ... Men jag har ltit dig knna din stllning mer n jag bort. Ser du, det r fr att presidenten varit fr svag fr dig, och det har ej varit nyttigt fr dig ... Du r ett underligt barn, Hagar ... Jag inbillar mig ibland, att du har ett hjrta ... som nu ... Jag r stundom nra att hlla af dig ... som nu, nr du ensam tjenar och uppmuntrar oss alla. Kom hit, jag vill kyssa dig ... s! Hr t, om presidenten behfver ngot ... och g sedan till barnen, lmna dem icke! Jag fruktar, att om vi n en gng upplefva en s fruktansvrd stt, som fr en stund sedan, skola de sm kastas ur bddarna och sl ihjl sig. Hagar gick med en undrande, ovan knsla. Hon hade fr tv r sedan upptagits som ett vrnlst barn i presidentens hus. Den ndiga frun hade icke varit elak emot henne, men alltid lika kall, lika fordrande, lika tillrttavisande, som presidenten varit eftergifven och nstan faderligt m mot sin guddotter. Presidenten Kurck var lika lrd, som han var mktig och rik; han kunde ej dlja sin svaghet fr detta begfvade barn; han gjorde allt fr att bereda henne den undervisning hon s hgt efterlngtade och som stod att f hos den nya akademins professorer i bo. Men under allt detta hade Hagar i det frnma huset varit ett mellanting mellan fosterdotter och tjensteflicka, i studerkammaren en prinsessa, i familjen mindre n guvernanten, mindre n kammarjungfrun, afundad, klandrad, misstnkt af tjenarinnorna, som rttade sig efter den ndiga frun, smickrad af tjenarne, som fljde sin herres fredme. Barnen stodo p Hagars sida; de ldre snerne fr, dttrarna mot. Hennes de var att misshaga sitt eget kn och behaga det andra. Hon fljde familjen Kurck till Sverige i samma ovissa mellanstllning af hlften fosterdotter, hlften domestik, kldd som dttrarna och delande familjens mltider, men i frigt skickad i alla sysslor med tjenarne. Nu glmde hon allt fr gldjen att f se ngot nytt och storartadt, att f se detta Sverige och dess hufvudstad, hvilka icke blott fr det aflgsna, underordnade Finland, utan ock fr mnget mktigare europeiskt land vid denna tid hgrade p afstnd som en vagga fr hjltar, en strmmande klla af kraft och snille. Nr Hagar trdde frn hytten ut i kajutkampagnen, mtte henne en ljlig syn af mnskligt elnde. Pressad af vinden, hade briggen fortfarit att krnga betydligt, sopande hafvet med sina rnockar i l. P kajutans lutande golf kraflade en mnsklig varelse, badande i en rdaktig vtska, som luktade starkt krusmynta, ett d vanligt preservativ mot sjsjuka. Hagar igenknde hofmstaren Antonius Pape, nu som alltid vl friserad, i krs, livr, knbyxor, silkesstrumpor och skor med silfverspnnen, ssom etiketten fordrade vid presidenten Kurcks hof, men i en allt annat n hofmssig belgenhet. Bredvid honom lg en snderslagen karaff, hvars skrfvor srat hans hgra hand och som troligen innehllit rosenvatten, prepareradt med mynta. Den olycklige hade, i ett fvermtt af nit, frdristat sig ut p det hala fr att bereda sin husbonde en vederkvickelse och lg nu dr som en halshuggen tupp, hvilken flktar med vingarna, ur stnd att resa sig. -- Hvad r det? hrdes presidentens rst frn hytten. -- Ack, ndig herre, frlt, jag r ddens man; jag blder ihjl! -- Det r icke farligt, det r en rispa i handen, frskrade Hagar, under ffnga frsk att uppresa den fallne. -- Ack, du sta lilla ngel, hjlp mig nu i min sista stund; du ser ju mitt blod rinna i bckar p golfvet! kved den olycklige hofmstaren, i det han grep flickans hand och fr hvarje rullning af fartyget ter tumlade kull med hufvudet ned i lsidans grop. -- Hjlp mig p ftter, kra kattunge, eller lt mig tminstone d med hufvudet uppt, jag har redan ftt slag! Du r ju s godt som mitt eget gudbarn; jag har varit med p din kristning, du lilla vlsignade tatterska! I detsamma erinrade han sig, att hans herre med mera skl kunde gra ansprk p titeln af gudfar, och tillade: -- Ja, jag menar hans nds guddotter, och si drfr mste du hjlpa mig, nr jag lter mitt lif fr min husbonde ... -- Pape skulle krypa lngs vggen till trappan, s skall jag hjlpa honom till hans sng; icke dr han af den rispan, trstade Hagar med illa dold munterhet. Hofmstaren fljde rdet och lyckades slutligen uppn den skra hamn, som han aldrig bort fvergifva. Hagar knackade p presidentens drr. -- Stig in! Den mktige magnaten lg dr lika hjlpls som hans ringaste tjenare, men han behll sitt klara hufvud och var klok nog att i stillhet invnta bttre tider. -- Befaller ers nd ngot? Hennes nd r orolig fr ers nds hlsa. -- Sg henne, att jag mr vl och beder henne gifva sig tlamod. Huru befinna sig barnen? -- De hafva tit en smrgs och sofva redan. -- Godt, vi bra snart f sikte p svenska vallen. Fartyget tog en trn fr en timme sedan? -- Briggen lofvade fr tvrt, seglen backade, en kanon tog fverhalning. Det r fver och ingen fara. -- Huru gammal r du? frgade presidenten, som nu hade god tid att tnka p allt. -- Jag var tretton r och ett halft, nr ers nd sade till mig: Du fr lsa! -- Sledes snart sexton r. Hagar, det r tid att du fr ett tillnamn. Hvad vill du heta? Hagar teg. Det var samma frga hon engng stllt till sin bror; det var lifvets adresskort, namnstmpeln, som engng skulle tryckas p framtidens hvita blad. Och hon hade velat svara, som brodern svarade: kalla mig _Ingen_! Men hon svarade efter en stunds tvekan: -- Ers nd vet det bttre. Jag r hemma frn stjrnorna. -- Du har ett mdernearf, tertog presidenten. Lt se ... om du skulle kalla dig Ring ... Hagar Ring? Jag vill tnka drp. Godnatt. Sedan Hagar framfrt budskapet att hans nd befann sig vl, tog hon sitt nattlger p golfvet utanfr barnens drr med den vta lderkappan under sitt hufvud. Briggen fortfor att krnga, och taklampan, som fljde dess rrelser, spred ett flmtande, oroligt sken i den mrka kajutan. Den trtta flickans tankar domnade bort, och snart lg hon frsnkt i ungdomens lyckliga smn, Lethes glmska, dr alla sorger frsvinna. Fram mot morgonen begynte gycklande drmmar sin vanliga lek. Hagar var ter ett spn, som flt i det vida hafvet. Vg jagade vg i ndlsa rader och fverskljde henne med skum. n steg hon hgt mot himlen, n lg hon ter begrafven i djupa dalar, vrnls, viljels, maktls, vgornas byte. Om hon dock kunde gripa fatt i en klippa, nr hafsfloden gick frbi, en klippa, en kl, ett flytande vrak! Hon behfde ett fste. O, hvar fick hon ett fste i vida vrlden? Hagar var ett barn, sjn hennes vagga; hvarfr upphrde vaggan att gunga? Hon hrde i smnen ett rasslande dn frn briggens frstf och vaknade strax drp af en frunderlig stillhet. Hon vidrrde med handen kajutans golf; det lg nu i vgrt plan; det lutade icke mer. Hon satte sig upp och fvertygade sig vid lampans matta sken, att hennes hand icke bedragit henne. Allt var tyst, allt sof. Icke ett ljud af gnisslande tg, icke ett brus af bljor och storm. Nyfiken stod hon upp och gick ut till kajutans trappa fr att erfara hvad detta betydde. Det var nnu mrkt, men himlen var stjrnklar. Hon kunde p ngot afstnd urskilja en dunkel rand, som hjde sig fver hafvet. Dess betydelse kunde ej missfrsts; det var svenska vallen, det var kusten af stergtland. Briggen Andromeda hade ankrat, sannolikt fr att invnta dager vid inloppet till Norrkping, och red nu fr sitt ankare i en ltt bris, som knappt krusade vattenytan. Parainens frutsgelse hade gtt i fullbordan: sydvsten hade i kustens nrhet gtt fver p syd och tilltit briggen att hastigt nrma sig mlet fr sida-vind. Nattluften var sval. Hagar gick in fr att kasta sin kappa fver sig och tervnde till trappan. Briggens dck syntes de; endast benet af en halfsofvande utkik stack fram fver mrskorgen. Masterna reste sig med sin spklika tackling i oknda hjder och skuggade dcket. Kanonerna sofvo som lydiga barn: de behfde ej mer sina starka surrningar. Utsikten fver den stjrnklara himlen och det mrka hafvet var praktfull. Hvarje tindrande stjrna tycktes droppa ned i vgsvallet, frsilfra dyningens glittrande rygg och drp ter frsvinna i skuggan. Hagar hade lskat stjrnorna s lngt hon mindes tillbaka. Stod hon icke i en hemlighetsfull slktskap till dessa nattens strlande lyktor? Hade de ej varit hennes frtrogna allt frn Turholmens ensliga berg, nr hon ville lra sig knna himmelens trappor? Ja, hon frstod dem, och de frstodo henne bttre n mnniskor, bttre n hon sjlf. De rannsakade hennes outgrundliga inre, de knde den oroliga, trstande, skande, lngtande, forskande, fridlsa ande, som bodde i henne, och de visste dess ml, som hon sjlf icke visste. Hon hade vuxit bort frn sin frsta fostermoders fromma barnatro; hon skte icke, eller trodde sig icke mera ska den Gud, som utstrtt p fstet dessa skinande vrldsklot. Hon skte med vetandets hela trst det ondliga utom henne och inom henne, men det antog icke mera fr henne en personlig gestalt; det frlorade sig i tillvarons dunkla djup, i freteelsernas ofverskdliga mngfald. Hvarifrn kom hon? Hvart gick hon? Var hon hemma frn stjrnorna, hvarfr var hon d hr? Och gick hon till dem tillbaka, hvem gaf henne vingar? Intet svar, intet fste. Hvem var hon? Hvarfr fanns hon i vrlden? Hon skte i det frgngna och i det nrvarande. fverallt fann hon endast den flytande spnen, vgornas lekboll, stjrnornas hittebarn. S underligt det kan tyckas, tnker man sdana tankar mera vid femton r, n vid femtio. Men Hagar hade icke varit ett barn p ungdomens grns, om hon lnge frmtt irra i dessa de tankerymder. Hon stirrade p den stora, klara stjrnan, hennes lifs stjrna, med hvilken hon varit frtrogen allt sedan augustikvllen p berget vid Hllviken. Svara mig du, ty du mste veta det! ... Stjrnan sg tillbaka p henne och likasom flt in i henne. Hon tyckte sig simma i ljus; hennes tankar frlorade sig ter i halfvakna drmmar ... Stjrnan -- icke hon p himmelen, utan hon, som flutit in i den drmmande flickans sjl -- fick ord och sade till henne: -- Jag r din och din broders stjrna och nnu en tredjes. Utan mig skulle du hafva frgtts i vinternatten, frrn du skdat dagens ljus. Utan mig skulle du hafva bundits i vanmakt och mrker vid den torfva, som sg dig fdas. Utan mig skulle du hela ditt lif igenom vara hafvets flytande spn och aldrig finna en hamn fr din lngtan eller ett ml fr din tillvaro. Vet du icke, att jag r ett utflde af den Allsmktiges kraft, som beskyddar dig, hvar du i vrlden gr -- en strle af Hans ljus, som skall vgleda dig i tankarnas skuggspel? Sk! sk! sk, och du skall finna till sist, men sk i Hans ljus och icke i ditt, ty ditt eget r mrker! Se, jag har gifvit dig din frsta bok, och jag skall nnu gifva dig mnga. Men mitt vsen r kraft och icke krlek; begr ej, att jag skall gifva dig hvad jag icke r utsnd att gifva. Sjlf m du gra dig draf frtjent; jag lmnar dig nu. Se, den tredje, som jag beskyddar, r nra, och jag har gifvit denna ande i stoftet samma gfvor som dig, med strre makt att bruka dem i den Allsmktiges tjenst. Spegla dig i din motbild, men tag dig till vara; makt r missbruk! Farvl! Morgongryningen ljusnade i fjrran vid Lifflands kuster, stjrnorna bleknade bort, och nnu sof Hagar, hafvets irrande spn, i trappgngen till Andromedas kajuta. 2. I Kolmrdens skog. De stodo hotande, ga mot ga, som tv rnungar, hvilka sttt vingarna mot hvarandra i flygten. Hitt! _En avant!_ ... Dr ... i enrisbuskarna! ... Axelson, genskjut honom! Hvar r Martens? Ah, de odgorna, alla blifva de efter! ... Ser du honom? Han mste vara dr. Han hade varit sld, om ej de frdmda buskarna skymt honom ... Locka hit Bella, drif honom ut! ... Jag skall lta hnga det infama kopplet, som drifver harar, nr jag har mickel p tjugu steg ... Hvad? Du ser ingenting? ... Dr ... dr! Fyr! ... Bom? Skjuta p spindelvfvar! ... Han frsvann mellan stenarna ... _Adieu, mon plaisir!_ Den ltta rken af tv skott hjde sig i luften, medan en smrt, gul skepnad, som knappt kunde urskiljas mellan hstens gulnande lf, slank kvickt uppfr den nra skogsbacken. Orden voro en flickas, som till hst banade sig vg fver vindfllen och snr i Kolmrdens skogar. Hennes kinder blossade, hennes svarta barett hade bortsopats af en hngande gren; hennes upplsta hr fladdrade fritt under den hftiga ridten. Hon mrkte icke, att hennes lddriga hst, som stegrade sig fr sporren, hade vrickat sin ena framfot. -- Hvad nu, Caballero? fortfor hon, under ffnga frsk att sporra sin vackra, haltande andalusier uppfr backen, dr villebrdet frsvunnit. -- Du vill inte, du? Men _jag_ vill! -- Och hon lade en otlig, frnrmad herskarinnas hela tonvikt p detta _jag_. ter stegrade sig andalusiern och denna gng s hftigt, att en mindre van ryttarinna blifvit ohjlpligt kastad ur sadeln. Den unga flickan gaf honom slag p slag med ridspet, likasom hade sporren icke trngt nog djupt in i hans bldande sida. Men frgfvet. Det dla djuret sklfde i alla leder och kunde icke frms att taga ett steg framt. Hon steg af och hjde nyo sitt smidiga sp, nr ridknekten, som tfljt henne trettio steg p sidan, nrmade sig. -- Caballero haltar, han har vrickat sin vnstra framfot, anmrkte knekten vrdnadsfullt. Det hjda spet snktes utan att sl, och ryttarinnan genmlde, skrattande fr att dlja en knsla af blygsel: -- Haltar han? Mickel har tur i dag. Hela naturen har anlagt hans gula livr, och se, nu har han bitit min hst i foten! Hvar r kopplet? Och hvar ro jgarne? -- De fljde hundarna, som drefvo upp haren, nr ndig frken sg rfven och vek tvrt t sidan. Ndig frken rider s, att ingen dr ltteligen flja kan. Jag rkade vara nrmast. -- Godt, Axelson. Hvad skola vi nu gra med Caballero? tertog flickan, i det hon rckte tyglarna t knekten och kastade sig vrdslst ned p en mosskldd sten, medan hennes barm nnu hjde och snkte sig efter ridtens anstrngning. -- Herr Klas och jgarne torde hrt skotten, genmlde knekten, men det tfvar allt, frrn de hinna hit. Vill ndig frken vara s nedrig och rida min hst? Morsker lyder nog tygeln och br s ltt som en vippgunga. Jag skall ombyta sadel och leda Cabellero till staden. Han lrer fuller f st en eller tv veckor i stallet. Den unga flickan strckte ut handen efter en rnnbrsklase, som hngde i nrheten, smakade p bren, men fann dem sura och kastade bort dem. Hennes lifliga drag antogo ett gckande uttryck. -- S? Du tror, att herr Klas skall finna mig, nr han hrt skotten? Men om han _inte_ finner mig? ... Jag tager din hst, Axelson ... nej, du behfver ej byta om sadel ... och rider ensam till staden. Led Caballero hvart du behagar. Och nr du mter vra jgare, s sg dem, att du funnit mig kastad ur sadeln och dd ngonstdes i en bergsklyfta. Hvad hnder ej p en rfjagt? De finnas nog, som sjunga _tedeum_ fr denna nyheten. Hll god min, se mklig ut, och pressa fram ngra krokodiltrar ... , det blir gudomligt; du skall sedan bertta mig huru de grimasera! En skn lifvakt! Kungen i Frankrike har ej en bttre. Ja, gr s, Axelson, du skall f en guldkedja, om du skrmmer dem frn frstndet. -- Inte kan ndig frken rida ensam till staden i den stiglsa skogen, och mig kan detta putset kosta min hals, understod sig den bekymrade knekten att invnda. -- Din hals? N n sen? Det finns skrikhalsar nog i Sverige dig frutan. Och flickan skrattade s uppsluppet gladt, som man endast skrattar vid femton r. -- Skulle jag lmna ndig frken allena! ... Det r si och s med Kolmrden, som hvar man vet. Folk sger, att nr hr r mrkt, hr en sitt namn ropas i alla buskar, och i solsken rumstera hr stigmn ... Den, som hr gngar in, gngar inte s ltt ut igen ... Han kan hittas nedgrfd i mossen. Flickan reste sig och hjde, halft hotande, halft skrattande, ridspet. -- Lyder du, eller lyder du inte? Hvartt r staden? -- Vi hafva marmorbruket i ster, Brviken i sder och Bjrnsns i vster, rtt till hger om solen. Drifrn gr vgen till staden rtt sderut. Men dit r en god mil och intet annat n villsamma gngstigar ... I stllet att svara, omladdade jgarinnan sitt gevr, kastade det fver skuldran, steg med ett ltt hopp i knektens sadel och var i begrepp att rida sin vg, nr hon erinrade sig, att ett intg i Norrkping p detta stt, i en manssadel, dock ej vore rtt frenligt med hennes rang och kvinnliga vrdighet. -- Byt om sadlarna! befallde hon och steg ter ned. Knekten ndgades lyda. Innan kort sg han sin unga herskarinna aflgsna sig i muntert skridt p hans Morsker, fljande en knappt mrkbar gngstig t vster, i det hon skrattande frnyade sin frra befallning: -- Vid ditt lif, Axelson, kom ihg, att jag r dd i en bergsklyfta! Gif akt p grimaserna! Tnk p guldkedjan! -- _Hon_ dd i en bergsklyfta! upprepade knekten frargad. r hon kollrig? Hvad r detta fr ledingens konster! Jkeln, det har skogsret satt i henne! De skulle sl mig p flcken i jrn; jag skulle kantnka hafva tagit mutor af pfven och skuffat henne i klyftan. Och innan de blifvit underkunnige om _causan_, som herr Klas brukar sga, skulle de i blanka rappet hafva slagit mig brun och bl och hngt mig som en galen hund i nrmaste ek. N, inte fr lt smr i Smauland, sa' gingen. Jag binder Caballeron vid rnnen, efter han inte kan g, och gifver mig af, allt hvad skacklarna bra, till fljet. Vi mste f fatt henne, innan ngot otyg hnder fr hennes upptg i denna frbannade skogen. Fy, fulingen, hr r ramt! Medan Sven Axelson skyndade, illa till mods, att uppska jgarne, blir det tid att flja den unga ryttarinnan p hennes fventyrliga ridt i den illa beryktade skogen. Kolmrden var d och lngt in i nyare tider det mellersta Sveriges vidstrcktaste, olndigaste skogstrakt, strckande sig fver sydvstra delen af Sdermanland och nordstra delen af stergtland ned emot Brviken. Denna vildskna, men ofruktbara och glest befolkade nejd ansgs vimla af vttar och erbjd i verkligheten en fristad t mngen skogsriddare, som hade sina skl att icke nalkas stderna Nykping och Norrkping allt fr nrgnget. Det var en halfklar septemberdag, ungefr middagstiden; luften sommarlikt varm och strlande lugn efter regnbyar, som rasat de frra dagarna vid stersjns kuster. Ryttarinnan fortsatte sorglst sin ridt i den anvisade riktningen, gnolande p en tysk ballad, mera fr tidsfrdrif n fr nje, ty hennes oskra rst frrdde inga musikaliska anlag. Hon andades med vlbehag skogarnas barrdoft; hon knde sig ltt om hjrtat och glad till mods. Jagtens spnnande otlighet var frgten; hr var frihet frn alla band, ingen odrglig vakt, ingen snrjande konvenans. Hvem anmrkte hr, om hon blottade i vrmen sin skuldra eller gaf fritt lopp t sina sjlfsvldiga nycker? Band efter band lste sig i hennes enkla, nstan tarfliga riddrkt, och hon sg sig icke tillbaka, nr hon tappade under ridten sin ena sko, likasom hon frut tappat baretten. Om hon varit en lskarinna af naturen, hade hon troligen stannat vid ngon af dessa fngslande utsikter, hvilka nejden erbjd, dr den tta skogen stundom afbrts af en dalgng, genom hvilken en bck sorlade och ett frtrollande perspektiv af hjder och dlder ppnade sig. Men hon red frbi, utan att bevrdiga sitt lands sknhet med en blick. Hon framtog en bok i duodesformat, med permar af pergament. Hon frskte att lsa, dr marken var jmnare, men det lyckades henne icke. Hon frsjnk i tankar, som ofta strdes af ndvndigheten att bja undan en hngande gren af slokbjrken, att terfinna gngstigen, som frlorade sig i snret, eller att sprnga fver en mtande sumptrakt, en stngande skogsbck. Hvad tnkte hon? Tankarna funno inga ord, men ett desto lifligare minspel, som bestndigt frndrade hennes rrliga anletsdrag. n skrattade hon hgt, n slog hon vredgad trdstammarna med sitt ridsp, likasom ville hon bestraffa en frolmpning, n ter stannade hon fr att lyssna om ngon frfljde henne. Man kunde ej misstaga sig om denna flickas hftiga lynne och rika inbillningskraft, men hon tycktes vxla gestalt med hvarje rrelse. Nsta gonblick kunde man ter se henne kall och lugn berkna den vg, som snarast borde fra henne genom den villsamma skogen. Hon behfde en sker blick. Gngstigen, i brjan tydlig, frlorade sig snart mellan mosstufvor och dungar af ormbunkar eller enris, fr att ter blifva mrkbar p andra sidan om ett snr eller en bergklack. Hon borde icke vara lngt frn Bjrnsns, och nnu visade sig intet spr af mnniskoboningar, icke ett grde, icke en lada, icke en kosklla. Ngra hvitnade ben lgo vid sidan af gngstigen. Var det djurs eller mrdade mnniskors ben? Ryttarinnan skrattade ter -- hon skrattade ofta. Axelson hade lyssnat p ljliga folksgner. Hon knde sig icke det minsta rdd, men hon fvertygade sig, att dr var krut i fngpannan p hennes gevr. D hrdes p afstnd ett hundskall. Det var Bella, som ter uppdrifvit en hare. Axelson mste ha uppntt jagtsllskapet. Man jagade icke mer, man skte henne, dd eller lefvande. Om den dumme knekten dock frsttt att uppskrmma jgarne, ssom hans order lydde! I alla hndelser skulle de ej finna henne utan hatt och sko, de skulle darra fr hennes lif och fr sina egna. Hon pskyndade ridten. Skogen blef ter ttare, snren ogenomtrngligare, gngstigen var frlorad. Hon ndgades stiga af och leda sin hst mellan trdstammarna med solen till vgvisare. Nu kom hon till en , som var fr bred fr ett hstsprng. Ingen bro; stranden var sumpig. P ns andra strand stod en trasig pojke, metande foreller. Hon tillropade honom att anskaffa en bt. Han frstod henne icke; han betraktade henne frvnad och stum. Hsttramp och rster hrdes ej lngt bakom henne i skogen. Hon framskte en liten brs ur sin kjolsck och kastade fver n en silfverdaler, som nedfll vid gossens ftter. Nu frstod han henne, sprang ett stycke lngs stranden och tecknade, att hon borde flja honom. Hon red efter anvisningen, kom till ett vadstlle och var snart fver p andra sidan. Hr ppnade sig en smal krvg; hon fljde vgen och nalkades en kolmila. Kolaren stod vid milan och betraktade henne, lika frvnad som gossen. Hon hann icke frga honom, frfljarne voro redan vid n. Hon gaf hsten sporrarna och fortsatte sin brdskande ridt. Skogen glesnade, en hgnad, en kertppa, en bondgrd visade sig. Hon tnkte ett gonblick p att fly till grden, men ndrade plan och jagade framt, utan att drja. Nej, de skulle ej fnga henne; hon skulle fre dem uppn staden, om hon ock skulle rida ihjl Sven Axelsons Morsker. D ppnade sig en vid utsikt fver Brvikens vattenspegel, som skimrade i solskenet. Icke en krusning strde dess blanka lugn. En rlogsbrigg lg ankrad ttt invid en lastbrygga fr kolprmar och torkade sina vta segel. Denna syn ingaf ryttarinnan nytt mod. Uppndde hon icke staden, ville hon lta hsten lpa och sjlf ska ett gmstlle. De skulle ej fnga henne; denna triumf ville hon icke unna dem. Hon fortfor att jaga hejdlst framt, nr, vid en tvr krkning frbi en klippa, hsten skyggade t sidan fr ett freml, som lg utstrckt i grset vid klippans fot. Ofrberedd p denna hastiga vndning, vacklade ryttarinnan i sadeln och fll handlst i armarna p det liggande fremlet, en flicka, ssom hon sjlf. Fallet var lika hftigt som ovntadt. De bda flickorna sttte sina hufvuden mot hvarandra, och den frmmande uppgaf ett rop af frskrckelse. Ryttarinnan slpades ett stycke med foten intrasslad i stigbygeln, men lyckades gra sig ls och reste sig genast drefter med af vrede purprade kinder. -- Du dr, du, hvarfr skrmmer du min hst? Och det vredgade ordet tfljdes gonblickligen af ett slag med ridspet, som lmnade en rd strimma p den slagnas blottade hals. Den frmmande flickan hade icke frr hmtat sig frn sin bestrtning, innan hennes vrede upplgade lika hastigt som ryttarinnans. -- Och du dr -- slr du mig fr att du rider som en galning och icke ser framfr dig? utropade hon, lika blossande rd, i det hon ryckte till sig ridspet och frskte att bryta snder det. Men spet var af fltad rotting med silfverskaft och brast icke, nr det bjdes. -- Vga att sl mig engng till! fortfor den frorttade i samma uppretade ton. De stodo ngra gonblick hotande, ga mot ga, som tv rnungar, hvilka sttt vingarna mot hvarandra i flygten. Bda befunno sig p samma grns mellan barnet och ungmn, femton eller sexton r; bda hftiga, stolta, djrfva, bda mtande hvarandra med samma mrka, blixtrande gon. Det var yttre likhet och inre sjlsfrndskap mellan dem; jgarinnans riddrkt var knappt dyrbarare n den obekanta flickans svarta kamlottskldning, och bda rjde nstan samma likgiltighet fr den vrdade toilett, som vid deras lder vanligen r af s mycken vikt. Lika utbildad fr sin lder, var den obekanta flickan lngre till vxten och hennes drag mera regelbundet vackra, hvilket fretrde ersattes af ryttarinnans skrare hllning och den fverlgsna bestmdhet, som rjer vanan att befalla och blifva tlydd. Axelsons skrmda hst hade galopperat bort med den toma sadeln. Det var s lugnt, s tyst, att icke ett lf prasslade, icke ett vgsvall sorlade mot strandens kiselstenar. I detta tysta lugn hrdes nu trampet af hsthofvar p vgen. -- Gm mig! Gm mig! utropade ryttarinnan pltsligt, i det hennes vrede gonblickligt gaf vika fr en barnslig otlighet att ej blifva upptckt af detta jagtsllskap, som hon fresatt sig att trotsa. Och nr den andra stirrade p henne, utan att frst en s obegriplig begran, sprang hon hastigt bakom en hasselhck, som betckte sluttningen och dolde henne fr de frbifarande. Nyfiken, men med lika frndrade knslor, afbidade den andra hvad nu skulle flja. En ryttareskara nrmade sig p krvgen. Det var sex eller tta grant utstyrde herrar, tfljde af sina ridknektar. Efter dem redo tv kammartrnor i bedrfligt skick, krampaktigt hllande sig fast vid hstarnas man. Efter dem fljde ter tv andlsa, frskrmda, adeliga jungfrur med sina kavaljerer och sin betjening. Hela denna skara af mer n fyrtio jgare och jgarinnor fljde den flyendes spr, som frrdts af kolaren. Lyckligt nog fr den flyddas inkognito, hade hundarna kopplats i skogen och blifvit lngt efter frfljarne. -- Har du sett drottningen? frgade den frmste ryttaren flickan vid hasselhcken. -- Nej, svarade flickan, i det att hon stllde sig framfr hcken, dr denna var glesast. Och hon knde en ltt darrning ila genom sina leder. -- Drottningen? Hvarfr skulle en drottning dlja sig? r det frrderi? ... -- Hon mste ha ridit hr frbi, tertog den frnme herrn, i det han tvekande hll ett gonblick stilla. -- Jag ser hofspren af Morsker. Han har skyggat t sidan hr, anmrkte Sven Axelson, som fverlmnat Caballero t en kamrat och ledde p dennes hst efterspaningarna. -- Sicken en, var det hon? utropade flickan med en mer n ltsad frundran. -- Ja, hon red nyss hr frbi och tog vgen t by. -- Framt! lydde kommandot. -- Men Morsker har skyggat hr! upprepade Axelson envist. Ingen hrde honom. Jgare, knektar, jungfrur och trnor galopperade vidare. De hade alla en icke s liten anledning att genomleta land och rike fr att terfinna den de skte, ty flyktingen var ingen ringare person n Sveriges unga drottning Kristina, d redan vl bekant fr sin energi, sitt goda hufvud och sina nycker. Hvarfr hon tillstllt allt detta alarm med sin omotiverade flykt frn jagtsllskapet, visste hon troligen icke sjlf. Hon var frtretad fver en misslyckad rfjagt, och det roade henne att frtreta andra. Man har sagt om Kristina, att hon aldrig varit ett barn. Det r ett af de misstag, hvartill man s ltt frledes af en brdmogen utveckling. Hennes frstnd, hennes fattningsgfva flg med fjrilvingar snabbt fver barndomens rmrken, men i lynnets grund och i ofrmgan att berkna handlingens fljder hade hon fljt barndomens utvecklingslagar. Och nu skulle hon snart fylla sexton r; nu knde hon, vid ungdomens portar och med dess frihetslystnad, hela kontrasten mellan det tvng, hvarunder hon nnu mste bja sig, och den nstan envldiga konungamakt, hvartill hon ansg sig fdd. Denna omgifning, som p samma gng smickrade och omsnrjde henne, skulle erfara, lika godt huru, att hon hade en vilja fr sig och kunde handla drefter. Misstrogen var hon drtill. Hon hade ftt den frestllningen, att visse maktgande ej ogrna skulle se, om ngot olycksfall drabbade henne, hvarefter de kunde styra Sverige henne frutan. Och det roade henne att gcka sdana frhoppningar. Nu framtrdde hon frn hasselhcken med ett harmset utrop fver det bakvnda, ntaktiga stt, p hvilket Axelson hade utfrt hennes befallningar. Hon var icke s sparsam p grofva uttryck, som man kunnat frvnta af hennes rang och uppfostran, den unga Kristina. Hon hade lrt ngot ocks af ridknektarne, efter hon ju red som en pojke i sadeln och visade en s utmrkt skicklighet i alla kroppsfningar. -- Jag lurade dem! sade den andra flickan, som, i frsta frtjusningen fver sin lyckade list, glmde hvem hon hade framfr sig. -- , du skulle ej spela illa i en fransk komedi, du! svarade drottningen, i hvars lifliga, ombytliga hg den senare vntjensten hastigt utplnat den frra vreden. -- Vrker ditt hufvud? tillade hon, nr hon sg, att flickan tryckte en vt nsduk mot tinningen. -- Inte mycket, men nog var det hrdt mot hrdt, nr vi tv sttte samman. Och hon hade s nr tillfogat: Vrker icke _ditt_ hufvud? Men nu ihgkom hon det otroliga, att hon hade en drottning framfr sig, och nedstmde den frtroliga tonen till en dmjuk frga om den ndiga frken skadat sig. -- Drottningen var den enda, som d hade rtt att kallas frken, hvilket var det vanligaste tilltalsordet vid icke officiela tillfllen. nnu kallades adelns dttrar jungfrur. -- Tror du, att _mitt_ hufvud r af kork? genmlde den unga drottningen muntert. Men herrarne dr skola finna min lsa hst och vnda tillbaka. Visa mig en utvg att komma till staden fre dem! -- Ndig frken skulle lta ro sig dit. -- Ro? Det r bra. Hvar fr jag en bt? -- Andromeda ligger vid lastbryggan. Jag skall begra en bt af herr Herman. -- Godt. Sg, att jag befaller nu genast en bt med sex roddare och tv marinsoldater till min eskort! Hvarfr har ej Andromeda gtt upp till staden? -- Vi fingo p morgonen stiltje och motstrm. Det var omjligt att komma lngre. -- Allts en bt. Skynda dig! Tror man dig inte, s tag hr min ring! Men intet ord att jag fallit! Den elndige Morsker, jag skall lta skjuta honom! Intet ord drom, frstr du? ... Vnta! Din hatt och din hgra sko! Jag har tappat mina i skogen. Lsaren har redan anat, att det var nattens barn Hagar, som begagnat Andromedas ofrivilliga rast fr att andas landtluft i bryggans nrhet och drunder rkat ut fr detta sllsamma mte. Och Hagar var genast frdig. Barfota och utan hatt, sprang hon till rlogsbriggen att utfra drottningens order. Denna begagnade tiden att ordna sin drkt i det mjligast presentabla skick. Kristina var lika mn om sin kungliga vrdighet, som hon var likgiltig fr toilettfrgorna, nr en strng konvenans icke fordrade det. Ajusteringen var s fumlig och brdskande, som man kunde frvnta af en prinsessa, hvilken hvarken vants att betjena sig sjlf eller bryr sig om huru det lyckas. Kldningen tillknpptes och utsltades med ngra hastiga handstrykningar, men behll n hr, n dr ett str eller ett lf frn skogen. Hret uppknts s godt det i hast lt sig gra. Hagars hatt och sko passade frtrffligt, men skon hade klackar enligt dtidens bruk, och Kristina tlde ej klackar. Utan betnkande uppdrog hon sin jagtknif ur kjolscken och var upptagen af det mdosamma arbetet att bortskra klacken, nr Hagar tervnde, fljd af herr Herman Fleming. -- Slupen afbidar eders majestts vidare order, anmlde herr Herman med styf sjmanshonnr. -- Godt, jag r strax frdig, svarade drottningen med en vrdsls hlsning. -- Hjlp mig, du ... Hvad heter du? -- Hagar. -- Hjlp mig med klacken, du! Sdant dumt phitt att gra mnniskor halta! Och Hagar frenade sina bemdanden med drottningens att bortskra klacken. Men klacken var fstad med jrnpliggar och motstod deras anfall. De mste anlita den frvnade sjmannen, som ndtligen lyckades afskra det motspnstiga fremlet, med den framgng, att en bit af skons hl delade klackens de. -- Nu kan jag g, sade drottningen tillfredsstlld, profvande skon. -- Se hr, barfot! -- Och hon rckte Hagar ett guldmynt. Hagar knde sig frdmjukad. -- Med ndig frkens tilltelse vill jag gifva den granna penningen t Norrkpings fattiga, svarade hon. -- r du hgfrdig? -- Och Kristina genomborrade sin medtflerska i stolthet med en blick af frakt. -- Min sko vore ej vrdig en s hg ra, om den sldes, svarade Hagar, i det hon terlmnade den kungliga ringen. Drottningen vnde henne ryggen och tog Herman Flemings arm fr att g. I detsamma trampade hon p en bok. -- Jag har tappat min Tacitus, sade hon. Fleming bjde sig ned, upptog boken och rckte den t drottningen. -- Det r Tacitus, anmrkte han, grimaserande med sitt trumpna lje och en blick p Hagar, ty han igenknde det vta fremlet frn Andromedas frstf. -- Men detta r icke _min_ bok! utropade Kristina. Denne romare var vackrare inbunden, n hennes egen. -- Frlt, sade Hagar, den r min. Om hon vid dessa ord rjt det aflgsnaste spr af triumf eller hgmod, hade dr ter sttt kant mot kant, och den lrda unga drottningen skulle lika litet frltit en tflan i lrdom, som en tflan i stolthet. Men hvad n Hagar knde, frstod hon att dlja det. Hennes ord voro en skolflickas, ingenting mer. -- Och _du_ lser Tacitus? frgade drottningen -- samma frga, som Fleming gjort. -- Det r mycket dr, som jag nnu ej rtt frstr, lydde det kloka svaret. Tacitus har alltid, fr tankens djup och uttryckets koncentrerade korthet, ansetts ssom en af de mest svrlste romerske hfdatecknare. Kristina visste detta af egen erfarenhet. -- Du kan flja med mig till staden, sade hon, ter gonblickligt omstmd. -- Jag vill se huru du reder dig med den benige herren. Anblicken af ngra ryttare p afstnd pskyndade drottningens steg. Innan kort satt hon i slupen, som med snabba rtag frde henne till Norrkping. Fleming och tv marinsoldater hade ran eskortera hennes majestt till staden. Hagar bevrdigades med en plats p slupens frtoft och besvarade ngra flyktiga frgor om sin person. Svaren glmdes lika hastigt som frgorna; hafvets spn dref ter ut i oknda bljor. Presidenten Kurck med familj hade nyss vid en lukullisk middagsmltid skt terhmta sina krafter efter sjresans besvrligheter, nr de fverraskades af betjeningens rop, att drottningen var p lastbryggan. Hon skulle mhnda hedra briggen med ett besk. Hvad ville de gra i sin _deshabill_? De riskerade en titt p dcket och hunno i rtt tid uppfnga en skymt af en viftande nsduk i slupens frstf, nr den kungliga gsten redan var lngt ute p Brviken. -- Det r Hagar! utropade lilla Katarina Kurck, som tio r drefter blef drottningens hofjungfru. -- Hagar? Omjligt, frskrade presidenten. Hon r i skogsbacken. Jag har skickat Pape att kalla henne till mltiden. -- Du fverser alltid med hennes frsummelser, anmrkte presidentskan. -- Hr kommer Pape ... N? -- Hagar bad mig anmla fr hans nd, att hon ftt befallning flja hennes majestt till staden. Jag hann med mda kasta t henne ett par skor, rapporterade hofmstaren, som nu hade tervunnit hela sin officisa vrdighet. Presidenten kunde icke undertrycka ett smlje. -- Sofi -- sade han till sin maka -- det skulle icke frundra mig, om skickelsen engng frt dessa tv snrtor tillsamman. De ro som stpta i samma degel och dessutom fdda samma natt. Men knner jag dem rtt, skola de icke lnge frlikas. En drottning och en tattarunge! det kan skmta rtt sllsamt ibland ... Pape, anskaffa en sker bt! Vi skola lta ro oss till Norrkping. 3. Spartanskor. Afundas icke en drottning! Jag vet det nu ... jag har debuterat i dag. Frutom de sex frsta barndomsren, r mhnda ret 1642, Kristinas sextonde, det som r minst kndt och minst omtaladt af denna drottnings brokiga lif. Hon var icke mera det underbarn, som vckt s mycken uppmrksamhet, men nnu icke den ungm, som snart skulle frvna vrlden. Hennes studier voro afslutade, hennes karakter i grningen. Hon var arftagarinna till en krona, som med hvarje seger tilltog i glans, men hon bar den icke nnu, dess makt tillhrde riksfrmyndarne; hon sjlf stod vntande i dess skugga. Hennes personlighet syntes nstan glmd fr hennes vrdighet, som ej kunde glmmas. Allas blickar voro riktade p kriget i Tyskland, p Torstensons strider, faror och segrar, p det franska frbundet och Danmarks misstnkta hllning. Men just under detta Kristinas sextonde r fregick inom henne sjlf denna obemrkta, men betydelsefulla frndring, som med makten af en naturlag flyttade drottningen-barnet, alldeles som andra vid hennes lder, frn morgonrodnaden in i det fulla dagsljuset, frn barndomens drmmar och hugskott in i ungdomens brus af svllande lifskraft. Norrkping, vid Motala lfs utlopp i Brviken, var fre Gustaf II Adolfs tid endast en marknadsplats fr den rika stgtabygden, men vxte genom Louis De Geer, kungliga privilegier och sitt gynnsamma lge snabbt till Sveriges frnmsta fabriksstad. Dess 4,000 invnare voro mot slutet af September 1642 ssom fallne ur hakarna i anledning af ett d timadt kungligt besk. Den nnu omyndiga drottning Kristina var vid den lder, att hon borde frvrfva sig ngon knnedom om sitt rike och kllorna fr dess vlstnd. Hon antrdde en resa till Norrkping, tfljd af rikskanslern och flera af rdet, sin fverhofmstarinna fru Beata Oxenstjerna, gift med Karl Bonde, sin kusin pfalzgrefvinnan Marie Eufrosyne, sin jmnriga, jungfru Ebba Sparre, samt en talrik svit. Det var dagar fr nytta och nje. Drottningen beskte jrnverken, harnesksmedjan, fabrikerna och andra mrkvrdigheter. Hon var lrgirig, hon frgade oupphrligt, hon ville veta tillgngen vid dessa underbara frdlingsprocesser, som det svenska jrnet undergick. Slutligen trttnade hon, alldeles som andra vid hennes lder, och d tillstlldes fr hennes nje jagten i Kolmrden. Utgngen r bekant. Kammarherren Klas Wrangel, som anfrde jagten, ville uppdrifva elgar, men skogen var drtill fr vidstrckt och tiden fr kort. Man njde sig med harar. Drottningen skt frn sadeln i fullt sprng en jsse. Detta var icke nog, hon upptckte rfven, rfven bedrog henne, hon bedrog jagtsllskapet, och nden blef kullerbytta. Nr Kristina tervnde till staden, syntes hon blek och utmattad. Det var dock ingen barnlek, detta fall frn hsten och slpande vid stigbygeln. Hon ltsade icke drom under frsta ifvern att gcka frfljarne, men nr spnningen var frbi, tertog naturen sin rtt. Hon knde en olidlig vrk i hufvudet, brstet och ryggen; hon inbillade sig, med sin lifliga fantasi, att hon afbrutit ett refben. Med mda tillryggalade hon vid Flemings arm den korta vgen frn hamnbryggan till De Geers hus, dr hon bodde vid torget. Hr omhndertogs hon af fru Beata Oxenstjerna och vckte ej ringa bestrtning. Kristina lskade ej denna sin tuktomstarinna, som med alla en husmoders dygder frenade ett strft stt och icke dolde, att hon ogrna underkastade sig detta mtliga uppdrag af riksfrmyndarne. Hela hofstaten kom i rrelse och skrmdes ytterligare af de tervndande jgarne, som ej knde drottningens fall eller orsaken till hennes frsvinnande, men desto bttre knde Kolmrdens dliga rykte. Sven Axelson hade ltit undfalla sig halfkvdna ord om ngonting, som skulle ha timat i bergsklyftan. Det skulle ha skett, men ndock icke skett: drp blef ingen klok. Hoflkaren efterskickades och freskref derltning. Intet refben befanns brutet, men tskilliga skrmor upptcktes p rygg och axlar samt en blnad p hgra tinningen. Kristina vgrade att angifva deras orsak. Man skulle icke f den triumfen att se henne straffad fr en nyck. Furstinnan Marie Eufrosyne var likaledes af oro och skrmsel illamende. De tv kammartrnorna, hvilka medfljt fr drottningens nrmaste uppvaktning, befunnos halfdda af ridten och fruktan fr straff. Morsker hade terfunnits betande i en skogsbacke. Vidunderliga rykten gingo frn mun till mun. Frken Kerstin hade blifvit bergtagen, eller hade hon med nd undkommit stigmn. Hon hade blifvit frhxad -- krossad, som termen lydde i folksprket. Jgarne erinrade sig den oknda flickan, som ledt dem p villovgar t by, och funno henne skligen misstnkt. Hon mste frhras. Men hvar finna henne? Hon fanns icke lngt borta. Ingen hade haft tid att tnka p Hagar. Oknd i ett frmmande land, vgade hon icke trnga sig in i drottningens bostad och satt, vntande vidare befallningar, p trappan till huset. Hr igenkndes hon af Sven Axelson. Han hade ej glmt, att Morsker skyggat vid det stlle, dr flickan sttt invid hasselhcken. Hagar fverraskades ofrberedd, frgades, men behagade icke svara. Hon ihgkom drottningens lifliga nskan att dlja sitt fventyr och frteg stndaktigt allt, utom den befallning hon ftt att medflja till staden. Hon frdes till fru Beata, som tog henne fr en finsk kammarpiga. -- S ja, sade den strnga frun, sedan hon ftt veta hvad hon trodde sig behfva om Hagars person. -- Du r finska, du? Vet du hvad man sger om dig? Man sger, att du r en trollpacka, som understtt dig att bruka onda anslag. Och vet du huru man straffar trollpackor? Man piskar dem med ris och brnner dem p bl. Betnk detta, du illmariga stycke; ljug icke, svara p mina frgor! Hvad har hndt frken Kerstin i skogen? Hvarfr terfanns hennes hst med tom sadel? Hvarfr r hon srad? Hvarfr ljg du fr herr Klas, att hon ridit till by? -- Jag trodde, att jgarne hade ondt i sinnet, svarade flickan p sista frgan, utan att inlta sig p de friga. -- N vidare! Jag vill veta hvarfr frken r srad och hvem som srat henne. -- Hon har trhnda sttt sig mot trden. Dr r svrt att rida i Kolmrdens skog. -- Undflykter! Du vet mer n du vill beknna. Fr jag svar eller fr jag icke? Hagar teg. -- Axelson, hmta ris! Axelson var ej sen att hmta ett hasselsp, som i den gamla goda tiden alltid fanns till hands fr loflig husaga. -- N -- sade fru Beata betydelsefullt -- fr jag nu svar? Hagar fortfor att tiga. Den som minns Hagar och Bennu i Kaskas torp vet, att Dordej aldrig vgade hota dem med ris, emedan de draf blefvo blott sjufaldt vrre. -- Apollonia -- fortfor fru Beata till en handfast kkspiga, som stod nyfiken i drren, halft skrmd, halft jubilerande fver den unga trollpackans rttvisa npst -- ls upp flickans kldning och blotta hennes skuldror! Apollonia nrmade sig. Hagar sprang tillbaka, grep en vfsked, som stod vid vggen, och utropade: -- Vga att rra mig! Jag r hr p drottningens befallning, och ingen annan n hon har rttighet att frhra mig! Drottningen var visserligen omyndig nnu och stod under sin fverhofmstarinnas tukt, men hon var dock en drottning. Fru Beata besinnade sig. -- Fr hxungen till kllaren, och tillbomma drren! Hon begr rannsakning; hon skall f den, s det hviner om ronen. Du dr -- tillade hon till flickan -- tnk p profossen! Och tnk p blet! Nr du betnkt dig, s bulta i taket! Man skall hra dig i kket, och jag vill d se om jag kan gra ngot fr dig. Hagar frdes trotsig, men utan motstnd, till husets kllare, under hvars fuktiga hvalf hon knappt kunde st rak, och instngdes p frbttring. Fru Beata hoppades, att hon snart skulle falla till fga. Adelns privilegier gfvo den strnga, men rttvisa frun en domsrtt, som icke ens konungamakten vgade vidrra. Man omtalar, just frn 1642, att rikskanslern ltit straffa en tjenare, oaktadt drottningens frbn. Kristina lg i feber, frorsakad mera af nervskakningen, n af yttre eller inre kroppsskador. Ebba Sparre satt vid sin kungliga vninnas sida. -- Lider du mycket? frgade hon, i det hon tvttade med blyvatten en skrma p den srades hgra skuldra, som hjde sig mrkbart fver den vnstra. Den vackra Ebba kallade i enrum drottningen du. -- Det r ingenting, sade Kristina. Jag kom likvl till staden frr n ni. -- Men s du frskrckt oss! Dora ligger till sngs, Sidonia hostar blod. De stackars trnorna redo ihjl sig af skrmsel. Hvarfr red du ifrn oss? -- Hvarfr kunde ej Wrangel uppdrifva en elg? Man ledsnar vid dessa elndiga harar. Jag fick sikte p rfven, och sedan ... det var min lust att sjlf leka villebrd. Det r godt att fva sig. Mnga hundar glfsa p kronan. -- Tillt mig badda din tinning! Hvarifrn fick du blnaden dr? -- Jag kindpustade skogsret och han torde ha klst mig. Ebbas bestrta uppsyn rjde, att hon icke ansg detta alltfr otroligt, nr i detsamma deras samtal afbrts af fru Beata. Hon fann rdligast frbjuda den febersjuka att tala. -- Lkaren -- hviskade hon till Ebba -- vill veta hvar och huru drottningen skadat sig. Har hon yppat ngot fr dig? -- Hon sger, att skogsret klst henne, svarade Ebba Sparre oskyldigt. -- Tokprat! Men i vra dagar hr man ju mycket talas om hxekonster. Jag har tagit en misstnkt person i frvar; sg intet drom! Den sjuka br lmnas i ro. Likasom fr att gcka denna freskrift anmldes kort drp rikskanslern, och honom kunde tilltrde icke frmenas. Den bermde Axel Oxenstjerna, konungen utan namnet, var vid denna tid femtionio r gammal. Hgrest och kraftfull, med grtt hr, hg panna och bl gon, bar han nnu p kinderna ungdomens skra rodnad. Man frstod, att denne man kunde befalla: han var ju den axel, kring hvilken vrlden (ls: samtiden) rrde sig; men han kunde fven vara personligt lskvrd, och infr sitt konungahus var han det alltid. Han hade redan haft mer n en besk sanning att sga sin unga drottning, och han skulle senare ndgas sga henne lngt flera; men han glmde aldrig, att han talade till den store Gustafs dotter. Rikskanslern dolde icke sitt missnje med Kristinas obetnksamma jagtfventyr och kom fr att sga henne det. -- Jag frnimmer, sade han, med fast mycken bedrfvelse eders majestts ohlsa af s skadeliga njen och vet dr intet annat rd till, n att taga en lrdom af det som nu engng intet kan gras ogjordt. r ock eders majestt nu lyckligen kommen till den lder, nr frstndet br rda och I sjlfve veten huru kostbar eder hga person r att akta fr hela rikets vlfrd. Dr r sannerligen intet s delt villebrd i Sveriges skogar, att ju det kunde g upp emot en enda skrma, som eder rr, ty dr som I icke akten edert eget hull i ungdomens hastiga mod, mn I betnka, att I hren med kropp och sjl Gud och Sveriges allmoga till. Och jag vill nu intet hafva sagt detta till att bedrfva eder, ndigaste frken, efter I ju liden sjlfver af skadan, det jag nu hoppas och beder till Gud, att snart skall hafva en hugnelig fvergng. Utan mn I till framtida bttre eftersyn taga det gunstigt upp, ssom det krligen och med all skyldig vrdnad eder sagdt r af eder och eder store faders trogne tjenare, den intet bttre i vrlden vet, n att hans ndiga drottning m komma till ett lyckosamt regemente hr i tiden och till de utvaldes ro efter detta. Hvarp han med ett blidt smleende kysste drottningens hand, likasom fr att afbedja hvad dr kunde vara frnrmande i hans tillrttavisning. Axel Oxenstjerna var s van att vga sina ord, hvilka ju p denna tid lgo tungt i Europas vgskl, att en stenograf eller en tryckpress frn vra dagar icke behft lgga en bokstaf till. Om det fanns ngon ddlig, fr hvilken den faderlsa Kristina kunde och borde hysa en dotters knslor, var det visserligen denne man, den frmste bland hennes frmyndare, hvilken icke blott bar hennes kronas brdor, utan allt frn hennes spda r varit fr sin drottning en faderlig rdgifvare. Och hon kunde icke undg att vrda honom; han var verkligen den ende, fr hvilken Kristinas sjlfrdiga lynne bjde sig, den ende som hon -- nnu tminstone -- icke vgade motsga. Men att lska honom som en fader, att bja sig med en dotters frivilliga lydnad under hans rd, det kunde hon icke. Drtill var han henne fr fverlgsen, och nyckeln till Kristinas gtfulla personlighet, sdan denna begynte antaga bestmd gestalt i hennes sextonde r, var ingen annan n den, att hon icke tlde ngon bredvid sig, lngt mindre fver sig. Hon kunde hgakta, vrdera, beundra, lska, ja, nda till blindhet lska den ene eller andre, som hon ansg vrdig sin aktning eller sin krlek, ty de hafva farit mycket vilse, som sagt, att hon aldrig kunde lska ngon eller ngot annat n sig sjlf. Men hon kunde det endast med det villkor, att detta ngot eller ngon var henne underlgset. Att stiga i hennes ynnest, det var icke blott att visa de egenskaper, som hon uppskattade hgst, det var n mer att st under hennes egen niv; att falla i hennes gunst, det var att vilja vara hvad hon var eller drfver. Hon begrde icke underdnighet, ehuru det i lynnets hftighet stundom tycktes s, ty frdmjuka sig kunde ocks en slaf, och hon fraktade slafvar. Hon behfde och hon fordrade att vara denna makalsa, som hon sedan blef, ett uttryck, i hvilket man lser devisen p hennes ensliga storhet. Hon satte sig upp och svarade i en ltt ton, som motsades af hennes feberglnsande gon: -- Jag red fr hftigt, det r trtthet och gr snart fver. Rikskanslern betraktade henne forskande. Han befarade ett nytt utbrott af dessa hastiga sjukdomsfall, fr hvilka Kristina varit utsatt under sina vxande r. -- Det r rdligast att nu hvila, frmanade han. Kommissarien De Geer vntar dr ute att frnimma huru det frhller sig med hlsan. Hans underdniga nskan r att i morgon hedras med sin ndiga drottnings besk p Finspng. Jag skall svara honom, att det m uppskjutas. Resan gr omak. Kristina reste sig upp i bdden. -- Eders krlighet tckes svara kommissarien, att jag med nje skall mottaga hans inbjudning i morgon, yttrade hon. r fltmarskalken Horn anlnd till Norrkping? Jag vill minnas, att han vntas i dag. -- Han anlnde p frmiddagen, svarade rikskanslern, frvnad att se den sjuka s hastigt vid krafter. -- Jag nskar se honom, jmte eder och De Geer, vid taffeln i kvll klockan sju. -- Nej, det kan eders majestts nuvarande svaghet omjligt tillta, vgade fru Beata invnda. -- Min svrson Horn kan f den nden att flja till Finspng i morgon, om hlsan medgifver, anmrkte Oxenstjerna. -- Hvad? Eders krlighet vill, att en s bermd hjlte, som nyss blifvit mottagen med stora rebetygelser i Schweiz, Holland och Frankrike p sin terresa, skall vnta p fretrde hos mig! Han har ej varit i Sverige sedan tretton r, och jag kan ej minnas honom; jag var ett barn, nr han drog ut i kriget. Invitera honom till aftonvarden; jag r fullkomligt frisk. Och assessor Stjernhjelm, anlnde han inte i gr frn Dorpt? Jag nskar se honom med de frige. Han blir nu vr antikvarie fr rikets fornlmningar; jag vill frga honom om han kan restaurera Stket. Det r mrkeliga ruiner; jag var nra att bryta halsen af mig dr vid besket i somras. Hon talade fort och otligt; det var feber i orden. Rikskanslern vxlade en betnklig blick med sin syster, men ansg icke rdligt att _nu_ motsga henne. Febern kunde frvrras. Resultatet blef, att de tre nmnde herrarne skulle inbjudas till hoftaffeln samma kvll, och om drottningen, som man kunde frmoda, vore hindrad att infinna sig, skulle rikskanslern och hans syster gra _les honneurs_. Men hon infann sig. Hon _ville_ ej vara sjuk, hon _ville_ ej vara kastad ur sadeln, _ville_ ej anses straffad fr sin obetnksamma ridt. Ingen skulle ana de frossskakningar, som genomilade hennes leder, eller den matthetens svindel, som gng p gng hotade att berfva henne medvetandet. Hon hade till och med ltit klda sig omsorgsfullare n vanligt. Hon talade mycket, kanske fr mycket, men hon talade klokt och, dr mnet tillt det, kvickt. Det var frsta gngen man sg den Kristina, som skulle frvna vrlden. Rikskanslern hrde henne med undran, de frige med beundran. Hon hade sedan ngra f timmar likasom vuxit. Drottningen-barnet tycktes genom ngon underbar, pltslig kris hafva blifvit frvandlad till drottningen-jungfrun. Presidenten Kurck, som icke drjde att vid sin ankomst uppvakta de hge resande, blef likaledes inbjuden till hoftaffeln. Denna serverades fr fjorton personer. Norrkping hade den sllsynta lyckan att se kring sin drottning frsamlade fem mn, hvilka redan voro och n vidare skulle blifva de frmste representanterne fr fem olika samhllsriktningar: riksstyrelsen, kriget, lagskipningen, industrin och litteraturen. Det var en femtonrig prinsessas debut, och i hvilket tillstnd! Till hger om henne satt rikskanslern, till vnster fltmarskalken Horn. Vid sidan af dessa grannar ville hon fr intet pris frrda en svaghet, men hade iakttagit frsiktigheten att behlla Ebba Sparre nrmast bakom sig som uppvaktande hofjungfru. Tid efter annan lutade hon sig mot sin vns skuldra, likasom fr att hviska till henne en befallning, medan hon i verkligheten behfde ett std fr att icke frrda sig. Man talade om kriget, om Torstensons tg mot Olmtz och mjligheten af ett frestende stort fltslag; det var en mnad fre andra slaget vid Breitenfeld. Horn hade nyss afslagit republiken Venedigs rofulla anbud att som generalissimus anfra dess hrar mot turkarne. Kristina yttrade skmtande, att s krt det vore att se honom i Sverige, ville hon hellre se honom i Konstantinopel. -- Dock ej som fnge, anmrkte Horn. -- Eder kan man instnga, men aldrig kufva, genmlde drottningen. Edert lif r en saga. Trollen stnga eder sju r i berget, och ni tervnder fryngrad till nya bragder. -- Vanan gr underverk, svarade Horn leende. Finska prten och tyska bivuaker ha den frdelen att icke skmma bort oss med mjuka bddar. -- Sg inte det, fltmarskalk! Ni och edra landsmn vrmen eder grna vid elden. Ni hade hett nog vid Breitenfeld, men s var ni ocks konungens hgra hand. -- Jag hller fr, att en krigare hellre mister sin hgra hand, n ser den i kedjor, genmlde fltherren. Det vrsta i Ingolstadt var att icke f slss fr min unga drottning. En gng -- tillade han -- var jag nog lycklig att f gra eders majestt en tjenst. Det var, nr jag hedrades med frtroendet att begra prinsessans af Brandenburg hand fr salig konungen, eder store fader. -- Nr jag blir sextio r -- svarade Kristina i samma ton -- skall jag tacka eder fr min tillvaro, om den d visat sig vrd att tacka fr. Gustaf Horn var nu femtio r gammal, icke hgvuxen, men kraftigt byggd, med hngande lngt, lockigt brunt hr, bruna, milda gon, smal panna, blekgul hy, korta mustascher och ett uttryck af nstan sorgset allvar, dr smljet, som nu upplyste hans krfva anletsdrag, var en lika behaglig som sllsynt gst. Dessa finska prten, som tillhrde hans barndomsminnen, hade ptryckt honom den outplnliga stmpeln af ett folk, hvars mod r tyst, hvars lugn r hrdt, hvars trohet trotsar dden. Hollndaren Louis De Geer, nu femtiotre r och sedan ett r svensk adelsman, var i lynnets allvar och oskrymtad gudsfruktan Horns sjlsfrnde, men i frigt s olik honom, som freden r olik kriget. Han bar en rik borgares lnga, svarta, ttt tillknppta sammetsrock och en bred, slt halskrage med tv hngande silkestofsar. Ngra tunna gr lockar vid ronen, ett omsorgsfullt klippt helskgg och en svart kalott p den kala hjssan omgfvo en hg panna, finhylta kinder och ett par kloka, vlvilliga, lugna gon. Det var ngot tillbakadraget i hans person; man hade framfr sig en tystlten kpman, som stndigt afbidade konjunkturer och frstod att begagna dem, men p samma gng ingaf frtroende genom ett uttryck af redbarhet och soliditet. Han stod just nu i underhandling med kronan om att inkpa Finspng, som han arrenderat sedan 1618, och drtill de rika jrnverken kring Dannemora. En sdan storman i jrnindustrin hade Sverige dittills aldrig sett. Om han knde sin betydelse, undgick denna ej heller de styrande. -- Ni vill lgga eder till de bsta egendomar i Sverige, sade drottningen skmtande till De Geer. -- Nr jag arrenderade dem, voro de de smsta, svarade kpmannen lugnt. -- Herr De Geer r icke njd med Sverige, infll Oxenstjerna i samma ton. -- Han gr affrer p Guineakusten och erbjuder oss att lgga Afrika under Sveriges rike. Kristina knde sig anslagen af allt storartadt. -- Godt, herr De Geer, sade hon. Hll ord, och ni skall inte finna oss lika svarta, som vra nya understar. Eder hertigliga vapenskld skall prydas med en morian i guld. -- Dr Gud gifver nden till, genmlde kpmannen, kan ngot utrttas med frstnd och penningar. Jag vet endast en man i Europa, som vore nog klok och nog rik att underlgga sig Afrika, och den mannen r jude. -- Hvad? En ny Salomo? -- Ruben Zevi i Regensburg. -- Honom knna vi alltfr vl, skrattade rikskanslern. Han har njt sig med trettio procent fr vra sm fickln; kan vid en annan lgenhet ock begra femtio. Nej, eders vlborenhet, vi ro tillsvidare frnjde med vrt Europa, allenast vi kunde det skickligen anamma och skta, men nr vi behfva mer, r det eder vi vilja skicka till Afrika. Assessor Stjernhjelm, som r 1631 erhllit sitt klingande adliga namn i utbyte mot det tarfliga Gran Olofsson, hrdes frmena, att om Sveriges rike underlade sig morianer och hedningar, vore icke heller judarne med deras penningepungar att frakta. Stjernhjelm var nu femtiofyra r, vlbekant som en lrd, skarpsinnig och skarptungad domare, fvensom frfattare i antikviteter, men hittills nstan oknd som skald. Han bar domarens vida lngrock och, likasom De Geer, kalott p hjssan. Hret hngde yfvigt p sidorna; mustascherna och halfskgget gfvo honom ett bistert utseende. Presidenten Kurck frenade sig i en gensaga mot judarne. De voro rttslse i romerska riket och annorstdes trngt omgrdade i sina borgerliga rttigheter. De Geer anmrkte, att judarne i Holland gjorde god tjenst som bankirer. Samtalet blef lifligt. Ingen mrkte, att drottningen ofta skiftade frg och stundom afbrt sig sjlf, likasom fr att draga andan. Hon hade inltit sig i tal med Stjernhjelm om Stket och dess historia, nr hon pltsligt grep Ebba Sparre hrdt i armen och stannade midti en mening. Fru Beata, hvars skarpa gon stndigt voro p vakt, mrkte rrelsen, stod upp frn bordet och nrmade sig drottningens plats. Allas blickar vnde sig ditt, taffelns gster sgo frgande p hvarandra. Hvad var det? Mdde drottningen icke vl? ... Det varade endast ngra sekunder. Sjlfve rikskanslern, som satt nrmast, hann icke yttra en bekymrad frga, frrn Kristina, lika blek som hon nyss varit rd, tertog samtalet i sin frra skmtande ton. -- Assessorn skall inte neka, att det spkar p Stket. r det Gustaf Trolle, som gr igen? Det m assessorn veta, som sjlf hller en _spiritus familiaris_ och r, s till sgande, hemmastadd i alla lnliga ting. Neka inte, att assessorn har tndt eld p en bondes skgg med sitt trollglas och nr som helst kan gra en loppa till en elefant! -- Nr jag har den lyckan att rttfrdiga mig fr en s lrd drottning, behfver jag ndigt frsvara mitt fattiga frstoringsglas, genmlde Stjernhjelm, som icke lngesedan ndgats i ett offentligt tal rentv sig gent emot lifflndska prsterskapets beskyllning fr hxeri och ateism. -- Inbilla mig det! fortfor Kristina muntert. Har assessorn ett frstoringsglas, s lna det, kre, t riksskattmstaren, att han engng m f en glad stund i vr skattkammare! Torde ock herr Lennart drute blifva storligen njder att se bataljonerna kas mngdubbelt. Den njdaste blir herr De Geer: han gr jrnstnger af en nlsudd. Klockan nrmade sig nio, som d var en mycket sen timme. Mltiden slutades med en lng aftonbn, och gsterne betygade sin skyldiga vrdnad med att kyssa drottningens hand. Man tskildes. -- Fr mig till mina rum! hviskade drottningen till sin vninna. Hon hade endast med yttersta anstrngning frmtt sga ngra frbindliga ord vid afskedsceremonin. Ebba Sparre ledde henne till sofrummen. Dr terstod nnu en prfning och icke den som krfde det minsta modet. Fru Beata fljde pligtskyldigast med. Hon misstnkte frstllning: hon ville veta allt hvad hon icke skulle f veta. Drtill s mnga omstndliga freskrifter fr natten, bddens tillredning, vaktgringen, lkemedlen, nattlampan! Dessa tjugu minuter voro de mest olidliga. Hvarje gonblick nra att falla i vanmakt, ndgades Kristina hra frmaningarna och besvara dem p ett stt, som lugnade farhgorna. Hade ej detta lyckats, skulle fru Beata kvarstannat fver natten i sofrummet. Men det lyckades. Den nitiska vrdarinnan gick, fvertygad att blott ngon matthet terstod och skulle frg med nattens hvila. Knappt hade drren stngts efter henne, innan drottningen svimmade s ofrvntadt, att hon skulle fallit handlst till golfvet, om ej kammartrnan, som afkldde henne, sttt drinvid. Skulle lkaren tillkallas? Nej ... drottningen hade frbjudit det. Starka luktvatten terkallade slutligen medvetandet. -- Ebba -- hviskade Kristina med svag rst, nr hon samlat sina tankar -- afundas icke en drottning! Jag vet det nu ... Jag har debuterat i dag! Natten blef orolig och stundom afbruten af yrsel. Kristina tyckte sig ter jaga i Kolmrdens skog ... Hon red andalusiern, han sprngde med henne fver trdens toppar och in i molnen. Hon var omgifven af purpurrda skyar, som blixtsnabbt rusade henne frbi ... hgre, hgre ... till solen och bortom solen! ... Hgre! Hgre! D lg hon ter hjlpls p jorden; en ung hxa med svart hr ryckte frn henne ridspet och sade ... ja, hvad hon sade, det kunde ingen uppfatta. Nr fru Beata intrdde klockan tre p morgonen, hade drottningen nyss inslumrat. Febern minskades, andedrkten blef lugnare. Ungdomens lifskraft tertog smningom sin frnrmade rtt. Utfrden till Finspng mste dock uppskjutas och fretogs tre dagar senare, nr drottningen var fullkomligt terstlld. 4. I kllaren. Nej ... ingen feghet! Omsorgen om ett hof i en landsortsstad och drtill en ung, allt annat n lttstyrd drottning, som behagade vara sjuk, hade s upptagit fru Beatas tankar, att hon fljande dag frst klockan tio p frmiddagen, nr hon beskte kket fr att befalla om middagsmltiden, erinrade sig det upptrde, som dr tilldragit sig dagen frut. -- N -- sade hon till kkspigan Apollonia -- nr bultade slynan drnere i taket? -- Hon har icke bultat, ers nd. -- Hvad? Sitter hon kvar i kllaren? -- Jag vntade p ers nds befallning. -- Och har hon ej ftt ngon mat? -- Nej si, hvad skulle hon f? Fngen hade blifvit insprrad klockan fem p eftermiddagen, sjutton timmar hade frgtt, och fru Beata var ingen hjrtls tyrann. Hon begaf sig, tfljd af Apollonia, att sjlf ppna fngelsedrren, medtagande paltbrd och svagdricka. Den mrka, fuktiga kllaren upplystes under sitt lga, hvlfda tak af en enda liten ppen glugg, genom hvilken den kyliga hstluften strmmade in. Silltunnor och rotfrukter, inlagda i lrar, spredo en fga angenm lukt omkring sig. Kalk lg hgtals i ett hrn, vt lera uti ett annat. Krukor stodo p lnga, halfmurkna hyllor; tegelgrus och skrfvor af snderslagna lerkrl betckte jordgolfvet. Hr och dr sgs en tvttbalja, en s, en half nystfot, en ogarfvad kohud och obekanta, otrefliga freml, som blifvit i hast undanskaffade vid stdningen fr hofvet och hvilkas beskaffenhet man ej kunde urskilja i halfdunklet. Dr var unket, fuktigt och kallt. Hagars frsta tanke, nr hon instngdes, var tanken p flykt. Det var frsta gngen hon berfvats sin frihet. Hon underskte drren, murarna, golfvet, taket, gluggen: ingenstdes en utvg. Hon stjlpte en sillfjrding p sidan och fick s en sittplats. Hon var till mods som ville hon kullstrta huset fver sig, om hon frmtt, men hon frmdde det icke. Trls och frbittrad, tillbragte hon ngra timmar, tilldess att hon somnade af trtthet. Nr hon vaknade, hade det svaga dagsljuset genom gluggen frsvunnit, och det var nu stickmrkt omkring henne. Hon frs, hon var hungrig. Om hon dock gt ett elddon, en prtsticka, en lampa eller ett talgljus! Hvad r en mnsklig tillvaro utan ljus? Mrkret r det skrmmande obekanta, mrkret r mer n dden, det r det toma intet. Den lefvande ande, som bodde i Hagars brst, utstrckte sina armar efter en strle dager och fick ingen. Hon knde ett rastlst behof att tillvxa, lra, strida och handla. Sysslolsheten plgade och frlamade henne. Hon stod upp och begynte trefva i mrkret bland kllarens frrder. Krukorna innehllo inlagd lk, sallader och gurkor. Hon fann mortter, rofvor, klrtter. Hon bet i dem, de smakade fadda, men hon t ngra; de stillade hungern. Brd stod icke att finna, ej ens mjl eller spannml. Om hon skulle frska att uppbryta en sillfjrding? Hvarfr icke? Det lyckades henne med mycket besvr, men sillen var salt ... hade hon ngot att dricka? Hon hrde vatten droppa frn hvalfvet i ett af hrnen med lnga mellantider. P golfvet fanns en vattengl, men den var uppblandad med kalk. Hon vgade icke smaka p sillen och satte sig ter p fjrdingen. Timmar frgingo, medan hon lyssnade p aflgsna, otydliga ljud af mnniskor. Nr dessa upphrt, gissade hon, att natten inbrutit. En hel lng hstnatt i ensamhet, tystnad, hunger, mrker och kld! Hon behfde endast fatta en sstng, som lg bredvid henne, och bulta i taket, s skulle man hra henne ... s skulle man komma och befria henne ur detta grymma, brdlsa fngelse ... Tanken drp kom s naturlig och sjlffallen, som han ju mste komma i en sdan belgenhet. ter kom han och stndigt ter tillbaka. Han var oundviklig, men han fann motstnd. Hagar skrattade hgt. -- Ja, hvarfr icke? Jag behfver blott bertta, att drottningen fallit af hsten, att hon slagit mig och att jag nra nog slagit henne tillbaka ... Men d borde jag ocks tillgga, att hon frbjudit mig att sga ngot. Hvilken triumf fr den elaka frun! Hvilken lxa fr drottningen, som skickat mig hit och sedan icke det minsta bekymrar sig om att jag pinas ihjl! En sdan dockdrottning! r hon bttre n jag fr att hennes far varit en konung? Hvem sger, att icke jag r af hgre brd n hon? Det r ngot frunderligt med stjrnan druppe. Jag knner henne inom mig. Jag ser henne lysa tvrtigenom stenmurarna. Hvad r hon? Och hvem r jag? Nr Hagar inkommit p denna tankegng, fick hennes fantasi fria tyglar. Hon knde ingen tomhet, ingen ensamhet mer. Hon var hemma i dessa gtfulla rymder af skande utan ml och frgor utan svar. Om de gjorde henne lycklig eller olycklig, visste hon icke. Mhnda stundom det ena, stundom det andra. Hennes sjl var en kameleont, som bestndigt ombytte frg. Hon var lika litet poetiskt som musikaliskt anlagd, och likvl antogo hennes tankar en form af bda dessa beslktade sjlsstmningar. Hon fretog sig att sjunga. Om ej fr annat, s fr att frdrifva tiden. Jag vet ej hvem jag r och vet ej hvart jag gr, vet ej hvad jag begr, lngt mindre hvad jag fr. Min stjrna, du det vet, i himlens herrlighet, du outsgliga, oupphinneliga, tysta stjrna du! Och i den djup'sta natt och i den tyngsta nd s har jag dock en skatt, s minns jag dock ett std. Men du det ensam vet i himlens herrlighet, du outsgliga, oupphinneliga, tysta stjrna du! Hon tystnade, frvnad fver den ovana, nya form, som hennes tankar antagit. De efterlmnade en stmning, som hon ej frr erfarit: icke tankar mer, icke ens drmmar, icke ens toner, blott ett halft medvetslst frsjunkande i en ondlig harmoni, som uppfyllde henne, emedan den uppfyllde skapelsen. Hon hade kommit till den klla, ur hvilken diktkonst och tonkonst, vare sig skapande eller emottagande, utflda i mnniskohjrtan -- detta obeskrifliga ngot, frutan hvilket ingen konst finnes till. ter hade Hagar tillbragt en timme under makten af dessa intryck, nr hon vaknade till besinning af en brnnande trst. Trsten var vrre n hungern. Hennes hufvud vrkte, hon sklfde af kld. Skulle man hr lta henne trsta och frysa till dds? Sstngen lg s nra ... Nej, ingen feghet! Hon trefvade efter kohuden, som hon varseblifvit ngonstdes i hrnet, och bredde ut den p golfvet fr att bereda ett nattlger. Huden var torr och styf, hon lyckades svepa en flik omkring sig och somnade. Men i detta fngelse fanns ingen nattro. Om en stund sprang hon upp, ty ngonting hade med kvicka, mjuka fjt krupit fver hennes ansikte och tycktes vilja inkrypa i barmen. Det var en rtta, och Hagar afskydde rttor. Yrvaken trampade hon p sstngen, grep den, hjde den mot taket, men kom till besinning, bortkastade ter stngen och satte sig, hopkrupen och sklfvande, p sillfjrdingen fr att afbida dagsljuset. -- Ingen feghet! upprepade hon. ndtligen brjade en strimma af dagen gry genom den trnga kllargluggen. Klockan borde nu nrma sig sex p morgonen, och husfolket var i rrelse. Hon hrde rster, kllarens drr ppnades, en drng och en piga intrdde. Drngen stllde sig att bevaka utgngen, medan pigan frsedde sig med dagens behof af frrden i kllaren. -- Slpp mig ut! ropade Hagar, i det att hon frskte trnga sig fram genom drren. Svaret blef en hrd knuff tillbaka. -- S d, sade drngen med ett grin, mera af dumhet n elakhet. -- r det du, som frhxat vr ndiga frken? Flyg ut genom stenmuren, om du r af den rtta sorten! I detsamma ngrade han sin obetnksamma uppmaning, som ju en hxa s ltt kunnat efterkomma, och ropade till tjensteflickan, att hon skulle skynda sig: hr vore hin ls. Ingngen stngdes nyo, och fyra nya lnga timmar frflto, tilldess att fru Beata slutligen visade sig i drren. Hon fann sin fnge orrligt inkrupen i ett hrn af kllaren och insvept i kohuden, hennes enda, otillrckliga skydd mot det kalla luftdraget. -- Sofver du? sade den strnga frun med en hemlig fruktan att hennes fnge kanhnda frusit och hungrat ihjl. Hagar uppreste med mda sina styfnade leder och stod ddsblek, men trotsig framfr sin domarinna. -- Slpp mig ut! sade hon. -- N, det fgnar mig, att du ndtligen har kommit till frnuft, genmlde fru Beata, ltsande taga flickans trotsiga begran ssom ett samtycke att beknna. -- Svara mig blott p hvad stt drottningen skadat sig, och du fr genast din frihet! -- Slpp mig ut! Jag har ingenting att svara, tertog Hagar hftigt. Den ofrrtt hon lidit bragte henne utom sig. -- Du r hungrig. Se hr, t! Apollonia, gif den stackaren fatet och skeden; hon har ej tit ngot sedan i gr! Fru Beata anslog en mildare ton, dels af medlidande, dels i hopp om en bttre verkan. Hagar var i sitt vilda lynne. Hon sttte bort fatet, som fll till golfvet och krossades med sitt innehll af rykande palt. -- Behll er usla matbit! Hvad vill ni mig? Jag har intet ondt gjort, och ni har instngt mig p andra dagen att frysa och svlta i detta elndiga rtthl! Ni r en frnm fru, ni, men ni r icke frnmare n drottningen, som kallat mig hit. Jag skall klaga fr henne, jag. Slpp mig ut, ut, ut! -- Och Hagar grep i sitt raseri sstngen. Det var fverfldigt. Den stolta och manhaftiga fru Beata, som tuktat s mngen uppstudsig tjenarinna, dr det behfdes, med egen hand, stod slagen af frvning fver denna vilda kattunge, som syntes i stnd att klsa ut hennes gon. Trhnda blandade sig i hennes knslor en viss frlgenhet fver den mjliga redovisningen infr hennes ltt retade kungliga skyddsling. Hon lmnade utan motstnd utgngen fri och sg fngen frsvinna fver torget mot hamnen. Hagar flydde, hon visste ej hvart. Landet, staden, mnniskorna, allt var obekant. En mtande pojke begapade henne med ofrstlld undran. En vstgte med rnsel p ryggen, glmde att utbjuda sina knappar och band. En skllande hund frfljde henne, en kodrift syntes hugad att prfva mot henne styrkan af sina horn. Hon ville till presidenten Kurck och visste ej om han fanns i staden eller hvar han bodde. D igenknde hon rlogsbriggen Andromeda, som ndtligen uppntt sin destinationsort och lg frtjd vid hamnbryggan. Hagar flydde till briggen. Hon var rddad. 5. Bikten. Jag har gifvit ett lfte ... Drottning Kristinas korta sjukdom i Norrkping efterlmnade lyckligtvis inga andra spr, n de intryck hon behll i det mjuka vaxet af ett ungt hjrta. Efter besket p Finspng hade drottningen rest till Nykping fr att begrafva sin hofmstarinna, fru Kirstin Nilsdotter, och drifrn tervndt till Stockholm. Vidpass en mnad drefter, i Oktober 1642, lt Kristina kalla till slottet sin skriftefader och lrare, hofpredikanten, teologie professorn vid _collegium illustre_ i Stockholm Johannes Matthi, som hon fortfor att rdfrga om sina studier, ehuru hans regelbundna undervisning redan fr ett r sedan var afslutad. Det var ett frtroligt samtal vid skymningsstunden p eftermiddagen i drottningens bibliotek. Drrarna stngda, ingen lyssnare. En spansk pudel, Fido, present af Ludvig XIII, strckte sig makligt p mattan under skrifbordet och smskllde i smnen. En uppvaktande hofjungfru satt ensam i rummet utanfr, stickande strumpa. Johannes Matthi var en blek, mager, af studier bjd man, hvilken sg ut att vara sextio r, ehuru han nnu ej fyllt femtio. Hans lnga, svarta, fver pannan benade hr hade redan, likasom hakskgget och de tunna mustascherna, begynt mrkbart grna. Hans lugna, milda blick hvilade forskande p Kristina, dr han satt orrlig i lnstolen, medan hans unga elev n placerade sig ttt bredvid honom, n otligt gick fram och ter p golfvet. -- Jag hller fr, sade han, att dr som ndig frken med all gewalt vill studera kyrkofderne, r Gregorius Nazianzenus fr ungdomen lgligast till att brja med fr hans blomster i sprket. -- Str jag efter hans blomster! utropade den kungliga lrjungen fraktligt. -- Visa mig en, som kan vederlgga de reformertes villfarelser! -- Drom veta kyrkofderne intet; det skall man ska hos Philippus Melanchton, genmlde lrmstaren. Kristina blef stende framfr honom och sade med eftertryck: -- Calvin och hans anhang fara dock vilse. -- Visserligen, mycket vilse, dock icke i trons fundamenter. Jag hoppas till Gud, att hvad dr skiljer dem frn oss och oroar kyrkan i hennes nuvarande kamp fr lifvet, skall kunna i godo bilggas. -- Gud bevare fr det, eders vrdighet! Vi fr oss och de fr sig. Aldrig kan en luthersk jungfru kta en reformert prins. Johannes Matthi smlog. Det var d dit hans elev ville komma med kyrkofderne. -- Jag finner det fga troligt, med mindre n att den reformerte prinsen fvergr till brudens lutherska tro. -- fverg, sger ers vrdighet? -- Och Kristina stannade ter med en fraktlig tbrd. -- Huru kan ngon stta lit till en mnniska, som frnekar sin tro? -- Den mnniskan kan varda bttre upplyst och g till en bttre tro. -- Och ers vrdighet tnker s ringa om stndaktighet i tron! Hvad aktar Gud det, som vi kalla bttre eller smre, allenast vi st faste i ett uppriktigt hjrtelag? -- Men d kan ju ock en calvinist blifva salig i sin villfarande tro. -- Trhnda, efter ers vrdighet sger det. Men kurprinsen af Brandenburg tager jag icke i lefvande lifve. Det var en offentlig statshemlighet och ett freml fr skvallret vid alla Europas hof, att kurfursten af Brandenburg vid denna tid formligen anhllit om Kristinas hand fr sin ldste son och tronarfvinge Fredrik Wilhelm, den sedan s ryktbare store kurfursten. Denna frbindelse var planlagd redan i drottningens spda barndom, medan hennes fader lefde, och ansgs svl af honom som af frmyndarestyrelsen vara af en ofantlig politisk vikt, emedan Sverige drmed skulle underlgga sig nstan hela stersjns kuster. Frgan hade uppskjutits, men stod nu fr portarna, fordrande med hela sin tyngd ett afgrande svar. gonblicket var kritiskt; frmyndarne tvekade; p Kristinas eget ja eller nej berodde en frndrad maktstllning i norden. Det var drfr hon tillkallat den ende rdgifvare, fr hvilken hon hyste ett fullt frtroende, icke fr att lyssna till hans rd, ty beslutet var fattadt, men fr att bevpna sig med de skl, som hans lrdom, klokhet och tillgifvenhet kunde utfinna. Johannes Matthi knde sin elev och misstnkte, att bakom svaret p kurprinsens af Brandenburg frieri dolde sig andra hjrtefrgor af mera mtlig art. Han teg en stund stilla och frgade drp frsiktigt, om hans ndiga frken tillkallat honom fr ngon samvetsbetnklighet. -- Inte just det, svarade drottningen med en frlgenhet, som kldde vl hennes unga r, men hos henne var ytterst sllsynt. -- Ers vrdighet frstr, att jag inte kan mottaga kurprinsens anbud, s frdelaktigt det mjligen kan synas fr riket. Skulle jag taga en calvinist? Aldrig! Hvad skulle prsterskapet sga drom? -- Prsterskapet skulle sga till prinsen: blif lutheran! -- Jag har sagt min mening drom. Fr alla riken i vrlden vill jag ej frleda ngon att ombyta tro. Men tror ej ers vrdighet, att brandenburgarne hafva ett besynnerligt och sjlfrdigt sinnelag? Min stackars mor har mnga goda egenskaper och lskar mig mt, men ers vrdighet knner hennes olyckliga svrmod ... -- Icke har det gtt i arf till hennes hga afkomma. Prins Fredrik sges vara en frstndig ung man. -- Dessutom -- fortfor Kristina envist -- r det ingen vn till, att en regerande kurfurste kan vara geml t Sveriges drottning. Hans hand skulle st efter hennes krona och inte sluta frr n han den anammat. Konung Sigismunds tider vore d snarligen att frvnta. -- Att det frebygga, r regerande drottningens och riksens rds sak. Jag fattige tjenare tillter mig intet att i detta rendet sp, men vl vet jag en annan betnklighet, som dr str emellan min ndiga frken och kurprinsen af Brandenburg. -- Hvad r det? Jag beder eders vrdighet, frtig det inte, mycket hnger drp! -- Ndig frken och kurprinsen ro syskonebarn. Kristina skiftade frg. _Detta_ skl ingick icke i motiven fr hennes tillmnade afslag. -- Jag vet, jag vet, sade hon och gick ter hftigt fram och tillbaka. -- I dag sga prsterne s, i morgon sga de annat. Aldrig hade jag trott, att ers vrdighet skulle beropa sdana skl. -- Det r mngas mening, genmlde teologen lugnt. -- ro vi katoliker? r detta frbjuden led, huru kan d kyrkan gng efter gng gifva dispens drifrn? Och r det inte frbjuden led, hvarfr skola mnniskor frbjuda hvad Gud har tilltit? -- Tckes min ndiga drottning frunna en gammal Herrens tjenare att tala s, som han skulle tala till ett af sina skriftebarn? -- Kre fader, jag begr ju ingenting annat, genmlde Kristina och satte sig vid hans sida, under ett bermvrdt frsk att visa sig lugn. -- Nvl, jag hller fr, nsknt mnge ro af annan mening, att vr lutherska kyrka icke br, ssom katoliker och greker, frhindra ett kristeligt ktenskap genom tvifvelaktiga stadgar, som fresta de svage till synd. Efter mitt ringa frstnd r Sveriges drottning ofrhindrad att rcka handen t ett sitt syskonebarn, men eftersom tv finnas, de dr kunde till en sdan hg ra i frga komma, r jag af den mening, att det vore fr hennes majestt hugneligare och fr riket nyttigare att utvlja den af de tv, som icke allenast genom frnmliga egenskaper, utan ock genom inlndsk brd och trosbeknnelse drtill r vrdigast. Kristina reste sig, men satte sig ter. Hon frskte att skratta, men det lyckades illa. Rodnaden p hennes kinder frtrt henne. Hon flyttade sin stol med ryggen mot sin lrares lnstol, satte sig i denna stllning och sade: -- Hvad tror ers vrdighet om katolikernes lra, att man skall sga allt fr sin biktfader? -- Vr lutherska kyrka erknner ej ronbikten som ett sakrament; hon uppmanar de troende att beknna sina synder fr Gud. Det r dock kristligt att ock fr sin skriftefader beknna hvad dr p samvetet r. -- Om ers vrdighet inte ser hit, vill jag beknna en synd, som jag har p mitt samvete. Johannes Matthi tvekade. Han sg icke den talande, men hennes rst frekom honom halft skrattande, halft grtande. -- Hvad n ett skriftebarn vill anfrtro sin sjlasrjare -- sade han slutligen allvarsamt -- skall det frvaras i obrottslig tystnad under biktens insegel. -- Jag har gifvit ett lfte, fortfor Kristina med lg rst, likasom hon fruktat, att pudeln p mattan kunde frrda henne. -- Det var p Rn i stergtland. Jag var tio r, han fjorton. Vi lekte med skepp i bcken vid slottsvgen. Jag fll i bcken, han drog mig drur och bar mig, s vt jag var, uppfr den hga trappan till slottet. Han blef lika vt som jag sjlf. Lofva mig nu att blifva min fstem, sade han, medan han bar mig dr upp. Jag lofvade ... hvad visste jag bttre? Vi hade ju ofta lekt brud och brudgum ... Men det skall vara fr alla tider, lade han till. Ja, sade jag, fr alla tider ... Och du skall aldrig i vrlden hlla ngon annan kr? Nej, sade jag ... Hon tystnade; det var mot hennes natur att bikta. Nr skriftefadern ej svarade, fortfor hon: -- Sedan har han flera gnger stllt till mig samma frga. Jag har svarat ibland ja, ibland nej. Jag r s obestndig och han n mer. Och ni vet, fader, huru styfsint jag stundom r. Jag har varit honom s vred ibland, att jag kunnat sl honom. Kammarpigorna ha frtljt mig saker om honom, som jag blygs att omtala. Sdana ro de, fader Johannes! O, det r en ond tid vi lefva i; prinsar ro inte ett hr bttre n andre junkrar. r det ej skamligt? Och nu i kriget drtill! Liksom vi inte visste huru dr lefves i krig! -- Ja, en ond tid r det visst; men p pigskvaller r icke mycket att tro, suckade skriftefadern. Man skall icke dma en ung man ohrdan. -- Jag var tio r d -- fortfor skriftebarnet, hjande rsten -- och jag har sedan ftt bttre frstnd. Jag har tnkt ibland, att det vore s godt, om jag rdde mig sjlf. Hvarfr skall en kvinna gifva sig helt i en mans vld? Det r mnniskors lag, icke Guds, ty fr Gud r hon en lika friboren, oddlig ande som han. Far och mor skall man lyda, rd skall man hra och inte tjuras i hgfrd, men hvar str det skrifvet, att jag skall lyda en man? Drtill, nr Gud har ltit mig fdas till ett s hgt mbete, huru skall en regerande drottning lyda sin underste? r det inte bttre, att hon frblifver i jungfrustnd hela sitt lif igenom? Johannes Matthi vnde om lnstolen, utan att tnka drp, sg sitt skriftebarn rtt in i de glnsande gonen och svarade: -- Var icke Sara en drottnings vederlike och stammoder fr ett folk som sanden i hafvet? Dock r det skrifvet om henne, att hon kallade sin man Abraham herre ... -- Det r ock skrifvet, att Abraham hade flera hustrur. r det nu lag, att kvinnan skall vara sin man underdnig fr att Sara kallade Abraham herre, s br det ock vara lag, att en man skall f hafva flera hustrur. -- ktenskapet r af Gud instiftadt fr inbrdes hjlp, icke fr den starkes frtryck mot den svaga. Och den lydnad, som frivilligt framgr af krleken, r intet frtryck. -- Men om nu kvinnan r lika stark eller starkare n mannen, hvem skall befalla, hvem skall lyda? -- Enligt skapelsens ordning r kvinnan svagare till sin kropp, ndock i den skrpliga hyddan kan bo en stark sjl. Hon r skapad till sin faders dotter, sin broders syster, sin mans hustru och sina barns moder. Det r allt en krlekens lydnad, som icke frnedrar, fastmera upphjer. Kristina uppreste sig med af vrede darrande stmma. -- r jag svag, jag? O, att jag vore -- hon ville sga: o, att jag vore en man! men hon hejdade sig och fortsatte: -- o, att jag vore fdd i en annan tid, nr den ena hlften af mnniskoslktet aldrig mer frtrycker den andra! Jag har ingen far, ingen bror, och jag vill inte heller klafbinda mig under en man. Sina barns moder! Jag frstr; mitt rike behfver en tronarfving. Om jag gifter mig, hvem sger, att jag fder en Augustus till vrlden? Hvem ansvarar fr att jag inte lika ltt kan fda en Nero? Johannes Matthi fattade hennes hand, dr hon stod uppretad framfr honom med blossande kinder, och frde handen dmjukt till sina lppar. -- Kraste frken -- sade han med trar i de milda gonen -- nr jag hr eder tala s hrda ord, tnker jag p eder salig herr fader, som var stor i kraft, men n strre i mildhet, och p eder fru moder, som var honom med s mycken krlek undergifven. Denna hennes krlek har nu Sverige, enligt Guds skickelse, att tacka fr en hugstor drottning, som endast behfver blifva sin fader lik i mildhet fr att efterlmna hans frejdade namn. Jag vill intet mera falla besvrlig med en gammal tjenares rd i detta vanskliga rendet, eftersom min kraste frken satt sig i hgen att aldrig gifva sig i kta stnd, ndock det vore fr rikets vlfrd och ingen vrdigare lrer st till att finna, n hans furstliga nde unge herr Carl Gustaf. Ty drutinnan skall min ndigaste frken hafva sin fria konungsliga vilja ofrkrnkt, och lrer det vara bst att intet mera drom orda. Kristina lugnade sig och pekade skrattande p pudeln, som hotande rest sig p mattan och syntes beredd att frsvara sin herskarinna mot hvarje frolmpning. -- _Couche_, Fido! ... Ni ser, vrdige fader, att sjlfva de oskliga djuren frsvara min frihet. Misstyck inte, om jag i hastighet sagt eder emot! Det finnes ingen lefvande sjl, fr hvilken jag yppat hvad jag fr eder yppat, ej heller ngon, till hvilken jag hyser en sdan tillit. Stt eder n en gng och hr mig med tlamod! Jag har ju nnu inte sagt eder allt. Ni skall nnu rda mig i det som viktigast r. Vid dessa ord omflyttade hon ter stolarna med deras ryggkarmar mot hvarandra, och bda satte sig. -- Ni vet, sade hon, att jag fddes s mrkhyad som en pojke och att de som frst sgo mig togo mig fr en prins. Min blide fader frlt mig, att jag svikit hans frhoppningar, men min moder kunde aldrig rtt frlta mig detta ... inte heller jag sjlf. Jag har alltid frekommit mig som en bortbyting. Vore jag vidskeplig, skulle jag tro, att en trollpacka sttt vid min frsta vagga och kastat drin en flicka i stllet fr prinsen, som skulle rfva sin faders bragder. Vare drmed huru det vill: jag har alltid aktat frstnd hgre n sagor. Men nnu i denna stund r jag inte riktigt mig sjlf; jag r inte den jag synes, utan en annan, som skulle vara en prins och blifvit frkldd till kvinna. Ni kan tro mig, det r inte godt att vara klufven i tv: en som r och en som skulle vara. Det fder af sig ett ojmnt sinnelag och mngen otillbrlig hjrtats stundan. Hvad ni mig sagt om kvinnorna, att de ro s svaga, det vill jag intet frneka; jag kan aldrig lida dem s, som jag lider starke mn, och det kommer sig draf, att jag knner inom mig den bortbytte prinsen. Sg mig, r detta synd? r det uppror emot Guds skickelse? -- r det knot och otlighet, s r det visserligen synd, och d skall min kraste frken bedja Gud om dmjukhet att dmpa sdana sinnets affekter. Men r det allenast ett frimodigt hjltehjrta, ssom Deborahs, d skall det fastmera anses ssom en besynnerlig Guds gfva, gifven en drottning fr stora vrf. -- Det kommer mig ofta s fr, men en annan gng r det hgmod och afund. Tnker jag dock, att dr jag engng kommer till regementet och regerar mer som en man, n som kvinna, skall detta blifva riket till btnad. Men si, nu kommer jag tillbaka till lftet. Skall jag det stadigt hlla, eller skall jag det bryta af bttre frstnd? Om jag det hller, str vid min sida en konung, som r starkare n en drottning. Om jag det bryter, gller det samvetet. Mrk, att jag var tio r, nr det aftalades oss emellan. r det syndigt af en fullvuxen att bryta ett barns ord? -- Gller det samvetet, finnes ingen undskyllan, genmlde hofpredikanten eftersinnande, ty frgan var icke ltt att besvara. -- Gller det kungsord, stller sig svaret lika klart. Men frgan r, om ett barns knslor ro en samvetssak och ett barns ord ett kungsord. I frevarande rende ville jag detta lngt hellre bejaka n neka, men mitt samvete bjuder att svara nej. -- Allts bryta? Godt. -- Fr Guds och fr rikets skull, kraste frken, haf ingen hast att besluta drom! Ni r s ung nnu, lt tiden rda! Frga frst Gud och drnst edert eget hjrtelag! Trhnda r dr ngot, som svarar _ja_. Kristina teg lnge. Dr gick vg p vg i de dolda djupen af hennes innersta och undantrngde den ena den andra. Det var nstan mrkt i rummet, nr hon knappt hrbart hviskade: -- Men om jag har honom kr? -- S i Guds namn _ja_! D har den vuxna kvinnan beseglat barnets ord. Hon teg ter. Om Johannes Matthi varit en slipad hofman, skulle han svarat _nej_, och d hade hans drottning sannolikt svarat _ja_. Men nr han sade _ja_, reste sig motsgelsens ande i henne, och hon svarade: -- _Nej_, det gr inte, det kan inte ske. Hofpredikanten knde, att fven en ngels tlamod kunde brista. -- Hvarfr frga en fattig tjenare? tertog han. Min ndiga frken handlar dock i sin konungsliga frihet som henne fr godt synes. Kristina ringde. -- Tnd lampan! sade hon till den intrdande hoftrnan. Bikten var afslutad. Skriftebarnet var ter drottning, skriftefadern en underste. Hon hade blottat fr honom en flik af sitt hjrta, som fr alla andra var dold. ngrade hon, att hon varit s sllsynt ppenhjrtig? Om hon ngrade det, ville hon godtgra sitt fel. -- Jag tackar ers vrdighet -- yttrade hon i ltt ton, nr kammartrnan ter frsvunnit -- och jag skall flja edert rd. Kurprinsen skall i morgon f sitt hfliga afsked. Torstenson skall mhnda f en fiende i sin rygg, men Sverige skall undg en annan Sigismund. Farvl! Johannes Matthi lmnade med en djup vrdnadsbetygelse, men frnrmade knslor sin kungliga lrjunge. Hon skulle afskeda kurprinsen? Drtill behfde hon icke hans rd, p sin hjd hans skl; hon hade beslutit detta honom frutan. Hade hon en afsikt med bikten, s gllde den Carl Gustaf, den unge fursten af Pfalz-Zweibrcken, hennes barndoms trolofvade, och i denna hjrtefrga hade rdgifvaren kommit till korta. Lgg betsel p den svallande vgen! tnkte han, bekymrad och misslynt. Hon vet icke sjlf hvad hon vill och begr att andra skola veta det bttre. Gud styre! Flickan har nnu icke fyllt sitt sextonde r. 6. Lrdom mot lrdom. Hvarfr skall hon, som ger hela vrlden, gifva sig i en tiggares vld? Man var nu i brjan af November. Brandenburgs sndebud hade afrest frn Stockholm med sin hfliga korg, som gillades af riksfrmyndarne -- en stor, tom korg, som innehll tillintetgrelsen af vidstrckta politiska framtidsplaner, uppgngna i rk. De, som nu begrunda begynnelsen af det matfriska preussiska riket, kunna efter behag tnka sig de skickelsedigra mjligheterna af en frbindelse mellan Fredrik Wilhelm, den store kurfursten, och Sveriges Kristina, en ny dynasti, ett nytt stort protestantiskt stersjrike, tryckande med hela sin tyngd p Tyskland och det friga Europa samt slunda frverkligande Gustaf II Adolfs segerdrmmar vid den tid, nr han stod p maktens hjder. Eller kunna de tnka sig tv rivaliserande kronor p samma hufvud, nya tronstrider mellan Sverige och norra Tyskland, ett stort radergummi fver tre vldiga Carlars tidehvarf och allt annorlunda, nda till vra dagars politiska rmrken och nuvarande maktfrhllanden. Det r allt gagnlsa kombinationer, dr man glmt att intaga i berkningen bottenbjlkarna i historiens mausol fver frgngna tider: vrldsstyrelsen, folken och utvecklingens lagar. Utan vrldsplan finnes intet frnuft i tillvarons virrvarr; utan folk inga regenter; utan utveckling kaos. Den unga drottning Kristinas hand var vid denna tid det mest lysande och mest efterskta parti i vrlden. Den stora korgen gjorde p ryktets vingar sin rund kring Europas hof och emottogs fverallt med tillfredsstllelse, utom dr, hvarest man knde sig frnrmad och sviken -- i Berlin. Danmark, som ftt tv korgar frut, missunnade ej sina grannar den tredje. Kejsaren likaledes: han hade ock ftt tv korgar, utan att rkna andra, som tillfallit tyska prinsar. Polen likaledes: det hade ftt tre. Spanien, Portugal, England, Ungern, alla spekulerade p den nu lediga jungfruhand, som tycktes dem s passande att upphjlpa klena affrer och tillfrskra deras prinsar hemgiften af en stormakt. Det vardt ett tassel i vrlden, ssom af hvad man i vra dagar skulle kalla en europeisk kaffekongress, och kurprinsen Fredrik Wilhelm var icke sen att strax drp frmla sig med en prinsessa af Oranien, ssom bevis att han ej var s illa anskrifven hos det tcka knet, som hans belackare pstodo. I Stockholm var man vid denna tid orolig fr hren i Tyskland, hvarom man endast visste, att Torstenson belgrade Leipzig och att ett fltslag vntades. Den unga drottningen och det likas muntra hof, hvilket redan begynt samla sig kring hennes omyndiga person, lt dock icke hindra sig af krigsryktena att taga lifvet gladt. Man hade, en frostig novembermorgon, prfvat sina skridskor p den frsta nattgamla Mlareisen, och drottningen hade varit en af de djrfvaste. Det hade gtt illa; en kammarjunkare hade fallit in, sllskapet mste besluta sig fr att invnta nsta nattfrost. Man var p tervg frn denna misslyckade frd, nr ngon anmrkte, att gamle riksrdet Skytte, som fr ngra dagar sedan ankommit frn Jnkping, ltit anmla sig till audiens i slottet. Kristina befallde sin kusk att kra till Skyttes hus. Hon skte ett std hos denne lrde, kloke och djrfve statsman, som varit hennes faders lrare och nu var Axel Oxenstjernas farligaste motstndare. Huset var nstan tomt och obebodt, sedan dess gare bortflyttat. Ingen tjenare mottog de ankommande. Drottningen steg oanmld uppfr en obekvm trappa till andra vningen, tfljd af sin yngre kusin, furstinnan Eleonora Katarina. De funno en stor, tom sal, hrde muntra flickrster i rummet bredvid och stannade vid en halfppen drr. -- Hr r lrdom i luften, anmrkte furstinnan. De tala latin drinne. -- Bttre upp. De tala grekiska, skrattade drottningen och intrdde i rummet. Tv unga flickor, en svarthrig och en blond, bda vid samma lder som drottningen, sutto framfr en foliant vid ett lngt omladt ekbord, pratande och skrattande med munnen full, under det att hvardera bet p en ost. Om de studerade, var det tminstone icke med lrdt allvar, ty de munhggos med allehanda lustiga okvden, den ena p latin, den andra p grekiska. -- _Claudite jam rivos![1]_ utropade Kristina i samma muntra ton. -- r riksrdet hemma? Det glada skmtet frstummades, flickorna sgo tigande p hvarandra. De behfde tid fr att klargra sin sprklda till ett redigt svar. [Fotnot 1: Stngen nu bckarna!] -- [Grekisk: Eipe altheian]! Sg sanningen! skrattade Kristina, framletande ur sitt knappa grekiska ordfrrd det tarfliga uttryck hon i hast kunde pfinna. -- r riksrdet Skytte hemma? -- Det r drottningen! hviskade den svarthriga den blonda i rat. -- Ja ... nej, blef det brydda svaret, som nnu bar spr af sista ostbiten. -- Morfar har gtt till slottet. -- S kunna vi vnta en stund. Och Kristina sg sig om efter en stol, men dr fanns endast en ledig bnk. Lserskorna erbjdo sina platser, som antogos. Drottningen knde sig klassisk till mods, det vill sga vid godt lynne. -- r du riksrdet Skyttes dotterdotter? frgade hon den blonda. Den blonda neg och framstammade namnet Hillevi Kyle. -- Ja, jag pminner mig ... Vendela Skytte, gift med landshfdingen Kyle ... Du r af hg brd, du! Det finns ingen i Sverige, som haft en s ofrliknelig moder. Hvilken frlust att mista henne s ung! Men hgen fr studier ligger i blodet. Hvad r det I lsen? -- Det r Xenofon. Hagar r snll och vill lra mig grekiska. Men det gr frskrckligt illa nnu ... Hagar? Detta namn stod i ngon frbindelse med Kolmrdens skog. Kristina betraktade nrmare den svarthriga flickan, hvilken hon glmt s ltt, som man glmmer en sten, fver hvilken man snafvat i gr. -- Det var du, som skrmde min hst, sade drottningen, med en trntagg kvar af sin frsta frbittring vid detta tillflle. -- Ndig frken befallde mig flja i slupen till Norrkping, infll Hagar, som ej heller kunde frgta den ofrrtt hon lidit genom drottningens glmska. -- Du lste Tacitus. Hvarfr kom du ej till mig i Norrkping? -- Ndig frken var sjuk. Ingen fick veta hvarfr. De stngde mig i en kllare fr att jag ej ville beknna. -- Jag hade ett par dagar ondt i hufvudet, var det ltta svaret. Hvad andra lidit var ju en smsak. -- Och hvad blef det sedan af dig? -- Jag fljde presidenten Kurck till Stockholm och har ftt lsa naturvetenskap fr riksantikvarien Bureus. Riksrdet Skytte bad mig lsa grekiska med Hillevi. -- S? fverstt fr mig det dr stycket ur Xenofon! Hagar fversatte stycket till flytande latin. Kristinas panna klarnade, ett smlje krusade hennes fverlpp, som bar en fin, knappt mrkbar brjan till en mustasch. -- Kom till mig i morgon bittida klockan fem, nickade hon. Hagar rodnade starkt. Det var andra gngen henne vederfors en s smickrande kunglig ynnest. Skulle denna kallelse sluta i slottskllaren? Icke lngt drefter intrdde riksrdet Skytte, andls af brdska. Han hade i slottet frnummit den ra, som skedde hans toma hus. Framfr drottningen stod en lng, vacker gubbe om sextiofem r, hennes faders och farfaders trotjenare, adlad redan 1603, nr han utbytte fdernenamnet Skrddare och sitt antagna namn Schroderus mot ett annat frn mderneslkten. Han hade blifvit friherre 1624 och frste president i Gta hofrtt 1634, bortskickad frn hufvudstaden af Axel Oxenstjerna. Lika frgten som han nu syntes i Stockholm, lika hgkommen var han i Upsala, dr han som kansler upprttat akademin ur ett lngvarigt frfall. Fr frigt var Skytte icke den man, som s ltt kunde skjutas t sidan. Han lg fortfarande djupt invecklad i tidens politiska frgor, kallades tid efter annan att tertaga sin plats i riksrdet och frde en hemlig brefvxling med den unga drottningen, hos hvilken han understdde pfalziska huset mot riksfrmyndarne. Skytte ansgs tala den bsta latin i Sverige. Hans urskter framfrdes nu p detta sprk och besvarades p samma sprk af drottningen, med den anmrkning, att frsummelsen var hennes, d det ju frst varit han, som skt henne. Drefter presenterades dotterdottern Hillevi Kyle. Man sg, att hon var det kraste den gamle morfadern nnu hade kvar p jorden. Tretton rs mdor och strider hade ej frmtt lka det sr, som moderns, hans dotters, tidiga bortgng efterlmnat. -- Det r Vendelas gon och mun, sade han, kyssande flickan p kinden. -- Nsan r faderns, _sanguine mixto_.[2] Se p barnet, ndig frken! Just sdan var min Vendela den tid jag lste med henne Livius. Och nr jag frundrade mig fver en oklassisk konstruktion hos denne illustre hfdatecknare, sade hon skrattande: det r hans _patavinitas_, hans dialekt frn Padua! Kan ndig frken tnka: hon hade, mig ovetande, lst Qvintilianus, som omtalar detta, och jag hade ej honom i mitt bibliotek; hon hade lnat honom frn Upsala! -- Vendela Skytte har fvertrffat Alexander, svarade Kristina med en vacker blick. -- Hon var endast tjuguett r, nr hon kallades bort, och hade, som han, erfrat vrlden. Men detta bdar godt fr Sveriges lrdom, hvars fader ni r. Ni har bevisat, att anlagen g frn far till dotter och frn dotter till dotterdotter. Gr det s framt, skola vi om hundra r vara ett mngkunnigt folk, herr riksrd! [Fotnot 2: Blandadt blod.] Och Kristina tog en guldnl frn sitt brst, rckte nlen t den frlgna Hillevi och sade med samma vackra gonkast: -- Br detta minne af en, som anser nyttiga kunskaper vara en grundval fr rikens lycka! Blif hvad din mor var, men lef lngre n hon! Hillevi kysste i trar drottningens hand. Bakom henne stod Hagar med blandade knslor. O, att vara en drottning! Att kunna fritt rannsaka all vrldens visdom, att icke knna en annan grns fr forskningen, n sitt lif! -- Det glder mig, att Hillevi funnit en vn med samma sinnelag, tillade drottningen, likasom hade hon anat Hagars knslor. -- Ja, ja, infll presidenten, skyndande att godtgra den frltliga glmskan att endast hafva tnkt p sitt eget blod. -- Detta r Hagar ... Hagar ... -- Hagar Ring, infll den omtalade skyggt. -- Ja, Hagar Ring, s var det; en frnde och fosterdotter till presidenten Kurck. Jag skte en studiekamrat t min Hillevi och hrde hndelsevis Kurck omtala denna begfvade unga person. N, barn, hur gr eder Xenofon? Benig, kan jag tro med sina _ho, h, to_; det r vrre n _der_, _die_, _das_! Hr gller att stta accenten p rtta pricken. -- Xenofon r klar som kllvatten fr Hagar -- understod sig Hillevi att svara -- men fr mig r han tjra. -- Det tar sig, min pulla, det tar sig, smlog morfadern. Men gn nu till biblioteket, barn! Vi skola ej uppehlla hennes majestt med vra obetydliga lxor. , att mitt hus skulle vara s fast jmmerligt tillredt, nr mig vederfares en s hg ra! Han hade frblifvit stende, medan furstinnan Eleonora, som nskade all lrdom till Hxefjll, tyst gspande njt sig med en plats p bnken vid fnstret och sett utt gatan. -- Komme det mig vid -- sade Kristina, sedan den gamle tagit plats vid hennes sida -- skulle edert hus i Stockholm icke st obebodt. Men den tid torde komma, nr jag fr se vid min sida kronans std. -- Stttor finnas hr fvernog, och det gamla virket murknar. Jag tackar hvar dag min Gud, att Sveriges krona r dr hon skall vara och icke p herrehufvuden. Hvad sger Homerus: Ej mngvlde r godt, blott en skall rda i riket. Och drtill frdristar jag mig tillgga den uttydning, att salig konungen srjt fr rikets vlfrd genom att efterlmna sin hug i afkomman. Men dr som min ndigaste frken finner kronan tung, ro nog de att finna, som utstrcka hnderna till att hjlpa. -- Och sveda naglarna? Ja, de finnas. -- Jag frjdar mig underdnigst, att en har i dessa dagar ftt krokota fingrar. Men om jag trs sga, r ock den till finnande, som icke frgar efter kronan, utan efter den henne br ... -- Stll palt fr pojkar, och sg till dem: rr icke! ... Men hvad tnker riksrdet gra med Hillevi, nr hon engng blir lika lrd som ni sjlf? -- Kristina tyckte ej om den evrdeliga friarefrgan i sin kusins nrvaro. -- Hvad jag tnker gra med Hillevi? Ska t henne en bra man. -- r det drfr hon skall blifva s bottenlrd? Kan hon ej steka rapphns, knyppla sin mans spetskrage och tukta barnen med mindre? -- Lrdom r en prydnad i hvarje hus, och kvinnan r mannens ra, sger Paulus. -- Nej, undskyll, det r ortt fversatt. Det heter hos Paulus 1 Cor. 11: 7: kvinnan r mannens _doxa_, hans anseende hos andra, godt eller ondt. Men det kan ocks fversttas: hans omdme, hans inbillning, hans frvntan. Det str d att uttyda, om en lrd hustru svarar mot hans eller andras frvntan. -- Aldrig hade jag det kunnat tro, att min ndigaste frken kommit lngre i grekiskan, n sjlfver Lutherus, genmlde Skytte med ofrstlld frvning, men dr lg en omedveten spets, som frtretade hans hrarinna. -- , jag har lngre till hans och eder lrdom, n frn Stockholm till Wittenberg, invnde Kristina lifligt. Besynnerligen med grekiskan reder jag mig nnu sltt, frutom Nya testamentet, som jag dessa tider genomletat fr att f skriftens sprk mot de reformertes villfarelser. Summa: hvarfr skall en lrd jungfru kastas i armarna p en olrd man? r icke det att frmla en hk och en nktergal? Stackars Hillevi! Fast hellre m hon g makals. Hvarfr skall hon, som ger hela vrlden, gifva sig i en tiggares vld? -- Jag understr mig intet att drom strida med min ndiga frken, tertog Skytte undfallande. Det r nu engng fattiga jungfrurs lott och deras kvist att sitta upp. Fr de hga och rika str det att vlja, efter som deras hug r. Dock plga ock de gemenligen gifva sig uti kta stnd. -- Drottning Elisabet gifte sig aldrig. Hvad skulle riksrdet sga, om jag gjorde som hon? -- Jag skulle bedja Gud upplysa min ndiga frken om hvad bst r efter hans vilja. -- Lt Hillevi blifva ogift! Gif henne icke i trldom under en man! Hon har ftt drtill fr hgt frstnd. Och si, nu ro vi tre, om ej flera, af landsens dttrar, som kunna latin. r det ej skam fr ett s mktigt rike som Sverige, att hafva s mnga lrde mn och s okunniga kvinnor? Nr jag kommer till regementet, skolen I hjlpa mig att inrtta flickskolor i riket. Det skall blifva edert sista msterstycke, ssom salig konungens uppfostran och Upsala akademi varit storverk tillfrene. -- Gud bevare! Om Sverige finge s mnga lrda jungfrur, som akta sig fr goda att gifvas t olrde mn, skulle riket snart blifva de. -- , srj inte fr det! Nog hitta vi lingon i skogen skppan full, men kerbren plocka vi ett och ett ... Nej, se p henne drborta vid fnstret! Sdana ro de ... Hon skall ej akta lrdomen hgre n prinsar ... Nore! Den unga furstinnan hade, trtt af morgonens mdor, inslumrat med handen under sin blomstrande kind och reste sig nu med en frvirrad urskt. -- God morgon, mitt allrardaste lingon! Det r tid att vi unna riksrdet hans middagsro. Farvl, kre Skytte! Tag det ej illa upp, om jag pratat tok. Men lofva mig en sak ... lofva mig, att Hillevi blifver ogift! -- Tack fr den stora heder min ndiga frken bevisat ett obebodt hus och en utsliten trotjenare! Tack, tack, men begr ej af en gammal stubbe, att han skall sga till krsbrsplantan vid sin rot: grnska, mitt barn, grnska, men blomma aldrig! Och blommar du ngonsin, br aldrig frukt! Nej, det kan jag intet ... faren vl, ndigaste drottning ... det kan jag intet! Och han ledsagade sina hga gster barhufvad ut genom den toma salen, den kalla frstugan, den ishala trappan, nda till deras vntande slde. 7. Doxa. De, som Gud adlat, f ej frnedra sig. Klockan fem p morgonen var ingen tidig timme under Kristinas tidehvarf, nr arbetsdagen vanligen brjade klockan fyra och fr de flitiga klockan tre. Det var stickmrkt, nr Hagar, tfljd med lykta af presidenten Kurcks kammarpiga och bevpnade tjenare, trefvade sig fram genom Stockholms trnga och smutsiga gator. Den korta vg hon hade att passera frn Kurcks bostad p Riddarholmen, fver nuvarande Riddarhustorget och Storkyrkobrinken till slottet, var vid denna tid p dygnet och ret allt annat n angenm. Nordvsten stormade frn Mlarens ppna fjrdar hvinande in genom bda strmmarna, betckte taken med snslask, gnisslade i vindfljlarna, klappade i fnsterluckorna och beredde sig med en ringdans kring den kungliga borgen att fortstta sin frd utt Saltsjn. Rnnstenarna forsade, vattpussar glittrade i lyktskenet fverallt p de gropiga gatorna. n hr, n dr hade vandrarne att undvika oprknade hinder, som ogeneradt stngde vgen fr dem: en krra med lnga skalmar, en kullslagen vatts, en hg afskrden, en dd katt och, vrst af allt, en mngd stock och tegel efter de hus, som Klas Fleming ltit nedrifva fr att utrta Storkyrkobrinken. Ett nyare Stockholm var i grningen under denne energiske fverstthllare, som nyss ltit reglera Norrmalm och gifvit den nuvarande Drottninggatan dess strckning. Nybyggnaderna reste sig lngsamt ur gruset eller reste sig icke alls, ty kriget uppslukade alla tillgngar. Det var oskert nattetid p Stockholms obelysta gator; man hrde omtalas rn och mord. Ingen vgade sig obevpnad ut i dessa mrka labyrinter. Kurcks tjenare gick med dragen vrja, beredd att nr som helst mta ett anfall. Nattens vdligaste timmar voro dock redan fverstndna. Man sg ljus i fnstren. Ingen strde vandrarnes vg mellan grushgarna. Hagar anmldes hos slottsvakten och fick genast tilltrde. Hon fann drottningen frdjupad, vid lampans sken, i lsningen af en foliant med gula trpermar, utstyrda med snideri. Andra bcker i de mest olika format, nda ned till femtonhundratalets knda sm pergamentsband, lgo vrdslst kringstrdda p ett stort bord af sandeltr. -- Sade jag klockan fem? nickade drottningen t den intrdande med en flyktig blick. -- Ja, ers majestt. -- Jag hade bort sga klockan fyra. _Aurora musis amica.[3]_ Vi f ej lng tid nu; jag vntar rikskanslern klockan sex. Men det gr ingenting; du kan stanna i slottet fr att vara till hands, nr jag fr tid. Och ter frsjnk hon stum i sin lsning, utan att tyckas gifva akt p den nykomna, som fick god tid att betrakta studerkammaren, det s kallade lilla biblioteket. Fyra ppna bokhyllor af ek, med lutande, tmligen oordnadt och synbarligen ofta begagnadt innehll -- det redan nmnda bordet med fyra dragldor, rundsvarfvade ftter med ringformiga ornamenter och massiva, i vriden form svarfvade tvrslr nedtill -- ett mindre bord med marmorskifva och ciselerade silfverinfattningar -- fyra med rd sammet och silkesfransar bekldda lnstolar utan sidokarmar -- tta mindre karmstolar med slt sits och rika ornamenter, medan drottningens egen skrifstol var slt, af svart ebenholts. Drnst tv pretiosa: ett litet brefskp i tv afdelningar af tr, silfver och elfenben, hvilande p karyatider af brons, samt en lng, lg kopparkista, fverlastad med utskta sirater och sannolikt mnad att mottaga viktiga dokumenter -- slutligen en tmligen opraktisk triton med sncklampa, ngra vaxljus, en fverspunnen vattenkaraff med glas, en papperskorg, en ringklocka och ett litet skriftyg af guld. Sdana voro rummets delvis enkla, delvis kostbara mobilier. Anblicken af bokhyllorna var fr en bokvurm hvad anblicken af guldrullar r fr den girige: en frestelse till afund. O, att vara en drottning, att endast behfva utstrcka sin hand fr att rda fver all vrldens visdom! [Fotnot 3: Morgonrodnaden r snggudinnornas vn.] Pltsligt vnde sig Kristina till den fattiga flickan, som afundades henne, och utropade: -- Kan du grekiska, du, s sg mig alla uttydningar hos kommentatorerne fver ordet _doxa_! Hagar knde detta ord ej mer och ej mindre n mnga andra ord. Hon svarade, att det frekom hos Homerus ssom _frvntan_; hon hade sett Plato anvnda det i betydelsen af en _lrosats_. Andra brukade ordet i betydelsen af en persons _anseende_ och i vissa fall _ra_; men drom hade man med rtta anmrkt, att dr vidldde ordet ngonting ovisst och tvetungadt, s att likasom lrosatsen kunde vara en fabel, kunde ocks anseendet vara ett dligt anseende. Kristina betraktade henne forskande. Denna andra examen hade utfallit lika lyckligt som den frsta i gr. -- Se hr! sade hon och vinkade Hagar till bordet. -- Vr latinska _vulgata_ fverstter ordet, likasom Luther, med _gloria_. _Mulier autem viri gloria est._ Den ldsta tyska fversttningen af 1483 sger som Luther: Das Weib aber ist die Ehr des Mannes. Det r _vulgata_, ingenting annat. -- Och hon pekade p en vers i den gamla folianten med bilder och utskurna trpermar, hvari hon nyss s flitigt studerat. -- Jag hller s fr -- fortfor hon eftersinnande -- att denna fversttning: kvinnan r mannens ra har blifvit ditkastad ssom en gyllene mantel att skyla en slafvinnas kedjor. Paulus har ej kunnat mena ngonting annat, n att en hustrus rykte terfaller p mannen, ehvad det r godt eller ondt. Hon kan vara hans ra, men ocks hans vanra. Men antingen hon r det ena eller andra, r hon till fr hans skull. Hvad sger du drom, Sara? ... hvad heter du? -- Hagar. -- N, hvad sger Hagar drom? -- Ndig frken vet det bttre. Jag har ej tnkt drp frr. -- S? Du har ej haft ngon friare, du? -- Nej. Hagar rodnade. Hon var mycket oerfarnare i allt sdant, n hennes kungliga jmnriga. Hvem skulle fria till hafvets drifvande spn? -- Godt. Oskt och fri. Det r ngot frskrckligt att gifva sig med kropp och sjl i en mans vld. ro vi inte lika friborna som han? Och om vr arm r svagare, hafva vi inte en lika stark vilja som han? Hvarfr skola vi vara honom underdniga? -- Prsterne sga det, svarade Hagar, i hvars hjrta dessa Kristinas terupprepade rebelliska knslor funno ett anslende gensvar. -- Prsterne! ... r du en prstdotter, du? G din vg, du, med prsternes Sara; hvad var hon annat n en sterlndsk trlinna? Ser du, alla dessa bibelfversttningar -- och hon pekade p folianterna -- har jag genomblddrat frn perm till perm fr att utgrunda rtta ordafrstndet med detta, som de kalla gudomlig lag! Att brja med, Adams refben. Hr r det afbildadt; hvilken afskyvrd bild! Och det gr igen fverallt, nda till detta dubbeltungade _doxa_. Hvad skall jag tro? Vet _du_ ingenting? Du har lst Plato, sger du? -- Jag lste hans _Symposion_ fr professor Terserus i bo. -- Frtlj mig hvad Plato sger om man och kvinna! -- Jag vet s litet. Han talar mest om mns vnskap och sllan om kvinnor. Han sger, att den rena krleken frigr, emedan den frenar allt och utplnar skillnaderna. -- Och du tror, att det finnes en _ren_ krlek? Hagar teg. Den lyckliga, hon frstod icke frgan. -- Huru gammal r du? -- Jag fyller om tre veckor sexton r. -- Och vet nnu intet om krleken? Det likar mig godt. Jag nskar jag visste lika litet som du. Pelikan! Lsa Plato och inte veta s mycket som en strumpsticka om krleken! Jag slr vad, att du aldrig har lst en strof af Ovidius eller Tibullus? -- Nej, ndig frken. -- Ser du, jag var sker drp. Du skall f lsa Ovidius och Tibullus med mig. Det r njsamt. Du skall flytta till slottet. Hvad vill du blifva? Min kammarpiga? -- Fr jag stda ndig frkens bibliotek? Torka dammet af bckerna? Tnda studerlampan? Uppgra en bokfrteckning? ... Och Hagars mrka gon tindrade af frtjusning. Hon ville kyssa drottningens kldningsfll, men Kristina afbjde det. -- Det r blott de okunniga, som ha rtt att frdmjuka sig. De, som Gud adlat, f icke frnedra sig, minst infr ofrlse, genmlde hon med en vacker hghetsblick. -- Och fr frigt behfver jag en sdan som du ... en lrd i bokvett, ett barn i vrldsfrfarenhet. Jag har fr mnga statskloka, jag har frnder, vnner, tjenarinnor ... spanska hns, som skilja sig frn andra med fjdrarna. Lycka, Hagtorn, eller hvad du heter, att du ej r en karl! Jag skulle trhnda f dig s kr, att jag slutligen blefve ndsakad piska ut dig med ridspet. Men nu r du, som jag, en af de vlborna trlinnorna, som skaka p handklofvarna. -- Ers majestt r drottning. -- Ja, pminn mig drom, ifall jag skulle rka att glmma det! Jag skrattar s ofta. Jag skrattar t hela vrlden; anse icke dig fr ett undantag! Du r fr ljlig med din Plato utan krlek och din Tacitus, som kommer hstar att skena. Nr jag blir myndig, skall jag adla dig med namnet _von Doxa_ och gifva dig Minervas uggla i sklden. Men du r en frnde till Kurck; r du af adel? Hvem var din fader? ter teg Hagar. Dr var ter lifsfrgan, dr var stolthetens tysta, frtviflade kamp mot ett frdmjukande svar. -- Ndig frken har sjlf sagt -- genmlde hon slutligen med lg, men fast stmma -- att de, som Gud adlat, ej f frnedra sig. Jag har aldrig knt fader och moder. Jag har fallit frn stjrnorna. Om Kristina burit ett kvinnohjrta i sin barm, skulle hon mrkt den snderpressade tren i sin nya skyddslings gonvr, men hon mrkte den icke. Hon hjde endast p axlarna och svarade ltt: -- Det r ocks ett adelsbref. Jupiter och Mars ha sttt fadder vid min vagga. Frunderligt! Jag drmde i natt, att en stor, klar stjrna snkte sig ned till min bdd. Hon hade ingen gestalt, hon var idel ljus, hon flt in i mig, s att vi tycktes vara som ett. Jag lefde i henne och hon i mig, och jag frnam ord, som endast voro reflexer af skenet. Du r min mne, sade hon, och jag r din sol. I ren tre, som tillhra mig, och innan solen gr upp, skola dessa tre fr frsta gngen st ansikte mot ansikte med hvarandra. Hagar blef uppmrksam. Hon glmde sin frdmjukelse, hon ihgkom sin stjrna frn Turholm och Andromedas akterdck. -- Ndig frken! utropade hon. Jag knner stjrnan. Hon har talat ocks till mig! -- Drmmar! tertog Kristina i samma ltta ton. -- Dimmor uppstiga af jorden och frtta sig till kometer. Dimmor uppstiga i hjrnan och frtta sig till drmmar. Mnge sga, att stjrnorna styra mnniskors lefnadslopp; det lmnar jag osagdt. Det r nogsamt kndt huru Tycho Brahe spdde fre salig konungens tid, att en stor hrfrare skulle fdas i Finland och underlgga sig hela norden. Jag vet inte om detta har rtteligen uttydts p salige herren, min fader, den dr fuller stor var, men mste lmna en part af de nordiska riken t mig och andra sina eftertrdare att anamma. Kanske var det mig, som spdomen gllde, efter ju mina frldrar voro i Finland nio mnader fre min fdelse; men jag tnker vi lmna detta t kommande tid att neka eller bejaka. Min stjrna frtljde, att dr skulle ngonting ske, frrn solen gr upp i dag. Det r inte lngt dit numera, och lrer det nog blifva oskedt ... Men nu har jag rkat i diket fr detta elndiga _doxa_. Jag hade i sinnet att leta i Skriften efter de reformertes villfarelser ... Det kom Hagar till pass, att hon bland de teologiska stridsskrifter, som hemkomne soldater fr lnge sedan efterlmnat i nejden af Kaskas torp, fven funnit vederlggningar af den reformerta lran. Hennes frtrffliga minne hade nnu bevarat tillrckligt af denna hrdsmlta lsning i barnaren fr att komma drottningen till hjlp i hennes efterspaningar. Hagar erinrade sig flera skriftstllares namn, titlarna p deras bcker och citationer af bibelstllen. Ingenting kunde vara nskvrdare fr Kristina i den teologiska stridsfrga, som fr tillfllet upptog hennes omttliga forskningsbegr. De tv lserskorna voro frdjupade i ett lifligt samtal hrom och den kungliga ynnesten befanns vara i starkt stigande, nr rikskanslerns vntade besk anmldes fr drottningen. -- Ah -- utropade Kristina, i det hon otligt slog tillsamman folianten med trpermarna -- den gamle riksbekymraren harcelerar mig ter med sina frlsekp och sin brist i statskassan ... 8. Segerbudskap. Det var en barnsaga, men hon gllde en hjltebragd. Axel Oxenstjerna intrdde denna gng till sin drottning icke som riksbekymrare, utan som segerbudskap. Han tycktes fryngrad, hans gestalt var rakare, hans hllning spnstigare, hans annars s lugna och betnksamma blick terspeglade ungdomens glans. Han hade burit s tunga brdor p sina ldrande skuldror, han hade s ofta ndgats utfinna en vg, dr ingen annan sg stig eller rddning, han hade stngt s mngen frestelse till frtviflan inom sin slutna barm och ndgats ljuga ett hopp, dr intet hopp mera fanns, att han ju engng var berttigad till ett uttryck af stolta segerknslor. Han glmde icke sin alltid stereotypa, underdniga vrdnadsbetygelse, nr han stod infr suvernen, men han afbidade icke hennes frgor, han reste sig efter den ceremonisa bugningen i hela sin lngd och utropade lifligt: -- Gudi vare ran! Jag lycknskar eders majestt och riket till en stor _victoria_. fven Kristina glmde i detta gonblick _doxa_ och allt hvad teologi hette, hon glmde den likas ceremonisa hlsning, hvarmed hon vanligen mottog rikets frmste tjenare, sprang upp, fattade kanslerns arm och utropade med sin lders hnfrelse: -- Torstenson? Gud vare lofvad! -- Fltmarskalken Torstenson och den svenska hren, fortfor rikskanslern, ha vrdigt firat salig konungens minne genom den andra segern vid Leipzig och Breitenfeld. Ilbudet kom fr en timme sedan. rkehertigens hela arm r slagen och skingrad, 5,000 dda, 4,500 fngar ... Vi ha tagit hundranittio fanor, fyrtiosex kanoner, hela trossen ... Leipzig skall ofrtfvadt vara i vra hnder. Den 23 Oktober har Gud gifvit Sveriges vapen denna victorian. Kuriren vardt i Hamburg frsinkad. Vra frluster ... -- Intet nu om vra frluster! Intet nu! Intet sorgflor fver triumfen! Lefver fltmarskalken? -- Han lefver och r osrad. -- Det r nog. Torstenson uppvger en hr. Tckes eders krlighet taga plats? Rapporten? Lt mig se denna bit papper, som lyfter ett rike ur faran till segerjublet! Och hon nstan drog rikskanslern till sin sida i en af ftljerna. De fregende dagarnas oroliga spnning hade varit s stark, till fljd af otillfrlitliga och motsgande rykten om hrens stllning i Tyskland, att den frsta skra rapporten, och drtill ett segerbudskap, trngde allt annat t sidan ssom en exploderande mina. Drottningen ensam hade haft mod att skratta och studera teologi: nu var fven hon besegrad af segern. Vid denna statsnyhet var Hagar s platt frgten, som en tufva ljung i en skogsbrand. Rikskanslerns intrde frflyttade henne gonblickligen tillbaka till hennes frra stllning i denna vrld, dr hon var mindre n intet. Hon hade frstnd nog att knna sig fverfldig och drog sig tillbaka s lngt hon frmdde. Men den kungliga bostaden var henne obekant; hon sg tre drrar, igenknde en, genom hvilken hon kommit in, och gled ljudlst ut. Dr var ett halfmrkt frrum, svagt belyst af en vedbrasa i den oformligt stora, ppna spiseln. Vid brasan satt kammarpigan Fiken Lng, fstande bandrosor p ett par skor, medan hon afbidade signalen af drottningens ringklocka. Vid utgngen stod kammartjenaren Johan Holm, som nyss mottagit rikskanslern och nu syntes beredd att affrda den frmmande flickan. Han bedrog sig; hon gick icke, hon hade icke ftt sina order nnu. Tiden blef Holm fr lng: han fejade i smyg en trumpet, som han dolde under rocken, nr ngon visade sig. Hagar satte sig vid brasan midtemot kammarpigan. Hon behfde vrma sig, hon frs. Hon hade icke frut mrkt, att luften bland drottningens folianter var ganska sval. Hon erinrade sig, att hon frusit fven efter sitt frsta kungliga mte, medan hon satt i slupens frstf p vg till Norrkping. Denna unga, blndande drottning, s lrd, s nyckfull, och s frtjusande hgsint, nr hon ville -- hvaraf kom det sig, att man frs -- icke i hennes nrhet, icke nr hon s oemotstndligt kunde tala och skratta, ty d glmde man allt -- men eftert? Hagar vxlade ngra ord med kammarpigan. Enstafviga svar. Flickan var smnig och trtt; hon hade vakat p sin post lngt in p kvllen, och klockan tre p morgonen skulle hon ter passa p drottningens ringklocka. En ofrivillig blund gllde tjensten. fverhofmstarinnan fru Beata Oxenstjerna skulle infinna sig p sin morgonuppvaktning klockan sju, och ve den tjenare, som icke d fanns flink p sin post, nr gken i det stora vgguret galade! Fiken Lngs tvra, smniga svar var en kall dusch fr drottningens nyss s lyckliga nya favorit. Fru Beata! Skamplen! Riset! Kllaren! ... Och tjena, kanske hatad frn brjan, under denna frus dagliga fverinseende! Hagar behfde icke frga mera om sin blifvande tjenst. Kammarpigans trtta utseende lt henne frukta, att hon skulle tjena sju dagar och sju ntter i veckan. Vid dessa tankar vaknade vildfgelns trotsiga lynne ... -- Jag str icke s ensam nu, som i kllaren, tnkte hon vid sig sjlf. -- r fru Beata mktig, s r drottningen mktigare. Hon har sagt mig, att de, som Gud adlat, ej f frnedra sig ... Jag skall heta fr henne von Doxa. -- Och nr Hagar erinrade sig detta befngda phitt, mste hon skratta; hon kunde ju skratta nstan lika uppsluppet som drottningen sjlf, fastn lngt mera sllan. Lifvet hade snrjt mycket olika band kring skalken p lpparna hos dessa tv jmnriga. Fiken Lng sg upp frn sina rda bandrosor och betraktade henne frvnad. Var mnniskan tokig? Komma frn ett fretrde hos drottningen, stta sig ned vid brasan, i stllet att g sin vg, och stta sig dr och skratta! -- Vck inte honom dr borta! Hans nd rikskanslern har befallt, att han skall f sofva, fnurrade kammarpigan. -- r dr ngon? -- En kurir, kan tro. Hagar varseblef i den anvisade riktningen en mnsklig gestalt utstrckt p en hrd hvilobnk i den nstan mrka del af rummet, som skuggades af den stora kakelugnen. I sjlfva det kungliga slottet kunde man ttt invid praktrummen se den tarfligaste mblering, alldeles som tidens sed stllde hemlifvets enkelhet ttt vid sidan af det offentligas prakt. -- Hvarifrn har han kommit? -- Vet inte. Frn Tyskland, kan tro. Hagar hade hrt rikskanslerns frsta budskap om segern. Hon aktade sig att yppa ngot drom. Hon betraktade den sofvande, som var hljd i en kappa. Han kom frn Tyskland. Knde han ngot om hennes tvillingsbror Bennu, den enda lefvande varelse, som hafvets flytande spn kunde kalla sin? Sedan tv r visste ej systern, om han var lefvande eller dd. En stund frgick. nnu frmrktes ingen strimma af hstmorgonens sena dager. Gken i vgguret galade sju gnger, och p slaget sju intrdde fru Beata Oxenstjerna. Kammartjenaren gmde sin trumpet, Fiken Lng rtade ut sig, styf som en sticka. Hagar hade makat sin stol frn eldskenet till skuggan och vnde sig bort. -- Hur har frken sofvit i natt? -- Som vanligt. Lade sig klockan elfva, stod upp efter tre. Jungfru Ebba gick klockan tio. Frken har lst p morgonen med en frmmande jungfru. Fru Beata borrade sina skarpa gon in i skuggan, dr Hagar satt; frmmande jungfrur voro icke i hennes smak. Lyckligtvis upptckte hon i detsamma tv utstrckta ben p hvilobnken. -- Hvad nu, Fiken? Hvem understr sig ... -- Hans nd rikskanslern frde hit en knekt och befallde honom lgga sig att sofva p bnken. -- En kurir! r hans nd inne hos frken? fortfor den strnga frun nyfiket och lade handen p drrvredet till studerkammaren, nr hon hejdades af svaret. -- Hans nd r drinne och befallde, att ingen skulle f tilltrde frr n han eller frken ringde. Den utstrckta handen sjnk, fru Beata tvekade. Nyfikenheten var stor, hennes fverhofmsterliga och systerliga rttigheter voro icke heller sm, men i statsangelgenheter mste man lyda. -- Jag kommer tillbaka klockan tta, sade hon motvilligt, glmmande fr statsangelgenheterna den frmmande jungfrun, som hrmed undgick ett vdligt frhr. Rummets luft kndes lttare, nr sista fliken af statsfruns kjol var frsvunnen. Kammarpigan blinkade frstulet t Holm, likasom ville hon sga: jag klippte krkans vingar! Icke fem minuter drefter ringde klockan. Det var rikskanslern; tjenarne knde handen. Holm gick in och tervnde med befallning att vcka knekten samt infra honom till drottningen. Oxenstjerna hade sagt till Kristina, sedan hon, outtrttlig i frgor, stafvat noggrant igenom hvarje ord af rapporten, utom dess uppgift p dde och srade: -- P detta allt skulle min ndiga frken kunnat f en lefvande bekrftelse genom fltmarskalkens kurir, kapten Duvall, som hade sin hurtiga anpart af slaget och anlnde hit klockan fem p morgonen. Men Duvall r af resans strapatser mera dd n lefvande: han har ridit dag och natt, dr han i menfret icke kom fram p hjul eller slde, har tv gnger strtat med hsten och andra gngen brckt ett refben. Det stod intet fr lifvet till att sjlfver uppvakta, ssom han det nogsamt stundat. Han bad mig hitfra i hans stlle hans ordonnans, en ung sergeant vid namn Niemand, som blifvit i slaget blesserad. Niemand vntar hr ute; jag har ltit honom sofva i frrummet, tills han blir kallad, efter ju den stackars gossen af trtthet knappt tillhopa hnger. Och lrer han vara nog konfunderad, men jag tnker min ndiga drottning vill hra honom nu strax, tills Duvall fr mlet igen. Drp hade Oxenstjerna med drottningens samtycke ringt, och framfr dem stod snart en pojke i trasig, af alla mjliga och omjliga vgar nedflckad riddrkt, alldeles omedveten om hvar han befann sig. -- Niemand, du r hos drottningen! tillropade honom rikskanslern, ruskande honom i axlarna. Ffng mda. Ynglingen sof. Han gick dit han frdes, stod dr han stlldes, men sof. -- Holm! ropade drottningen. Tjenaren kom. -- Du har varit trumpetare, ssom du varit skrddare. Bls till anfall! Holm var icke sen att framdraga trumpeten ur bakfickan och blste en ljudelig signal fr kavalleriet att hugga in. Verkan var gonblicklig. Den sofvande lutade sig framt, beredd till skarpt traf, gjorde en rrelse med hlarna fr att borra sporren i hstens sida och ppnade gonen. Det var ett par mrka, vackra gon, hvilka, nnu omtcknade af smnen, stirrade p de kringstende, likasom visste de icke, om de sgo en drm eller en verklighet. Drottningen skrattade. -- Nej, Niemand, sk inte tygeln och sporren! Hugg inte in p oss; vi ro vnner. Ser du inte de svenska frgerna? S vill jag se en rlig knekt, rakt frn elden och slagfltet. Sg oss hvar du ftt det stora fula rret fver din vnstra tinning? -- Hennes majestt tckes frga hvar du ftt rret p tinningen, upprepade Oxenstjerna fr att gifva ynglingen tid till besinning. Niemand behfde en knapp minut, dr en annan vid hans r behft fem. Han rtade sig, gjorde militrisk honnr och svarade: -- P fltet vid Breitenfeld under generalmajor Slanges hst. -- En hstsko? Och Slange red fver dig? -- Generalmajoren fll, och fienden red fver oss. -- Hvad? Vr svenske Leonidas fallen? -- Hren och riket ha att beklaga en strre frlust, infll rikskanslern, syftande p Lilliehk. Den unga drottningens blick mulnade. Hon frstod en nationalfrlust, och hon kunde, nr det behfdes, gifva en sdan passande uttryck, men nu var en segerdag, nu ville hon njuta en ogrumlad frjd. -- Nej, upprepade hon, frlusterna sedan! Torstenson lefver. Niemand, hvem har gjort dig till sergeant? Bure du inte mrke af hstskon, skulle du se mig ut att nnu kunna rida p kpphst. -- Fltmarskalken har efter slaget befordrat mig till sergeant vid Nylands dragoner och befallt mig tjenstgra vid staben, svarade Niemand med ny honnr, ej utan en sporre i svaret. Det syntes, att han, som alla pojkar, var mtlig om sin manliga vrdighet. -- Liten, men morsk! skrattade ter Kristina, i det hon med synbart vlbehag mnstrade den kcke ynglingen i hans allt annat n hofmssiga skick. -- Har fltmarskalken gifvit dig ett befl vid s unga r, torde han drtill haft goda skl. Du red oskadd i halkan hit, nr Duvalls hst strtade tv gnger? Duvall r knd som en skicklig ryttare. -- Kapten Duvalls hst var slskodd; jag hade broddat min. -- Godt. I morgon, nr du riktigt vaknat, skall du rida ut i mitt flje. Men frtlj mig nu om slaget! Niemand berttade hvad han visste, mer af kamraters sgner, n hvad han sjlf upplefvat, dr han lg bedfvad p fltet. Han berttade s som en pojke omtalar ett lifvadt slagsml. Tilldragelsens vikt och de svenska vapnens framgng fyllde berttelsens luckor. Det var en barnsaga, men hon gllde en hjltebragd. hrarne uppfngade hvarje ord med andls spnning, ofta med rrelse. Nyheten om segern hade hastigt spridt sig i slottet, man visste ej huru. Snart trngdes i frrummet en stndigt vxande lyssnande skara, begrlig att uppsnappa ngonting af den stora nyheten. P en vink af drottningen ppnades drrarna, och den fridlysta studerkammaren fylldes af konungaborgens nyfikne invnare. Hagar fljde de andra. Hon betraktade med klappande hjrta den unge ryttaren i hans illa medfarna och ndock s hurtiga skepnad. Niemand? Det var en fversttning af Ingen, och Bennu hade frklarat sig vilja heta Ingen. Var det han, eller var det icke han? Nej, det var icke den frskrmde, af alla samvetets furier jagade gosse, t hvilken systern fr tv r sedan sagt farvl p bryggan vid Skuru. Och likvl ... det kunde ej vara ngon annan n Bennu! Och hon fick icke flyga honom om halsen, hon fick icke sga till honom s som blott en syster kan sga: Det r du! Det r jag! Knner du mig? Niemand hade talat om allt och alla, utom sig sjlf, nr drottningen slutligen ville veta mera om Slanges fall. Och berttaren frtljde om den jttelike fientlige ryttaren, som krossade allt -- om sina fruktlsa frsk att terkalla Slange till lifvet ... huru han, Niemand, blef kullriden och lg sansls under Breits tunga kropp ... huru han sg en stjrna snka sig ned fver honom och tala obegripliga ord ... Klockan var mellan sju och tta p morgonen; genom slottsfnstren syntes en svag strimma af det frsta gryende dagsljuset i den mrka novemberskyn. En pltslig ingifvelse fick makt fver Hagar. Stjrnan? Hans stjrna, hennes stjrna, drottningens stjrna? Fru Beata samtalade med rikskanslern, frmodligen om det opassande att lta s mnga intrnga i de kungliga rummen. Vore det ej mjligt att obemrkt nrma sig drottningen och hviska till henne: Ndig frken, nnu har solen icke gtt upp, och det r skedt, som stjrnan frutsagt! Hagar trngde sig nrmare, orden brnde p hennes lppar: Det r min bror, som kallar sig Niemand. Han har sett stjrnan, han r den tredje! D vnde sig Kristina flyktigt om med detta majestt, som hon kunde antaga redan i unga r. Dr stod drottningen, dr fanns ingen plats mer fr en understes frtroende. Hagar drog sig tillbaka. Niemand hade slutat, och fru Beata skyndade sig att lta utrymma studerkammaren. Befallning gafs att lta sjunga _tedeum_ i kyrkorna och upplsa en kunglig kungrelse om segern. Kammarherre Klas Wrangel skickades att efterfrga huru kapten Duvall befann sig. -- Holm -- sade drottningen till sin kammartjenare -- fr sergeant Niemand till slottsvakten, lt anrtta t honom en god frukost och en bekvm sng! Niemand, du bor i slottet under din vistelse i Stockholm. Lt se, att jag i morgon finner dig fullsfd och sker i sadeln. Hr, tag detta till ny ekipering! -- Och hon rckte honom en rulle guldmynt. Niemand trodde sig nnu drmma, nr tv armar i frrummet knto sig kring hans hals och en rst bakom honom sade i hans ra: hvem r jag? Han vnde sig om. Han hade sett idel obekanta omkring sig, men denna smrta, vackra flicka, halfva hufvudet hgre n han sjlf, sg p honom med s knda, frtroliga, mrka gon, att han genast utropade: Hagar! -- De grto icke, de glmde sig icke i mma utrop, men de hade likvl ett hjrta, dessa tv, tminstone nu, tminstone fr hvarandra. Mtet blef denna gng kort; de fverenskommo att snart terse hvarandra, nr Hagars blifvande anstllning i slottet var afgjord. Hon satte sig nyo att vnta. Tlamod tillhrde ej hennes dygder. Nr hon vntat en ny, lng timme och redan frestllde sig, att drottningen glmt henne, nu som i Norrkping, inkallades hon af ringklockan. -- Jag har i dag ingen tid frig fr dig, sade drottningen. De svenska vapnens seger kallar mig till tedeum i Storkyrkan. Kom tillbaka i morgon bittida klockan sju, och gr dig beredd att brja din tjenstgring. 9. De tre skyddslingarne. Det finns tre kronor i Sveriges vapen, men det svenska lejonet r blott ett. Stockholm var i glad rrelse; andra segern vid Breitenfeld firades med gudstjenst, uppvaktningar hos drottningen och frlustelser fr menige man. Torstensons namn var p allas lppar; man tyckte sig ter upplefva den store Gustaf Adolfs dagar. Nstfljande morgon, medan det nnu var mrkt, antrdde Hagar sin andra vandring till slottet, sedan hon erhllit sin beskyddares, riksrdet Kurcks, samtycke att trda i tjenst hos drottningen. Hon kom, vid sitt intrde i mottagningsrummet, icke ovntad fr den hon minst nskade mta. Tv skarpa gon hade i gr igenknt henne bland skaran af Niemands hrare och mottogo henne nu med en blick, som ungefr kunde fversttas: Hvad gr du hr, trollpacka? Drottning Kristina fversatte mnga frmmande sprk, fven gonsprk; hon uttydde snart fru Beatas. -- Jungfru Hagar Ring -- lt hon frnimma -- har tagit sig att frteckna en katalog fver mitt bibliotek. Jag beder eders krlighet logera henne i bl kammaren nrmast biblioteket fr att hon m vara nra sin syssla. -- Knner ers majestt denna unga person? frgade fru Beata snft. -- Mycket vl. En frnde till riksrdet Kurck. -- Jag knner inga frnder till denna familj med namnet Ring. Trs jag frga om slkten? -- Fadern, hfvitsman p Himmelsborg i Tyskland; torde vara bekant. Modern fdd Stjerneld. God familj, eders krlighet. Gycklet i detta slktregister undgick ej fru Beatas skarpsynthet. Hon anmrkte, att hennes majestts betjening alltid borde inlmna prstbevis fr att inskrifvas i borgen och tnjuta dess privilegier. -- M vara, genmlde Kristina. Jag gifver jungfru Hagar prstbevis. Jag r den svenska kyrkans fverhufvud. -- nnu icke, ers majestt. Dr skall ock vara betyg fver god frejd och kristelig lefnadsvandel. Jag sg denna lttfrdiga tsen falla en dragon om halsen ute i frrummet. -- Hvad? sade Kristina med en drottningablick p den anklagade. -- Men det var ju min bror Bennu, som de kalla Urban Niemand, genmlde Hagar hpen. -- Ers krlighet hr det, tertog Kristina med en hgdragenhet, som bevisade, att rnungen ftt vingar och ej mnade lta klippa dem. -- Nr jag intygar min betjenings goda frejd och kristeliga lefnadsvandel, frmodar jag detta vara betyg nog. -- Jag frdristar mig att tillsvidare det annorledes jugera, och dr som eders majestt bestr i sitt uppst att taga denna misstnkeliga unga person i sin tjenst, r _min_ tjenst fverfldig. Jag skall underdnigst anhlla om mitt afsked hos dem som vederbr. Kristina tvekade. S lngt hade hon icke velat drifva sitt uppror. Men frdmjuka sig infr dessa hersklystna Oxenstjernor -- aldrig! -- Eders krlighet, sade hon, torde icke undandraga mig och riket sin tjenst fr misstankar utan rimmelig grund: Jungfru Hagar Ring inskrifves bland min betjening och inflyttar i bl rummet, som sagdt r. Det tillkommer eders krlighet, som vckt _souponen_, att den bevisa, och dr det skulle finnas vara ngot otillbrligt, som eders krlighet tror, vill jag understlla det riksfrmyndarnes prfning. Fru Beata betygade med stel ceremoni sin underdniga vrdnad och aflgsnade sig, utan att bevrdiga fremlet fr sin vrede med en blick. Tjensten som fverhofmstarinna blef henne mer och mer olidlig. Men bevisen fr hennes misstankar mot den nya favoriten voro ej ltta att framlgga. Drmed sammanhngde en viss kllare och en trolldomshistoria, grundad p pigskvaller. Snarare kunde en misshagelig person skaffas ur vgen p grund af en tvetydig brd. I denna tid och bland denna stolta adel fanns ingen s srbar punkt, som brd och familj. Det oskyldiga fremlet fr en s skarp trta p maktens hjder knde sig olyckligt och besviket. Hagar frstod ganska vl, att fver henne, och i husliga frgor fver drottningen, stod numera en mktig, en ofrsonlig fiende, en Oxenstjerna, och att mellan dessa tv stormakter skulle hon krossas lttare n ett r. Borde hon icke frdmjuka sig fr den mktiga frun och tigga om hennes gunst? Nej, de, som Gud adlat, f ej frnedra sig. Hellre fly bort till sin frre beskyddare eller till Finlands skogar och valla korna i Kaskas torp! Fly, svlta, frsaka, d i mrker, men icke frnedra sig! Den unga drottningen anade dessa tankar, som voro ett terljud af hennes egna. -- Var vid godt mod, sade hon, jag skall beskydda dig. Frstr du inte, du lilla skalmask frn ett finskt svedjeland, att denna trtan gr hgt fver ditt hufvud? Du kan komma och g, utan att ett lf rres i Sveriges rike. Det r mig de behandla som ett barn och glmma, att jag vuxit dem fver axlarna. nnu tv r, och de skola bja sina stolta nackar; du skall f se, du skall f se! De knna mig nnu inte, men de knna mig nog fr att redan frukta mig. Fr hvarje sol, som gr ned, droppar en dag bort af den korta tiden fr deras makt och min vanmakt. Fr hvem skulle du frukta? Du skall redan i dag brja din syssla. -- Lt mig g! Ndigaste frken, lt mig g! Jag r ej rdd; jag kan g i elden, om ni befaller det, men jag kan ej hvar dag hyckla dmjukhet fr den elaka frun, som har inseendet fver borgens hoffolk. Om ndig frken visste hur hon behandlat mig i Norrkping fr att jag ej ville yppa frkens hemlighet! Nr jag var ett litet barn, vgade ingen gifva mig ris, och _hon_ hotade mig med riset, ja med skamplen. nnu aldrig har jag varit en fnge, och _hon_ stngde mig sjutton timmar utan mat i en kall och mrk kllare. Nu vill hon gra mig vanfrejdad, kanske som trollpacka ... -- Nej -- sade Kristina eftersinnande -- ej som trollpacka, det kan hon inte bevisa, men som en person af okta eller neslig brd. Hagar ... det r af nden, att du sger mig allt hvad du vet om din brd. Hagar berttade allt hvad hon visste om denna sin tillvaros dunkla gta. Hvarje ord genomborrade hennes slutna inre ssom ett pikstygn, men hon mste tala, det gllde lifvet. Kristina visste ngot om vrlden; hon kombinerade fakta lugnt och berknande. -- Du r allts endast guddotter till Kurck? Din mor var af utlndsk brd, en utblottad flykting, men af rik hrkomst. Din far ... lt se, 1626? Datum? -- Natten mot den 8 December. -- Hvad? Det var samma natt jag fddes i Stockholms slott. -- Man har sagt mig det. -- Under samma stjrnor? -- Samma stjrna, som talade till ndig frken i drmmen, har fven talat till mig och min bror ... han, som kallar sig Niemand ... han, som var hr i gr. Han var hr fre solens uppgng, som stjrnan frutsagt. Si, det skedde nd, som skulle ske! Vi voro hr alla tre! -- Tre, sger du? Vet du vl, Hagar Ring, att om jag vore konung Herodes, skulle jag lta dda dig och din bror, s lrd du r och s morsker han! Det r farligt att leka med stjrnor: det fr inte finnas mer n en Jupiters skyddsling i Sveriges rike. , var trygg: jag r inte Herodes, inte heller Herodias; du och din bror skola f lefva, med villkor att ej konspirera. Drmmar, det dr om stjrnor, som droppa ned och befrukta mnniskolif! Men konspirationer mot troner och dynastier, det r ingen drm, det r vrldshistoria. Om du kommer att st mig nra -- det r mjligt, jag vet det inte nnu -- s finnas de, som skola begagna dig till ett redskap. Var d uppriktig och sg mig allt, _allt_, du frstr! Frhf dig inte, om du vill lefva! Tnk ej, att vi ro tre! Jag sger dig, myra, att det finnes tre kronor i Sveriges vapen, men det svenska lejonet r blott ett ... Ett sdant litet krypdjur, som du, och inbilla sig st under Jupiters beskydd! ... Godt, du vet nu hvem _jag_ r och hvem _du_ r, likasom fru Beata skall veta det. Rtta dig drefter, s str jag dig bi. Du r den enda kvinna, som jag kan lida, frutom Ebba Sparre ... Men vi skulle utgrunda din hrkomst ... 1626? Det var under salig konungens polska krig i Liffland. Din moder mste ha varit drifrn, men din fader svensk eller finne, eftersom denna lifflndskan kommit fver till Finland. Vidare: din fader mste ha varit en krigare, ty det r endast i krig man lr sig en sdan grymhet mot kvinnor. Och sedan: din fader mste ha varit en man af hg brd, ty det finns intet skl fr en person af lg hrkomst att hlla sig dold efter en s alarmerande tilldragelse som den med din mor. Han mste ju ftt kunskap drom, sframt han lefde. -- Jag r viss, att han var dd, infll Hagar, som upprrd, men trls fljde gngen af dessa gissningar. Drottningens frsta, hftigt yttrade ansprk att vara Jupiters enda rttmtiga skyddsling vckte i Hagars brst en hemlig protest. Hvad frga stjrnorna efter kojor eller konungaborgar? -- Det r inte troligt, att din fader var dd, fortfor Kristina i sin kalla berkning af mjligheterna. -- Han skulle d varit nyligen dd; din mor skulle ha burit sorgdrkt och inte begifvit sig vintertid ensam ut i ett frmmande land. Det r troligare, att hon varit frskjuten, nesligt frrdd af den, som bort vara hennes beskyddare, men som haft sina skl att fvergifva henne. Det faller mig fr, som skulle allt tyda p, att din fader varit en officer, som bedragit sin hustru ... eller sin lskarinna. Drp hnger till sistone allt. -- Ndig frken ... jag beder ... ej mer! -- Jo, hr r frga om heder och namn. Du sger, att inga efterforskningar blifvit anstllda, frutom tacksgelsen i kyrkan efter den dda. Slik uraktltenhet kommer mig mkta underlig fr. Dr mste dock finnas i grannskapet de, som sett din mor vandra p landsvgen och som hrbergerat henne nstfregende natt. Hvarfr hafva dessa s platt frtegat hvarifrn hon kommit och hvad hon tillfventyrs sagt? Hafva de varit medskyldige i ett brott och mutade att det frtiga? Eller ha de allenast gapat i vdret, ssom dessa finska tjurskallar plga, innan ngot i dem finner vg frn gonen till tungan? Jag skall lta skrifva till landshfdingen fver Nyland Knut Lilliehk, att han granneligen efterspanar allt hvad denna saken rr i Karlshamn, eller hvad heter socknen? -- Karis. -- Nvl, i Karis och lngs hela kusten af Finska viken. Fru Beata skall dig intet anamma. r du af adel och kta brd, skall dig ske den heder dig tillkommer. r du en fiskms, den intet nste hafver, mste du i tv r bida och, dr som du r mig trogen, skall jag dig intet glmma hvarken med namn eller heder. G nu till din anvisade bostad, och kom sams med pigorna; de begra intet bttre, n att gra fru Beata frtret. Jag rider ut med furstinnorna; jag vill ock se Niemand rida, efter han kommit helskinnad, dr Duvall ridit omkull. Klockan nio red drottningen ut p sin Caballero med talrik svit och hlsades, hvar hon visade sig, af jublande folkskaror, som nnu gingo i segerrus. Niemand red bland eskorten i ny mundering och kallades tidtals fram till drottningens sida. Han sg mindre och klenare ut n i gr; han var blek och sjuk: denna vinterresa hade kunnat kncka en osrad man. Hans lilla figur vckte i brjan de lnge lifgardisternes lje, hans gunst afund. Men knektarne hade frnummit, att pilten lrt rida hos ke Tott. Detta var ett namn, som behll sin klang hos alla Sveriges och Finlands ryttare. Att ha varit herr kes lrjunge, det var som ett silfverremtyg, det kastade glans fver hst och karl. Niemand hade ftt vlja en hst i hofstallet; han hade frsttt att vlja den bsta, och han frstod att rida honom. Ingen ondig bravur, allt lugnt, skert, sadelfast och behagfullt. Huru denna hst lydde tygeln! Lifgardisternes frsta lje frbyttes i undran; drottningen, sjlf s sker i sadeln, betraktade gossen med ofrstlldt vlbehag. Han kunde rida, han. Ridturen gick ut fver bron till Norrmalm, Artillerigrden och de d de och obebyggda nejderna af Ladugrdslandet. Voro Stockholms bebyggda gator allt annat n ltt farbara, s mtte i dessa obanade, n sumpiga, n bergiga utkanter mera brydsamma hinder. Det roade Kristina att afvika frn landsvgen, sprnga uppfr en bergklack eller stta fver en gl fr att bry sitt kvinnliga flje, hvilket ej aflopp utan sm missden. Furstinnan Kristina Magdalena, som snart skulle st brud, sjnk ned i en sumpmark och brgades af fstmannen, markgrefven Fredrik af Baden-Durlach. Furstinnan Eleonora Katarina vrickade sin fot; hofjungfrurna togo omvgar kring olndiga stllen, blefvo efter och utskrattades. Vid Nybroviken stodo lmningar efter en gammal befstning. Kristina stannade vid en mur, som syntes omjlig att fverrida, och frgade sina kavaljerer, om ngon vgade satsen. Unge Gustaf Bonde frskte; hans hst vgrade. Kapten Lorentz von der Linde, hemrest frn kriget, fretog en halsbrytande sats. Det gllde endast en tum lgre, men denna tum hade s nr fr alltid afbrutit den tappre kaptenens krigarebana och blifvande friherreskap. Nr han lyckligen framdrogs med en skrma i pannan under sin strtade hst, tvekade fven de modigaste att frnya vgstycket. Lille Niemand red fram, sporrade sin hst i skarpt traf vid ruinens ytterkant, hoppade stende upp i sadeln och drifrn med ett saltomortale fver muren. Ingen akrobat skulle ha gjort det bttre. -- Detta r danskonst, icke ridkonst, knotade kavaljererne. -- Gren det efter, gode herrar! skrattade drottningen. Vid stranden af viken lg tunn is, och Kristina var i sitt fverddiga lynne. Hon red till iskanten, afdrog en ring frn sitt finger och kastade honom utt isen, s lngt hon frmdde. Ringen rullade framt, frdes af blsten och blef liggande vidpass tjugu famnar frn stranden. -- Hvem terhmtar min ring? frgade drottningen. Ngra bland herrarne stego af och profvade isen med strar. Den befanns kunna mjligen bra ett sex rs barn. -- Niemand r den lttaste; Niemand ut! Men Niemand behagade icke; han satt orrlig i sadeln. Ifrig att vinna drottningens ynnest, framdrog en lttfotad fransk lutspelare vid namn Beschon brder frn stranden och begynte utlgga en gngbro. Han hade kommit s nra ringen, att han nstan kunde rcka den med sin utstrckta arm, lutade sig framt, strckte sig, tjde ut sig ... slutligen fattades blott en handsbredd. D hade Beschon fverskridit jmviktslagarna och lg sprattlande insjunken mellan den krossade isen. Tv motsatta rop hrdes bland skdarne; det ena hgljudt: till hjlp! det andra anstndigtvis dmpadt: till botten med musikanten! Beschon var icke vl tld fr sin instllsamhet och fr sin gunst hos furstinnan Eleonora Katarina, som sedan fick ngra denna bevgenhet. Ngra af sviten sprungo ut p brderna och lyckades, ej utan fara, rdda fransmannen. Vt och frysande befann sig Beschon ej frr p det torra, innan han i denna sorgliga skepnad gjorde sin underdniga reverens fr drottningen. -- _De votre majest le trs humble serviteur!_ -- Ja, jag ser nog, att Beschon r _vter_ -- svarade Kristina med ohejdad munterhet -- men hvar r min ring? Den olycklige, han hade glmt ringen, ssom man i farans stund glmmer allt utom rddningen. Han var frekommen: den lille sergeanten hade slingrat sig mellan hans rddare, uppfngat den kungliga underpanten frn ett flytande isstycke och framrckte den nu p sin vrjspets med en honnr fr drottningen. -- Ja, hvad vill ni jag skall gra, min kre Beschon? sade drottningen, allt i sitt muntra lynne. -- ran r den tappres, men vinsten den klokes. Ni tckes mottaga min beundran och sergeant Niemand min ring. Efter detta lilla fventyr tervnde ridsllskapet i sporrstreck till slottet, dr middag fr alla serverades vid den kungliga taffeln. Det sges, att aptiten vid denna mltid varit en sdan, som man endast erfar efter en forcerad ridt i novemberkyla och strng blst, med en ung drottning och ett frlofvadt par i spetsen fr kavalkaden. Efter mltiden lt drottningen inkalla sergeant Niemand och Hagar Ring. Sergeanten fverraskades af frgan: -- Ditt namn? -- Urban Niemand, sergeant ... -- Ja, jag vet. Jag vet ocks din lder och din fdelseort. Men hvarifrn fick du namnet Urban? Det r icke brukligt hos oss. -- De sade, att det var efter pfven. -- De? Hvilka de? -- Nunnorna, som dpte om mig i Ingolstadt. -- Hvad? r du omdpt till katolik? -- De sade s. Jag vet ingenting. Kristina brusade upp. -- Du elndige afflling! Vara sexton r, ha ftt en kristelig uppfostran, tjena med utmrkelse i _min_ tappra hr och lta omdpa sig till katolik! Vet du d inte, att den, som sviker sin tro, han sviker sitt samvete, sin ra, sitt fdernesland och r icke vrdig att tros af en hederlig man! Min Gud, vara lutheran och bli katolik! Det r ju att g frn dagsljus till blinda natten. Huru kom du till en s mkansvrd villfarelse? -- Jag var srad och sjuk. Jag lt dem gra med mig, som de ville. -- Hans uppfostran bland herr ke Totts ryttare var allt annat n kristelig, vgade Hagar tillgga. -- N -- fortfor Kristina lugnare -- har du inte knt ngon lngtan att tervnda till den sanna evangeliska lran? Vet du inte, att vi strida fr vr lutherska tro mot pfven och djfvulen? Blygs du inte att fvergifva den tro, fr hvilken salig konungen gick att i marken d? -- Jag skall grna vara lutheran, om ers majestt befaller. -- Befaller? Kan man befalla tron? Jag kan befalla dig att g i dden som rlig knekt, men jag kan inte befalla dig att tro en prick i katekesen, om inte Gud och din sjls frlsning befalla dig det ... Han anser mig fr en pfve, den dr! Jag vakar om ntterna fr att vederlgga de reformertes villfarelser, och s lta mina egna knektar dpa om sig till papister! ... Hur var det stllet, Hagar, som du citerade frn _Petri Ravennelii Bibliotheca sacra?_ Hagar upplste ur minnet ett latinskt citat mot katolikerne ur denne d bermde teologs stridsskrifter. -- Ja, r det inte s? _Ccos cci curant, insanos insani[4]_ ... Men han frstr inte latin, den stackaren, din broder ... Niemand, jag skall tala vid hans vrdighet Johannes Matthi, att han upplyser ditt mrka frstnd ... Hvem var din fader? Ynglingen teg. -- Vet du det inte? Jag skall sga dig det. Din fader var en officer, som fvergifvit sin hustru. fvergif aldrig en kvinna, Niemand, t hvilken du gifvit ord och lfte! Det r en ddssynd; det hmnar sig p dig och dina barn. Vet du ingenting om dina frldrar? -- Han sade, att jag var hans dotterson. -- Hvilken han? Kristina blef otlig. Hon hade nu ftt en gta att utreda, hvilken lifligt upptog hennes tankar, tilldess att den skulle undantrngas af en annan. -- Han, som de kalla Ruben Zevi i Regensburg. En jude. -- De Geer knner honom. Den rikaste ockrare i Europa. Judarne ha tv meriter: klokhet och pengar. Och du skulle vara Ruben Zevis dotterson? Hvaraf visste han detta? [Fotnot 4: De blinde bota de blinde och de fvitske de fvitske.] -- Af ett portrtt och en brstnl. Det var den, som grefvinnan Brahe gaf mig p Lavila. De hade stulit nlen frn mig, nr jag lg dd i Neunburg, och juden gaf mig honom tillbaka. -- I Neunburg? Visa mig nlen! Niemand ndgades anlita Hagar, ty nlen var insydd i liftrjan under hans kyller. Under denna toilettfrga, som utagerades bakom en skrm, begynte det mrkna. Kammartrnan Fiken intrdde fr att tnda lampan, men anvisades att vnta i frrummet. Kristina betraktade i skymningen den fint arbetade silfverliljan. -- Hvilket utskt arbete! Hvar har grefvinnan Brahe ftt denna nl? -- Vet icke. Tror af herr ke ... Generalmajor Slange har knt min far ... Det var min far, som red fver honom, skyndade Niemand att tillgga, vid hgkomsten af de sista ord han trodde sig hafva hrt frn Slanges lppar. -- Din far lefver! Hagar, stt upp en promemoria p allt hvad din bror vet om nlen och juden! Vi ha ftt korn p vargspr och rfspr. Hade jag nu denne jude i Stockholm! ... Sergeant Niemand! Du har blifvit srad i Neunburg och srad vid Breitenfeld. Fltmarskalken har hedrat dig med ett befl vid mycket unga r. Du har framburit en segertidning och ... du rider ej illa. Begr en nd af mig ... under villkor, att du tergr till lutherska lran! Sergeant Niemand teg under styf militrisk honnr. Hvad skulle han begra? Han hade ju i rikt mtt allt hvad han nskat. Efter en stunds frlgen tystnad trodde han sig ha funnit ett lyckligt phitt. -- Eders majestt, sade han, var s ndig och gif Hagar en bok! Hon r kr i bcker. ter skrattade Kristina, ssom man skrattar vid sexton r. -- r du icke den gossen, du, som satt under gktrdet och begrde f lefva tills han dr? En bok t Hagar? Semlor t bagarebarn? Har hon inte hyllorna fulla? Men Hagar skall f en bok. Vlj, bokmal! Hagar, hvem hedrar du med ditt snillrika val: Cicero eller Plato? -- Jag tackar underdnigst. Om ndig frken kan umbra _vulgata_ ... Det r underliga bilder ... Jag har aldrig gt en bilderbok. -- Jag bermmer inte din smak, men tag _vulgata_ med Adams refben och alla de sju vredessklarna ... allenast du inte gifver dig till papist, som din bror ... Begr du ingenting fr dig sjlf, Niemand? -- Jag begr att f d fr ers majestt, svarade gossen okonstladt, utan aning om den ridderliga courtoisin i dessa enkla ord. Sveriges unga drottning knde sig ett gonblick rrd. Mhnda tnkte hon p de mnga tusenden, som nu fr hennes ra, hennes makt, hennes rike fllo p slagflten eller tynade bort i fltlasaretterna. Hon rckte sergeanten sin hand att kyssa. Drp yttrade hon i skmtande ton: -- Lycklig du, som fr strida under en sydligare sol! Se, vr korta novemberdag lmnar oss redan i mrker. Och dr ... dr r stjrnan, som lyser fver oss tre! Jupiters stjrna! Tre kronor, men ett lejon! Och den stora klara stjrnan lyste in genom det mrka slottsfnstret p hafvets flytande spn, p fltens bldande fle, p Sveriges rikes krona fver en otamd flickas glnsande panna. Ngra korta minuter sg hon dem alla tre -- hon, som icke var krleken, endast makten -- och drefter skulle de ter droppa bort i det oknda fjrran, vxlande, ssom hon, sitt lge vid horisonten. 10. Den vandrande juden. Jag skall skicka dig rosor frn det heliga landet. P senhsten 1642 kom ett rykte i omlopp p flera orter i sdra Finland, att man sett den vandrande juden. Sagan om Ahasverus, Jerusalems skomakare, som vgrade frlsaren att hvila vid sin port p vgen till Golgatha och drfr dmdes att vandra utan ro till tidernas nde, hade uppkommit i sextonde seklet och finnes omstndligt berttad af en oknd frfattare, I. H. R., som drom utgifvit en skrift, daterad Reval den 11 April 1604. Enligt denna berttelse har den vandrande juden blifvit sedd och vidtalad af mnga vittnen i Hamburg om vintern r 1547, i Madrid r 1555 och, tid efter annan, i flera lnder, ssom i Ryssland och Polen, samt nmnda r 1604 fven i Reval. Under trettiora kriget sades han hafva upptrdt p mnga orter i Tyskland. Alla soldater, som p denna tid tervnde frn kriget till hemorterna, visste bertta om Jerusalems skomakare, och ngra pstodo sig sjlfve ha sett honom. Nr drfr i November 1642 en lng, hvithrig gammal man af frmmande utseende, drkt och tungoml ofrmodadt visade sig i staden Ekens, var det ganska naturligt, att folket trodde sig igenknna den vandrande juden. Han kom ssom uppstigen ur hafvet, man visste ej huru och hvarifrn, ty sjfarten var redan slutad fr detta r, och is lg vid strnderna. Vl trodde sig ngon ha sett en Danzigerskuta i den mnljusa natten lgga till vid en utkant af hamnen och snart ter afsegla. Men hvartill behfde den vandrande juden ett fartyg? Var det icke en smsak fr honom att g fver hafvet? Den frmmande gamle mannen, som tfljdes af tv tjenare, lika underligt kldde och lika tystltne som han, tog in i ett hrberge, t en tarflig mltid som andra ddliga och begaf sig drefter p besk till prsten. Dr begrde han att f genomse frre kyrkoherdens, mster Sigfrids, efterlmnade papper, och d dessa mest innehllo stjrntyderi, som ingen annan frstod, var det tydligt, att Jerusalems skomakare skte lsa i stjrnorna slutet p sina vandringar. Fljande morgon var han ter frsvunnen, efter att hafva frikostigt betalat sitt nattlger, hvilket visserligen var mera ofrvntadt af en skomakare och en jude. Nstan vid samma tid -- alldeles p samma tid, pstod folket, ty hvarfr kunde ej den vandrande juden upptrda samtidigt p flera orter? -- visade sig den obekante i Karis. Aftonbrasan sprakade i den stora spiseln p Kaskas torp, dr Dordej tillredde kvllsvarden, flitigt rrande i en gryta med kokande vlling. Frn grytan uppsteg likvl icke nu den behagliga nga, som r hungriga barns frtjusning i en fattig torpstuga; det var ngonting obehrigt dri, det var den tydliga tillsatsen af hlften bark i mjlet. kern hade gifvit missvxt, fogden hade utpantat resterande spannmlskappar; kriget, kriget utkrfde sin tribut utan frskoning. Dordej var samma hurtiga, aldrig rdlsa moder fr en talrik barnskara, som alltid frr. Hvarfr beskrma sig fver hlften bark? Det fanns andra, som to rena barken, och brodden lofvade nsta r bttre skrd. Thomas sljdade med sin enda arm en sldmede; det gick illa och lngsamt, yxan var sl, knifven tog ej s jmna spnor som frr. ldste sonen Tommu spjlkte ett stycke furu till prtor. ldsta dottern Sigfrida spann. En yngre syster kardade ull. Mannu tljde pilar. De mindre barnen gjorde sig hrlockar af hyfvelspn. Mrker och fattigdom sgo in genom stugans enda fnster, men de sgo ett folk, vant att frsaka. Det begynte snga drute. Drren ppnades; en underlig, gammal man intrdde, hvit af sn, och efter honom tv tjenare. Tiderna voro oskra. Thomas sg upp frn sitt arbete och stllde yxan bredvid sig. Dordej upphrde att rra i grytan. Frmlingarne frstodo, att de ej voro vlkomna efter mrkrets inbrott. Den ene af tjenarne, hvilken tjenstgjorde som tolk, anhll i sin husbondes namn om hrberge fr natten. -- Vi komma lngvga fr viktiga render, ro njda med litet och betala vl. Dordej fortfor att rra i grytan. -- G till Nyby hr nra intill! Vi ha fattigt och trngt. Ungar finnas i alla krkbon. Tolken vxlade ngra ord med sin herre. Han lade p stugans enda bord ett pass p frmmande sprk och bredvid detta ett guldmynt. -- Vi ro hederligt folk och betala ett nattlger af halm s som andra betala en herresng. Dordej sg p frmlingarne, sg p Thomas; ett guldmynt r mycket fr den, som blandar bark i sin mjlvlling. Thomas sljdade p sldmeden och lyfte ej sina gon frn golfvet. Yngsta barnet brjade grta. -- Det r bst, att ni g till Nyby, tertog Dordej. Tolken fortfor att vxla ord med den gamle mannen, som objuden satt sig ned p en bnk. -- Min husbonde sger, att han har en hlsning till eder frn Urban Niemand. Dordej frblef likgiltig. Hon knde ingen med detta frmmande namn. -- Han, som r fdd i eder stuga. Han, som frn eder kom till herr ke Tott. Han, som skt ihjl en karl och rymde till Tyskland. Han, som hade en tvillingssyster. Han, hvars mor dog hr i torpet. -- Far, far! utropade Dordej och lyfte af frvning slefven, hvars innehll drp i elden. -- De bringa budskap frn Bennu och Hagar! Barnen trngde sig nyfiket fram. Hvem mindes ej Hagar! -- Min husbonde sger, att han r en slkting till den olyckliga unga kvinnan, som dog hr i torpet, och att han vill uppvga hvarje underrttelse om henne med guld. -- Sitten ned! Och Dordej aflyfte grytan, rdjande plats fr frmlingarne. Allt i den sorgliga natten fr sexton r sedan stod s lifligt fr hennes minne, som hade det varit i gr. Desse resande mste f hrberge, om hon ock sjlf skulle sofva p kalla vinden. Kunde man ej tillreda sofplatser p golfvet? Tommu anskaffar halm. Sigfrida springer till Nyby efter en rkt frboge, rent rgbrd, smr och mjlk: detta hade man rd att betala i morgon. Till mannen, som lt henne rda, hviskade Dordej: jag lgger i natt ej gonen till. Efter en mycket olika aftonmltid fr gster och vrdsfolk, uppstod med tolkens tillhjlp ett samtal, som ofta afbrts af den gamle frmlingens frgor och klagan. Dordej hade godt minne och godt munrede. Hon omtalade allt hvad hon upplefvat under den natten, nr mster Sigfrid, Lydik Larsson och tatterskan gstade Kaskas torp. S sg tiggerskan ut, s talade hon, s stapplade hon fram de f stegen frn drren. Och hr, hr bakom vfstolen sjnk hon ned p halmen fr att aldrig mera st upp. -- Red mig ett lger dr! afbrt henne den gamle. -- O, min Ruth, mitt hjrtebarn och mitt sorgebarn, du den fagraste af Sarons blomster, du den renaste af allt som p denna syndiga jord skdat upp mot himmelen ... hr skulle du d, s ensam, s fattig, s fvergifven! Och han kastade sig, fvervldigad af sin sorg, p det hrda golfvet, kyssande gng efter gng den grofva planka, p hvilken hans lskade barn hade utandats sin sista suck ... Fljande morgon beskte han med Thomas och Dordej Karis' kyrkogrd. Ingen vrd, intet kors angaf den graf, dr den oknda i tiden blifvit gmd och glmd i ett hrn af de ddas nattlger, dr de vnta p morgonen. Ngra vissnade lf och en tunn drifva, ssom af frusna trar, betckte den okndas hviloplats i en frmmande jord. Alla frnmligare dda lgo begrafna under kyrkans golf. Den trnga kyrkogrden ppnade sina kamrar blott fr de fattiga, de ringa, de, hvilka, sittande lgst vid jordens gstabud, vnta upphjelsen ... Frmlingen kastade sig ned och kysste drifvan, ssom han kysst golfplankan. Det var som om drifvans frusna trar hade smultit fr denna brnnande kyss. Drefter uppstod han, tryckte i Dordejs hand en tung brs och sade: -- Hon var en Israels dotter. Jag vill icke frnrma dig, goda kvinna, som varit barmhrtig emot den fvergifna, men du frstr, att en af oss icke grna hvilar ibland de oomskurne. Lofva mig att omhgna denna platsen med en mur af huggen sten och plantera drinom rosenbuskar, hvartill jag i vr skall skicka dig telningar frn det heliga landet. Israels Gud frke i vlfrd dig och ditt hus, ssom David sger i 37:de psalmen: den barmhrtiges sd skall varda vlsignad! Frmlingarne fortsatte resan vsterut. I deras pass hade Dordej lst det underliga namnet Ruben Zevi. Judar! Dordej korsade sig; man brukade nnu korsa sig hr i landet. Hvem kunde en s gammal jude vara, om icke Jerusalems skomakare? Och han hade gstat i Kaskas torp -- han, som lefvat i sextonhundrade r -- han, som sett frlsaren -- han, som frvgrat Guds Helige att hvila under brdan af korset -- han, som gick fridls kring jorden frn slkte till slkte! Och denne fridlse gengngares dotter lg hr begrafven; hon kunde ej ha varit mycket yngre n sin fader, fastn hon sett ut att knappt vara tjugu r gammal! Bennu och Hagar voro barn af en s frunderlig slkt! Och hon, Dordej, hade ftt penningar fr att plantera rosor frn det heliga landet p en gengngerskas graf! ... Hvad skulle hon gra? Hon lt den tunga brsen falla i snn och sg, rdvill emot sin vana, p Thomas. Thomas upptog brsen och underskte betnksamt dess innehll, om det kanhnda luktade kristet blod eller tillfventyrs var de ddas ben. Det var blanka guldmynt till en mngd och ett vrde, som vida fversteg de hge herrarnes engng s vlkomna gfvor fr barnens uppfostran. Aldrig hade den fattige torparen ens i drmmen sett en s oerhrd skatt. Nu kunde de klda barnen, skicka dem i skola, ta rent rgbrd. Nu kunde de kpa Kaskas torp ... Nu kunde de kpa Nyby grd! ... Endast myntet var kta? Frestelsen var stark. De stodo kvar p den sntckta kyrkogrden, vinden hven i de lflsa trdens grenar, bonden frn Nyby krde frbi dem p landsvgen med rg till kvarnen. Slutligen sade Dordej: -- Vi g till prsten! Och de gingo den vg, som s mngen i detta land gtt fre och efter dem under samvetets bekymmer och rdvilla frgor i timliga och eviga ting -- de gingo till prsten fr att begra rd. Under vgen uppstod en ny betnklighet. Om vi yppa fr prsten, att vi nu ga s mycket penningar, skall fogden plgga oss tredubbla grder, lnsmannen skall anstlla rfst hos oss, ingen skall tro, att vi tkommit rligt en sdan skatt. -- Lt mig rda! -- afgjorde Dordej beslutsamt, i det hon uttog ett guldmynt ur pungen och gmde det friga frsiktigt i kjolscken. Nr det gllde vidskepelser, stodo blott f af Finlands prster vid denna tid upphjde fver sitt folk. Den gamle kyrkoherden Petrus Matthi Tavia, som Dordej frut med s liten framgng rdfrgat, var nu lika fvertygad som hon, att den vandrande juden uppenbarat sig i Karis. Detta betydde ngot, det var ett jrtecken. Nsta sndag mste dr lsas i kyrkan en frbn fr den olycklige vandrarens sjlaro. Hvad angick det guldmynt, som Dordej framvisade, fann kyrkoherden rdligast att hellre frra det t socknens fattiga, n att besmitta sina hnder med ngot s misstnkeligt. -- Hr r icke mngen i socknen fattigare n vi sjlfva, vgade Dordej invnda. -- S gif guldpenningen t kyrkan, och Herren skall frn kern gifva eder dubbelt igen, svarade prsten, ej utan en kvarlefva af den katolska tidens frestllningar om fromma gfvors nytta fr saligheten. De tv makarna gingo lika rdvilla som de kommit. Gifva t kyrkan? Kyrkan var rik, medan de to bark. Det vardt en hrd strid mellan Mammon och Dordejs samvete. -- Vrdig far begr nageln af lillfingret; visste han af de stora pengarna, skulle han begrt hela armen. Men Skriften sger, att Herren gifver fdan t korpens ungar. Har han nu gifvit oss ungarna och lgger fdan bredvid dem, hvarfr skulle vi lta dem svlta? Jag skall sga dig ngot, Thomas. Vi gra med denna penningen ackurat som prsten sagt, s fr Gud sitt. Drnst taga vi en annan penning ur pungen, kpa oss rg och lta barnen ta sig mtta. Skam f min tunga, om detta r synd. Resten lta vi ligga orrd i kistan, tilldess vi f bttre besked. Icke lngt efter besket i Karis uppenbarade sig den vandrande juden i bo, fverallt skande spren efter tv barn, dem f eller ingen knde. En kvarblifven tjenarinna hos den bortflyttade presidenten Kurck ledde honom till spren af en besynnerlig flicka, som bott hos presidenten, lst hos professorerne och p hsten fljt sin beskyddare till Sverige. Juden var outtrttelig. Han gick till de lrde, till Martin Stodius, mystikern, som undervisat Hagar i hebreiska och naturkunskap, till Johan Terserus, den sedan s vidtbermde och vidtklandrade biskopen, som undervisat henne i latin och grekiska, till Simon Kexlerus, som invigt henne i den hgre matematiken. Desse lrde herrar berttade honom frunderliga ting. Stodius antog en _spiritus familiaris_, som lrde flickan frst en bok, s snart hon ppnade den. Kexlerus frklarade sig hafva sttt svarsls fr hennes matematiska bevis. Terserus, den skarpsyntaste, anmrkte skrattande, att flickan var ett _phnomenon_, som dock till slut intet annat betydde, n ett _ingenium velox_, en ungdom med sllsynt snabbfyndighet. rstiden var den ogynnsammaste, och likvl unnade sig den vandrande juden ingen rast. En dag var han frsvunnen frn bo, ssom han frsvunnit frn andra orter, och icke lngt drefter uppenbarade han sig i Stockholm. Huru han kommit fver det mrka, stormiga, isiga hafvet, visste ingen. En mjlighet var, att han lyckats bana sig vg fver land med en af dessa ofrvgna isbtar, hvilka seglade fver de ppna fjrdarna och drogos fver de frusna. Men vid denna rstid behfde posten stundom mnader fr att komma till Stockholm. Och hvartill behfde Jerusalems skomakare bt? Han drog sina sjumilsstflar p och gick fver hafvet. 11. Slottsbranden. Komma frn Breitenfeld och stupa i Stockholms slott! fven den mest kunskapslskande unga drottning kan icke alltid begrafva sig i folianternas lrdom. Den nya bokvrderskan fick erfara hvem hon tjenade. Mer n en vecka frgick, utan att Hagar sg en flik af sin herskarinnas kldningsfll i lrdomens rustkammare, dr hon frtecknade bckerna och s ofta glmde allt fr det omotstndliga behaget att frdjupa sig i en frr oknd frfattares nya tankegng. Ingen fisk knner sig s hemmastadd i en kristallklar sj, som Hagar Ring i drottning Kristinas bibliotek. Hon glmde mat, dryck och smn, sllskap och hofskvaller fr att frossa i det fverfld af kunskap, som p dessa hyllor endast begrde att anlitas. Hon glmde drottningen, fru Beata, sin bror, det frgngna, nrvarande och tillkommande. Hon lefde i bckerna; hon lrde s mycket mer, emedan hon fick vara fullkomligt ostrd. Ingen tycktes bekymra sig om hennes tillvaro i denna ensliga fristad. Kammartrnorna och hofpigorna hade omhuldat henne med sin gunst af det naturliga skl, att hon stod i ogunst hos allas buse, fru Beata. Alla tflade att omgrda henne med en beskyddande mur af pigkammarens vakt. Och pigkammaren i ett hof r ocks en stormakt. Det var den lyckligaste tid som Hagar genomlefvat. Drottning Kristina hade glmt _doxa_ och alla teologiska stridsfrgor fr det furstliga bilger, som skulle firas i slottet den 27 November. Hennes kusin, furstinnan Kristina Magdalena, skulle frmlas med markgrefven Fredrik VI af Baden-Durlach -- en frbindelse, frn hvilken, i lngt senare tider, tv svenska konungahus hrstammat: det Holstein-Gottorpska och Oskar I:s geml Josefina. Man har nnu kvar frteckningen p de inbjudne till detta brllop: det var allt hvad Sverige d hade frnmt och lysande hemma hos sig. Hela hofpersonalen och den unga drottningen sjlf voro lifligt upptagna af tillredelserna till denna kungliga familjefest, som skulle blifva en illustration till andra segern vid Breitenfeld och borde firas s lysande som mjligt. En ung pommersk arkitekt, Nikodemus Tessin, uppgjorde ritningar till nya, smakfulla dekorationer efter mnster frn franska hofvet. Statsfruarna togos till rds fr kostymerna, kammarjunkarne utsndes p beskickningar, furstinnorna Marie Eufrosyne och Katarina Eleonora kallades gng efter gng till drottningen fr att med henne och Ebba Sparre fverlgga om toilettfrgorna. Hofskrddare, smmerskor och alla slags handtverkare genomvakade smnlsa ntter. Allt var i rrlig brdska, allt utom det tysta, fridlysta biblioteket. Den 25 November om aftonen, tv dagar fre brllopet, var ett vrdskap i slottet fr brudparet, motsvarande ungefr tyskarnes s kallade Polterabend. Hagar satt ensam vid sin lampa och en praktfoliant, nr hennes drr sakta ppnades och framfr henne stod hennes frra beskyddarinna, presidentens geml, fru Sofi De la Gardie. -- De ro upptagna af dansen drnere -- sade beskyddarinnan med nedltande vlvilja -- jag begagnar tillfllet att se huru min bokmal befinner sig i sin nya stllning. Jag frstr: som en fluga i sirapskrukan. Hvad r det du lser? Aristoteles! -- Hvad ers nd r god! utropade Hagar, kyssande presidentskans fina, behandskade hand. -- Och hvad jag varit otacksam ... att icke uppvakta, icke tacka ers nd, sedan jag fick tillstnd att tjena drottningen! ... -- Du vet, Hagar, att jag nskar ditt bsta. Trhnda var jag en tid nog strng mot dig, men du tog mitt hjrta den frskrckliga natten p sjn. r du lycklig, mitt barn? -- _S_ lycklig, ers nd, _s_ lycklig! Drottningen r s ndig, alla ro s goda mot mig. -- Det glder mig, och jag nskar, att det m fortfara. Men jag vill ej dlja fr dig, att drottningen r af ett ombytligt sinnelag ... som du sjlf ... och desto mera lttretlig, emedan hon r ung och ej lrt att bja sig, ssom du lrt. Nr man r bestmd fr en krona, r det frltligt, om man stundom knner sig otlig att bra henne. -- Hon skall blifva stor, ers nd! Hon _r_ redan stor! -- Drom r intet tvifvel. Men fven de strsta bland ddliga ha sina svagheter. Vet du ocks, att drottningen icke tl ngon jmlike? -- Jag vet det, ers nd. -- Icke ens i lrdom ... Hagar studsade. Drp hade hon icke tnkt. -- Godt. Du vet det nu. Det tr hnda, att frken Kerstin icke lst Aristoteles. Rtta dig drefter! -- Ja, ers nd. -- Din stllning r farlig. Vid ett hof afundas man alltid nykomlingar, besynnerligen en fattig och oknd, utan namn, utan brd. Du har en mktig ovn. -- Ack ja, ers nd. Men frken har lofvat beskydda mig mot fru Beata. -- Lita ej fr mycket drp! I hvilken stllning str du till jungfru Ebba Sparre? Du vet, att hon har drottningens hjrta och ra. -- Jungfru Ebba har icke varit oblid mot mig. Jag har tv gnger tjenstgjort i hennes stlle. -- Ett rykte r utspridt, att du skulle vara beslktad med vr familj. Det kan icke vara frn dig det utgtt? -- S otacksam r jag icke, ers nd. Det r ett missfrstnd af riksrdet Skytte, som hrt, att hans nd presidenten sttt fadder t mig. -- Emellertid har fru Beata frgat presidenten drom. Han ansg ej ndigt att sga henne allt, men han kunde ej undg att frneka frndskapen. Du vet sledes, kra barn, att du br vara dubbelt frsiktig, emedan din brd med all flit efterspanas. Farvl. Min dotter Ingeborg vntar mig. Gud skydde dig. Och skulle ngot hnda, har du en tillflykt hos dina gamla vnner. Hagar blef allena. Aristoteles ndgades vika fr tanken p stjrnan, tv namnlsas enda fste i himmelen och p jorden. Hon syntes ej denna kvll; hon var skymd af tunga snmoln. Det blste hrdt. En hvinande storm gnisslade i slottets ldriga tornluckor och fverrstade musiken i danssalen, hvarifrn svaga ljud stundom frnummos till Hagars bostad i vstra slottsflygeln midtemot den s kallade balettsalen. En knsla af fvergifvenhet smg sig ut frn den matt flmtande lampan, hvars olja tog slut och spred en lukt af ngonting brndt fver det halfmrka rummet. Det var lampan som osade. Hagar ville g ut fr att hmta ny olja. Hon kunde lida ensamheten, men icke mrkret; mrkret r ensammare n tanken, mrkret r oknda faror; fven det minsta ljus r ett trstande sllskap. Med oljekannan i handen kastade Hagar en blick genom fnstret, som vette mot lilla borggrden. Dr rrde sig otydligt betjening och lyktor. Men hvad var detta i sdra tornet? Det liknade icke skenet af ett ljus, och det kunde icke vara en reflex af mnen; man hade ju nedan. En s klar ljuspunkt ... nstan som eld? Hagar stannade, fngslad af denna blndande ljuspunkt, som uppflammade i mrkret, allt klarare, men s tyst, s obemrkt ... s hemlighetsfull ... Nu kom dr en skugga, som skymde ljuset, frsvann och kom mrkare ter. Var det rk? Det liknade rk ... Ja, det var brand, det var eldsken ... i denna storm! Ingen tycktes gifva akt p skenet, upptagna, som alla voro, af banketten och dansen. Hagar strtade ut; trappor och rum i nrheten voro toma; alla trngdes i festvningen. Nederst i trappan mtte hon en kammartjenare med en bricka. -- Det brinner i sdra tornet! ropade hon. Karlen skrattade. Han hade tmt halfdruckna bgare och var otillrknelig ... det strsta af alla felsteg i drottningens tjenst. Hagar sprang vidare, utan att veta hvart, och kom till ett kk i nedra vningen. Hr var brdska: supn skulle serveras efter dansen. -- Det brinner i sdra tornet! -- Dumheter! Man jagade bort henne med okvdinsord. Skulle hon icke mta en klok mnniska? Hon sprang vidare, trefvade sig fram genom obekanta mrka gngar i den vidstrckta gamla byggnaden, fann en drr, ppnade den och stod i ett mrkt rum invid hgvaktens corps de garde p nedra bottnen, under stthllarens bostad. -- Det brinner i sdra tornet! -- Hvar? Hr ofvanfr? frgade en rst, och Hagar igenknde sin bror, sergeanten. -- Skynda dig, alarmera vakten. Jag vet ej hvar jag r, men i sdra tornet r eld. I blinken alarmerades vakten. Hagar tnkte p drottningens dyrbara bibliotek och sprang ter upp. En tydlig brandlukt var redan mrkbar i trapporna. Larmklockan gjorde ett obehagligt afbrott i dansen. Man ville i brjan ej tro p ngon fara: elementerna mste ju blygas att angripa en konungaborg. Men elementerna hade icke blygts att r 1616 nedbrnna bo slott fver Gustaf II Adolfs hufvud, medan han gstade slottet. Rklukten och den hvinande stormen fvertygade snart de danslystne, att njet mste vika fr en allvarsam kamp om konungaborgens tillvaro. Medan de fleste bland gsterne i frvirring skyndade ut att uppska ekipager och fverplagg, stannade ngra kvar fr att bitrda vid slckningen. Den unga drottningen visade sig modig och rdig. Hon anfrtrodde t stthllaren Klas Fleming brgningen af rknekammaren med rikets frnmsta klenoder, som dr frvarades, men frbjd att rubba hennes egna rum. Fru Beata vgade gra invndningar. -- Till mig kommer icke elden, svarade Kristina trotsigt. Faran var dock fverhngande stor. Det frsta lilla eldskenet, uppkommet, man visste ej huru, i ett af betjeningens rum i det smala sdra tornet, takvningen, vxte hastigt i glans och skymdes drp af tjock rk. Lgorna brckte ett fnster, slingrade sig ut, slekte taklisterna, smgo sig uppfr tornspiran och drpo drifrn ned p koppartaket. Samtidigt buros de af stormen till det stora, massiva, sydstra tornet, som grnsade till drottningens flygel, och hotade att uppsluka denna flygel med dess praktvningar, hvarigenom hela slottet skulle varit frloradt. Allt uppbjds sledes fr att rdda detta torn. Klas Fleming var fverallt. Han anordnade kedjor af vattenlangare allt ned till strmmen, soldater, hofbetjening och tillstrmmande folkskaror. Vattenmbar gingo ur hand i hand, sprutorna ste hela strmmar fver det brinnande taket. De modigaste bland knektarne skickades frn de inre trapporna upp i tornet, men drefvos tillbaka af rken och lgorna. Stormen lg hrdt p och tycktes gcka alla anstrngningar. Endast det hga, massiva tornet Tre kronor stod dr i sin vldiga storhet, klart belyst af branden och trotsande lgorna. Nu stod fru Beata ej mera att hejda. Hon rusade upp i drottningens rum, tfljd af s mnga pigor och kammartjenare, som hon i hast kunde fverkomma. Dr begynte ett af dessa frstrelseverk, som man endast bevittnar vid brgning under en eldsvda. De dyrbara skpen, kistorna, borden, ftljerna, klenoderna, hofdrkterna, toilettsakerna, nda till linnet och tvlarna, skulle utbras och sammanfstes i hgar, flckades, snderslogos, kastades hit och dit under frvirringen. Minsta delen hamnade p en sker plats; armar saknades eller frhindrade hvarandra. Skpen blefvo liggande kullstjlpta i trappan och stngde utgngen; fverallt snafvade man fver nedryckta sngomhngen, fnstergardiner och hundrade obeskrifliga ting, som vid sdana tillfllen ligga i vgen just dr de ej skola ligga. I denna fart att brga kom fru Beata till biblioteket och studsade vid anblicken af Hagar Ring, som med bitrde af Fiken Lng var sysselsatt att inpacka de dyrbaraste bckerna i stadiga kldkorgar. Det var ett omsorgsfullare och lugnare brgningsarbete, n den mktiga husfruns eget. Fru Beata var klok och rdig, men i vreden och frskrckelsen glmde hon all besinning. -- Ut! skrek hon i drren. Ut, du landslperska, du trollpacka, du matsnylterska! Hvad har du hr att bestlla? Och nr Hagar icke genast lydde befallningen, fvertygades hon om dess oemotsglighet af en skallande rfil, som kom hennes kind att svida. Hade hon varit karl, skulle hon, efter sitt lynnes art, hafva svarat med samma mynt. Nu terstod henne endast listen. Hon sprang tillbaka, hon flydde till rummet utanfr, der brgningen pgick. Fru Beata fljde fr att jaga den ofrskmda p drren, men var knappt utom bibliotekets trskel, frrn Hagar ter var dr och inifrn reglade drren. Ingen tid var att frlora, drren frblef reglad och bckerna otkomliga fr nya brgningsfrsk. Stockholms slott var p Kristinas tid en vidlyftig, ganska oregelbunden gammal byggnad om tv vningar med en jordvning drunder, ett stort och fyra mindre torn samt tre kringbyggda grdar: smidjegrden i sder, lilla borggrden i midten och stora borggrden i norr. Drottningens bostad och studerkammare voro i sdra flygeln, fra vningen, men hon disponerade drutfver elfva rum i vstra flygeln, utom andra fr kk, husgerd och betjening. I samma fra vning, mellan drottningens bda afdelningar, lg stora rikssalen mot vster. I nedra vningen drunder logerade, utom en del hof och betjening, hofrtten, riks- och amiralitetskollegium, lilla rustkammaren, kldkammaren, konstkammaren, slottskyrkan, rikskansliet. I jordvningen inrymdes rknekammaren, riksarkivet, arkliet, vinkllaren m. m. I detta slott var sledes oersttligt mycket att rdda eller frlora. Drottningen stod p en trappa vid lilla borggrden, betraktande slckningen och utdelande sina befallningar. Rken var kvfvande, hettan af branden knappt mjlig att uthrda, men kvar stod hon, obeveklig fr de kringstendes bner. Sdra tornet och de nrmaste rummen drunder hade blifvit frstrda, men man hade lyckats hejda elden p denna sida. Allt berodde p, om man lyckades slcka sydstra tornet, som brann invndigt, ty om det strtade eller nedbrann, skulle det utbreda elden fver drottningens flygel. Drottningens nrvaro eldade allas mod. -- Ser du henne ... dr midt i rken? Frken Kerstin r icke bang. Se, huru hennes gon glimma i eldskenet! Och hofkavaljererne, nyss komne frn dansen, skonade ej sin dyrbara baldrkt; officerare och knektar aktade inga skyar af gnistor eller ramlande bjlkar. Matroser frn flottan ntrade som kattor uppfr de bgnande takrnnorna. Kristina gladdes t detta djrfva mod. Hennes uppmrksamhet hade en stund varit fst vid en spenslig yngling, som satt p takkammen af den hotade flygeln och slckte ur en vattenpyts de nedregnande gnistorna. Vind och rk lgo ditt: det var en plats fr salamandrar, icke fr mnniskolungor. -- Herr fverstthllare -- sade hon till Klas Fleming, som aflmnade rapport om den frsta framgngen -- befall pojken p taket att stiga ned! Hellre m slottet brinna, n rddas med frlust af ett mnniskolif. -- Och huru mnga lif g nu till spillo p slagflten fr Sveriges konungahus? frgade Fleming lugnt. Pojken har begrt en sprutslang dit upp fr att fra en strle in i tornet, och han skall f den. Det r icke mycken utsikt att han kommer lefvande drifrn, men det r sista medlet, och i krig vgar man allt. Kort drefter var slangen uppfrd och vghalsen p taket frsvunnen i rkmolnet. Allas blickar voro riktade p denna afgrande punkt. Lgorna tycktes ohejdade rasa i det inre af tornet. Men rken frndrade frg p ett stt, som ej undgick Flemings vana ga. De framhvirflande molnen begynte att svartna, ssom af brnder, hvilka ej mera brinna i lga. Man fortfor att pumpa upp floder af vatten och hade slutligen tillfredsstllelsen att se en tunnare ljusgr rk antyda sitt innehll mera af vattenngor n af sot och kolgas. -- Jag har nden anmla, att tornet och slottet ro rddade, rapporterade Fleming. -- Ingen skadad? -- Obekant. Tolf man af vakten uppska pojken i tornet och fullborda slckningen. Faran var fverstnden. Tv knektar visade sig, brande en nstan oigenknnlig mnsklig gestalt, nedsvrtad af sot, hret afsvedt, klderna halft frkolnade. De hade funnit vghalsen sansls i tornet, medan sprutstrlen i hans maktlsa hand nnu fldade vatten. -- De dr brnda trasorna ha varit en dragonuniform, anmrkte Fleming. Jag trodde honom vara en af Stockholms gatpojkar. -- Det r sergeant Niemand ... Komma frn Breitenfeld och stupa i Stockholms slott! ... Kalla min lkare! Lkaren uppref de brnda klderna fver ynglingens brst. -- Asfyxian r i periferin, icke i centra. Han kan mjligen komma till lif. Niemand bortfrdes till en nyligen inrttad sjukstuga fr srade krigare. Frst nu kunde drottningen frms att ska frfriskning och hvila. Hon ndgades taga sin bostad i den orubbade vning, som beboddes af fverhofmstarinnan. Intet ord vxlades om den frhastade brgningen af de kungliga rummen. Vid en seger frgtas de sm nederlagen. Det var det d s kallade nya slottet, en senare tillbyggnad, hvars fversta vning och torn instrtat, medan andra nrbelgna delar af borgen lttare skadats. Slottets terstllande fvertogs af Klas Fleming med sdan drift och skyndsamhet, att det snart reste sig sknare och stoltare n frr fver fartygens masttoppar vid Skeppsbron. Det furstliga bilgret kunde firas f veckor drefter. Fleming var en byggmstare som ingen annan i den tidens Sverige. Utom Stockholm hade han reglerat Upsala och flera stder, som fre hans tid liknade bondbyar. 12. Juden och statsmannen. Hvad ville han? Kort drefter, i brjan af December, uppenbarade sig den vandrande juden i Stockholm. Han undandrog sig hr, som fverallt, de nyfiknes uppmrksamhet; han visade sig aldrig vid dagsljus. Stundom trodde sig en vandrare upptcka fliken af judens bruna mantel i en tckt karret eller slde, som ilade hastigt frbi. rstiden gaf honom mrker nog, i hvilket han kunde rra sig fritt. Vid ngon af de rykande oljelyktor, som tndes i mrkningen utanfr slottets portar eller de frnmas palatser, tyckte man sig igenknna hans lnga, magra gestalt, tfljd af en tjenare och framskridande med dessa afmtta steg, hvarmed han kringvandrat jorden. Dr han stannade, tjto hundarna; dr han framgick, flydde gatpojkarne. Hufvud vid hufvud visade sig i fnstren och i kpmnnens borgareluckor, dr man trodde sig se hans skugga afteckna sig mot en upplyst vgg, och hviskande rster sade till hvarandra: det r han! Gengngarens rykte hade fregtt honom och uppskrmt befolkningen. Han stod som ett jrtecken i tidens luft: ngonting skulle komma, frmodligen pesten. En eftermiddag i skymningen visade sig denne misstnkte frmling i riksrdet presidenten Kurcks frmak och framlmnade, i stllet fr de d oknda visitkorten, ett rekommendationsbref frn borgmstaren i Danzig. Kurck fortfor att hlla hof fven i Stockholm; audiensen beviljades med behrig ceremoni. Samtalet frdes p tyska och utan tolk. -- Mitt namn torde vara bekant, brjade frmlingen i den undfallande, frsiktiga ton, hvarmed han tilltalat s mngen magnat fre Kurck. -- Ruben Zevis namn r bekant i hela Europa, och vi rkna oss till denna vrldsdel, svarade presidenten hfligt, men utan att bedja den nykomne taga plats. Han vntade sig som riksrd ngon insinuation om ett statsln till Sveriges krona, och alltfr hflig fick man ej vara mot en penningefurste, nr man ej ndvndigt behfde honom. -- Fr sexton r sedan tcktes ers nd visa godhet mot tv oknda, vrnlsa barn och har sedan upptagit i sitt hus det ena af dem, en flicka vid namn Hagar. -- Hvad? utbrast presidenten fverraskad. Skulle ni knna Hagar Ring? -- Hagar Ring r mig obekant, men jag vore ers nd mycket frbunden fr ngra gunstiga upplysningar om en flicka vid namn Hagar, som ers nd behagat fra med sig frn bo till Stockholm. Ers nd har rtt att fordra en frklaring. Jag nskar fr en arfsfrga f visshet om hennes hrkomst. -- Arf? genmlde presidenten med en ny fverraskning. -- Denna flicka skulle hafva en hrkomst och en arfsfrga? Ni vet d icke ... -- Jag vet allt, utom innehllet af det skrin, som frvarar hennes mors efterlmnade klenoder. P dem beror mycket. Det r endast de, som kunna bevittna Hagars hrkomst, och man har sagt mig, att ers nd haft godheten taga skrinet i frvar. r det tilltet att se det? -- Jag beklagar, att skrinet frvaras under sigill i bo hofrtt ssom omyndigas arf. -- Och detta sade mig ingen i bo! Jag ville gifva hlften af mina f terstende dagar fr att se dessa klenoder, men en ny resa fver hafvet i denna rstid ... Finnes ingen utvg att snda skrinet frn bo till Stockholm? Inga kostnader skola hindra. Presidenten eftersinnade. -- Omyndigas arf ... hofrttens sigill ... r ni beredd att deponera en kaution af 12,000 daler fr den hndelse att klenoderna ginge frlorade under hitvgen? -- , herr president, smlog penningefursten. Hvarfr icke 100,000, om ni anser det ndigt? Den tid jag mste vnta kan ej ersttas med detta belopp. -- Nvl, ni deponerar 12,000 daler mot kvitto i rknekammaren och bekostar en kurir, som i morgon bittida sker komma fver till bo med min fullmakt att utbekomma skrinet frn hofrtten. Tyvrr kan ni icke kpa hafvet och isarna. Det kan drja mindre n tv veckor, men det kan ocks drja tta eller tolf. Juden hjde p axlarna. -- Tid r kostbar, ers nd, men man r stundom tvungen att slsa. Vgar jag nnu utbedja mig en gunst? Fr jag se flickan? -- Hagar r fr nrvarande i tjenst hos drottningen och bor i slottet. -- Ah, den stormktiga drottning Kristina! S hgt nr icke en ringa frmling. r det mjligt att kalla flickan hit, att f se henne hos ers nd? Presidentens hllning blef hgdragen. -- Min bste herre, jag tjenar en frmling, dr det str i min makt, men mitt hus r ingen mtesplats. r det ngot vidare, hvarmed jag kan st till tjenst? Juden bugade sig med ett nstan omrkligt smlje. -- Jag r ers nd ondligt tacksam fr det bistnd ers nd redan behagat frunna mig. Tillt mig erinra om en obetydlig tilldragelse. Jag tror det var r 1610, i Maj. Ers nd var d ung och studerade i Prag. Vxlar frkomma ofta p lnga vgar. Ers nd var oknd i Prag och tillflligtvis i frlgenhet. Det sista en ung adelsman pantstter r sin vrja, men jag fruktar, att vrjan var p vg till en af mina trosfrvanter, nr ers nd erbjds ett ln utan pant ... -- Tusen floriner, ja. Och utan pant. Skulle det varit ni? -- Ett lappri. Ers nd betalade lnet en mnad drefter med tre procents rnta. -- Edra trosfrvanter begrde sex procent i mnaden ... Jag beder, tag plats, herr Zevi, jag skall med nje bevisa er den tertjenst jag frmr. -- Ers nd har redan mer n tillfyllest tergldat min ringa tjenst. Jag vdjar nu till den stora vlvilja ers nd tckts bevisa barnet Hagar. Det gller hennes vlfrd. Kan jag f se henne? -- Hon skall, med drottningens tilltelse, vara hr i morgon bittida klockan tta. Konvenerar det er? ... Nej, icke i morgon, det r drottningens fdelsedag. Men i kvll ... Nu genast. Jag skickar min vagn ... Presidenten ringde. -- Pape, lt spnna fr vagnen. Kr till slottet, anml min vrdsamma hlsning till vakthafvande statsfrun, att jag nskar se Hagar Ring fr en timme hos mig. Fr Hagar hit! -- Som ers nd befaller, bugade den alltid pomaderade, alltid ceremonise hofmstaren med en lng, uppskrmd blick p frmlingen. -- Gud sig frbarme -- utbrast han, vl utom drren -- hvem har slpat hit Jerusalems skomakare? -- Hva-hva-hvad sger hofmstaren? r det Je-Je-Jerusalem? stammade kammartjenaren Jns Qvast, som varit den skyldige och hade s nr af frskrckelse fllt till golfvet de tnda silfverarmstakar, med hvilka han var p vg till mottagningsrummet. Kammarpigan Sabina Girs sprang att bertta nyheten fr guvernanten mademoiselle de Meran och denna ter fr ndiga frun. Nyheten spridde sig i grden och kring hela kvarteret. Hvem hade kunnat tro ngot sdant? Skomakaren satt hos hans nd presidenten. Pesten var kommen in i huset. Bland rikets magnater funnos f s lrde och f s bereste, som Jns Kurck. Men om han knde Europa, s knde Ruben Zevi denna och andra vrldsdelar bttre n han. Ett lifligt samtal uppstod under vntan p Hagar. Presidenten frstod, att denne alltid bugande, alltid ytterst frsiktige gamle jude dock var en statsman, invigd i alla tidens brnnande frgor och politiska krokvgar. Af det lilla Ruben Zevi kunde frms att yppa framgick tillrckligt, att han visste allt och varit med om allt. Hans hand lg osynlig inne i alla tidens gordiska knutar och sammanband eller intrasslade alla deras trdar. Han knde monarkerne, Richelieu, Trauttmannsdorff, prelaterne, fltherrarne, bankirerne, mtresserna, hofintrigerna, tidsskvallret bttre n ngon. De Geer hade haft rtt: denne man kunde skapa t Sverige ett nytt vlde i Afrika eller i ngon annan vrldstrakt. Denne man blefve, med sina enorma hjlpkllor, en oskattbar bundsfrvant t hvarje stat, som lyckades vinna honom fr sina intressen. Hvarfr hade icke rikskanslern med sin skarpa statsmannablick upptckt denne jude borta i Regensburg? Ruben Zevi mste vinnas fr Sverige, men huru? Att bjuda honom guld? Draf hade han nog fr att kpa alla nordens riken ... Rang, titlar, restllen? Om han nskat sdana, hvad hade hindrat honom att frskaffa sig dem? Makt? Beherskade han icke furstar och riken med penningens allmakt? Man mste bjuda honom ngot annat, men hvad? I Kurcks frslagna hufvud upprann en tanke. Oxenstjerna och de fleste statsmn skulle sannolikt skratta drt, men erfarenheten lrde, att krafter, som trotsa alla andra band, kunna bindas med blomsterkedjor. Huru ofta hade icke krleken blifvit ett medel i tjenst hos statsklokheten? Man kunde pfinna andra lidelser af mindre farlig, mindre vldsam natur. Hvarfr hade Ruben Zevi slitit sig ls frn sina fver hela vrlden utstrckta affrer och begifvit sig i denna oblida rstid den lnga, besvrliga vgen till Finland och Sverige? Fr en arfsfrga, sade han. Hvilken arfsfrga kunde fr denne Kresus uppvga de millioner han satte p spel genom sin frnvaro? Snarare kunde man misstnka drunder ett hemligt politiskt syfte af vikt. Men han uppskte icke de styrande, han kom fr att efterfrga en obetydlig, namnls flicka, som ej kunde st i frbindelse med politiska ndaml. Och fr hennes skull tvekade han, den fverallt anlitade, icke att uppoffra den dyrbaraste tid i en obegrnsad utstrckning. S ofattligt det kunde synas, hade han dock ngot mktigt intresse, som band honom vid denna unga person. Man mste utforska detta; man mste med Hagar binda kosmopoliten vid Sverige. -- Hagar drjer, anmrkte presidenten i ltt ton. -- Hon torde blifva ganska frvnad, att ngon utom min familj gr sig den mdan efterfrga hennes person. Ni nmnde en arfsfrga. Skulle ni knna ngot om hennes anfrvanter eller hennes hrkomst? -- Trhnda. Det r drom klenoderna skola lmna visshet. -- Hennes mor dog oknd; af hennes far har man ej upptckt minsta spr. Naturligtvis skulle det intressera oss, hennes vnner att erfara hvad ni har er bekant om flickans frldrar. Juden suckade. -- Ers nd har rttmtiga ansprk p ett uppriktigt svar. Men tillt mig nu endast svara: om hon r den jag tror henne vara, r hon en anfrvant till mig och har ansprk p min omvrdnad. -- Det skulle gldja mig, om en s begfvad flicka funne en anfrvant. Vet ni vl, herr Zevi, att Hagar r ett under af lrdom och frdenskull funnit en anstllning vid vr lrda unga drottnings bibliotek? Hon skall fr eder kunna uttolka Mose bcker frn hebreiskan. -- Man har sagt mig ngot sdant i bo. r det ers nd bekant, om hennes bror, som kallar sig Niemand, finnes i Sverige? -- Niemand? Urban Niemand? Jag vill pminna mig, att det var han, som blef skadad vid slottsbranden och ligger srad i sjukstugan vid Norrtullsgatan ... ndtligen! Hr r Hagar. Drrarna ppnades. Pape kastade en frstulen blick in i rummet och sg gengngaren sitta kvar. Hofmstaren skulle ha felat mot alla en gammal vns och beskyddares pligter, om han ej under vgen meddelat sin skyddsling, att Jerusalems skomakare satt hos hans nd presidenten och frmodligen ville taga mtt af henne till ett par sjumilsskor. Hon skulle ej skratta; hon skulle se till, att ej skomakaren tog henne, p samma gng han tog mttet. Hagar kom lycklig, ssom hon fortfor att knna sig, oaktadt alla missden med fru Beata -- kom i ungdomens fgring med sin ltta, dansande gng, sin elastiska stlfjder i hvarje rrelse, sina rosor p kinderna efter frden i vinterluften och den egendomliga djupa blicken i de vackra, glnsande, mrka gonen. Var det fr hennes sexton r, fr den mera vrdade toiletten vid ett hof, eller hade hon, som var s mottaglig fr alla intryck, lrt sig dr en hllning, som hon frut fraktat -- aldrig hade hennes beskyddare mrkt, ssom nu, att det frr s sjlfsvldiga barnet vuxit upp till en blomstrande jungfru. Hon sprang till hans ftlj, bjde, halft skmtande, halft vrdnadsfullt ett kn, ssom man vid hgtidliga tillfllen brukade infr drottningen, och kysste hans hand. Den gamle juden betraktade henne tyst och orrlig. En tr smg sig ut frn hans gonvr och tillrade obemrkt utfr den vissnade kinden. -- Hagar -- sade presidenten, sedan han besvarat hlsningen med en kyss p pannan -- hr r en lngvga gst, som nskat se dig. Herr Ruben Zevi, bankir frn Regensburg. Hagar uppstod, gjorde en stel bugning och frblef stende. Hon trodde icke p Jerusalems skomakare, men den underlige gamle frmlingen, som s ofrnvndt betraktade henne, ingaf henne en obestmd fruktan. -- Rck mig din hand, barn, sade han, och hans rst darrade. -- Jag har knt din mor. Han fattade den motvilligt rckta handen och behll den i sin. -- Det r hennes hand, din bror har en annans. Hennes gon och hennes panna hafven I bda. Din bror liknar henne mer n du; det r ngonting frmmande kring dina lppar, och ditt hr r icke s glnsande svart. Men du r likvl hennes afbild, hela din gestalt, din vxt och, mer n allt, din gng ro s, som sge jag henne framfr mig nnu i dag. Du kan icke knna mig, ssom jag knner dig, men om du visste ... Han beherskade sig, slppte handen och frde till sina gon en rutig sidenduk. -- Ers nd, fortfor han, haf undseende med en gammal man! Jag r eder mera tacksam, n jag kan uttrycka med ord. Nr jag sett detta barnet, vore jag frestad att sga: kuriren r fverfldig, jag behfver inga flera bevis. Men det r ndvndigt fr andras fvertygelse, om icke fr min. Det r en invecklad arfsfrga. Dessa barn mste kunna best ssom de rtta och kta infr mnga afundsmn, infr mktige motstndare. Drfr ... vrdigas uppstta eder fullmakt; vi afsnda kuriren. Och n vidare mste jag besvra hofrtten med att p min bekostnad hra p ed alla kvarlefvande vittnen vid barnens fdelse. Det gller stora godelar, och de f icke frsittas. -- Det gller ocks namn, herr Zevi. Gif dessa barnen ett aktadt namn, och det skall uppvga mnga godelar. Jag hoppas de skola kunna bestyrka det med ett lagligt ktenskap. -- Namn? upprepade juden. Hvad r ett namn, som gifves och fs, mot ett namn, som gres? Bed, att de m sjlfva gra sitt namn. Men undskyll, det r vrt stt att betrakta vrlden. Jag vill ej frringa ett s delboret namn som ers nds. -- Jag skall lta inkalla de vittnen ni nskar och lagligen uppstta deras vittnesml. r det annars ngot, hvarmed jag kan vara till tjenst? nskar ni kanhnda uppvakta hans herrlighet rikskanslern? -- Jag skall hrsamma en kallelse, om hans herrlighet behagar hedra mig med en sdan. Fr jag terse flickan? -- Nr ni behagar och hr, om drottningen tillter. Ni har engng gjort mig en tjenst, herr bankir, och om jag ej misstager mig, har ni sttt i affrsfrbindelser fven med svenska kronan. Ni kan vara frvissad om allt mjligt tillmtesgende hr i Stockholm. Det skulle fgna mig, om ni blefve njd med er vistelse hr och vunne ndamlet med eder resa. Hvad angr barnen -- och hr snktes rsten till en hviskning -- s br jag erinra, att allt beror p deras kta brd. Sveriges lag medgifver ingen arfsrtt t okta. Om presidenten Kurck med dessa ord velat framtvinga nrmare upplysningar om barnens brd, fann han sig sviken. Ruben Zevi uppstod tigande, bugade djupt fr att sga farvl och rckte till afsked Hagar handen. D hrdes en spd rst frn den halfppna drren till rummet bredvid: -- Mor, nu tar skomakaren Hagar! Allas blickar vndes ditt. Det var nst yngsta dottern, lilla Karin, som hll sin mor i kldningen och med skrmd frundran betraktade frmlingen. Drren stngdes gonblickligen. Juden aflgsnade sig, utan att ltsa mrka utropet; mor och dttrar intrdde fr att frvissa sig om det vdliga beskets lyckliga utgng. Familjefadern fanns oskadad p sin plats och likas Hagar. -- Hvad ville han? frgade presidentskan. -- Ja, hvad ville han, ers nd? upprepade Hagar. Pape stod i drren och spetsade ronen. -- Han freslog mig en liten spatsertur kring jorden och lofvade hmta mig tillbaka om tvhundra r, men jag fruktade, att ni skulle frlora tlamodet och gifta er under min frnvaro, skmtade presidenten. 13. Finska bibeln. Hrnstenen, p hvilken allt skall uppbyggas. Drottning Kristinas sextonde fdelsedag frndrade intet i hennes vntande krona, men mycket i hennes personliga stllning. Hon hade ftt rens kungabref p rttigheten att vara en vuxen ungm, att hafva sin egen mening, att styra sig sjlf, innan hon kallades att styra riket. Det var intet tvrt framsteg: hon hade gjort ansprk p denna rttighet redan frut, och de styrande hade motvilligt gifvit efter. Men det sextonde ret afklippte tyglarna. Om detta nyckfulla och bngstyriga kungabarn med sina lysande snillegfvor dittills kunnat bjas endast med mycken varsamhet, lydde det numera endast sin egen klokhet, nr det fredrog att vnta. Kristina kunde vara s foglig som ngon myndling, hon kunde lyssna till rd och, dr det behfdes, tillrttavisningar af sina frmyndare; hon kunde fverlmna allt t deras beprfvade erfarenhet och tigande bevista rdets fverlggningar. Men detta allt med en dold reservation, med ett brinnande begr att gra sin uppfattning gllande, nr hennes tid var kommen. Hon uppfattade kronans och snillets frenade makt som obegrnsad. nnu framtrdde sjlfrdigheten blott i frgor som rrde hennes egen person, hennes toilett, hennes studier, hennes njen och lefnadsvanor, hennes omgifning och favoriter. Den frsta, som erfor detta och ndtvungen gaf vika, var fru Beata Oxenstjerna. Fr hvarje gng hon frhetsade sig och tog ett djrft steg framt, ndgades hon taga tv steg tillbaka. Detta gick icke. Den mktiga fruns stolthet uppreste sig, men statsklokheten bjd henne tiga, och hennes bror, rikskanslern, tillt henne icke att afg frn hoftjensten. Fdelsedagen firades med ett vrdskap i slottet, oaktadt pgende reparation. Det unga hofvet frsamlade sig i ttnande led kring sin medelpunkt. Dr dansades mycket. Den unga drottningen var road nda till sjlfsvld, gycklande glad -- behagsjuk, sade de gamla nderna, men de misstogo sig. Hon dansade grna, emedan hon visste, att hon dansade vl, men tillto sig hofvets unge kavaljerer en frihet, fingo de erfara, att de dansade med en drottning. Hvad hnder icke, nr man r ung och s ltt kan glmma sig? Det berttades, att unge herr Svante Larsson Sparre, nitton r, vgat trycka drottningens hand under en af dessa afmtta _chaconner_, som d voro p modet. Strax drp sg man honom bleknande bja ett kn och bedja om tillgift. Nsta gonblick var Kristina ter i dansen. -- Hvad skall det om tv r blifva af Sverige? frgade gamle riksmarsken Jakob De la Gardie sin vn rikskanslern, i det han betraktade dansen, skyddande sina svaga gon med handen fr ljusskenet. -- Icke vrre, str till att hoppas, n 1611, nr en sexton rs kung afknppte brynjan, svarade Oxenstjerna. Hagar Ring stod obemrkt bland nyfikne tjenare i drren till danssalen. Hon sg sin unga drottning, den gladaste bland de glada, svfva i dansen. Hon sg rikskanslern samtala med fru Sofi De la Gardie, presidentens geml, och fru Beata snsa en kammartjenare, som kringbar syltade frukter. Hon sg jungfru Ebba, jungfru Anna Fleming, jungfru Ingeborg Kurck och andra bland hofvets trnor strlande af behag mottaga sina beundrares hyllning. Hon igenknde ngra bland kavaljererne: unge Bonde, unge Sparre, brderne Knut och Gustaf Kurck, presidentens sner; hon sg denna stolta svenska adel, som icke gaf vika fr Tysklands furstehus, knna sig s hemma i kungaborgen, som gnistorna i hrden. Men henne sg ingen; hon fortfor att vara hafvets namnlsa, drifvande spn. Icke fr frsta gngen knde hon afundens trne sra sitt unga brst; hon hade dittills afundats de rika, de lrda, som hade fri tillgng till alla visdomens skatter. Nu afundades hon hgheten, ran, behaget och glansen; nu rjde sig inom henne en brinnande lystnad att ocks engng vara en af dessa fjrlar i vrldens solsken, att ocks engng vara s afundsvrdt lycklig, s tjusande, s beundrad som de. Hvarfr skulle hon st i skuggan, nr de stodo i ljuset? Var hon icke lika ung, lika vacker, lika begfvad som de, ja mer n de flesta? Knde hon icke inom sig en brnnande trst efter ngot stort, ngonting lysande, mktigt och rorikt, som skulle gra hennes namn jmnbrdigt med drottningens? Och hon bar intet namn, hon var mindre n intet, hon var fattigare n den fattigaste, fvergifnare n den mest fvergifna, ty ingen var dmd, ssom hon, att bra en vrld i sin barm och stngas in i ett mussleskal. Utan att hon visste det, fylldes hennes gon af trar. Hon grt icke ltt, men nr hon grt, s grt hon fver sig sjlf. D hon sg upp, varseblef hon genom den fuktiga dimman tv gon, som ofrnvndt betraktade henne frn salen. Det var Gustaf Kurck, den yngre af brderne, han, som varit fr henne nstan en fosterbror och alltid frsvarat henne i presidentens hus, men ocks alltid gckat och retat henne. Sedan ngra veckor hade han frndrat sin ton, nr hon beskte familjen. Han hade blifvit uppmrksammare, artigare, hjrtligare; han hade ltit undfalla sig ord, som ingen annan fick hra. Och nu denna blick ... Hagar flydde upp till sitt rum, kastade sig p sin sng och brast ut i grt. Veckor frgingo i ensamhet. Drottningen hade rest till de lrda fningarna i Upsala och tervnde kort fre jul. Hennes _famula_, bokstderska -- Hagar gjorde ej ansprk p hgre rang -- genomilade nya folianter och hade frdjupat sig i stjrntyderiet, astrologin, som nnu lngt efter Copernicus och Galilei fortfor att vara det vrldsgg, ur hvilket den verkliga stjrnkunskapen brjade framtrda med sina underbara naturlagar. Hagar skte sin stjrna. Siffrorna hnvisade henne till planeternas konung Jupiter, icke till den vldiga himlakropp, som en nyare tid s omsorgsfullt mtt och vgt, men till en lysande despot, som beskyddade och beherskade sina utvalde p jorden, gaf dem kungliga gfvor, men tvang p samma gng deras lif in p redan vid fdelsen utstakade banor. Hvilka tjusande och dock frskrckande drmmar! Det var de gamle grekernes _de_. Frgfves hade stjrntydarne uppstllt som motvikt den lran, att stjrnorna icke tvinga mnniskolifvet, endast gifva det en riktning i medfdda anlag. Hagar rknade och rknade; hon fann nya, frvnande matematiska formler, men hon fann ingen plats fr Gud, ingen plats fr mnniskans fria vilja. Gud hade redan blifvit fr henne en vacker myt, men den fria viljan kunde hon, ville hon icke uppoffra. I dessa tvifvel och drmmar hade hon tillbragt en orolig natt, nr hon klockan mellan tre och fyra p morgonen vcktes af Fiken Lng med bud att drottningen vntade henne. Kristina hade varit lrd i Upsala, men dansat vid hemkomsten. Nr hon fverdrifvet dansat, ridit eller jagat den ena dagen, var hennes vana att andra dagen kasta sig med frdubblad flit in i studierna, begrafva sig i biblioteket, fortstta tilldess att hon trttnat och drp ter kasta sig in i njen eller kroppsfningar, likasom hade aldrig en bokstaf tryckts fr vett eller nje i denna vrlden. Hagar fann sin herskarinna blddrande i ett tjockt praktband med permar af saffian, guldsnitt och silfverknppen, som hon mottagit p sin fdelsedag. Det var en af de dyrbaraste fdelsedagsgfvor, som en monark kan mottaga, ett af de rofullaste minnen, som en dag skulle fstas vid drottning Kristinas namn fr eftervrlden -- en lngt genom tiderna synlig milstolpe i ett folks kulturhistoria. Drottningen hade mottagit den frsta fullstndiga bibeln p finska sprket och var nu lifligt upptagen af att studera dess obekanta, sllsamt klingande innehll. Hennes store fader hade frsttt finska, hennes farfars broder, d fr tiden hertig Johan af Finland, hade, i sina korta sjlfstndighetsplaner, utfrdat officiela skrifvelser p detta sprk. Kristina hade aldrig varit i Finland och skulle aldrig betrda dess jord, men hon knde sina finske krigare, sina finske statsmn. Per Brahe hade fr henne skildrat grannlandet i ster som andra parten af Sveriges rike. Hon hade anledning att icke frbise detta lands sprk i ett s epokgrande verk, och hon smickrades af tanken att vara den enda af Europas regenter, den enda af dess lrda utom Sverige, som frvrfvat ngon knnedom om ett s nytt, s frmmande tungoml. Klas Fleming, Gustaf Horn, Jns Kurck och andra magnater talade finska. Kristina begrde af dem en ordbok: det fanns ingen; en grammatik: det fanns ingen. Hon vnde sig till Hagar: -- Du r frn Finland; lr mig finska! Hagar hade uppvuxit i en svenska talande bygd af Nylands ln och knde grekiskan bttre n finskan. -- Hvad? Icke knna sitt lands sprk? Vara s lrd och s hjlplst okunnig! -- Jag har lst biskop Erikssons finska postilla. -- Nvl, uttyd fr mig dessa underliga stafvarna! -- Och Kristina uppslog vid sidan af den finska bibeln _vulgata_, Gustaf II Adolfs svenska bibel och en tysk fversttning, fr att genom jmfrelsen komma till ordafrstndet. Drottning Kristinas finska bibel af r 1642, hvaraf numera blott f exemplar undgtt tidernas hrjningar, var fr sin tid omsorgsfullt, nstan praktfullt utstyrd i stor folio. Titelbladet fregicks af ett vignettblad i trsnitt, frestllande de finska landskapens vapen. Drefter lstes i stor stil med ornamenter en titel, som redan i stafningen bar tydliga spr af ett nytt skriftsprk i dess linda: Biblia, Se on: Coco Pyh Ramattu Suomexi. Stockholmis, prnttty Henrich Keisarilda Anno 1642. Drottningen smlog. -- Jag frstr redan hlften: Biblia, Stockholmis, Henrich Keisarilda och rtalet. Aldrig hade jag trott, att finska sprket vore s ltt. -- Hr r en dedikation till hennes majestt, anmrkte Hagar, vndande bladet: Suuriwaldialle Frstinnalle ja Frkinlle Frken Christinalle, Suuri Frstinnalle Suomes etcetera. Och vidare: Jumalan Armo ja Rauha, meidn Herran Jesuxen Christuxen cautta. Sedan flja fversttarnes underskrifter: schillus Petrus, Martinus Stodius, Henricus Johannis Hoffman (Masku), Gregorius Matthi (Piikkis). -- , jag knner botten under ftterna. Jag kan fverstta Frstinnalle och Frkinlle. Det skall g i mig som skirdt smr, Hagarille. Se, nu vet jag redan ditt namn p finska! -- Dr ro flere knutar p trden, n ndig frken tror. -- Sg inte det! Man talar svenska och lgger s drtill _alle_, _ille_ eller _uxen_. Det r alldeles som gubbens latin: spnn du hstibus fr krribus och kr till Skaribus! Jag r tacksam fr de hgvrdige prelaternes dedikation, men aldrig har jag anat, att jag utfrt ett sdant storverk. Det var annat med bo akademi: d lste jag redan latin. Ett reminne r det dock fr min tid, att Finland har ftt Guds ord p sitt tungoml. Hrnstenen, Hagar, hrnstenen, p hvilket allt skall uppbyggas. Min Gud, desse katolske prelater och pfvar, som frmena lekmn att lsa bibeln, huru mkansvrdt dumt! Och de skmmas inte att kalla sig kristne! De tv lserskorna stafvade sig ihrdigt fram blad efter blad i den nya boken, med tillhjlp af den lika lydande svenska, tyska och latinska texten. Det var ett mdosamt, men lockande arbete. Till sin stora frvning mrkte Kristina, att all hennes knnedom af de klassiska och moderna sprkens grammatik hr kom till korta. Hon befann sig i en oknd sagovrld, olik alla andra och vid hvarje steg erbjudande nya under. Detta sprk, s frvnande rikt p bjningar, kunde endast jmfras med grekiskan och fvertrffade denna i den smidighet, hvarmed det smg sig som ett genomskinligt flor kring alla tankens och knslans fina nyanser. Endast tonfallet frekom den unga drottningen barbariskt. -- Kix, kax, kux, nej, d fredrager jag min svenska malmklang. -- Vi ha ingen drottning och intet hof i Finland, anmrkte Hagar. En hjning p axlarna. -- Frrn jag insprras i bo hus, lren I intet detta f ... Sframt ej en rysk storfurste tager sig det ord fr att hoppa jmfota fver Systerbck. Lt oss se huru de lrde bibelherrarne fverstta _doxa_ p finska. -- _Kunnia_, ra, svarade Hagar. -- Riktigt. Den finska Sara mste frgyllas som andra Saror ... Vet du vl -- fortfor Kristina, som hrvid kom att tnka p Saras efterkommande -- vet du vl, att den vandrande juden r i Stockholm? -- Jag sg honom hos hans nd presidenten Kurck. -- Kurck har berttat mig frunderliga ting. Denne vandrande skomakare r ingen ringare person, n den frgyllde juden, om hvilken hela Europa talar och som styr denna vrlden med penningens makt. Kurck vill fvertyga mig om ndvndigheten att fsta honom vid Sverige med _din_ person, ty Zevi har kommit fr att uppska dig och din bror. -- Fr Guds skull, ndig frken! En jude! -- N, hvarfr inte en jude? Han str tminstone fast vid sin tro; han r tusen gnger frmer n en afflling. Det r ngot underligt med din hrkomst, Hagar. Jag har satt mig i sinnet att utreda denna hrfvan, om ej fr annat, s fr att frtreta en viss fru af mina bekanta. Juden vet ngot om dig, och sedan i gr vet jag ock ngot. Se hr hvad landshfdingen i Nylands ln Knut Lilliehk skrifver till mig: Han har, enligt min befallning, ltit utforska vid finska kusten allt hvad dr nnu kunde vara bekant om en vandrande kvinna, som dog i Karlshamn ... -- Karis. -- I Karis, natten mot den 8 December 1626. En gammal fiskare i Snappertuna kapell berttar, att i November det ret ett fartyg frn Danzig landsatt i nrheten en frnm ung fru med hennes tv tjenare, en liten mrklett karl i knektjacka och en fin, vacker kammartrna, som hade ett klumpfinger p hgra handen. Dessa tre hade bott ngon tid hos fiskaren, i frvntan p bttre vglag, emedan d var menfre och den unga frun icke tlde skakning p hjuldon. De hade talat ett frmmande sprk, men kunnat gra sig begripliga p estniska. Den unga frun var rik och dyrbart kldd, men sjuk och lidande under vissa omstndigheter, som gjorde en resa betnklig. Hon hade velat kvarstanna, men tjenarne hade frskrat, att hon skulle vara andra dagen i Viborg. Nr d tvdret fvergick till sn och strng frost, ha de begifvit sig af i tv sldar, en med frun, trnan och tjenaren, den andra med tv tunga koffertar. Fiskarens hustru bekrftade mannens utsaga med tillgg att tjenarne tycktes st i hemligt frstnd med hvarandra. Sp mig hvad detta betyder! Hagar teg. -- Ytterligare, slutar rapporten, m jag det icke frhlla, att en rttare p Esbo grd sger sig vid samma tid hafva skjutsat tv sldar till Helsingfors. Frmst kte en karl med tv tunga koffertar i slden och efter honom en kvinna, mrk: icke _tv_ kvinnor. Rttaren kommer detta s visst ihg fr att karlen haft mkta brdt, krt hsten frdrfvad och fr skadan betalat rttaren sex daler silfvermynt ... Detta har Lilliehk uppdagat. Det r fr litet ljus fr att trefva sig fram i nattens mrker, men fr mycket att kunna sorglst somna. Mig kommer det fr, som om trden spinner sig ut till ett svart frrderi. -- Hans nd presidenten vet trhnda ett rd, genmlde Hagar skyggt. -- Jag har tnkt drp. Hvarfr ha vi inte studerat lagfarenhet? Hvad hjlpa oss alla vra auktorer, om vi ej med dem kunna fnga en enda rfvare? O, det r skndligt ... En sjuk kvinna i denna belgenhet, utkastad en vinternatt p en de landsvg! ... Men det finns en, som vet mer n din gudfader, presidenten Kurck. Jag vill lta hitkalla den vandrande juden. Vill han inte beknna, skall han tvingas drtill, om han ock sju resor vandrat kring jorden och bjuder som lsepenning Sveriges rike i guld. -- Tillter ndig frken, att jag genast uppsker hans nd presidenten? -- I morgon trhnda. I dag r ett vrdskap hos gamle marsken; hans son har tervndt frn Upsala. Jag vill studera finska, tilldess man kommer att klda mig. Sledes, Hagarille ... uttyd fr mig andra kapitlet af Genesis! Och de fortforo att trampa en smal gngstig genom de gtlika, slingrande labyrinterna af ett nyssfdt, fr vrlden okndt sprk. Kristina hade en underbar frmga att kasta sig in med hela sin tankekraft p det mne hon frelagt sig, drp gra ett sidosprng t motsatt hll och s ter gonblickligen vara dr, hvarifrn hon gtt ut. Ett halft intresse, en delad uppmrksamhet voro mot hennes natur. Med om allt eller med om intet, detta var grunddraget. Det var ej stadgadt nnu, men det skulle hrdna. Hon sade till Hagar i en af dessa frtroliga stunder, nr bda lifvats af en ny stor upptckt i folianternas visdom: -- Tror du p bcker? -- Jag tror, att vetandet r ett haf och hvarje bok en droppe i hafvet -- svarade Hagar. -- Du far vilse. Tillvaron r ett haf, vetandet r intet mer n en dunst p dess yta. Hvad r en bok? Grekerne sga: _skia kapnu_, rkens skugga. -- Hesiodus begagnar detta uttryck om mnniskolifvet. -- t skogen med din Hesiodus! Nr jag utsugit bckernas visdom, vill jag kasta dem alla p elden och brja lefva. Du rtta, som gnager perm efter perm i ditt mrka hl, vet _du_ hvad det r att lefva? Vet _du_ hvad det r att vara ung, att andas i djupa drag lifvets luft, att befalla fver alla dess njutningar, men vlja de bsta; att g genom vrlden frn bragd till bragd, frn ra till ra och, nr man vunnit allt, kasta det ter skrattande bort som en trasa? Str _det_ i bcker, sg? Hagar teg. ter kom dr ett eko af hennes egna tankar, i de stunder nr hon befann sig i uppror mot allt. Klyftan mellan en drottning och en namnls var icke djupare, n att bdas tankar flto omrkligt in i hvarandra. -- Nej, det str inte i bcker, fortfor Kristina hftigt, och jag vill lefva. Gr som jag, du ... Trlbind dig aldrig! Jag vill gra dig rik, om du ej r det frut. Jag vill gra dig s hg, att du erknner ingen annan n mig fver dig. Mig mste du erknna; utan mig r du intet. Vill du vara mitt verk, eller vill du vara den kiselsten, som en drottning tog upp fr att han blnkte i sanden och kastade bort, nr dr endast var kattguld? -- Jag vill lyda ndig frkens befallningar ... vara trogen och icke trlbinda mig. -- Vnd inte mina ord! Det r ngot hos dig, som ej finns hos de andra och som likar mig godt. Kom ej med ngot, som jag inte kan lida! Bryr jag mig om din lrdom? Det r allt munvder; du vet ingenting, din merit r, att du intet frstr. Hvarfr tog jag dig annars? Om tv r skall jag gifva dig namn och lra dig lefva. Sedan, nr jag trttnat vid dig, skall jag gifta bort dig till ngon af familjerna fr- eller oxehufvud. -- D skall jag tacka underdnigst och svara, att jag ej varit olraktig i ndig frkens skola. -- Jag skall gifta bort dig. Du skall se, huru jag gifter bort furstinnor och hofjungfrur. Hvad ang dem _mina_ vgar? Jag r fr mig, jag. Du med dina ljliga stjrnor, uttyd fr mig hvarfr kometen r olik alla andra! Vet du inte, att jag r ett jrtecken? ... Drottning Kristina kom icke lngre i finskan, n att hon kunde lsa den nya bibeln med tillhjlp af andra biblar. Men hon hade kat sin sprkkunskap med ett tungoml, som skulle blifva det tionde, och drur behllit i minnet ett tillrckligt ordfrrd fr att kunna frvna finske riksrd eller finske riksdagsmn med ett ndigt tilltal p deras sprk. Detta var dock ngot fr ran och ngot fr statsklokheten. Dr funnos verkligen mn som behfdes, mn som hon ville vinna och fr hvilka detta sprk ljd som hemlandsmusik, mn som, bland mycket stort och lskvrdt hos Sveriges unga drottning, funno det mest beundransvrdt, att hon kunde tilltala dem p Finlands sprk. 14. Julgfvor. Kan han icke nja sig med en sjl mindre? Hagar Ring var, med drottningens tilltelse, bjuden till julgst hos presidenten Kurck. Hennes hoftjenst och sexton r hade mrkbart frndrat hennes stllning i detta frnma hus, utan att utplna den strnga stndsskillnaden. Domestikerne betraktade henne icke mer som sin jmlike, hofmstaren Pape vgade kalla henne jungfru; hon stod ungefr i niv med guvernanten, mademoiselle de Meran. Hennes plats vid de ceremonisa mltiderna var samma lga plats som frut, men hon hade nu en kammartjenare bakom sin stol; hon vgade yttra ett hviskande ord till barnen, hos hvilka hon stod i gunst. De unga jungfrurna Kurck inlade en vnligare ton i sin reserverade hllning; ldre sonen Knut knde sin frra beskyddande vnskap svalna i samma mn hans yngre broder Gustaf begynte visa Hagar en uppmrksamhet, som icke undgick moderns bekymrade blickar. Presidentens och hans gemls afmtta hofetikett glmdes alltmera i enrum fr en deltagande hjrtlighet. Julaftonen tillbragtes i stillhet inom familjen. Barnen hade en julgran med bakverk, renetter och drufvor. Klappar voro nnu fga i bruk, lekarna begynte p juldagens eftermiddag. Det var ngot ovanligt och vckte ej ringa uppseende, nr klockan fem p julaftonen en hoftjenare inbar till Hagar en present frn drottningen. Gfvan innehll den finska bibeln i praktband, inlagd i ett dyrbart skrin af sandeltr och elfenben. Hvarje af bibelns silfverknppen var omknutet med ett rdt band och en silkesbrs, som innehll guldmynt fr mottagarinnans toilett. Det lilla hofvet i presidenten Kurcks hus kunde icke undg ett inflytande af det kungliga hofvet. Hagar frstod ganska vl, att hennes personliga vrde pltsligt steg nstan till jmnhjd med jungfrurna Kurcks. Hon lste ett guldmynt ur dess band och rckte det t tjenaren, som framburit gfvan. Knut Kurck dolde ett lje, som skulle misshagat fadern. Hon lekte drottning, den lilla tattareungen. Gustaf Kurck frambar sin lycknskan i form af en handkyss. Det skulle vara ett skmt, men det liknade antingen en hyllning eller ett hn. Hagar rodnade af blygsel. Hon hade velat dlja sig i den djupaste skog vid Kaskas torp. Klockan var sex, man vntade p aftonvarden, nr en omsorgsfullt inpackad lda fverlmnades till presidenten Kurck. Han lste sin adress under bo hofrtts sigill, brt omslaget och framdrog ett likaledes frsegladt skrin med brokiga sirater af halm p lock och sidor. -- Redan! utropade han. Den vandrande juden har lycka med sjumilsstflarna. Hans kurir r tillbaka frn bo p mindre n tre veckor. Familjen trngde sig kring husfadern. Hvad innehll detta skrin? Det sg s oansenligt, s bondgrant ut, och likvl hade en kurir skickats fver ett fruset haf att afhmta det. Men det kunde ej ppnas nu, det gllde tredje mans rtt. Likasom framtrollad af nyfikenheten, intrdde Jns Qvast, stammande fram en anmlan, att ngon stod drute och begrde fretrde hos hans nd. -- Sg, att han kommer tillbaka i fvermorgon! -- Jag sa-sa-sa' honom det -- stammade tjenaren -- men hva-hva-hvad skulle Ska-Skam lta visa bort sig p-p sjlfva julkvllen! -- Det r juden. Fr honom in i mitt mottagningsrum! -- Ka-ka-kan han inte n-nja sig med en sjl mi-mindre? mumlade Jns motvilligt. Juden fick fretrde. Han frklarade, med mnga urskter fr den olgliga tiden, att han nyss frnummit vid Skeppsbron kurirens terkomst och vore s hrdt ansatt af sina affrer p andra hll, att han omjligt kunde drja i Stockholm en dag lngre. -- Jag beklagar -- svarade presidenten artigt -- att er hrvaro hvarken varit s lng eller s angenm, som vi nskat. Jag hade hoppats f strax efter jul frestlla eder fr rikskanslern, som varit hindrad af groml, och fr hennes majestt, som varit bortrest. Men eder tid r dyrbar; hr r skrinet. nskar ni vittnen? -- Ja, ers nd, det r ndigt fr domstol. Och, om ni tillter, Hagar. Presidenten ringde. -- Kalla hit Thomson, Pape och Hagar. De inkallade kommo. Skrinet ppnades; innehllet befanns orubbadt. Ruben Zevi fattade med darrande hand nlen med silfverliljan, drefter ringen och granskade bda sorgflligt vid skenet af lampan. -- Mera ljus, om ers nd tillter! Mina gamla gon ha lidit af sjresorna. Fyra vaxljus stlldes p bordet. Juden fortfor under djup tystnad att granska de tv klenoderna. Man hrde honom uttala namnet _Claude Ballin_. -- Det r de rtta, sade han slutligen. Behagar ers nd lta dessa vittnen bestyrka, att skrinets frsegling blifvit bruten i deras nrvaro och att innehllet befunnits vara det samma som hofrtten intygat? Hans nskan uppfylldes. Nu vnde han sig till Hagar, som motvilligt och fruktande lydde hans uppmaning. -- Barn, sade han, betrakta dessa smycken; de ha varit din moders! Denna nl r, p min bestllning, smidd af Frankrikes bermdaste mstersmed i tv fullkomligt lika exemplar; i hela vrlden finnas icke flera n dessa tv. Den ena nlen gafs t din mor, den andra t hennes bror, som blef ddad i Holland, och ges nu af Urban Niemand. Ringen r lika ensam i sitt slag och igenknnes af tre diamanter, som fordom varit tre af de sju delstenarna i konung Salomos krona. Deras tretal betecknar Jakobs staf, hvilken gojim, hedningarne, kalla Orions blte. Din mor fick ringen, nr hon fyllde sitt femtonde r. Blif henne vrdig, och hennes klenoder skola vara dina, nr du vill komma till mig! Skrif d till mig genom bankiren Texeira i Hamburg, och jag skall snda en ledsagare att mta dig dr eller i Stockholm. Ruben Zevi kysste Hagar p pannan, aftorkade med den rutiga nsduken en svettprla frn sin tinning och fortfor, vnd till presidenten, med lugn, vrdnadsbjudande stmma: -- Ers nd, jag r en gammal man, och mina dagar ro rknade. r ock sinnad att nu fretaga en farlig sjresa vintertid, hvarfr mig ltt kunde ngot ddeligt tillstta. Frdenskull och fr att betrygga barnens arfsrtt, som torde bestridas, frklarar jag hrmed i eder och dessa vittnens nrvaro, att dessa tv barn, Ben-Oni, som kallar sig Urban Niemand, och Hagar, som kallar sig Hagar Ring, ro rtta barn och arfvingar till min dotter Ruth samt allts mina dotterbarn. Hvad angr deras arf efter mig, frbehller jag mig att drom sjlf rda, men ingen skall kunna beropa skyldskap med mig framfr dessa barnen, som ro de nrmaste och enda arftagarne i rtt nedstigande led. Ssom en sista gunst beder jag eders nd att lta uppstta och bevittna denna min otvungna frklaring i laglig form, dels fr ddsfall och dels fr att barnen hr lyda under Sveriges rikes lag. -- Herr Zevi, svarade presidenten, jag skall med nje efterkomma eder nskan, helst nr det sker fr barnens bsta, men jag br icke frtiga tv hinder, som st i vgen fr laglig arfsrtt. Jag har icke minsta skl att betvifla eder frklaring, men lagen fordrar tv bevis: det ena, att ni verkligen r den dda moderns fader och dessa barnens morfader, det andra, att barnen ro fdda af lagligt ktenskap. Juden eftersinnade. -- Hvad angr det frsta, genmlde han, r det tillfyllest bevisadt, att dessa smycken tillhrt barnens aflidna moder. Om jag nu kan bevisa, att samma smycken tillfrene varit mina, r icke detta tillrckligt att styrka min frklaring om skyldskapen? -- Strngt taget icke, var svaret. Men detta bevis kan eftert frstrkas med andra och tydligare. -- Nvl, tckes ers nd ppna denna ring! Presidenten frskte ppna ringen; det lyckades icke. Hagar, Thomson och Pape frnyade utan framgng samma frsk. Juden tryckte p en omrkbar fjder, och ringen sprang upp, visande i sitt inre en ytterst fint emaljerad inskrift p hebreiska sprket. Det var de rrande orden i Salomos hga visa: Min lskling, du r i allting dgelig, och p dig finnes ingen flck. Judens gon fylldes af trar. Han hade ej sett dessa ord sedan de gfvos t henne, den flckfria, som han lskat s hgt. Men ter beherskade han sig. En annan frdold fjder sprang upp i nlen och visade innanfr liljan en ros af rubiner, knappt strre n en rt. Beviset var tillfredsstllande. Endast den mtligare frgan kvarstod om barnens kta brd. -- Ers nd torde erinra sig -- tertog juden i bestmd ton -- att arfvet af min frmgenhet icke underlyder Sveriges lag. Frgan om arf med brdsrtt kan sledes ej glla annat n dessa smycken, och det enklaste r, att jag kper dem fr den redan erlagda kautionen af 12,000 daler. Kan denna summa ej, enligt svensk lag, tillfalla barnen, s tillfaller hon mig ssom den ddas fader, nr jag tillfullo bevisat min skyldskap, och skall d ansls t Stockholms fattiga. r ers nd ense drom? -- Jag kan icke bttre bevaka barnens frdel. -- D torde vi utbyta kvitton. Fr frigt utbeder jag mig att f deponera hos ers nd en rnta af tvhundra daler i mnaden fr Hagars behof. Och nu har jag alltfr lnge strt ers nds helgfrid ... -- Var frvissad, herr Zevi, om min beredvillighet att tjena en s utmrkt man i hvad jag frmr. Jag fruktar blott, att er trosbeknnelse blir ett hinder fr barnens fverlmnande i eder omvrdnad. De ro dpta till vr religion. Ett hastigt fvergende uttryck af vrede och smrta rjde i judens inre ngonting, som kunde fversttas med: de hafva ddat mina barn, och nu vilja de rfva ifrn mig mina barnabarn! Men han tertog kallt: -- Jag reklamerar icke barnen frrn de sjlfva nska det. -- Och nr de nska det -- fortfor den berknande statsmannen, inom sig frtjust att ga ett sdant band p penningefursten -- nr de nska det, skola utan tvifvel de tjenster ni redan bevisat och n vidare torde bevisa svenska regeringen gra denna beredd till alla tertjenster. -- Skillnaden r den, ers nd, genmlde juden, att mina tjenster kosta penningar, d ni dremot icke begr ngot fr edra. Ni skall ej hafva slsat dem p en otacksam. Ni sjlf str upphjd fver allt hvad jag kan erbjuda, men hennes nd, er geml, har med edert samtycke upptagit ett fattigt barn nstan frn landsvgen i sitt hus och varit fr Hagar den huldaste beskyddarinna. Frunna mig som en gunst att f till hennes nd fverlmna ett obetydligt minne af hennes godhet mot min dotterdotter! Och han framdrog under sin lnga, vida kaftan ett etui af rd sammet med guldknppen. En brs t hvardera af de tv vittnena, en vlsignande hand p Hagars hufvud, och den vandrande juden var frsvunnen i gatornas mrker, frande med sig halmskrinet och dess smycken, som gifvit anledning till detta ovntade besk p julaftonen. -- Thomson och Pape! sade presidenten till vittnena i den knda ton, som ej tlde en motsgelse. -- Hr r bibeln. Tu finger p bok, att ingen af eder m utan min tilltelse yppa hvad hr i denna kvll blifvit eder anfrtrodt. Efter min dd gller eden i tio r. De tv tjenarne svuro. Hagar frmanades strngt att bevara sin hemlighet. Pape vgde brsen i sin hand, sg p handsekreteraren Thomson och frgade, nr deras herre gtt, hvad Thomson mnade gra med sin sportel. -- En glad jul, en ny vrja och en ny kresta, hviskade Thomson, rdd att vggarna hade ron. -- Frr i vrlden mtte skomakarne haft godt om pengar. Och denne lngbente karlen skall Hagar rfva! Strunt, bara kattguld. Det lnar visst mdan att svra p sdant. Men det ringer till aftonvarden. Familjen Kurck satt terfrenad vid bordet en timme efter det annars s strngt iakttagna rtta klockslaget. Juden blef ett rikt mne fr samtal med lg rst inom familjen. Hagar en judes dotterdotter! Och intet spr af hennes far! Hvad skulle man tnka om en sdan frbindelse? Hvilken brd, stackars barn! Men arfvet, arfvet? Var denne jude s rik? Huru mycket antog man att han gde? -- Rikskanslern frmodar, att juden utan betnkande kan kpa hela Sveriges rike med stder, hamnar, egendomar och slott, hviskade presidenten t sina nrmaste, ty han ville icke, att Hagar, som satt vid motsatta ndan af bordet, skulle frvridas i hufvudet af sdana utsikter. Frvning och hpnad. Allas blickar skte den ofrmodade arftagerskan, som af upptrdet med juden endast erfor knslor af fruktan och nedslagenhet. Hvad var en drottnings present mot en sdan julgfva! Unge herr Knut knde sin forna vnskap vakna, och herr Gustaf fann ingen anledning att lta sin bortsomna. Presidenten Kurck bar i sin brstficka ngonting, som han ej kunnat vgra emottaga, men som srade hans stolthet. -- Desse penningejudar tro sig kunna behandla oss som jmlikar! -- Han sparade judens gfva, tilldess att han senare p kvllen befann sig i enrum med sin geml. -- Sofi -- sade han, framrckande etuiet -- hr r en julgfva frn den vandrande juden fven t dig. Fru Sofi De la Gardie kunde icke undertrycka ett utrop af fverraskning. Det var en _collier_, ett halsband i guld af det utsktaste arbete, rikt besatt med delstenar af olika storlek och i midten en stor, glnsande smaragd af sllsynt sknhet. F furstliga personer kunde bermma sig af att ga ett sdant smycke. Presidentens erfarna ga uppskattade smaragden ensam till ett vrde af 30,000 daler. -- Men detta kan jag ej bra, det r ju fr en drottning! utropade mottagarinnan, i det hon lt smycket i hennes hand kasta blixtar i ljusskenet. -- Ja -- skmtade hennes geml -- vore du icke en furstlig persons vederlike, skulle jag frst dina betnkligheter, ty rdet r betnkt p att utfrda en ny frordning mot skadeligt fverfld. Men hvad kan man ej tilltro Hagar? Hon r fdd under ett gktrd och guddotter till en f. Jag nskar, att vra tser hade en sdan gudmor. -- Jag frstr icke ... colliern ... -- Medgif, att det r en fsaga. En oknd tiggerska dr ngonstdes i demarken och efterlmnar tv de konstrikaste klenoder jag ngonsin sett. Tv fvergifna barn komma till vrlden i det uslaste kyffe och befinnas vara arftagare till den rikaste man i Europa och alla de fem vrldsdelarna. Riksrdet Kurck med geml upptaga en trasunge i sitt hus, och trasungen betalar deras omvrdnad med juveler. Du kan bra smycket, Sofi, det r rttfnget gods, men det r fverfldigt att man knner dess ursprung. Har du mrkt, att Gustaf gr Hagar sin kur? -- Tyvrr. Gustaf blir ingen statsman; han kan ej dlja en flik af sitt hjrtelag. Hans bjelse r s rligt pojkaktig, att han kan kompromettera sig fr betjeningen. -- Du lugnar mig. Jag befarade, att det var en af dessa flyktiga ungdomsdrskaper, som stta en lika draktig flickas vlfrd p spel, och jag tl intet gyckel med Hagar. En allvarsam bjelse r ngot annat. Vi skola tnka drp, Sofi. Den dag torde komma, nr furstar tfla om denna nu s ringaktade flickas hand. -- Hennes brd! Hennes namn! -- _Dcouverte d'Amrique!_ Hennes far r oknd och sannolikt dd fr lngesedan. Man tillverkar en far, ssom man uppritar ett stamtrd och adlar ett namn. Det kostar icke en hundradedel af flickans arf. Skada, att drottningen har tv r till myndig lder. Hagar str fr gonblicket i gunst, men huru lnge, det r en annan frga. -- En jude! -- Jag kan bevittna, att flickan r dpt. Det svraste blir att besegra den gamle ockrarens halsstarrighet i denna punkt. Hjlper ej annat, m han f pojken, och vi behlla flickan. Det r sant, att han i sdant fall gifver pojken brorslotten, och Hagar fr nja sig med en furstlig hemgift. Men jag r ense med dig, att trosbeknnelsen r det frsta villkoret fr en frbindelse med vrt hus. -- Hvilket hasardspel! suckade Sofi De la Gardie. -- Det r krleken som spelar hasard; man skall lta klokheten blanda trningarna, svarade statsmannen. 15. Kpare och sljare. Du skall aldrig draga ett svrd mer. Tv lnga veckor efter slottsbranden lg Urban Niemand, svfvande mellan lif och dd, i sjukstugan p Norrmalm. Brnnskadorna lktes, men en lunginflammation hotade att sluta hans unga dagar. Han lg fvergifven och glmd: drottningen, nyss s ndig mot honom, var upptagen af det furstliga bilgret och resan till Upsala. Hagar beskte ett par gnger sin bror och trstade sig, p sin lders ltta stt, med hoppet att han snart skulle blifva frisk. Fltlkaren kom en gng om dagen, rynkade gonbrynen och befallde derltning, tilldess att de blodlsa pulsarna icke hade ngot mer att gifva. Vaktkarlen trampade ut och in med klampande trskor, tre eller fyra sjuka hostade i samma rum, medan tv andra lgo utstrckta p magen och rafflade med trningar. Hundar slogos p grden, vindsluckorna knarrade fr blsten, ett kallt drag banade sig vg genom de otta fnsterspringorna. En sjukstuga p drottning Kristinas tid liknade vra dagars fint fernissade, vlskurade, luftiga sjukhus ungefr som en bondes stallspilta liknar en marmorkrubba. Allt var tillkommet likasom p frsk och var dock ett framsteg i jmfrelse med intet; bekvmligheterna ytterst primitiva, luften berknad fr lungor och stillheten fr nerver, hvilka kunna frdraga allt. Hvit kalf och r, vill han ej lefva, fr han d. Breitenfelds tlt var ett lusthus mot denna sjukstuga. Hellre hade Urban Niemand n en gng velat utstta sin arm fr sgen. Det var dock en seg lifskraft i denne skenbart s klene pilt. Efter hand brjade lungorna tertaga sin normala verksamhet, brandsren voro alla lkta, ingenting tycktes hindra ett snart terstllande. Men fyra veckor efter branden kom ofrvntadt en ny fara. gonen hade tagit skada af elden, och lunglidandet kastade sig p dessa angripna nerver, ssom dess nyckfulla art ej sllan r. -- Hvad? Ser sergeanten mig icke? frgade en morgon fltskrn, som nu i lkarens stlle sktte konvalescenterne. -- Nej, sade gossen. Lkaren tillkallades, underskte gonen och frklarade, att allt skulle blifva bra med blyvatten. Nr detta ej hjlpte, plades kospillning, drefter svingalla. Drefter inhlldes brnnvin i gonen, och nr de endast frvrrades, ingneds alun. Nu hade gonlkarekonsten uppntt den tidens yttersta grns. Domen lydde: synen frlorad, intet att gra. Vara sexton r, uppfylld af lefnadsmod, trstande efter bragder, i gunst hos en fltmarskalk, i gunst hos en drottning, viss om segrar, framgng, ra, och vara blind! Det var icke mjligt. Den gudfruktige gamle fltskrn klappade patienten medlidsamt p axeln och upprepade: -- Kan icke hjlpa't, det r en slt julklapp. Sergeanten r blind. Bed till vr herre och frlsare, som fddes i denna natten, att han ppnar frlten, han som kan det! Urban Niemand reste sig upp i vredesmod fr att sl den elndige, som vgade dma honom till lifstids mrker. Han slog i den toma luften, sprang ngra steg, snafvade mot en sng och hrde en vresig rst frga: Hvad har du hr att bestlla? Det var slut med Urban Niemands kurage. Han trefvade tillbaka till sin sng, kastade sig p halmen och snyftade hgt. Rster hrdes, steg bullrade. Ville ngon tala till honom, kanske beklaga honom? Han vnde sig bort fr att icke svara. Hvad angingo honom mnniskorna? Ingen kunde hjlpa honom, alla hade fvergifvit honom. Och Gud, som han hrt omtalas, hvem var Gud? Han trodde sig frst det en gng, nr fverste Gordon lste bibeln fr honom, men det var s lngesedan; han mindes s litet. Kamraterne i fltlgret brukade sga, att Gud var nog bra, nr han gaf seger och godt byte, men icke var han alltid att lita p. Hvad skulle denne Gud bekymra sig om en stackars blind? Snarare d den underliga stjrnan, som Urban ej kunde frgta. Men henne skulle han aldrig mera se, och hon skulle aldrig mera se honom ... Dagen gick. P kvllen inbars en julgran. Nya steg nrmade sig den blinde, men denna gng varsamt; inga stampande klackar; tysta, mjuka skosulor. Ngon satt p kanten af sngen. En sval hand med mnga rynkor fattade hans. -- Urban Niemand -- sade en rst hgt fver hans hufvud p bhmisk tyska -- har du lst om Tobias? Intet svar. -- Tobie fader var blind i tta r och fick af Herren sin syn tillbaka. Menar du, att Herrens arm sedan dess r frkortad? Tro p Hans makt, och du skall terf synen! Urban tyckte sig hafva hrt denna rst, som talade ord af frhoppning. Han vnde sig mot den talande. -- Knner du mig? Jag r Ruben Zevi, din morfader, som har dig kr och frn hvilken du rymde till kriget. Min son, hvarfr svek du mig? -- Joas gaf mig en hst; jag trodde, att ni befallt honom det. Frlt mig, om det var mot eder vilja! snyftade gossen. -- Han var nu i sitt veka lynne och knde ett oemotstndligt behof af krlek, af trst. -- Joas gaf dig en hst? Jag frstr ... Ben af mina ben och blod af mitt blod, jag frlter dig allt, till och med otack, endast du ter vill vara min son. Hr mig nu, Urban Niemand, ty det r en faders ord till en lttsinnig son, och betnk hvad jag sger dig. Min Gud och din Gud har skickat dig en olycka, som ingen i detta landet kan bota. Och vet, han har skickat dig henne fr att rycka dig bort frn gojims styggelser och terfra dig till ditt folk. Jag r gammal vorden, och se, jag har kommit s lnga vgar i mrker och kld, fver haf och land, fr att uppska dig och din syster. Hon r n till en tid fngen i Moabs snaror. Herren frlosse henne frn jgarens pil! Men dig, min son, vill jag terfra till ditt folk. I dig skall Rubens slkte terupplefva, och du skall vara min hgra hand, ssom din syster skall blifva mitt vnstra hjrta. Vill du flja mig? -- Jag r soldat, fader Ruben, jag r dragon. Jag kan intet annat, jag vill intet annat. Fltmarskalken har utnmnt mig till sergeant ... -- En blind soldat! Hvad gr fltmarskalken med blinda dragoner? -- Ingenting, ingenting, suckade gossen. Sitta till hst och vara blind! Hra kommandot: hugg in! ... Hra trumpeterna smattra, hstarna gngga, lansarna knaka, huggvrjorna korsa hvarandra och vara blind, blind! -- Nya snyftningar kvfde hans rst. -- Och om du fr din syn tillbaka, vill du d afsvrja kriget och blifva min Ben-Jamin, ssom du hrintills varit min son Ben-Oni? -- Om jag terfr synen, sadlar jag i blinken min hst, rider till fltmarskalken och rapporterar: Excellens, Urban Niemand r tillbaka i tjensten! -- Ligg d dr som en onyttig krympling, jag kan ej hjlpa dig! utbrast juden med en vrede, som var uppriktig endast till hlften. -- Nej, hjlp mig, hjlp mig, kre fader Ruben! Jag skall gra allt hvad ni vill. Jag skall taga afsked, nr vi f fred; jag skall rykta edra hstar, jag skall vara er smste stalldrng, men lt mig tjena, medan vi nnu ha krig! -- Om jag tror dig och hjlper dig till din syn, skall du ter svika mig, ssom du svek mig i Regensburg. Hvad skall jag gra med en sdan vindfljel? Men ... det finns ett medel. Du skall f din syn, du skall f rida, nr du behagar, men du skall aldrig draga ett svrd mer, ty den stund du det gr, skall Herren frlama din hgra arm. -- Min hgra arm? -- Och Urban tnkte p den fruktansvrda sgen vid Breitenfeld. -- Herren hjlper ingen, som ej vill hjlpas. Vill du flja mig, med villkor att aldrig mer draga ett svrd i hedningarnes krig? -- Ja, sade den olycklige blinde, efter en hrd strid med sig sjlf. Hans hemliga tanke var: kommer dag, kommer rd. -- r du ock stark nog att i denna rstid fretaga en resa till Gteborg och drifrn fver hafvet till Holland? -- Ja, fader. Men frst mste jag utrtta generalmajor Slanges order i Finland. -- Det kan du icke. Bertta mig allt, och jag skall besrja en annan budbrare. Urban redogjorde fr uppdraget. -- Godt. Du reser med mig. Lkaren ser en obotlig patient med nje resa. Vet du vl, att det i kvll r de kristnes julafton? -- I fltlgret vet man s litet om jul. -- Jag kommer frn Hagar. Knner du denna nl? Den blinde fverfor med fingrarna silfverliljan, som juden rckte honom. Det var hans nl, och likvl bar han sin nl instucken under liftrjan. Juden jmfrde noggrant de bda liljorna och syntes tillfredsstlld. -- Urban Niemand, gr dig beredd att flja mig i morgon bittida klockan fyra! * * * * * Andra dag jul efter gudstjenstens slut lt drottningen kalla till sig presidenten Kurck och meddelade honom Knut Lilliehks rapport. Presidenten fann saken pkalla ett urtima ting i Karis, dr alla vittnen skulle frhras p ed och till protokoll infr hradsrtten. Strnga efterspaningar borde anstllas efter de tv frrdiske tjenarne, sframt desse nnu lefde och befunne sig inom riket. Drottningens frmodan vore sannolik, att den sjuka kvinnan blifvit utkastad ur slden p landsvgen, hvarefter tjenarne med det rfvade godset flytt till Ryssland. Det terstod att frklara hvarfr kvinnan, som troddes vara rik och frnm, hade kommit till torpet i fattiga klder. Detta, fvensom tjenarnes signalement och ett senare hgkommet mrke p den ddas arm, borde utredas af vittnesmlen. -- Och r till att mrka -- fortfor Kurck -- att jag i denna saken frnummit ett beaktansvrdt item af bankiren Ruben Zevi, som folket tror vara den vandrande juden. Zevi har ltit, mot kaution, hitfra frn bo de kostbara klenoder, som den dda kvinnan bar hos sig, och infr vittnen betygat, att dessa klenoder tillhrt hans dotter Ruth. Han har, likaledes fr vittnen, frklarat Urban Niemand och Hagar Ring vara hans rtta dotterbarn, de dr vore nrmast att honom rfva. Men om barnens fader, eller om dessa varit af kta brd, har han ingenting velat beknna. -- Han _mste_ beknna, herr riksrd, han _mste_. -- Det faller sig ngot betnkeligt att drtill ndga en man som Zevi. Fast bttre vore att drtill frm honom med fog och lmpa. Om min ndiga frken tcktes frunna honom en audiens ... Men det torde ske snart, ty han lmnar i dagarna Stockholm. Hans bostad r vagnmakaren Lundins grd p Sder. Drottningen ringde och gaf befallning att genast afhmta juden till slottet. Medan man vntade, fortfor rdplgningen. -- Min ndiga frken -- tertog Kurck -- har tckts infordra mitt underdniga rd som lagfaren. Men detta intrasslade rendet har, som ofta timar, tv sidor. En domare anstller laga rannsakning och r drtill frpligtad, antingen han lyckas eller misslyckas att utreda hrfvan. En statsman frgar sig hvad dr klokast och nyttigast r. Jag hller s fr, att i bsta fall en missgrning kan bestraffas och barnen komma till sin rtt, men drtill r ringa utsikt. Fastmer r att frutse en lngvarig process, dr ovntade upptckter kunna stta frnma slkter fr hufvudet och brouillera riket med en s mktig man som Ruben Zevi. Str s en annan utvg att prfva, nmligen att lgga denna saken alldeles ned, s lnge den nnu tyst r, och, om min ndiga frken fr godt finner, frsrja barnen. -- Sade ni inte, att juden vill erknna dem fr sina? -- Visserligen. Men drunder frsts, att de blifva judar. Kristina brusade upp p sitt hftiga stt. -- Blifva judar? Affalla frn sin kristna tro? Inte om han bjde ett konungarike! -- Det r ock min underdniga mening. Men som Ruben Zevi i denna frgan lrer befinnas nog halsstyf, skall man hlla dr hrdt p i brjan och, dr ingen annan utvg r, lta honom f pilten. Flickan frblifver i Sverige vid sin tro. -- Hvad? Juden skulle kpa och vi skulle slja Urban Niemand fr hans systers hemgift! Slja en sjl fr att brga en annan! Och detta vgar en Sveriges kronas rdgifvare sga till mig, som r kristen och svenska kyrkans fverhufvud! Vet ni vl, herr Jns, att i min farfars och Upsala mtes tid hade ett sdant ord i rdkammaren kunnat kosta ett riksrd hufvudet? -- Ndig frken tckes bemrka, att jag sger detta fr ndfall, fortsatte Kurck ordd. Vi kunna ej stnga Urban Niemand i en bur, om han sjlf vill fresta sin lycka, men vill han det inte, str han i skydd af Sveriges lag. -- Jag str fast vid ting och rannsakning, genmlde Kristina i afgrande ton. -- Jag vill veta hvem som kastat en sjuk kvinna p landsvgen, om den karlen ock sutte i rikets rd. Brouillera oss med juden? ro vi s platt vanmktige, att vi inte tras taga en jude vid ronen? Han skall beknna allt och frtiga intet. Har han pengar, s ha vi tumskrufvar. Jag har satt mig i sinnet, att Hagar skall f ett namn. -- Vore det icke bttre, att ndig frken gaf henne ett namn, n att dr yppar sig ngot otillbrligt om hennes brd? Ett rligt namn skulle trygga henne mot judens anslag. -- Och detta sger ni mig, herr riksrd! Gr mig myndig till nyret, och jag skall adla Jean Holm, om det gr er ett nje. Vi ha fr tjockt adeligt blod hr i riket; det torde behfva spdas ut. -- Riket skulle med hugnad frnimma, om en drottning med s hgt frstnd och s stora naturgfvor tcktes snarligen fvertaga dess styrelse, anmrkte frsiktigt Kurck, som vl tillhrde det tjocka blodet och hll p dess fretrden, men i hemlighet motarbetade Oxenstjernornas fvermakt. Kristina skrattade. -- Riksrdet skall ock f nog af mig, hvad det lider. Men hvar drjer juden? Kammartjenaren tervnde med budskapet att den vandrande juden lmnat Stockholm julmorgonen klockan fyra, tfljd af sina tjenare och sergeant Niemand. Slutet af budskapet kom Kristina att glmma dess brjan. -- Niemand? Och utan min tilltelse? Skicka efter honom en kurir med befallning att tervnda! r pojken frryckt? Rymma i det gonblick jag ville frskaffa honom en officersfullmakt! Nej ... skicka inte efter honom! Han r en landslpare; han m bli jude. -- Han har gtt mitt underdniga rd i frvg. Hvad r min ndiga frkens befallning om rannsakningen i Karis? -- Urtima ting, herr riksrd. Urtima ting. 16. Furstinnan Radzivil. Jag vill hellre bedragas, n frakta mnniskor. Brjan af ret 1643 var en tid af ovisshet. Kriget fortfor, ingen blef slagen till marken, ingen vann. Svltande hrar drogo fram och ter genom skflade lnder. Torstenson lg frlamad af gikt. Sveriges grannsmja med Danmark lpte fara att drunkna i resund. fverallt misstro, bakhll, frstllning, hemliga rnker. Vintern var ostadig, rik p naturfenomener, skrmskott och frebud. I Tyskland regnade blod, i Sverige och Finland jagade en eldkula den andra genom nattens de luft och uppskrmde vidskepelsen. Hrar stredo i luften; man hrde underliga ljud ur jordens innandme. fverallt steg en suck ur tidens andfdda brst: fred, fred! Men ingen nde syntes p kriget. Ryttaren p den rda hsten fortfor att rida med lsa tyglar. Framt, bestndigt framt fver brinnande stder och bloddrypande flt ... nnu var lngt till tidernas nde. Ett rykte gick ut i brjan p ret, att fredsunderhandlarne skulle sammantrda i Hamburg. r 1641 hade man brjat tala drom. I Juli 1643 kom kejsarens ombud, i November Venedigs och Sveriges ena, i Mars 1644 Frankrikes ombud och Sveriges andra, i November 1645 kejsarens andra ombud. S god tid hade man. Det var som i sjukstugorna: ville ej folken lefva, dr de lgo i sitt blod, s fingo de d. Och nr dessa sndebud ndtligen sammankommit, tvistade de i lnga mnader om fullmakter, rang och titlar. Hvem skulle sitta i hgstet? Hvem skulle kallas excellens? Den ene kuriren efter den andre anlnde till Stockholm nattetid och afsteg vid rikskanslerns massiva, med Oxenstjernska vapnet prunkande port. Ngot var i grningen, man visste ej hvad. En polsk dling, en furst Radzivil, upptrdde i Stockholm med svit. Polske dlingar voro nu lika rare i Sverige, som man under Sigismunds tider ftt nog af dem. Konung Uladislaus, som hll p sin arfsrtt till svenska kronan, erknde ingen drottning Kristina. Furst Radzivil vckte i brjan uppseende. Hvarfr kom han? Vl icke blott att betyga sin vrdnad fr den unga drottningen? Man antog honom vara en nra frnde, mhnda en son, till den mktige lithauiske fursten af samma namn. Detta relystna furstehus ville trhnda vid nsta konungaval utstrcka sin hand efter polska kronan? Rikskanslern hade sina skl att smickra lithauerne, men viktigare skl att icke stta den polske konungen. Fursten fick icke mottagas officielt: honom skulle bevisas all heder, men enskildt. Han skulle mottagas enskildt af drottningen, enskildt af rikskanslern. Riksrdet Gyllenhjelm skulle lika enskildt inbjuda honom till Karlberg. D kom en knut p trden. Radzivil medfrde sin furstinna: dr han mottogs eller inbjds, mste fven hon mottagas och inbjudas. Hvilken ceremoni skulle drvid iakttagas? Hvilken rang skulle tillmtas furstinnan i bredd med riksfruarna? Hvem skulle g frut, hvem efter? Hvem skulle sitta hgre eller lgre vid bordet? Hvem skulle serveras frr och hvem senare? Icke kunde riksrdinnorna afst sitt fretrde. Sutto de icke officielt fver alla andra furstinnor n drottningens syskonebarn? Och de skulle frnedra sig att sitta lgre n en liten polsk dussinfurstinna! Omjligt. Detta var solklart, men skulle den polska gsten vara belten med andra rangen? Veckor frgingo under dessa bekymmersamma fverlggningar. Aldrig hade sjuttonde seklet s god tid, som nr det vnde ut och in p en etikettsfrga. Det furstliga paret var tvunget att roa sig sjlf, n med ridter och utfrder, n med aftoncirklar hemma hos sig, dr man snart sg det skum frsamlas, som ett hof och en hufvudstad fverallt stnka omkring sig. De furstliga aktierna begynte smningom falla. Underliga rykten kommo i omlopp. Man hviskade om en spelbank, om hga summor och trningar. Furstinnan var vacker och ville vara ung. Ja, hvad blef man icke med smink och lshr? Var hon icke ldre n sin man? Hade hon ej fverskridit sina fyrtio? Och hvarfr bortlade hon aldrig sina mrkgrna handskar? Tvttade hon sig aldrig om hnderna? Vnsterhndt var hon drtill, men liflig, glad och i synnerhet fri, mycket fri. Hon kunde dricka och svra i kapp med gamle fverstar. Hon tog hvilken kavaljer som helst under armen, pratade tok och knppte honom, nr hon var i sitt bsta lynne, p nsan. Man hade sett henne med egen hand piska upp sina hejdukar. Portvakten frskrade, att hennes durchlaucht en afton i trappgngen egenhndigt undfgnat hans durchlaucht med en vnsterhndt kindpust. Tv unge adelsmn, Nils Dufva och Jakob Lindtze, rkade i delo om denna frisinnade fru. Den ene hade kallat henne en gratie, den andre en furie: hvad behfdes mer fr att rnna vrjorna genom hvarandra? Tio r senare hade sdana upptg sannolikt funnit mera undseende vid Kristinas hof, men nu voro de fre sin tid. Drottningen vgrade mottaga furstinnan Radzivil, riksfruarna drogo den redan till hlften rckta handen tillbaka. Fursten beklagades som en man under toffeln, furstinnan tycktes blifva allt mindre nogrknad. -- Bor inte den polska pigan ngonstdes vid Danviken? frgade Kristina en dag, nr hon tervnde frn en ridtur med svit af kavaljerer och hofjungfrur, bland hvilka nu fven Hagar Ring medfljde. -- Hon bor i Mrnerska huset, ndig frken. -- N, Wrangel, har ni ocks ftt tryne och klfvar af denna Circe? Har ni duellerat _med_ henne eller _fr_ henne? -- Hvarken med eller fr henne, ndig frken. -- Men tmt ett halft dussin bgare spanskt vin till hennes ra, ej sant? Neka inte; ni rodnar ju som en Vingkersts. Ser du, Ebba, man kan nnu rodna i Sverige, det kan man inte i Polen. Wrangel, ni r en patriot, jag hade ej trott er drom. Ni mste lra mig er oskyldiga konst. Det r s rrande att se damer af brd dricka vin som suggor. Vi mste infra det bruket i Sverige. Ja, fr herrarne r det fverfldigt. Edra libationer t Bacchus skulle p ett r fylla Mlaren intill brddarna. Men fr damerna ... Jag har alltid beundrat Hekate, Tisifone och Megra. Likasom hade dessa illa beryktade damer frn underjorden hrt kallelsen, visade sig p den breda nya Norrtullsvgen en annan mtande ryttareskara. Det var den polska furstinnan i rikt med prlor besatt riddrkt af rd sammet och fladdrande rd plym i baretten, en kammartrna, sex unga svenska herrar och sex hejdukar i de lithauiske ulanernes pittoreska uniform. De sex herrarne droppade skyndsamt bort p en sidogata, nr de igenknde kungliga svenska kronan p de mtandes schabrak, men furstinnan med eskorten hll vrdnadsfullt stilla vid sidan af vgen fr att lta drottningen passera frbi. -- Wrangel -- sade Kristina till sin uppvaktande kammarjunkare -- ni har s ofta skrutit fver edra vl inridna hstar. Lt dem nu defilera ... nej, det skall misslyckas ... hll stilla i led med fronten mot mig och hstarnas svansar mot det polska packet! Befallningen utfrdes. Furstinnan Radzivil reste sig i stigbygeln, gjorde en ceremonis bugning och frde handen till baretten med purpurplymen. Strax drp rckte hon handen t sin stallmstare och hoppade ur sadeln, ptagligen i afsikt att nrma sig drottningen, mhnda begra en audiens ... Var detta afsikten, s blef den besvarad p ett stt, som ej kunde missfrsts och som icke ltt fann sitt motstycke ens i dessa tider, nr den mest cirklade etikett s ofta kunde omvxla med grofheter. Drottningen med sin kvinnliga svit red frbi ttt invid den motsatta dikeskanten, utan att bevrdiga furstinnan med en blick eller en vndning af hufvudet, under det att Wrangel med sina ryttare, som upptogo midten af vgen, vnde hstarna mot det polska sllskapet p det vanvrdiga stt, som blifvit honom anbefalldt. Fido fann sig frbunden att likaledes p sitt stt tolka sin herskarinnas knslor. -- Jag har fvertrffat Ulysses; jag har tuktat den vnsterhndta Circe med hennes mrkgrna handskar, skrattade drottningen, nr hon lmnat de s groft frolmpade bakom sig. -- Medgif, Wrangel, att ni p ett lysande stt tackat den skna damen fr sist! Rodnar ni inte nu, s frtviflar jag om er konst att imitera Vingkerstserna. Blygs ni inte att p detta stt behandla en supsyster? Hvad skall hon tnka om de svenske kavaljererne? -- Jag skall ha den ran att korsa en klinga fr eders majestts hga nje, svarade Wrangel, hvars ridderlighet knde sig srad af den roll han s motvilligt blifvit lagd att spela. -- r fursten en adelsman, skall han i morgon bittida snda mig en utmaning. Endera af oss torde blifva p platsen. -- Tror ni? Br inte en furste, som mottager kindpustar af sin geml, vara tacksam fr den lektion ni gifvit henne? Duell, sger ni? Jag frbjuder er det. Svara honom, att ni lydt mina befallningar. Han kan kasta sin handske fr mina ftter. -- Ja, det kan han, ndig frken, och det skall han troligen gra p slagfltet. -- S, s, drom skola vi frga vr frnde Uladislaus ... Sg du henne, Ebba? Det r mjligt, att hon nnu var nykter klockan sex p eftermiddagen, ehuru hon sllan lrer vara det efter tta. Och hennes kavaljerer, som s vigilant galopperade in p sidogatan! Du knde dem? Sg mig ej deras namn! Jag skall kanske se dem en dag vid hofvet, och jag vill inte frakta dem. Dr jag kan undvika det, vill jag hellre bedragas, n frakta mnniskor. nnu samma afton fick rikskanslern underrttelse om hvad som timat p Norrtullsvgen. Klockan mellan tta och nio anmldes han i slottet. -- Ers majestt -- sade han, brukande titeln, ssom han alltid gjorde i riksangelgenheter -- det r en allvarsam sak. Fursten r en fventyrare, som tjenat i alla Europas hrar och hitkommit fr att ska en anstllning i svenska hren. Hans geml r vrd den behandling hon nyss ftt erfara, men ovrdig hvarje uppmrksamhet af Sveriges drottning. Konung Uladislaus sker sak med oss. Han skall intet annat vilja veta, n att en hans underste blifvit frolmpad p Stockholms gator, och detta af eders majestt personligen. Vi st till Danmark med handen p svrdfstet; ingenting kan vara oss olgligare, n att nu f oss polacken p halsen. Hur ha vi icke strukit denna jamande katt p ryggen och matat honom med franskt namnam fr att vi m ostrda f sl juten i resund p hans breda tass. Nu kommer detta skarn till furstinna och frleder eders majestt till en drskap, jag sger icke mot henne, men mot polackens hgfrd. Mellan hans hand och klingan r aldrig lngt. Vi mste soulagera Radzivil. Vi afskeda Wrangel frn hans hoftjenst och skicka honom, fr hans eget bsta, till Frankrike eller Tyskland. -- Inte med min vilja, genmlde Kristina, och str till att hoppas, inte heller med rdets. Skulle Klas Wrangel, som lydt min befallning, st fr detta till svars? Stll mig till ansvar; jag r drtill s villig som saker. -- Och detta sger eders majestt till sin gamle tjenare, som bttre n ngon vet hvad han r sin drottning skyldig! Jag sger eders majestt i enrum, att det ej r p landsvgen man tuktar ett lastbart lefverne och minst att en drottning m drtill lta sig ned. Men, myndig eller omyndig, r eders majestts helgade person fr mig och alla det samma som Sveriges rike. Att stlla eders majestt i denna saken fram, det r att stlla riket till ansvar. -- Wrangel kan inte straffas. Fresl ngot annat, om det ndigt skall vara. -- nnu har rdet makt att afskeda Wrangel, dr s ndigt r fr rikets bsta. Men alldenstund rendet brdskar och jag ogrna vill fretaga ngot, som r fr min drottning misshageligt, freslr jag, att eders majestt skickar Wrangel tidigt p morgonen till fursten och furstinnan Radzivil med beklagande af det skedda misstaget. Hstarna hade blifvit skrmda; man mste betrygga ers majestts fria passage p landsvgen. Kristina kunde ej undertrycka ett smlje. -- Blef ocks jag skrmd att rida vgen fram? Jag kan sannerligen inte ptaga mig rollen af ett oskligt djur. Och drtill -- hr tertog hon den hghetsmin, som aldrig frfelade sitt intryck p andra n Oxenstjerna -- drtill har jag ej frr af eder lrt mig att ljuga. Skulle jag sga t en man eller kvinna, t hvilken jag visat mitt frakt: frlt mig, det var ett misstag, det var hstarnas fel; jag hyser fr er all mjlig gard och beder om urskt fr mina hstar! -- Om s r, tertog rikskanslern kallt, terstr intet annat, n att jag snder en kammarherre till fursten och lter sga honom hvad min pligt r att sga. Jag skall intet besvra med vidare frgor i detta rendet och nskar eders majestt en rolig godnatt. Kristina tog en bok och skte frgfves glmma detta frtretliga mne. Vara drottning och icke f tnjuta den simplaste understes rtt att visa sitt frakt fr hvad man anser fraktligt! Vara drottning och hra en tjenare sga: ni har begtt en drskap, ni mste frdmjuka er, ni mste straffa en oskyldig eller bedja den ni fraktar om urskt! Och nr drottningen sger: det vill jag inte, svarar tjenaren: d gr jag det i ert namn. Nej ... absolut makt eller ingen. Engng med regeringens tyglar i mina hnder, vill jag se den djrfve, som vgar sga till mig: du vill icke, men jag vill, och jag gr det. I dessa tankar strdes hon af ett utrop frn Hagar i rummet bredvid: -- Ndig frken! Hvad gr t Fido? Drottningens favorit, den spanska pudeln frn Ludvig XIII, numera en frtrogen fven till Hagar, vred sig i ddsryckningar p golfvet. Ende djurlkaren, Anders Mnsson Biever, efterskickades, men frmdde ingenting utrtta. Fido hade inom en kvart timme slutat sin hoftjenst i Sverige och sitt n icke sexriga lif. -- Hvad r detta? frgade drottningen. Fido fljde mig p ridturen och var vid det bsta lynne. Biever svarade: -- Han mste hafva fverkommit ngot hastigt ddande gift. Gift? Och i de kungliga rummen? Detta mste frklaras. Betjeningen utvisades. Man fruktade fru Beatas mellankomst. Endast Biever, Ebba Sparre, Hagar och Jean Holm invigdes i frtroendet. Hagar erinrade sig, att hon vid hemkomsten funnit p sitt bord en ask med franska bonbons i form af hasselntter. Gustaf Kurck hade stundom sndt henne sdana; hon antog dem vara frn honom och kastade en bonbon t Fido, utan att sjlf smaka p askens innehll, emedan hon satte fga vrde p stsaker. Man granskade asken: den bar pskriften Hagar Ring, stilen frvnd. Ngra af de fverst liggande, halfmjuka sockerntterna buro spr af nlstygn. Jean Holm sndes till Schmidts apotek Lejonet, det bst ansedda i Stockholm, med sekret befallning att ofrdrjligen underska askens innehll. Man sade sig hafva prickat ntterna fr att frvissa sig om dr var ngot giftigt i en flaska, funnen i ett skp sedan Carl IX:s tid. Tidigt pfljande morgon anlnde svaret. Det var skrmmande. De prickade sockerntterna befunnos alla frgiftade, resten oskadlig. Apoteket Lejonets katt hade matats med en och dtt inom tjugu minuter. Giftets beskaffenhet kunde ej utrnas, men frmenades vara aqua tofana, som har hvarken lukt eller smak och mot hvilket intet motgift finnes. Hvem gllde detta frst, och af hvem var det anstiftadt? Allt berodde p att tillsvidare hlla saken hemlig. Hvem kunde bevaka hundars glupskhet? Fido hade olyckligtvis rkat fverkomma rttkakor i ngon af kllrarna. Det var en ledsamhet, ingenting vidare. Betjeningens tassel nedtystades, likvl ej utan att obestmda rykten spridt sig i staden. Nr man tycktes ha glmt den olycklige Fido, frgade Hagar likgiltigt hvem som burit till henne en ask, medan hon var borta p ridturen. Man svarade: en lrgosse frn sockerbagaren Stundzli. Hagar gick obemrkt till Stundzli och kpte en ask af samma innehll som grdagens present. -- Edra ntter ro frtrffliga. Hvem snde mig asken i gr? -- En frnm fru. -- Frmodligen riksrdinnan Kurck? -- Nej, en frmmande, som talade tyska. -- Beskrif hennes utseende, att jag m veta hvem jag skall tacka! -- En lng frnm fru i rd riddrkt, besatt med prlor, och en rd plym i hatten. -- Mrkgrna handskar? -- Ja. Och vnsterhndt. -- Det var fverstinnan Berendz. Hon smakade p edra ntter? -- Vet icke. Hon petade i dem med en nl och gaf gossen en silfverdaler, med befallning att fra asken till slottet. -- Tack. Jag gissade strax, att det var fru Berendz. Med detta signalement terkom Hagar. Det kunde ej misstydas. Drottningens vrede frn i gr upplgade. Hvilken nedrighet! Denna polska piga var mera Hekate, n man kunnat frmoda. Hvilket motiv hade hon att st efter Hagars lif? Det kunde ej glla en s obetydlig person; anslaget syftade hgre upp. Men hvilken enfald i detta anslag, som ju strax mste terfalla p sitt upphof! S oskickligt handlar endast en nybrjarinna i giftblandningskonsten eller en som redan i frvg betryggat sin skerhet. Innan Kristina nnu fattat ett beslut, anlnde kammarherren Svante Sparre med budskap frn rikskanslern. Sparre hade ftt befallning att framfra drottningens urskt till fursten och furstinnan Radzivil, men funnit dem redan embarkerade p ett afgende skepp till Wismar, och hejdukarne hade brdt att fra deras bagage ombord. Det befarade politiska ovdret hade upplst sig i en hastig flykt. -- Hvad tror Sparre? frgade Kristina gckande, med en blick p Ebba. -- Skola vi lta hkta de tv rymmarne vid Vaxholmen eller vid Furusund? -- Jag frstr ej ers majestt. -- , Sparre frstr ganska vl. De brga sin svenska spelvinst i godt frvar och lmna frmodligen sina rkningar obetalda. Skada p vintgngen; kronan lider frlust p Stockholms tullar. Samma dag p aftonen sade drottningen till Hagar: -- Jag har ngot att tacka dig fr; du har befriat mig frn en misstanke. Tror du, ssom jag i brjan inbillade mig, att den polska furiens anslag var riktadt hgre upp, n till en liten bokstderska i ett visst bibliotek? -- Ja, ndig frken. Denna frskrckliga tanke har icke lmnat mig ngon ro. -- Var lugn, Hagarille! Det gller inte mig; det gller verkligen dig. Af en hndelse erinrade jag mig Lilliehks rapport och genomlste n en gng fiskarens berttelse frn Snappertuna. Din mors frrdiska kammartrna var sannolikt d fga fver tjugu r och br, om hon lefver, nu vara fyrtio eller fga drfver. Hon var vacker, sger rapporten, och bar ett klumpfinger p sin hgra hand. En viss furstinna befinner sig nu vid denna lder, afdrager aldrig sina mrkgrna handskar och r vnsterhndt. Skulle hon mjligen bra ett klumpfinger p sin hgra hand? -- En furstinna, ndig frken? Det r omjligt! -- Hvem vet? Klumpfingrar ro en sllsynt naturens prydnad. En kammartrna, som rfvat en betydlig frmgenhet och trhnda frgiftat sin medbrottsling, ssom hon velat frgifta en viss annan person, kan med en sdan hemgift ltt tkomma en fventyrare, som inte ger mer n sitt furstliga namn. Jag talar om mjligheter, ingenting mer. O, att jag hade hr den behandskade hgra handen i en stadig handklofve! Hvarfr hon str efter ditt lif? Ja, hvarfr gller ditt lif ett stort arf? Har den vandrande juden vid sina sjuttio r kommit till Stockholm fr din skull, hvarfr kan ej ett yngre spke komma i samma rende? 17. Ridhuset och kyrkogrden. Det r vl, att jag ej r en man. Om hofgunst r lycka, fortfor Hagars stjrna att stiga. Hon hade ftt ett rum i drottningens egen vning, nrmast biblioteket; hon delade sin herskarinnas jagter och ridturer, likasom hennes studier. Den stolta svenska adeln, under hvars fvermakt Kristina nnu ett r mste bja sitt okrnta hufvud, skulle frdmjukas i denna namnlsa flicka, upptagen frn landsvgen. nnu hade drottningen icke makt att upphja ngon i adeligt stnd. Vlan, de skulle erfara, desse stormodige frmyndare och dryga fverhofmstarinnor, att hon kunde skapa deras vederlikar af intet. Hon skulle bevisa dem, att snille och kunskaper kunde tfla med deras vapenskldar. Hagar, hennes verk, Hagar, som hade henne att tacka fr allt, skulle st jmnhg vid deras sida. Ssom den nya hofjungfrun fvertrffade alla i lrdom, skulle hon icke st tillbaka fr ngon i yttre hllning. Hon skulle undervisas i hofsed, i dans, i fktkonst, i ridkonst, i tysk och fransk konversation -- i latin kunde hon ju prata omkull de lrde. -- Och Kristinas elev var lika lraktig, som sjlf relysten. Snart skilde henne fga annat frn de frnma hofjungfrurna, hvilka s nyss sett henne fver axeln, n hgre frstnd och oknd brd. Hon var klok nog att icke stlla en gunstlings vanliga fvermod emot deras hgdragna stolthet, som visade nykomlingen tillbaka till pigkammaren. Hon trngde sig icke fram, hon frstod att vnta och tiga. Hon hade behllit sin sllsynta gfva att vinna dem som hon ville vinna, och hon vann icke f, dr hon stod omgifven af de frigas afund. Anna Fleming, den blide fverstthllarens blida dotter, slt sig till Hagar med minnen frn deras gemensamma fdelsebygd. Hertig Carl Filips naturliga dotter, Elisabet Gyllenhjelm, drottningens syskonebarn och hofjungfru, ansg sig tillbakasatt af pfalziska husets furstinnor och slt sig till dessa tv, som villigare antogo hennes protektion. Men i denna trio fattades en, som stod drottningen nrmast, och denna ena var Ebba Sparre. -- Ebba -- sade drottningen en morgon, nr de profvat i ridhuset ett par medtflare till Caballero, tv ukrainska fullblodshstar frn Don, nyss anlnda som vngfva frn tsaren i Moskva -- hvad tycker du om Hagar? Rider hon inte snart som den odgan sin bror? -- Hon r fdd p hstryggen, liksom han, svarade Ebba kort. -- Sg under hsthofvarna, om man fr tro den finska legenden. Blygs, Ebba; huru kan en vn afundas en leksak? -- Visst icke. Hvarfr skulle den ena leksaken afundas den andra? -- Nu r du vid ett afskyvrdt lynne, _ma belle_. Skola vi rida en tur kring banan? Jag har mnat kalla de morske ukrainarne Rurik och ... ja, hvad skall den andre heta? -- Urban Niemand. -- r du icke en mara? Hvad ha de tv finnkrkorna gjort dig emot? Den ene tog juden; jag lofvar dig, att fru Beata skdunder inte skall taga den andra. Var njd, Ebba, att vara den vackraste hjrtklmma i Sveriges rike ... -- Nst rikets drottning. -- Tig! Jag sger: var njd att vara den lskvrdaste, och unna t Hagar att frst litet mera latin n du. Hvad har du emot henne? -- Ingenting. Jag beundrar blott icke kopian fullt s hgt som originalet. Hon leker drottning. -- Sade jag inte, att hon r en leksak? N, hvar leker hon drottning? -- I gr, p vgen till Nacka, gaf hon ridknekten Freytag ett guldmynt fr att han ledde hennes hst fver vadstllet. -- Och har hon ej rd att gifva? Har hon ej tvhundra daler i mnaden af mig, lika mycket af riksrdet Kurck och drtill ett stort arf ngonstdes i mnen? Intrigera inte mot Hagar, lt henne leka. En parveny och en Sparre! Men vet du hvad det r att ha ftt sitt adelsbref af Guds nde? Fr frigt skall jag sga dig, _ma belle_, att jag lst fr mycket historia fr att regera med gunstlingar. Tror du, att jag mnar blifva en annan Elisabet? Hvarken vid mitt hof eller i min rdkammare skall ngon bermma sig af min gunst, dr han inte draf gjort sig frtjent med gagn fr riket. En Leicester, en Essex ... , det r mkansvrdt! Nej, _s liten_ skall du inte se Sveriges Kristina, nr hon fattat regeringens tyglar. Och om du tror dig vara den frsta gunstlingen, som skall efterfljas af andra, s hedrar det hvarken ditt hjrta, ditt frstnd, din rttmtiga stolthet eller mig, som vill vara din vn. Vill du vara min vn, s lt mig behlla mina leksaker, s lnge de roa mig. Hvad den vackra Ebba Sparre tnkte om denna lxa, r icke antecknadt. Hon hade sin _petite moue_, sin lilla snrpmin, som andra vid hennes r, men det r kndt, att hon icke inblandat sig i drottningens tycken, nr gunstlingarnes tid, till trots fr alla goda fresatser, en dag skulle komma p allvar. Dr hade likvl stannat en liten trntagg kvar af Ebbas retsamma anspelning leka drottning. Efter middagsmltiden sade Kristina till sin nya hofjungfru: -- Hagar, du har gifvit tjugu daler t den elndige Zierschnabel. Vet du inte, att han blifvit afskedad fr fylleri? -- Den stackars tysken bad s bevekligt. Och frken r sjlf s god mot alla olyckliga. -- Inte mot fyllebultar. Du slsar, Hagar. I gr gaf du ett guldmynt t Freytag fr att han ledde din hst fver vadstllet p vgen till Nacka. -- Frlt, ndig frken, jag tnkte ej drp. Det r s sknt att gifva. -- Frstr du inte, att _jag_ gifver guld? Min betjening ger silfver. Sparsamhet r en pligt fr alla. r jag inte sparsam? Nr jag gifver, r det fr kronans anseende. , de skola f se huru sparsam jag blir, nr jag engng fr kronans medel till fri disposition. Jag skall efterlmna en fylld skattkammare. Man skall dr finna mer, n man fann i Eskils gemak efter salig kung Gsta, min farfarsfar. Nej, Hagar, flj mitt fredme! Man skall depensera p ngot stort, som lnar sig. Ngot fr ran, mycket fr visheten och allt fr sitt folks lycka, men ingenting fr sdant tomt skryt, som ditt slseri med Freytag. Jag skall gifta bort dig med ngon gnidare, som lr dig en bttre hushllning. Hvad sger du om Nils Tungel? r han inte en vlbrgad nkling om par och femtio r? Inte vacker, inte from, ngot illslug, ngot argsint kanhnda, men snl, Hagar, gement snl; han r just den man du behfver. Han skall lra dig taga _hvad_ man fr och _hvar_ man fr, men inte ltt gifva ut det igen. -- Jag har icke lrt hos ndig frken att blifva Nils Tungels _doxa_, genmlde Hagar, frvnad fver dessa frmaningar af en drottning, bland hvars mnga utmrkta egenskaper sparsamheten intog en mycket ansprksls plats. -- Nils Tungel eller en annan. Jag skall ska en snl och dum man t dig; motsatserna trifvas bst tillsamman. G nu och stll dig vl hos Ebba Sparre; du har frtretat henne, och hon har bttre hjrta n du. I kvll har du ledigt. I morgon fortstta vi Keplers _Harmonice mundi_. Det kokade inom Hagar. Hon hade sedan ngon tid knt fjttrarna trycka: nu begynte de skra in i ett mtligt hull. Och rebellen inom henne tlde ej kedjor. -- Vilja vara stor -- sade hon till sig sjlf -- och ej erknna ngot annat n sin egen storhet! r jag den gurka, som lter sig skras i bitar och insaltas i en burk? r jag ej hennes jmlike? Vore jag en man, skulle jag dda drottning Kristina och stta mig p hennes tron, lika godt huru ... Hon ptog en ltt kappa och gick tankfull ut. Nr hon kom till slottstrappan, hade hon ftt tid att rysa fr sina tankar. -- Det ... r ... vl ... att ... jag ... ej ... r ... en ... man, sade hon till sig sjlf, frdelande ett ord p hvarje af de nio trappstegen, som ledde ned till borggrden. Ridknekten Freytag fljde henne; hon fick efter frgiftningsfrsket icke mera g eller rida ensam ut. Hon lt sadla sin hst, red utan ml och befann sig, utan att tnka drp, vid Klara kyrka, som nnu kvarstod i det skick, hvari den uppfrts af Johan III p ruinerna af ett nunnekloster. Vid porten lmnade hon sin hst t Freytag och gick in p kyrkogrden, dr ngra trd beskuggade smfolkets grafvar. Ingen vrd, intet namn: de dde, som ville bevara ett namn t eftervrlden, hvilade alla under kyrkornas golf. Hagar betraktade Klara kyrktorn, som ansgs vara det hgsta i Sverige. Under tuppen p tornspiran blnkte en vindfljel, som vid hvarje rrelse kastade en ljusblink omkring sig. Han var utsirad med snideri och en glasbit i skifvan. Tuppen, som fordom varit frgylld, var gr af lder, men glasbiten fortfor att hrma blixten. Man kunde tnka sig ett hn mot mnniskorna: vaksamheten hade frldrats, men lttsinnet fortfor att lysa. Vraftonen var s svalkande frisk. En rdstjrt kvittrade i den gamla linden. Mellan de glesa kojorna vid Tegelbacken sgs Riddarholmskyrkans torn och en glittrande flik af Riddarefjrden. En gammal hvithrig kyrkovktare gick med sin rfsa mellan grafvarna, samlande i hgar de gulnade lfven frn en frgngen sommar. Tv barn sutto vid en lerkruka och blste spbubblor p en nyss uppkastad grafhg. Var det kanske deras moder som hvilade under hgen? Hagar tnkte p en graf, hvilken man visat henne p Karis kyrkogrd, nr hon sjlf var ett fattigt barfota barn. Hon visste icke, att denna graf nu var prydd med rosor frn det heliga landet. Hon satte sig p en stenbnk, som nnu fanns kvar frn klostrets tider, och betraktade spbubblorna. Lifvet lekte s frimodigt gladt p ddens bostad. Lika sorglst lycklig och lekande hade hon sjlf engng suttit p _sin_ moders frgtna, namnlsa graf. Hon tyckte sig ter sitta p denna barmhrtiga torfva, som dolde frgngelsen, men hon satt icke sorgls mer; nu frgade hon den svarta mullen: r du slutet p allt? Och mullen svarade: ja, jag r slutet p allt. Hon knde sig hopplst bedrfvad och visste ej hvarfr. Men hon satt likvl kvar. Hr var frid mellan grafvarna, hr trifdes ej hghetens spken. Steg nrmade sig; ngon sade: godkvll! och vid Hagars sida stod Gustaf Kurck. Denne unge herre, af hvilken lifvet sedan skulle uppfostra en krigare och en diplomat, frenade med sin tts hela stolthet ett p samma gng vekt och vldsamt lynne, som kunde skiftevis svrma och rasa. Nu var ngot ur hakarna: han ville fatta Hagars hand, som hon drog tillbaka, och sade med en lidelse, som han icke vrdade sig om att dlja: -- Det var vl, att jag fann dig. Jag har vidtalat skepparen Mickelson hr vid Tegelbacken. Han afseglar i natt till Stralsund, och jag fljer honom. -- Du vill resa till Tyskland? Till kriget? -- Ja, hvad vill du gra med ett s uselt lshufvud som mitt? Min fars lagfarenhet gr icke i mig. Han fr nja sig med min bror Knut. Sl dank kan jag icke. Jag r nitton r, af krigareslkt och duger icke till pennfktare. Jag vill bryta en lans fr den jag har kr. Dr fldade upp en namnls, frut oknd vg i ett dittills slutet flickhjrta. -- Vet du ocks, Gsta, att en man kan falla i krig? Vet du, att mngen vid nitton r har dtt ensam och obegrten i frmmande land? -- Bryr jag mig om lifvet, dr du icke finns? Gif mig ett ord, fr hvilket jag kan lefva och segra! ... Du vill icke? Behll det. Jag gr att d, och sg ej, att jag skall d obegrten. Du skall ndgas begrta mig, om du vill eller icke. Jag vet, du r relysten; du kan f allt, men se, Hagar, du kan aldrig f ngon, som har dig s kr! Sedan ett halft r hade Hagar Ring hrt dessa ord och alltid frsttt att slingra sig undan. Det hade blifvit henne allt svrare, och en frrdare hade uppvuxit inom henne, ju mera stndsskillnaden upphrde att tynga. Hon skte skydd bakom sin stolthet, som var icke mindre n hans, och svarade: -- r det s som en man skall lefva och d? Han som ftt bragden, han som ftt ran, skall han binda sitt lif vid en flickas ord? Blygs du ej, Gsta, att gifva dig i trldom under ett lfte, som du skall ngra i morgon och glmma i fvermorgon? -- O, du visa Sibylla, hvarfr har Gud skapat dig s, att du och ingen annan r just fr mig? Bryr jag mig om din visdom? Begr jag dina maltna folianter? _Dig_ begr jag och ingen annan, om du ock vore ett skogsr eller en hafsfru, och jag skall ga dig, om du n gmde dig bakom en drottnings slp. Kallar du detta trldom? Hvad kallas d det, nr en fri man befriar en trlbunden kvinna? -- G, Gsta, g! Du har druckit vin. -- n sedan? Jag har utan din tilltelse druckit en afskedsbgare med mina vnner i von der Lindens kllare. Och nu har jag mod att sga dig allt. Flj mig, Hagar! Vi g nu genast ombord p Mickelsons fartyg. I morgon ro vi lngt ute p hafvet, och vida vrlden str ppen fr oss. Vi tv skola erfra vrlden. Dr sken en blixt genom Hagars mrka gon, slocknade hastigt och tndes ter. Det djrfva trotset inom henne svarade ja, men klokhet och stolthet svarade bda nej. Hon reste sig tigande, vnde honom ryggen och gick. Han grep hennes arm. Hon stannade och sg bort. -- Jag skall befria dig, Hagar, fortfor han entrget. r du icke en fnge? r du icke slafvinna? r du icke fr god att knyta en hgfrdig prinsessas skoband? Finns d ingen piga i Stockholms slott, som bttre n du kan krypa p kn fr en kunglig tyrann? G! sger hon, och du gr. St! och du str. Var mitt latinska lexikon, var min knracka! sger hon, och du r hennes lexikon, du r hennes knracka. Hvarfr sger du icke till henne: ja, jag gr och kommer aldrig tillbaka? Du r fr hgboren, Hagar, att lta behandla dig som en simpel kammarpiga. Har du icke sagt mig, att du r frn stjrnorna? Och hvarifrn r Kristina? Fr tvhundra r sedan voro Kurckarne lika goda som Vasarne. Kom, var fri, och jag skall lgga fr dina ftter en tysk furstekrona, om du begr s litet. Jag skall lgga fr dina ftter kejsarekronan, om du begr mer. Hon fortfor att tiga och vnde sig bort, men hon lyssnade. Hon knde sig st vid en brinnande afgrund, men o, hur frestande! -- Trampa ej p grafven! infll en oknd rst, och den gamle kyrkovktaren stod bakom dem. -- Trampa ej p en moders graf! ... Hvad r det ni sger, unge herre? Hr -- och han pekade p en glnsande spbubbla, som uppsteg i solskenet ur barnens rrpipa -- hr r kejsarekronan ... Och hr -- han pekade p grafven -- r hennes nde. Hagar slet sig ls och flydde med bevingade steg, flydde sig sjlf. Unge herr Gustaf fljde henne, sg Freytag vnta vid porten och vnde svrjande om. I det strnga Kurckska huset hrdes aldrig en svordom. Vin och krlek hade bragt den delt tnkande ynglingen ur jmvikt. -- Nej, jag reser ej utan henne; jag skall befria henne! utropade han, sprang fver barnens lerkruka och rusade bort fver grafvarna. Hagar kom till besinning frst nr hon ter stod rddad vid slottets trappa. Dr erinrade hon sig de enstafviga ord hon uttalat fr hvarje trappsteg, nr hon steg ned, och nu fann hon ett nytt ord fr hvarje steg, nr hon steg samma vg upp: -- Det ... var ... vl ... att ... jag ... ej ... gick ... med ... Gst ... 18. Minor och kontraminor. Staten har sin moral och en hederlig karl sin. Rdets skrifvare, kunglige sekreteraren Nils Nilsson Tungel infann sig pligtskyldigt klockan sex p morgonen i rikskanslerns frrum att mottaga sina order fr dagen. Han fick vnta lnge, hans hge frman befann sig hos drottningen, ssom numera ofta hnde, fr att meddela henne viktigare renden. Tungel vntade icke ensam; hr var styrelsens medelpunkt, hr flg myggsvrmen stndigt mot ljusskenet; hr vnde mngen ter med svedda vingar. Blickar af hemligt frstnd utvisade, att de fleste anlitat skrifvarens mktiga frord. -- Hvad kan nu vara s brdt frde? frgade en adelig ryttmstare, hvars rende var att begra en frlning af jordagods fr obetald ln. -- Skrifvaren vet det: f vi krig med Danmark? -- Gud bevare! svarade Tungel med en axelryckning, som han lrt i statsmnnens skola. -- Krig ha vi mer n vi godt kunna skta. Jag tnker det r ngot klagoml frn bnderne om adelns frlningar. -- Slikt kommer rdet till, medan frken r omyndig, rttade en hradshfding, som var stadd i bugningar fr en lagsaga. -- Gud gifve hon vore myndig och sloge juten fr dfrat, efter hon skall vara s karlavulen, suckade en bo-krmare, som blifvit illa prejad p sin salpeterlast. -- Sg det! anmrkte en ldre, reputerlig tjensteman med en stor vrta p hakan. -- Det r lnge sedan vi sett en hollndare i vra farvatten, allt fr den frdmda resundstullens skull. r det vlbetrodde kunglige skrifvaren Tungel jag har den frmnen beskda? Tungel, som hgdraget slagit sig ned p en bnk, medan de frige stodo, nedlt sig till det svar, att han vore densamme. -- Mitt namn r Lydik Larsson, tullnr i Helsingfors, fortfor den reputerlige med en dmjuk bugning. -- Trs jag begra f tala ett ord mellan fyra gon? Rdets mktige tjenare mtte smstadsresanden med en granskande blick och fann honom bra frsilfrade mssingsknappar i rocken samt en urkedja af guld, allts lmplig att plocka. -- Jag vntar hans nd rikskanslern och har knappt om tiden. Trhnda kan jag tjena med ett par minuter hr i rummet bredvid, genmlde Tungel, som var husvarm i maktens herreste. Nr de befunno sig utan vittnen, brjade tullnren: -- Jag r nyss hitkommen p befallning af presidenten Kurck i ett vittnesml ... -- Lydik Larsson? Ja, jag pminner mig, afbrt honom den myndige skrifvaren. -- Ni blef talad fr tre r sedan och dmd till sexhundra dalers bter fr efterltenhet i tullen. Jag kan ingenting gra fr er, min gode man. -- Tiderna ro svra och sportlarna sm, suckade tullnren. Man slr sig illa ut med hustru och barn, och tullnrstjensten i bo r ledig ... Kunglige skrifvaren kastade en blick p guldkedjan, som just ej antydde alltfr betryckta omstndigheter, och svarade: -- I bo? Ja, jag tror. Men dr telen r ... ni frstr. Mnga skande ... Wenman frn bo, Lders frn Stockholm, folk med frnma gynnare. Det enda vore att insinuera hos hans nd rikskanslern, ifall han ej redan bortlofvat tjensten. -- Skulle jag ej tras uppvakta hennes majestt drottningen? vgade tullnren hviskande frga. Skrifvaren hjde fraktligt p axlarna. -- Ni kommer frn landet, min gode man. Om ni har ngon dresserad finsk bjrn, som kan dansa fr ndig frken, s frsk eder lycka. Kanske kan ni f en pung mynt eller ett rapp af ridpisken, allt efter skickligheten. Lycka till! -- Nej, jag beder vlbetrodde skrifvaren, lgg ett godt ord fr mig hos hans nd rikskanslern! Jag skall ej vara otacksam, och ... eftersom vlbetrodde skrifvaren torde f omkostnader fr min skull, s ... var s gunstig och tnk p mitt bsta! De sista orden tfljdes af en ansenlig skinnpung, som ljudlst gled ned i skrifvarens vida rockficka. Icke lngt drefter stod denne infr sin hge chef, fredragande en promemoria p de renden, som i dag skulle frekomma i rdet. Nils Nilsson Tungel var till alla delar den man, som drottningen s gckande skildrat fr Hagar Ring, men hon hade underltit att tillgga de egenskaper, som gjorde honom till ett mycket anvndt redskap i statens och lngre fram fven i hennes egen tjenst. Han var nmligen ett slipadt hufvud och knd fr en ovanlig mbetsmannaskicklighet. Promemorian brjade med besttandet af ngra lediga tjenster, och Tungel hade sitt eget sluga stt att rekommendera klienter, som betalat honom vl, eller motverka andra, som icke anlitat honom. -- Ginge domsaga: skanden Silfvercrona har att fordra 1,000 daler och kan betalas med domsagan ... Fogdesysslan i Kexholms ln: Joakim Simonov lofvar med 2,000 daler ka kronans skatt, som fretrdaren undanhllit ... Kammarkollegium: skrifvaren Herlfson r betrdd med lasteligt tal om hufvudbokens frande ... Nyslott: landshfdingen Mikael Jordan klagar fver kammarfiskalen Samuel Crell ... Landtrtten i Estland: von Heineman var sakfrare fr Paikull, som flyttade rmrket in p eders ndes frlningar ... bo: Lydik Larsson, btflld af grefve Brahe fr att han varit mn om adelns privilegier, sker nu tullnrstjensten ... -- Det r nog fr i dag, afbrt honom Oxenstjerna kort. Han tjenstgr vid dessa renden, Tungel, och fr sedan orlof fr i dag. -- Jag frdristar mig erinra om expeditionen till danska sndebudet ... -- Han har orlof frn klockan tio. Se till, att han hller tand fr tunga! -- Mitt underdniga, tropligtiga nit ... -- Ja, jag vet. G sin vg. Han tjenstgr frn klockan tta till tio. Frtroendemannen gick med buktande rygg, betydligt tamare n han kommit. -- Ola Berg! sade Oxenstjerna med lg rst. Ola Berg framtrdde genom en lndrr till kabinettet och afbidade order. Han var en frslagen sknsk fverlpare och brukades af rikskanslern som detektiv i politiska renden. -- Flj Tungel i kvll efter mrkningen! Rapportera alla hans steg! -- Han skal s'gu ikke vre den mus, som lister sig ud af kattens ine, svarade detektiven och frsvann i sitt kryphl. Samma dag, den 12 Maj 1643, nr de lpande rendena voro expedierade i rdet klockan tio, afskedades Tungel frn protokollet, och en hemlig fverlggning tog brjan. Drottningen var nrvarande och hrde med mycken uppmrksamhet den ifriga rdplgningen, utan att dri deltaga. Fr eftervrlden r denna skickelsedigra fverlggning i svenska rdet icke mera en hemlighet. Det var dr man beslt att afklippa de olidliga tvisterna om resundstullen och den stndiga faran af ett anfall frn sidan. rendet gllde ett krig med Danmark, och det beslts enhlligt, icke med ltt hjrta midtunder brinnande krig i Tyskland och de redan s betungande brdor, som tryckte ett ftaligt, fattigt folk. Men segrarna hade burit sin frukt och nederlagen sin lrdom. Stmningen uttalades bst i den gamle Jakob De la Gardies ord: Man skall frst med all makt ska en kristelig fred. Kan den intet vinnas, ssom nu fr gonen r, d mste man ppna p pungen och rusta sig till och sedan tro Gud om godt och g rakt p fienden. S gjorde jag med moskoviten. Framgngen berodde likvl s vsentligt p hemlighetens bevarande, att drfrutan hade kriget varit en drskap. Kristian IV, som besegrat Sverige i nstfregende tvekamp, kunde endast angripas ofrberedd och endast af Torstenson. Mot denne hrfrare stod hela kejsaredmets makt i vapen, allts borde Tyskland lika litet som Danmark frnimma den minsta knpp af en ny spnd hane p svenska gevr. Ytterligare stod vid Estlands och Lifflands grnser det d nnu mktiga Polen med sin unge bragdlystne konung Uladislaus, som brann af begr att hmnas sin faders nederlag och rycka till sig sin rfda svenska krona. Mot vster, sder och sydost mste sledes alla skvallrande lppar tillslutas, alla lyssnande ron tillstoppas. Mot nordpolen var riket tryggt och nstan lika tryggt mot den trtte ryske jtten i ster. Alltsedan Gustaf Adolfs tider hade bdas fiende Polen lyckats frena Ryssland och Sverige i en sllsynt vnskap. Det var frst efter Kristinas tider, som hjltarne Carl X Gustaf och Carl XII genom Polens underminerande -- det strsta politiska misstag i Sveriges historia -- lyckades draga fver sitt rike Rysslands kolossala, frn sin naturliga dmmare frigjorda makt. S skickligt hade svenska regeringen dolt sina planer och visat sig undfallande mot kung Kristians fvergrepp, att ingen diplomat utanfr svenska rdet trodde p krig med Danmark. Men hur lyckligt n hemligheten bevarades, lg dr fr mycket misstnkeligt i tidens luft fr att icke ngre bland diplomaterne skulle med spejande gon och lyssnande ron hafva vdrat ngonting, som _dock_ kunde vara i grningen. En af de skarpsyntaste och en som drtill hade mesta anledning att hlla sig vaken, var danske ministern i Stockholm Peder Vibe ... Denne herre hade p aftonen samma dag, nr kriget beslts i rdet, mottagit en kurir med depescher frn sin regering och bref frn danske ministern i Warschau. Innehllet tycktes frtreta och oroa honom; hans otlighet gaf sig luft i enstaka utrop under lsningen, medan hans systerson och privatsekreterare, unge Rantzau, tid efter annan afbrt honom med frgor om en svrlslig rapport, som var under renskrifning. Vibe gde hvad Oxenstjerna saknade, en plitlig handsekreterare. -- Vil du tie? ... Corfitz Ulfeld utnmnd till rikshofmstare? Ja, hvarfr r jag icke kungens svrson? ... Finnas ej flera bastarder att frsrja dig, Rantzau? ... Och kungen utgifver sin _Nye Reces_! Hvartill tjenar att stifta lag fr en s usel styrelse, som vr kungliga danska? ... Afskeda rdet, tukta smadeln, frigr de lifegne, och svensken skall icke vga knyta nfven i byxfickan. -- Men friheten, ers excellens ... adelns privilegier? vgade den fullblodige sekreteraren invnda. -- Hll munnen! ... Hamburg mumlar ... hollndaren stngas ... Se t hvem som knackar! fven Vibe hade en lntrappa, som ingen diplomat ville umbra vid denna tid, nr s mngen sprhund mste komma och g osedd. Sekreteraren infrde en vstgte med rnsel p ryggen och en bunt vfskedar fver axeln. -- S, s, sade Vibe, nr den nykomne med en bondaktig skrapning p baktassen frgade, om hans nd behfde byxtyg af samma sort, som borgmstarens byxor i Skara. -- Lgg af lsskgget, du, och kasta det dr skrpet i vrn. Den unge herrn hr gr uti mina byxor. -- Flle jag det tror, genmlde vstgten och skrapade sig betnksamt i den yfviga, gula luggen. -- Visa mig stjrten, sa gingen, s jag fr se, om du r rf eller anka. -- Hvad nu, lymmel? rt ministern otligt. Kr ut karlen, Rantzau! Innan det kom till denna handgriplighet, fann den nykomne fr godt att taga reson, kastade frn sig peruk, skgg och handelsvaror samt visade under frkldnaden kunglige skrifvaren Nils Tungels grinande ansikte. -- Undskyll, ers excellens, sade han. Jag str hr under danska kronans lejd, och mig skall intet ondt vederfaras, men utanfr trdgrdsporten r icke ltt att lista sig genom. Hade jag icke en stfvare ttt i hlarna nda frn Nygatan? Men jag lurade honom. Jag slank in i Bouchtska grden, som har tv utgngar, och frrn hans rf bet min gs, var jag fver muren i trdgrden. Vackert s vid mina r, ers excellens. Men med repet p drrkroken och Danmarks vlfrd dr innanfr, skonar jag, som ers excellens ser, hvarken lif eller vlfrd fr mitt underdniga nit. -- Jag frstr, genmlde Vibe med ett frakt, som han knappt vrdade sig om att dlja. -- Tungel stter sin hals p spel, och detta skall vedergllas kontant. Men hvad r nu frde, nr en s frsiktig man icke trs skrifva eller skicka en annans hals i snaran? r det en revolution? -- Bttre upp, ers nd, bttre upp. Och svenska rdets frtroendeman rknade redan i tankarna de hgar af guld och torn af restllen, som ett frrderi just i den rtta stunden ofelbart mste inbringa honom. Vibe blef uppmrksam. Han knde sin man och nedlt sig att smickra en usling, som han behfde. -- Jag knner ert nit, fortfor han, och det skall belnas efter frtjenst. Ni r en ovrderlig bundsfrvant, Tungel, och rikskanslern behandlar er som ett legohjon. Vore jag i hans stlle, skulle jag gifva en man som er sin berttigade plats i rikets rd. Det r lyckligt fr oss, min kre Tungel, att vi bttre frst uppskatta ert vrde. Men vga icke i otid ert dyrbara lif! Ni behfves nu bst dr ni r. Hvad r det om? Ligger drottningen fr dden sjuk? -- Bttre upp, ers excellens! Skrifvaren kunde ej neka sig njet att utminutera sin nyhet droppvis, likasom man rknar hgar af guldmynt ett och ett fr att hra hvartenda srskildt klinga. -- D har Torstenson blifvit totalt slagen i Tyskland. Ut med det, karl! -- _Sverige frklarar Danmark krig!_ hviskade Tungel med tonvikt p hvarje stafvelse. Detta var hela guldrullen i klump. Vibe reste sig och satte sig ter. Han hade knt i luften oset af ngot brndt, men det lg som ett obestmdt tcken vid framtidens horisont. -- Det r icke mjligt! utropade han. -- Det r skert, genmlde skrifvaren. Ministern lugnade sig. -- Ni torde hafva misstagit er. Frklara p hvad ni stder en s vgad frmodan! -- Rdet har haft ett sammantrde fr slutna drrar i dag frn klockan tio till tv p eftermiddagen. Skrifvarne ha fr i dag ftt orlof. Rikskanslern fr protokollet. Kurirer hafva afgtt till Hamburg och Amsterdam. -- S? Ingenting annat? r det frsta gngen rdet sammantrdt inom lyckta drrar? Och har man icke lnge underhandlat med Hamburg och Nederlnderna? Detta r ingen nyhet, min kre Tungel. Fr den hade ni kunnat spara er hals. -- Ers excellens far vilse, fortfor skrifvaren, s frnrmad, som man ju mste vara, nr man ser en guldhg frvandlas till vissnade lf. -- Det gller krig mot Danmark; jag lser detta i rikskanslern som i en bok. Drtill har jag mina extra kunskapare. En skrifvare hos gamle De la Gardie inberttar, att riksmarsken uppstter mnsterrullar fr allt stridbart manskap p sina gods, bestller vapen i Norrkping och lter sammandraga krigsfolk mot sknska grnsen. -- Dri gr marsken klokt. Sl Torstenson, Tungel, sl Torstenson, och det torde ej tfva lnge, innan manskap behfves vid sknska grnsen! Ni lper med limstngen, min gode man. Men lika godt, jag krediterar er en hals till godo. Har ni hrt ngot om furst Radzivil? Jag beundrar er, Tungel. Det var det finaste af alla knep p er lnga meritlista. Jag bestller honom hit som kunskapare, jag hoppas, att han skall komma i grl med de svenske junkrarne och tussa p dem den polske kungen. Stickor heller! Han rafflar och dobblar med dem, de blifva hans bsta supbrder. D spanar ni ut, att han har en geml ... Hvad var det ni sade hon var fr en? -- En fr detta kammarpiga, som med sin rikedom kpt en ruinerad adelsman. -- Riktigt. Ni r mnniskoknnare, Tungel. Ni hoppades f furstinnan presenterad vid hofvet fr att hon dr skulle blamera sig bttre n hennes man lyckades gra. Hon frekom er och gjorde sig omjlig, men ni fann p ett rd. Sedan ni srjt fr att hennes conduit kommit till drottningens ron, anvisade ni henne timmen, nr drottningen skulle rida ut, och intalade henne att tilltrotsa sig en presentation. Man kan icke bttre anlgga en mina. Om ni icke lst rikskanslern som en bok, s har ni tminstone lst drottning Kristina. Mottag min komplimang, herr kunglig sekreter och blifvande riksrd! Utgngen fvertrffade all frvntan. Det polska fursteparet skyndade sig drefter p er inrdan att afresa, innan er frman, rikskanslern, hann erbjuda dem en satisfaktion, som skulle tillintetgjort effekten i Warschau. Skada, att det kom ngot privat intresse med, som ni icke berknat. Hvad r det fr en dum frgiftningshistoria, som ryktet omtalar? Ville furstinnan frgifta drottningen? -- Ers excellens, jag bedyrar ... -- Det r fverfldigt. Ni r fr klok, fr att jag skulle tro eder om en sdan sottise. Men hvad var det? Ville furstinnan hmnas p drottningen, _frrn_ drottningen skymfat henne? -- Det r en gta fr mig, som fr ers excellens. Drottningen har en favorit, en flicka frn landsvgen. Det tyckes som skulle furstinnan Radzivil af ngon obekant orsak hata denna favorit, som hon aldrig har sett, och velat rdja henne ur vgen. Hon frskte detta p det miserabelt enfaldiga stt, som ers nd torde knna. S kan endast en fr detta piga blamera sig. En frnm dam skulle ha gjort det skickligare. -- N godt. Denna episod har ingen annan betydelse, n att mjligen diskreditera vr plan i Warschau. Till en brjan r effekten frtrfflig. Se hr hvad man skrifver drom med dagens kurir. Konung Uladislaus har blifvit behrigen underrttad om den skymf, som i Stockholm tillfogats en hans underste af Sveriges drottning i egen person, och har tillkallat chefen fr huset Radzivil fr att i hans namn fordra en lysande upprttelse. Han skall sannolikt ej nja sig med Wrangels afsttning, utan fordra hans ddsdom, och detta kan svenska regeringen omjligt bevilja. Vi ha sledes just den konflikt i gng, som vi s lnge efterlngtat. Enda faran r, att den gamle furst Radzivil, som nnu icke var anlnd, nr brefvet afgick, vgrar att erknna den frolmpade som en medlem af sin familj. Tror ni, att han skall vgra? -- Det r mjligt, ers excellens. En mesallians! Och Radzivilerne ro af alla stolta polackar de stoltaste. -- Gamle Radzivil fr icke vgra. Jag skall lta erinra honom, att hans namn str i pant, detta namn, som man skymfat i Stockholm. Nej, Tungel, ni har utspelat en trumf och spelat fr vl fr att kunna tappa. Lt oss nu blanda korten skickligt i Warschau, och ni kan lgga eder lugnt att sofva p edert inbillade krig. Sverige skall aldrig vga angripa Danmark, om den polske uroxen stngar sina horn i dess sida. -- Ocks mjligt. Men dessa horn ha blifvit afsgade frr, och nu r jag hr med det budskap, att rdet beslutit krig. Jag har varnat ers excellens, jag tvr mina hnder. -- Godt, godt. Jag skall belna er tjenst som om Torstenson redan stode vid Kpenhamns murar. Se hr en vxel p Texeira i Hamburg. Papper r i dessa tider skrare n guld och Texeira den skraste bank nst Ruben Zevi. Lmna vstgten hr, och kld eder till dalkulla. Dr i vggskpet finner ni kjol, trja, frklde och huckle. Jag riskerar mitt goda rykte, men hvad gr man ej fr sina vnner? Min tjenare skall ledsaga eder. Tag en omvg, frsvinn i skuggan af slottsmuren; man r ingenstdes skrare, n ttt invid galgen ... S! -- fortfor han skrattande, medan kunskaparen undergick denna frvandling. -- Mt nu i mrkret prosten i Leksand, och han skall svra p, att ni r ett af hans skriftebarn. Farvl, min ohngde bundsfrvant, jag rknar p edra vidare tjenster. -- Rantzau -- yttrade Peder Vibe till sin sekreterare, nr svenska rdets frtroendeman lyckligt var utom hrhll -- jag gaf den dr karlen 6,000 daler nu, och 6,000 har han ftt frut: hvad anser du honom vara vrd? -- Sex re till ett bastrep. Hampa vore ett slseri, svarade Rantzau. -- Ja, s skulle jag ha svarat vid din lder. Och likvl uppstter denne karl Axel Oxenstjernas ultimatum till kejsare och konungar: ho vet hvad han nnu skall uppstta t drottning Kristina? Minns, nr du blir minister, att du betalar frrdaren, innan du hnger honom. Det r ett elnde, Rantzau. Staten har sin moral och en hederlig man sin, men de g ihop frst vid galgen. Hvad vill du betala fr den nye rikshofmstaren Corfitz Ulfeld? -- Jag frstr icke ers excellens. -- Nej, du frstr icke. Han r ju numera Kristian IV:s hgra hand, han regerar Danmark och skall troligen slingra sig fram ngra r. Hvarfr jmfra en s hgt uppsatt dignitr med en simpel landstjuf? Den dag torde komma, nr Corfitz Ulfelds hgre meriter gra honom frtjent af en hgre galge, n Tungel. G till hvila, min son, och drm icke om en statsmans ihliga segrar, drm om din kresta, drm om en hederlig landtgrd i Selands bokskogar eller en rlig dd p fltet fr gamla Danmark! 19. Hjderna och djupen. De stora hjderna stiga endast ur stora djup. Sverige hade hrt strre vltalare och kraftigare botpredikanter, n drottning Kristinas fverhofpredikant Johannes Matthi, men f, hvilka som han, eller mer n han, predikat den kristna krlekens evangelium. Han var sitt tidehvarfs evangelist, sitt rhundrades Tollstadius. Och nu var han utnmnd till biskop i Strengns; nu skulle han, p Kristi himmelsfrdsdag, sga sin frsamling farvl i Storkyrkan. Intet under, att den fga rymliga kyrkan var till trngsel fylld och att trar sgos i mnga gon. P den kungliga lktaren visade sig drottningen med sin uppvaktning; riksrdens bnkar voro fulltaligt upptagna, mnga andra frnma och hga personer nrvoro. Nu frvntade man af en hofpredikant idel honung och stma till jordens mktige; nu skulle han tala om deras hga kall och frtjenst framfr andra ddliga; nu skulle han, som ngra r senare professor Alanus i bo, frklara adelskap fr en gudomlig inrttning och hvarje hgttad person begfvad redan i fdseln med synnerliga utmrkta egenskaper. Predikanten svek denna vntan: han visste vl till hvilka han talade, men han bjde sig icke denna gng; det lg den milde evangelisten p hjrtat att, ocks han, engng nedbja sina hrare infr den Allsmktiges tron. P samma gng han talade krlekens trst, visade han fven sanningens tnder. Han tillmpade dagens text p Esaias' ord och Marias lofsng: Alla dalar skola upphjas och alla kullar frnedrade varda. De mktige hafver han satt af stet och uppsatt de ringa. Detta r upphjelsen efter Guds rikes lagar. Mnniskorna ska hghet och ra med minsta mjliga sjlffrsakelse. De klifva helst p hvarandras axlar, trampande under sig de ringa och svaga. Men Gud upphjer ingen, som han ej frut nederslagit. De stora hjderna stiga endast ur stora djup. Aldrig hade David uppntt en s hg ra, om ej bedrfvelsen gtt som vattufloder fver hans sjl, om han ej tit aska fr brd och blandat sin dryck med trar. Kristus vid sin himmelsfrd var densamme Kristus, som dtt fr oss i smlek p korset. Hvilken dristade mta sig med hans apostlar? Och dock voro de p jorden de ringaste och mest fraktade, liksom sin mstare. Du elnda, fver hvilken alla vder g, och du trstlsa, si, jag vill lgga dina stenar i blyglans och lgga din grundval med safirer och vill gra dina tinnar af rubin och dina portar af gnistrande delstenar. Ty bergen skola vika och hgarna falla, men min nd skall icke vika frn dig, och mitt fridsfrbund skall icke frfalla, sger Herren, din frbarmare. (Es. 54: 10-12.) Predikanten slutade med ngra f ord till afsked och tack. Den s ofta undfallande lraren var ssom frvandlad. Han knde sig st till rkenskap infr sin Gud. Hvad frgade han efter jordens vldige? Han erfor ngot inom sig af Esaias' ande och kraft: denne det gamla testamentets evangelist kunde nedersl hgarna, ssom han upprttade dalarna. Och det adelsstolta Stockholm, det hgmodiga tidehvarfvet, som s obevekligt frtrampade allt det ringa, det svaga, det vanbrdiga under sin fot, behfde, efter s mnga milda maningar, en varning till afsked, lika godt hvem den trffade. Herrarne i riksstyrelsen och deras vederlikar tyckte icke om Johannes Matthi predikan; det var vl, att han bortskickats till Strengns. Frken Kerstin satt stum och tankfull. Frsakelsen, frdmjukelsen ingingo ej i hennes uppfattning af ran. Och dock var dr ngot storartadt, som anslog henne, i dessa fallande berg och stigande dalar. Hon upptog dem i sin tankegng, hon tillmpade dem p sitt stt. Lifsuppfattningen begynte mogna i Kristinas sjuttonde r. Hennes tysta nrvaro vid rdets fverlggningar vidgade synkretsen och ingaf henne, som dittills endast sett kronans rttigheter, en aning fven om kronans pligter. Det fanns gonblick, nr hon tog sitt blifvande kall p fullt allvar, likasom det fanns andra, nr hon ter glmde det. Studierna, som hon fortfor att lska, antogo en annan riktning. De klassiska sprken, teologin, filosofin och matematiken fingo fr en tid vika fr studier i historia och statsrtt. Folkrttens bermde grundlggare, Hugo Grotius, Sveriges ambassadr i Paris, blef nu, jmte Tacitus, hennes lsklingsfrfattare. Efter middagstaffeln fretog drottningen sin dagliga ridtur, denna gng, helgdagen till ra, tfljd af en mer n vanligt lysande svit. Hon red fver den till hlften planerade Drottninggatan och fver den landsvg, som sedan blef Norrtullsgatan, till de landtliga trakterna af nuvarande Haga park, drack ett glas vatten ur kllan vid skogvaktarebostllet, gjorde en omvg sderom Brunnsviken till nuvarande Sderbrunn och tervnde till Ladugrdslandet p den vg, som nnu, i dess utvidgade och mera vrdade skick, kallas Drottning Kristinas vg. Dessa ridturer saknade ej en politisk betydelse. De vande hufvudstadens befolkning att se sin blifvande herskarinna upptrda, fri och obunden af frmyndares tyglar, i hela glansen af ungdom och framtidsfrhoppningar. Riddrkten kldde henne frtrffligt. Hon sg bra ut i sitt raska traf, med sin lediga hllning, sina af ridten purprade kinder, sina stora, glnsande gon, som tycktes genomtrnga allt, och det blonda, fladdrande hret, vindens lekboll, som stal sig ut under hennes svarta sammetsbarett. Hon frstod att frena sin kungliga vrdighet med ett s otvunget ungdomligt skick, en s frimodigt glad hlsning till alla som mtte henne, att p sknedagarna tvtterskan glmde sin klappbrygga och dalkarlen stannade med sin handkrra fr att uppfnga sin andel af deras frkens alla hjrtan vinnande gonkast. Nu p helgdagen, nr allt som i den trnga, smutsiga staden behfde andas och vederkvickas, strmmade ut till solskenet och vrluften p Ladugrdslandet, mttes drottningen fverallt af tta, beundrande folkskaror. Just sdan ville de se sin frken. Hvad skulle icke hon utrtta, nr hon en dag tog makten af herrarne! Kristina var populr, som alla unga tronarfvingar. Hon, hon skulle gra allt bttre n det nu var. Allt som suckade i betryck och armod, allt som led frfng eller orttvisa, sg upp till henne som till en frsyn. Hon skulle utrta allt som nu var snedt; hon skulle bota allt som nu var i olag; hon var den kommande hjlparinnan i all nd, den efterlngtade befriarinnan frn allt fvervld. Herrestyrelse har aldrig varit lskad i Sverige, fven nr den frtjent att vara det; konungamakten r en s gammal tradition och s djupt rotad i folkets frestllningar, att fven den frie mannen vill se en enda rda, och rder icke denne ene, pratas han kull. Men denna prinsessa skulle rda, det sg man redan p den skerhet, hvarmed hon styrde sin ystre donske springare Rurik, som undantrngt Caballero. Var hon icke den store kung Gustafs dotter? Han, den folkkre, hade redan, efter sitt rorika fall, hunnit blifva en myt. Under hans tid frestllde man sig allting bttre och s som det skulle vara; d visste man hvem man borde vrda och lyda. Hvem visste det nu? Allas gon ville i dottern igenknna fadern: det var uppenbart han; man kunde ej misstaga sig. S kunde ingen annan sitta till hst, s blid kunde ingen annan skda omkring sig och hlsa p fattigt folk. Dr gick ett gladt sorl genom skdarnes leder, nr Kristina red tillbaka fver Norrbro och Mlarens friska vrvindar blste i den frmst ridande hofjgarens blgula standar. -- Si, den Guds utkorade, r hon icke rtt som en ngel frn himmelrik? Hvarfr vnta de? Hvarfr uppstta de icke henne nu genast p tronen? Hr hon icke Sveriges allmoge till? Men herrarne, herrarne, ja, de ha det godt nu, s lnge de makten hafva, och slppa ej vr vlsignade frken till hennes rtt. Ett sorl, som liknade knot, hrdes bland en skara sjmn vid Skeppsbron. -- Huru lnge skola vi tla herrarnes regemente? ... Myndig! Myndig! Drottningen myndig! Kristina hrde detta och sporrade hsten, hlsande t alla sidor. Sjmnnen fverrstades. -- Si, nu hlsade hon terigen! Det var p mig hon hlsade ... Nej, p mig ... Gud signe henne, det r _vr_ frken; hon skall rda och ingen annan! En lustig skrddaregesll, inklmd med sin tunna person mot broskranket, fretog sig att sjungande fverstta de kringstendes knslor med den gamla danslekens ord: Hej, sj, s fr du mej, och fr du mej, s str du dej! Hvarp en annan tunn medbroder, lika inklmd p motsatta sidan af bron, profetiskt fortsatte: Vill du inte ha mej, fr du lta bli mej, vill du inte si mej, fr du g frbi mej, si, s r jag fri frn dej! Kristina har berttat, att rdet erbjd henne kronan redan i Oktober 1643, ett r fre tiden. Draf finnes i historien intet spr, men vl mnga, att folket ville pskynda myndighetsldern. Hon visste detta, och det fverensstmde med hennes brinnande lngtan att utfra storverk. Men hon frstod, att tiden krfde manskraft vid statsrodret, och var klok nog att vnta. Hon mognade hastigt under folkets knda medhll. Riksfrmyndarne insgo, att hon var drottning, innan hon nnu bar kronan, och frn denna tid begynte Kristinas mening tynga i styrelsens vgskl. Nr hon uppntt slottsporten, hll hon stilla, betraktande frn sadeln de hgtidskldda folkskarorna och den i solskenet glittrande strmmen. -- Se -- sade hon till gamle riksamiralen Gyllenhjelm, som var henne till mte vid porten -- detta r mitt parlament, min krigshr och min flotta! Finns ngon sknare delsten i en krona, n folkets krlek? Fr detta folk skall jag gra allt, uppoffra allt, frsaka allt. Jag skall gra det icke blott mktigt och rikt; jag skall gra det lyckligt. Min lager skall icke flckas af blod, min ra skall vara folkets frihet och vlstnd, min ln dess vlsignelser. Store Gud, huru kan ngonsin en furste fvergifva sitt folk eller ska sin ra i frmmande lnders hyllning? Hvad jag kan utrtta str i Guds hand, men historien skall intyga, att jag blifvit mitt folk trogen. Nr jag dr, skola svenskarne sga om mig: om hon icke frmdde allt, s ville hon allt och frsakade allt fr vr lycka. Och nr jag dr ogift, skola de tillgga: hon lskade oss s hgt, att hon icke ville dela sin krlek. -- Jag fr inte hra hvad de sga; jag har inte, som min ndiga frnde, ett sekel kvar att lyssna p folkprat, genmlde skmtande den sextioniorige Gyllenhjelm, hvars frvantskap med det kungliga huset gaf honom rtt att sprka fritt. -- Men nr jag omsider mter min ndiga frnde p de elyseiska flten, vill jag hrsammast skicka Tungel att kunskapa ... Nej, han r inte till finnande dr, han bor troligen litet lgre ned. Men jag skall g sjlf, jag skall spka i Riddarholmskyrkan vid brjan af nsta rhundrade och leta bland inskrifterna efter min ndiga frndes reminne. Sframt ej Sveriges stormktiga drottning drfrinnan erfrat Europa och ligger begrafven i Rom ... -- Jag skall tnka drp, sade Kristina muntert. Min frnde kan skicka Torstenson till Rom att bestlla kvarter. Nst Riddarholmskyrkan har jag intet emot att hvila i Peterskyrkan, blott inte som pfve. Det lrer hvarken anst mitt kn eller min tro. Frr torde jag gra pfven till lutheran, n han mig till papist ... Men hr, hvad r det de sorla dr nere? -- De ropa: drottningen myndig! -- Det tror jag dem om. Det r de femtusen mn, frutom kvinnor och barn, vid sjn Genesaret. Skillnaden r, att de frre femtusen redan tit sig mtte och desse begra f gra det. Godkvll, frnde. Det r tid att flja Mstarens fredme och draga sig undan. Hon hade rtt; det var tid att frsvinna, ty ropen blefvo allt hgljuddare. En skvadron af lifgardet red fram och posterade sig framfr slottsporten. Denna frsiktighet blef fverfldig. S snart den stolta, unga prinsessa, som s frtjusat skdarne frn hjden af Ruriks sadel, frsvunnit, tystnade sorlet efter hand, och skarorna skingrade sig. Nr drottningen red in med sin svit p borggrden, uppkom ett gonblicks trngsel, ty fven dr stodo skaror af nyfikne. Hagar befann sig i sviten. Hon hade stigit af hsten och kastat tygeln t ridknekten, nr hon ttt framfr sig upptckte bland skdarne en ldre man, som med stirrande hpnad betraktade henne. Denne man hade hon sett frut; ja, hon kunde ej misstaga sig: vrtan p hans finrakade haka gjorde honom ltt igenknnelig. -- r det icke tullnren Lydik Larsson frn Helsingfors? frgade hon. -- Jo, ers nd, svarade frlgen den forne beskyddaren med en bugning, som ej kunde vara djupare, om den gllt drottningens egen hga person. -- Och knner ej tullnren mera igen mig? tertog Hagar, sjlf knappt mindre frlgen, nr hon ihgkom deras afsked fr tre r sedan, d Larsson presenterade henne i den snfva nya hastverkskldningen fr presidenten Kurck i bo. -- Jag skulle ej frdristat mig igenknna jungfru Hagar, om jag ej ftt hra af hans nd presidenten, att ... att ... -- Ja, att tiderna frndrats, infll den unga hofjungfrun. Det var ngot brydsamt att nu erinras om bo-kldningen, som fordom var helgdagsdrkt fr en barfota, men i silke och sammet tager man sdant ltt. -- Jag knde genast igen tullnren och ser, att hlsan har varit god. Tack fr sist; det var tullnren, som frde mig ut i vrlden. Kan jag vara till ngon tjenst? Jag kan ej bjuda tullnren upp till mitt rum, det r ej tilltet, och jag mste nu klda om mig; frken har ett litet vrdskap i kvll fr sin hofpredikant, som skall flytta till Strengns. -- Jag skulle underdnigst ha en liten begran, men det tr vara olgligt ... Hagar eftersinnade. Hon tnkte p fru Beata och skulle icke fr hela Stockholms slott ha vgat infra en frmling i den kungliga vningen. Men dr fanns p nedra botten ett mottagningsrum fr supplikanter af lgre stnd. Hon anvisade honom detta rum och lofvade snart vara tillbaka. Tullnren satt dr i sllskap med en bryggare och en fiskmnglerska, som vntade p audiens hos kksmstaren. Hans tankar gjorde en rundresa frn Stockholm till Turholm, veko i frbifarten in i Kaskas torp och voro strax ter i Stockholms slott. -- Begriper du ngot, min gubbe? sade han till sig sjlf. -- Nsta gng du ser ett pyre ligga i en nfversko ngonstdes i demarken, s inbilla dig icke, att det alltid skall ligga dr! Det tr hnda, att du hittar det om ngra r i sammet och guld i en drottnings flje. Hvarfr tog jag inte lyckobarnet till mitt, nr det bjds? Arten satt i henne: fram skulle hon, och fram kom hon. Undrar, om hon r hgfrdig ... Fiskmnglerskan hade sett Hagar p trappan och hviskade till bryggaren: -- Sg kre far frkens troll? -- Hvem skulle det vara? frgade bryggaren. -- Frkens finntroll. Hvar mnniska vet ju, att otyget flg hitfver i korpahamn och blef frvandladt till jungfru, nr det satte sig p Tre kronor. Det r nu hon dr, som vet allting och kan allting. Nr frken behfver veta ngonting, sger hon pull pull, s kommer finntrollet och lr henne att lsa bakfram i Guds ord. Intet under, att frken r s skrckeligen lrd. Men si, korpvingarna vxa bestndigt ut i ryggen p'na; d sger trollet: mutta tutta, s krypa de in igen under kldningslifvet ... S lnge det nu rcker; inte lr det rcka lnge, innan smmarna spricka ... Bevare oss, nr man talar om trollet, r det inte lngt borta! Hagar intrdde i hofdrkt, skygg och motvillig; hon kunde icke vgra att hra sin gamle beskyddare. Nr hon varseblef sllskapet, grep hon till sitt nyligen terupplifvade frrd af finska. Tullnren talade finska som sitt andra modersml, och samtalet frdes p detta sprk, likasom fr att bekrfta alla onda rykten om korpvingarna under kldningslifvet. -- Undskyll -- sade den s illa beryktade flickan -- jag har ej mer n ngra minuter lediga; klockan sju r min tjenstgring. Kan jag vara tullnren till ngot gagn i Stockholm? -- Det r s -- anfrde Lydik Larsson dmjukeligen med en beundrande blick p lyckobarnet -- att Betty r nog en husesam hustru, men r och barn, ser ndiga jungfrun, och plikt till kronan, snfva sportler, dliga tider ... Jag sker lediga tullnrssysslan i bo ... -- Lycka till! -- Ja, dr som jungfru Hagar ville gunstbenget gifva en aldrig s liten puff t lyckans hjul fr en gammal tjenares bsta, kunde vl meriterna komma i ndig frkens hga minnelse. -- Nu tala de trollsprket, hviskade fiskmnglerskan t sin granne. -- Ser kre far bucklan p kldningslifvet under hgra skulderbladet? -- Begr tullnren, att jag skall tala med frken om sysslan i bo? -- Det vore min allerdmjukaste stundan fr Bettys och barnens skull. -- Det gr icke. Begr s grna, att jag skall flytta Turholm till Riddarholmen! Frken har intet att skaffa med sysslorna, och jag har intet att skaffa med frkens gunstbevis. -- Jag trodde -- genmlde Larsson, frnrmad af hvad han ansg fr ogunst och otack -- jag trodde, att en fattig kronans tjenare skulle vara gunstigt ihgkommen frn frra tider ... Hagar blygdes. Hennes svar hade varit s kallt afvisande. -- Jag glmmer ej, kre Larsson -- tillade hon i blidare ton -- att ni engng varit mycket god mot mig. Det var ni, som gaf mig bcker och lt mig lsa fr Petrus Luth. Hvar finnes han nu? Och lefver Cannabis? -- Min svger Luth r nu prstvigd och tnker sig ut i kriget som fltpredikant. Cannabis, eller Cambis, som folket sger, fortfar att hlla skola fr stenarna p Hertons. -- Har ni hrt ngot frn Kaskas torp? -- Intet annat, n att dr finnas mnga hungriga munnar och bark i grytan. Det sgs, att Jerusalems skomakare varit dr i hstas. Jag skall p tervgen hvila min hst vid torpet och bertta fr Dordej ... att tiderna ndrats. -- Ja, ja, sg, att den fattiga flickan, med hvilken hon delat sin sista brdkaka, mngen gng hellre ville valla korna i Kaskas torp, n ... Hagar utsade icke sin mening. Hon framskte en brs ur sin kjolsck och skakade ut dess innehll i tullnrens hand. Det var endast ett litet guldmynt och ngot smsilfver. Allt det friga hade hon slsat bort, utan att minnas hvart. -- Jag skall skicka mer, sade hon, frlgen fver den obetydliga gfvan. -- Hvarfr r tullnren i Stockholm? r det fr sysslan? Var ej vred p mig! Jag vgar ej tala med frken drom, men jag skall tala med presidenten. Hon hade nnu kvar den frunderliga gfvan att vinna hjrtan, hvilken Lydik Larsson s ofta erfarit. -- Jungfru Hagar skall ej gra sig omak -- svarade han, till hlften blidkad -- fastn jag, skam att sga, gjort mig omak med denna resan fr hennes skull. Dr har ju varit urtima ting i Karis om hndelsen i torpet fr mer n sexton r sedan, och jag r hr fr att ytterligare uppstta mitt vittnesml fr hans nd presidenten. Jag har ju sett den dda, och jag tnkte strax, att hon var af bttre folk. -- Och hvad har dr yppats vid tinget? Har man hrt ngot namn? -- Intet namn, som jag vet, men vl andra frunderliga ting. Klockan slog sju i slottstornet. Det gllde minuten och fru Beata. Hagar hann endast rcka sin hand till afsked och frsvann s snabbt, som hade verkligen korpvingarna vuxit ut ur kldningslifvet. -- Nra var det, att smmen sprack, hviskade fiskmnglerskan. Hrde ej kre far, huru hon gng efter gng sade: mutta tutta? Bort mste hon, frsts, fr att frken ropade pull pull. Det r vl terigen pfvens katkes hon skall lsa till aftonbn ... Johannes Matthi hade afbjt de rebetygelser, hvarmed drottningen velat bevisa honom sin erknsla. Endast ett litet utvaldt sllskap af lrde och andlige var inbjudet till aftonmltiden i slottet, dr man tflade att betyga den nye biskopen sin tillgifvenhet. -- Eders hgvrdighets varning i dag skall icke falla p hlleberget, sade Kristina med en vacker blick till sin forne lrare, dr de efter mltiden sutto i ett frtroligt samtal. -- Torde hnda, att vi, stackars hgtuppsatte, mngen gng skulle nska oss en ringare lott, n andra frestlla sig. Jag frstr, det r intet berg s hgt och ingen dal s lg, som hjderna och djupen i en mnniskosjl. Men skall ock smfolket, som afundas oss, uppfatta eders hgvrdighets ord efter deras inre betydelse? Skall man ej tillmpa dem p kronan och adeln? -- Undskyll min dristighet, svarade biskopen. Infr denna dagens text st hg och lg lika. Hvad r stort? Hvad r smtt? Efter Guds rikes lag r det de i anden fattige, som hra himmelriket till, och de i Gud saktmodige, som skola besitta jorden. Man skall intet frglmma, att det var till fattige fiskare, som Mstaren sade: eder r gifvet att veta Guds rikes hemlighet. Jordisk hghet str fast hrdare mot frsakelsen af sig sjlfvan. Har ock tornspiran lngre vg att falla till marken, n lfvet af videbusken. Ndigaste frken, tag intet illa upp ett afskedsord af eder gamle lrare, som nogsamt vet, hvilka hga gfvor ro eder frlnade med ett konungsligt sinnelag, fr hvilket jag hvar dag prisar Gud. Men de hga gfvor ro att frlikna vid hga master och segel p skepp, som skjuta starker fart och mycket krnga. Dr skall vara mera barlast i dem, n i lgt byggda galejor, och menar jag, att under det skrymmande gods, som regementet med sig fr, skall dr vara en stark bottenlast af dmjukhet och hjrtats frsakelse. De skola nog finnas, som ropa till eder: fri och myndig, fri och myndig! Men si, fri och myndig r allenast den, som icke trlar under hjrtats vankelmodiga begrelser, utan str frigjord i Guds sanning p eviga fsten. Kristina hrde lxan tlmodigt och lugnt. Nu tryckte hon varmt den gamle lrarens hand och sade: -- Jag tackar ers hgvrdighet. Vid min tron skall sanningen alltid vara vlkommen, helst nr hon kommer med s ppen panna som eder. Ni knner mig ... trhnda bttre, n jag knner mig sjlf. Nr de stora djupen upplta sig fr min fot, skall jag minnas edra ord och dmjuka mig fr att stiga ... Hon hycklade icke. Hon ville verkligen vara dmjuk, den sjuttonriga Kristina ... dmjuk fr att stiga. 20. Askungen. Hon blef ingen riktig prinsessa. En ung mans beslut under drufvornas inflytande likna daggmaskarna, som krypa upp i dagsljuset vid regnvder, men krypa vid klar luft tillbaka i jorden. Gustaf Kurck hade rest till kriget i Tyskland med sin faders tilltelse, utan frsk att medfra Hagar. Hon vgade ter visa sig i sin forne beskyddares hus. Det var en eftermiddag; presidenten Kurck var utgngen. Hagar intrdde i den ndiga fruns arbetsrum och fann henne upptagen af det kra arbetet att med egen hand tillklippa vissa sm plagg fr en vntad ny arftagare. Styfsonen Gabriel, tretton r och student i bo redan vid elfva rs lder, tvttade rosten af ett par gamla romerska mynt i sin lrda myntsamling. Egna dttrarna Karin och Mrta hngde modern i kjolarna och hindrade arbetet. -- Mademoiselle -- sade den ndiga frun till guvernanten -- tag vrd om barnen; de kunna skada sig p saxen! -- Nej, nej, Hagar skall bertta en saga fr oss! bad entrget den fyrariga Karin. -- Bertta ngot fr dem, s lmna de mig i ro! instmde modern. Och Hagar berttade fr barnen om skogen vid Kaskas torp, huru den hga, mrka furan sg ned p myrstacken vid sin rot och huru kungsrnen kretsade hgt i luften fver skogsdufvornas bon. Dr var ett stort, mosskldt berg, dr trollen hade sin bostad i klyftorna, och nr man knackade med en sten p berget, klang det som silfver drinne. Vid foten af berget satt en fattig, barfota flicka i sin tunna kjol och vaktade korna. Hon kallades askungen fr att dr var en stuga vid skogsbrynet, och dr brukade askungen sitta i spiseln och vrma sig, nr hon frs. Nr hon gick ut med korna, fick hon ett stycke hrdt brd; vatten fick hon i kllan. En dag, nr hon ste vatten i nfverrifvan, sg hon i kllans spegel en liten trollflicka, som sade till henne: Vill du blifva prinsessa, du? -- Visst vill jag det, sade askungen, fr hon frs och var hungrig. -- G d till berget, sade kllflickan, och knacka sju gnger hrdt med stenen. Nr du knackat sju gnger, skola trollen frga hvad du vill, och d skall du svara: jag vill gifva eder min frihet. Modern smlog t barnens hpna uppmrksamhet. Unge Gabriel vnde sig om frn mynten och lt frnimma, att detta var alltfr trolskt. Aldrig m askungen varit s tokig att gifva sin frihet? -- Ja, sg, fortfor Hagar, var det ej trolskt? Men s gjorde askungen. Hon gick till berget, knackade sju gnger, och nr trollen frgade hvad hon ville, svarade hon som kllflickan rdt henne svara. D sade trollen: hr vxer en liten rsgammal rnn. Skr frst en springa i rnnen. Skr dig sedan i vnstra lillfingret, s att dr kommer en droppe blod. Lgg sedan den blodsdroppen in i springan p rnnen, foga springan tillsamman, och knyt ett starkt band dromkring. D skall din frihet vara dr, s lnge den rnnen str, och d skall du blifva en prinsessa. -- Gjorde askungen det? -- Ja, det gjorde hon. Och nr hon sade till trollen: nu har jag bundit min frihet i rnnen, hrde hon i luften ett starkt susande ssom ett stormvder. D slog den stora kungsrnen ned p henne och tog henne i sina klor och bar henne fver hafvet till kungens grd, och s blef askungen nstan en prinsessa. Men riktigt blef hon det icke nd som andra prinsessor, fr att springan i rnnen var icke s hrdt tillbunden, som den skulle vara. Dr hade sipprat ett pikku litet korn ut af friheten, och det var stort nog att icke gra henne alldeles till prinsessa, men nd icke stort nog att frigra henne frn trollen. Och nu gr askungen, som r till hlften prinsessa, till hlften barfota, och vntar och vntar. Den rsgamla rnnen har nu vuxit till ett stort trd och br s vackra, hvita, doftande blommor och s rda br, men hvad hjlper det askungen? Hennes frihet r ju bunden, s lnge rnnen str. Hon vntar i dag och vntar i morgon och vntar i r och i mnader, att rnnen skall blifva gammal och murken, tilldess att slutligen den barmhrtiga stormen kommer och blser honom omkull. Men det drjer lnge, , det drjer s lnge, lnge! Rnnen r nu i sin frsta ungdomsblomma, och den stackars askungen, som skulle blifva prinsessa, men icke blef en riktig prinsessa, skall kanske blifva gammal och gr, frrn rnnen blir gammal. Hvarfr skulle hon binda sin frihet? -- Men hon skulle g dit och knyta upp bandet, menade Karin Kurck. -- Nej, hon skulle g dit och hugga omkull rnnen, tillrdde unge Gabriel. -- Jag vet inte. Kanske gr hon det ena eller det andra, svarade Hagar. Fru Sofi De la Gardie hade efter hand blifvit intresserad af sagan. -- Mademoiselle -- sade hon ter till guvernanten, som begrundade sagans moraliska tillmpning -- gif barnen deras aftonvard; det r tid att de g till hvila. Och du, Gabriel, br den skrpiga myntldan till din kammare, hon ligger i vgen. Godnatt, mina sm! Frgfves bad Karin f hra sagan om igen. Modern var m och god, men ordningen strng i det Kurckska huset. Barnen kysste sin mor p handen och lydde. Nr de gtt, betraktade fru Sofi De la Gardie berttarinnan med en moderligt forskande blick och frgade: -- r du askungen? -- Jag tycker ibland s, svarade Hagar. -- Hvad fattas dig, barn? Har du icke ftt allt? Slsar ej frken Kerstin sin godhet p dig? Har du icke ftt lrdom efter ditt sinnes tr? Har du ej tillgifna vnner och allt hvad du kunnat nska i dina djrfvaste drmmar? Hvad begr du d mer? -- Friheten, var det skygga svaret. -- Barn, barn, det finns ingen sdan frihet, som du begr. Allt mste bja sig, drottningar icke mindre n andra ddliga, ja, mycket mer. Friheten mste vi ska inom oss, icke utom oss. Bja sig frivilligt fr Guds och mnniskors lag, vara sig sjlf och dock kunna frsaka sig sjlf fr sin pligt, se dr den sanna friheten; det finns ingen annan. -- Ja, ers nd ... Vara sig sjlf. -- Vara det bsta af sig sjlf, vara god och krleksfull, lydig och tlmodig, stndigt skande n en hgre fullkomning. Du tjenar en lrd och hgt begfvad prinsessa, mitt barn; hon str i allt fver dig, utom i ett, som _hon_ icke lrt, men som _du_ ftt lra. Frken Kerstin har varit tvungen att bja sig under sin fader, sin moder, sin faster, under riksfrmyndarne, under lrare och hofmstarinnor, men icke nog lnge och nog strngt fr att kunna med sitt sjlfrdiga lynne bja sig under kronan. Hon r ofriare n du. Du har bjts nda till jorden af fattigdom och vrnlshet allt frn din spda barndom: drfr kan du nu, under yttre tvng, vara rttsligen fri, om du frstr att bevara det bsta af dig sjlf. Hagar, jag fruktar, att du r askungen, som ville blifva prinsessa. I dig finnes ngonting bde medfdt och inlrdt af frken Kerstin. -- Stjrnorna sga s. -- Ja, det klingar ju mycket vackert. Men jag skall sga dig hvad det i grunden r: det r _hgmod_. Hagar kufvade rebellen inom sig och teg. -- Du har hufvud nog att frst mig. Har du ocks hjrta att tro mig? Jag sger icke, att du alltid bort frblifva i en fattig och tjenande stllning, men det var icke lyckligt fr dig att komma till hofvet. En prinsessa, som icke r en riktig prinsessa, r ngonting mindre n hennes kammarpiga. Hvad man r, skall man vara helt. En half mnniska r ett oting. Stackars barn, frstr du dig sjlf? Du r hvarken falk eller dufva, du r en gkunge, lagd i en annans bo, och vill flyga med rnvingar. Frken Kerstin duger till intet annat n drottning: tag bort drottningen, och hon kan icke sticka en strumpa. Om nu du, som ej r en drottning, vill likna henne, r du ju ingenting. -- Vendela Skytte var icke heller en drottning. -- S gift dig som hon, och blif en frstndig husmor! Askungen gr vl, om hon fljer Karins rd och upplser bandet, icke Gabriels rd att hugga kull rnnen. Vill du flytta till oss, eller vill du blifva judinna? -- Ers nd har varit mig huld ... ers nd har varit mer n en mor fr mig ... men hr r jag alltid half. -- Ja, ja, jag vet, men den tid tr komma, mitt barn, nr det halfva blir helt, tertog fru Sofi De la Gardie med en rrelse, som intygade, att hon efter hand frsonat sig med sin gemls planer fr sonen Gustaf. Med undantag af brden kunde det frnma Kurckska huset ej nska ett rikare parti eller en presentablare svrdotter. Presidenten tervnde och anfrtrodde sin geml ngot i enrum. Han var uppskakad af en nyhet, som han nyss frnummit i rdet. En politisk hemlighet af den hgsta vikt hade blifvit frrdd, man visste ej huru eller af hvem. Ett rdets beslut, frhandladt fr slutna drrar och utan ngot annat vittne n rdsherrarne och drottningen, hade samma dag blifvit meddeladt t ett frmmande sndebud, som mindre n ngon bort knna dess innehll. Vissheten drom, att man ej ens vid riksstyrelsens frtrognaste rdplgningar befann sig sker fr lejde kunskapare, hade slagit alla med hpnad. Man ville nu uppbjuda hvarje medel att komma frrdaren p spren och f honom fatt. Lyckades icke detta, var ej allenast rikets skerhet komprometterad: den ene af rdet skulle misstnka den andre, och slunda vore den enighet frspilld, p hvilken rikets vlfrd hngde. Mera kunde nu icke yppas, och fven detta skulle med strsta omsorg frtigas. En lsare i vr tid torde ana sammanhanget. Peder Vibes kurir, som medfrde till kung Kristian IV rapporten om Nils Tungels frmenta upptckter, hade under ngon frevndning blifvit uppehllen vid grnsen och s vl frplgad, att man lyckats tkomma hans bref, som skickligt ppnades och ter frseglades, sedan man hunnit taga en afskrift. Vibes rapport var frsiktig, intet namn nmndes. Visserligen, hade Vibe tillagt, vore hans spejare icke att lita p; han gjorde sig viktig och ville frtjena en god sportel. Men dr lstes likvl spejarens utsago, att rdet den 12 Maj beslutit krig mot Danmark. Skulle kung Kristian och hans ministrar tro Vibe eller tro spejaren? Presidenten mottog i utbyte ett frtroende om Hagar. Flickan hade alltid varit storsint: nu hade hennes ofrvntade lycka gjort henne s hgmodig, att hon icke mera frdrog att tjena ens drottningen. Hvad skulle man gra? Aflgsna henne frn hofvet? Trolofvad med Gsta, kunde Hagar upptagas som eget barn. Hon vore nu i allt frigt s adelig vederlike som ngon, men brden, brden! -- Oroa dig icke, genmlde presidenten, jag har funnit en utvg. Frken Kerstin brkar med en rannsakning i Finland om Hagars brd. Jag har srjt fr att saken bedrifvits lamt. Man hade kunnat komma till oangenma upptckter. Man har uppdagat nya spr af ett brott, men intet om flickans fader. Detta r hufvudsak. Jag har vidtalat riksrdet Erik Ryning, lagman i Srmland, en rans man och gift, som du vet, med en Maria Kurtzell, men barnls. Han r villig att adoptera Hagar mot en liten vntjenst, som jag r i tillflle att bevisa honom i processen om hans lifflndska gods. Man uppfinner ett motiv, en slktskap p vnster hand, och allt r frklarligt. Familjen r gammal adel, namnet ansedt och icke ovrdigt en frbindelse med vrt hus. Kort sagdt, det gr af sig sjlf, men behfver tid, och dittills br Hagar ej lmna sin hoftjenst. Hemma hos oss skulle hon mta Barbro och Ingeborg: det gr icke. Jag brjar tro, att Hagar lyckas behlla vind i seglen intill drottningens myndighet, och d kan hon sjlf vlja namn. Men Ryning r skrare: hon m blifva en Ryning. -- Och juden? Presidenten hjde p axlarna. -- Jag gr hvad jag kan fr att tillvinna vr blifvande svrdotter hans bevgenhet. Han fr det lagligt uppsatta, fullstndiga vittnesml, som han begrt ... Hagar! Fremlet fr presidentens omsorger intrdde, okunnigt om de planer, som smiddes fr hennes framtid. -- Gsta snder dig en fast hjrtetrogen hlsning, sade presidenten, kyssande henne med faderlig mhet p pannan. -- Han reste i frgr. Nr han tervnder frn kriget, vrdig den han har kr, har han trhnda ngot mera att sga dig. Hagars kinder fvergtos af en gldande rodnad. Det var frsta gngen hon erfor, att frldrarna gillade sonens lidelsefulla bjelse. Det var mer: det var nra nog en frlofning. Hvad skulle hon svara? Ingen hade frgat henne. Hafvets irrande spn mste ju anse en sdan frbindelse fr hjden af lycka och ra. Hagar bjde sig och kysste tigande sin beskyddares hand. Fostermodern slt henne i sina armar. Fru Sofi De la Gardie lskade denna trotsiga flicka med allt hennes fvermod, all hennes onyttiga lrdom, alla hennes fel, dem hon nyss s strngt tillrttavisat. Dr fanns ngot hos detta barn frn landsvgen, hvilket hjde henne fver en vanbrding och anslog en fostermoder, som frlt stoltheten, emedan hon sjlf var s stolt. Ord behfdes ej nu: mor och dotter frstodo hvarandra. Allt var s klart som en dunkel framtidsfrga kan vara, och s afgjordt som det r mjligt, nr den ena hufvudpersonen tiger och den andra vntas tillbaka om ngra r frn ett blodigt krig. -- Vet du vl -- fortfor presidenten i den frtroliga ton, som var berknad att upphja ett ndebarn till en dotter i huset -- vet du vl, att Lydik Larsson frn Helsingfors r i Stockholm fr att egenhndigt uppstta och bestyrka vittnesmlen om din fdelse? -- Han har sagt mig, att han sker en syssla i bo. Jag beder ers nd hafva honom i gunstig tanke. -- Fr din skull, fr den omvrdnad han visat dig, vill jag gra hvad i min makt str. Det dependerar af kammarkollegium och lrer nog sitta hrdt, efter den gode mannen frut blifvit btflld i tjensten. Han har ock medfrt protokollerna frn tinget i Karis. Dr ro tre nya item tillkomna vid rttens rannsakning. Hustru Dorothea Johansdotter erinrar sig, att hon p den ddas linne sett ett mrke med frmmande stafvar, som liknat det hebreiska Jahveh eller Jehovah p titelbladet i hennes bibel, hvilket bestyrker judens utsago. En gammal knekt har beknt p sin sotesng, att nr han den natten skjutsat en tung slde frn Grabbacka i Karis till Bengsnora grd i Svart, ha dr vid afresan suttit tv kvinnor med kusken i andra slden, men vid framkomsten allenast en kvinna, och nr knekten drfver visat frundran, har han ftt fyra polska guldmynt med konung Sigismunds bild fr att tiga. Yttermera har en af herr ke Totts ryttare beknt, att hans herre den natten ridit omkull en ensam kvinna p landsvgen, ej lngt frn Nyby grd, men som de ridit i skarpt traf fr kldens skull, har ryttaren ej hunnit se sig tillbaka, om hon dr blifvit liggande eller sttt upp. Detta samt friga vittnens intyg sndes i bestyrkt afskrift till Ruben Zevi. -- Har ers nd frnummit tidningar om min bror? -- Inga tidningar goda tidningar. Din morfader r en frfaren rknemstare: han skall dela jmnt, behlla pojken och frunna flickan t hennes gudfar. Var aktsam, barn, i din tjenst hos drottningen! Den dag skall komma, nr hon dig afstr t dem som nrmare ro. 21. Hvem r landsfrrdaren? Var askungen en prinsessa, s frblef drottningen en drottning. Svenska rdets bekymmer fver sin frrdda statshemlighet blef med hvarje dag mera oroande. Ndiga instruktioner att frbereda ett mjligt fredsbrott hade afgtt till sndebuden vid utlndska hof; man underhandlade i tysthet med Nederlnderna och Hamburg; man skerstllde sig p frhand i Warschau och Berlin, man smickrade Vibe, man bemdade sig att fvertyga kung Kristian, icke just om sina vnskapliga tnkestt, men om Sveriges ofrmga att brja ett nytt krig. I all stillhet rustades vid de blottade grnserna mot Skne och Norge. Man rdplgade huru Torstenson, p hvars ingripande allt berodde, skulle lngt ned i Tyskland f del af planen, och se, d erfor man af Vibes rapport, att allt var frrdt eller nra att blifva det. nnu tviflade Vibe, men han var skarpsynt och hade blifvit varskodd; han skulle veta frskaffa sig skrare underrttelser. Man visste nu, att han hade medel drtill. Hvem var frrdaren? Rdsherrarne betraktade hvarandra med ett misstroende, hvilket de ffngt skte dlja. En mste ju hafva skvallrat -- icke afsiktligt, det ville man i det lngsta ej tro, men af pratsjuka, af lttsinne. Oxenstjerna hade motstndare: skulle ngon af dem ...? Desse motstndare ter gissade p rikskanslerns anhriga eller betjening. Man mste f den skyldige fatt. Alla sprhundar sattes i rrelse. Rikskanslern tillkallade en morgon sin spejare. -- Ola, sade han, du har blifvit lurad den 12 Maj. Frtlj mig n en gng hvad du sett eller icke sett. Gif mig ett spr, och jag skall fylla spret med guld. Skningen upprepade rapporten med sin knipsluga min. Han kunde ej vara fverallt, men han var sker p den han ftt befallning att uppnosa. Tungel hade gtt ut p eftermiddagen till sin svger vid sterlnggatan. Vid niotiden p kvllen hade frn detta hus utgtt en vstgte, som frsvunnit i mrkret vid Bouchtska grden. Ola misstnkte Vibes bostad, som var i nsta kvarter, och bevakade huset till klockan elfva, d drifrn utgtt Vibes kammartjenare, beledsagad af en dalkulla, som styrt sin vg till slottet och frsvunnit dr i skuggan af en portgng. Drefter hade Ola bevakat Vibes bostad hela natten och sett ljus brinna till klockan tre, utan att upptcka ngon annan n kammartjenaren, som ensam tervnde. -- Hvem var vstgten? Ola hade ej kunnat vara samtidigt p flera stllen. Om vstgten var Tungel, hade han tillbragt natten hos Vibe. Men Ola hade vid daggryningen gjort sig ett rende till Tungels hushllerska och ftt veta, att hennes husbonde sof hemma den rttfrdiges smn. -- Och hvem var d dalkullan? Ola lt frst, att dalkullor i gemen ro knda fr rbarhet, men dr kunde finnas ett undantag. -- Dumheter! Sporteln utfll denna gng icke s rundlig, som spejaren hade hoppats. Tungel var mhnda oskyldigt misstnkt. Man mste leta ett nytt spr. Rikskanslern kte till slottet och uppskte sin syster fru Beata Oxenstjerna. Ngonting hade runnit honom i hgen, ett vgadt infall, men det terstod knappt ngot annat. Han anfrtrodde fverhofmstarinnan s mycket han ansg henne kunna bra af statshemligheten. -- Jag har misstnkt Skytte, som r en rf, och Gyllenhjelm, som r en pratmakare, men de gode herrarne befinnas mera uppskrmde af denna saken, n jag. Tror kra syster, att rendet kunnat komma ut genom en hg person, som var tillstdes i rdet? -- Bevare oss! utropade fru Beata frskrckt. -- Aldrig kan jag det tro, att frken, som r s klok och s tystlten ... -- Det vet jag fuller vl, men om hon rkat frsga sig i ungdomens obetnksamhet? Hon lr intet frdlja fr Ebba Sparre. -- Hvarken t Ebba eller mig har hon ngonsin yppat hvad staten rr. -- Nej, kra syster r ej vorden delaktig af en statshemlighet, men tv unga sladdertaskor vga ej orden s noga. Kan ej frken hafva sagt t Ebba omtrent s: nr vi nu f krig p nrmare hll, ha vi att frvnta min frnde Carl Gsta, och huru skall jag mottaga honom? -- Hvad ers krlighet sger! utropade ter fru Beata, nra att spricka af otlighet huru hon mnde uppdaga ett s fruktansvrdt attentat mot rikets vlfrd. -- Omjligt r det inte. Jag har alltid sagt, att s klok hon r, frken Kerstin, r hon i lskogstankar inte en isbit mer n andra vid hennes r. r ock Ebba understundom nog lsmunt, till och med emot mig; jag vill nu ej sga om frken, huru hon gr mig lifvet snarlikt en kardas tinnar att drfver klifva. Skulle nu Ebba ... nej, ers krlighet, nej, det mste ha kommit ut genom en annan tandrad, och hr finnes en annan ... -- Har frken ngon annan frtrogen n Ebba? -- Frtrogen? N ja, s frtrogen, som man kan vara med sin knracka, nr man ger henne socker. Hr r ju ett nytt smekga, som ers krlighet vet. -- Lserskan? -- Ja, den finska hxungen. Jag har nu tlmodigt vntat i nio mnader, att korpvingarna vxa ut frn skulderbladen, som folk sger; men nnu frmrkes ej annat, n att frken med hvar dag rkar i snaran fast hrdare och nu vill upphja styggan till adelig vederlike. Hon skall vara af judeblod, sgs det. Lt henne f makten, s slippa vi snart prster och kyrka. -- Drskapen skall ock hafva sin tid. Frtlj mig hvad kra syster tror om kammarpigan Hagar Ring. Skulle frken ha yppat fr henne ngot, som riket rr? -- Nej, det tr jag ej knnas vid, men lt mig eftersinna ... Frken har p sitt bord en tnkebok med permar af grnt saffian, dr hon hvar dag skrifver sig till minnes ngonting, som kommer henne mrkeligt fr. I den boken kan hon hafva ltit ngot komma i skriften om rdets beslut, och efter hon r s ovrdsam om klder och bcker, kan den boken ha blifvit p bordet liggande, nr frken vndt ryggen till. Om nu kammarpigan Hagar, som ofta hela dagarna sysslar i frkens rum, ftt den boken att se, har hon dr kunnat lsa ... -- Kra syster menar dock inte, att hon drmed gtt till danska sndebudet? -- Det trs jag heller inte sga -- tertog fru Beata ngot frlgen -- men dr torde finnas andra mellanlpare. Kristi himmelsfrdsdag p kvllen har pigan Hagar talat ryska eller lapska med en misstnkt karl hr neder i slottet. Rikskanslern annoterade denna och andra uppgifter. -- Har kra syster tillfventyrs sett kammarpigan kldd till dalkulla? frgade han vidare. -- Sista fastlagen, ja. Alla hofjungfrurna voro en afton kldda till dalkullor. -- Jag skall tala med frken. * * * * * Frken Kerstins samtal i detta mne med rikskanslern r icke antecknadt. Det r sannolikt, att hon med sin mtliga stolthet tillbakavisat hvarje misstanke mot ngon af sin betjening. Nr hon blef ensam, uppslog hon sin tnkebok med de grna saffianspermarna och lste dr fr den 12 Maj: I dag var jag tillstdes i rdet och sade dr intet ord med. Voro dock alla ense om krig mot Danmark. Hdanefter skall intet krig begynna med min vilja och consentement, dr intet ran p spelet str. Det man menar r rikets vlfrd kan med mycken ofrd en nde taga. Jag skall vara s stark, att ingen tr mig antasta, och under min tid skall riket fgnas med en fortdurande lyckelig fred. Kristina blef tankfull, omlste sin anteckning engng till och sade drp till Hagar, som frtecknade i rummet bredvid en packe nyss ankomna bcker: -- Har du ngra vnner i Finland? -- De torde vara f, svarade Hagar, pligtskyldigt intrdande. -- Ett fattigt torparefolk har visat huldhet mot mig. -- Bo de i Karelen? -- Nej, i Nyland. -- Det r lyckligt fr dem. Moskoviten har gtt fver Nevan med 50,000 man, hrjat Ingermanland och belgrar Viborg. -- Hvilken olycka! Ack, ndig frken, rdda Finland, som alltid bevisat kronan s mycken trohet! -- Jag skall tala med rdet drom. Finnas Cartesii _Meditationes_ bland de nykomna bckerna? -- Ja, ndig frken. -- Godt. Frsumma icke ditt arbete! Till slottets strnga ordning hrde, att alla drrar tillsltos efter en bortgende. Men Kristina hade nyss frut ledsagat rikskanslern till frrummet under ett lifligt samtal och glmt drren halfppen. Jean Holm uppvaktade som vanligt i frrummet och spetsade ronen. Innan dagen lupit till nda, gick ett allmnt tal bland slottsbetjeningen, att moskoviten intagit hela Finland och var p vg med en flotta till Stockholm. P kvllen kom ryktet till Kristina, som hade behllit en vana frn barnaren att lyssna p kammarpigornas prat, nr de tjenstgjorde vid p- eller afkldningen. Hon bortskickade trnorna och tillkallade Hagar, dr hon satt, till hlften afkldd, i sofkammaren. -- Fiken frtljer mig, att moskoviten intagit Finland och rycker med 100,000 man mot Stockholm, yttrade hon med ltsadt lugn. Hagar mrkte ngot ovanligt i tonen. Hon hade hrt skvallret och fverdriften. -- r det du som berttat det? -- Nej, ndig frken. -- Det r du. Minns du, hvad jag engng sade dig? Stjrnor ro drmmar, men konspirationer verkligheter. Jag sade dig: blif mig trogen, och jag skall upphja dig hgre, n du ngonsin vgat drmma. Blif mig otrogen, och jag skall nedstrta dig s djupt, att den landsvg, dr du krlat i smutsen, skall synas dig som ett konungarike mot din senare lott! Hagar teg. Rebellen i hennes innersta vaknade och uppreste sig i sin obndiga kraft, men fann intet ord. Nattlampan kastade sitt bleka sken fver alkoven med den jungfruliga bdden, de mrkgrna omhngena, det lilla fint arbetade nattduksbordet med dess ringklocka, bnboken, som lg dr af gammal vana, men icke ppnats, den af vrede rodnande anklagarinnan och den svarslsa anklagade, hvars hvitnande kinder tycktes frrda medvetandet af ett upptckt brott. Vasablodet, vl bekant fr sin stormflod i vredens gonblick, svallade fver. -- Du usla kryp frn ett finskt svedjeland, utfor Kristina, du, som r mindre n en groda och vill vara en rnunge, du vgar att trotsa mig, du! Har jag inte dragit dig upp ur krret till en plats, som de delbornaste jungfrur i Sverige afundas dig? Var du inte den fattigaste, elndigaste kiselsten, som mnniskor trampade p, och har jag inte slipat dig in i en infattning af guld? Vet du inte, att jag ter kan kasta dig mera hjlpls, mera frtrampad, n du ngonsin var, i mrker och glmska? Och du vgar frrda mig, du, du, som har mig att tacka fr allt och utan mig skulle vara intet! Hvarfr tiger du? ... Svara! -- Jag blygs ... -- Ja, blygs! Drtill har du skl. Blygs fver min enfald att tro p din tacksamhet! Blygs fver din otack att lna mig s! Beknn, och jag vill se, om jag trhnda nnu kan fr dig gra ngot, som du icke frtjent! -- Jag blygs, att ndig frken, som varit s god mot mig, s ltt kan dma mig ohrd fr jag vet icke hvad. Frken har sagt till mig: de, som Gud adlat, f icke frnedra sig, och nu blygs jag, att frken kallar mig ett kryp och en kiselsten. S ovrdig r jag ej, och s mycket har jag lrt af frken sjlf, att jag aldrig skall blifva en annans klafbundna trl. Mig skall ingen fjttra och ingen frtrampa. Jag r s fri fdd som ngot kungabarn. Sl mig, dda mig, men skymfa mig icke! Fr hvad anklagas jag? Det var ngonting i dessa trotsiga ord, som p samma gng anslog den unga drottningen och ytterligt uppretade henne. Hon uppreste sig och fattade med en hastig rrelse ringklockan, vgde den ngra sekunder i handen, utan att ringa, och lade den drp ljudlst tillbaka p nattduksbordet. De tv nyss s frtrogna jmnriga stodo mera fientliga mot hvarandra nu, n de stodo i Bjrnsns skog, nr den enas ridsp frgade en rd strimma p den andras hals. -- Ser du denna klocka? fortfor Kristina, i det hennes toffelkldda hgra tspets hamrade som en fgelnbb mot den mjuka yllemattan. -- Vet du vl, att en enda rrelse af min hand kan kasta dig ned i slottets djupaste fngelsehvalf? -- Ja -- var det djrfva svaret -- jag har engng suttit i Norrkpings kllarhvalf fr att jag ej ville frrda frkens hemlighet. -- Tag ringklockan, gm henne! Jag kunde glmma min pligt att vara delmodigare n du. Hagar tog klockan, som vid rrelsen gaf ett ljud, och Fiken Lng intrdde. -- Du behfs inte! lydde befallningen. Fiken gick. -- Fr hvad du anklagas? upprepade drottningen, hvars hftiga lynne vxelvis lugnade sig och ter flammade upp. -- r jag en fiskal, att jag skall g till rtta med dig? Har du intet samvete, som anklagar dig? Mste jag sga dig, att du lupit ut i staden med rikets hemligheter, likasom du i morgse lopp ut med fabeln om moskoviten? r du inte en enfaldig taska, som ej har mrkt en s grof snara? Jag frsvarade dig mot rikskanslern i det som viktigare var, men det fll mig in att prfva din tystltenhet, och du lt fnga dig som en gs. Det r fr ljligt: lsa Tacitus och skvallra med pigor! -- Jean Holm kan intyga, att nr ndig frken frtljde om moskoviten, stod drren till frrummet ppen efter rikskanslern, som gtt nyss frut. -- Jean Holm? Undflykter! Bertta mig hvad dr str i min tnkebok fr den 12 Maj! -- Inte knner jag ndig frkens tnkebok, men dr mste ju en s hg drottning ha p hvarje blad skrifvit ordet rttvisa. -- Hvad? Du blir insolent, du, som lupit till Peder Vibe om natten med stulet gods frn mina hemliga anteckningar! Hvad bjd han dig fr denna kostliga nyheten? Mindre n jag kunde han inte bjuda dig. Hvad bjd han, sg! Lofvade han att frmla dig med en af Kristian IV:s bastarder? Han har ett dussin till disposition. Eller var det inte nog? Slde du Sverige fr hgre pris? Beknn, att han bjd dig Danmarks krona p vnster hand! Huru kunde du vara s elndigt dum att svika min tjenst, dr du har allt och fr allt och frmr allt, fr en sdan utlefvad gammal kung, som nsta r sknker dig bort t ngon af sina skallige amiraler? G, du duger inte ens till landsfrrderska; du duger endast till en frrdares piga! -- r det mig nu tilltet att tala? frgade Hagar, medan drottningen ifyllde t sig en vattenbgare ur karaffen s hftigt, att hlften af vattnet rann ut fver nattduksbordet. -- Tala! Beknn! Var kort! nnu har du ringklockan. -- Trs jag frga dagen och timmen, nr hemligheten blef frrdd fr det danska sndebudet? -- Den 12 Maj mellan klockan nio och tolf p natten. Kristina erinrade sig, att Vibes vid grnsen afskrifna depesch var daterad den 12 Maj om aftonen, hvarfr han d, och ej senare, mste ftt knnedom om svenska rdets beslut. Tidigare kunde han ej heller ha erfarit hemligheten. Hagar eftersinnade. Hennes goda minne kom henne till hjlp. -- Den 12 Maj var en onsdag, sade hon, lngsamt berknande, likasom fr att lta hvarje ord vittna fr sig. -- Ndig frken hade varit i rdet p frmiddagen, spisade sent och red drefter ut att bese verstthllarens nya reglering af Drottninggatan. Efter aftonvarden lt ndig frken sig frelggas kartorna fver Delawarefloden och nybygget Nya Sverige, hvarefter jag befalldes att fr frkens behof anteckna det viktigaste af de drifrn ingngna rapporterna. Klockan elfva p aftonen hade jag nden lmna mitt utdrag frdigt i frkens egen hand, hvarefter frken nnu en stund talade med jungfru Ebba om detta rendet. Klockan var fver half tolf, nr frken ringde och jag bitrdde Fiken Lng vid afkldningen. Befaller ndig frken att inkalla Fiken? Hon torde komma den kvllen ihg, fr att ndig frken s sent lade sig. -- Lt vara! Behfs inte. Och i den unga drottningens rrliga inre stredo motsatta knslor. Hon erinrade sig nu nda till minsta detalj af denna afton den 12 Maj. Hon knde sig s fverbevisad, som ngonsin en anklagare kan vara, att hans anklagelse r falsk. Det knnes frdmjukande att taga tillbaka sdana ord, och Kristina var icke den, som tlde en frdmjukelse. Men lika litet var hon den, som med uppst vidhll en orttvisa. Den anklagade mste f en upprttelse: hvilken? Hon teg ngra gonblick. Hennes nya vrede vnde sig mot anklagelsens upphof. -- Sdane ro de! Vara kronans rdgifvare och inte mera tillfrlitliga n Jean Holm, som skickar 100,000 moskoviter mot Stockholm! ... Du dr, lgg ringklockan tillbaka p hennes plats. Det r inte dig hon skall kalla till frhr och rannsakning. Hagar stllde ringklockan ter p nattduksbordet. Inom hennes fast slutna lppar rrde sig ngot, som skte ord. Rollerna voro ombytta. Nu var askungen en prinsessa, och drottningen mste bedja henne om urskt. Hon bedrog sig. Var askungen en prinsessa, s frblef drottningen en drottning. Kristina stod dr i sin hvita nattdrkt, med sitt upplsta hr och sina glnsande bl gon, s kunglig som ngonsin, rckande handen t tjenarinnan att kyssa. -- Stora portar -- sade hon -- vnda sig ofta p sm gngjrn. Undra ej, om de stundom gnissla. Du r oskyldigt anklagad, du har att begra en nd af mig. Rebellen kysste den framrckta handen: ett hjrteslag fr, ett annat emot. Detta ngot, som skte ord, lydde nu: jag begr ingen nd, jag begr rttvisa. Men nr orden fingo ljud, hade de ftt en annan lydelse: -- Jag begr ndig frkens orlof frn tjensten. -- Hvad? genmlde Kristina, ter uppbrusande. -- r du s hgmodig, att du inte kan tla ett ofrskyldt ord? Har du redan ftt nog af att vara s afundsvrdt lycklig, som du sjlf sade frr och som vl andra torde sga nnu? Har du ftt nog af en plats vid min sida och en framtid af ra? Mste jag upprepa, att du r en stackars enfaldig gs, som med all din lrdom inte har lrt dig den yppersta af all visdom, konsten att lefva? Orlof frn tjensten? G frn min tjenst till juden, din morfar, innan du ens ftt ett namn bland kristna? G frn min tjenst till stjrnorna, som inte vrda sig om att en fattig planet frgs, lngt mindre att ett sdant litet stoftgrand som du strs ut i den toma luften? Och g frn mig? Hvad r du utan mig? -- Fr jag med skyldig hrsamhet tala fritt, eller mste jag ljuga med trlars tunga? -- t skogen med dina trlar! Nr har jag fordrat annat n sanning? -- Ndigaste frken, vredgas d intet, om en s stor kunglig ynnest och nd, som mig vederfarits, tynger mig ned till platt intet. Jag tnker det r ingen otack, det r hvarje friboren mnniskas rtt att vilja vara ngot af sig sjlfvan, huru ringa det sedan vara m. Jag begr orlof fr att jag vill visa mig vrdig min ndiga frkens eget kungliga fredme af ett frimodigt hjrtelag och inte vnta p befallning, dr jag kan ngot gra eller ngon tjena. Tr ock hnda, att ovnner skola en annan resa trnga mig ut ur frkens ndiga vlbehag, och det r bttre, att jag nu gr rttfrdigad, lycklig af frkens gunst, n att jag, nr ovnner f fverhand, afskedas i ogunst. Med ndiga frkens orlof vnder jag ter dit, ddan jag kommit till denna stora ran. Presidenten Kurck tager mig gunstigt emot. -- Och du vill hellre vara Kurcks kammarpiga, n min hofjungfru? -- Han har vrdigats upptaga mig till sin fosterdotter. Kristina skrattade -- ett kort fraktligt lje, som visade huru litet hon knde sig smickrad af jmfrelsen med en underste. -- G, sade hon, du har frn i morgon bittida orlof. Jag kan ej behlla dig mot din vilja. Du skall trhnda ngra dig, men mrk, att det d skall vara fr sent. Den, som engng burits af Jupiters rn och stiger af vid en grindstolpe, m ej tnka sig ter f fatt i rnens vingar. Godnatt. Hagar tog afsked med denna stela, ceremonisa vrdnadsbetygelse, som hon inlrt vid hofvet, och hade lagt handen p drrvredet, nr hon terkallades af en bland dessa hastiga lynnets skiftningar, hvilka stodo i en s sllsam motsgelse till Kristinas i frigt s energiska och bestmda personlighet. -- Och skall du s g, du, den tredje af alla kvinnor som jag kunnat lida? sade den unga drottningen med ett nstan vekt tonfall, som hos henne var mycket ovanligt. -- Vet du vl, att denna drr mellan oss betyder en lifstids farvl? Stt dig, jag har ngot att sga dig. Hagar satte sig vid sin herskarinnas ftter p yllemattan. Rebellen stllde sig _en garde_, men knde sig vapenls; han gaf sig, han var besegrad; ett ord hade afvpnat honom. -- Du dumma unge, fortfor Kristina, hvarfr vill du rymma ifrn mig? Hvad ondt har jag gjort dig? Du kan reta mig, och jag kan skratta t dig; ja, jag har nyss kunnat tro dig om hvad som helst, men hvad mer? Det blir godt igen. Det r dock ngot hos dig, som jag knner igen. Det r inte s med de tv andra, som jag frr kunnat lida. Pfalzgrefvinnan, min faster, hade jag kr, men hon var mig fr husesam, och det r du sannerligen inte ett hr mer n jag. Ebba har jag ock kr; hon r drmed frnjder och begr inte, som du, ngot drutfver. Inte r det din lrdom, som likar mig bst. Fastmer kommer det mig s fr, att vore jag du, skulle jag tnka och spjrna som du. Dr r den bortbytte prinsen hos dig, som hos mig. Hvarifrn har du honom? Har du bytt sjl med den narren din bror? Hgmodig r du, det r jag ock, nsknt det lter s adeligt eller kungligt att kalla det stolthet. Ja, det gr nu ej rtt ihop med bispens frmaning p himmelsfrdsdagen, men hvart kommer en kung eller en drottning i vrlden med dmjukhet? Det r annat med dig; du har tagit emot en kindpust af fru Beata, bertta pigorna, och du har inte beklagat dig. Det kan _du_ gra, _jag_ kan det inte. Om sdant vederfores mig, mste jag d eller dda min ovn. Nu ser du, Hagarille, det likar mig inte illa, att du r hgmodig, efter du vet med dig, att du ej r som andra; det r allenast den uppblsta grodan, som hennes likar s styggas vid. Men af mig r du skyldig att ngot frdraga. Jag r din fverhet, jag har dragit dig vid hret uppfr ett berg. Spjrna inte mot mig, ty huru hgt du n klifver, fver mig kan du inte klifva. r du af Guds nde friboren och delboren, s r jag af Guds nde en drottning. Hvarfr rymmer du? Hagar lutade sig mot sin herskarinnas hvita fllar och svarade: -- Hvarfr r jag icke ndig frkens hund eller katt? D ville jag aldrig blifva ls frn ett gyllene band. Men Gud har nedlagt i mig en fri ande, som rycker i banden. Ndig frken sger: utan mig r du intet. Dr r ngot i mig, som vill vara ngot fr sig. Ndig frken mste frst det. Huru kan en vara s stor och gra andra till intet? -- Har jag ej sagt, att du med alla dina bcker och stjrnor r ett ofrfaret, enfaldigt barn? Var stortnkt, det lider jag allra bst, det r jag sjlf, men rusa ej ut i vrlden frutan mttstock! Om du r intet mot mig, kan du vara mot andra den jtteflickan, som tog bonden med hst och plog i sitt frklde och sade, nr hon kom hem: jag har hittat en torndyfvel! Var drmed frnjd: din drottning r ocks en torndyfvel, men endast mot Gud. -- Frlt mig, ndig frken, frlt! Var mig huld, lr mig blifva s stor, som jag vill vara fri, och jag skall visa mig vrdig min drottnings fredme! Men frneka mig sjlf, ack, det kan jag ju aldrig ... Gken i frrummet galade midnatt. Kristina reste sig och var ter Sveriges drottning. Hon hade rckt handen till en frsoning och handen togs ej emot. -- Som du vill, sade hon vrdigt och lugnt. -- Det r tid att vi g till hvila. Brdska ej med din flyttning. Lt Holm gifva dig en koffert fr dina tillhrigheter. Din ln fr mnaden utfaller oafkortad. Min vagn skall fra dig till riksrdet Kurck. Jag nskar, att den frihet du trr m lnda till din vlfrd, och frblifver dig stdse vlbevgen. Godnatt! 22. Riseberga. Du frstr lika litet krleken, som du frstr sorgen. Den skandinaviska nordens historia vnder sig kring Kristian II och Gustaf Vasa ssom kring hakarna af en rrlig port. Dittills handlingskraft, fvermakt sderom Sundet, svaghet och sjunkande norrom, drefter omvndt: bragder och framsteg norrom, sjunkande stjrnor sderom. Drtill tvedrkt p bda sidor, kufvad i Danmark, ndtligen kufvad fven i Sverige. Norge lg skjutet i sank. Den folkkre Kristian IV uppsteg med stormaktstankar p Danmarks tron, men bunden af adeln till hnder och ftter. Lyckan har frliknats vid en kvinna: hon smler mot sina unge lskare och vnder de gamle ryggen. Kristian IV brjade som segrare och slt som besegrad. Likasom Polens Uladislaus, var hans lott att slpa efter sig en massa bly och hejdas af den vid hvarje steg framt. Konungen och hans rdgifvare voro slagne med en frunderlig blindhet. De hade ingenting lrt af sitt nederlag och svenskarnes segrar i tyska kriget. De fortforo att behandla Sverige ssom besegradt vid freden i Knrd och vntade blott p ett nytt Nrdlingen fr att fullflja sin seger. Varnande vinkar kommo om svenska rustningar; ingen trodde dem. Peder Vibe fraktade Tungels rapporter som en spejares frsk att gra sig viktig och utpressa penningar. Svenskarne, skref Vibe, vilja nog angripa, men vga det icke. Och s upplste sig faran af den frrdda rikshemligheten efter hand i ngra diplomatiska noter, ett ltsadt vanmktigt hot frn svenska rdet och ett snft afvisande svar frn kung Kristians gunstlingar. Nils Tungel hade icke utan meriter blifvit upphjd i adeligt stnd. Han var icke den simple landstjuf, som Peder Vibe fraktade, han var ett geni i sin tids rnksmidarekonst. S vl frstod han igensopa spren efter sina nattliga besk hos det danska sndebudet, att han frblef oantastad, och den kanal, genom hvilken hemligheten rann ut, oupptckt. Luften i rikskanslerns frmak kndes ej mer rtt ren, men Tungel var icke rdls; han begynte frn denna tid stlla sig in hos drottning Kristina med hemliga rapporter om det Oxenstjernska partiet. Hagar Rings ovntade terkomst hade pskyndat presidentens plan att frse henne med ett namn af gammal adel, som skulle underltta frbindelsen med det frnma Kurckska huset. En mnad drefter var hon jungfru Ryning, adopterad af barnlse riksrdet Erik Eriksson Ryning och hans maka Maria Elisabet Kurtzell. Det stod hrdt att i detta gamla stamtrd, som rknade nra frndskap med Trollar, Lilliehkar och andra hgttade slkter, inympa en sdan vildstam, och fga lttare var det att drtill vinna riddarhusets samtycke. Alla presidenten Kurcks antydningar om en hemlighetsfull slktskap med adoptivdottern skulle varit frgfves, drest icke drottningens vxande inflytande kommit emellan. Kristina hade engng satt sig i sinnet att gra hafvets irrande spn till adelig vederlike. Drtill hade Hagar Ring en upprttelse att fordra, drottningen inlade sitt kungliga frord fr adoptionen; allt gick igenom. Hagar tillbragte senare delen af sommaren 1643 p Ryningska herrestet Riseberga i vstra Nerike, dr fordom cistercienser-nunnornas kloster reste sig p den brdiga Edsbergasltten. Drottningens knda ynnest, familjen Kurcks protektion och hennes uppfostran vid hofvet banade vg fr nykomlingen. Det var ett enkelt, gudfruktigt, gammaldags hus, lnga bner och korta komedier, som Sofia Magdalena i en senare tid beskref hofvet i Kpenhamn. Seder och dagordning fortforo hr, utan inverkan af Ludvig XIII:s tidehvarf, sdana de varit i rhundraden tillfrene. De frnmligare tjenarne fortforo att ta vid husbondens bord, husandakt frrttades morgon och afton, frutom bordsbnerna; ingen gudstjenst fick frsummas i kyrkan. Fr hvarje syssla och hvarje ledighet var dagens timme noggrant bestmd; allt gick i en kretsgng, i hvilken blott rets tider gjorde en ndring. Lika enkla, lika regelbundna voro husbonde och matmoder i detta frmgna och ansedda hus. Riksrdet Ryning var en rttfram fltfverste och sjman, som tjenat sitt land med ra till lands och till sjss och som fven vid rdsbordet, fven som lagman i Srmland, sade sin mening p en sjmans okonstlade sprk. Hans sorg i lifvet var, att han ej kunde efterlmna sitt gamla skldemrke, med dess silfverbjlke tvrt fver ett bltt och ett rdt flt, i arf t en son. Hvartill dugde en dotter, om ej till att gifta bort t en hurtig sjman? Henne, som Kurck nu s ovntadt ptrugat honom, tyckte han sig ganska vl kunna umbra, men hon kunde ju blifva till ngon nytta; hon kunde hlla mor sllskap de lnga tider, nr far var borta. -- Maja Lisa -- sade han med det gamla frtroliga tilltalet till sin geml, hvilken dock var en stthllaredotter frn Nerike, en af rikets fruar och af alla andra kallades hennes nd -- gr folk af flickan; hon r hurtig och stark, hon kan blifva till gagn. Din gamla Lena seglar i marvatten, du sjlfver sackar af med ren fr vinden. Hr behfvas nya toppsegel p denna galejan, en frisk bris, Maja Lisa. Gr folk af'na du! Jag slapp ju inte Kurcken, frrn jag tog'na. Hans Maja Lisa drog en suck af bekymmer: hon hade hrt talas om frken Kerstins hushllning och misstnkte, att pplet ej fallit lngt frn trdet. Men det stod nu ej till att hjlpa; hennes mans ord var kungsord. Drp tog riksrdet sin nya dotter under hakan, frmanade henne att vara lydig, tryckte p hennes lppar en smllande sjmanskyss och steg s till hst fr att rida till Stockholm. Hagar behfde icke lnge undra hvilka nya stjrnor nu skulle tindra fram fver de gamla lindarna p Riseberga grd, ty redan samma kvll frestod ett moderligt husfrhr. Hon satt p den fverbyggda trappan till herrestet och betraktade tankfull en myggdans i solskenet, nr hon sg sin nya fostermoder tervnda frn sltterfolket p ngen. Denna fru, som var riksrdinna, syntes Hagar snarare fdd till en grdsvrdinna p bondlandet. Var det mjligt, att denna knubbiga lilla gumma med sina grofva hnder, sin tarfliga gr yllekjol och sitt huckle af oblekt lrft blifvit presenterad vid hofvet och tnjutit dr ett visst anseende? Det sades s, och de kloka gr gonen, som ena gngen kunde blicka s skarpt, andra gngen s hjrtegodt, motsade icke detta rykte. Efter matmodern fljde grdshunden Vakt med hngande tunga i sommarvrmen och efter honom favoritpigan Sabina, brande en korg p armen. En vink med handen lt Hagar frst, att hon skulle flja. Det vardt en presentation af bakgrdens invnare. Frst hnsgrden, hvars kacklande konvent undfgnades med korn frn Sabinas korg. Drnst frhuset, s svinstian, s stallet, s ladugrden, hvars tjurar, kor och ungnt alla nmndes vid namn. De bsta mjlkkorna fingo mention honorable och till undfgnad en nypa salt. -- Har du sett fagrare kritter n Solros och Nyponblomma? frgade riksrdinnan sin nya dotter. Hagar tnkte p den tid hon vallade tre magra kor vid Kaskas torp och beknde, att hon aldrig sett ngot jmfrligt med Solros och Nyponblomma. -- Du skall f mjlka dem i morgon, om du stundar det, fortfor den goda frun trohjrtadt. -- Solros mjlkar p fjrde veckan fem kannor i mlet, men Nyponblomma har minskat till fyra. Akta dig, nr du mjlkar Solros: hon har den oseden att sparka stfvan omkull: hon lider ingen annan n gamla Renata. Det finns intet annat medel fr sdant, n att lgga en vt duk fver korsryggen. Och sedan, g aldrig i ladugrden med rdt band i hret! Mrk, huru Turk ser p dig! Han r klafvad nu, men hvad skulle en ungtjur tla rdt? ... Efter aftonbnen och mltiden presenterades tjenstefolket: sex drngar, frutom grdsfogden Wik, och sex pigor, frutom hushllerskan Lena. De nmndes alla vid namn, skulle alla tagas i handen och framsade alla sin vlkomsthlsning: signe Gud ndig jungfrun! Dr kom icke alla dagar en ny dotter i huset, och Nerkebon r knd fr att tnka mer n han sger. Bakom hlsningen lg en tyst kritik, som, att dma af hvad Sabina anfrtrodde sin matmor, ej utfll ondig: -- Hon r blider under gonen och dryger, s det frslr fr en grindastolp. Fr hon r lrder i frknatjenst. Hagar ledsagades af sin nya fostermoder till en frtjusande liten kammare i fra vningen med utsikt fver en del af parken, klosterruinerna, den grna sltten och en liten sj. Hr fick hon stlla och styra som hon sjlf behagade. Och hr begynte i aftonskymningen ett frtroligt frhr. -- Du r fdd i Finland? -- Ja, ndig fru. -- Kalla mig ej ndig fru, kalla mig i enrum mor, det lider jag bst, men i andras nrvaro kan du sga: min fru mor. Jag vet, att du r ett hittebarn; vi skola ej tala drom. Men huru kom du till frken Kerstin? Och hvarfr begrde du orlof frn hennes tjenst? Hagar berttade hvad hon trodde sig kunna yppa och huru hon ledsnat vid hoftjensten. -- Ungt folk brukar inte s snart ledsna vid hofvet. Du har sledes lst latin och mnga bcker? -- Ja, min fru mor. -- Har du ocks lst gudeliga bcker? -- Ja, bibeln, ngra postillor och ngot teologi. -- Tror du p Gud allsmktig och hans enfdde son Jesus Kristus, vr frlsare? Hagar bleknade. Denna frga hade hon icke gjort sig sjlf, och hvad skulle hon svara? Hon var fr stolt att ljuga. Efter ngot betnkande svarade hon: -- Jag tror p eviga makter, som styra mnniskors den. Fostermodern betraktade henne med en s sorgsen och genomtrngande blick, att hon nedslog gonen. Hon var vpnad till motstnd mot hvarje teologisk dogm, hvarje kyrkans fordran p en renlrig luthersk beknnelse, men denna sorgsna och krleksfulla blick kunde hon icke emotst. -- Har du lst katekesen och gtt i skriftskolan? lydde den nsta frgan. -- Jag har lst katekesen och gtt i skriftskolan med jungfrurna Kurck, nr jag var fjorton r gammal. Fru Maria fattade hennes hand med den samma oemotstndliga blicken och sade: -- S ung, s begfvad och redan fallen fr jgarens pil! Vet du vl, att tron p flera gudar r hednatro? Men jag vill icke strida med dig; jag vill bedja fr dig. Har du ngonsin erfarit en sorg? -- Ingen sorg, men mycken frdmjukelse. -- Detta r _en_ vg, men icke den raka. Har du lskat ngon mnniska mer n dig sjlf? ter en frga, svr att besvara. Hagar fann en undflykt. Hon svarade: -- Jag har lst, att man skall lska sin nsta _ssom_ sig sjlf. -- Och huru lskade Han, som bldde fr oss p korset? Barn, du frstr lika litet krleken, som du frstr sorgen. Mrk nu, att jag inte vill vara din skriftefader; jag vill vara din mor. Din tro eller otro lmnar jag t Guds helige Ande, som allena kan bja ett trotsigt hjrta, och gr hvarken nu eller framgent till rtta med dig. Vrt hus r ett kristeligt hus, och jag frvntar af dig, att du i yttre mtto ej gifver anstt. Men hyckla skall du inte. Min Erik har stridt vid sin store konungs sida fr samvetsfrihet i vrlden, och ditt samvete skall inte vara en nunnas p Riseberga, det skall vara en dotters. Frstr du mig, barn? -- Jag skall bjuda till att frst det, svarade fosterdottern. Hon knde rebellen uppresa sig, men han stod p ett glasberg, han fann intet fotfste. -- Gr s! -- Och fru Maria var ter den praktiska husmodern, om hvilken Hagars frsta intryck varit, att denna frus rtta plats vore i ladugrden. -- Hvad kan du annat n lsa, skrifva och rkna? -- Jag har varit ett fattigt barn, som vallade kor i skogen. Jag hjlpte den tiden en torparehustru i alla sysslor. -- Sledes spinna, vfva, sy, sticka, baka, brygga, stpa ljus ... -- Vi hade ej rd att lysa med annat n torrvedsstickor. -- N ja, men hvad har du kvar af dessa nyttiga sysslor? Det sgs, att frken Kerstin aldrig har hllit en strumpsticka i sin hand. -- Hon r drottning. Det finns s mnga andra, som sticka strumpor. -- Sg det! Men huru kan den skta ett rike, som ej kan skta sig sjlf? Du, som ej r en drottning, lr ej komma lngt i vrlden med andras strumpor. Mrk nu hvad jag sger dig, och hll det i krligt minne, ssom det krligt dig sagdt r. Lt hofglittret och frkenkonsterna fara! Jag frvntar af dig, att du skall gra ditt nya namn heder med ett rbart, gudfruktigt och husesamt sinnelag. Lrdom aktar jag inte stort, dr den ej str till att frena med Guds ord, som r den sanna visheten, men du skall hafva morgnar, kvllar och sndagseftermiddagar lediga att lsa dina bcker, som dig synes fr godt, allenast du inte somnar frn ljuset. Resten af veckan gr du i alla sysslor, ssom jag gjort i mina unga dagar och gr mestadels n. Lena skall inte topprida dig, allenast du umgs beskedligt med henne och visar dig lraktig, dr du nnu intet bttre frstr. Var inte fr flat mot pigorna; de behfva nog eftersyn. Stll dig vl med landbndernes hustrur och gif dem sirapsdricka, nr de komma till herrgrden med smr eller gg. Nsta vecka blir rgskrden: d skall folket trakteras med ost, spisl och pannkaka. Dr nu frmmande kommer till Riseberga, vet du hofseder bttre n jag, men du skall se till, att alla fat ro vl diskade och rena lakan lggas i sngarna efter nummer och hvar persons stnd, fr Lena blir gammal och skumgd, hon kan snart inte skilja fyrskft frn drll. Jag trs inte mera ge henne nyckeln till silfverskpet; den skall du f, barnet mitt, och nyckeln till lkllaren med, fr Wik listar sig grna drin. Och nu r det tid att krypa hvar under sitt tcke. M tro det stller sig till regn p vrt torrh? Godnatt, min flicka, glm ej din aftonsignelse! Gr mig hugnad, och Gud skall gifva dig dubbelt igen! Hagar blef ensam och satt vid sitt ppna fnster mot parken. Julimnen stred med ett skimmer af den flyende sommardagen, och vid horisonten skuggades sjns vattenyta af ett stigande moln med ltta kornblixtar. Det var lugnt, tyst och varmt. Fgelsngen hade dtt bort i lindarnas kronor; endast den outtrttliga rdstjrten lt nnu hra ett ensligt kvitter frn vrens dagar. Det mste ha varit en smnls hane; honan vakade fver ungarnas nattro. Det ensliga kvittret gaf en melodi t ensliga tankar. Hagar stod utom sig sjlf och talade till sig sjlf: -- P hvilken strand har du ter hamnat, irrande spn? Ensam var du i Kaskas skog, ensam i din frste rike beskyddares hus, ensam i Kristinas glnsande hof och nu ter ensam p Edsberga sltt vid klostrets ruiner. S mycken godhet, s mycken krlek hafva kommit dig till mte, hvar du i vrlden gtt, och dina frdmjukelser ha varit fvergende skuggor, men ensam knde du dig fverallt, till och med nr en yngling sade sig vilja fr dig erfra kronor. Ingen frstod dig, och du frstod ingen. Alla andra hade en hjrtevn, t hvilken de kunde sga allt; du hade ingen. Hvarfr var du s olik alla andra, s stndigt instngd i hjrtekammaren? Frihet var din lust, men lpparna voro bundna. Var det din eller mnniskornas skuld? Var det stlet som saknades fr att sl gnistor ur flintan? Eller var du Kristinas kiselsten, som lyste med guldets glans, och se, det var kattguld! Ett frmmande vsen var du, likasom din afundade, din beundrade, din stundom nstan hatade drottning: till hlften genomstrmmad af mnniskors varma blod, till hlften af kall stjrnglans. Fru Sofi De la Gardie har kallat ditt vsens brist hgmod, fru Maria Ryning har kallat det hednatro. Hvem har rtt? Eller finns hr en tredje fackla, som lyser lngt in i sjlens oknda grund: -- du frstr icke krleken! Nr Hagars ensliga tankar hunnit till denna tervndsgrnd, ihgkom hon stjrnans ljustcken och de underliga orden: mitt vsen r kraft, icke krlek ... Hvad betydde dessa ord? Och: spegla dig i din motbild! ... Har ej frken Kerstin allt, utom krlek? r hon ej hgt begfvad i tankens kraft, viljans kraft, handlingens kraft, och nr har Sveriges rike ngonsin varit s starkt, som under Kristina? Men hvad r hon mer n stark? Kan hon lska ngonting annat i vrlden, n sig sjlf? Ja, hon kan lska mycket och mnga, hon kan mhnda lska dem _ssom_ sig sjlf, men lskar hon sig sjlf? Om hon lskar sig sjlf, mste hon ju alltid vara tillfreds med sig sjlf, icke jaga, ssom hon gr, frn oro till oro, frn bcker till mnniskor, frn mnniskor ter till bcker, till nya forskningar, nya planer, nya frstrelser fr att komma ls frn sig sjlf. Sk! sade stjrnan. Och frken Kerstin sker bestndigt ngot. Hvad sker hon? Sker hon den bortbytte prinsen? Drskap! Hvad kan hon ska annat n sig sjlf, sin innersta lifsgrund, det enda hon kan i sann mening lska, det enda, dr hon kan engng med krlek hvila? Men hon finner icke sin grund, likasom jag, Hagar, ej finner min. Det betyder s litet att lska andra ssom sig sjlf, innan man funnit i sig det enda, som r vrdt att lska och bygga upp. Innan man funnit sin egen grund, mste man fverbjuda sig sjlf, man mste lska en annan hgre n sig sjlf; man mste kunna frsaka, uppoffra sig, lefva och d fr ngon annan eller ngonting annat och lefva eller d obelnad, otackad, oknd, glmd. Ty _det_ kan ju icke vara krlek att lska ngot fr ln, fr tack, fr ra ... Hvilken lifsgta! Hvilket hisnande djup! Hagar knde en rysning genomila sina leder, ssom nr hon en vinterkvll stod under den tindrande stjrnhimmelen och sg en omtlig glans, men frs ... Midtunder sin frsta beundran fr Kristinas glnsande snille hade hon frusit ... Hon skte frgfves sin stjrna; hon knde sig s ensam som aldrig frr, ty nu hade hon icke ens sig sjlf. Hon gick i en cirkel utan medelpunkt. Ska mste hon, ska sin lifsgrund, ska, ska ... Och nr hon anstrngde sig att sammanfatta allt i en grundtanke, stannade hon vid upptckten att _detta_ var hennes brist: att icke finna sig sjlf. Hon kastade sig p bdden och frskte utan framgng att sofva. Hennes tankar liknade aspens flygande fjun om vren, hvilka jagas af vinden och ska ett fste. Hon strfvade genom de skuggiga dalarna af det frflutna och hakade sig fast vid en ny punkt: hennes tvillingsbror Bennu, som nu hette Urban Niemand. Besannades stjrnans varning p honom? Kunde han lska? Nej, det kunde han icke. Allt som i lifvet mtt honom med omvrdnad, med godhet, med krlek, det tog han lika flyktigt, det glmde han lika ltt, som frken Kerstin, som Hagar sjlf. Han var en drifvande spn, och hvad voro de annat, dessa tv? Kraft hade han ftt, liksom de. Han var ofrstrbar, liksom de; jord, eld, vatten och luft hade ingen makt fver honom, ingenting kunde slcka hans lifsgnista, frrn stjrnornas stund var kommen. De tv kvinnliga skyddslingarna hade ej prfvat samma lifsfaror, men de mste vara lika ofrstrbara som han: ingen ddlig sjukdom hade ftt makt med Kristina, intet gift hade kommit vid Hagar. Men ska mste de alla, ska, ska ... Under dessa smnlsa tankar rann det Hagar i hgen, att hon ju fre afresan frn Stockholm ftt ett bref, det frsta och enda frn sin bror. Hon uppstod och framletade brefvet. Natten hade framskridit; en svag, gryende morgonstrimma tillt henne att ter omlsa denna barnsliga skrifvelse, hvars adress p kuvertet var tecknad af annan hand, frmodligen judens. Brefvets illa stafvade tyska sprk, dess sneda handstil och brist p sammanhang voro till alla delar en skolpojkes. Ingen ort, intet datum; man kunde antaga, att dessa rader afgtt frn Regensburg fr en mnad sedan i Juni. Innehllet lydde: Till Hagar. Morfar sger, att jag skall skrifva till dig. Jag har lrt skrifva fr rakkel. Hon r s fager. Jag har ftt en fux, heter Jehu. Han r tre r, arab, gick durch, jag kujonerade honom, trafvar frbi levys sultan. Hr r lichtenstens kyrasserer som g till gallas. Tortenson str vid olmys. Tnkte ryma dit, de fick fatt mig, tog vrjan, satte mig tre dag hgvakt. Huru mr Caballer? Lebewol, vergis mei nit. _Urban._ P. S. rake sger kom hit Hagar. Ingenting mer. Ingenting om hans nuvarande stllning eller huru han terftt sin syn, hvilket man kunde hoppas af hans egenhndiga bref. Hvem r rake? r hon en Rachel eller en drake? Hon och fuxen synas ha gjort det mesta intrycket. Han efterfrgar Caballero, men icke sin syster, till hvilken han skrifvit p befallning. -- Dumma pojke! utropade Hagar frtretad. Men -- tillade hon suckande -- han r en af oss tre. Tankarna flgo med flyttfgelns vingar lngt t sder till oknda nejder. Nr Hagar ndtligen slt sina gon, spelade en purpurglans af den uppgende solen fver lindarnas kronor. Hennes sista tanke, som bortflt i drmmen, var ter rebellens: -- Blir jag en fnge p Riseberga, skrifver jag till Texeira och flyr till Regensburg. Mig skall ingen binda. Jag vill terfinna mig sjlf. 23. Regensburg. Blif min son, och du skall upprtta Jerusalems portar! Ruben Zevi hade afrest frn Stockholm julmorgonen i tckt slde till Gteborg och medfrt sin blinde dotterson Urban Niemand. Frn Gteborg gick resan fver Nordsjn till London och drifrn, efter en veckas rast fr affrer, till Amsterdam. Den gamle mannen tycktes glmma alla mdor och sina sjuttio r fr omsorgen om den blinde, som icke blef knslols fr hans omvrdnad. Mellan dem uppstod en frtrolighet, som frn gossens sida skulle ha blifvit tillgifvenhet, om han kunnat glmma sitt aftvungna lfte att aldrig mer draga ett svrd. Hvarje morgon frgade Urban: nr fr jag se solen? Och lika regelbundet svarade Ruben Zevi: i Madrid. -- D fr jag rida till Torstenson, tnkte den unge rebellen. Efter ett lngre uppehll fr nya affrer i Amsterdam stlldes kosan fver Paris till Madrid. Fr hvarje annan jude skulle det ha varit lifsfara att vga sig inom inkvisitionens fruktade omrde, men Ruben Zevi besatt en nyckel, som ppnade alla portar. Filip IV behfde hans guld mot Frankrike, mot Nederlnderna, mot det upproriska Catalonien och mot det nyss frn spanska oket befriade Portugal. Med konungens lejdebref mottogs juden under titel af hollndsk bankir med alla rebetygelser och tergldade denna ra med ln mot fyrtio procents rnta och skerhet i Almerias grufvor, fr den hndelse att silfverflottan frn Peru skulle tagas af portugiserne. Ruben Zevi knde alla vrr i Madrid, ssom han knde alla Europas hufvudstder. En dag terkom han frn det moriska kvarteret med en nittiorig arab vid namn Damiri, till yrket mulsnedrifvare och en af de mnga, som med lpparna beknde Kristus och jungfru Maria, men hvar morgon och afton vnde sig mot Mekka fr att anropa Muhamed. Denne Damiri vnde ut och in p Urbans gon, plade en salfva af rter och freskref tre veckors fasta under tystnad i mrkt rum. Efter de tre veckorna borttog Damiri frbandet, freskref andra tre veckors skymning med gradvis kadt ljus och utropade, efter denna tids frlopp: Allah akbar! Gud r stor! Han belnades rikligen. Urban Niemand hade terftt sina gons bruk. Frn Madrid gick resan till det i fullt uppror stadda Barcelona, drifrn till det jsande Neapel, som snart skulle resa sig, och drifrn till det allrakristligaste Rom. Hvar behfdes ej guld? Ruben Zevi fann vnner och beskyddare fverallt. Hans yrkes triumf var att lna t konungarne fr att kufva upproriske understar och t de upproriske fr att strida mot konungarne. Gaf nederlaget frlust, mste segern erstta frlusten dubbelt. Han var lika hemma i kardinalernes frmak, som i sultanens mosk. Det pstods, att pfven Urban VIII erbjudit honom titeln af protektor fver Jerusalem, om han ville blifva katolik. Drtill hade Ruben Zevi svarat med sitt egendomliga tysta smlje profetens ord, Es. 62: 6: O, Jerusalem, jag vill bestlla vktare p dina murar, de som ej tiga skola hvarken dag eller natt. Han delade pfvens peterspenning, ssom han delade sultanens tribut frn det heliga landet, och nr trosfrvanterne frebrdde honom att vara s litet nogrknad, upprepade han: Vi skola dia hedningarnes mjlk. Mellan Neapel och Rom tilldrog sig ett af dessa fventyr, som voro s vanliga, att man vid dem knappt fste ngon uppmrksamhet. Ruben Zevis vagn med sin eskort af tolf ryttare anflls i ett bergspass af trettio rfvare. Anfallet slogs tillbaka efter en het strid, som kostade angriparne flera dde. Urban fick n en gng leka krig. Han hade icke dragit svrd, i den mening hans lfte frbjd; han hade frsvarat sig, och detta kunde icke frbjudas. Det redan halft frgtna svrdfstet tycktes kyssa hans hgra hand och sga till honom: fltmarskalken vntar dig! ... Frden gick norrut; hvarje dag kom man nrmare svenska hren och kriget. nnu terstodo Genua, Milano, Venedig, Wien och fverallt affrer, innan de resande ndtligen uppndde Regensburg i slutet af Maj. Redan frsta natten, nr alla de friga hvilade ut efter resans anstrngningar, smg sig den unge sergeanten till stallet, fann en uthvilad hst och galopperade bort fr att uppska Torstensons lger. Han bedrog sig. Ruben Zevi knde sin dotterson och hade i frvg posterat sex sina snabbaste ryttare under Assar Kabas befl p den vg Urban mste passera norrut. Dr blef i nattens mrker en kappridt, som slts med att rymmaren terfrdes, vl bevakad och stadigt bunden vid sadeln, till sin frtrnade morfader. -- Min son Absalon -- sade juden till honom med Davids vrede och Davids sorg -- aktar du s litet dina lften och mina gr hr, s minns, att det r jag som bevarar Damiris botemedel och att det mste begagnas nyo hvar sjette mnad, om du vill behlla din syn. Rymmer du n en gng, r du efter en mnad ohjlpligt blind. Blif d ter en hjlpls tiggare, lt leda dig till Madrid, om du finner ngon, som leder dig, men vet, att Damiri r nittio r. Huru lnge hoppas du finna honom bland de lefvandes antal? -- Jag r anstlld hos fltmarskalken; jag vill hellre vara blind, n desertera frn tjensten, genmlde trotsigt den unge sergeanten. -- Jag har tnkt drp redan i Stockholm, svarade juden, i det han framvisade ett af de mnga bref, som vntat honom vid hemkomsten. -- Se hr ditt afsked frn krigstjensten, undertecknadt af fltmarskalkens egen hand, p grund af lkarens intyg om obotlig blindhet. Var tillfreds, min son; det r ett rofullt afsked. -- Men jag r icke blind, jag ser fienden, jag rider som frr, jag kan tjena som frr! utbrast den afskedade krigaren under snyftningar, som mera ansttt en flicka, n en Torstensons lrjunge. -- Jag har sagt dig -- genmlde juden strngt -- att du utan Damiris botemedel ter skall varda blind. Och fr att du icke s snart m glmma det, skall du denna gng straffas med tre dagars mrk arrest. Dessa tre dagar i judeborgens innersta rum bakom stngda fnsterluckor frekommo Urban Niemand som tre lnga r. Hr var icke hundkojan p Gerkns; hr var fngenskapen, som han afskydde, och ensamheten, som han fruktade. Han umgicks ej, som sin syster Hagar, i tankarnas stora, sprksamma sllskapsklubb; han hade s f bekanta dr. Hvem skulle han uppska? Det var lnge sedan han ppnat en bok, och aldrig hade han hllit en skrifpenna i sin hand. Hans kunskap rymdes inom vggarna af ett stall, p en sadel i hurtigt traf, i dessa tyglar, hvilka han sktte s vl, och i dessa krigiska fningar, hvari han, s ung, var en mstare. Ngot annat hade aldrig bekymrat honom: hans sjl var utom dessa omrden, dr han rrde sig fritt, en oskrifven bok, en beteshage, dr vilda blommor vxte af sig sjlfva, ovrdade och bekymmerslsa, bland snren och grsen. Hvad hade han att gra ensam med sig sjlf? Lngledas, lngta, drmma, rasa och grta. Hans enda trst var tanken att ter rymma vid frsta tillflle. P morgonen af den fjrde dagen ppnades drren till det mrka rummet, medan Urban lg halfvaken och kldd, ssom hade han tillbragt natten vid bivuaken. En rst, som icke var den vanlige tjenarens, sade till honom: -- St upp, du r fri! Med ett sprng var fngen p ftterna och ville genast ut ur sitt fngelse. -- Lt mig sga dig ngot! bad den milda, ej obekanta, men ej p lnge hrda rsten. -- Knner du mig? -- Huru skulle jag knna en katt i mrkret? svarade gossen vresigt. Slpp mig ut! -- Jag tycker, att jag frtjenat en bttre tack. Hvem r jag? Gissa! ter ville han trnga sig ut, men den oknda stod honom i vgen. -- Icke frr, n jag sagt dig ngot, tertog rsten. En brottning uppstod, men upplste sig i frvning, nr Urban hade ftt tag i en mjuk kvinnoarm. -- r du Rachel? frgade han. I detsamma uppslogos fnsterluckorna, och dagsljuset strmmade in med en klarhet, som efter s lngvarigt mrker blndade gonen. Det frsta freml Urban kunde urskilja var Rachel, som stod framfr honom i sin blyga, jungfruliga fgring, dubbelt sknare, n han mindes henne fr ett r tillbaka. Den ovana dagern omgaf henne med solglans. Hon var icke mera den Rachel, med hvilken Urban hade gnabbats vid den tid, nr han fljt sin morfader hit frn Bhmens skogar. Han frstod icke, att hon vuxit frn fjorton till femton r. -- Vill du nu hra hvad jag har att sga dig? frgade hon halft gckande, halft frlgen. Urban samtyckte. Han hade numera ingen brdska. -- Jag vill sga dig, fortfor hon, att du r den strsta narr, som p jorden gr. Hvarfr skall du frtrna den bsta bland mnniskor, din morfar, som r min fars farbror och din och allas vr vlgrare? G strax till honom; bed honom om frltelse, och lofva att aldrig mer gra honom emot! Vet du hvad det r att f vara hans son? Han r mer n en konung, mer n en kejsare; han befaller fver hela vrlden; ingen af gojims furstar r s mktig som han. Och du skall blifva lika rik och mktig som han, om du underkastar dig hans vilja. Hvad lper du efter dina usla krig och dina fattiga knektar? Frstr du icke, att nr du blir hvad din morfar nu r, kan du sjlf uppstlla de starkaste hrar, och ingen skall vga st dig emot? Hvarfr kan du ej lyda och vnta? Hvarfr vill du ej beknna vr tro och blifva en af oss? Vet du icke, att vi ro det utkorade folket och att alla vrldens riken skola blifva oss underdniga? Det mrktes, att Rachel sedan ett r lrt ngot i synagogan. Var hon utsnd som missionr, hade Ruben Zevi ej kunnat vlja en vltaligare. Proselyten var redan till hlften omvnd, nr missionren anslog en annan strng, som fullbordade hennes omvndelseverk. -- Jag har ngot att bedja dig om, ngonting fr mig sjlf. Min fader Joas har rkat i ogunst hos din morfader och blifvit frvisad frn borgen. Det var fr din skull, Urban, fr att han hjlpte dig p flykten den frsta gngen, du minns. Bed fr min far, sedan du sjlf ftt frltelse; bed, att han fr komma tillbaka, och jag skall vara s tacksam ... du kan ej tro huru tacksam jag skall vara drfr! Hon var oemotstndlig fr mngen klippa. Hvad skulle hon ej vara fr ett vax? Urban Niemand frsporde ngot alldeles nytt och ovanligt rra sig inom hans pojkhjrta, lofvade allt hvad Rachel begrde, gick till sin morfader, bad om frltelse och bedyrade heligt, att han aldrig skulle gra sig skyldig till ngon olydnad mer. Frltelsen gafs, men med villkor; Ruben Zevi var van att uppstlla villkor. -- Bevisa din uppriktighet; tjena mig troget ett r i de renden jag anfrtror dig, och d vill jag tillgifva dig. Intill dess skall du vara min tjenare, men drefter min son. Du skall d icke mera vara Ben-Oni, smrtans son, du skall vara Ben-Jamin, lyckosonen, ty du r utgngen af min hgsta frjd och min strsta sorg. Br d ditt lyckonamn s, att jag aldrig fr orsak att taga det ter! ... Du kan icke skrifva? Urban ndgades sanningsenligt beknna, att han knappt kunde lsa. Det lilla han lrt i barndomen var lngesedan frgtet. -- Du skall frn i dag alla dagar lsa och skrifva fr Rachel. Lt det g raskt; jag behfver dig i mitt kontor. Ett kpmanskontor var det mest afskyvrda Urban kunnat tnka sig i framtidens perspektiv, men han lofvade lyda och frdristade sig drp att inlgga en frbn fr Joas. -- Hvad? utfor den gamle, nyo vredgad. -- Har du sammansvurit dig med Rachel att bedja om nd fr denne frrdaren? ... Joas! Och du beder om nd fr Joas! Vet du d icke, att han r din ddsfiende? Det r ndvndigt, att du knner med hvem du hr fr att gra. Jag har utdrifvit Joas med hustru och barn, utom Rachel, som r oskyldig och s tillgifven mig, som mitt eget barn. Hennes far har sjuttio resor varit en frrdare mot mig, och sjuttio resor ftt tillgift, men nr han fr ett r sedan gaf dig en hst att rymma, ppnades mina gon. Mrk, att frutom min broder Mordechai i Smyrna och hans barn, hafva Joas och hans syster Thamar, min ldre brors barn, hrintills, efter mina egna barns dd, varit mig nrmast i skyldskap. Thamar drifver vrlden omkring, men Joas har p frhand utrknat hvad han efter mig skall rfva, ndock jag intet tnkt det t honom, utan det mesta t Rachel. Ofrvntadt uppstiga ur natten och dden tv dotterbarn, som st mig nrmare n Mordechai, Joas och Thamar. Frstr du d, hvarfr dessa mste vara dina och din systers ddsfiender? Tag dig till vara, vettvilling! Joas har engng frhjlpt dig p flykten, i hopp att jag i min rttmtiga vrede skulle frneka dig och gra dig arfls. En annan gng skall han st efter ditt och din systers lif. Hr r du trygg, men utom borgens portar, utom Regensburgs murar och midti den svenska hren, till hvilken din draktiga tr str, skall Joas frst att finna dig och gifva dig dden. n r hans arm fr kort att n Hagar, sframt han ej rcker henne genom Thamar, men ingen varg i Bhmens klyftor skall ihrdigare frflja ett byte, n Joas skall st efter eder tv. Joas r listig, och Mordechai har mktiga bundsfrvanter: de veta hvad de frm, om de blifva mina arftagare. Drfr skola de drifva sin sak med berg af guld, nr min hand engng domnat och mina gamla gon lyckas till. Se dr hvarfr jag med s mnga intyg ndgats betrygga din och din systers brdsrtt. Detta begriper du icke nnu, dr din hg str till lekverk med hstar och svrdsgny, men en dag skall du tacka mig, nr du blir man. Och till en man vill jag gra dig, pojke; jag vill gra dig till din mors son, ej till din fars. Intet ord mer om Joas! -- Hvem var min fader? frgade ynglingen, mera med hgkomst af drottningens frga, n just fr att han sjlf fann det s angelget att veta. Ruben Zevis uppsyn mrknade. -- Frga hvem natten var, som stal en ljus dag i dess skna morgon, men frga aldrig efter din faders namn! Det medfr ofrd fr alla lppar som uttala det. Urban lrde under Rachels handledning lsa och skrifva. Den vilda beteshagen odlades fver frvntan snabbt. Det var ej hufvud som saknats, det var lust, det var flit, ihrdighet, tlamod. Han kunde ej mta sig med sin syster i en allt genomtrngande klar uppfattning, men han liknade, om ej fvertrffade henne i snabbfyndighet. Nu var lusten kommen, han visste ej hur. Stafvarna dansade in i hans hufvud och ritade stora, styfva streck p papperet framfr honom. Den femtonriga lrarinnan fr en snart sjuttonrig elev gjorde allt fr att vidmakthlla en tillbrlig respekt. Det lyckades henne stundom, stundom icke. Mngen timme begynte med ett strngt benande i oknda hieroglyfer och slts med en kapplpning genom rummen under klingande skratt. Ruben Zevi fverraskade engng eleven klttrande ut p en fnsterlucka till andra vningen och skolmstarinnan frfljande honom med vattenstrlen ur en handspruta. Den gamle juden smlog och vnde obemrkt om. Han hade sina skl och blef ej besviken. Inom mindre n en mnad hade Urban ftt makt fver bok och skrift. Hans vitsord i ett lsfrhr skulle kanske icke varit det bermligaste, men han redde sig, ssom han alltid redt sig, nr det gllde att sprnga fver en vallgraf eller en hagtornshck. Ruben Zevi glmde, att dottersonen nnu skulle tnjas med en tjenares roll, och gaf honom som belning den arabiske springaren, som omtalades i brefvet och som fvertrffade Levys Sultan, den bste trafvaren i judekvarteret. Gfvan skulle, med Urbans lynne och rymningslusta, varit en frestelse, om ej den vaksamme Assar Kaba ftt befallning att stndigt medflja p ridturerna. En mnad efter lektionernas brjan begynte Urban Niemand anvndas vid lttare renden i Ruben Zevis kontor. Efter tv mnader kunde han deltaga i korrespondensen och utfra mindre beskickningar. Efter tre mnader gick han kldd som en jude och firade sabbaten i synagogorna. Han gick som i drmmen, fullstndigt en fnge i Rachels kedjor. D inmarscherade en dag i Regensburg ngra fngar frn Torstensons hr i Mhren. Det var sexton trasige, smutsige, af sr och strapatser medtagne och likvl nnu hotande krigare, under bevakning af kejserlige kyrassierer. Urban tervnde i judedrkt frn en beskickning med sin brefvska under armen, nr han mtte transporten och hrde en af fngarne sga till en kamrat p svenska: det r hr den frgyllde juden bor. -- Det r skada, genmlde kamraten, att vi ej nu ro 2,000 med fria tyglar; hr vore ngonting att frtjena. Det klang som svenska trumslag i den fredlige brefbrarens ron. Han tyckte sig vakna ur en frtrollning, nrmade sig fngarne och frgade, likaledes p svenska, hvarifrn de voro. Fngarne fingo stora gon. De frvnades att hra en jude tala deras sprk och sade sig vara smlndske och nylndske ryttare, som vid en furagering rkat i bakhll och ndgats gifva sig fngne fr fvermakten. Det var Sankt Bartolomei dag och mycket folk i rrelse. Urban fljde med folkhopen det lngsamt marscherande tget, frgande efter nyheter frn krigsskdeplatsen. -- Det r en spion -- hviskade en af ryttarne till sina kamrater, denna gng p finska -- lt oss ljuga! -- hvarp svaret lydde, att Torstenson intagit Wien, att han skickat kejsaren i en rttbur till Stockholm och att hren nu vore p marsch till Rom fr att uppstta drottning Kristina p den pfliga stolen. -- Du ljuger som en karl, n:o 18, Spjut! Saksan pukki! utbrast f. d. sergeanten, som igenknde en man af sin egen skvadron och i gldjen dammade till med ett i skvadronen brukligt skllsord. -- Vill du bli fri, kamrat? Jag fljer er t och rymmer med eder. Fngarne fingo ingen tid att frundra sig eller fvervga frslaget, ty folkhopen trngde p och knuffade undan den unge judepojken. Det vanliga okvdet _kttare_ begynte hras allt hgljuddare; snart flg den frsta stenen mot fngarnes blottade hufvuden. Den efterfljdes af flera, tumult uppstod, kyrassiererne slto leden kring transporten och trngde hopen tillbaka. Urban sg en gatpojke vid sin sida upptaga en tung sten och lyfta den till ett mrdande kast. Hr var omjligt att frblifva en likgiltig skdare. Ett krokben i rtta gonblicket, och pojken lg hufvudstupa p nsan. Han kraflade sig upp, ropande: judar! judar! Ropet fann gensvar; folkhopen delade sig, en del frfljde fngarne, andra begynte anstlla jagt efter judarne. Urban tog till flykten, en mot hundrade, kullkastade hr en, dr en, krp under lyftade armar, kilade sig fram mellan snafvande ben och hade snart uppntt ingngen till judekvarteret. I borgen hade man frnummit upploppet och rustade sig till frsvar. Desse frfljde judar voro blott alltfr vane vid att en eller flera gnger om ret se folkraseriet storma deras afskilda bostder. Deras lif var en stndig vxling mellan yttre frtryck, smlek och dmjukhet, inre okufligt trots och orubblig visshet att engng erfra vrlden. Denna gng lade sig folkhafvets bljor, utan att n till borgens murar. -- Hr ro brefven, sade Urban, berttande upploppet, men frtigande sitt mte med landsmn. Detta lif mellan frnedring och fvermod syntes honom s hjlplst uselt mot frie mns ridderliga kamp p ett ppet slagflt. Nr han frtljde om fverfallet, varnade honom den gamle morfadern. -- Frstr du nu, att du br taga dig till vara och att ditt lif r ingenstdes skert, allenast hr, s lnge Joas lefver? Men han skall ej lnge undg sin ln, ej heller hans syster Thamar. Min agent i Stockholm skrifver till mig, att hon upptrdt dr som furstinna Radzivil och frehaft ett anslag mot Hagars lif. fver huggormar gr eder vg: gn under Herrens beskrm, och intet ondt skall komma vid eder. Jag har ock mottagit vittnesbrden om eder brd frn Hagars beskyddare, presidenten Kurck. Dr faller ett sllsamt ljus fver din moders sista de. Hennes kammartrna, som frrdde henne, bar ett klumpfinger p hgra handen ... Thamar br n i dag ett klumpfinger p sin hgra hand ... -- Mstare -- infll Urban hastigt -- gif mig ls; lt mig g att hmna min moder och beskydda min syster! Jag skall uppska Thamar, om jag n mste g till vrldens nde. Gif mig Thamars blod! Ruben Zevi betraktade honom forskande. -- Knotar du? sade han. Om det r ngot jag afundas de kristne martyrerne, s r det deras tlamod och frtrstan i rslnga lidanden. Vi behfva samma mod, men vr seger rycker nrmare dag frn dag, under det att deras hopp str i det ovissa fjrran. De hafva ingen annan tillflykt n himmelen, men vi hafva drtill jorden, som r oss gifven till arfvedel. Sl dem, Herre, sl gojim med blindhet, att de uppresa sig mot hvarandra och frgra hvarandra, ty ur de slagnas blod uppstr Israels herrlighet. Om mina gon ej f se Jakobs sd intga i Jerusalem, skola mina barnabarns gon se den dagen, nr konungarne tillbedja i det terupprttade templet och de lpare af Midjan och Efa fra hafvens skatter och folkens godelar till vra portar. Son af din moder, lt icke denna tidens vedermda falla fr tung fver din otlmodiga hg! Du skall se den dag, nr vra frtryckare buga sig fr oss till jorden; du skall hafva din lust af dem och vlsigna den stund, nr du tergick till ditt folk. Blif hos oss! Blif min son, och du skall upprtta Jerusalems portar! 24. Sprsml fr lifvet. Vill du bra min krona? Tag henne. Jag knner ej igen frken Kerstin, sade fru Beata Oxenstjerna i ett frtroligt gonblick till sin bror rikskanslern. -- Hon r som frvandlad, sedan vi blefvo af med den finska hxungen. -- Tacka Gud, att faderns sinnelag uppvxer i afkomman, genmlde rikskanslern. Hxor gra dr intet till; slikt dependerar af en naturlig kondition invrtes. -- Ja, det torde allt vara frstllning till lglig tid. Hon amuserar oss sakteligen till ett r hrefter. -- Har kra syster ej frr sett en m vxa upp frn jnteren till jungfru? Det frer gemenligen med sig en blidare natur, intill dess att dr kommer nytt krut i fngpannan. Har frken Kerstin funnit en ny leksak efter den flickan Hagar? -- nnu inte, s mycket jag sport. Fast mer trr hon inte ens efter Ebba, ssom hon frr har gjort. -- Dr kommer en ny, det tfvar intet. Mig faller s fr, som hade det varit bttre, att vi ltit frken behlla sin frra smekunge p knet, n att vi omakat henne med att ska en ny. Det var intet annat n lst skvaller om flickan Hagar: boklrdom gr ingen ofred. Den nya, som kommer, torde inte blifva s ltt att skta. Mrk, att efter Ebba Sparre och Hagar Ring kommer en ung man! -- Gud bevare. Tror eders krlighet det? -- Kra syster kan drp vara s viss, som p blom efter knopp. Jag vntar vr tid att i nd eller ond betackas fr tjensten. -- Hvad ers krlighet sger! En ung man! Men om den unge mannen heter herr Carl Gustaf? -- Och om han heter Carl Gustaf? -- S frdristar jag mig rda till lysning och bilger nsta jul, efter rlig svensk sed. Dr ingen kan motst hjulet i backen, dr skjuter man hellre p, n blir fverkrd. Rikskanslern hjde p axlarna. -- Kra syster r en fast undransvrd husmoder och skter en konungaborg s, att intet spjllsnre dr r fr lngt eller fr kort. Men hvad nu belangar kvinnosprsml, s lt oss tala om kammarpigornas stdsel. Det sges i rknekammaren, att frken ser ut dalrar som hasselntter. Hll dr husesyn, s lnge kra syster har ngot att sga, och haf ingen omsorg om resten! Hrmed var sprsmlet fr denna gng afklippt. Men fru Beatas iakttagelse bar syn fr sgen. Det undgick ingen af Kristinas nrmaste omgifning, att den unga drottningen med hvarje dag vxte, icke blott fr kronans hghet, utan i ett konungsligt sinnelag. Alltsedan pfalzgrefvinnan Katarinas dd hade hon varit ett klokt, men svrhandterligt och nyckfullt barn. Hon hade frn och med trettonde ret varit ombytligare, lttretligare, mera oberknelig, n ngon af sina jmnriga. Det hade varit som en dagjmningstid med dess ostyriga hvirfvelvindar, men denna tid var nu fverstnden, vindarna hade lagt sig till skenbar ro. Dr intrdde ett ovntadt och frvnande lugn i Kristinas personlighet. Hon blef mildare, tlmodigare, p allt stt lskvrdare. Hon lyckades icke alltid kufva sitt hftiga lynne, som drintills uppbrusat utan hejd, men hon bemdade sig att gra det. Hon blef tillgngligare, frtroligare, mera deltagande i andras frjder och sorger; hon visade i uppfattningen af sitt hga kall och dess pligter ett allvar, som man frut icke tilltrott henne. Hennes njen blefvo mera terhllsamma, hennes studier regelbundnare och mera koncentrerade. Hon kunde uppmrksamt hra rdets fverlggningar och, nr hennes mening begrdes, yttra sig med en klokhet, som frvnade statsmnnen. Drottningen tillbragte en del af sommaren p Gripsholm. Ebba Sparre hade rest att beska sin sjuklige fader; furstinnan Marie Eufrosyne hade intagit hennes plats som sktevn. Eleonora Katarina, snart drefter landtgrefvinna af Hessen, vgade icke visa sig och drmde sig nittio r tillbaka till Cecilia Vasas tider. Det historiska Sverige har stoltare borgar och brantare murar, men intet mildare, grnare, tckare kungsminne, n Mlarens nuvarande lugna Gripsholm. Anlagd af Bo Jonsson, ombyggd af Gustaf Vasa, bar denna borg med sina kvarstende vindbryggor nnu p Kristinas tid det dystra allvaret af ett medeltidsfste. fver det rda tegeltaket med dess spetsgaflar, vindskupor och hga skorstenar reste sig fyra torn: konung Eriks (kyrkotornet), hertig Johans (Griptornet), hertig Magnus' (Vasatornet) och Gstaf Olofssons (fngelsetornet). Af de tre vningarna var endast den midtersta inredd fr kungliga gster. De i renssansstil, i brunt och rdt dekorerade rummen buro p vggarna gyllenlder och de djupa nischerna i silke broderade fnsterstycken. Vid stranden lg herrekket och Gustaf Vasas lilla tornerbana. En lng, smal park med ruddammar strckte sig int till finnstugan och kkstrdgrden. En djurgrd, ett dufslag, ett lokattehus, ett hundstall och den s. k. polacksmedjan hrde till borgens nrmaste omgifningar. Det var en sommarkvll efter aftonmltiden. Drottningen och hennes kusin sutto i parken. En aftonbris af den friska sjluften lekte ltt med en lock af Kristinas blonda hr. En frtjusande vattenyta glittrade mellan lfven, belyst af den nedgende solen. Mlaren koketterade fr sin unga drottning, men hon sg honom icke, den otacksamma herskarinnan fver s mycken sknhet; hennes blick drjde p ett skrynkladt pappersblad; hennes tankar hade flugit sderom stersjn. Kristina hade af sin kusin mottagit ett vl frsegladt bref; en pil och en duffjder frenade sig att bevinga sigillet. Brefvet hade hon lst i enslighet p en bortskymd hvilobnk vid roten af en ek, och furstinnan inbillade sig, att hennes kungliga vninnas kinder voro rdare, nr hon tervnde, n nr hon gick. -- Han r vid hlsan, sade Kristina. Han har varit hos Salvius i Hamburg och velat begagna lgligheten att skrifva. Brefvet r nio veckor gammalt. Hvilken postgng! Hvarfr gaf du honom ej ngra dufvor, Marie? Nr skola vi kunna hviska vra ord i den bl luften och anfrtro t vinden att fra dem fram? -- Skrifver min bror ngot om kriget? -- Kriget gr illa. Misslyckade belgringar, marscher och termarscher, gikt och penningend. Drom r han nog frstndig att ej skrifva ett ord. Men han skrifver ngot, som rr dig nrmare. Han beder mig inte sknka dig bort t grefven af Nassau ... Nu var det Marie Eufrosynes tur att rodna. Hon hll den unge, vackre grefven s kr, som man kan hlla en balflamma vid aderton r, och utropade i sitt hjrtas frtrytelse: -- Hvad angr det honom? Min far r dr intet emot, och nr du samtycker ... -- Jag str p din sida. Men kan du frlita dig p grefven? Unga karlar ... morgonrodnad slask i hatt, sger ordsprket. Din bror r inte bttre n andra, Marie. -- Carl Gustaf kan vara platt utan reson mot oss andra, men mot dig r han vax. -- Nr han ser mig. Och vax, nr han ser en annan. Skada, Marie, att en sdan kronslipad delsten, som kan skra glas och pryda en spira, skall flyta till vatten fr en uppnst tysk kammarpiga. -- Hvad skall jag svara? Ack, Kristine, tro mig, det r nedrigt frtal! Carl Gustaf har dig s hjrtans kr, att intet i vida vrlden kan bryta hans tro. -- S sger han, och s skrifver han. Vill du bra min krona, Marie? Tag henne, jag r led vid henne! S lnge jag br henne, mste jag ju tnka, att det r till henne hans hjrta str. Hvarfr r jag inte en liten fattig pfalzgrefvinna, som du? Nr jag lser huru de krkte sig som ormar fr drottning Elisabet, huru de sade till henne, nr hon var gammal och ful: ni r den sknaste kvinna som jorden br, ni r s fager som lilja i rosengrd! ... Nej, Marie, nej, nej, nej, jag kan inte tro honom, jag kan inte, s grna jag ville. -- r du gammal och ful, Kristine? r han en hofman, som var ingenting i gr, som skall vara ingenting i morgon och begr att du skall gra allt af honom? , han r stolt, Kristine, han r s stolt som du sjlf! Han begr af dig sin hjrtelycka, ingenting annat. Han skall vara en man frutan dig, men han skall vara en olycklig man. Gif honom din hand, och han skall blifva en hjlte! Han skall sl dina fiender, han skall blifva stor och bermd, men han skall vara din tjenare, och du skall vara hans ra. -- Doxa! Doxa! G frn mig, Sara! Min Gud, hvarfr r jag ej en man? Hvarfr mste jag kpas och sljas? Hvarfr fr jag ej gifva mig helt utan pris, utan hemgift? ... Frlt mig, Marie! Jag r s olycklig, jag r s ensam. Den fattigaste flicka i Sverige r rikare n jag. Nr han kommer, som hon har kr, svarar hon: tag mig, jag har intet annat n mig sjlf, och du begr intet annat n mig. Hon vet det, hon. Huru skall jag veta det? Jag misstnker allt och alla. Har jag ej skl att gra det? Mste jag ej misstnka rdet att vilja regera utan mig? Mste jag ej misstnka honom, du vet, att lska min krona? Hvad r en man utan relystnad? Hvad r den relystnad, som ej utstrcker sin arm efter en krona? Och dig sjlf, Marie, mste jag ej misstnka dig att g hans renden? ... Jag ville s grna tro dig; ngon mste jag tro. Du kan vara ett redskap; kanske r du det, men du har ej hufvud nog fr politisk intrig. Ebba har bttre hufvud, men brukar det i min tjenst. Jag hade en tredje, en frlst toka, det bsta hufvudet af eder alla, men p ett barns skuldror: hon frstod ju ej ens hvad krleken r. Du frstr det p ditt stt, Marie; du r p ditt stt ett barn; du begr namnam af krleken. Jag begr ngot mer: jag begr att vara mig sjlf i en annan, och se, det fr jag ju inte! Hvilken olycka, att jag ej r du! Vore jag du, skulle jag hafva hundrade likar och inte vara s inmurad, som jag r, i en klostercell med mig sjlf. O, jag r s ensam, ensam, ensam ... Hon lutade sin panna mot ekens stam och frblef ngra gonblick stum. Grt hon? Marie Eufrosyne trodde det och vgade en trstande hviskning: -- Du r inte ensam. Han har dig s kr. Han begr intet annat n dig. Hon sg upp, hon grt icke, hon hade icke grtit sedan hon var ett barn, om icke af vrede. Men dr var ett annat ovant uttryck i hennes lifliga, alltid rrliga drag. Dr var ngonting djupt sorgset, som Marie Eufrosyne aldrig sett frr. Kristina tog en ltt sidenduk, som hon hittills sammanrullat mellan hnderna, utan att tnka drp, och svepte den kring sina skuldror mot aftonkylan. -- Lt oss g till stranden, sade hon. Hr r s instngdt, jag behfver luft. De gingo till stranden och funno en mossbnk ttt invid sjn. Solen hade gtt ned och kvarlmnat vid horisonten ett blekrdt skimmer, som frgade fjrdarna. Det var lugnt, daggen fll, grset var vtt, luften fuktig. Slottets fyra torn, af hvilket det hgsta bar en slappt nedhngande kunglig flagga, speglade sig i en ltt gungande blank dyning p sjn. Endast tv stora stjrnor kunde, bland otydliga sm ljusprickar, klart urskiljas p aftonhimmelen. I nordvst stod Vega, i sydvst, fver skogstopparna, Jupiter. Kristina satt en stund tankfull, betraktande dessa tv lysande klot, det ena planeternas konung, det andra en sol af oerhrd storlek, hvars ljusstyrka -- om man fr tro en nyare tids berkningar -- trehundra gnger fvertrffar ljuset af vr sol. -- Se dr -- sade Kristina, pekande p planeten -- dr r min stjrna. Jag r fdd under Jupiter, nr han ingick i lejonets hjrta. Det r en tung gfva, Marie, att vara fdd till makten. Var njd med krleken, du, som r fdd under eviga solar, hvilka aldrig frndra sitt lge p himmelen! Planeterna ro ostadiga som ett mnniskolif ... Under hvilka stjrnor fddes Carl Gustaf? -- Jag knner ej hans stjrnor, svarade furstinnan, men prsten, som dpte honom, sg en bindel af glnsande ljus kring gossens panna. -- Det vore inte lyckligt, om vi tv frenade skulle styra Sverige. Under kriget i Tyskland prisades min faders hjltemod ssom allmaktens gfva. Konungen svarade: Gud gr frn sin medelvg endast nr han vill straffa ngon. Det r ett ndebevis, nr han gifver t folken en konung med medelmttiga gfvor, emedan denne ej frestas att efterstrfva fr mycket. Honom lmnar relystnaden i lugn. Intet vrre kan honom hnda, n att han riktar sig med sitt folks skatter, hvilket r ett ringa ondt mot relystnaden, som sjlf ej har, ej heller unnar t andra ngon ro. -- Salig kungen var en vis man, men vet du hvad en gumma i Nykping sade mig frra hsten, nr det var tal om brandenburgaren? Hvarfr skall vran frken g fver n efter tyskt ppelmos? sa' hon. Lgg svenskt jrn i hjulskenan, sa' hon, s gr krran fram fver berg och knapperstenar. Kristinas ostyriga lynne tervnde fr en hastig minut. -- ro vi ej krkskramlor, jag och du, som filosofera fver krleken, i stllet att njuta af lifvet? Ha vi rkat frblanda siffrorna? ro vi 17 eller 71 r? Ha vi ej framfr oss de mnga ren, lysande erfringar, lnga ljen, korta sorger och drskaper utan tal? Uh ... det r kallt under stjrnorna, de ro fr hga fr oss, lt oss vara sm, Marie, sm, som de lyckliga ro; det r s ensligt att vara ensam stor. Skrif till din riddare af den sorgliga skepnaden, att han flitigt betraktar mnen och frsker att likna honom i ofrnderlig tro. Jag skall skrifva detsamma till min, dr han suckar i Bhmens eller Mhrens bergsklyftor: strid, min riddare, strid fr eder kresta, hvad hon sedan m heta, strid fr segern och segerns ln! Den vntar aldrig fr lnge, som vntar p ngot godt ... -- Var blid mot honom, Kristine, var som du fordom var p Rn, den tiden du var liten och lycklig! Och bed honom till tergld inte frtrampa sin systers hjrta! ter flg ett skimmer af nstan fuktig glans fver de stora, uttrycksfulla bl gonen, nr Kristina fattade sin vns hand och sade med s lg rst, som fruktade hon, att kiselstenarna p stranden skulle hra henne och bertta hennes ord fr den skvallrande aftondyningen: -- Svr, att han har mig kr, mig och ingen annan, mig och ingen krona! -- Vid hvad skall jag svra, om du ej tror mig? Skall jag svra vid himmelen fver oss eller vid jorden under vra ftter? Ack, Kristine ... -- Svr vid dig sjlf! Fr oss finns ingenting s omisteligt som vi sjlfva. Att mista sig sjlf, det r mer n dden, det r tillintetgrelsen. -- Nej, s svr jag inte. Det r emot Guds bud. -- Tror du? Kanhnda. Svr d: s sant jag r din vn! -- S sant jag r din vn, har han dig och ingen annan, dig och ingen krona kr! -- Ja, jag tror dig och skall skrifva det till honom. Inte fr att din ed r tillfyllest: hur kan du knna hans innersta hjrtelag? Men fr att dr finnes ett gensvar i mig, som gifver dig rtt. r hr ngon, som lyssnar p oss? -- Hvem skulle lyssna? Gripsholm sofver, Mariefred sofver, Mlaren sofver. Stjrnorna allena vaka p himmelen. Det r s lngt till stjrnorna; de skola ej hra oss. -- D skall jag sga dig ngot. Hon lutade sina lppar ttt mot sin vninnas ra, stngde ljudet med bda hnderna och hviskade: -- _Jag har honom kr_, jag har lofvat att blifva hans; jag skall hlla mitt lfte. -- Tack! Nu tror du mig. -- Ja, r det inte frunderligt, att jag tror dig nd? ... Godnatt, Marie! -- Godnatt, Kristine! Hon hade vikit t sidan den tunga gardinen framfr ett fnster i sofrummet och lg lnge smnls, betraktande stjrnorna, som tindrade i augustinatten fver Gripsholm. Ett tersvall af de frgor, som upprrt henne ngra timmar frut, slog mot sjlens osynliga strnder, som Mlarevgen mot kiselstenarna. -- Du drborta -- sade hon halft trotsigt, halft vemodigt -- har du gifvit mig ett ls, s gif mig en nyckel! Hvarfr gaf du mig kraften, om ej fr att blifva lycklig och gra andra lyckliga? Hvarfr r dr en tomhet i mig, som ingen kraft fyller? Hvarfr r jag s ensam, nr jag dock har mig sjlf? Hvarfr trngtar min sjl till en annan, som kan fylla min brist, och hvarfr finner jag ingen, i hvilken jag kan uppg helt, utan att frlora mig sjlf? r han med ljusglansen om pannan den rtte? Jag vet ingen annan kraft, beslktad med min kraft, men skall han kufva mig? Skola vi sndras, kraft mot kraft, eller skola vi sammansmlta och frenade erfra vrlden? Hon fick intet svar. Ett stycke af den omtliga rymden, begrnsadt af fnsterramen, skdade tigande ned p Gripsholms torn, p den trnga rutan och det oroligt klappande sjuttonriga hjrtat bakom bddens till hlften frnskjutna frhngen. Trtta att ska, lngta och frga, flto den hvilandes tankar smningom in i hvarandra, frlorade sin begrnsning och upplste sig i en oklar, drmmande knsla af ngonting famlande ovisst, som begrde ett fste ... D tycktes fven stjrnan upplsa sig i ett obestmdt ljushaf och snka sig nedt p bryggan af sina strlar. Hon kom nrmare tornen, fnstret, bdden ... Nu var hon dr och flt in i den halfsofvande unga frgerskan, som vgat utmana henne. Hon bemktigade sig hennes halft medvetslsa, halft nnu frgande tankar, fick ord och sade till henne: -- Har jag ej sagt dig, att jag r ett utflde af den Allsmktiges kraft, ej af hans krlek, och att jag r ditt innersta? Hvarfr sker du dig i dig sjlf? Hvarfr sker du dig icke i Honom, som r allt i dig, allt i mig och allt i alla? Han har gifvit dig kraften i mig, men kraft utan krlek kan endast frstra. Hvarfr sker du icke hvad jag ej kan gifva dig? Hvarfr sker du icke kraftens blomma och frukt, som endast r krleken? Se, jag har gifvit dig brd och krona, hg fr allt stort och vett fr all visdom; jag har bevarat dig fr elementernas makt, din kropps brcklighet och mnniskors anslag; jag har gifvit dig vishetens ord och fromhetens lrdomar, vapnens seger och rikets vlmakt: hvarfr sker du dr din egen ra? Hvarfr prisar du icke Gud med att gra mnga lyckliga? G, gr hans verk och icke ditt verk! Frlora dig sjlf, och du skall terfinna dig sjlf! Sk ej din kraft i arm som frlamas, i tanke som famlar, i hg som frvillas; sk din kraft i krleken, tjena i dmjukhet, bed om fullkomningen, och du skall vara den starkaste bland de starke ... Dagen gryr, jag dljer mig ter i fllarna af Guds mantel ... Om tio r skall jag frga dig hvad du gjort af min gfva. Den sjuttonriga drottningen uppreste sig halfvaken i bdden och kastade en blick mot fnstret, dr ljusstrmmen ter flt bort. -- Drmde jag? ... Frlora dig sjlf, och du skall terfinna dig sjlf! ... Hvad man drmmer vidunderligt! Slut p andra delen. Andra delens innehll: 1. Vgornas lekboll 3 2. I Kolmrdens skog 18 3. Spartanskor 34 4. I kllaren 51 5. Bikten 58 6. Lrdom mot lrdom 70 7. Doxa 81 8. Segerbudskap 89 9. De tre skyddslingarne 100 10. Den vandrande juden 115 11. Slottsbranden 124 12. Juden och statsmannen 135 13. Finska bibeln 146 14. Julgfvor 159 15. Kpare och sljare 170 16. Furstinnan Radzivil 180 17. Ridhuset och kyrkogrden 192 18. Minor och kontraminor 202 19. Hjderna och djupen 215 20. Askungen 229 21. Hvem r landsfrrdaren? 239 22. Riseberga 254 23. Regensburg 267 24. Sprsml fr lifvet 280 Noteringar: Betoning r knnetecknat med _understreck_. Originalets stavning och interpunktion har bibehllits. Ett ftal uppenbarliga fel har rttats som fljande (innan/efter): [p. 46]: ... Hollndaren Louis de Geer, nu femtiotre r och ... ... Hollndaren Louis De Geer, nu femtiotre r och ... [p. 95]: ... Verkan var gonblicklig. Den sofvade lutade sig ... ... Verkan var gonblicklig. Den sofvande lutade sig ... End of the Project Gutenberg EBook of Stjrnornas kungabarn 2: De tre, by Zacharias Topelius License: Share Alike